Johan Eriksson Jag har maximal moralisk förmåga - WLH

etonas i ännu högre grad, samt även sättas i sammanhanget moralisk förmåga. Att verkligen
vara skapande och inte bara reproduktiv är en stor utmaning. Barnens lek kan här en viktig
källa till inspiration och lärande. Men den vuxne själv kan bära fram det medvetna skapandet
som ett frö åt barnet, genom att från ett starkt lysande centrum stråla ut sin skaparkraft.
Att kunna utbilda kärleks- och skaparkraft, en av de stora källorna till den goda handlingen, är
en annan utmaning. Som Steiner pekade på var vreden en impuls som föregick kärleken. För
att verkligen kunna älska sina handlingar bör man då, som förebild, ha arbetat med och
övervunnit sin vrede.
Den enande sociala struktur som Lievegoed (1988) betonade för att jaget och mitten
människan ska kunna förena polariteter, får extra tyngd i ljuset av ett Tiferet-perspektiv. Om
man ser på samhället som det ser ut idag, är det långt ifrån något som kan betraktas som
enande. Det är istället fragmentiserat: arbetsplatser på ett ställe, skolor och förskolor på ett
annat, köpcentra på ett tredje, sovstäder på ett fjärde, fabriker på ett femte, ålderdomsboende
på ett sjätte, jordbruk på ett sjunde o s v. Hur man kan skapa en struktur som är enhetlig men
inte ensidig? Hur man gestaltar ett samhälle som överensstämmer med och stödjer den hela
och fria människan är en stor fråga, och ett ämne för sig, men inte desto mindre viktig. Ty att
bygga upp ett sådant samhälle är att stärka jagets periferi, vilket i sin tur verkar stärkande på
dess centrum, och vice versa. Därför är samhällets gestalt också en angelägen fråga för
förebilden och förskolan. Och väsentligt för utvecklandet av moralisk förmåga.
Så långt har jag reflekterat över mina egna erfarenheter och den andra delfrågan i uppsatsen.
Till dessa erfarenheter vill jag tillfoga en studie som jag har hittat i revideringsskedet (Zohar
& Marshall, 2000), och som framförallt berör den första delfrågan och därmed källorna för
moralisk förmåga. Jag har valt att göra denna komplettering för att visa att det finns annat än
Steinerbaserad och antroposofisk litteratur som har beröringspunkter med begreppet moralisk
förmåga. Denna studie förenar buddhism, grekisk filosofi, kabbalistiska tankegångar, de
kristna sakramenten, västerländsk psykologi, kvantfysik och neurovetenskap. Verket
beskriver en ny etik som grundar sig på människans egen medfödda andliga intelligens, s k
SQ (spiritual intelligence). Traditionellt sett beskrivs intelligens i form av IQ
(intelligenskvot). I mitten av 1990-talet sammanfördes forskning inom neorologi och
psykologi, vilka visade att vi har en emotionell intelligens, s k EQ. Varken IQ eller EQ var för
sig eller i kombination räcker för att förklara hela den komplexa mänskliga intelligensen.
Zohar och Marshall (2000) skriver:
Datorer har hög IQ: de vet reglerna och kan följa dem utan att göra några misstag. Djur har
ofta hög EQ: de har en känsla för den situation de befinner sig i och vet hur de ska reagera på
ett ändamålsenligt sätt. Men varken datorer eller djur frågar sig varför de följer dessa regler
eller befinner sig i den här situationen, eller om saker och ting skulle kunna vara annorlunda
eller bättre. De fungerar inom givna gränser, de spelar ett ändligt spel.” (s 16)
I slutet av nittiotalet visar, enligt Zohar och Marshall, en lång rad vetenskapliga data att bilden
av den mänskliga intelligensen kan göras fullständig genom en diskussion om den andliga
intelligensen. SQ tillåter oss att ändra på reglerna och förändra situationerna. Den tillåter oss
att leka med gränserna, att spela ett oändligt spel. SQ ger, med sin omvandlande potens, oss
vår moraliska känsla och förmåga att ändra rigida regler med hjälp av förståelse och
medkänsla. Med den andliga intelligensen kan människan bedöma att en viss handlingsväg
eller en viss livsväg är mer meningsfull än en annan (ibid).
38