Socialt arbete. En nationell genomlysning av ämnet - Fas

Lennart Nygren, som disputerade 1986 på en avhandling om en fabriksnedläggning
var genuin Umeåstudent och hade redan i sin grundutbildning
kommit i kontakt med välfärdsforskare som undervisade i
socionomutbildningen.
Ilse Wetter, som disputerade 1986 på ett socialrättsligt ämne i barnavården,
var en garvad professionell, som kom utifrån och hade sitt ämne
och sitt material med sig. Barnavårdsforskaren Ingrid Claezon, årgång
1987, och organisationsforskarna Håkan Larsson och Stefan Morén med
sin avhandling om människorna i människobehandlande organisationer
var som Nygren mer typiska åttiotalsdoktorander.
Gunnel Drugge disputerade 1988 på en avhandling om cancerpatienters
upplevelse av sin sjukdom och vården, Urban Karlsson kom 1990 med
en avhandling som liksom Nygrens tar sin utgångspunkt i industrinedläggning
och nedläggningshot i glesbygden. Den isländska socialarbetaren
Gudrun Kristinsdottir disputerade så 1991 med en avhandling om
social barnavård och professionalisering med Island som exempel.
På elva år blev skörden här nio doktorer. Alla var socionomer. De har
valt mycket klassiska ämnen i socialt arbete; organisering av människobehandlande
arbete (Lindqvist, Larsson, Morén), barn (Wetter, Claezon,
Kristinsdottir) och försörjning/arbete (Nygren och Karlsson). Spontanämnesavhandlingarna
är i klar minoritet, men Umeå universitets starka
inriktning på Norrlandsfrågor syns i avhandlingslistan, som också delvis
färgas av Börjesons intresse för social barnavård och behandlingsorganisationer.
Samtidigt är det uppenbart att han vid denna tid också engagerade
sig hårt i glesbygds- och samhällsplaneringsfrågor.
Claezons avhandling anknöt ämnesmässigt till Börjesons pågående engagemang
i det stora forskningsprogrammet Barn i kris (fr.o.m. 1980) som
emanerade ur Barnbyn-erfarenheterna och engagerade fl era tidigare (och
dåvarande) Skå-forskare som Sven Hessle, Anita Cederström och Kerstin
Vinterhed samt Gunilla Lindén från Lund.
Nygren och Kristinsdottir är idag professorer, Morén, Lindqvist och
Claezon docenter. Av dessa är bara Nygren och Morén kvar i Umeå. Kerstin
Vinterhed, som disputerat i pedagogik i Stockholm, blev den första
docenten i socialt arbete i Umeå 1987. Under en kortare tid arbetade hon
som universitetslektor och forskare i Umeå, bl.a. just med Barn i kris. Nygren
blev docent 1992, för att några år därefter efterträda Börjeson.
104