Johan Eriksson Jag har maximal moralisk förmåga - WLH

spekulativa luftslott. För de tänkare som bara ser till det sinnligt iakttagbara, t ex rena
empiriker, kan världen aldrig bestå av mer än löst sammanhängande fragment; där är
dualismen uppenbar. Deras iakttagelser kan visserligen tas i beaktande, men i stort inte deras
slutsatser. Med andra ord: varken opraktiskt tänkande och tanklös praxis är dugliga som
sanningskriterier (Nobel, 1999), och sållas därmed bort vid urvalet. Vad som är opraktiskt
tänkande respektive tanklös praxis är dock en stor tolkningsfråga. Dessutom är det svårt att i
vissa utsagor, t ex hos Platon, avgöra om det har förankring i det sinnliga när konkreta
exempel inte alltid ges. Dock bör man ta i beaktande att människan under antiken möjligtvis
ägde en annan sorts sinnelag vid kunskapandet. Steiner hävdar att det hos människan under
den grekiska latinska kulturepoken fortfarande levde en efterklang av forntida instinktivt
upptagen visdom. Pythagoras visdomsskola och Platons akademi var enligt Steiner
invigningsplatser där andliga hemligheter vårdades (Steiner, 1979). För att inte sålla bort
onödigt mycket material har till en början bara de mest extrema fallen valts bort.
Vidare har urvalet gjorts med avseende på att försöka förena djup med bredd. Den författare
som, framför andra, har gått på djupet i det moraliskt viljemässiga området och i frågan hur
det moraliska kan växa i människan, är som redan nämnts Rudolf Steiner. En författare som
får stå som symbol för bredden är den amerikanska filosofen Ken Wilber. Hans arbeten är i
högsta grad jämförande och tvärvetenskapliga, eftersom han integrerar och förbinder de mest
väsensskilda vetenskapliga inriktningar med varandra. I övrigt har jag försökt få bredd genom
att helt enkelt samla material som har olika perspektiv på ämnet.
Användandet av i huvudsak vetenskaplig litteratur, d v s litteratur med referenser i löpande
text, har varit eftersträvansvärt. Men att förkasta litteratur som vid både första och andra
anblick bär på ett rikt andligt innehåll, bara för att texten saknar referenser och därmed inte är
vetenskapligt korrekt, vore å andra sidan dumdristigt. Då skulle man vara nödgad att lämna
odödliga verk av Platon, Aristoteles, Goethe, Schiller och Steiner därhän. Det är också sådana
verk av författare som kanske mer än andra lyckats förena teori med praktik. Dessutom får vi
inte glömma bort att en stor del av den västerländska vetenskapen har sin grund i och
inspiration från de idéer som fördes av antikens stora tänkare; och antroposofin och
waldorfrörelsen, som visat sig vara mycket fruktsam i det praktiska (Nobel, 1999) har sin
grund i idéer hos framförallt Goethe, Schiller och Steiner.
När det gäller Steiner har jag försökt fokusera i så hög grad som möjligt på originallitteratur, d
v s sådana verk som författaren själv skrivit. De verk som baseras på stenogram efter föredrag
av Steiner, men som föredragshållaren inte genomsett, har i stort undvikits. Men där jag ändå
ansett ett sådant verk vara centralt för denna studie (t ex Steiner, 1978), har jag försökt
jämföra och tolka det med avseende på vad han i övrigt skrivit i liknande frågor.
I det stora hela har jag prioriterat förstahandskällor i den mån det gått. I vissa fall har
förstahandsmaterial av författare, exempelvis Schelling, varit svårt att få tag på eller inte
funnits på svenska och därför har andrahandskällor använts.
Överhuvudtaget har valet av litteratur riktat sig mot verk som är skrivna på svenska eller
översatta till svenska. Jag har medvetet avstått från arbeten skrivna på andra språk eftersom
jag inte anser mig behärska övriga språk i tillräckligt hög grad för att göra rättvisa tolkningar
av dessa. Därför har jag bland t ex Wilbers litteratur valt det enda verk som är översatt till
svenska men som tyvärr saknar referenser (Wilber, 2003). Dock bygger en stor del av
innehållet i denna bok på ett tidigare verk (Wilber, 2000). Den som söker referenser hänvisas
därför dit.
15