Johan Eriksson Jag har maximal moralisk förmåga - WLH

självuppfostran´ (4.10) är t ex en målande beskrivning av jagets självuppfostran, jaget som en
slags konstnär.
Diskussionen är, till skillnad mot resultatet, framför allt baserat på steg två och det analytiska
tänkandet, så som Liljeroth (1994) framställer det (se vidare i kapitel 3.2). Men hur kan man
veta att analyser och slutsatser som gjorts är riktiga? Liljeroth hävdar att fenomen som hör till
den humanvetenskapliga sfären inte kan bevisas på traditionellt sätt. Istället måste slutsatser
baseras på aspekter som förståelse och praxis. Kommer det fram ett sammanhang som ger
förståelse, och där olika utsagor stämmer överens med varandra? Sker det förändring och
utveckling när insikten omsätts i praktiken? Liljeroth (1994) tillägger också att verkligheten
bevisar sig själv. Hon skriver:
”På sikt bevisar verkligheten sig själv. Det är inte forskaren som person, som bestämmer
bevisen. Forskningsresultaten blir nya karttecken på en karta, som sedan kan användas,
granskas och prövas av andra. Om fler finner samma fenomen, stärks kunskapen om dem och
nya kvalitéer i verkligheten uppenbaras. ” (s 34)
I kapitel 5.2 (resultatdiskussion) försöker jag besvara den andra delfrågan i undersökningen,
samtidigt som resultatet granskas med avseende på aspekterna förståelse och praxis. På så sätt
blir det också möjligt att besvara huvudfrågan i sin helhet. Här försöker jag också relatera till
förskoleverksamhet, eftersom arbetet främst riktar sig till pedagoger.
Under rubriken ´metoddiskussion´ granskas bl a vilka aspekter som saknas med den metod jag
valt, samt hur man kan förhålla sig till Steiners utsagor, eftersom undersökningen i stor
utsträckning baseras på litteratur av Steiner.
4. RESULTAT
Denna studie skulle, som redan påpekats i inledningen, varken behandla vad som är moraliskt
och etiskt riktigt eller vad som karakteriserar goda handlingar och moraliskt beteende (den
intellektuella frågan), utan hur människan kan utveckla ett moraliskt handlande (den
moraliskt viljemässiga frågan). Här stöter vi dock på ett dilemma redan från första början. För
att hitta det moraliska handlandets källor (första delfrågan i syfte och frågeställningar) bör
man rimligtvis ha en uppfattning om vad goda handlingar är; hur sådana handlingar
karakteriseras. Annars är det som att försöka hitta källorna till en sjö utan att veta vilken sjö
man utgår från. Källan eller källorna till en sjö hör ju intimt ihop med sjön via det regn och de
vattendrag som söker sig ned i den. Så hur ser sjön ut? Vad karakteriserar sjön? För att inte
helt fastna vid detta första steg ska inte en exakt definition av sjön sökas utan utgångspunkten
ska vara just en karakterisering. Frågan ska därför belysas ur några olika synvinklar. De
tänkare som endast försöker fastställa absoluta principer för vad som är en god handling, som
t ex Kant med sitt kategoriska imperativ (Kant, 2001), kommer inte behandlas, vilket redan
har förklarats i inledningen. I diskussionen kommer utgångspunkten att jämföras med de
eventuella källor som hittas och då kan man se om det finns en överensstämmelse dem
emellan, d v s om det föreligger ett lika intimt samband som det mellan sjön och sjöns källor.
17