Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas
Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas
doktorerna i Lund är nu professorer eller motsvarande (Lenke, i kriminologi, Swärd, Salonen och Szebehely) ytterligare tre docenter eller motsvarande (Olsson, Thorsen och Denvall). Institutionen i Lund är speciell i ett avseende. Där tillämpades inte ett praktikkrav vid antagningen till forskarutbildning. Det gjorde att sådana som Thorsen och Lenke kunde komma in och disputera snabbt. Ingen av dem hade kommit in i Stockholm eller Göteborg. Det hade heller inte Nilsson, vars arbetslivserfarenhet visserligen var omfattande, men inte från socialt arbete. Men de andra åtta hade säkert varit möjliga. I Stockholm gjordes i början bara något enstaka undantag (Gerdt Sundström), i övrigt tillämpades regeln strikt, liksom på andra håll. 108
Forskningsprogram och inriktningar Harald Swedner, Hans Berglind, Bengt Börjeson och Sune Sunesson sågs, när de tillträdde, som representanter för modellprojekten och modellverksamheterna. Swedner och Börjeson hade tillhört skuggutredningen och kämpat för både kunskap och reformer redan långt före 1970. Detta innebar att de hade en enastående legitimitet och stort infl ytande både inom och långt utöver de akademiska kretsarna. Berglind och senare Sunesson hade hyggligt anseende både bland ämnets forskare och bland reformmakare, även om det inte alls kunde mäta sig med Börjesons och Swedner, som båda hade mycket stort infl ytande och anseende och en lyskraft som kan jämföras med rockstjärnor. Berglind och Sunesson hade däremot förankrat sig någorlunda på de sociologiska institutionerna och inte heller kommit i konfl ikt med socialhögskolorna vid de universitet där de ville bli professorer. I efterhand framstår det som ganska självklart att Swedner, Börjeson, Berglind och Sunesson var ohotade som inledande professorskvartett. Hur skulle de nu fullfölja sina ”modellprojekt”, de verksamheter som gett dem så stor legitimitet? Harald Swedners empiriska forskningsambitioner representerades bl.a. av de fältstationsprojekt som beskrivs av Stål och Svedberg (1987), och som fortsattes av doktoranderna Karlsson och Eriksson. Sören Olsson (nu befordringsprofessor) har arbetat vidare i Swedners anda när det gäller forskning om bostadsområden, medan forskare som (docenterna) Hans Erik Hermansson och Ove Sernhede i sina undersökningar av ungdomars liv i skilda bostadsområden i Eskilstuna och Göteborg efter hand modifi erat Swedners problematik i modern kultursociologisk riktning. I övrigt fullföljdes Swedners forskningsprogram främst av hans medarbetare i Lund och Malmö. Vi har redan nämnt Larsson och Månsson – som efterträdde Swedner, men skulle också kunna nämna forskare som Marianne Svenning, Hans Edvard Roos, Göran Arnman och Ingrid Jönsson, samtliga vid sociologiska institutionen i Lund. Hans Berglinds socialvårdsprojekt efterträddes av ”socialtjänstprojektet”, vars ledning kort tid in på 1990-talet kom att tas över av Ulla Pettersson. Kring detta program med annexprojekt kom en stor del av forskningen och forskarutbildningen vid institutionen att centreras under detta decennium. Frågorna gällde som tidigare klienternas förhållanden, socialbidragsarbetet, missbruksfrågornas placering inom socialkontorens arbete, social barnavård, organisering, myndighetsutövning och 109
- Page 60 and 61: etiska och de praktiska utbildnings
- Page 62 and 63: det är forskarens uppgift att ”s
- Page 64 and 65: som har ett stort utbildningsuppdra
- Page 67 and 68: FORSKARUTBILDNINGEN Forskarutbildni
- Page 69 and 70: inom ramen för existerande fakulte
- Page 71 and 72: Diagram 7. Andelen nyantagna kvinnl
- Page 73 and 74: Forskarutbildningens uppläggning
- Page 75: hälsovården och 3 på den privata
- Page 78 and 79: ämnets tid är för begränsad, oc
- Page 80 and 81: Förändringsrastret Smelser (1968:
- Page 82 and 83: Vetenskapsrastret: vad är ”socia
- Page 84 and 85: Ropet på forskning är inte nytt S
- Page 86 and 87: under 1900-talets första år utvec
- Page 88 and 89: Något år senare, 1969, sammankall
- Page 90 and 91: Kjell Hansson) i Lund under andra h
- Page 92 and 93: Institutet för social forskning re
- Page 94 and 95: Hur skulle forskningen se ut? Samti
- Page 96 and 97: Intressant nog saknas i dessa inlä
- Page 98 and 99: av Ruth Wächter, och som bl.a. led
- Page 100 and 101: De första stegen Göteborg Harald
- Page 102 and 103: 100 Med två tydliga undantag är
- Page 104 and 105: Gerdt Sundström, sociolog, blev 19
- Page 106 and 107: Lennart Nygren, som disputerade 198
- Page 108 and 109: Verksamheten kom igång betydligt s
- Page 112 and 113: tvång. Ulla Petterssons elever, so
- Page 114 and 115: lärostolar. Hon gick i pension red
- Page 116 and 117: Intern- och externrekrytering i fö
- Page 118 and 119: Docenter disp doc i socialt arbete
- Page 120 and 121: Stil och forskningsideal - avhandli
- Page 122 and 123: skapade det klimat där Socialutred
- Page 124 and 125: formerna för bemötande av problem
- Page 126 and 127: Strukturella förutsättningar, sam
- Page 128 and 129: Slutord: vad har inte ändrats? Jag
- Page 130 and 131: DsS 1973:1 Resurser och organisatio
- Page 132 and 133: Norman, Johan & Schulze, Ragnar (19
- Page 135 and 136: Konsolideringen av nya vetenskaplig
- Page 137 and 138: forskningspolitik och mycket annat.
- Page 139 and 140: Del I. Komponenter och visioner Var
- Page 141 and 142: är att vara tillämpbar. Tendensen
- Page 143 and 144: saknar sådana bakåtkunskaper” (
- Page 145 and 146: Därför måste vi undersöka betyd
- Page 147 and 148: estämmer, forskarna följer efter
- Page 149 and 150: Berglind ansluter sig till denna in
- Page 151 and 152: ande. För åtminstone några av de
- Page 153 and 154: utlåtanden nämns över huvud tage
- Page 155 and 156: slutet av 1960-talet har studenter
- Page 157 and 158: The Social Construction of Reality
- Page 159 and 160: ”province of meaning” som är n
doktorerna i Lund är nu professorer eller motsvarande (Lenke, i kriminologi,<br />
Swärd, Salonen och Szebehely) ytterligare tre docenter eller motsvarande<br />
(Olsson, Thorsen och Denvall).<br />
Institutionen i Lund är speciell i ett <strong>av</strong>seende. Där tillämpades inte ett<br />
praktikkr<strong>av</strong> vid antagningen till forskarutbildning. Det gjorde att sådana<br />
som Thorsen och Lenke kunde komma in och disputera snabbt. Ingen<br />
<strong>av</strong> dem hade kommit in i Stockholm eller Göteborg. Det hade heller inte<br />
Nilsson, vars arbetslivserfarenhet visserligen var omfattande, men inte<br />
från socialt <strong>arbete</strong>. Men de andra åtta hade säkert varit möjliga.<br />
I Stockholm gjordes i början bara något enstaka undantag (Gerdt<br />
Sundström), i övrigt tillämpades regeln strikt, liksom på andra håll.<br />
108
Change language