Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

16.09.2013 Views

Teori Allmänt: Även begreppet teori används i en mängd olika betydelser och är svårt att defi niera. Ofta avgränsas det genom att ange vad det inte betyder. Det avskiljs från empiri eller observerbara fakta, och i samhällsvetenskaperna från samhällelig praktik, sociala problem och narration. Samtidigt är det uppenbart att de senare inte är teorioavhängiga. Människan är ingen tabula rasa utan observationer förutsätter begrepp, kategorier, språk. Mänsklig praktik är i stort sett alltid styrd av någon form av planering; sociala problem förutsätter en teori om vad som är icke-problem, och ”narrationer”, dvs. berättelser, byggs upp genom att fasindelas, och innehåller därmed implicita teoretiska antaganden, ”förförståelse”, och dylikt. Theoria betyder kontemplera, betrakta, begrunda, fundera. Att kontemplera är att koncentrera sig på ett fenomen och refl ektera över det; man erhåller därvid distans till fenomenet. Distanseringen kan ske på olika sätt; vanliga tankeoperationer som induktion, deduktion, abduktion och analogislut är exempel. Resultatet av distanseringen och tankeoperationen är en teori, och omvänt; att använda en teori är att anlägga distans till företeelser. Nationalencyklopedin defi nierar teori som: ”En grupp antaganden eller påståenden som förklarar företeelser av något slag och systematiserar vår kunskap om dem.” Denna defi nition är vag, men innehåller ord som kan användas för att särskilja olika betydelser av begreppet. Teorier kan vara antaganden, de kan systematisera och de kan förklara. Forskning i socialt arbete: Frågan gällde vilka teorier som respondenten anser vara de bästa, fruktbaraste, användbaraste inom forskning i socialt arbete. Jag urskiljer fyra typer av svar. För det första har vi en typ som är vag och undanglidande, indikerande att teori inte är så viktigt: 158 ”Jag känner inte till någon generell teori, vare sig för egen del eller som jag tycker att socialt arbete borde bekänna sig till.” (Prof 14). ”Här är jag lite okunnig, men det är väl teorier om kön, klass och etnicitet, framför allt kön och klass … om jag försöker vara lite ärlig så vet jag faktiskt inte.”

En andra svarstyp får väl också betecknas som undanglidande eftersom den endast bestod i en slags vag och allmän hänvisning till något område, t.ex. ”De moderna varianterna av de socialt konstruktivistiska teorierna.” (Prof 2). En tredje svarstyp angav teorier som är överblickande och klassifi - cerande, inte primärt förklarande, som t.ex. Anthony Giddens, Ulrich Becks eller Jurgen Habermas m.fl . verk. Det råder dock delade meningar om dessa modernitets- och refl ektionssociologers värde, framför allt Baumann, Beck och Giddens. Medan någon anser att de ger en bra ingång till vår tid – ”Jag har med stort intresse läst den samtida teoriproduktionen av Baumann och Giddens och Sennet” (Prof 13) – förkastar andra dessa tämligen bryskt: ”Jag har ingen användning av Giddens, han är fullkomligt ointressant, och Urry och Lash är rena skiten. Vissa av de arbeten Baumann skrivit är ju kul men mycket av det han skriver är ju fullkomlig idioti … Beck … nej nej. Jag vill att saker och ting skall kunna användas.” (Prof 6). ”Giddens har jag alltid haft lite svårt för, jag tycker att det alltid blir för krångligt och han kommer aldrig till sak. Beck har jag också läst … hans grundpoäng är en väldigt enkel sak, och det blir så mycket riskestimat att det får motsatt effekt egentligen.” (Prof 15). Bland dem som nämner kausalt förklarande teorier visar sig något överraskande nyinstitutionalismen inom sociologin vara det vanligaste svaret. Det är framför allt arbeten av de amerikanska organisationssociologerna John Meyer, Paul DiMaggio och Walter Powell som anges, tillämpat på välfärdsapparaten. En annan central teoretisk referens är Michel Foucault, vars arbeten ligger till grund för många svenska studier och avhandlingar kring normalisering och avvikelse, makt och maktmissbruk, disciplinerande apparater, och även frågor om kön, gender och sexualitet. Pierre Bourdieu är en annan infl ytelserik sociolog man gärna refererar till. Bourdieus Theory and Practice är ”bra därför att den är inriktad på att förstå praktikformer, hur praktik genereras samtidigt som den tar hänsyn till en fenomenologisk nivå. Dels innehåller den det som folk håller för sant i en vardagsbemärkelse, dels det objektiverande steget att man måste studera regelbundenheter statistiskt för att skapa något som inte är känt på den fenomenologiska nivån. I ett tredje steg får man försöka hitta någon förbindelse, hur regulariteterna produceras. En bra grundteori.” (Prof 15). Goffmans stigmatiseringsteori och diskussion om normalitetsbegreppet 159

<strong>En</strong> andra svarstyp får väl också betecknas som undanglidande eftersom<br />

den endast bestod i en slags vag och allmän hänvisning till något område,<br />

t.ex. ”De moderna varianterna <strong>av</strong> de socialt konstruktivistiska teorierna.”<br />

(Prof 2).<br />

<strong>En</strong> tredje svarstyp ang<strong>av</strong> teorier som är överblickande och klassifi -<br />

cerande, inte primärt förklarande, som t.ex. Anthony Giddens, Ulrich<br />

Becks eller Jurgen Habermas m.fl . verk. Det råder dock delade meningar<br />

om dessa modernitets- och refl ektionssociologers värde, framför allt Baumann,<br />

Beck och Giddens. Medan någon anser att de ger en bra ingång till<br />

vår tid – ”Jag har med stort intresse läst den samtida teoriproduktionen<br />

<strong>av</strong> Baumann och Giddens och Sennet” (Prof 13) – förkastar andra dessa<br />

tämligen bryskt: ”Jag har ingen användning <strong>av</strong> Giddens, han är fullkomligt<br />

ointressant, och Urry och Lash är rena skiten. Vissa <strong>av</strong> de <strong>arbete</strong>n<br />

Baumann skrivit är ju kul men mycket <strong>av</strong> det han skriver är ju fullkomlig<br />

idioti … Beck … nej nej. Jag vill att saker och ting skall kunna användas.”<br />

(Prof 6).<br />

”Giddens har jag alltid haft lite svårt för, jag tycker att det alltid blir för<br />

krångligt och han kommer aldrig till sak. Beck har jag också läst … hans<br />

grundpoäng är en väldigt enkel sak, och det blir så mycket riskestimat att<br />

det får motsatt effekt egentligen.” (Prof 15).<br />

Bland dem som nämner kausalt förklarande teorier visar sig något överraskande<br />

nyinstitutionalismen inom sociologin vara det vanligaste svaret.<br />

Det är framför allt <strong>arbete</strong>n <strong>av</strong> de amerikanska organisationssociologerna<br />

John Meyer, Paul DiMaggio och Walter Powell som anges, tillämpat på<br />

välfärdsapparaten. <strong>En</strong> annan central teoretisk referens är Michel Foucault,<br />

vars <strong>arbete</strong>n ligger till grund för många svenska studier och <strong>av</strong>handlingar<br />

kring normalisering och <strong>av</strong>vikelse, makt och maktmissbruk,<br />

disciplinerande apparater, och även frågor om kön, gender och sexualitet.<br />

Pierre Bourdieu är en annan infl ytelserik sociolog man gärna refererar<br />

till. Bourdieus Theory and Practice är ”bra därför att den är inriktad på att<br />

förstå praktikformer, hur praktik genereras samtidigt som den tar hänsyn<br />

till en fenomenologisk nivå. Dels innehåller den det som folk håller för<br />

sant i en vardagsbemärkelse, dels det objektiverande steget att man måste<br />

studera regelbundenheter statistiskt för att skapa något som inte är känt på<br />

den fenomenologiska nivån. I ett tredje steg får man försöka hitta någon<br />

förbindelse, hur regulariteterna produceras. <strong>En</strong> bra grundteori.” (Prof 15).<br />

Goffmans stigmatiseringsteori och diskussion om normalitetsbegreppet<br />

159

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!