Johan Eriksson Jag har maximal moralisk förmåga - WLH

Föreställer man det estetiska elementet i människan på detta sätt, är det faktiskt rimligt att det
kan förena eviga motsatser. På så sätt kan också skönheten, så som jaget, vara en källa till
moralisk förmåga.
4.6 Själens metamorfos
Steiner (1987b) försöker också förklara motsättningen mellan sinnevärld och andevärld, men
ur ett annat perspektiv. Han hävdar att allt sinnligt varseblivbart måste förstås som
förtätningar av tankar, eller m a o andekrafter, formande krafter. Just genom att det sinnligt
iakttagbara är förtätad ande kan sinnena lära känna tingen. Han belyser med ett fenomen i
naturen. ”Ja, liksom isen bara är en av vattnets existensformer, är de sinnliga tingen endast
en av de former som själs- och andeväsen existerar i. Har man begripit detta, fattar man
också att andevärlden kan övergå till själsvärld och denna till sinnevärld alldeles som vatten
kan övergå i is.” (ibid, s 148) Steiner är långt ifrån ensam om att hävda att den icke-materiella
världen kan förtätas och bli sinnligt iakttagbar. Fritiof Capra, professor i teoretisk fysik som
även har stor kännedom om österländsk filosofi, beskriver det icke-sinnligas motsvarighet
inom taoism (chi), buddhism (dharmakaya), hinduism (Brahman), samt kvantfysik
(kvantfält); och hur dessa motsvarigheter förtätas till en mångfald av iakttagbara fenomen
(Capra, 1975).
Det är alltså möjligt att materia är en annan form av tankar och känslor som via
formförvandling tagit skepnad, således bör det hela vara en slags metamorfos. Och
metamorfoser förekommer på alla möjliga plan. J W von Goethe beskriver en slags
metamorfos, växternas metamorfos (Goethe, 1981). I sina noggranna iakttagelser av
växtvärden finner han att man ur bladets form kan härleda alla andra organ hos växten, såsom
stjälken och blomman. Det är hela tiden samma organ, samma idé, som genom
sammandragande och utvidgade krafter antar olika former. Här bör tilläggas att han väljer
bladet som utgångspunkt eftersom det är det mest iögonfallande, men vilken annan del av
växten skulle kunna utgöra utgångspunkt (ibid). Steiner antyder själv i andra sammanhang
(Steiner, 2002) att tankar, känslor och viljehandlingar genomgår en metamorfos. ”Känsla är
både ännu inte helt färdig kunskap och inte helt färdig vilja – återhållen kunskap och
återhållen vilja.” (ibid, s 102)
Om man nu går tillbaka till huvudfrågan om impulserna till moraliskt handlande, skulle man
med metamorforsbilden i åtanke, kunna se handlingen som en annan form av känsla och
tanke. Om man nu ser en god handling som en sorts medelväg, borde det därför vara rimligt
att tänka sig att det på samma sätt kan finnas en medelväg bland känslor och tankar. Steiners
(2002) begrepp skön känsla samt sann tanke kanske kan beskriva denna medelväg. Kan det på
denna väg vara så att man ur sanna tankar och sköna känslor kan härleda goda handlingar och
vice versa, på samma sätt som man kan härleda frukten ur bladet. Känslan står som tidigare
konstaterats mellan tanke och vilja, varför denna är speciellt intressant ur ett moraliskt
perspektiv. Hur och var hittar vi till de sköna känslorna, eller det som Schiller beskriver som
skönhet? Det som eventuellt kan befrukta vårt handlande och därmed den moraliska
förmågan? Schiller (1995) betonar för övrigt vikten av att utveckla förmågan till känsla för att
huvudets insikter ska bli verksamma för livet och vice versa.
25