Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas
Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas
164 ”Jag tycker att vi skall vara akademiker och inte politiker. Sen jobbar vi ju som akademiker inom ett politiskt centralt och kontroversiellt område så det avkrävs ju ställningstaganden. Men jag tycker att vi i första hand skall vara akademiker även då. Vårt mandat är att forska om verkligheten. I den verklighet vi forskar kring så upptäcker vi att det fi nns förtryckta grupper förstås. Vårt ansvar är då att, om det fi nns några enkla trick, och givet politiska mål, säga – gör så här i stället. En sorts träffsäkerhetseffektivitet … man har ju ett engagemang, men det gäller att hålla tungan rätt i mun.” (Prof 7). Allmänt sett löses dilemmat med objektivitet och värderingar genom att å ena sidan hävda att all vetenskap ”i någon mening” bygger på värderingar, men att å den andra sidan skilja ut två roller; den akademiska och den medborgerliga eller politiska eller aktivistiska. Förutsättningen för urskiljandet i detta sammanhang torde trots allt vara att vetenskapen är ”mer” värderingsfri än icke-vetenskapen. Frågan har alltså också en fi losofi sk dimension med gamla anor som respondenterna – klokt nog – underlåter att ge sig in på. Det är dock möjligt att särskilja två huvudsakliga positioner: en som menar att forskning i socialt arbete med nödvändighet är genomsyrad av värderingar och politiska ställningstaganden och därför är omöjliga att undvika. Detta leder till två möjligheter: att ta ställning och arbeta aktivt för den sida man anser förfördelad – att anta rollen som deltagare – respektive att i denna situation ändå försöka vara så objektiv det går – att välja rollen som åskådare. Den andra positionen hävdar att objektivitet är möjlig och att akademikerns mandat är att vidmakthålla och befästa denna, även i situationer av politisk turbulens. Feminismen Jag frågade också huruvida respondenterna är feminister, vilket kan ses som en typ av ställningstagande till frågan om vetenskap, politik och ojämlikhet. Frågan är naturligtvis idag svårbesvarad utan preciseringar vad gäller feminismens olika schatteringar, men jag gjorde inga sådana utan lät respondenten själv förhålla sig till detta. Resultatet, som är svårtolkat, kan utläsas som att 7 svarade ja, 5 nej, två bortfall samt en vars respons inte är något svar, nämligen: ”Folk skulle nog inte stämpla mig som feminist.” Resultatet är svårtolkat därför att de fl esta naturligt nog ville precisera svaret. Den vanligaste preciseringen var att skilja mellan feminism inom
politiken och inom vetenskapen. Mitt antagande är att politisk feminism innebär en reaktion mot vad man anser vara könsojämlikheter i samhället i stort, samt aktiv kamp mot dessa. Vetenskaplig feminism torde innebära åsikten att all hittillsvarande kunskap är manlig och att kvinnlig forskning ger en kvalitativt annorlunda typ av vetenskaplig kunskap, alternativt att ett kvinnligt perspektiv ger andra infallsvinklar på studieobjektet ifråga. Flera respondenter menade vad gäller den politiska feminismen att de är för ”hela lönen, halva makten,” men att de inte ville använda sig av själva beteckningen, förmodligen därför att det är belastat av alltför mycken politisk korrekthet; det är med individualister vi har att göra. Ett exempel: ”Nej det är jag inte men jag är anhängare av mänskliga rättigheter. Menar att själva det biologiska könet är ett mindre problem än många andra saker. Jag tror att det är bra att det fi nns kvinnor och män på alla arbetsplatser, men det beror ju på att jag är anhängare av mänskliga rätttigheter. Lagen skall vara lika för alla, inte bara kvinnor utan även bögar, transsexuella osv.” Av de fyra kvinnliga professorerna svarade tre ja, men två med förbehållet att det endast gäller den politiska feminismen. ”Jag är inte feminist i vetenskaplig mening”, och ”Att påstå att jag inte är feminist bara för att jag inte vill defi niera in mig i akademiska feministiska fällor vore ju lite barnsligt, för det är klart att jag i den enkla meningen är feminist.” Noterbart är att en manlig respondent svarade tvärtom; han är inte feminist i den enkla politiska meningen men däremot inom forskningen. Den kvinnliga professor som svarade nej menade att hon inom vetenskapen arbetar förbehållslöst, även om orättvisor, och att hon politiskt sett kan vara emot alla typer av orättvisor men inte ställer upp på någon av feminismens schatteringar, allra minst den rådande ”statsfeminismen”. Ämnets framtid: visioner Som avslutning på diskussionerna kring forskning i socialt arbetes natur frågade jag respondenterna dels vilka de största bekymren eller problemen är idag, dels hur man önskar sig att forskning i ämnet skall utvecklas i framtiden. Hur borde framtiden se ut? Vilket ideal, vilken vision omfattar professorn? Det visar sig att ideal och bekymmer ofta är två sidor av samma mynt, dvs. man identifi erar ett problem och önskan är att detta försvinner eller löses. Även om det blir mycket citering låter jag nu samtliga professorer ge sin vision. 165
- Page 116 and 117: Intern- och externrekrytering i fö
- Page 118 and 119: Docenter disp doc i socialt arbete
- Page 120 and 121: Stil och forskningsideal - avhandli
- Page 122 and 123: skapade det klimat där Socialutred
- Page 124 and 125: formerna för bemötande av problem
- Page 126 and 127: Strukturella förutsättningar, sam
- Page 128 and 129: Slutord: vad har inte ändrats? Jag
- Page 130 and 131: DsS 1973:1 Resurser och organisatio
- Page 132 and 133: Norman, Johan & Schulze, Ragnar (19
- Page 135 and 136: Konsolideringen av nya vetenskaplig
- Page 137 and 138: forskningspolitik och mycket annat.
- Page 139 and 140: Del I. Komponenter och visioner Var
- Page 141 and 142: är att vara tillämpbar. Tendensen
- Page 143 and 144: saknar sådana bakåtkunskaper” (
- Page 145 and 146: Därför måste vi undersöka betyd
- Page 147 and 148: estämmer, forskarna följer efter
- Page 149 and 150: Berglind ansluter sig till denna in
- Page 151 and 152: ande. För åtminstone några av de
- Page 153 and 154: utlåtanden nämns över huvud tage
- Page 155 and 156: slutet av 1960-talet har studenter
- Page 157 and 158: The Social Construction of Reality
- Page 159 and 160: ”province of meaning” som är n
- Page 161 and 162: En andra svarstyp får väl också
- Page 163 and 164: Många av de här -ismerna, inte ba
- Page 165: ”Jag hoppas att vi förhåller os
- Page 169 and 170: säga något intressant utifrån de
- Page 171 and 172: ser, Daniel Bell, Peter Blau, Pierr
- Page 173 and 174: Del II: Socialt arbete som vetenska
- Page 175 and 176: kratin försvagas genom att kriteri
- Page 177 and 178: fullt möjligt att kombinera dessa
- Page 179 and 180: ning kan vi alltså, ceteris paribu
- Page 181 and 182: Å andra sidan kan området breddas
- Page 183 and 184: tiskt verksamma professionella och
- Page 185 and 186: möjligt att det fungerar men har i
- Page 187 and 188: Teori 5, antiteori, bör alltså in
- Page 189 and 190: Forskning i socialt arbete som till
- Page 191 and 192: En av poängerna med begreppet är
- Page 193 and 194: ett som sociala problem och om syft
- Page 195 and 196: ellt problem inom fysiken är: ”k
- Page 197 and 198: Referenser Bergmark, Å. (1998). Ny
- Page 199 and 200: Forskning i praktiken. Om den senio
- Page 201 and 202: upprätthållas, även om uppfattni
- Page 203 and 204: Material och metod Vår rapport bas
- Page 205 and 206: Tabell 3. Samtliga inskickade forsk
- Page 207 and 208: skapsområdet vågar vi påstå att
- Page 209 and 210: 3. Den seniora forskningens publika
- Page 211 and 212: 4. Det ämnesmässiga landskapet Vi
- Page 213 and 214: Tabell 10. Seniora forskningsproduk
- Page 215 and 216: forskarnas texter har en sådan inr
164<br />
”Jag tycker att vi skall vara akademiker och inte politiker. Sen jobbar vi<br />
ju som akademiker inom ett politiskt centralt och kontroversiellt område<br />
så det <strong>av</strong>krävs ju ställningstaganden. Men jag tycker att vi i första hand<br />
skall vara akademiker även då. Vårt mandat är att forska om verkligheten.<br />
I den verklighet vi forskar kring så upptäcker vi att det fi nns förtryckta<br />
grupper förstås. Vårt ansvar är då att, om det fi nns några enkla trick, och<br />
givet politiska mål, säga – gör så här i stället. <strong>En</strong> sorts träffsäkerhetseffektivitet<br />
… man har ju ett engagemang, men det gäller att hålla tungan<br />
rätt i mun.” (Prof 7).<br />
Allmänt sett löses dilemmat med objektivitet och värderingar genom att å<br />
ena sidan hävda att all vetenskap ”i någon mening” bygger på värderingar,<br />
men att å den andra sidan skilja ut två roller; den akademiska och den<br />
medborgerliga eller politiska eller aktivistiska. Förutsättningen för urskiljandet<br />
i detta sammanhang torde trots allt vara att vetenskapen är ”mer”<br />
värderingsfri än icke-vetenskapen. Frågan har alltså också en fi losofi sk<br />
dimension med gamla anor som respondenterna – klokt nog – underlåter<br />
att ge sig in på. Det är dock möjligt att särskilja två huvudsakliga positioner:<br />
en som menar att forskning i socialt <strong>arbete</strong> med nödvändighet är<br />
genomsyrad <strong>av</strong> värderingar och politiska ställningstaganden och därför<br />
är omöjliga att undvika. Detta leder till två möjligheter: att ta ställning<br />
och arbeta aktivt för den sida man anser förfördelad – att anta rollen som<br />
deltagare – respektive att i denna situation ändå försöka vara så objektiv<br />
det går – att välja rollen som åskådare. Den andra positionen hävdar att<br />
objektivitet är möjlig och att akademikerns mandat är att vidmakthålla<br />
och befästa denna, även i situationer <strong>av</strong> politisk turbulens.<br />
Feminismen<br />
Jag frågade också huruvida respondenterna är feminister, vilket kan ses<br />
som en typ <strong>av</strong> ställningstagande till frågan om vetenskap, politik och<br />
ojämlikhet. Frågan är naturligtvis idag svårbesvarad utan preciseringar<br />
vad gäller feminismens olika schatteringar, men jag gjorde inga sådana<br />
utan lät respondenten själv förhålla sig till detta. Resultatet, som är svårtolkat,<br />
kan utläsas som att 7 svarade ja, 5 nej, två bortfall samt en vars<br />
respons inte är något svar, nämligen: ”Folk skulle nog inte stämpla mig<br />
som feminist.”<br />
Resultatet är svårtolkat därför att de fl esta naturligt nog ville precisera<br />
svaret. Den vanligaste preciseringen var att skilja mellan feminism inom
Change language