Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

prova perspektiv och hypoteser, och så vidare. Komponenterna är oundgängliga
för all empirisk vetenskap, vilket man blir varse om man tänker
bort en av dem.
Komponenterna eller pusselbitarna bindes samman av två strävanden
eller ideal som kan kallas principer: koherensprincipen (det bör inte förekomma
några logiska eller andra inkonsistenser mellan komponenterna
utan de skall utgöra en harmonisk enhet) och korrespondensprincipen (helheten
skall avspegla verkligheten som den verkligen är, dvs. ge korrekta
beskrivningar och förklaringar av denna del av verkligheten).
Komponenterna plus sammanbindande principer utgör de viktigaste
faktorerna på den kognitiva nivån. I den autonoma vetenskapen omgärdas
de av ett socialt skyddande bälte, en uppsättning normer som är bäst sammanfattade
i Robert Mertons välkända CUDOS-regler. Tillsammans ger
de kognitiva och de sociala dimensionerna grunden för en inomvetenskaplig
tradition med en avsevärd självstyrning och en speciell rationalitet i
förhållande till det övriga samhället och andra tänkesätt. Med rationalitet
avses här att det klassiska vetenskapliga systemets komponenter är medel
till dess särskilda mål, dess uppgift i den samhälleliga arbetsdelningen.
En vetenskap i klassisk mening är således en relativt sluten enhet som i
första hand styrs internt; de problem som anses vara mest angelägna att
lösa är defi nierade utifrån vetenskapens egna behov av att komma vidare.
Naturligtvis föreligger också önskan att vara samhällsnyttig, inte minst
av fi nansieringsskäl. Den samhälleliga nyttan tjänas dock enligt detta
synsätt som bäst om den är indirekt, som en långsiktig bieffekt av den
fria grundforskningen. För att kunna fördjupas och verkligen nå hållbara
resultat bör forskningen vara bemyndigad att följa sina egna vägar. Denna
typ av vetenskap hade enligt många betraktare sin förnämsta period från
slutet av 1800-talet fram till 1970-talet och kallas ibland vetenskapens
guldålder. Dess förespråkare framhäver de många upptäckter och moderniseringar
som grundforskningen givit upphov till, och som i nästa
steg kunnat omsättas i användbara produkter inom områden som t.ex.
läkemedel, teknologi, kommunikation, osv.
Förändringen av de traditionella universiteten till massutbildningsanstalter
tillsammans med en mängd reformer har lett fram till att externa
krav och önskemål har penetrerat vetenskapen och minskat autonomin.
(Paradoxalt nog har alltså vetenskapens framgångar under i synnerhet
1900-talet gjort den så attraktiv att grunden för framstegen, autonomin,
eroderas.) Därför beteckningen instrumentell, eller underordnad. Några
exempel: Det traditionella universitetet är typiskt meritokratiskt. Merito-
172