Johan Eriksson Jag har maximal moralisk förmåga - WLH

More documents

Recommendations

Info

skapas genom att förena och integrera ytterligheter. Källorna till moralisk förmåga är av allt att döma framför allt den rena kärleken, vilken enligt flertalet referenser hör intimt ihop med det mänskliga jaget. Jaget överskrider och innefattar, kan skapa syntes mellan delarna. Jaget är både centrum och en helhet, men något mer än summan av sina delar. För vem skulle säga jag om sin stortå? Därför är det särskilt viktigt att stärka jaget. Men eftersom delarna innefattas i jaget måste delarna också stärkas: både kropp, själ och ande. Hur den vuxna människan kan ösa ur källorna för moralisk förmåga har delvis framkommit i resultatet. Det handlar speciellt om en slags självuppfostran och sann egoism, där jaget stärks både genom att andas in världen och därmed berika jagets centrum, och att andas ut så att jagets insida blir dess utsida, dess periferi. Och hur man i sin tur gör det ger framförallt Steiner exempel på. I växelverkan med impulser som intresse, vrede, samvete och andakt kan jaget arbeta sig upp i själen. På så sätt kan jaget få mer och mer grepp om att medvetet, och med stöd av framförallt tänkandet, leda människans olika verksamhetsområden. Och när det högre jaget kan leda i själslivet kan polariteter förenas: det skänks viljekraft åt tänkande och medvetande åt viljan, som Lievegoed (1988) beskriver det. Att ösa ur källorna, jaget, måste rimligtvis vara att i praktiken utgå från jaget, att utgå från ett jag-perspektiv. Och det handlar inte, som vi sett, om sluten egoism, Wilbers Ego, ett jag som bara blir ett centrum. Ett sådant centrum tynar med tiden bort då det inte delar med sig av sitt innehåll. Men det handlar heller inte om Eko, ett jag som förlorar sig i världen, ett jag som överger sitt centrum och enbart blir periferi. Tvillingen Eko har människan redan varit tidigare i historien: i stammedvetandet och nationalismen. Det handlar istället om ett jag som är ett med världen men ändå är en tydlig medelpunkt. Det är ett jag som är Tiferet, för att använda kabbalans ord. Det är både en stark central punkt och maximal periferi på samma gång; både enhet och högsta mångfald. Ett sant jag-perspektiv, ett Tiferet-perspektiv, är att på samma gång vara en stark individ och att omfatta hela världen. Ett kriterium för att dra riktiga slutsatser är som tidigare konstaterats och enligt Liljeroth (1994), att man hittar fram till sammanhang som ger förståelse. Det andra kriteriet handlar om att det sker förändring och utveckling när insikten omsätts i praktiken. Insikten handlar i detta sammanhang om de svar jag vaskat fram efter att ha fördjupat mig i frågan om hur människan kan utveckla moralisk förmåga. Dessa insikter utgörs av den betydelsefulla roll som jaget, eller mer specifikt jagets självuppfostran och sann egoism, spelar för den moraliska förmågan. Så kan man se att det sker förändring och utveckling om dessa insikter omsätts i praktiken? Här kan jag i stort sett bara relatera till egna erfarenheter, vilka jag ska gå igenom nedan. Men det är erfarenheter som jag inte har kunnat formulera på detta sätt innan föreliggande undersökning. Det är egentligen först när jag har reflekterat över mina erfarenheter i relation till resultatet som jag har upptäckt sambanden mellan temat moralisk förmåga och mina tidigare upplevelser. Att verkligen kunna avgöra om det sker en utveckling av moralisk förmåga om man arbetar med aspekterna självuppfostran och sann egoism är oerhört svårt. Jag tror att man själv måste ha gått in i en sådan process på djupet för att kunna göra ett sådant omdöme. Dock vågar jag, i sammanhanget självuppfostran och sann egoism, betona vikten av att medvetet arbeta med ordet ”jag”, vilket bara nämndes kort i resultatet (bl a hos Walsch, 1997). Låt oss för enkelhetens skull kalla detta arbete för Skapa. Vissa referenser som jag hade till förfogande i arbetet snuddade vid detta ämne, men jag har inte hittat några verk som går på djupet. Själv har jag levt med Skapa under de senaste tio åren och upplevt mycket positiva 36
esultat. Man måste prova det själv för att inse betydelsen av ämnet. Men det handlar inte bara att tänka eller uttala jag- meningar, utan även att känna Skapa, att göra Skapa. Det handlar om att på alla plan Skapa den mest storslagna bild av sig själv. Låt oss ta några meningar som exempel: ”Jag är det viktigaste som finns”, ”Jag ser bara positiva saker omkring mig”, ”Jag älskar allt jag gör”. Eller varför inte ”Jag har maximal moralisk förmåga”. Dessa ord kan man både tänka, uttala, leva sig in i med sin känsla, visualisera och göra. När jag gör flera av dessa möjligheter samtidigt har jag märkt att effekten blir större. Det handlar framförallt om att mitt sinnestillstånd förändras. En euforisk känsla och klarhet i sinnen och tänkande byggs upp. Kanske skulle man kunna mäta denna effekt och det är möjligt att forskare har gjort studier på liknande fenomen, men det är inget jag känner till. I känslan och viljan leds jag ut i världen som Steiner säger. Här kan vi leva i andakt, hängivelse och vördnad. Men tänkandet måste leda jaget tillbaka till centrum. Jag måste tänka över det jag hängivit mig åt. Men om jag samtidigt som jag hänger mig och älskar min handling, tänker på mig själv, om jag tänker Skapa, kan jag på en och samma gång vara punkt och periferi. Jaget kan både vara självmedvetet och slumrande, för att använda Schellings begrepp. I denna samtidighetsupplevelse kan jag vara sant skapande. Här leker jag och skapar det sköna, för att använda Schillers terminologi. Eller för att använda Steiners idé om andlig kärlek, där tänkande och handlande är förenade med känsla. Mål och medel har smält samman. Jag är det jag tänker, känner och gör. Vad har Tiferet och Skapa med förskolan och förebilden att göra? Faktiskt mycket! Den vuxne förebilden kan i allt det han gör samtidigt tänka Skapa. Man kan börja med att bara tänka ”jag är”, eller ”jag xxx” (d v s jag och sitt eget namn). Då behåller man fokus på mitten samtidigt som man hänger sig åt sin syssla. Det kan man inte alltid göra, tänker ni kanske. Visserligen inte hela tiden, men faktum är att jag själv lyckas göra det förvånansvärt ofta. Måltiderna på förskolan är situationer som kan lämpa sig särskilt väl åt Skapa. Att tänka positiva och kärleksfulla tankar om maten vid samma tillfälle som man bär fram en positiv känsla samt äter med vördnad, är att förmedla andakt med jagets centrum i behåll. Det är ett Tiferet-perspektiv. På liknande sätt kan en sådan andakt förmedlas till barnen när man arbetar i trädgården med att plantera blommor, eller matar ett av förskolans marsvin. Vad som för övrigt framgick i resultatet var ju också att kärleken på samma gång är grunden för allt moraliskt liv som det är det skapande i världen och därför grunden för allt liv. Därför borde det vara särskilt välgörande för stärkandet av moralisk förmåga att som pedagog arbeta med och ta in det levande. Att vårda trädgårdens växter med kärlek och följa livets groende och spirande, kanske tillsammans med barnen, är en möjlighet och samtidigt ett ömsesidigt skapande med växtvärlden. Och att sedan efter skördetid tillsammans inta den kärleksfyllda skaparkraften som näring, är ett annat alternativ. Om man umgås med det levande kan man också möjligtvis upptäcka att det har ett samband med människan själv. Den sanna egoismen var ju enligt Steiner (2003) självkännedom förenad med världskännedom. Det är inte för inte som människan omger sig med knotiga grenar vid ett tillfälle och skira blommor vid ett annat. När man lär känna växter, djur och årstidernas växlingar, är det möjligt att se hur det korresponderar på olika sätt mot en själv och ens själsliga kvalitéer och stämningar. Att med förundran och intresse följa alla de skiftningar som förekommer i förskolans omgivning stimulerar till världskännedom. Vikten av konstnärligt arbete (eller kanske är lek ett bättre ord) blev också tydligt i resultatet. Inom waldorfpedagogiken är detta konstaterande redan välbekant. Men kanske bör det 37
Page 1 and 2: INSTITUTIONEN FÖR INDIVID, OMVÄRL
Page 3 and 4: Förord Denna studie kan uppfattas
Page 5 and 6: 1. INLEDNING Under min utbildning t
Page 7 and 8: Talet om människans tredubbla natu
Page 9 and 10: Steiner att vetenskapen utforskar o
Page 11 and 12: Om man ser till ämnet förebilden,
Page 13 and 14: Davidson, 2003). Intresset är ist
Page 15 and 16: spekulativa luftslott. För de tän
Page 17 and 18: självuppfostran´ (4.10) är t ex
Page 19 and 20: vilde. Om hon fastnar i förnuftets
Page 21 and 22: framförallt i en av de två grundk
Page 23 and 24: synes väsensskilda världarna? Ell
Page 25 and 26: Föreställer man det estetiska ele
Page 27 and 28: jag älskar den.” (s 161) Men det
Page 29 and 30: Kan man göra en syntes av det som
Page 31 and 32: Väsenskärnan måste arbeta sig up
Page 33 and 34: 5. DISKUSSION 5.4 Diskussion av inl
Page 35: Jag skrev i litteraturgenomgången
Page 39 and 40: Författarna Zohar och Marshall hä
Page 41 and 42: Nobel, A. (1999). Filosofens knapp.
Page 43: Internt material Jaffke, F. (1989).

Johan Eriksson Jag har maximal moralisk förmåga - WLH

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?