Johan Eriksson Jag har maximal moralisk förmåga - WLH

sistnämnda tanken står i samklang med idén om att moraliska handlingar är handlingar där
tanke och vilja har smält samman (Steiner, 1990). Och om en känsla, som kärlek, kan knyta
samman vilja och tanke, vilka kan betraktas som stora motsättningar (se kapitel 4.2), har
denna känsla ett visst släktskap med Schillers skönhet. Tidigare konstaterades nämligen att
skönheten knyter samman sinnevärld och andevärld, samt sinnlig drift och formdrift; aspekter
som är varandras fullständiga motsatser.
Vare sig kärleken hör till de sköna känslorna eller inte, så är det uppenbart att kärleken kan
befrukta handlandet och därmed den moraliska förmågan.
4.8 Kristus, kärleken och jaget
Ännu något mer ska sägas om kärleken. Steiner (1986b) menar att ren och absolut kärlek är
den mest utmärkande egenskapen hos Gud. Det finns tre grundläggande makter i världen,
vilka utgörs av vishet, kraft och kärlek. Kärleken har Gud behållit för sig, medan han har delat
de två andra makterna med två väsen, Lucifer och Ahriman. Visheten har delats med Lucifer
och kraften eller styrkan med Ahriman (ibid).
Hur ska man förstå att Gud behållit kärleken för sig? Det måste rimligtvis betyda att Lucifer
och Ahriman inte har del av kärleken, i alla fall inte den rena kärleken. Att Gud har en del av
vishet respektive kraft, måste betyda att dessa delar är delar av Gud och därmed genomsyrade
av den rena kärleken. Sålunda borde det finnas sådan vishet och kraft som är genomsyrade av
ren kärlek och sådan vishet och kraft som inte är genomsyrade av ren kärlek.
Ur detta perspektiv kan Lucifer och Ahriman inte ses annat än som vishet respektive styrka
utan (ren) kärlek. Avskilda från den mitt som kärleken representerar, den skapande
utgångspunkten, blir de också avskilda från sin motsatta sida och helheten. Utan mitten, utan
Goethes blad, vissnar förr eller senare blomman och rötterna. De är som slumrande eller
självmedveten Ande utan Ande, som ett finger som tror sig kunna leva själv avskuren från
handen. De är plattlandets tvillingar.
Till skillnad från vishet och kraft kan kärleken varken minska eller öka. Kärleken kan istället
ses som engångsimpuls som kan förklaras med mysteriet på Golgata. M a o är
kärleksimpulsen en Kristusimpuls (Steiner, 1986b). Man måste alltså, enligt Steiner, förstå
Kristusimpulsen för att förstå kärlek och vice versa. Steiner (1975) menar att Kristus är ren
kärlek. Sålunda måste Kristus, enligt tidigare resonemang, vara det mest utmärkande hos Gud.
Kristusimpulsen som en kärleksimpuls kan övervinna den egoism och splittring som kommit
in i världen (Steiner, 1986b), samt skapa jämvikt mellan Ahriman och Lucifer (Prokofieff,
2003).
I den esoteriska kristendomen (ibid) anses Kristus vara den högsta guden för det mänskliga
jaget; dess himmelska urbild och mål. Prokofieff själv menar att Kristus är människans högre
jag, eller den gudomliga stämman i jaget (ibid). Steiners föredrag om Johannesevangeliet
bekräftar denna bild då Kristus beskrivs som den stora levandegöraren av jag är (Steiner,
1975). Walsch hävdar att meningar som innehåller orden jag är frambringar största möjliga
skaparkraft (Walsch, 2003).
28