Johan Eriksson Jag har maximal moralisk förmåga - WLH

till bålen och extremiteterna. Genom denna övervikt har därmed de krafter som utgår från
huvudet en präglande inverkan på kroppen som helhet (ibid). Men vilka slags krafter utgår
från huvudet? Kranich hävdar att det är de gestaltande, formbildande krafterna som
dominerar:
Det som kännetecknar huvudet i jämförelse med resten av den mänskliga organismen är
framförallt formbildningen. Den visar sig i den starka förbeningen, den minutiöst strukturerade
hjärnan, ögonen och innerörat. Men den visar sig också i den fysionomiskt starkt präglade
karaktären hos hela huvudet. Utvecklingen i den övriga kroppen tilldrar sig därför under stort
inflytande från de formkrafter som är verksamma i huvudet och som utgår från huvudet.
Formbildningen är det förhärskande skeendet i kroppen under den tidiga barndomen.”
(Kranich, 2002, s 120)
Former som verkar och uppstår i huvudregionen kan således ha tydlig gestaltande inverkan på
exempelvis levern eller lungorna. Och om barnet lever med i en snickares hamrande, utlöser
detta samma rörelse i barnets egna armar och händer. Men de rörelsebilder, eller former, som
uppstår i medvetandet när ett barn exempelvis varseblir sin bekymrade mamma kan också ha
verkningar ända in i det psykosomatiska (Kranich, 2002). Formbildningskrafternas effekter
förstärks genom att kroppen under de första levnadsåren har en särskilt hög grad av formbarhet.
Genom en otvetydigt större vattenhalt och snabbare vätskeomsättning är barnens
organ mjukare än senare, och mera tillgängliga för formande inflytande (ibid).
Sammanfattningsvis bekräftar alltså Kranich Steiners påstående om att den vuxnes moraliska
eller omoraliska handlingar och gester verkar ända in i formandet av det lilla barnets fysiska
organ. Och gestaltandet sker via sinnena och de formbildande krafterna som förlöper i
riktning från huvudet mot nedre delen av kroppen.
Steiner (1992) ser för övrigt också hela sambandet mellan den vuxnes moraliska handlingar
och hur barnet kan utveckla ett moraliskt sinnelag. ”Och i hjärnan och blodomloppet bildas
de fysiska anlagen till ett sunt moraliskt sinne, om barnet ser moraliska handlingar i sin
omgivning.” (s 21)
Därför är det ”inte moraliska talesätt och kloka förklaringar som inverkar på barnet i angiven
riktning, utan allt som de vuxna i dess omgivning rent synligt gör inför dess ögon” (Steiner,
1992, s 21). Sinnesvarseblivningens betydelse i utvecklandet av goda förhållningssätt antyds
också i läroplanen: ”Barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta
upplevelser.” (Skolverket, 1998, s 7)
Förebilder är vi således oavsett vi vill det eller inte. Barnet efterhärmar oss i allt som den ser
oss göra. Men vad bör den vuxne vara förebild för? Lpfö98 uttrycker, som nämnts, vikten av
förebilder för etiska värden, ett etiskt förhållningssätt. Dessa värden är, enligt Lpfö98, de
värden som vårt samhällsliv vilar på. ”Människolivets okränkbarhet, individens frihet och
integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga
och utsatta är värden som förskolan skall hålla levande i arbetet med barnen.” (Skolverket,
1998, s7)
Det som i läroplanen uttrycks som frihet, jämställdhet och solidaritet är inte nya begrepp.
Visserligen har de bytt skepnad under årens gång. Men redan under franska revolutionen
ropade man från barrikaderna ut krav på frihet, jämlikhet och broderskap. Som sociologen
Lex Bos (2003) ser det, kom dessa tre stora ideal från en mycket gammal insikt om vilka
kvalitéer som vill förverkligas i samhället. Och dessa ideal är i sin tur något som varje
människa kan relatera till genom att hon är ett tregrenat väsen med kropp, själ och ande.
6