Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

estämmer, forskarna följer efter med konsekvensanalyser och råd. Den
första avgränsningen är i större utsträckning internt bestämd, den andra
i större utsträckning externt bestämd. I det tredje fallet framstår sociala
problem, myndigheter och forskning som mer eller mindre determinerade
delar av en större utvecklingsprocess. Inget egentligt kunskapsobjekt anges
för de tidiga topikerna utan snarare de historiska möjlighetsbetingelserna
för ett kunskapsobjekt, eller med anglosaxisk vokabulär: de nödvändiga
men ej de tillräckliga villkoren för forskning i socialt arbete.
Det allmänna intrycket från svaren på frågan om kunskapsobjekt,
kärna och gränser i den aktuella studien är att många respondenter inte
ville eller kunde avgränsa området på ett preciserat sätt. Man betonade i
stället fl exibiliteten. Ett typiskt svar är: ”Vi lever i ett samhälle som förändras
… Därför är det väldigt svårt att precisera ämnets kärna. Det är
svårt att säga att det skall vara det eller det.”(Prof 1). Detsamma gäller
frågan om ämnets gränser. Det fi nns en ovilja att sätta någon gräns: ”Det
är historiskt föränderligt …” (Prof 1), ”Jag tycker inte att man skall ha
någon defi nition, det är min åsikt.” (Prof 14). På min lite sura invändning
att forskare i socialt arbete väl ändå inte sysslar med kvantfysik framkom
motvilligt några markeringar. En respondent menade att rent biologiska
aspekter på människan ligger utanför ämnesområdet. En annan avskärmade
mot det normativa: ”Vi är ett empiriskt ämne – vi skall ha intresse
för den sociala verkligheten. Det ligger i min grundläggande syn att jag
inte tycker att vetenskapen eller forskningen kan ge praktiska lösningar
eller ens säga vad som är ont eller gott. Syftet är inte att tala om för folk
med pekpinnar hur dom skall göra.” (Prof 11).
Jämförelse med tidigare avgränsningar
De svårigheter och den frustration som ådagalägges i många av svaren på
frågan om forskningens objekt kan jämföras med de fyra första professorernas
svar 1987. Även här uttrycktes irritation. Professor Bengt Börjeson
menade att det faktum att ämnet initierats externt är närmast katastrofalt:
”Det fanns väldigt få inomvetenskapliga krav som backade upp att
det blev ett ämne,” samt att ”Den föreställning som utgår ifrån att det
fi nns ett ämne innebär att man accepterar de här externkriterierna, som
jag alltså inte accepterar.” Framför allt bör man inte låta det sociala arbetets
praktik styra verksamheten: ”Om man skulle ställa upp på de här
praktikorienterade anspråken så skulle man göra det hela en otjänst, för
det skulle innebära att många problemformuleringar blir väldigt snäva,
145