Johan Eriksson Jag har maximal moralisk förmåga - WLH

Talet om människans tredubbla natur har djupa historiska rötter. I bibeln beskrivs människan i
förhållande till den heliga treenigheten – Fadern, Sonen och den Heliga Anden; Freud och
andra psykoanalytiker har visat på det i termer som detet, egot och överjaget; psykiatriker
antyder det med begrepp som medvetande, undermedvetande och övermedvetande;
vetenskapen har namnen energi, materia och antimateria (Walsch, 2003). Platon talade om
begärs-, känslo- och fönuftssjälen och dess samhörighet med olika delar av samhället (Linde,
2000).
Att begreppen frihet, jämställdhet, solidaritet betonas i läroplanen, pekar således i riktning
mot en viss tankemässig förståelse för människans väsen. Dock rör det sig i läroplanen endast
om att fastställa principer för vad som anses etiskt relevant. Enligt Bernard Lievegoed (1987),
professor i socialpedagogik, är det problematiskt att försöka fastställa principer för vad som är
etiskt riktigt eller vad som är gott, med utgångspunkt från sanningens och det absolutas
kategorier. Lievegoed menar att vad som är gott beror helt på omständigheterna, det som är
gott är alltid gott i förhållande till något annat. Dessutom är det goda något som måste utföras,
det räcker inte med intellektuell erfarenhet. Häri ligger ett mysterium i vår tidsålder, hävdar
Lievegoed, och det mysteriet handlar mer om det goda än om det sanna och rätta, mer om
handlingarna och viljan än om tankemässiga kunskapsfrågor (Lievegoed, 1987).
Enorm tankekraft har, under historiens gång, ägnats åt hur människan bör handla, både i
moraliska och etiska perspektiv. Men hade vi kunnat grundlägga moral med hjälp av
moralläror och moraliska grundsatser borde människan inte längre handla omoraliskt. Och då
skulle mänskligheten i stort redan vara mogen att handla enligt de etiska värden som läroplanen
nämner. Om man bara hastigt undersöker det som Lpfö98 beskriver som människolivets
okränkbarhet (Skolverket, 1998) så ser man att ett sådant etiskt värde ännu inte vunnit
särskilt stor mark i praktiken och i ett mänsklighetsperspektiv. Det som L Svendsen, docent i
filosofi, skriver om i sin bok ´Ondskans filosofi´ (2004) visar på bristerna i det etiskt
moraliska området. Han pekar framförallt på det mest extrema, som t ex folkmorden under
1900-talet. Platser som Rwanda, Srebrenica, Auschwitz och Östtimor illustrerar den totala
kränkningen av människolivet.
Men det minst viktiga på moralens område är, enligt Rudolf Steiner (1978) att veta vad man
bör göra, vad som är det moraliskt rätta. ”Det allra viktigaste är däremot, att impulser kan
leva i oss, vilka på grund av sin inre makt omsätts i moraliska handlingar, och sålunda
kommer till uttryck utåt.” (s 12)
Med tanke på resonemangen hos Lievegoed och Steiner borde således förskolepedagogen,
som förebild för det lilla barnet, lägga stor vikt vid att försöka finna källorna till de impulser
som kan omsättas i en god vilja, d v s i goda handlingar. Detta arbete ska därför vara en
undersökning och ett utforskande av dessa källor, källorna till det goda och moraliska,
källorna till de etiska förhållningssätt som bl a uttrycks i läroplanen (se ovan). Utöver ett
sådant forskande kommer studien utgöra ett försök att se hur förebilden kan uppnå en förmåga
att ösa ur dessa källor, så att det goda, det etiskt relevanta verkligen kan manifesteras i
praktiken, i det verkliga livet med barnen i den första sjuårsperioden. En sådan förmåga som i
förlängningen kan leda till att barnen, via efterhärmningen, kan tillägna sig de etiska värden
som uttrycks i Lpfö98 (Skolverket, 1998).
Sammanfattningsvis kommer studien mer att vara relaterad till ett moraliskt viljemässigt
problem än ett rent intellektuellt problem. Därför kommer också inriktningen på arbetet ha ett
7