Johan Eriksson Jag har maximal moralisk förmåga - WLH

framförallt i en av de två grundkrafter som bygger upp den själsliga världen och som Steiner
kallar antipati, vilken också hör intimt ihop med vårt kunskapande och nerv- sinnessystemet
(Steiner, 2002). Antipati är den kraft som till skillnad från sympatin – som söker smälta
samman med andra själsmönster - hävdar sin egenart genom att låta själsmönster stöta
varandra ifrån sig (Steiner, 1987b).
Sammanfattar vi Schillers och Steiners idéer om detta andra fält så kan man skönja vissa
samband: sambandet mellan förnuft och tänkande, formdrift och tankeliv, mellan gestalt och
begrepp, samt mellan begripande och antipati. Wilbers begrepp, den uppåtstigande kraften,
kan också tänkas höra hemma här, eftersom han talar om rationalitet, djup och mening. För att
än en gång tydliggöra de två polernas karaktär och den klyvning som kan uppfattas att
människan står inne i ska ett citat ur Goethes Faust framföras.
”Två själar bo, ack! i mitt bröst,
den ena vill sig från den andra skilja.
Den ena hakar sig i kraftig livslust
med klamrande organ vid världen fast.
Den andra väldigt höjer sig ur stoffet
till höga anors ängder.”(Steiner, 2003, s 100)
Den tankegång som hittills skisserats har medvetet varit lite schematisk. Som Steiner betonar i
boken Allmän människokunskap (Steiner, 2002) går alltid den ena verksamheten över i den
andra. Men när man målar upp det så här i starka kontraster kan man lätt inse vad som kan
hända om människan av olika anledningar fastnar i det ena eller andra området, om man
bortser från förbindelsen mellan motsättningarna. Detta att fastna i den ena eller andra
polariteten ska behandlas nedan. Kanske kan en sådan aspekt ses som utvikning i förhållande
till arbetets syfte. Men om goda handlingar kan ses som en medelväg som skapas genom en
syntes av två motsatta poler, borde en sådan aspekt utgöra kontrast till goda handlingar. Och
kontraster kan ibland belysa det man är ute efter. Kontraster kan belysa den första delfrågan:
Var finns källorna till de impulser som kan omsättas i goda handlingar?
4.3 Eko och Ego
Vi vet att människan aldrig helt och hållet lever i det sinnliga tillståndet, då skulle hon vara
enbart djur, men att hon heller aldrig har lämnat det helt. Men vad händer när hon söker sig
mot formdriften? Schiller ger en tydlig bild av vad som kan hända på vägen: ”Mitt i sin
djuriskhet överraskas hon av driften till det absoluta – och eftersom all hennes strävan i detta
slöa tillstånd bara går ut på det materiella och timliga, och begränsar sig till hennes individ,
så kommer hon genom denna fordran bara att föranlåtas att sträcka sin individ i det ändlösa
istället för att abstrahera från den, att sträva efter ett outtömligt stoff istället efter form, efter
ständig förändring i stället för oföränderlighet, och efter en absolut försäkran för sin tillvaro
i tiden.” (Schiller, 1995, s 125)
Illustrerar inte detta övermodiga svingande från natur till ande begrepp som egoism och
materialism? Enligt Nicanor Perlas (2004-10-11), författare till boken Shaping globalization,
är den stegrade materialismen och egoismen en av de mest uppenbara och starka trenderna
under de senaste seklen. Han nämner några huvudpersoner och rörelser i världsutvecklingen
som belysande exempel på materialismen. Newton med sitt mekaniska universum; Darwin
21