Johan Eriksson Jag har maximal moralisk förmåga - WLH

ande menas det som uppenbaras i människan när hon liksom en gudomlig varelse betraktar
tingen.” (Steiner, 1987a, s 28-29)
Just begreppet ande är centralt för förståelsen av det vetenskapliga förhållningssätt och den
metod som i detta arbete företräds. I boken ´Kunskapsteori´ beskriver Steiner begreppet ande
ur en annan synvinkel: ”Vår ande är uppfattningsorgan, alldeles som ögat och örat. Tanken
förhåller sig inte annorlunda till vår ande än ljuset till ögat, ljudet till örat.” (Steiner, 1986a, s
76) Anden är alltså det betraktande organ som varseblir tankar, d v s det idéella. Tänkandet är
dess instrument.
Sålunda är forskaren hänvisad till sin egen ande för att förstå de sammanhang hon söker. Är
hennes ande blind för tankarna, på samma sätt som ögat kan vara blind för ljuset, då förstår
hon inte sammanhangen. Eller som Steiner framhåller: ”När den ena, som har ett rikt själsliv,
ser tusen ting som är intet för den andligen fattige, så bevisar detta solklart att verklighetens
innehåll endast är en spegelbild av vår andes innehåll och att vi utifrån mottar blott den
tomma formen.” (ibid, s 66)
Här måste understrykas att andens innehåll inte är något konstant enligt Steiner (1986a), utan
utvecklingsbart i och med att man kommer i kontakt med nya erfarenheter och begrepp, samt
gör sig tankar om världen. Denna utvecklingsmöjlighet kan jämföras med centrala begrepp
inom hemeneutiken (hermeneutik = tolkningslära), såsom förförståelse och hermeneutisk
spiral (Thurén, 1995). Med förförståelse menar Thurén de kunskaper och de intryck som en
människa har med sig sedan tidigare. Hermeneutisk spiral betecknar växelspelet mellan
förförståelse och nya upplevelser som leder till ökad förståelse och uppfattning av finare
nyanser.
Om forskaren ska kunna närma sig sitt objekt utan förförståelse måste denne först tillintetgöra
sin personlighet, vilket är en omöjlighet. Inom den kritiska realismen (Patel & Davidson,
2003) anses detta dock möjligt då man hävdar att forskning kan göras oberoende av den
enskilde forskarens uppfattningar för att uppnå objektivitet.
I och med att var och en är bunden till en viss personlighet, ett visst jag (Steiner, 1992) kan
man föreställa sig att människan endast kan ha subjektiva upplevelser av tingen; att det finns
lika många tankevärldar som mänskliga individer, och att det därigenom inte är möjligt att
erhålla någon sann eller objektiv kunskap. Sådana idéer förekommer inom den idealistiska
filosofin (Patel & Davidson, 2003).
Istället för denna åsikt kan följande mening begrundas: ”Det finns överhuvudtaget bara ett
enda tankeinnehåll, och vårt individuella tänkande är ingenting annat än att vårt individuella
själv, vår individuella personlighet arbetar sig in i världens tankecentrum.” (Steiner, 1986a, s
33) Med denna föreställning som utgångspunkt måste forskaren betrakta tingen genom
subjektivitetens glasögon eftersom denne är en individ, men forskaren kan komma i kontakt
med det sanna och objektiva eftersom det endast finns ett tankeinnehåll.
Sammanfattningsvis kommer denna studie att använda den vetenskapsgrund som Rudolf
Steiner (1986a) beskriver. Utgångspunkten är min egen ande, mitt tänkande och mig som
subjekt; men jag strävar efter objektiv sanning. Eftersom utgångspunkten är min egen ande
måste därmed förståelsen för tingen spegla min nuvarande andliga utveckling. Således förblir
eventuellt vissa sammanhang (tillfälligt) fördolda. Dock finns möjlighet att stimulera anden
genom tänkandet. Tänkandet, tolkandet samt att se rimligheten i tolkningarna kommer därför,
på samma sätt som i hermeneutiken, att utgöra det centrala temat.
10