Johan Eriksson Jag har maximal moralisk förmåga - WLH

esultat. Man måste prova det själv för att inse betydelsen av ämnet. Men det handlar inte bara
att tänka eller uttala jag- meningar, utan även att känna Skapa, att göra Skapa. Det handlar om
att på alla plan Skapa den mest storslagna bild av sig själv. Låt oss ta några meningar som
exempel: ”Jag är det viktigaste som finns”, ”Jag ser bara positiva saker omkring mig”, ”Jag
älskar allt jag gör”. Eller varför inte ”Jag har maximal moralisk förmåga”. Dessa ord kan man
både tänka, uttala, leva sig in i med sin känsla, visualisera och göra. När jag gör flera av dessa
möjligheter samtidigt har jag märkt att effekten blir större. Det handlar framförallt om att mitt
sinnestillstånd förändras. En euforisk känsla och klarhet i sinnen och tänkande byggs upp.
Kanske skulle man kunna mäta denna effekt och det är möjligt att forskare har gjort studier på
liknande fenomen, men det är inget jag känner till.
I känslan och viljan leds jag ut i världen som Steiner säger. Här kan vi leva i andakt,
hängivelse och vördnad. Men tänkandet måste leda jaget tillbaka till centrum. Jag måste tänka
över det jag hängivit mig åt. Men om jag samtidigt som jag hänger mig och älskar min
handling, tänker på mig själv, om jag tänker Skapa, kan jag på en och samma gång vara punkt
och periferi. Jaget kan både vara självmedvetet och slumrande, för att använda Schellings
begrepp. I denna samtidighetsupplevelse kan jag vara sant skapande. Här leker jag och skapar
det sköna, för att använda Schillers terminologi. Eller för att använda Steiners idé om andlig
kärlek, där tänkande och handlande är förenade med känsla. Mål och medel har smält
samman. Jag är det jag tänker, känner och gör.
Vad har Tiferet och Skapa med förskolan och förebilden att göra? Faktiskt mycket! Den
vuxne förebilden kan i allt det han gör samtidigt tänka Skapa. Man kan börja med att bara
tänka ”jag är”, eller ”jag xxx” (d v s jag och sitt eget namn). Då behåller man fokus på mitten
samtidigt som man hänger sig åt sin syssla. Det kan man inte alltid göra, tänker ni kanske.
Visserligen inte hela tiden, men faktum är att jag själv lyckas göra det förvånansvärt ofta.
Måltiderna på förskolan är situationer som kan lämpa sig särskilt väl åt Skapa. Att tänka
positiva och kärleksfulla tankar om maten vid samma tillfälle som man bär fram en positiv
känsla samt äter med vördnad, är att förmedla andakt med jagets centrum i behåll. Det är ett
Tiferet-perspektiv. På liknande sätt kan en sådan andakt förmedlas till barnen när man arbetar
i trädgården med att plantera blommor, eller matar ett av förskolans marsvin.
Vad som för övrigt framgick i resultatet var ju också att kärleken på samma gång är grunden
för allt moraliskt liv som det är det skapande i världen och därför grunden för allt liv. Därför
borde det vara särskilt välgörande för stärkandet av moralisk förmåga att som pedagog arbeta
med och ta in det levande. Att vårda trädgårdens växter med kärlek och följa livets groende
och spirande, kanske tillsammans med barnen, är en möjlighet och samtidigt ett ömsesidigt
skapande med växtvärlden. Och att sedan efter skördetid tillsammans inta den kärleksfyllda
skaparkraften som näring, är ett annat alternativ.
Om man umgås med det levande kan man också möjligtvis upptäcka att det har ett samband
med människan själv. Den sanna egoismen var ju enligt Steiner (2003) självkännedom
förenad med världskännedom. Det är inte för inte som människan omger sig med knotiga
grenar vid ett tillfälle och skira blommor vid ett annat. När man lär känna växter, djur och
årstidernas växlingar, är det möjligt att se hur det korresponderar på olika sätt mot en själv
och ens själsliga kvalitéer och stämningar. Att med förundran och intresse följa alla de
skiftningar som förekommer i förskolans omgivning stimulerar till världskännedom.
Vikten av konstnärligt arbete (eller kanske är lek ett bättre ord) blev också tydligt i resultatet.
Inom waldorfpedagogiken är detta konstaterande redan välbekant. Men kanske bör det
37