Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas
Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas
tvång. Ulla Petterssons elever, som Anna-Maria Skoglund, Ann Boklund, Tommy Lundström, Evy Gunnarsson, Åke Bergmark och Ann Hermodsson har alla arbetat i programmet, även om deras avhandlingar ibland varit sidoprojekt. Lundström och Å. Bergmark är idag professorer i socialt arbete. Som vi nämnt fortsatte Börjeson som professor sin inriktning på forskning om barn i svåra livssituationer med forskningsprogrammet ”Barn i Kris”. Hans närmaste medarbetare där var Hessle – i Stockholm och Göteborg, så småningom åter i Stockholm där han sedermera efterträdde Berglind – och Kerstin Vinterhed. Men projektet hade fl era medarbetare, som psykologerna Anita Cederström (nu på pedagogiska institutionen, Stockholm) och Gunilla Lindén (nu på Socialhögskolan i Lund) som båda skrev doktorsavhandlingar på material från projektet. Hans forskning om missbruksbehandling och institutionsfrågor fortsattes av honom själv och togs upp främst av Oscarsson och Bergmark, vilka nämnts ovan, och i Umeå bl.a. av Arne Kristiansen (nu vid Socialhögskolan i Lund). Ungdomsforskaren Thomas Öhlund (nu Stockholm, Malmö och Linköping) framträder också som en tydlig Börjesonelev. Sunessons fortsatta forskning av vad som i början av 1980-talet bedömdes vara modellkaraktär följdes i början framför allt upp i de lokalt förankrade undersökningarna av organisering och socialbidragsarbete i Malmö, där bl.a. Anna Meeuwisse och Tapio Salonen blev engagerade. Sunesson kom emellertid att ägna ännu mer tid till det långvariga forskningsprogram som undersökte forskningsanvändning och så småningom till det program som inleddes 1991 med SFR-projektet ”I stället för mentalsjukhus”. Av Sunessons senare doktorander är Tine Egelund, Anna Meeuwisse, och Marie Söderfeldt nu docenter. Det fi nns knappast någon tendens till sammanhållning eller isomorfi ifråga om vad som är ett gemensamt forskningsåliggande i denna utveckling. Försöken att göra ”modellperioden” till något gemensamt visar sig ha mer att göra med främst ideologi, kanske också stil men knappast med teori och forskning. 110
Nya professorer … I samband med att DSF upplöstes för att ersättas av ett forskningsråd, SFR, som började fungera 1990, frigjordes forskningsmedel som överfördes till universiteten efter en stor övertalningsinsats från DSF:s dåvarande chefstjänsteman, S. Åke Lindgren. Lindgren hade redan tidigt insett att en omsvängning i den statliga forskningspolitiken skulle komma, och därför redan börjat att akademisera DSF (se den positiva värderingen i Svensk sektorsforskning, DsSB 1989:3, eller hans egen redogörelse, 1999). För socialt arbetes del innebar detta att medel för en professur i socialt arbete med inriktning på äldre människor tillfördes Stockholms universitet, medel för en professur i socialt arbete med inriktning på familjepolitik kom till Göteborg, och medel för ”forskning i socialt arbete” kom till Lund, och i alla tre fallen inrättades nya professorstjänster för pengarna. 22 Det här medförde att tiden 1991–1994 blev en tillsättningarnas och bedömningarnas tid. Under samma period som innehavare skulle rekryteras till dessa tjänster, skulle Swedner ersättas i Göteborg, Berglind ersättas i Stockholm och Börjeson i Umeå sedan han blivit rektor för lärarhögskolan i Stockholm. Rosmari Eliasson satt under en period med nästan full hand. Hon kom i första förslag på den nya professuren i Lund och på båda tjänsterna i Stockholm. Hon tog den i Lund, och i Stockholm utnämndes sociologidocenten Mats Thorslund på äldretjänsten och Sven Hessle, som valde mellan två professurer, på den tjänst som ursprungligen innehades av Berglind. Hessle var nämligen föreslagen till den nya familjepolitiktjänsten i Göteborg, en anställning som gick till sociologidocenten Margareta Bäck-Wiklund. Något tidigare, 1992, hade Sven-Axel Månsson efterträtt Harald Swedner, och blev därmed den förste docenten i socialt arbete som också blev professor. Något år senare efterträddes Börjeson av Lennart Nygren, den förste professorn i ämnet som både disputerat i och varit docent i socialt arbete. Här möter vi ett nästan totalt panoramaskifte: Endast Sunesson var kvar av de första efter 1994, Månsson, Bäck-Wiklund, Hessle, Thorslund, Eliasson och Nygren kommer i stället. Ulla Pettersson var tyvärr född för tidigt för att kunna delta i denna omfördelning av positioner och 22. Samtidigt kom professurer i sociologi till Söder (handikapp) och Tornstam (äldre), båda Uppsala, och i psykologi till Hjelmqvist (Handikapp) och Bäckman (äldre), båda i Göteborg. 111
- Page 62 and 63: det är forskarens uppgift att ”s
- Page 64 and 65: som har ett stort utbildningsuppdra
- Page 67 and 68: FORSKARUTBILDNINGEN Forskarutbildni
- Page 69 and 70: inom ramen för existerande fakulte
- Page 71 and 72: Diagram 7. Andelen nyantagna kvinnl
- Page 73 and 74: Forskarutbildningens uppläggning
- Page 75: hälsovården och 3 på den privata
- Page 78 and 79: ämnets tid är för begränsad, oc
- Page 80 and 81: Förändringsrastret Smelser (1968:
- Page 82 and 83: Vetenskapsrastret: vad är ”socia
- Page 84 and 85: Ropet på forskning är inte nytt S
- Page 86 and 87: under 1900-talets första år utvec
- Page 88 and 89: Något år senare, 1969, sammankall
- Page 90 and 91: Kjell Hansson) i Lund under andra h
- Page 92 and 93: Institutet för social forskning re
- Page 94 and 95: Hur skulle forskningen se ut? Samti
- Page 96 and 97: Intressant nog saknas i dessa inlä
- Page 98 and 99: av Ruth Wächter, och som bl.a. led
- Page 100 and 101: De första stegen Göteborg Harald
- Page 102 and 103: 100 Med två tydliga undantag är
- Page 104 and 105: Gerdt Sundström, sociolog, blev 19
- Page 106 and 107: Lennart Nygren, som disputerade 198
- Page 108 and 109: Verksamheten kom igång betydligt s
- Page 110 and 111: doktorerna i Lund är nu professore
- Page 114 and 115: lärostolar. Hon gick i pension red
- Page 116 and 117: Intern- och externrekrytering i fö
- Page 118 and 119: Docenter disp doc i socialt arbete
- Page 120 and 121: Stil och forskningsideal - avhandli
- Page 122 and 123: skapade det klimat där Socialutred
- Page 124 and 125: formerna för bemötande av problem
- Page 126 and 127: Strukturella förutsättningar, sam
- Page 128 and 129: Slutord: vad har inte ändrats? Jag
- Page 130 and 131: DsS 1973:1 Resurser och organisatio
- Page 132 and 133: Norman, Johan & Schulze, Ragnar (19
- Page 135 and 136: Konsolideringen av nya vetenskaplig
- Page 137 and 138: forskningspolitik och mycket annat.
- Page 139 and 140: Del I. Komponenter och visioner Var
- Page 141 and 142: är att vara tillämpbar. Tendensen
- Page 143 and 144: saknar sådana bakåtkunskaper” (
- Page 145 and 146: Därför måste vi undersöka betyd
- Page 147 and 148: estämmer, forskarna följer efter
- Page 149 and 150: Berglind ansluter sig till denna in
- Page 151 and 152: ande. För åtminstone några av de
- Page 153 and 154: utlåtanden nämns över huvud tage
- Page 155 and 156: slutet av 1960-talet har studenter
- Page 157 and 158: The Social Construction of Reality
- Page 159 and 160: ”province of meaning” som är n
- Page 161 and 162: En andra svarstyp får väl också
Nya professorer …<br />
I samband med att DSF upplöstes för att ersättas <strong>av</strong> ett forskningsråd,<br />
SFR, som började fungera 1990, frigjordes forskningsmedel som överfördes<br />
till universiteten efter en stor övertalningsinsats från DSF:s dåvarande<br />
chefstjänsteman, S. Åke Lindgren. Lindgren hade redan tidigt insett att<br />
en omsvängning i den statliga forskningspolitiken skulle komma, och<br />
därför redan börjat att akademisera DSF (se den positiva värderingen i<br />
Svensk sektorsforskning, DsSB 1989:3, eller hans egen redogörelse, 1999).<br />
För socialt <strong>arbete</strong>s del innebar detta att medel för en professur i socialt <strong>arbete</strong><br />
med inriktning på äldre människor tillfördes Stockholms universitet,<br />
medel för en professur i socialt <strong>arbete</strong> med inriktning på familjepolitik<br />
kom till Göteborg, och medel för ”forskning i socialt <strong>arbete</strong>” kom till<br />
Lund, och i alla tre fallen inrättades nya professorstjänster för pengarna. 22<br />
Det här medförde att tiden 1991–1994 blev en tillsättningarnas och bedömningarnas<br />
tid. Under samma period som inneh<strong>av</strong>are skulle rekryteras<br />
till dessa tjänster, skulle Swedner ersättas i Göteborg, Berglind ersättas i<br />
Stockholm och Börjeson i Umeå sedan han blivit rektor för lärarhögskolan<br />
i Stockholm.<br />
Rosmari Eliasson satt under en period med nästan full hand. Hon kom<br />
i första förslag på den nya professuren i Lund och på båda tjänsterna i<br />
Stockholm. Hon tog den i Lund, och i Stockholm utnämndes sociologidocenten<br />
Mats Thorslund på äldretjänsten och Sven Hessle, som valde<br />
mellan två professurer, på den tjänst som ursprungligen innehades <strong>av</strong><br />
Berglind. Hessle var nämligen föreslagen till den nya familjepolitiktjänsten<br />
i Göteborg, en anställning som gick till sociologidocenten Margareta<br />
Bäck-Wiklund. Något tidigare, 1992, hade Sven-Axel Månsson efterträtt<br />
Harald Swedner, och blev därmed den förste docenten i socialt <strong>arbete</strong><br />
som också blev professor. Något år senare efterträddes Börjeson <strong>av</strong> Lennart<br />
Nygren, den förste professorn i <strong>ämnet</strong> som både disputerat i och varit<br />
docent i socialt <strong>arbete</strong>.<br />
Här möter vi ett nästan totalt panoramaskifte: <strong>En</strong>dast Sunesson var<br />
kvar <strong>av</strong> de första efter 1994, Månsson, Bäck-Wiklund, Hessle, Thorslund,<br />
Eliasson och Nygren kommer i stället. Ulla Pettersson var tyvärr<br />
född för tidigt för att kunna delta i denna omfördelning <strong>av</strong> positioner och<br />
22. Samtidigt kom professurer i sociologi till Söder (handikapp) och Tornstam<br />
(äldre), båda Uppsala, och i psykologi till Hjelmqvist (Handikapp) och<br />
Bäckman (äldre), båda i Göteborg.<br />
111
Change language