Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

ande. För åtminstone några av dessa professorer var det klart meriterande
att använda hermeneutiska metoder och ett refl ekterande, gärna etiskt
förhållningssätt. En sökandes ”ständiga brottning med värdeproblemen,
de etiska frågorna” bedömdes mycket positivt, liksom även att ”ställa sig
på klientens, den utsatta människans, sida.” Vidare var det meriterande
att stå för en ”överskridande förståelse av det sociala arbetets negationer
och ofruktbara bestämningar,” och att ”problematisera det sociala arbetets
praxis,” samt att t.ex. bygga upp en behandlingsmetod för psykoterapeutiskt
arbete som ”präglas av demokratiskta och humanistiska värderingar”
och arbeta hermeneutiskt, med förändringsaspekten i fokus.
Forskningsområden som psykosocialt arbete och organisationssociologi,
samt forskning som behandlar sådana problem som ”är relevanta för
det praktiska sociala arbetet” tillhörde kärnan. Utanför kärnan återfanns
bland annat ”community studies”, t.ex. studier av de sociala konsekvenserna
av företagsnedläggelser; studier av livsformer i små lokalsamhällen;
analyser av samband mellan uppväxtförhållanden och inkomst. Utanför
ämnet befann sig studier av rattfylleri, samhällsplanering, socialiseringsprocesser,
ungdomars fritid, bostadsmarknad.
I den föreliggande studien var min avsikt att tillämpa samma metod,
dvs. att via sakkunnigutlåtanden skrivna av respondenterna tillsammans
med andra professorer i socialt arbete mejsla fram vilka områden som
utgör kärnan, vilka som utgör periferin och vilka som faller utanför. I
detta syfte har jag gått igenom elva sakkunnigutlåtanden för professurer
i socialt arbete författade under 1990-talet fram till idag. Tanken var att
rekonstruera den under det senaste decenniet gällande rangordningen av
områden.
Emellertid visade sig detta vara ogörligt, av fl era skäl. Ett skäl är att
även om ”centralitet”, ”kärna” m.m. används fl itigt så preciseras de inte,
och det går ofta inte att utifrån den sökandes texter klargöra vad som utgör
centraliteten. Ett annat skäl är att sakkunnigutlåtandena är av väldigt
skiftande kvalitet och omfång. Det största hindret är dock variabiliteten
mellan sakkunnigutlåtanden. Ett område som räknas som absolut centralt
i ett utlåtande kan vara perifert eller t.o.m. utanför ämnet i ett annat.
Därför företar jag ingen systematisk analys utan nämner endast några
exempel. (Samtidigt bör det understrykas att detta är ingenting unikt för
forskning i socialt arbete, i stort sett samma förhållande råder inom de
fl esta ämnen.)
149