Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

144
Den andra fasen, under 1800-talet, är barnavårdslagar, hälsovårdslagar,
alkoholistlagar, skyddslagar som också fi nns på arbetsmarknadssidan. De
uttrycks genom olika system där man beivrar detta, barnavårdssystem och
inspektionssystem som ser till att folk i och med dessa lagar inte kommer
till skada eller så.
Nästa fas, under 1900-talet, är refl ektionen kring och kritiken av dessa
system: de auktoritära anstaltssystemen, samt kritiken mot de i förväg fi xerade
bestämmelserna om vad som är problem och vad som inte är det.
Så utvecklingen mellan 1510–90 och mellan 1780–1900 är de två teman
som professurerna i socialt arbete skall hålla på med.” (Se vidare Sunesson,
2002).
Enligt Sunesson bör forskning i socialt arbete således förstås som effekter
av två topiker; program och organisering för att lösa problemet fattigdom
samt program och organisering relaterade till ”upptäckten av befolkningen”,
dvs. statens ambition att kartlägga för att åtgärda sådant som
hälsa, barnadödlighet, självmord, expanderande födelsetal osv. I och med
att dessa topiker materialiseras till institutioner så är de också vetbara,
det blir möjligt att studera och refl ektera över dem. Den moderna forskningen
utvecklar kunskap och kritik relaterade till dessa båda teman, dvs.
kritik av å ena sidan anstaltssystemen, å andra sidan föreställningar om
normalitet och avvikelse. I denna mening liknar forskning i socialt arbete
ämnen som kriminologi, pedagogik och psykiatri; de möjliggörs på grund
av konstruktionen av systematiska praktiker som kriminalvård, skola och
mentalsjukhus. Under 1900-talet uppkommer fl er topiker. Sunesson
anger 3) problematiseringen av begreppet ”socialt problem”, 4) reform-
och socialpedagogik, kritik av de stora förvaringsanstalterna, 5) relationen
mellan socialarbetare och klient. Ytterligare tre topiker eller särskilda
forskningsämnen på frammarch är 6) missbrukare, 7) handikapp och
funktionshinder, och 8) äldre (Sunesson, 2000:276–280.)
De tre typerna av avgränsning är inte nödvändigtvis ömsesidigt uteslutande
men har skilda implikationer för vad forskning i socialt arbete
bör innebära. I det första fallet – objektet är sociala problem – bestämmer
forskarna själva vad som utgör ett socialt problem (även om autonomin
och möjligheterna begränsas av sådant som anslagsbeviljande myndigheter).
I det andra fallet – det sociala arbetets praktik – studerar forskarna det
som myndigheter och socialarbetare utser till och behandlar som sociala
problem, dvs. relationen mellan behandlare och behandlad. Praktikfältet