Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

• Ämnets förmåga till självrekrytering är en indikator på dess institutionalisering.
Från en självrekryteringsgrad på 0 procent när det
gäller professorer och docenter fram till omkring 1990, har självrekryteringsgraden
nu ökat till ca 90 procent bland de docenter som utnämnts
de senaste fem åren, 75 procent bland befordringsprofessorer
och 60 procent bland de senast anställda rekryteringsprofessorerna.
• En genomgång av forskningsteman och forskningsområden visar
ingen enhetlig trend mot ett eller några ”moderna” foci, snarare en
bild av ett ämne som framför allt empiriskt fullföljer vissa klassiska
samhällsforskningsteman, forskningen om fattiglagsinstitutioner och
befolkningspolitikens institutioner.
• Ämnet beskylls ibland för akademisering. Genomgången av vad jag
kallar tendenser till isomorfi visar att ämnet mycket riktigt har akademiserats,
men att detta är och har varit ett livsvillkor för det. Annars
hade det inte hävdat sig i den interna konkurrensen om forskningsresurser
lokalt och nationellt.
• Förändringens senaste fas består alltså i en stark tillväxt, men också
ändrade förhållanden till omvärlden. I ett sådant ämne kanske inte
rockstjärnor behövs längre.
Ämnets representanter har numera en annan inställning till sektorsforskningen,
och den förändrade sektorn står inte i självklar ideologisk allians
med ”sina” forskare längre. Däremot börjar studenterna vänja sig vid att
deras lärare är docenter och professorer. Jämfört med läget i fl era andra
västeuropeiska välfärdsstater har ”socialt arbete” som universitetsämne en
mycket stark ställning i Sverige. Framför allt är det ovanligt att forskning
och utbildning sker vid samma institutioner och att utbildningsinstitutionernas
forskningsavdelningar mäter sig med och överlever i den hårda
konkurrensen bland de etablerade ämnena inom samhällsvetenskapen.
Varför hände det?
När jag nu återvänder till Smelsers förklaringskategorier – strukturella
förutsättningar och sammanhang; drivkrafter; social mobilisering och
slutligen motstånd – är det på sin plats att påpeka att det jag försöker
förklara är just de händelseförlopp jag själv beskrivit. Det fi nns många
viktiga utvecklingsdrag, och förklaringar av dessa, som jag inte nämner.
Dessutom gör jag ingen uttömmande inventering av alla tänkbara förklaringar,
utan ger några förslag efter de kategorier som Smelser pekat ut.
123