Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

178
ämnesområde som förbisågs av andra akademiskt etablerade discipliner.
Politisk historia, med dess beskrivningar av kungar och krig och kungadömens
öden skrev inte om de fattiga, Staatswissenschaft som behandlade
lagar och politiska institutioner tog inte upp dem, utom som föremål för
kriminallagen. Så gjorde inte heller Völkerkunde, humangeografi , eller etnologi,
som handlade om avlägsna platser och primitiva folk. Ekonomisk
teori, som arbetar som om människor vore rationella, fritt väljande aktörer
som försöker maximera sina inkomster hade ingen plats för de … fattiga,
irrationella. (Shils, Encyklopedia Britannica)
Sociologin hade tidigare det objekt som delar av forskning i socialt arbete
nu tagit sig an. Defi nierat på detta allmänna sätt kan forskning i socialt
arbete framstå som en delmängd inom sociologin, vad som ibland kallas
”eländets sociologi.” (Det sägs ofta att vår tids sociologi är betydligt mer
”akademisk” i bemärkelsen självrefererande avseende ämnets syfte och
innehåll. Jag har dock svårt att hålla med om detta. Sociologin har under
hela sin existens utvecklat förklarande teorier om just fattigdom, utslagning,
marginalisering. Det må vara att vi inte i lika hög grad fi nner konkreta
beskrivningar inom sociologin som inom forskning i socialt arbete
men däremot abstraktare analyser av de betingelser, regelbundenheter
och mekanismer som orsakar och vidmakthåller ojämlikheter. Det bästa
exemplet är naturligtvis Marx och hela den marxistiska traditionen, men
ojämlikhetsforskning är fortfarande ett centralt ämne inom sociologin;
den tidigare nämnde Charles Tilly är bara ett exempel på modern, infl ytelserik
forskning härvidlag.) Det är fullt möjligt att förstå socialt arbete,
både dess forskning och dess praktik, mot bakgrund av just förekomsten
av ojämlikheter. Som Hans Berglind uttrycker det handlar ämnet om
den alltför stora diskrepansen mellan samhällsideal och verklighet. Denna
ansats kan bland annat legitimeras moraliskt, genom indignation inför
orättvisor.
2. Forskning om relationen mellan myndighet och klient framstår som betydligt
mer bunden till politiska konjunkturer och tycks därför medföra
ett mer obeständigt kunskapsobjekt. En snäv avgränsning ger att det är
styrt av offi ciella beslut angående vad som för närvarande skall betraktas
som angelägna problem värda myndighetsinsatser. Denna typ av forskning
är ofta av utredande och utvärderande karaktär och kan handla om
att mäta effekter av interventioner, behandlingsformer och sociala åtgärder.