Johan Eriksson Jag har maximal moralisk förmåga - WLH

More documents

Recommendations

Info

moraliskt perspektiv med det goda som ledord, snarare än ett etiskt perspektiv där begrepp som det rätta och det sanna står i centrum (jämför Lindensjö, 2004). Tidigare mer eller mindre renodlade studier i det moraliskt etiska området är i högsta grad omfattande. Här kan endast nämnas ett fåtal arbeten, såsom verk av Ariansen (1993), Singer (1992), Kant (2001), Aristoteles (1988), Schütze (1989), Svendsen (2004), Lindensjö (2004), och Platon (1996). Dessa studier fokuserar dock i hög grad på vad som är moraliskt eller etiskt riktigt (den intellektuella frågan) och inte alls i lika stor utsträckning på hur människan kan utveckla ett moraliskt handlande (den moraliskt viljemässiga frågan). En av få författare som gått på djupet när det gäller den moraliskt viljemässiga frågan är Rudolf Steiner (bl a 1978, 1990 & 2002). Dock finner man i ett flertal andra verk beröringspunkter till och inslag av moraliska och viljemässiga frågor, bl a hos Prokofieff (2003), Wilber (2003), Bergström (1990), Schiller (1995), Lievegoed (1987 & 1988), Goleman (1998) och Steiner (1986b, 1986c & 1987a). 2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Syftet med denna studie är att undersöka samt öka förståelsen för hur den vuxna människan, som förebild för det lilla barnet, kan utveckla moralisk förmåga. Med moralisk förmåga avses här en förmåga och kraft att i realiteten utföra goda handlingar, d v s sådana handlingar som bl a är förenliga med de etiska förhållningssätt som uttrycks i Lpfö98 (Skolverket, 1998). Arbetet riktar sig därmed i första hand till pedagoger inom förskolan, men även till föräldrar och andra vuxna som har hand om eller kommer i kontakt med barn vilka befinner sig i den första sjuårsperioden. I förlängningen syftar arbetet till att möjliggöra för barn i förskoleålder att tillägna sig de etiska värden som uttrycks i Lpfö98 (ibid) och såsom den vuxne förebilden kunna utveckla moralisk förmåga. De frågor som kommer att behandlas i studien är följande: Huvudfråga: Hur kan den vuxne människan utveckla moralisk förmåga? Delfrågor: - Var finns källorna till de impulser som kan omsättas i goda handlingar? - Hur kan den vuxne uppnå en förmåga att ösa ur dessa källor? 3. METOD 3.1 Vetenskapsgrund Utgångspunkt för och teoretisk förankring i denna vetenskapliga undersökning är Rudolf Steiners kunskapsteori (Steiner, 1986a). Nedan kommer denna teori beskrivas ganska djupgående, eftersom den inte utgör en av de konventionella vetenskapliga inriktningarna. Huvudorsakerna till valet av teoretisk förankring är att Steiner, på ett sätt som få andra, tydliggör skillnaden mellan erfarenhet och tänkande; samt visar på att allt kunskapande är (eller åtminstone borde vara) tänkande kunskapande. Med tänkande kunskapande menar 8
Steiner att vetenskapen utforskar och avslöjar den rena erfarenhetens (den konkreta varseblivningens) kärna, dess egentliga vad, dess inre lagbundenheter som den inte själv uttalar. Steiner skriver: ”Människan finner sig stå inför två världar, mellan vilka hon måste åstadkomma ett sammanhang. Den ena är erfarenheten, om vilken hon vet att den endast innehåller hälften av verkligheten; den andra är tänkandet som är fullständigt i sig självt (…) Om världen enbart vore bebodd av sinnesväsen skulle dess väsen (ideella innehåll) förbli fördolt; lagarna skulle visserligen behärska världsprocesserna, men de skulle inte framträda.” (Steiner, 1986a, s 76) Ren erfarenhet beskriver R Steiner som ”(…) den form av verkligheten, i vilken den visar sig för oss när vi möter den med fullständigt uteslutande av vårt själv.” (ibid, s 30) Medan tänkandet beskrivs som en högre erfarenhet inom erfarenheten: ”Inom erfarenhetens osammanhängande kaos finner vi ett element som (…) för oss utöver bristen på sammanhang. Det är tänkandet.” (ibid, s 45) Eller med andra ord: ”Tänkandet det är uttolkaren som tyder erfarenhetens åtbörder.” (ibid, s 66) I de sistnämnda citaten avslöjas något centralt. Är det inte så att redan när begrepp används för att beskriva det som upplevs med sinnena, då har den process påbörjats som innebär ett tydande av erfarenheten. I själva sinneserfarenheten ligger inte begreppet. Begreppet ringblomma kan inte uppfattas med sinnena. Begreppsbildning innebär således att gå utöver den rena erfarenheten och är inledningen till att skapa sammanhang, att tänka över tingen. Det förstnämnda citatet kan förstås med exemplet ringblomma. Ringblomman står inne i ett sammanhang, men detta sammanhang kan endast framträda för människan, ty hon är ett tänkande väsen. Människan som subjekt ger alltså djup, mening, innehåll åt de objekt (t ex ringblomma) som för en ren sinnesvarelse (t ex katt) endast är tom form. Rudolf Steiner går så långt som att påstå att ”tänkandet är världens kärna” (ibid, s 78). Och eftersom tänkandet är världens kärna är det endast tänkandet som har möjlighet att också avslöja den oavslutade erfarenheten, vilket Steiner menar är kunskapandets universellt betydelsefulla roll. För tydlighetens skull bör det poängteras att tänkandet inte får betraktas som om det befann sig utanför verkligheten. Just genom att tänkandet har förmåga att knyta samman begrepp med deras eget innehåll och därmed är fullständigt i sig självt, kan tänkandet också slå en bro över motsättningen mellan subjekt och objekt. ”Tänkandet är bortom subjekt och objekt.” (Steiner, 1990, s 60) På så sätt är det möjligt att foga samman något som är en enhet i saken själv: verklighetens iakttagelsesida och dess begreppssida, och därigenom övervinna en dualism 1 . En sådan dualism, eller kluvenhet, som vetenskapsfilosofiskt har varit problematisk genom historien både när det gäller kunskapsteoretiska och ontologiska 2 frågor (Allwood & Erikson, 1999); dualismen mellan rationalism och empirism och den mellan idealism och realism. Vidare bör det tilläggas att Steiner utgår från idén om människan som ett tregrenat väsen med kropp själ och ande, där anden är en specifikt mänsklig företeelse. Han skriver i sin bok ´Teosofi´: ”Med kropp menas här det som gör att tingen i omvärlden visar sig för människan (…) Ordet själ skall beteckna det som gör att människan förbinder tingen med sin egen tillvaro (…) Med 1 Med dualism menas här tvåfaldighet och inre motsättning. 2 Ontologi kan betecknas som läran om verkligheten. Idealism och realism är två huvudtyper av ontologi. Inom idealismen t ex betraktas verkligheten existera endast så som vi upplever den (Patel & Davidson, 2003). 9
Page 1 and 2: INSTITUTIONEN FÖR INDIVID, OMVÄRL
Page 3 and 4: Förord Denna studie kan uppfattas
Page 5 and 6: 1. INLEDNING Under min utbildning t
Page 7: Talet om människans tredubbla natu
Page 11 and 12: Om man ser till ämnet förebilden,
Page 13 and 14: Davidson, 2003). Intresset är ist
Page 15 and 16: spekulativa luftslott. För de tän
Page 17 and 18: självuppfostran´ (4.10) är t ex
Page 19 and 20: vilde. Om hon fastnar i förnuftets
Page 21 and 22: framförallt i en av de två grundk
Page 23 and 24: synes väsensskilda världarna? Ell
Page 25 and 26: Föreställer man det estetiska ele
Page 27 and 28: jag älskar den.” (s 161) Men det
Page 29 and 30: Kan man göra en syntes av det som
Page 31 and 32: Väsenskärnan måste arbeta sig up
Page 33 and 34: 5. DISKUSSION 5.4 Diskussion av inl
Page 35 and 36: Jag skrev i litteraturgenomgången
Page 37 and 38: esultat. Man måste prova det själ
Page 39 and 40: Författarna Zohar och Marshall hä
Page 41 and 42: Nobel, A. (1999). Filosofens knapp.
Page 43: Internt material Jaffke, F. (1989).

Johan Eriksson Jag har maximal moralisk förmåga - WLH

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?