Johan Eriksson Jag har maximal moralisk förmåga - WLH

More documents

Recommendations

Info

Tillbaka till den röda tråden: Var finns källorna till de impulser som kan omsättas i goda handlingar? En god handling har karakteriserats (se 4.1) som en medelväg som skapas genom syntes av två motsatta poler. Prokofieff (2003), Lievegoed (1988) och Parfitt (1997) visar att den mänskliga mitten, hjärtregionen, där jaget tar sin utgångspunkt, kan utgöra en central källa för syntes av stora motsättningar. Prokofieff och Lievegoed framhäver syntesen mellan tanke och vilja, Lievegoed tillägger även aspekterna form och liv, och Parfitt beskriver kabbalans Tiferet som sammanfogar hela människans väsen. Dessa synpunkter bekräftar och fördjupar det som framgick i förra kapitlet. Källorna för moralisk förmåga finns av allt att döma i framför allt jaget, vilket har sitt säte i mitten, i hjärtregionen. Om man nu som vuxen vill kunna ösa ur källorna för moralisk förmåga, vore det befogat att fråga sig hur man kan stärka aktiviteten från jaget, samt från hjärtregionen eller det som Prokofieff kallar moraliskt rum? Hur kan jaget i mittens rike utvecklas så att den individuella moralen växer? 4.10 Konstnärens självuppfostran Steiner (2003) talar i ett föredrag om egoismens väsen om vikten av att berika det högre jaget genom att övervinna en snäv egoism. Som tidigare nämnts hör den sanna egoismen ihop med världskännedom. En sann jagstyrka kan endast möjliggöras om man låter hela omgivningens skönhet verka på sitt eget hjärta. Därför bör människan stimulera sådana känslor som väcker intresse, förståelse och levande deltagande för omvärlden (ibid). Intresset nämns också som en gyllene moralisk impuls i ´Teosofisk moral´ (Steiner, 1978). Intresse och vördnad sätter människan i rätt förhållande till yttervärlden och det översinnliga samt har sin grund i känslor som tro, förundran och förvåning. Om vi intresserar oss för en varelse väcks samtidigt medlidande, vilket i sin tur befrämjar broderskapet, d v s att med förståelse omfatta allt och alla (ibid). Här kan man förstå att förundran och intresse leder fram till en levande kunskap om världen, en levande kunskap som i sin tur kan berika viljelivet. Eller som Steiner skriver. ”En vishet som grundar sig på en levande kunskap om världen övergår i blodet, i gärningarna, i viljan.” (Steiner, 2003, s 149) Samvetet är också en egenskap i själslivet som kan berika handlingarna. Steiner (2003) menar att samvetet talar till oss långt innan vi bildat oss högre idéer om vad som är gott och ont. Att samvetet är Guds röst i människans inre är inte endast ett talesätt (ibid). Prokofieff (2003) pekar på vikten av att utvidga sitt eget samvete så att det antar imaginativ karaktär, d v s som andliga bilder och inte bara abstrakta samvetsröster. Det imaginativa samvetet öppnar i sin tur porten till Kristus, då Kristus är det kosmiska samvetet (ibid). Lievegoed (1988) menar att en möjlig väg att öva upp sin imaginativa varseblivningsförmåga är att otvunget och intensivt betrakta naturen. Då kan man med tiden varsebli karakteristiska bilder som hör ihop med de skapande krafter som formar naturen. För övrigt är detta att lära känna det växtartade i världen något mycket viktigt för den tidsålder som vi lever i, enligt Steiner (1989). Goethe är här med sitt levande kunskapande en stor förebild (ibid). På sätt och vis borde man då samtidigt förbinda sig med den kreativa kärlekskraften, då kärleken bygger upp livet och människans livskropp. I ´Själslivets metamorfos´ (Steiner, 2003) talar Steiner om jagets självuppfostran. När själen ska utvecklas måste den ta sig själv och sitt centrum som utgångspunkt. Det mänskliga jaget är visserligen brännpunkten och spelar på själens strängar, men jaget är ingen färdig konstnär. 30
Väsenskärnan måste arbeta sig upp till mästerskap och ledarskap genom och i växelspelet med själens tre led: förnimmelsesjäl, förståndssjäl och medvetenhetssjäl. I det första ledet har jaget ingen nämnvärd kraft utan följer lidelser och drifter. Först i medvetenhetssjälen kan jaget lysa starkt och klart och bli ledare över viljeimpulser (ibid). Hur sker denna självuppfostran och detta växelspel? Enligt Steiner (2003) så måste jaget när det arbetar på själens tre led använda ett tveeggat svärd. Å ena sidan måste jaget utveckla sig inåt, och på så sätt få ett allt rikare innehåll så att det blir ett kraftfullt centrum från vilket mycket kan stråla ut i omvärlden. Men i lika hög grad som en självständig medelpunkt utbildas måste jaget osjälviskt gå ut ur sig själv och flyta samman med helheten. Detta är egoismens väsen (ibid). Med det tveeggade svärdet måste jaget på självuppfostrans väg bl a handskas med två grundläggande element: vreden och andakten (ibid). När jaget ännu inte har mognat till ett upplyst omdöme behöver det vreden, det dunkla omdömet, som bundsförvant. Om människan tillåter sig flamma av vrede för det som hon anser vara orättvist, då lämnas jaget inte likgiltigt. Jaget flyter då inte bara samman med yttervärlden utan ställer sig mot den. På så sätt mobiliseras jaget; jaget blir mer självständigt, kan mogna i sitt omdöme och därigenom ha kraft att göra kärleksfulla och goda handlingar. Genom jagets möte med de lägre känslorna, som vrede, kan alltså vreden med tiden förvandlas till högre känslor, som kärlek. Vreden uppfostrar således jaget till kärlek (ibid). Den omvandlade vreden, kärleken, kan i sin tur vara en av jagets ledstjärnor för att komma i kontakt med det ännu okända, det som jaget ännu inte har förenat sig med. Jaget vill genomtränga allt okänt för att det inte ska förbli det främmande utan att jaget kan ha ett sunt förhållande till det. Kärleken är den egenskap i känslan som strävar mot det okända, som vill omfatta något annat. Tillsammans med en hängivelse i viljan, viljan att utföra det okändas intentioner, uppstår andakt. Andakt är det frö ur vilket känslan för det goda kan gro. Men hängivenheten och andakten måste ha med sig jaget hela tiden, och tänkandet är det som ensamt kan skydda jaget från att förlora sig själv. Viljan leder människan ut i det okända, men så snart hängivenheten leder ut måste jaget med tänkandet till hjälp tränga in i det som själen hängivit sig åt (ibid). Man kan se att jagets självuppfostran kräver en pendling av jaget mellan tanke, känsla och vilja. Känslan och viljan är nödvändiga för att tänkandet ska kunna få material att arbeta med och därmed kunna vara till förfogande som upplyst omdömeskraft. Omdömeskraften är i sin tur viktig för att jaget ska kunna gå ut ur sig själv utan att förlora sig. Steiners idéer om självuppfostran är därför sammanflätade med Schillers begrepp om skönhet. Skönheten är, menar Schiller, en växelverkan mellan de båda drifterna, liv och form, där den enas verksamhet både grundlägger och begränsar den andras samtidigt (Schiller, 1995). När det gäller aktiviteten i hjärtregionen, i det rytmiska systemet, så kan den stärkas genom all sorts konstnärligt arbete, menar Bernard Lievegoed. Även undervisningskonsten och det sociala livets konst hör till rytmernas värld (Lievegoed, 1987). Schiller (1995) betonar också vikten av det konstnärliga skapandet, men inte bara för att stärka mitten utan för att kunna förena de två motsatta drifterna (form och liv) och bli en hel och fri människa. Endast i leken och konsten får friheten sin fulla konkretion. Det är verksamheter som inte på förhand kan kalkyleras och bestämmas. I leken och det konstnärliga arbetet låter sig människan styras samtidigt som hon själv styr, här förkroppsligas ett möte mellan passivitet och aktivitet. Här kan hon göra den dubbla erfarenhet samtidigt: att både känna sig som materia och ande (ibid). 31
Page 1 and 2: INSTITUTIONEN FÖR INDIVID, OMVÄRL
Page 3 and 4: Förord Denna studie kan uppfattas
Page 5 and 6: 1. INLEDNING Under min utbildning t
Page 7 and 8: Talet om människans tredubbla natu
Page 9 and 10: Steiner att vetenskapen utforskar o
Page 11 and 12: Om man ser till ämnet förebilden,
Page 13 and 14: Davidson, 2003). Intresset är ist
Page 15 and 16: spekulativa luftslott. För de tän
Page 17 and 18: självuppfostran´ (4.10) är t ex
Page 19 and 20: vilde. Om hon fastnar i förnuftets
Page 21 and 22: framförallt i en av de två grundk
Page 23 and 24: synes väsensskilda världarna? Ell
Page 25 and 26: Föreställer man det estetiska ele
Page 27 and 28: jag älskar den.” (s 161) Men det
Page 29: Kan man göra en syntes av det som
Page 33 and 34: 5. DISKUSSION 5.4 Diskussion av inl
Page 35 and 36: Jag skrev i litteraturgenomgången
Page 37 and 38: esultat. Man måste prova det själ
Page 39 and 40: Författarna Zohar och Marshall hä
Page 41 and 42: Nobel, A. (1999). Filosofens knapp.
Page 43: Internt material Jaffke, F. (1989).

Johan Eriksson Jag har maximal moralisk förmåga - WLH

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?