Höjdaren - Läs en bok

Höjdaren 

Kjell E. Genberg 

Kriminalroman

Till Johannes, min son 

HÖJDAREN 

Copyright © 1980, 1996 och 2008 Kjell E. Genberg 

All rights reserved 

Prolog 

Skolklockan ringde. Det tog några minuter 

innan barnen började strömma utför 

trappan, ut på gården. Först kom de yngre, 

som var glada åt att skoldagen var över så 

att de kunde fortsätta sina lekar utan att 

störas av lärarna. Något senare kom de 

lite äldre, de som stannade i korridorerna 

för att växla några ord innan de skildes åt 

för dagen. 

De yngre hade också bråttom bort från 

skolgården medan eftersläntarna tog det 

betydligt lugnare. De samlades i en klunga 

vid grinden, pratade en stund, medan någon 

eller några efter hand släppte gruppen 

för att gå vidare. 

Männen i Mazdan som stod parkerad 

vid trottoarkanten tog inte blickarna från 

gruppen vid grinden. 

3

”Det här kommer att bli knepigt”, sa den 

ene. ”Vi kan inte göra något så länge alla 

står där.” 

Hans kamrat tog händerna från ratten för 

att komma åt cigarretterna i skjortans bröstficka 

och tändaren som låg i fördjupningen 

intill växelspaken. ”Jag har varit här 

och kollat tidigare”, svarade han sedan han 

tänt rökverket. ”Det är likadant varenda 

eftermiddag. Men mot slutet är hon ensam 

kvar. Hennes buss är den sista av dem som 

går från den här gatan. Det kommer inte 

att bli några problem.” 

”Jag hoppas du har rätt, Hans-Erik.” 

Föraren log och såg på ambandsuret. 

Borta vid grinden hade samlingen ungdomar 

tunnats ut. Tre flickor och en pojke 

stod kvar och småpratade, men helt plötsligt 

vinkade pojken och småsprang därifrån. 

Mazdans förare fimpade cigarretten 

och vred om startnyckeln. Den japanska 

bilens motor drog igång med ett dovt brummande. 

”Det var idiotiskt av mig att ställa upp 

på det här”, sa plötsligt mannen bredvid 

honom. ”Mitt på dagen, mitt på en starkt 

trafikerad gata. Det kommer att spricka 

så det skriker om det.” 

”Nu är det for sent att börja fundera på 

att backa ur. Du har fått betalt, bra betalt 

dessutom. Hela grejen är planerad. Du 

behöver inte oroa dig, har jag ju sagt.” 

Det dröjde inte mer än sex minuter, sedan 

var bara en flicka var. Hon stod kvar 

vid trottoaren, alldeles ensam och såg först 

till vänster och sedan till höger, precis som 

hon blivit lärd, innan hon korsade gatan 

och började gå mot busshållplatsen. 

”Nu!” sa Hans-Erik och lade in ettan. 

Bilen började långsamt rulla framåt. ”Håll 

dig beredd!” 

Flickan hade tjugo meter kvar till hållplatsen 

när den japanska bilen stannade 

intill henne. Hon uppfattade aldrig vad 

mannen på passagerarplatsen sa, men hon 

stannade till när han öppnade dörren och 

klev ut. Föraren lutade sig bakåt, över sätet 

och öppnade bakdörren. Sedan skyndade 

4 5

också han ut ur bilen. 

Innan hon förstått att de inte alls tänkt 

fråga om något kände hon hur starka händer 

grep tag i henne. 

Försöket att skrika kvävdes av en handflata 

över munnen och egentligen hade hon 

ingen möjlighet att streta emot när de båda 

männen drog in henne till bilens baksäte. 

Det blev bara ett halvhjärtat försök till 

motstånd. Allt gick för hastigt. 

Inne i bilen började hon skrika, men greppet 

över hennes mun lossades bara temporärt. 

När det återkom var det inte bara 

en hand som trycktes över mun och näsa. 

Handen innehöll något vått och kallt som 

hade en starkt stickande, genomträngande 

sjukhusdoft. 

Hon hostade till och märkte samtidigt 

att bilen började röra sig. Mannen som höll 

det våta, bedövande över hennes ansikte 

ryckte samtidigt ner henne mot sätet. Det 

enda hon kunde se var kronorna från träden 

som kantade gatan och även de började 

upplösas i ett töcken tills de inte syntes 

längre för allt det svarta. 

KAPITEL ETT 

Advokaten lade ner den tjocka dossiern 

på det polerade skrivbordet framför 

direktör Josef Stjerne. Han backade ett par 

steg ut på den tjocka, heltäckande mattan 

som hade kostat åtskilliga hundra per 

kvadratmeter, när den lades in ett par år 

tidigare. Kontorslägenheten låg högst upp 

i ett åttiotalshus på Karlbergsvägen och 

bestod av det åttkantiga kontoret, där 

väggarna täcktes av bokhyllor, ett barkök 

i anslutning till ett långsmalt konferensrum, 

ett representativt sovrum som användes 

både av direktören och en del av hans 

affärsbekanta från landsorten eller utlandet. 

I våningen fanns dessutom en bastu i 

anslutning till det lyxigt inredda bad- och 

duschrummet samt en hall med ett 

imponerande biljardbord av gammal 

engelsk ek. 

6 7

För att komma till Stjärn-Bil AB:s allra 

heligaste hade han åkt trepersonershissen 

från våningen under. Det fanns trappa men 

den avspärrades effektivt av en hög grind 

i svart smidesjärn. Hissen kunde manövreras 

på två sätt, antingen med nyckel eller 

tryckknappar. Knapparna satt i en panel 

i Stjernes skrivbord. Panelen innehöll 

också en del annat – bland annat en vippspak 

med vilken man på elektrisk väg 

kunde låsa och låsa upp översta våningens 

ytterdörr samt smidesjärngrinden. 

Josef Stjerne reste sig ur stolen och lade 

ner det papper han tidigare begrundat i en 

låda i skrivbordet. På skivan fanns nu bara 

två telefonapparater, ett skrivunderlägg 

med almanacka och ställ för de två dyrbara 

reservoarpennorna samt ett inramat fotografi 

föreställande en kvinna flankerad 

av två barn åtta-tioårsåldern. 

”Sätt dig, Arvid”, sa Stjerne med en gest 

mot den ena av de två skinnfåtöljer som 

stod på vardera sidan om ett litet bord 

framför en av bokhyllorna. ”Du ser be- 

kymrad ut. Vill du ha en drink?” 

Utan att vänta på svar från advokaten 

gick han till ett skåp intill dörren som ledde 

till den lilla balkongen, med utsikt över 

Karlbergsvägen och stora delar av Vasastan. 

Han slog upp två små glas whisky, 

räckte det ena till advokaten och satte sig 

sedan i den närmaste fåtöljen. Advokat 

Arvid Tallback väntade tills direktören 

gjort det bekvämt för sig innan han själv 

slog sig ner i den andra. 

”Lite bekymrad är jag allt”, erkände han 

och smuttade på drinken. ”Förslaget ser 

onekligen frestande ut vid en första anblick...” 

”Men det finns hakar, menar du?” 

”Det mesta är nog som det ska, men...” 

Advokat Tallback tvekade och Josef Stjerne 

visade otålighet genom att tillåta en rynka 

fördjupas ovanför den kraftiga näsan. ”Jag 

måste nog gå igenom allt en gång till och 

kontrollera de punkter jag anser vara svaga 

innan jag kan ge ett konkret besked.” 

”Gå inte som katten kring het gröt!” sa 

8 9

Stjerne och tömde whiskyglaset. ”Det är 

inte vad jag betalar dig för. Jag vill ha klara 

besked, inte undanflykter eller försök 

att skjuta saken på framtiden. Vad är det 

för fel på förslaget?” 

Han reste sig och gick fram till fönstret, 

väl medveten om att det skulle ta en liten 

stund innan juristen hade formulerat sina 

negativa åsikter på smidigaste sätt. Det 

var ett drag som Stjerne ogillade. Han ville 

ha snabba och konkreta besked, men 

samtidigt var han medveten om att Tallback 

var den skarpaste hjärna han kunde 

hitta, den mest geniale och kanske mest 

skrupelfrie affärsjurist som gick att få för 

pengar. Så han väntade och lät Tallback 

formulera färdigt. 

Advokaten betraktade honom från sin 

nersjunkna plats i den bekväma fåtöljen. 

Josef Stjerne var en stor man även om han 

inte var det till kroppsvolymen. Han hade 

breda axlar, en satt kropp som bars upp av 

lite krumma ben. På den stabbiga halsen 

hade naturen placerat ett runt huvud. I sil- 

huett liknade han faktiskt en färsk röksvamp. 

Egentligen såg Stjerne ut som hundratals 

andra män som hunnit passera halvsekelsdagen. 

Håret var uttunnat vilket gav 

honom hög panna. För övrigt var det välansat 

i den moderna längden bak, men olikt 

andra män som ville visa att de hängde 

med var håret klippt så att öronen syntes. 

Det var av rent praktiska orsaker. Stjerne 

hörde lite illa på ena örat, och fast han 

själv visste med sig att det var inbillning, 

tyckte han att han uppfattade saker bättre 

om håret inte hängde över. Detta trots att 

det ena örat var lite mer utstående än det 

andra, något som den kvinnliga frisören 

påpekade varje gång han satt i hennes stol. 

Under buskiga bryn satt ögonen djupt. 

Ena ögat var brunt, det andra blått, men 

båda var klara och intelligenta och visade 

för det mesta intresse för den person de 

riktades mot. 

De flesta som någonsin träffat Josef Stjerne 

uppfattade honom som sympatisk, men 

10 11

svår att komma inpå livet. 

Det var många som beundrade honom. 

Han var ett typiskt exempel på en människa 

som satsat på sig själv och gått i mål 

som vinnare. De som kände till honom var 

säkra på att han levde ett behagligt liv, och 

därför avundades de honom. På samma sätt 

som de avundades medlemmarna av kungahuset, 

popartister och välavlönade idrottsmän. 

De som kände honom lite närmare var 

av ungefär samma åsikt, med den skillnaden 

att de menade att han, genom hårt arbete, 

förskaffat sig rätten att leva behagligt. 

Men det var ytterst få som kände honom 

privat. 

Desto fler hade hört talas om hur han 

från ingenting byggt upp en jätteindustri i 

bilbranschen, hur han slagit sig fram genom 

motgångar mot stjärnorna och nu ägde 

en av de största importfirmorna för utländska 

fordon. Dessa bilar var så pass omgivna 

av status att försäljningen inte ens 

påverkades av Opecs utspel i de alltmer 

återkommande oljekriserna. Tusentals 

människor avlönades av honom, och även 

om deras löner inte gav dem möjlighet att 

köra omkring i koncernens autoflaggskepp, 

kände de en viss tacksam trygghet. Från 

Stjärn-Bil AB hade aldrig kommit något 

varsel om uppsägningar, hur svårt än arbetslösheten 

härjade i andra delar av den 

privata och offentliga sektorn. 

Med åren hade han lärt sig att inte lägga 

alla ägg i samma korg. Han sökte hela tiden 

efter nya branscher att investera i, och 

eftersom han hade både goda rådgivare 

och egen näsa för affärer, fick han rykte 

om sig att vara den privata företagsamhetens 

orakel. Om någon andades om att 

Stjerne intresserade sig för ett företag blev 

dessa aktier omedelbart föremål för en 

inköpsrush. 

De gånger han visade sig ute var han 

storvilt för kändistidskrifternas fotografer, 

men eftersom han avskydde publicitet blev 

det bara när nöden verkligen så krävde, 

12 13

som han visade sig offentligt. Hans hustru 

klagade ibland på att hon aldrig kom ut 

bland folk. Då brukade han le lite och citera 

Wallenbergs ord om att verka utan att 

synas. 

Han trivdes bäst när han verkade. Eftersom 

han fortfarande svagt kunde minnas 

barndomens fattigtid, använde han det 

minnet som ursäkt för att göra det han 

kunde bäst och älskade mest: tjäna pengar. 

När advokat Tallback äntligen började 

tala vände han sig från fönstret och betraktade 

rådgivaren. 

”Den största risken i den här affären är 

byteslandet”, sa Tallback och såg på fingertopparna 

som han koncentrerat pressade 

mot varandra. ”Vi vet egentligen inte 

vilka vi har att göra med. Sovjets ledare 

kan knappast vara informerade, och om 

de också skulle vara det, kommer de att 

svära sig fria och göra allt för att hjälpa 

våra motståndare om något i affären läcker 

ut. Det är invändning nummer ett. Num- 

mer två är att vi inte kan acceptera en 

bytesaffär helt och hållet. Det måste finnas 

pengar, eller andra varor med i spelet 

också. I annat fall kommer myndigheterna 

att finna hela affären sjuk.” 

Stjerne nickade och satte sig åter i fåtöljen 

sedan han konstaterat att Arvid Tallback 

inte behövde påfyllning i glaset. 

Advokaten hade knappt mer än fuktat läpparna 

med den gyllenbruna, skotska drycken. 

”Jag har tänkt längs de banorna själv”, 

svarade han. ”Men om allt går vägen blir 

det en av våra bästa affärer någonsin. Min 

kontaktman har lämnat prover på råvaran. 

Den är av högsta klass. Om vi lyckas byta 

mot traktorer, som säljaren vill, får vi varan 

tre gånger billigare än där vi brukar 

hämta den i vanliga fall. Därför tyckte jag 

att saken var värd att granska. Men du är 

alltså skeptisk?” 

”Mycket! Även om det är sant att det 

ligger mer pengar än vanligt i en affär som 

denna, är riskerna också så mycket stör- 

14 15

e. Jag avråder bestämt innan saken är utredd 

i betydligt större omfattning. Här finns 

alldeles för många frågetecken i marginalen. 

Vem ligger bakom det hela i Sovjetrepubliken 

Azerbajdzjan? Har människorna 

där de rätta politiska kontakterna för att 

klara en uppgörelse av den här storleksordningen? 

Hur ska varorna transporteras? 

Vart ska de transporteras? Och det viktigaste 

av alltsammans, en sak som jag funderat 

på ända sedan du bad mig ta en titt 

på det här; hur ska vi veta att alltsammans 

inte är ett lockbete som någon eller några 

har lagt ut?” 

Stjerne log brett och skakade sedan lätt 

på huvudet. 

”Den tanken kan vi nog eliminera”, sa 

han. ”Ingen vet att förslaget har hamnat 

hos mig. Kontakten togs långt ner i organisationen 

och har vandrat hit den vanliga 

vägen.” 

”Är den så vattentät?” 

”Absolut. Nåväl, vi kommer inte mycket 

längre i dag. Ta med dig pärmen när du 

går, Arvid. Det kan vara värt att se över 

saken en gång till.” 

”Det ska jag visst göra, men hoppas inte 

på att jag ska ändra åsikt”, svarade advokaten 

och reste sig. Det nästan fulla glaset 

stod kvar på bordet när han gick och 

hämtade dossiern. 

”Jag har inte anställt dig som jasägare, 

och det vet du, Arvid”, sa Stjerne och räckte 

fram handen till avsked. ”Men jag skulle 

bli mycket tacksam om du hittar en lösning. 

Om det går i lås är det en affär som 

ger miljarder i slutänden. Märk väl, Arvid, 

inte miljoner – miljarder!” 

Advokaten tog den framsträckta handen 

i ett löst grepp och bugade stelt innan 

han släppte den igen. 

”Det är jag mycket väl medveten om”, 

svarade han. ”Men det kan också bli en 

förlust på massor av traktorer.” 

”Såå?” 

”Jag menar... om vi kommer så långt 

som till ett avtal blir vi bundna att leverera 

traktorerna. Vi har gjort affärer med 

16 17

öststater tidigare. Du vet hur deras kontrakt 

brukar se ut, Josef. Ingenting lämnas 

åt slumpen. Jag har en otäck känsla av att 

det är något lurt med erbjudandet. Det är 

alldeles för bra. För bra erbjudanden brukar 

det finnas skoj och lurendrejeri inbakade 

i. Och en sak till...” 

De båda männen var vid hissdörren. 

Stjerne höll upp den och advokaten steg in 

i den mahognyklädda hisskorgen. 

”Vad?” frågade han. 

”Bytesvaran!” sa advokaten och satte 

filthatten på plats. Om det bara gällt västvaluta 

skulle jag inte ha varit så orolig. Men nu 

vill man ha motorfordon, traktorer. Det pekar 

alltför mycket på att du är utsedd till 

säljare redan från början. Det pekar på att 

det finns någon någonstans som vet mer om 

dig än vad som kan vara nyttigt.” 

”Prat! Det var det första jag själv tänkte 

på när erbjudandet kom”, svarade direktören. 

”Vem som helst med lite pengar och 

kontakter skulle klara av en affär som den 

här!” 

”Tänkbart, tänkbart”, sa Tallback samtidigt 

som dörren slöts och han började 

sjunka neråt, ackompanjerad av ett lätt 

susande ljud. 

Han steg ur hissen på våningen under 

och kom ut i Stjärn-Bils egentliga kontor, 

som upptog hela planet. Ekonomiavdelningen 

satt i en korridor för sig, medan 

övrig personal fanns i ett öppet kontorslandskap, 

där de olika avdelningarna 

skärmades av från varandra med prunkande 

gröna växter. Advokaten kände sig fortfarande 

bekymrad när han bytte hiss och 

tryckte sig ner till gatunivån. 

Stjerne var inte heller helt nöjd då han 

återvände till stolen bakom skrivbordet och 

slog sig ner. Tallbacks skepsis var förvisso 

berättigad, och de slutsatser han dragit 

innan hissen förde bort honom var alarmerande. 

Var affären en bluff, och i så fall 

vad innebar det? 

Han rös till trots att rummets värme låg 

över den temperatur som rekommenderades 

av Energisparkommittén. En läcka! En 

18 18

eva i den annars så välsydda ridån! 

Han gick till barskåpet och fyllde på 

whisky i sitt glas och tömde det sedan i ett 

enda drag. 

Han stannade upp vid fönstret mot Karlbergsvägen 

sedan han ställt ifrån sig glaset. 

Medan han såg ut över taken, husen 

och gatorna som syntes därifrån, begrundade 

han vad misstanken – om den hade 

täckning – kunde betyda. Han behövde inte 

grubbla mycket, han visste redan. Det skulle 

betyda att hela den sociala fasad han 

byggt upp, och som varit helt verklig från 

början, skulle rämna och visa honom som 

den han egentligen var. 

En förbrytare! 

Inte någon väskryckare, gemen inbrottstjuv, 

rånare eller våldsman av den sort som 

hörde till ”gatans slödder”. Han var en man 

av det slag som kallades ”ekonomisk 

brottsling”. Han skrattade till för sig själv 

när han tänkte ordet. Det var ett modeord, 

en politisk beteckning gällande alla som 

sysslade med manschettbrott och skatte- 

fiffel; från små egenföretagare som bytte 

tjänster med hantverkare, till mer kvalificerade 

skattebrottslingar med brevlådeföretag 

i Schweiz, Liechtenstein, Bahamas 

eller Luxemburg. 

Egentligen var han inte rädd. Josef Stjerne 

trodde inte att han någonsin skulle kunna 

avslöjas. Han hade byggt upp en alltför 

mäktig organisation för att den skulle falla 

på en så liten tuva. Den brottslighet han 

representerade var så väl integrerad i samhället 

att ingen märkte att den fanns, eller 

ens skulle känna igen den om man stötte 

på den. 

Stjerne sålde och köpte tjänster. Som 

alla andra stora industrialister delegerade 

han ansvaret neråt i leden, nöjde sig med 

att skumma största delen av profiten för 

egen räkning. 

Direktör Josef Stjerne, den allmännyttige 

medborgaren, stod bakom en stor del 

av det illegala spel, den import och försäljning 

av narkotika, det ocker, beskydd, den 

utpressning, olaga arbetsförmedling, por- 

20 21

nografi, prostitution och spritlangning som 

förekom i konungariket Sverige. 

Hans organisation liknade i mångt och 

mycket den som konstruerats av Cosa 

Nostra, Maffian, Syndikatet, Alliansen, 

Svarta Handen, kalla det vad ni vill, i 

Amerikas Förenta Stater. En av orsakerna 

till att han knappast fruktade att bli avslöjad 

var att polis och åklagarmyndigheter 

prioriterade en helt annan – och för samhället 

ofarligare – ”ekonomisk brottslighet” 

än en han bedrev. En annan, och kanske 

viktigare anledning var att ingen människa 

med sina sunda vätskor i behåll kunde 

tro att en organisation av denna storleksordning 

de facto existerade i det största 

av Nordens små länder. 

Då och då hade det hänt att någon journalist 

tagit sig igenom organisationens ytterhölje 

och begripit att han bara skrapat 

på ytan till något stort och skrämmande. 

Än mer sällan hade det stått något i någon 

tidning om upptäckterna. Samhällsmedvetna 

redaktionschefer tackade nej till fan- 

tasier av den modellen. En gång hade det 

inträffat att en artikel slunkit förbi gallringen 

i Sveriges största morgontidning. 

Då hade en regeringsmedlem utpekats, 

med namn och porträtt, för att ha haft samröre 

med folk i utkanten av Stjernes organisation. 

Tidningen fick be om ursäkt 

efteråt, och journalistens sagesmän, två 

personer, återfanns inte när de eftersöktes. 

Båda hittades några månader senare 

drunknade utanför en badstrand på Jylland. 

Man kunde identifiera dem enbart 

på grund av att deras kläder med ID-kort 

och andra handlingar låg kvar på stranden. 

Stjerne visste att de båda som talat bredvid 

mun blivit likviderade. Han kände ingen 

skuld. Han hade inte själv gett order 

om det. Han hade inte behövt. De som 

arbetade några etager över tjallarnas nivå 

fattade egna beslut. Så länge inte dessa 

beslutsfattare gjorde direkta fel behövde 

inte Stjerne ingripa. Det hände mycket 

sällan att han ingrep och när han gjorde 

22 23

det visste inte det utförande ledet varifrån 

ordern kommit. 

Om Tallback hade rätt i sina antydningar 

var det fara på färde. Det var sant, eller 

det låg åtminstone nära till hands att tycka, 

att bytet mellan råopium från en sovjetrepublik 

i närheten av både Afghanistan, Iran 

och Turkiet – tre traditionella vallmoplatser 

– och traktorer, borde ha fått honom att 

dra öronen åt sig. Men Josef Stjerne hade 

faktiskt inte reflekterat över saken. Troligen 

beroende på att han arbetat inom 

motorbranschen så länge att den föll sig 

helt naturlig. 

”Jag håller visst på att bli åderförkalkad”, 

mumlade han för sig själv och satte 

sig i kontorsstolen igen. 

Det fanns två möjligheter till läckor. Den 

som låg närmast till hands fanns inom den 

egna organisationen. Men var? Det var 

bara i två led under honom själv som någon 

skulle kunna gissa sig till var huvudmannen 

fanns att söka. Egentligen bara ett 

– och det var pålitligheten själv. Det be- 

stod av en enda man, förutom advokat 

Tallback. 

”Kan det verkligen vara Ove?” muttrade 

han fundersamt och såg på det några år 

gamla fotografiet där hustrun flankerades 

av barnen. ”Nej, han skulle inte ha någon 

glädje av att ta över organisationen. För 

hans del skulle det bara innebära större 

bekymmer utan att ge större avanser. Det 

kan knappast vara Ove Birgers som förrått 

oss!” 

Den andra möjligheten var den som oroade 

honom mest. Hade polismakten fått 

något slags änglahjälp och höll på att rulla 

upp det han med stor möda och stort tålamod 

rullat samman? Han trodde det egentligen 

inte. En hel del av profiten som flöt 

in flöt ut igen, till sedan länge bearbetade 

kanaler på många håll. Också inom poliskåren. 

För en tid sedan hade en kvällstidning 

ropat över fem feta spalter att narkotikaligorna 

troligen hade kontakter ända in i 

Rikspolisstyrelsen. Det var inte riktigt. 

24 25

Stjerne visste mycket väl att det inte var 

riktigt. Att ta kontakt med någon på RPS 

var riskabelt för båda parter och skulle 

behöva betalas därefter. Det räckte med 

att man höll sig på intendentnivå. Detta 

var både billigare och säkrare. Rikspolisstyrelsen 

och Stjerne arbetade efter samma 

system. När något skulle göras delegerades 

arbetet ut. Efter delegerandet visste 

alla – inklusive Stjerne – vad som var 

i görningen, och alla kunde vidta sina respektive 

mått och steg. Det hade alltid fungerat 

tillfredsställande. 

Han bestämde sig för att gå igenom hela 

Sovjetaffären en gång till. Det nyttjade inte 

något till att bara sitta och fundera, komma 

med lösryckta gissningar. 

Tre månader tidigare hade Ove Birgers 

kontaktat honom, bett om ett sammanträffande. 

De möttes och Stjerne fick en smått 

otrolig historia serverad. 

Republiken Azerbajdzjan vid Kaspiska 

Havet behövde traktorer. Högsta sovjeten 

i delstaten hade fastställt en ny femårsp- 

lan för jordbruket och man insåg redan från 

början att produktionsplanen var omöjlig 

att uppnå utan mekaniska dragredskap – 

närmare bestämt 600 traktorer. Dessa traktorer 

kunde man omöjligt skaffa fram inom 

USSR och de kunde inte heller importeras 

på grund av restriktionerna i tilldelningen 

av västvaluta. Utan pengar, inga traktorer. 

Då hade något snille, enligt Ove Birgers, 

kommit på att det fanns gott om opievallmo 

uppe bland bergen, i de oländiga trakterna 

mellan Baku och Lenkoran. Den skulle 

kunna utnyttjas enligt det jesuitiska talesättet 

om ändamålet som helgar medlen. 

Så hade skett. Opievallmons kapslar 

snittades, den gulvita mjölksaften sipprade 

ut, stelnade vid kontakten med luften 

och mörknade till brunsvart opium. Det 

var med detta råopium, förutom en del som 

redan på plats förädlats till morfinbas, man 

ville betala för traktorerna. 

Denna förfrågan hade gått till flera av Europas 

knarkkungar. Alla var intresserade, 

men ingen kunde skrapa ihop 600 traktorer. 

26 27

Ove Birgers visste att Stjerne kunde. 

Stjärn-Bil AB hörde inte hemma enbart i 

Sverige. I Storbritannien fanns det nästan 

helägda Star Motor Company Ltd, ett företag 

inom motorsammansättningsbranschen. 

Inte något av de allra största, men 

inom den koncernen fanns en liten traktorfabrik. 

De traktorer om tillverkades var 

inte bäst i världen, och av den anledningen 

hade man avsättningssvårigheter. Det fanns 

närmare 450 färdiga traktorer i lager. Fast 

arbetsstyrkan reducerats till mindre än 

hälften fortsatte lagret att växa. Detta trots 

att Star Motor Co Ltd gått ut med avancerad 

marknadsföring inom den sektorn. 

”Traktorerna ska vara levererade inom 

arton månader”, hade Ove Birgers sagt. 

”Du bör kunna ha 600 exportklara innan 

dess. Jag har fått bytesvaran laboratoriekontrollerad. 

Bästa kvalitet, både vad det 

gäller råopiet och morfinbasen. Vi kan få 

opiet förädlat hos våra vänner i Marseille 

och morfinbasen kan raffineras till heroin 

i Holland.” 

Den kvantitet det var frågan om fick 

Stjerne att baxna. Värdet översteg många 

gånger om priset för 600 relativt undermåliga 

traktorer från England, även om 

avtalet skulle inbegripa reservdelar under 

några års tid. 

”Med så mycket opiater på hand skulle 

vi kunna slå ut alla konkurrenter på den 

skandinaviska marknaden”, fortsatte Birgers. 

”Vi skulle få monopol på heroinhandeln, 

precis som vi nu det närmaste har 

det på centralstimulantia.” 

”Skynda långsamt, Ove”, hade Stjerne 

svarat. ”Växer vi för fort får vi växtvärk.” 

Han satt nersjunken i skrivbordsstolen, 

hade lagt upp fötterna på bordsskivan – 

efter att ha lämnat kvar skorna på heltäckningsmattan 

– och försökte minnas samtalet 

med Birgers så ordagrant som möjligt. 

En del detaljer var redan kontrollerade både 

en och två gånger, andra hade han ansett 

vara för små för att behöva utsättas för 

granskning. Nu bestämde han att dessa 

också skulle gås igenom. Allt hade stämt 

28 29

av vad Birgers sagt. Förfrågningen hade 

varit ute i Europa innan den kom till 

Sverige. Men advokat Tallback hade satt 

fingret på en öm punkt. Stjerne var den 

ende i branschen som kunde exportera traktorer. 

Fanns det något opium i Sovjet, fanns 

det något behov av traktorer – eller höll 

någon på att försöka locka fram honom ur 

hans hål? 

Nå, ännu hade han inte gjort något överilat 

och vissa obekräftade saker kunde 

kanske bekräftas. Han tog telefonen och 

slog ett nummer. I växeln fick han vänta 

några sekunder men kopplades sedan till 

rätt person. 

”Hej, Rolf, det är Josef, Josef Stjerne... 

ja, hej! Jodå, allt är bara fint. Med dig också, 

hoppas jag. Du, det är en sak jag tror 

att du kan hjälpa mig med. Ni har ju ganska 

goda kontakter med Sovjet hos er. Ja... 

ja... jovisst. Nej, vad jag vill veta är om 

de olika sovjetrepublikernas femårsplaner 

är offentliga handlingar... nej, naturligtvis 

förstår jag att det inte är likadant som hos 

oss! Men folk på ryska telegrambyrån, 

Novosti tror jag att den heter, skulle kanske 

kunna skrapa fram en sån om du frågade 

åt mig. Det gäller senaste fastställda 

femårsplan för jordbruket i Azerbajdzjan. 

Vad du ska skylla på att du vill ha den till? 

Lite får du väl hitta på själv också. Hitta 

på... det är ju ditt yrke på sätt och vis. Ha 

ha... Jo, du... jag kan inte läsa ryska så du 

kan väl ordna en översättning. Ja... ja, du 

ska få ett bra pris nästa gång du köper bil. 

Om du bara köper den hos mig, så... ha 

ha. Ja... du med – och hälsa din maka så 

gott.” 

Han hängde luren i klykan igen. 

Möjligheterna att få hjälp med saker och 

ting hade ökat betydligt med åren. Han 

tänkte tillbaka på första tiden i Sverige, 

efter det fadern lyckats muta en fiskare i 

det då tyskockuperade Lettland att transportera 

familjen och några av deras närmaste 

vänner till Gotland. Under färden 

dog modern och han hade gråtit så att det 

15-åriga hjärtat höll på att brista. Hon be- 

30 31

gravdes i havet, insvept i säckväv, arton 

timmar innan de siktade land. 

Av familjen Stern fanns då bara han själv 

och fadern Otto kvar. När de kom till 

Gotland skulle alla registreras av svenska 

myndigheter. Den proceduren företogs av 

folk som inte var alltför språkkunniga. Otto 

Stern berättade vad han hette och vad sonen 

hette och på papperet skrev tjänstemannen 

namnet Steen. Otto Stern protesterade 

och började förklara vad det tyska 

ordet Stern betydde. Han sa det först på 

engelska, Star, men alla var lika oförstående. 

Sedan han konfererat med en medflykting 

som kunde några få ord svenska 

gick han åter fram till det rangliga träbordet 

där inskrivningsboken och alla papperen 

låg. Han pekade mot sig själv och sonen, 

sedan upp mot taket i en himlagest 

och försökte minnas ordet. 

”Stjerne”, förklarade han och pekade på 

ordet Steen i boken. Det först skrivna namnet 

ströks över och Stjerne sattes dit i stället. 

Otto Stern resignerade. Ville svensk- 

arna att han skulle heta så, fick han väl 

heta så. Huvudsaken var att de kommit i 

säkerhet. Det nya namnet var ju, trots allt, 

en översättning, så det fick väl duga. 

Under sitt nya svenska familjenamn 

skrevs de in i ett läger. Av den tiden mindes 

inte Josef mycket. Han fick en svår 

förkylning som utvecklades till en lindrigare 

lunginflammation och han låg nerbäddad 

mest hela tiden. 

Efter de åtta veckorna i lägret skulle 

flyktingarna ut i arbete. Det var inte meningen 

att de skulle ligga det svenska samhället 

till last. Även humanitär hjälpverksamhet 

har sina gränser. Josef hade varit 

frisk i fjorton dagar när de per tåg forslades 

till en plats mellan Alingsås och Göteborg. 

Där fanns redan några balter. Alla 

arbetade i Nääs fabriker och i den textilindustrin 

hamnade också Josef och hans far 

Otto. Innan kriget var slut hade fabriken 

fått ännu fler arbetare från andra sidan 

Baltiska havet. Josef uppskattade antalet 

landsmän till 75 procent av arbetsstyrkan. 

32 33

Eftersom han var ung gick det lättare 

för honom än för fadern att lära det svåra 

svenska språket. Helt och hållet kunde han 

det inte och det var kanske språkförbistringen 

som gjorde att han försvann från 

arbetet och gick under jorden år 1946. Det 

var den stora baltutlämningens år, och Josef 

fick för sig att alla människor från Estland, 

Lettland och Litauen skulle förpassas 

tillbaka. Som vissa andra landsmän skrämdes 

han minst lika mycket av ryssarna som 

av tyskarna. Visst hade han hört vad nazisterna 

gjort mot de människor han också 

hade blodsband med, men krig och onda 

tider födde lögner. Han visste inte vad han 

skulle tro. Tyskarna – vars språk han dock 

kunde tala – hade mördat sex miljoner judar, 

förutom några miljoner zigenare och 

andra av mer obestämt etniskt ursprung. 

Det var skrämmande, men ryssarna skrämde 

honom också. När han var ett litet barn 

hade han ofta hört berättelser om dessa 

blodtörstiga människor som var helt utan 

kultur. De hatade främlingar, och besökan- 

de berättade om vänner som haft bekanta 

där någon kusin på avlägset håll blivit 

dödad och uppäten av dessa barbarer. 

Det var först sedan han fått klart för sig 

att han inte tillhörde den kategori människor 

som tvingades tillbaka som han vågade 

återvända hem. Då hade hans plats på 

fabriken redan tagits av en annan man. 

Fadern hade börjat bli sjuklig och kunde 

inte heller arbeta som tidigare. Det lilla 

sparkapital han haft med sig smalt ner och 

Josef började undra över hur de skulle 

klara sig i det nya hemlandet. Det var då 

brevet kom. Ett brev avsänt från en avlägsen 

släkting i Stockholm. En kusin till Josefs 

mor. Efter några månaders brevväxling 

hade släktingen deras belägenhet klar 

för sig, och han inbjöd dem till Stockholm, 

där han ordnade ett lättare arbete åt Otto 

Stjerne på ett bokbinderi i Vasastan. Släktingen, 

Andreas Deutscher, hade ett par små 

företag. En firma för begagnade bilar, cyklar 

och motorcyklar samt en liten butik där han 

sålde ved, koks, kol och begagnade kläder. 

34 35

Josef fick arbete i bilaffären. Det var 

något helt annat än en textilfabrik på landsbygden. 

Josef utvecklade snart en helt 

oemotståndlig försäljarsvada och blev firmans 

säljare nummer ett. Samtidigt envisades 

Andreas Deutscher med att han skulle 

lära sig svenska bättre. Det fanns fortfarande 

lite brytning i språket och det var 

inte nyttigt. ”Svenskarna är ett misstänksamt 

folk”, brukade Andreas säga. ”De 

tror att alla utlänningar är ute efter att lura 

dem. Lär dig tala som de gör, sedan kan 

du lura dem bättre!” Han brukade skratta 

åt detta goda skämt men Josef tog honom 

på allvar. Efter åtta månader lät han som 

en ekenskis och sålde bilar som aldrig förr 

eftersom Sverige hade rika invånare som 

gärna visade att de ägde pengar. 

Sverige var ett bra land, men ett fel fanns. 

Riket låg alldeles för nära Sovjet. De flesta 

av de balter som fanns kvar ville fortsätta 

härifrån. ”Ryssen kommer att ta det 

här landet också”, var deras vanligaste svar 

när någon frågade om inte Sverige dög åt 

dem. Många ville till det förlovade landet 

USA men där var det inte så lätt att komma 

in. Därför fick det bli Kanada. Detta 

jätteland norr om Förenta Staterna lovade 

att ta mot dem utan kvoteringar eller andra 

påfund som hämmade invandringen. 

Men det var dyrt att komma till Kanada 

i slutet av 40-talet och början av 50-talet. 

För somliga blev det ännu dyrare än de 

vanliga reguljära lederna, eftersom det dök 

upp ”researrangörer” som gjorde sitt allra 

bästa för att mjölka de Sovjeträdda flyktingarna. 

Josef hade själv funderingar på att emigrera 

till Kanada och i viss mån stöddes 

hans funderingar av Andreas Deutscher, som 

dock menade att det inte var någon idé att 

komma okunnig till ett nytt land. Lärdom i 

alla dess former hade alltid varit något av en 

käpphäst hos morbror Andreas, som Josef 

börjat kalla honom. Det blev bilfirman på 

dagarna, ABF-kurser i engelska, ekonomi och 

bokföring på kvällarna och tilläggsläsning 

från Hermods till sena nätterna. 

36 37

Josef Stjerne slet och sparade, vilket var 

alldeles riktigt gjort enligt det dåtida tänkesättet. 

Bankerna gav ränta som visade 

plus, eftersom inga andra än de mest ekonomiska 

ekonomerna använde sig av ordet 

inflation. Detta att pengar förlorade i 

värde var något överspelat i och med att 

kriget var slut. Optimismen inför framtiden 

frodades och i Lyckoslanten visade 

en glåmig Slösa med trasiga tänder hur det 

gick för dem som inte lade sin skärv i sparbössan. 

Alla barn tyckte visserligen att 

Slösa var bäst, men gjorde ändå som Spara. 

Josef fick allt större ansvar i bilaffären, 

som på ett par år blivit en renodlad sådan. 

Cykelförsäljningen var helt avvecklad och 

inte heller såldes eller inköptes många 

motorcyklar. Bilar skulle det vara! Morbror 

Andreas höll till på kontoret, som var 

inrymt i ett av rummen i lägenheten där 

han, Otto och Josef bodde tillsammans med 

en döv innekatt. 

En afton innan Josef skulle stänga kom 

en man in med en bil som han ville sälja. 

Det var en fyra år gammal Chrysler som 

Josef ögonblickligen kände igen. Den tillhörde 

en av morbror Andreas bekanta och 

hade stulits tre dagar tidigare. Namnskylten 

fanns inte kvar där den suttit tidigare. 

Däremot fanns en ny placerad på ett annat 

ställe. Nummerskyltarna var andra. I stället 

för ett A-nummer fanns ett som började 

med O, antydande att bilen kom från 

Göteborgstrakten. 

När han öppnade huven och granskade 

motorn såg han att motornumret var bortslipat 

på ett ganska amatörmässigt sätt. 

Men det han mest kände igen bilen på var 

den främre kofångaren med dess tre karaktäristiska 

bucklor. Han hade själv varit 

med den gången morbror Andreas bekant 

kolliderat med en dragkärra på Strandvägen. 

”Den här bjuder jag inte mycket för”, sa 

han till mannen som ville sälja. ”Ett par 

hundra, allra högst.” 

Den andre mulnade. Sedan tände han en 

38 39

Boy och blåste röken rakt i ansiktet på 

Josef. 

”Skit i det då”, svarade han. ”Det finns 

andra bilaffärer där folk har bättre förstånd 

än du!” 

Josef log trots att han kände sig osäker 

invärtes. 

”Jag tror inte att du åker någon annanstans 

med den bilen”, sa han och fortsatte 

att le. ”Den är stulen! Falskskyltad och 

med nerslipat motornummer. Jag hann aldrig 

titta på chassinumret, men det är säkert 

också bearbetat. Det är möjligt att jag är 

rätt ung men det betyder inte att jag är en 

idiot. I samma veva som du sätter dig i 

bilen för att åka härifrån ringer jag efter 

bylingen.” 

Den tilltänkte bilsäljaren såg storögt på 

ynglingen framför sig. Sedan makade han 

cigarretten tillrätta i munnen och knöt händer-na. 

Han tog ett hotfullt steg framåt mot 

Josef. 

”Lugn nu”, sa Josef hastigt. ”Du har gjort 

ett dåligt jobb med den bilen. Det tyder på 

att du inte vet mycket om hur man gör för 

att sälja en stulen bil. Eftersom jag kan se 

att den är stulen – och det upptäckte jag så 

fort jag öppnade huven – ser alla andra 

bilhandlare det också. Du kan inte sälja 

den någonstans. Det enda som händer är 

att du får polisen efter dig. Av mig får du 

tvåhundra kronor. Kontant. Och sedan finns 

möjligheten att vi kan göra affärer igen.” 

Biltjuven slog till efter att ha tänkt i några 

sekunder. Josef gav honom två hundralappar 

ur kassan och sedan var mannen 

försvunnen. Josef Stjerne satte sig ner på 

pinnstolen i den lilla skrubb som var hans 

residens på kundfri tid. Han hade betalat 

tvåhundra för en bil som var värd upp till 

femtusen. Hans första tanke hade varit att 

köpa den tillbaka till familjens bekant, men 

nu började han fundera på saken. Visst 

skulle han få tillbaka de tvåhundra med 

ett bonus på några tior och en klapp på 

axeln, men om han själv sålde bilen skulle 

han raka hem hela mellanskillnaden. Det 

betydde mycket för reskassan. Och den 

40 41

gamle juden som ägde bilen vältrade sig i 

pengar, tänkte Josef. Han hade råd att köpa 

en ny. Kanske till och med i morbror Andreas 

butik. På det sättet fick han provision 

även på den. 

Lite längre ner på samma gata fanns en 

liten verkstad som ägdes av två bröder. 

De gjorde plåtarbeten och lackeringsjobb 

åt många av de små bilfirmorna i kvarteren 

runt omkring. Han kontaktade dem, de 

tog hand om Chryslern, lackade om den i 

vackraste rött och vitt och bytte ut den 

skadade stötfångaren. Tre dagar senare 

hade han sålt bilen för sextusen till en bilgalen 

Eskilstunabo. Han återbetalade de 

sexhundra kronor han lånat ur kassan – 

tvåhundra för bilen och fyrahundra för 

lackeringen – och kände sig inte det minsta 

brottslig. 

Så lätt var det alltså att tjäna pengar. 

Det gällde bara att ta vara på alla tillfällen. 

Josef fick möjlighet att göra om samma 

sak åtskilliga gånger under den hösten. 

Mannen som sålt Chryslern till ho- 

nom kom tillbaka flera gånger. Nu kunde 

Josef betala lite bättre men det innebar 

också att han ställde krav. Om en kund 

varit inne och frågat efter en särskild bil 

som inte fanns i lager lovade Josef att skaffa 

en och lämnade bilfirmans telefonnummer. 

Sedan beställde han en sådan bil av 

biltjuven. Plåt- och lackeringsfirman fick 

mycket att göra. Pengarna strömmade in 

till Josefs privata bankkonto. 

När han en tid senare träffade en lett 

som höll på att jaga ett lån för att komma 

över till USA eller Kanada bestämde sig 

Josef för att låta pengarna arbeta. Han lovade 

att låna ut 500 kronor på tre månader 

mot att han fick tillbaka 600, men han gav 

inte lånet till den som skulle resa. Så mycket 

hade han lärt sig. Avståndet från långivaren 

minskar betalningslusten med pi. 

Han lånade i stället ut de 500 kronorna till 

den resandes bror, och, precis som han 

gissat, var det inga problem att kassera in 

det förutbestämda beloppet efter den stipulerade 

tidsrymdens slut. 

42 43

Det dröjde inte särskilt länge innan han 

hade en hyggligt vinstgivande lånerörelse 

igång. Ett par smällar fick han ta, men de 

lärde honom att aldrig låna ut stora belopp. 

I stället fick det bli några tior och 

lånetiden var aldrig längre än en vecka. På 

varje tia skulle han ha elva kronor tillbaka 

när veckan var gången. Det föll honom 

aldrig in att detta var ocker enligt svensk 

lag. Han gjorde folk tjänster och tjänade 

en slant på köpet. Så såg han saken. Okomplicerat! 

En signal från interntelefonen avbröt hans 

funderingar. Inan han svarade snörde han 

på sig skorna och rätade till slipsen. Allt 

detta gjordes helt rutinmässigt. Oavsett om 

han talade med någon som såg honom eller 

ej ville han vara korrekt klädd. Visste 

han att det yttre var som det skulle, kunde 

han tala med större auktoritet. Han lyfte 

luren. 

”Ja?” 

”Överste Classon är här, direktörn”, sa 

en kvinnoröst. ”Han vill absolut träffa er, 

trots att han inte gjort upp om tid.” 

Stjerne sökte i minnet efter översten. Han 

kände igen namnet och visste att han vid 

minst ett tillfälle träffat honom. Så materialiserades 

gestalten och blev en lång, slank 

man med oerhört, välpressad uniform, lätt 

rufsigt hår, mörka glasögon och Sinaisolbränna. 

”Vad vill han?” frågade Josef. 

”Det gäller partiet fördelardosor som 

försvaret har beställt.” 

Stjerne mulnade. ”Behöver han prata 

med mig om det? Sådana saker kan väl 

Jörgensson klara av!” 

”Han har varit hos honom, men nu insisterar 

han på att få träffa er också”, sa sekreteraren. 

”Jag kan förstås säga att ni är 

upptagen.” 

Stjerne var tyst i några sekunder, lutade 

sig bakåt i stolen och tänkte efter. Han hade 

egentligen inte med saken att skaffa, men 

samtidigt förstod han att förfrågan om ett 

sammanträffande hade med prestige att 

göra. Översten menade att han stod högre 

44 45

i rang än en vanlig löntagare på Stjärn-Bil 

AB och därmed kvalificerad att få diskutera 

saken med högste chefen. 

”Säg honom att jag sitter i ett sammanträde 

i ytterligare en kvart”, förklarade 

Josef Stjerne. ”Ge honom något att 

dricka... kaffe eller ett glas sprit om han 

hellre vill ha det. Under tiden vill jag ha 

alla papper som gäller den här affären. På 

femton minuter hinner jag sätta mig in i 

saken någorlunda.” 

”Det ska ordnas.” 

Efter drygt en minut tändes en lampa på 

panelen vid skrivbordet. Josef Stjerne gick 

till den närmaste bokhyllan. Där var bokryggarna 

falska som på ett Ikea-varuhus 

och han öppnade en lucka. Innanför fanns 

en minimal varuhiss. Han tog ut de två 

pärmarna och började läsa. Tio minuter 

senare gav han sekreteraren på våningen 

under besked om att hon kunde eskortera 

överste Classon upp. ”Ta trappan”, sa han. 

Översten stämde exakt med den minnesbild 

han haft och han log belåtet inåt- 

vänt åt sitt goda minne. Med en gest bad 

han mannen sitta ner i en av fåtöljerna sedan 

de skakat hand och utbytt de vanliga 

artighetsfraserna. Sekreteraren återvände 

ner och Stjerne erbjöd militären ett glas 

whisky. Översten tackade nej. 

’`Jag har förstått att det gäller ett leveransproblem”, 

sa Stjerne sedan han satt 

sig på andra sidan det lilla bordet. ”Men 

jag är inte riktigt på det klara med var problemet 

ligger.” 

Classon harklade sig lite osäkert. Stjerne 

tyckte att mannen verkade ung för den 

grad han hade, men det kunde bero på solbrännan 

och på att han var i perfekt fysisk 

trim. Många yrkesmilitärer såg ofta yngre 

ut än de var. 

”Leveransproblem är kanske inte rätta 

ordet”, förklarade Classon. ”Om några 

veckor ska vi hålla en stor manöver uppe 

i Norrland och vi håller på att gå igenom 

våra terränggående fordon. Anledningen att 

vi placerade vår order på fördelardosor 

hos er, var att den typ vi använde tidigare 

46 47

inte höll måttet. De prover vi fick från er 

testades och visade sig vara mycket mer 

tillförlitliga. Som ni vet får inte ett terrängfordon 

stanna för att det är fuktigt i luften...” 

Josef Stjerne avbröt honom med en otålig 

gest. 

”Allt det där har jag klart för mig”, sa 

han. ”Bortsett från manövern, som jag inte 

kände till tidigare. Det övriga finns med i 

de fordringar som ställdes innan vi lämnade 

prover och offert. Första leveransen 

gjordes för tretton dagar sedan, så jag är 

inte riktigt klar över problemet, som jag sa 

nyss.” 

Det syntes på översten att han inte var 

van vid att avbrytas innan han talat till 

punkt. 

”Jag skulle just komma till den saken”, 

sa han stelt. ”Enligt kontrakt ska vi få ytterligare 

en leverans på 800 dosor om en 

månad. Vi vill ha den påskyndad, mycket 

beroende på den här manövern, som kommer 

att bevistas av militärattachéer från 

flera länder. Inget får mankera! De dosor 

vi fått räcker till fordonen vi ska använda 

under manövern, men då finns inget i reservdelslagren. 

Det måste vi ha för alla 

eventualiters skull. Kan ni påskynda leveransen?” 

Stjerne lutade sig bakåt i fåtöljen och 

korsade benen. Detta var en petitess som 

han egentligen inte borde bli besvärad med. 

Kontraktet gällande fördelardosor var 

mycket litet, till och med mätt med civila 

mått. Bland övriga militära kontrakt som 

Stjärn-Bil AB hade var det en droppe i 

havet. Han tvingade sig till att inte visa 

sitt ogillande. 

”Jag ska låta kontrollera saken”, svarade 

han. ”Det är möjligt att vi kan ordna 

fram en delleverans, men den tyska fabrik 

som framställer dosorna har en lätt underkapacitet 

just för tillfället.” Han reste sig 

upp ur stolen för att markera att beslut var 

fattat och att audiensen var slut. ”Vi ska i 

varje fall göra vad vi kan åt saken.” 

Överste Classon reste sig också. Han 

48 49

äckte fram handen och fick den tryckt. 

”Ni måste förstå att de här fördelardosorna 

ingår i ett större system”, sa han 

nästan vädjande. ”Det är inte bara en simpel 

fråga om några reservdelar.” 

Stjerne log förstående. ”Men man ska 

minnas att ett system sällan är storslagnare 

än att det rås på av sunt bondförnuft”, 

svarade han. ”Jag ska göra mitt bästa för 

att ordna saken.” 

”Det där var citerat ur Lin Yutang”, log 

officeren. ”Hans filosofi kan appliceras på 

det mesta.” 

”Ja, inte sant.” Stjerne bytte nästan åsikt 

om översten. En människa som kunde Lin 

Yutang var inte helt igenom förstörd, militär 

eller ej. ”Jag hoppas att ert krigsspel 

blir lyckat.” 

”Det brukar de bli”, svarade Classon, 

fortfarande leende, nu när isen brutits. ”Ett 

spel där vinnare och förlorare är uppgjorda 

i förväg kan inte misslyckas i någon 

större utsträckning.” 

Stjerne ledsagade honom ner till våning- 

en under, lämnade ifrån sig pärmarna och 

några order till Jörgensson och tog sedan 

sin privata hiss tillbaka upp till det åttkantiga 

kontoret. Spel där det slutliga resultatet 

var känt på förhand! Det var inget nytt, 

inte ens inom det civila livet. När han som 

ung lånehaj fördelade sina pengar blev det 

ofta till människor som spelade på Solvalla. 

På den tiden var det inte ovanligt att 

loppen var uppgjorda. En liten klick insatta 

vann stora pengar på det, men det stora 

flertalet förlorade. Det var förlorarna som 

kom till honom i hopp om att lyckan skulle 

vända till nästa travdag. Själv spelade 

han inte. Spel där turen var det avgörande 

var ointressanta. Hästar, kortlappar, penninglotter 

– allt detta saknade de grundläggande 

kalkyleringsmöjligheterna. 

Men spel gav honom pengar ändå. 

Hans rykte som penningutlånare spreds, 

och snart fick han större kunder. Många 

av dem som rörde sig på Solvalla nöjde 

sig inte med den spänning hästarna gav. 

De ville fortsätta och inne i stan fanns det 

50 51

ganska gott om illegala spelhålor där rouletten 

snurrade och kortspel florerade fram 

till gryningen. Ibland hände det att någon 

spelare hade tur och lyckades spränga 

banken. Då gällde det för roulettägaren att 

snabbt skaffa fram pengar för att ingen 

skulle börja tro att han inte var solvent. 

Josef Stjerne var en av dem som kunde 

rycka in på kort varsel. I början hjälpte 

han små spelklubbar, men efter hand som 

hans kassa ökade kunde han ställa upp 

även för större. 

Morbror Andreas bilaffär blev snart för 

liten för Josef och han funderade på att 

öppna eget. Han talade med släktingen om 

saken och Andreas Deutscher föreslog att 

han skulle köpa bilaffären. ”Jag börjar bli 

gammal”, sa moderns kusin. ”Du har gjort 

mycket för affären, därför är det inte mer 

än rätt att du får den för ett bra pris. Och...” 

Han skrattade belåtet. ”Med ett bättre pris 

slipper jag låna dig så mycket i startkapital. 

För det var väl därför du kom till mig?” 

Det hade inte Josef tänkt på, men det 

var en fullt naturlig slutsats Andreas kommit 

fram till. Josef borde inte ha så mycket 

pengar för egen del. Han tackade ja till 

förslaget, och 25 år gammal var han egen 

företagare, direktör i bilbranschen. Han 

bestämde sig omedelbart för att skaffa sig 

en omutligt hederlig fasad. Sedan han inregistrerat 

namnet Stjärn-Bil som aktiebolag 

började han se sig om efter bilmärken 

som han kunde representera som generalagent. 

Det var svårt i början. Ingen visste 

vem han var eller hur mycket kapital han 

hade bakom sig, men till sist fick han agenturen 

för en fransk bil. I diskussionerna 

visade det sig att de språkkunskaper han 

skaffat hos ABF och Hermods hjälpte. Han 

tog hem spelet i konkurrens med en betydligt 

mer etablerad bilfirma, tack vare 

det franska språket och ett par ordentliga 

representationer. Några av hans vänner i 

spelvärlden hade kontakter bland hallickar 

i stan, och aftonen avslutades med 

avancerad kärlek på hotellrummen där de 

två fransmännen bodde. Nästa morgon fick 

52 53

Josef kontraktet påskrivet. 

Josef hade varit säker på sin sak. Han 

visste vad han kunde, han visste att han 

hade den rätta framåtandan, och han var 

mycket medveten om att det inte går att 

erövra något om man tvivlar på sin förmåga. 

Efter två år var Stjärn-Bil AB en faktor 

att räkna med inom bilbranschen i huvudstaden. 

Detta berodde inte enbart på den franska 

bilen, för i sanningens namn blev den 

aldrig riktigt populär. Folk tyckte att den 

var vinglig och osäker, men det var ändå 

en början för Josef och han fortsatte oförtrutet. 

Vid sidan om skaffade han ett par 

små firmor, under bulvan, som sålde och 

köpte begagnat, och det var via dem som 

han fortsatte att handla med stulna fordon. 

Men han hade blivit försiktig. Eftersom 

han nu var en etablerad köpman, vars firma 

hade så gott renommé en bilfirma kunde 

få, överlät han skumraskaffärerna på 

andra. Det lönade sig ändå. Även utlån- 

ingen delegerades till andra människor. Han 

behöll bara de stora kunderna – spelklubbarna 

– för egen del. 

1954 blev hans första riktigt stora år 

dittills. Han var 29 år gammal, kunde leva 

flott, fick en ny generalagentur, blev delägare 

i två spelklubbar, som inte lyckats 

amortera sina lån i tid, och finansierade 

dessutom en callgirlring som gav honom 

stora inkomster. Enda smolket i glädjebägaren 

var att hans far dog det året. 

Den legala firman växte och blev vid 

sidan av Bil & Buss en av de största i 

Stockholm och Mellansverige. Antalet 

anställda bara ökade, framtidstron var 

stark och pengarna rann in. 

Tidigare hade han bara haft tid till mer 

tillfälliga kärleksaffärer, men 1956 träffade 

han Eva Tross och de började hålla ihop 

på allvar. Tiderna var sådana att det krävdes 

förlovning och löften om äktenskap, 

och han gav med sig. Dock gjorde han klart 

för henne att han inte skulle bli någon exemplarisk 

äkta man. Hans affärer tog 

54 55

många av dygnets timmar i anspråk. 

Men både Eva och hennes föräldrar var 

imponerade av den nyrike bilhandlaren 

som alltid var så konservativt klädd och 

aldrig tycktes vilja överglänsa sina medmänniskor 

med rikedomen. Han var ett gott 

parti. Efter konverteringen och en fyraårig 

förlovning gifte de sig i Seglora kyrka på 

Skansen. Då var dottern Anne tre månader 

på väg. 

Via en byggmästarkontakt ordnades en 

ståndsmässig lägenhet i ett av de gamla 

husen på Urvädersgränd på Söder i Stockholm. 

Reparationer och omdragning av 

vatten och avlopp tog sin tid, men de kunde 

flytta in i god tid före födseln. Anne 

kom till världen på Södersjukhuset. Året 

efter föddes sonen Philip. 

Sextiotalet kom med nya moden – både 

inom bilindustrin och den förvärvsverksamhet 

som tillfredsställde andra mänskliga 

behov. 

Droger blev fashion bland dem som 

ansåg den nya popen vara ett livselixir. 

Till att börja med var hasch den 

intressantaste handelsvaran, men snart 

gjorde också amfetaminer och hallucinogener 

sitt intåg bland det sortiment som 

Josef Stjerne importerade i grossistskala. 

Från början hade inte organisationen som 

byggts upp någon erfarenhet av narkotikahantering, 

men det fick den snart. De applicerade 

erfarenheter från den illegala sprithanteringen 

på knarket och den modellen 

visade sig fungera alldeles utmärkt. 

Under sextiotalet tillstötte ytterligare en 

fin inkomstkälla – olaga arbetsförmedling. 

Invandringen av sydeuropéer som sökte 

lyckan i Sverige kom igång på allvar. Stjerne 

finansierade redan en del krogar som 

behövde diskare och annan kökspersonal. 

Man lovade rundhänta löner till dem som 

började, men när lönekuvertet kom var det 

i det närmaste tomt. Restaurangcheferna 

påstod att skatter, arbetsgivaravgifter, sjukkassa 

och pensionspengar måste dras av. 

Diskarna protesterade inte; hur skulle de 

kunna göra det när de saknade arbetstill- 

56 57

stånd? De tog mot sina få hundralappar 

och tackade, trots att de ofta förstod att de 

avgifter som drogs bort knappast redovisades 

till staten. 

Invandrarna gav Stjerne ytterligare intäkter. 

De skulle ha någonstans att bo. Det 

ordnade han. Usla rum där man kunde 

klämma in åtta gånger två turkar – hälften 

sov på dagarna, hälften på nätterna, beroende 

på hur de arbetade. Hundra kronor i 

veckan per bädd, där sängkläderna aldrig 

byttes, blev sextonhundra i veckan brutto 

för Josef Stjerne. 

Nyliberalismen gav nya inkomstmöjligheter. 

Stjerne satsade pengar på porrfilm 

och porrtidningar, och de som fastnat i 

knarket blev lättfångade modeller till dessa 

kolorerade alster. 

Sedan kom sjuttiotalet med dess verkliga 

knarkboom. Tunga droger som heroin 

eller morfinbas gjorde dem som fastnat 

ännu snabbare beroende. Priserna kunde 

höjas. 

Stjernes sinne för affärer avtrubbades 

aldrig, och de svarta pengarna gick lätt att 

få vita genom transaktioner inom de legala 

företag han ägde. Han satt säker i sadeln. 

”Ända tills nu”, mumlade han för sig 

själv. ”Vem har läckt?” 

Läckan måste tystas snabbt och sedan 

var han tvungen att strukturera om lite för 

att dämpa verkningarna av det som han 

menade var ett rent industrispionage. Han 

var säker på att han hade resurser nog att 

klara den detaljen. 

Stjerne satt försjunken i mycket organisatoriska 

planer när telefonen ringde. Han 

lyfte luren och växelflickan frågade om 

han verkligen tog emot samtal, trots att han 

på morgonen sagt till att han inga ville ha. 

”Vem ringer?” frågade Josef. 

”Han uppger sig heta Rolf Liedberg och 

säger att ni kontaktat honom tidigare i dag”, 

sa flickan. 

”Det är riktigt. Koppla upp honom bara”, 

bekräftade Stjerne och sedan hördes det 

lilla klicket innan han hade Rolf Liedberg 

58 596

på tråden. ”Hallå, Rolf. Lyckades det 

inte?” 

”Jodå, det lyckades över förväntan”, 

svarade Liedberg. ”Jag är själv förvånad 

över hur lätt det gick. På Novosti sa man 

att utskrifter av de senaste fem årsplanerna 

från alla delrepubliker fanns under översättning 

till svenska. Den du var intresserad 

av var redan klar och översatt. De lovade 

att genast slå en kopia, så jag kan 

hämta den meddetsamma.” 

”Det ska du inte behöva”, lovade Stjerne. 

”Jag skickar ett av våra bud efter den. 

Var ligger kuvertet?” 

”Kuvert?” skrattade Liedberg. ”Räkna 

med att det är ett paket på minst fem kilo. 

Det ligger i receptionen utanför Novosti/ 

APN:s redaktion och det är adresserat till 

mig.” 

”Tack för hjälpen, Rolf. Jag ska se till 

att du blir ensam om bra företagsnyheter 

härifrån i fortsättningen.” 

”Det utgick jag ifrån”, skrattade Liedberg. 

”Jag lovar att höra av mig när någonting 

händer”, sa Stjerne. 

Han lade på och kontaktade därefter 

sekreteraren som omedelbart lovade att 

skicka en gågosse – naturligtvis bilburen 

som alla andra moderna gågossar – att 

hämta paketet. Det skulle ligga i hans lilla 

pappershiss first thing in the morning. Josef 

Stjerne såg på klockan. För de kollektivanställda 

var dagen ännu inte slut, men 

Josef tyckte att han gjort sitt på kontoret. 

I afton skulle han behöva lugn och ro for 

att gå igenom de problem som inte rörde 

Stjärn-Bil AB, och han tänkte bäst i det 

lilla arbetsrummet vid Urvädersgränd. 

Han hade tagit på sig den lätta överrocken 

när han mindes att tjänstebilen inte fanns 

tillgänglig. Det stora, svarta fordonet var 

på service med rundsmörjning. Troligtvis 

passade chauffören också på att låta sig 

rundsmörjas, tänkte Stjerne med en lätt 

grimas. Han hade inte lust att be någon av 

personalen i våningen under om skjuts. En 

av hans grundregler i affärslivet, och i re- 

60 61

lationerna till både anställda och kolleger, 

var att alltid hålla sig oåtkomlig. Det ingav 

större respekt. Han tryckte på en panelknapp 

och tog sig sedan ut via trappan. 

Eftersom han inte såg till någon ledig taxibil 

spatserade han i lagom takt bort mot 

Odenplan, stannade till vid den lilla tobaksaffären 

i hörnet och handlade kvällstidningarna. 

Sedan gick han ner i underjorden 

där han löste tunnelbanebiljett till Slussen. 

KAPITEL TVÅ 

Eva hade ännu inte börjat med maten när 

han kom hem. 

”Du är tidig”, sa hon och kysste honom 

på kinden. ”Det kan vara trevligt som 

omväxling. Annars brukar du ju alltid arbeta 

över” 

Han kysste henne tillbaka. Hon var hans 

hustru och därför berättigad till vissa former 

av ömhet. Josef hade älskat henne, 

eller åtminstone inbillat sig att han gjorde 

det, den första tiden de höll samman. Redan 

före bröllopet blev han dock på det 

klara med att kärleken var slut, om den 

ens funnits där. Josef Stjerne tvivlade på 

att han någonsin skulle bli kapabel att visa 

kärlek. Som barn hade han haft en hund 

som han älskat över allt annat. Den blev 

överkörd av tåget och den gången hade 

62 63

han önskat att det varit han som dödats i 

stället. Kanske kärleken rann ur honom 

tillsammans med tårarna den gången. Han 

hade ofta tänkt på det. Modern hade han 

tyckt om. Han hade tyckt mycket om henne 

för den trygghet hon gav. Men han var 

inte säker på att han någonsin älskat henne. 

I varje fall inte lika mycket som hundvalpen. 

När hon dog på båten grät han 

hejdlöst, men var inte det för att han förlorade 

något gammalt, invant och tryggt? 

Sörjde han henne som en älskad människa? 

Det trodde han inte längre, när han 

försökte analysera sitt känsloliv. Sedan 

tårarna torkat den gången accepterade han 

vad som skett. Visst saknade han modern 

ibland efteråt, men hennes minne bleknade 

snabbt bort. När fadern avled hade han 

inte ens gråtit. Han hade haft en näsduk 

med vid graven. Med den torkade han 

ögonen och kinderna under gravsättningen, 

men näsduken var lika torr när han efter 

akten stoppade den tillbaka i bröstfickan. 

När barnen var små hade han känt något 

som liknade förhållandet till hundvalpen i 

det gamla landet. Det gick också över. Han 

accepterade det ansvar som hustru och barn 

betydde, men längre än så gick det inte. 

Som med så mycket annat visade han 

aldrig vad han egentligen tyckte och tänkte 

eller kände. Ingen i familjen hade någonsin 

uppfattat honom som likgiltig inför 

dem. Det var lättare att visa kärlek än hat 

för en bra aktör, och Josef var säker på att 

hans skådespelartalang låg över medelmåttan. 

”Jag blev lite trött”, sa han till Eva. ”Det 

har varit mycket arbete på sistone. Stora 

utlandsaffärer, internrevision och en mängd 

militära kontrakt som betytt långa sittningar. 

Det finns inga som kan vara så gnetiga 

när det gäller kontraktsformuleringar som 

just arméfolk. Jag är lite hungrig. När blir 

maten klar?” 

Eva såg på den gyllene pendylen i hallen. 

”Det tar nog en timme än. Philip har inte 

kommit och inte Anne heller. Ta dig en 

64 65

aperitif så länge och vila en stund. Jag 

säger till när maten blir färdig.” 

”Vad får vi?” log Josef. 

”Vad sägs om lammlåda?” frågade hon 

tillbaka. 

”Det hinner du väl inte göra på en timme”, 

sa Josef för så pass mycket hum om 

matlagning hade han. ”Den rätten tar ett 

par timmar att få färdig! Jag är faktiskt 

hungrig nu!” 

”Jag har förberett den. Lugn bara, den 

ska nog bli klar i tid.” 

Eva gick in i köket och Josef fortsatte 

hallen fram till det lilla serveringsrummet, 

som fungerat som sådant före renoveringen 

av huset. Nu stod där ett bord och en 

fåtölj. I det djupa fönstret tronade en av 

våningens anknytningstelefoner, en kobra. 

Vid kortväggen intill ingångsdörren stod 

en väldig jordglob. Josef Stjerne öppnade 

den och betraktade buteljbatteriet. Efter 

att ha mediterat en kort stund valde han 

whisky, en irländsk sort. Han fyllde det 

lilla glaset till hälften och sprutade en kort 

stråle ur sifonen innan han gick in i det 

som tidigare varit bibliotek och nu var 

vardagsrum. Medan han satt i den mjuka 

fåtöljen och smuttade kunde han känna 

doften från köket. 

Lammlåda var en av Josef Stjernes favoriträtter. 

Han hade själv lärt Eva hur den 

gjordes. Först kokades en halv deciliter 

ris i vatten, därefter skivades en aubergine 

i halvcentimetertjocka skivor, potatis 

och paprika tärnades, sedan skulle grovt 

skuren lök ner tillsammans med delade 

burktomater. När han tänkte på det vattnades 

det redan i munnen. Sedan gällde 

det att blanda malet lammkött med det 

kokta riset och lite rivebröd. Fram med 

den ugnsfasta formen där grönsaker och 

kött varvades med en kryddblandning av 

timjan, salt, peppar och pressad vitlök 

mellan varje lager. Därefter en skvätt vitt 

vin, en deciliter räckte, och in med formen 

i medelvarm ugn. Det var tydligen så långt, 

och lite till, Eva hunnit. Det kom ytterligare 

en ljuvlig pust från köket och han sval- 

66 67

de det sista av whiskyn i glaset. Möjligen 

hade det gått en halvtimme sedan hon satte 

in formen. Det betydde att doften troligen 

härrörde från det moment när hon öppnade 

ugnen och tog ut formen igen. Nu 

gällde det att pressa ner lammlådan med 

en slev för att den inte skulle krympa ihop 

mot mitten. Samtidigt pressades vätskan 

upp från botten och rann upp över grönsakerna 

som låg överst. Han tittade på klockan. 

För att potatisarna skulle mjukna ordentligt 

måste formen gräddas i nästan 

fyrtio minuter till. Men sedan... Han slickade 

sig om munnen. 

Mat var en av de få laster han ansåg sig 

ha råd med. Han rökte inte och brukade 

sprit ytterst måttligt. Inte heller när det 

gällde mat var han omåttlig. Josef Stjerne 

ansåg att han uppfyllde alla kriterier på att 

vara en gourmé. Lite men gott var bättre 

än mycket, och han slapp övermättnad som 

gav hängbuk. 

Maten hemma var dessutom oftast bättre 

än den som gavs på lokal. Restaurang- 

näringen upplevde en baisse, inte enbart 

vad ekonomin anbelangade. Det fanns bara 

ett par krogar i stan om serverade vad han 

ansåg vara ätlig mat. Han ägde båda, fast 

det var det ingen som visste, eftersom nätet 

av bulvaner var komplicerat. De gav 

just ingen vinst, men han kände lätt vällust 

varje gång Matpatrullen från DN eller flygfäna 

från kvällstidningen med den röda 

logotypen skrev om vad de ätit där. 

Han hämtade ytterligare en liten whisky 

och kvällstidningarna som låg kvar i hallen. 

De var snabbt genomlästa. Det han 

ägnade mest intresse var en halvsidesannons 

från Stjärn-Bil i AB. Han noterade 

ett stavfel i texten och lade på minnet att 

ge annonsbyrån en skrapa. 

Han hörde Eva stöka i köket. Nej, han 

hade nog aldrig älskat henne! Det behövdes 

inte heller. De hade det bra trots det. 

Hittills hade de aldrig haft några allvarligare 

skärmytslingar. Hon visste vem i familjen 

som höll tömmarna och rättade sig 

därefter. En måste bestämma, annars stod 

68 69

snart bekymren bakom knuten och väntade 

på bästa tillfälle att slinka in. 

Eva Tross var ett gott parti. Ragnar Tross 

hörde hemma i en gamla affärsvärlden med 

goda kontakter åt alla håll, en man med ett 

högt socialt anseende. Hans dotter blev 

den perfekta språngbrädan för en ambitiös 

affärsman som Josef Stjerne. Från att 

ha varit en av många suspekta bilhandlare 

fick han genom henne en samhällelig status 

värd mer än många dyrbara reklamkampanjer. 

Svärfar och svärmor introducerade 

honom i kretsar som annars skulle 

ha varit hermetiskt slutna för en ung man 

som kommit från främmande land för att 

slå sig fram inom affärsvärlden i det gemensamhetsmässigt 

och klimatiskt karga 

Sverige. 

Detta var viktigare än all kärlek i världen. 

Ytterdörren öppnades och slogs igen. 

Philips röst dånade genom våningen i det 

enda ordet ”hej”. Sedan försvann sonen 

till sitt rum. Moderns svarshälsning kom 

alldeles för sent för att Philip skulle uppfatta 

den och Josef brydde sig inte ens om 

att svara. Han hade börjat fundera på annat. 

Om organisationen var i fara kunde den 

faran bara komma från ett enda håll. Det 

fanns ytterligare en liga i Stockholm. Nå, 

det fanns flera, men bara en som hade 

potentiell kraft att komma någonstans. Den 

var mindre splittrad än Josef Stjernes organisation 

och den hade i huvudsak ett 

enda arbetsområde – knark! Eftersom Stjerne 

arbetat i mer än tio år inom den sektorn 

var det lätt för honom att via internationella 

kontakter ta reda på hur den andra organisationen 

arbetade - åtminstone innan 

narkotikan fördes in i Sverige. Han visste 

att ligan var ganska liten, jämfört med det 

otal personer han hade på sin egen ”avlöningslista”. 

Men den höll på att växa. Under 

det senaste året hade den trängt sig in 

på marknaden i Göteborg och Stockholm, 

efter att ha börjat i ganska blygsam skala 

i Malmö. Än var den ingen affärsmässigt 

70 71

farlig konkurrent. Det fanns gott om narkomaner 

i landet, de räckte åt alla. 

Vidare var konkurrenten mer specialiserad 

på tung narkotika. Så vitt Stjerne 

var underrättad sysslade de inte med något 

annat än heroin. Tidigare under året 

hade de gjort ett par misslyckade försök 

att lansera ”ängladamm” på marknaden, 

men det hade inte gett något och de lade 

av. Stjerne kunde förstå varför. Han hade 

själv tagit hem ett parti på prov. Det blev 

temporärt populärt bland några få överklassbarn, 

inte mer. Aldrig någon stor artikel. 

Därför lät Stjerne saken bero för att 

utvärdera hur stoffet togs emot i längden i 

USA. Det blev bara en kortvarig fluga 

även där. 

Samma sak gällde kokainet. Han tvivlade 

på att det skulle nå en större målgrupp 

i Sverige. Visst började den dekadenta 

gaykulturen nå hit också, men han 

hade på känn att knark inte var något för 

”innefolket”. De var alltför upptagna med 

att gå på rätt ställe och komma med på rätt 

bild tillsammans med rätt person i rätt 

kändistidning för att hinna med att bli lönsamma 

drogmissbrukare. 

Ett tag hade kokainet varit mycket billigt 

på Europamarknaden, men Stjerne tvekade 

trots det. Han visste att så fort det 

uppstått behov skulle priserna stiga. Så 

hade skett i USA där kokain för tillfället 

var åtta gånger så dyrt som heroin. 

Stjerne hade inte så mycket till övers 

för den andra organisationen. Han tyckte 

att de arbetade alltför kortsiktigt, inte såg 

till att dra nytta av alla led i hanteringen. 

Så vitt han visste hade de ingen hälargrupp 

som tog hand om en del av vad de beroende 

stal ihop och sålde for att få en dos. 

Själv hade Stjerne en detalj som skötte 

den saken. De var specialiserade på elektronik; 

TV-apparater, transistorer, bilstereos 

med mera. Stöldgodset fraktades sedan 

till andra delar av landet eller utrikes, 

där det kunde säljas med förtjänst. En cirkel 

som var helt sluten gav de största förtjänsterna. 

72 73

Han hade blivit nyfiken på den inträngande 

främmande organisationen och försökt 

ta reda på så mycket som möjligt om 

den. När han fått veta vad han ville lät han 

dem vara i fred. Gangsterkrig i stil med 

vad som kunde komma av maktkamper 

inom Cosa Nostra i USA var inte bra för 

affärerna. En tvist av detta slag kunde inte 

lösas av en skiljenämnd och andra tänkbara 

alternativ skulle göra myndigheterna 

alltför intresserade. 

Josef hade inte trott att konkurrenterna 

var expansivt lagda. De hade båda så att 

det räckte och blev över. Vad han visste 

om huvudmannen i den andra ligan var inte 

mer än vad han behövde veta. Det var 

sonen till en industrialist. Han hade ärvt 

en stor förmögenhet, och, enligt vad han 

fått veta, hade mannen gett sig in i knarkbranschen 

enbart för spänningens skull. 

Sådana konkurrenter skulle komma och 

gå. Det var den som var målinriktad och 

organiserad därefter som bestod. 

Om inte jakten efter spänning började 

gå för långt, tänkte Stjerne, men avbröts i 

funderingarna av att Eva kom in till honom. 

Hon hade tagit av sig förklädet och 

lagt lite diskret rött på läpparna. Josef såg 

på henne och log uppskattande. Hon var 

faktiskt riktigt vacker. 

Blont hår som föll ner över de späda 

axlarna, blå ögon som för det mesta såg ut 

att vara tillfreds, en smal hals som tycktes 

gjord att bära upp det diskreta, dyrbara 

pärlhalsbandet. Kring magen fanns en antydan 

till rundning, men den var inte missklädsam 

och de slanka benen fick en ännu 

attraktivare form av att hon tagit på sig ett 

par högklackade skor. Klänningen var enfärgad 

i mörkblått och så enkelt skuren att 

alla kunde begripa att den kostat en förmögenhet. 

”Det är klart nu,” sa hon. ”Vi kan äta”. 

Han nickade, reste sig och gick in i den 

lilla matsalen med de vita, lite obekväma 

stolarna runt ett massivt träbord i samma 

färg. På bordet brann fyra ljus i två stakar 

och vinkaraffen med det röda innehållet 

74 75

gnistrade i skenet från lågorna. Vid varje 

kuvert låg en bruten servett. Han nickade 

igen, belåtet den här gången. En måltid 

skulle inte bara vara en fest for gommen, 

den skulle också tilltala ögat. 

Philip kom in i matsalen och det dök 

fram en liten rynka mellan Josefs ögonbryn. 

Sonen var klädd i ett par jeans och 

en ljus utanpåskjorta, uppknäppt i halsen 

så att smycket - ett rakblad i guld - syntes. 

De hälsningsnickade mot varandra, så som 

ytligt bekanta gör när de ses av en tillfällighet. 

Josef tyckte inte om det lössläppta, 

bekvämlighetsinriktade modet. En man – 

och en sådan hade sonen hunnit bli – skulle 

inte gå klädd på det sättet, inte till bords. 

Han hade påpekat detta vid tidigare tillfällen, 

men för omväxlings skull hade han 

inte blivit åtlydd. Det tog tid att komma 

över den obstruktionen från sonens sida. 

”Det där du har om halsen”, sa Josef. 

”Vad betyder det?” 

Sonen stirrade förvånat på sin far. 

”Vad det betyder?” svarade han. ”Det 

är bara ett vanligt rakblad. En modepryl. 

Alla mina kompisar har likadana.” 

Josef nickade. Philip kände alltså inte 

till vad detta rakblad egentligen symboliserade. 

Från början hade det varit rakbladet 

som amerikanska marijuanarökare 

använde sig av när de fördelade och skar 

sönder plantan innan den blandades med 

tobak och kunde rökas. Sedan hade rakbladet 

blivit en gemensamhetsamulett för 

dem. När någon bar ett rakblad om halsen 

visste de att detta var en själsfrände, en 

som rökte. Philip visste inget om detta och 

Josef tyckte att det var bra. Om han fått 

veta att pojken använde hasch skulle han 

ha gett honom stryk på bara ändan, oavsett 

hur vuxen han var. 

Han grymtade något ohörbart och såg 

sedan uppfordrande på hustrun. Hon stod 

vid sin stol, beredd att dra ut den för att 

sätta sig. 

”Var är Anne?” frågade Josef. ”Vi kan 

inte sätta oss till bords innan hon har kommit 

in.” 

76 77

Hustrun såg olycklig ut. 

”Hon är inte hemma än”, svarade hon. 

”Jag tänkte att hon får äta när hon kommer.” 

”Jaså, inte hemma... Var är hon?” 

”Vet inte. Hon har inte hört av sig”, svarade 

Eva. ”Och det är lite konstigt, för hon 

brukar vara noga med det i vanliga fall.” 

”Hon vet vad jag anser om att inte passa 

måltider”, mumlade Josef Stjerne. ”Nå, då 

väntar vi på henne!” 

Sonen suckade överdrivet, på tonåringars 

vis. 

”Jag vet att hon inte varit rebell nog att 

missa maten”, sa han. ”Men, för tusan, hon 

är ändå arton år fyllda, vuxen nog att rösta 

fram en regering. Då är det väl inte hela 

världen om hon inte kommer i tid för en 

gångs skull!” 

”Det avgör jag!” sa Stjerne senior. ”Vi 

väntar.” 

Han vände tvärt på klacken och återvände 

in till rummet där han suttit tidigare. 

Medan han satt i stolen och demonstra- 

tivt läste igenom Aftonbladet och Expressen 

för andra gången, hörde han Eva i det 

lilla rummet intill. Hon ringde flera samtal, 

tydligen till Annes kända väninnor. Han 

kunde höra av samtalen att väninnorna inget 

visste om var hans dotter befann sig. 

Josef tittade på klockan. Lammgrytan 

skulle bli förstörd, eller åtminstone mindre 

smaklig, om de väntade längre. Han 

slängde ifrån sig tidningarna och gick in 

till Eva. 

”Vi äter”, sa han. ”Jag får ta itu med 

henne när hon behagar komma hem!” 

Han var fortfarande vred över hennes 

uppförande när de slog sig ner vid bordet. 

Philip stoppade en serietidning i jeansfickan 

innan han satte sig mitt emot Josef. 

Fadern spände blicken i sin son. 

’`Vad är det för smörja du läser?” sa 

han medan han bredde en smörgås. 

”Fantomen.” 

”Smörja! Du borde läsa annat. Inte sånt 

som gör att dina hjärnceller upphör att 

aktiveras. Serietidningar är till för ligister 

78 79

och folk som är för lata att göra någonting 

vettigt av sin tillvaro!” 

Philip Stjerne log lite överseende. ”Jag 

tycker att Fantomen är kul att läsa ibland”, 

svarade han. 

”Ligister!” upprepade fadern utan att ha 

lyssnat på Philip. ”Du hör väl inte till dem 

som skär sönder säten i tunnelbanan också? 

Det såg gräsligt ut i den vagn jag åkte 

hem med.” 

Eva försökte medla. ”Det är inte trevligt 

att gräla till maten”, hon lågt. ”Philip 

läser mycket, och inte serier så ofta. Dessutom 

har Anne säkert ett giltigt skäl varför 

hon inte kommit hem. Vi äter nu och pratar 

om bekymren sedan. Kan vi bli överens 

om det?” 

De blev överens, och när lammgrytan 

smörjde gommen och sköljdes ner med det 

väl tempererade, goda vinet, blev Josef 

Stjerne på lite bättre humör. Det förbättrades 

ytterligare av en liten skvätt Chivas 

Regal till kaffet. Josef Stjerne gick in till 

sitt arbetsrum, men han hade svårigheter 

att tänka. Det hörde absolut inte till vanligheterna 

att Anne höll sig hemifrån utan 

att ringa hem och meddela. Han lät dörren 

stå lite på glänt, och då och då hörde han 

hur Eva ringde runt för att lokalisera dottern. 

Denna aktivitet förstärkte hans oro. 

Vad kunde ha hänt henne? Vad händer en 

artonåring som inte kommer hem? Naturligtvis 

hade hon träffat en pojke! Vad annars? 

Han gick till köket, där Eva stod och 

sköljde av tallrikarna före inplaceringen i 

diskmaskinen. 

”Har Anne ihop det med någon?” frågade 

han. 

Hon hade inte märkt att han kom in i 

köket och hon vände sig om så häftigt att 

hon var nära att tappa tallriken hon höll i 

handen. Några vattendroppar stänkte ner 

på korkoplastmattan. Sedan hon blivit lugn 

igen log hon mot sin make. 

”Du smyger bättre än en indian, Josef”, 

svarade hon. ”Du skrämde mig. Nej, jag 

tror inte att hon sällskapar med någon just 

80 81

för tillfället. Hon har haft pojkvänner till 

och från några gånger, men det har tydligen 

inte varit något allvarligt med någon 

av dem. Vad jag vet, i varje fall! Anne brukar 

ha förtroende för mig och berättar saker 

och ting, men på sistone har hon inte 

nämnt något om att hon skulle gå stadigt. 

Varför frågar du?” 

Han satte sig tungt på en av köksstolarna. 

”Du vet en massa om henne, och Philip 

vet en massa om henne”, sa han lågt. ”Men 

jag, hennes far, vet egentligen ingenting 

alls! Det är något som är galet när familjens 

överhuvud är sämst informerad om 

vad som pågår inom familjen!” 

”Pågår?” sa Eva förvånat och stängde 

diskmaskinsluckan. Hon tryckte på ett par 

knappar och det började susa i apparaten 

när vattnet pumpades in. ”Vad skulle pågå 

här? Jag sitter inom de här fyra väggarna dag 

efter dag, ungarna pluggar och ibland går de 

på bio eller teater. Jag har fått följa med på 

bio en enda gång. Det är vad som pågår!” 

Sedan tystnade hon när hon såg att han 

satt och stirrade in i väggen utan att lyssna 

på henne. I början av deras äktenskap var 

hon färdig att explodera varje gång hon 

råkade ut för detta kompakta ointresse. 

Med tiden hade hon resignerat. 

Josef Stjerne började bli lite upprörd. 

Tänk om det kommer ut att jag inte kan 

handskas med min egen familj, tänkte han. 

Om jag inte klarar av en så enkel sak, hur 

ska då folk tro att jag kan sköta allt annat! 

”Det måste ha hänt henne något!” upprepade 

han sedan med envisheten hos ett 

gökur. ”Vi får ringa sjukhusen!” 

En halvtimme senare lade Eva telefonluren 

efter samtal till det sista av alla sjukhus 

i Stockholm. Ingenstans hade man någon 

Anne Stjerne. Det hjälpte inte ens att 

de fick personnummer. Hon fanns ändå 

inte. 

”Tänk om hon har blivit tagen av polisen”, 

sa Eva lågt och förskrämt. 

”Varför det? Vad skulle hon ha med 

polisen att göra?” 

82 83

”Hon brukar visst demonstrera. Philip 

säger att han sett henne i ett demonstrationståg 

en gång.” 

Han slog handflatan i köksbordet med 

en ilsken gest. ”Har ungen gått och blivit 

kommunist också?” frustade han. ”Säg till 

Philip att komma hit!” 

Hon var borta i ett par minuter. Trots att 

han inte hörde hennes ord visste han vad 

hon sa och han åstadkom en lite självömkande 

grimas där han satt hopsjunken på 

köksstolen. ”Far är arg”, sa hon säkert. 

”Hetsa inte upp honom mer än nödvändigt 

nu när han vill tala med dig.” 

Philip kom före henne ut i köket och 

satte sig grensle över stolen på andra sidan 

bordet. 

”Du ville mig något, far.” 

”Ja”, nickade Josef. ”Du lär ha sett Anne 

i något demonstrationståg. Vad är det för 

dumheter hon håller på med? Är hon vänster?” 

”Vem är inte det i dessa dagar”, svarade 

Philip med ett leende. ”Om man ska gå 

efter den ideologi som du hör hemma i är 

väl allting till vänster om Frans Josef 

Strauss tokvänstern.” 

”Dumheter!” 

”Instämmer”, sa sonen. ”Dessutom vet 

jag inte ett dugg om hennes politiska hemvist. 

Vi pratar inte om såna saker i det här 

huset, som du vet. Men hon är med i nåt 

slags svensksydamerikansk vänskapsförening. 

Ibland går hon med i demonstrationer 

mot militärdiktaturerna i Argentina, Chile 

och Uruguay. Men vad jag vet har det inte 

förekommit någon demonstration i dag, så 

den idén kan ni nog skippa.” 

”Jag har hört henne prata lite om överstejuntor 

och annat”, medgav fadern. ”Men 

inte trodde jag att hon tog så allvarligt på 

sånt att hon började gå på gatorna tillsammans 

med demonstrationsproffsen!” 

Philip reste sig häftigt. Det syntes på 

honom att han var på väg att vräka ur sig 

något, men så hejdade han sig. 

”Det där tycker jag att du ska snacka 

tyst om, far”, sa han sedan. ”Det finns fak- 

84 85

tiskt människor som kan göra saker av egen 

övertygelse, utan att det behöver ligga ett 

vinstbehov i potten. De där som du kallar 

demonstrationsproffs är folk som skaffat 

sig en uppfattning och slåss för den. Och 

det är förbannat nödvändigt att slåss också, 

för det är folk som du som står i vägen 

för utvecklingen!” 

Josef Stjerne höjde lite på ögonbrynen. 

Han hade observerat hur sonen tänkt säga 

en sak, sedan räknat till tio och modererat 

sig. Om detta var moderationen, tänkte 

han, vad var det då du ville säga från början? 

”Det har visst kommit gökungar i boet”, 

sa han skämtsamt. Men han kände sig allt 

annat än på skämthumör inombords. Jag 

vet egentligen ingenting om er längre, tänkte 

han. Inte som individer, bara som delar 

av min familj. Min familj! Jag har bara 

varit intresserad av mig och mitt. Men tanken 

nådde bara ytskummet, sedan sjönk 

den ner igen. ”Nå, jag ska inte säga så 

mycket om det. Ungar måste väl alltid göra 

revolt mot någonting, även om jag inte kan 

begripa det. Jag hade en släkting som sa 

att den som inte var kommunist innan han 

fyllt tjugo saknade hjärta – men att den 

som fortfarande var det sedan han fyllt trettio 

saknade hjärna.” 

”Det är inget att skoja om”, sa Philip 

buttert. 

”Jag skämtar inte. Det här med att Anne 

är borta tar jag på blodigt allvar. Jag tar 

alltid sånt som jag inte tycker om på mycket 

stort allvar! Finns det fler förklaringar 

på vart hon kan ha tagit vägen?” 

Eva hade stått stilla vid diskbänken. Nu 

tog hon ett steg framåt och ansiktet var 

blodrött. 

”Det finns en alldeles förfärligt bra förklaring”, 

svarade hon med hög och gäll 

röst. ”Du nämnde ordet revolt alldeles 

nyss. Det är kanske just vad det är. Hon 

har kanske fått nog av att finnas till i en 

familj där det bara finns en röst som ryter 

högst och som räknas. Vi har det sämre än 

dina arbetare. De har i alla fall MBL att ta 

86 87

till när det behövs. Vad har vi? Ingenting! 

Vi får bestämma i småsaker som inget 

betyder, men det som rör våra liv i stort 

ska du regera över. Det är möjligt att det 

var på det sättet på trettiotalet där du kommer 

ifrån, men det betyder inte att allting 

måste vara likadant i Stockholm 1979. Det 

är bara en vecka sedan som Anne bad att 

få följa med några kurskamrater till Åland. 

Alla de andra fick åka, men inte hon...” 

Hon tystnade när hans blick trängde igenom 

ridån av tårar. Sedan stod hon tvekande 

i ett par ögonblick innan hon skyndade 

ut från köket. Han kunde höra sovrumsdörren 

slå igen bakom henne. Josef 

reste sig till hälften från stolen, men sedan 

satte han sig igen. Han såg på sin son på 

andra sidan bordet. 

”Det begriper väl alla att man inte kan 

släppa iväg en ung jänta på en Ålandsbåt en 

fredagskväll!” sa han. ”Jag har själv rest med 

båt till Mariehamn en gång, så jag vet. Sprit, 

dans och rena skörlevnaden. Hon skulle ha 

varit med barn innan hon kom hem igen.” 

Philip ryckte på axlarna. 

”Det kan man bli på landbacken också”, 

sa han. 

”Antyder du något?” 

”Inte alls. Jag relaterar bara en mycket 

vanlig uppfattning. Statistiskt sett borde 

fler barn tillverkas på land än på Ålandsbåtarna. 

Jag har ingen aning om ifall Anne 

är gravid eller inte. Jag hoppas att hon inte 

är det, för den här världen är inte mycket 

att erbjuda en unge.” 

Josef suckade. ”Och i den världen finns 

jag”, muttrade han missbelåtet. ”Som din 

mor antydde. Jag tycker att hon har fel. Ni 

får bestämma om mycket.” 

Han tyckte inte alls om leendet som lekte 

i sonens ansikte. Det innehöll inte det mått 

av respekt en far har rätt att vänta från sin 

avkomma. Den nya tiden var till stor del 

av ondo. 

”Visst får vi bestämma”, svarade han. 

”Du lägger dig aldrig i vilket TV-program 

vi tittar på. Fast det beror förstås på att du 

å sällan ser TV själv. Det skulle säkert 

88 89

vara skillnad om burken intresserade dig. 

Vi får bestämma om allt som inte är viktigt 

och stör dina ritningar. Om man ska 

katalogisera dig, far, så blir det under bokstaven 

’H’.” 

”Som betyder?`’ 

”Hustyrann. ” 

Du borde ha stryk, tänkte Josef Stjerne. 

En svångrem på bara ändan vore den rätta 

medicinen! Det skulle jag ha fått om jag 

dristat mig att tilltala min far på det sättet. 

Han andades djupt några gånger. ”Du 

menar alltså att hon har rymt?” sa han sedan 

så lugnt han kunde. 

”Rymma låter så banalt”, svarade Philip. 

”Ungefär som om hon haft hjälp av 

Mary Poppins eller någon annan sagofigur. 

Jag tror inte att hon rymt. Jag tror att 

hon har gett tusan i att komma hem. Kanske 

för att testa dig. Du kan inte gärna 

spöa henne för att hon stannat borta några 

timmar, inte ens om hon höll sig hemifrån 

i flera dygn. Hon är arton år. En mogen 

person – för det är man väl när det inte 

delas ut barnbidrag till en längre? Jag förstår 

henne alltför väl. Jag tycker att hon 

gör rätt. Om jag inte vore så förbannat feg 

skulle jag göra samma sak själv! Jag antar 

att hon sitter tillsammans med sina svenska 

och sydamerikanska vänner på ett mysigt 

ställe någonstans, pimplar rödvin och 

lyssnar på gitarrspel och snackar. Det är 

annat det än att behöva sitta här och amatörpsykologisera 

våra familjeförhållanden!” 

Stjerne reste sig. ”Det här tramset orkar 

jag inte höra på längre”, sa han och gick in 

till sitt arbetsrum. 

Han brydde sig inte om att sätta sig vid 

arbetsbordet. I stället lade han sig på dyschan 

som stod längs långväggen och stirrade 

mot taket. Hustyrann! tänkte han föraktfullt. 

De vet inte ens vad ordet betyder. De 

har det bra alla tre. Jag har aldrig slagit dem 

eller plågat dem på något sätt, men det måste 

vara en som bestämmer. Många kan aldrig 

bestämma, för då blir det anarki. En kamel 

är en häst som satts ihop av en kommitté! 

90 91

Anne hade ingen rimlig anledning att hålla 

sig hemifrån. Om hon trodde att han skulle 

känna sig bestraffad för den sakens skull 

trodde hon fel. Han behövde inte bestraffas. 

Det var rätt att hindra henne från att 

åka till Åland. Om hon inte begrep den 

saken själv var hon inte heller tillräckligt 

mogen för att göra resan! 

Det var en utmaning att hon höll sig undan. 

Han hade inget mot utmaningar, men 

då skulle det vara sådana som rörde affärslivet 

– det legala eller det illegala var 

ovidkommande – som han kunde ta itu med 

och lösa från den styrkeposition han hade. 

I detta läge hade han ingen styrkeposition. 

Hur visar man makt mot någon som är 

undangömd? 

För ett ögonblick funderade han på att 

ringa ett samtal. Mer än så behövdes inte 

för att en stor grupp människor skulle ge 

sig ut på stan och söka efter henne. Men 

han lämpade strax den impulsen överbord. 

Visst gjorde folk det han befallde utan att 

ställa några frågor, men en sådan order 

skulle ge upphov till prat, och allt prat riskerar 

förr eller senare att komma till 

myndigheters öron. 

Politiskt ställningstagande, hade Philip 

antytt. Han avskydde politik. Det var en 

bransch som var minst lika rutten och korrumperad 

som någon av de brottsgrenar 

han ägnade sig åt. Politik var inget annat 

än bondfångeri för att få makt och pengar 

under några år. Han var helt säker på att 

det inte fanns någonting hederligt i samhället. 

Därför kunde han inte begripa sig 

på dem som kallade sig idealister. Han såg 

dem som sluga, framsynta personer som 

höll på att arbeta sig fram genom hierarkin 

mot makten. 

Var fanns hedern någonstans? Inte inom 

politiken, affärslivet eller ens den så kallade 

rättvisan. Politikerna står kanske inte 

överst i taxeringskalendern, men när de nått 

en topposition inom något av partierna, vet 

de också hur man gör för att slippa skylta 

med pengar. De tjänar förmögenheter på att 

proppa sina väljare fulla med osanningar. 

92 93

I en domstol vinner sällan sanningen, 

tänkte han. Det är den om har råd med 

bästa advokaten eller den som vet hur man 

smidigast klämmer åt ett par vittnen som 

klarar sig. 

Affärsmän på rätt sida om lagen? Att de 

finns där beror på att de aldrig åkt fast. 

Deras levebröd består i vinsten från svindlade 

kunder. Men de kallar sig hederliga! 

”Jag är inte hederlig”, mumlade han upp 

mot taket. ”Men jag erkänner det också. 

Åtminstone för mig själv!” 

Egentligen hycklade han inte. Ända sedan 

han sålde sin första stulna bil och gjorde 

en hacka på det hade han intalat sig 

själv att han inte gjorde något annat än vad 

så kallade hederliga köpmän gjorde dagligen. 

På senare år hade han börjat jämföra 

med annat. Vad var det för skillnad – i 

stort – mellan att sälja narkotika till ungar 

som annars skulle ha köpt av någon annan, 

än att förgifta natur, människor och 

djur med giftiga utsläpp. 

Det gick inte att skydda sig mot utsläp- 

pen, men ingen var tvingad att fylla en 

spruta med heroinlösning och sedan trycka 

in satsen i kroppen. 

Han visste att folk dog av det han sålde, 

men om inte han sålde skulle andra sälja, 

och lika många skulle dö. Josef Stjerne 

såg lika lite etiskt på saken som en direktör 

hos Bofors. Sedan de sålt sin kanon 

angick det inte dem hur många som krossades 

och slets sönder av projektilerna. 

Efter några timmar gick han till sängkammaren 

och kände på dörren. Den var 

låst. Inne i vardagsrummet satt Philip och 

tittade på TV. Josef såg på klockan. 

”TV så här dags i Sverige?” sa han förvånat. 

Philip tittade upp och skakade på huvudet. 

”Det är en långfilm på en av videokassetterna 

som du tog hem. Den är faktiskt 

riktigt bra.” 

”Roligt att höra”, svarade Josef Stjerne. 

”Jag går och lägger mig nu. God natt. Förresten... 

din syster har inte kommit hem ännu?” 

94 95

”Nej, inte än. God natt.” 

När Josef kom tillbaka in till arbetsrummet, 

efter att ha hämtat en extrafilt i skåpet 

i hallen, slängde han filten på dyschan 

och grep telefonluren. Han slog sex siffror 

och hörde tre signaler gå fram innan han 

fick svar. 

”Hallå.” 

”Ove?” 

”Ja.” 

”Jag har kontrollerat det här med filmer 

på kassetter. Det verkar populärt, och det 

är tydligen ingen större risk att gå in i det 

heller. Hur är den där grabben?” 

”Jag har kollat. Han är okay, fast lite ivrig. 

Om inte vår kontakt lovade att ge ett snabbt 

svar vad gällde distribution så hotade han att 

gå till andra med erbjudandet.” 

”Vilka andra?” undrade Josef. 

”Inga med resurser bakom sig”, svarade 

Ove Birgers. ”Du säger alltså okay. 

Då kan jag se till att kassetterna kommer 

ut i handeln inom några dagar. Var det fyrtio 

vi skulle ha?” 

”Kläm honom på fyrtiofem procent, bara 

för att visa att han inte kan hota med att gå 

till någon annan”, svarade Stjerne med ett 

grin. ”Protesterar han så höjer du med fem 

procent i taget tills han fattar på vems gård 

han leker.” 

”Han vågar inte bli så bråkig. Hela partiet 

är insmugglat från Hongkong och Singapore, 

och snutarna skulle bli jätteglada 

för ett tips. Jag låter hälsa honom det.” 

”Jag överlämnar hela historien till dig, 

Ove”, sa Josef Stjerne. Jag hör av mig igen 

om det blir nödvändigt. Hälsa de dina.” 

Han la på luren och gick till dyschan. 

Sedan han virat in sig i filten efter att ha 

klätt av sig släckte han ljuset, men hade 

svårt att somna. Det var lättare att sköta 

två stora organisationer än en uppstudsig 

familj, tänkte han. 

90 97

KAPITEL TRE 

Anne hade fortfarande inte kommit hem 

när han hämtades av tjänstebilen tidigt nästa 

morgon. Philip sov. Det gjorde inte Eva. 

Han kunde höra henne när han lade örat 

till sovrumsdörren. Nå, det kunde göra 

detsamma. Ville hon tjura så fick hon väl 

göra det då. Han skrev en lapp och lade 

den på köksbordet innan han gick ner till 

bilen och morgonhälsade på chauffören 

som höll upp bakdörren åt honom. 

Kontorspersonalen hade ännu inte kommit. 

Josef tog sin privata hiss upp från 

receptionen. Han kände sig inte fräsch men 

detta avhjälptes lätt med ett bastubad och 

en kall dusch efteråt. Medan han bastade 

i lagom värme läste han morgontidningarna. 

Efteråt letade han rätt på en kritvit 

skjorta och bytte till en nykemad kos- 

99

tym med väst. När han spände fast armbandsuret 

om handleden såg han att klockan 

hunnit bli kvart över åtta, så han ringde 

ner till kontoret och bad sekreteraren komma 

upp. 

”Ta med en kanna kaffe”, avslutade han. 

Medan han drack av kaffet dikterade han 

några brev och sekreteraren överlämnade 

alla papper som behövdes för snabbresan 

ner till Tyskland. Eftersom det var ett rent 

rutinsammanräde hos den stora bilfabriken 

behövde han inte förbereda sig särskilt 

mycket. Hans siffror var som vanligt 

fina. Det skulle bli ett kort sammanträde, 

middag med champagne, sedan skulle han 

övertalas att följa med ut på nattklubb och 

där skulle vice verkställande direktören 

bli full och kärlekskrank. Förra gången 

hade kvällen avslutats tillsammans med 

några prostituerade på hotellet. Själv hade 

han inte klätt av sig, men han hade sett 

tillräckligt av de två kvinnorna och den 

lönnfete direktören för att få en god föreställning 

om tysk anatomi. 

Det var inte vackert att se, men bra för 

affärerna. 

Resegarderoben var redan packad med 

de kläder han skulle behöva för en övernattning, 

det hade sekreteraren sett till. 

Själv stoppade han ner alla nödiga papper 

i den lilla attachéväskan. När han ställt 

den ifrån sig kom han att tänka på en sak 

och kontaktade receptionen. Jodå, där låg 

ett paket adresserat ”Red. Rolf Liedberg. 

Tillhanda”. Han fick upp det med dokumenthissen 

och skalade av omslaget. 

Det var en försvarlig packe papper och 

han behövde bara ögna igenom de första 

styckena för att förstå att texten var lika 

tråkig som sidorna var många. Han försökte 

hitta något om traktorer, men begrep 

snart att han skulle bli tvungen att lusläsa 

alltsammans, eftersom dispositionen var 

alltför olik den som användes i rapporter i 

kapitalistiska länder. Han muttrade något 

ohörbart och lade ner packen i väskan. 

En och en halv timme senare fick han 

beskedet att företagets Lear Jet stod tan- 

100 101

kad och klar på Bromma och han skjutsades 

dit av chauffören. När han kom in i 

maskinen möttes han av två artigt hälsande 

avdelningschefer. De skulle släppas av 

i Köpenhamn, där de skulle bevista en 

konferens. Avdelningscheferna tog plats 

bak i det lilla jetplanet, själv satte han sig 

på sin vanliga plats längst fram och drog 

för skynket som avskiljde honom från resten 

av kabinen. Han kunde höra piloten få 

starttillstånd från tornet och motorerna 

rusades upp i varv. De taxade ut och bara 

några minuter senare var de i luften, med 

Vällingby långt där nere. 

Josef sjönk tillbaka i det bekväma sätet 

och började läsa papperen i det ryska paketet. 

Vid mellanlandningen på Kastrup 

hade han hunnit ganska långt utan att hitta 

någonting om behovet av sexhundra traktorer. 

Sista biten av resan var han ensam i 

passagerarutrymmet. Hela vägen fram till 

Kölns flygplats försökte han snabbläsa för 

att eventuellt hitta det stycke han sökte, 

men förgäves. Han hade fortfarande cirka 

trehundra tättskrivna sidor kvar när det var 

dags att debarkera. 

Bilfabriken förnekade sig inte. De hade 

skickat en limousin med privatchaufför att 

hämta honom, och han kördes till hotellet 

i närheten av Hauptbahnhof, där han alltid 

brukade bo vid besöken i staden. Chauffören 

hjälpte honom in med resegardeoben 

och förklarade att han gärna stannade kvar 

utanför ifall Herr Direktor skulle behöva 

hans tjänster före eller efter sammanträdet. 

Josef sa till honom att återvända till 

fabriken eller varifrån han nu kommit. 

”Jag tar mig dit själv”, förklarade han. 

”Det är mycket onödigt att ni står här och 

kostar pengar.” 

”Natürlich”, insåg chauffören och drog 

sig bugande tillbaka. Selbstverständlich, 

Herr Direktor!” 

Josef Stjerne hade hunnit med ytterligare 

hundra av sidorna innan det var dags 

för honom att åka till sammanträdet. Portiern 

ordnade en taxi och i hissen fundera- 

102 103

de Josef på om alltsammans ändå bara 

varit bluff och båg. Eller också var hela 

affären för känslig för att något om den 

skulle sättas på pränt. 

Sammanträdet blev ungefär som han 

hade väntat sig. Det gav varken det ena 

eller det andra. Den statistik som lästes 

upp hade han redan sett på de datasammanställningar 

som med jämna mellanrum 

skickades till alla generalagenter runt om 

i världen. 

Efter lunchen, där han tog det mycket 

försiktigt med våtvarorna, fick han ett par 

timmar för egen del. Det räckte för att han 

skulle hinna gå igenom resten av femårsplanen 

från sovjetrepubliken. Inte en rad 

om några traktorer. Han lät papperspacken 

åka ner i avfallskorgen vid skrivbordet, 

och korgen blev alldeles full. 

Eftermiddagssessionen gällde kommande 

modeller. Försiktigheten hos tillverkaren 

var nästan löjlig, tyckte Josef Stjerne. 

Han måste skriva på en förbindelse om 

tystnadsplikt och innan han släpptes in till 

konstruktionsavdelningen visiterades han 

och de övriga av en uniformerad man från 

ett privat vaktbolag. 

”Tror ni att jag är beväpnad?” frågade 

han. 

”En pistol kan vi släppa förbi”, svarade 

vice verkställande, som också blev utsatt 

för samma behandling. ”Däremot inte en 

kamera.” 

”Jag skämtade bara”, sa Stjerne när han 

upptäckte att frågan togs på blodigt allvar. 

”Jag vet vad det kan betyda om något 

släpps ut innan det är dags att göras offentligt.” 

Han kunde inte se någon större skillnad 

på de redan förefintliga modellerna av bilen 

och dem som visades i skalmodeller, 

teckningar och ritningar inne i det hermetiskt 

bevakade rummet. Men å andra sidan 

var han ingen större kännare av bilar. 

Han marknadsförde och sålde, eftersom 

det var den delen av verksamheten han 

kände till och var kunnig i. Det angick 

honom inte vad som fanns under huven 

104 105

eller hur kaross och chassi gjorts om. När 

det kom nyheter ifråga om detta sköttes 

PR-maskineriet av en reklambyrå som 

specialiserat sig på motorfordon. Men han 

var tvungen att visa sig intresserad. Den 

vice verkställande direktören uppträdde 

som om motorerna smordes med hans hjärteblod 

och inte vanlig olja. 

Före middagen och ”gala-aftonen” tillsammans 

med vicen fick han tid att handla 

lite. Han hade tagit som vana att alltid köpa 

med sig små presenter hem till familjen 

när han var utomlands. Ingenting extravagant, 

bara några småsaker för att visa att 

han tänkte på dem. Fast det var bara en 

vana; han tänkte egentligen inte alls på dem. 

Nattklubbsronden förflöt lugnare än han 

väntat sig. Vice verkställande höll sig relativt 

nykter, förebärande begynnande 

magsår. Framåt kvällen såg han lite skyggt 

på Stjerne, verkade ha något på hjärtat, 

men han fick aldrig fram det. I stället skildes 

de åt. Stjerne småskrattade för sig själv 

i bilen tillbaka till hotellet. Den andre hade 

nog haft lust att avsluta kvällen som senast 

de var ute t tillsammans, men han 

mindes kanske att Stjerne hållit sig på sin 

kant. Därför kunde han inte med att komma 

med ett liknande förslag. 

Stjerne tog detta som en garanti för att 

han höjt sin status sedan dess. Då hade 

han inte heller haft lust att vara med om 

”snusket”, som han kallade det. Men om 

man vill konsolidera sin position inom en 

bransch är det säkrast att spela med även 

om spelet mest liknar Skitgubbe. Han var 

inte riktigt säker på om det var misstänksamhet 

eller respekt som fått vicen att avstå 

från att fråga om horvisit den här gången. 

Josef hoppades att det var respekt. 

Egentligen hade han inte mer i Köln att 

skaffa, men flygmaskinen var inte beställd 

förrän till klockan tio följande dag, så han 

blev tvungen att övernatta. På väg tillbaka 

skulle de två försäljningscheferna hämtas 

i Köpenhamn. Detta var naturligtvis en 

överloppsgärning, eftersom de gott kunde 

åka reguljärt tillbaka till Stockholm, men 

106 107

ett sådant arrangemang såg bra ut när revisorerna 

stirrade med sina stickiga argusögon 

i böckerna vid revisionsdags. 

Med ett par små drinkar i kroppen sov 

han gott hela natten för att nästa morgon 

hämtas av samme artige chaufför som kört 

honom till hotellet. Flygresan hem var händelselös. 

Så fort han kom tillbaka till kontoret ringde 

han hem. Eva lät översiggiven. Hon hade 

gråten i halsen när hon svarade. 

”Vad är det med dig?” undrade Josef. 

”Anne har inte kommit hem än”, svarade 

hustrun. ”Det har inte kommit det minsta 

lilla livstecken från henne, så nu börjar jag 

bli riktigt orolig. Philip har hört sig för bland 

hennes kamrater, men ingen av dem vet 

heller vart hon kan ha tagit vägen.” 

”Har han pratat med hennes bekanta i 

den där demonstrationsföreningen?” 

”Jadå. Det var meningen att hon skulle 

komma till en träff i går kväll, men hon 

visade sig aldrig. Ingen vet var hon finns, 

Josef. Vad ska vi ta oss till? Vi måste an- 

mäla det för polisen, eller hur?” 

”Vänta med det!” svarade Josef hastigt. 

”Jag ska se om det finns andra vägar att 

gå. Om polisen blandas in blir det bara en 

massa publicitet, och du vet vad jag anser 

om pressens inblandning i folks privatliv. 

Ta det nu bara lugnt, Eva. Låt mig försöka 

sköta det här, så ska nog allting ordna sig. 

När jag har klarat av en del här på kontoret 

hör jag av mig igen.” 

”Du, Josef...” 

”Ja?” 

Hon var tyst en liten stund. Han kunde 

höra henne andas. ”Förlåt”, sa hon sedan. 

”Varför säger du så?” 

”För det jag sa och gjorde häromkvällen. 

Jag var inte riktigt mig själv. Jag vill 

att du förlåter mig för det.” 

”Visst gör jag det, Eva. Du var orolig 

för Anne, redan då, och man säger mycket 

som man inte menar när man är i affekt”, 

svarade han och var förvånad över att rösten 

lät så stadig. Faktum var att han inte 

hade en tanke på att ursäkta hennes upp- 

108 109

förande den kvällen. Han ansåg det oförlåtligt. 

Inte vad hon sa, men att hon sa det 

medan Philip var närvarande. ”Jag hör av 

mig igen, och ta det nu lugnt till dess.” 

Han lade på och gick och satte sig i fåtöljen. 

Egentligen var han inte särskilt orolig 

för att något hade hänt Anne. Det troliga 

var, resonerade han, att hon hade träffat 

en ung man, blivit blixtrande kär, eller åtminstone 

erotiskt upphetsad, och följt med 

honom. Sedan skämdes hon för att höra av 

sig hem. Han ilsknade till när han tänkte 

på hur oansvarigt hon bar sig åt. När han 

fick tag i henne skulle han sannerligen se 

till att hon tuktades. 

Men om hon nu hade blivit kär... 

Tanken var inte helt främmande för honom. 

Vid ett tillfälle under den tid han arbetade 

i morbror Andreas bilfirma hade 

han själv råkat ut for något liknande. Det 

var inte ofta Josef gått ut för att roa sig. 

Han sparade sina pengar med den hägrande 

Kanadaemigrationen som mål. Men 

någon gång hände det att han besökte Na- 

len på Regeringsgatan. Det var ett av de 

billigaste ställena i stan, därför gick han 

dit, trots att han inte alls begrep sig på den 

bopmusik som framfördes från estraderna 

i stora salen och inne i Harlem. Han lyssnade 

på Carl-Henrik Norins tenorspel, 

Gunnar Svenssons piano, Arnold Johanssons 

trumpet och Putte Wickmans klarinett 

utan att stampa takten en enda gång. 

Inte heller var han någon utpräglad dansör, 

men han brukade bjuda upp ibland, för att 

någon gång få känna värmen från en varelse 

av det motsatta könet. 

Eftersom han alldeles saknade rytmkänsla 

ogillade han att dansa. Han tvingade 

sig till det eftersom det var bästa sättet 

att nå kontakt. Ändå var det inte på dansgolvet 

han träffade den flicka som för en 

tid förvred huvudet på honom. Han råkade 

bara sitta bredvid henne inne i Harlem 

när trumpetaren Nisse Skoogs sextett spelade 

där. Hon hette Marjatta och kom från 

Finland. I Stockholm arbetade hon på ett 

tvätteri, och det blev hon som satte honom 

110 111

in i både musikens och kärlekens mysterier. 

Det var hon som tog initiativet. Han satt 

med händerna i knät och väntade på att 

dansmusiken skulle återupptas i stora salen 

när hon plötsligt vände sig mot honom 

och puffade till honom på överarmen. 

”Lyssna nu!” sa hon upphetsat. ”Det är 

Bjarne Nerem som spelar. Vilken solist 

han är. En sån känsla!” 

Tenorsaxens toner bubblade ut i långa 

intrikata kaskader och han begrep ingenting. 

Han tittade inte längre mot scenen. I 

stället såg han på den knubbiga, mörka 

flickan vid sin sida. När hon sa till honom 

att lyssna lät det som om hon sjöng på sin 

finlandssvenska. Hon hade stora, bruna 

ögon och markerade kindknotor och medan 

hon spänt lyssnade på musiken tog hon 

honom i handen och kramade hårt. 

”Hör!” upprepade hon begeistrat. 

Han försökte se ut som en äkta jazzdiggare, 

men musiken berörde honom inte. 

Däremot kändes det som om kroppen bör- 

jade jäsa när han såg på henne. Så här efteråt 

kunde han gott medge att hon inte 

varit särskilt vacker, men då såg han saken 

på ett annat sätt. 

”Det är fint”, svarade han och kramade 

hennes hand tillbaka. ”Väldigt fint.” 

Saxen slutade och sedan kom ett solo 

som till och med han tyckte lät vackert. 

Ett klingande snabbt vibrafonspel där musiken 

ville darra sig fast på trumhinnorna 

och en ton avlöste en annan utan någon 

egentlig gräns mellan dem. 

”Fint”, sa han igen. 

”Ulf Linde”, sa hon. 

Hon bodde alldeles intill, i ett litet kyffe 

vid Snickarbacken och han kom inte hem 

förrän tidigt på måndagsmorgonen. Morbror 

Andreas var arg, för han hade själv 

varit tvungen att öppna firman på lördagen. 

Men ilskan hade inte suttit i så länge. 

Framåt eftermiddagen förlät han och muttrade 

något om ynglingars behov av att leka 

rommen av sig. Josef hade träffat Marjatta 

flera gånger när hon plötsligt sa till ho- 

112 113

nom att de inte kunde ”göra det” hemma 

hos henne mer. Hyresvärdinnan hade gett 

henne ultimatum – inga pojkar på rummet 

eller också flyttning. Kunde de inte ”göra 

det” hemma hos honom? Josef tänkte på 

fadern och morbror Andreas, log och skakade 

på huvudet. Han träffade henne aldrig 

mer, inte ens på Nalen. 

Även om det var en liknande historia 

som drabbat Anne kunde det ändå inte jämföras. 

Han hade varit man, det var skillnaden! 

Han reste sig och tog interntelefonen. 

”Ja”, sa sekreteraren. 

”Minns du den där förskingringshistorien 

vi hade här för ett par år sedan?” frågade 

han. 

”Kamrersassistenten som försvann med 

en del pengar?” 

”Just han. Vi hade en privatdetektiv inkopplad 

på den saken. Jag har för mig att 

det var en duktig karl. Har vi hans namn 

och adress någonstans?” 

”Det kan jag kontrollera.” 

”Gör det, och kontakta mig när du har 

hittat det.” 

Det fick kosta vad det ville, han skulle 

lokalisera sin dotter innan hon drog skam 

och spe över familjen. Josef hade ett svagt 

minne av att dottern var språkbegåvad, att 

hon haft alldeles utmärkta betyg i engelska. 

Jo, så var det. När han hittat henne 

var det kanske bäst att förflytta henne ifrån 

Stockholm ett tag. Det fanns alldeles utmärkta 

universitet, internat, i både England 

och USA. Betydligt bättre skolor än 

de urvattnade institutioner som Sverige 

bestod med. Om han satte henne i ett sådant 

skulle hon förstå att det var ett straff. 

Samtidigt skilje han henne från karlen hon 

träffat och som påbröd fick hon en bättre 

utbildning än här. Han tyckte själv att idén 

var utomordentlig. 

Interntelefonen pinglade och han fick 

veta vad privatdetektiven hette, var han 

bodde samt vad han hade för telefonnummer 

och taxa. 

”Ring honom och be honom kontakta 

114 115

mig”, sa Stjerne. ”Jag vill att han hör av 

sig så fort som möjligt.” 

Hon lovade att göra det och Josef tog 

fram några av papperen från Tyskland för 

att gå igenom dem medan han väntade på 

att bli kontaktad. Han tvivlade inte på att 

det skulle ske snart. Privatdetektiven hade 

fått bra betalt förra gången. Dokumenten 

hade snart absorberat honom och han tänkte 

aldrig på att tiden gick. Sedan ringde 

telefonen och han svarade, smått irriterad 

över att ha blivit avbruten i läsningen. Det 

var växeln om meddelade att en herr Bo 

Lagert sökte honom. Han tvingades sortera 

i minnet flera sekunder innan det stod 

klart för honom att det var detektiven som 

hette så. 

Han tryckte ner knappen på telefonen 

som gjorde att han inte kunde avlyssnas i 

växeln. 

”Det är Josef Stjerne här”, sa han. ”Jag 

har ett uppdrag åt er, Lagert.” 

”Jag hörde det”, svarade mannen och 

nu kände Stjerne igen den ljusa kastrat- 

rösten från tidigare. ”Det var visst bråttom 

också, så jag vet inte hur jag ska ställa 

mig.” 

”Inga försäljningsargument, tack!” bet 

Stjerne ifrån. ”Er bransch vet jag en del 

om. Vad har ni på gång just nu?” 

Lagert tvekade innan han svarade. ”Ett 

mindre industrijobb bara, om jag ska vara 

ärlig. Om det här är hyfsat betalt så kan 

jag skjuta lite på det andra utan att de 

märker någonting.” 

Josef Stjerne log för sig själv. ”Jag lägger 

på en femtiolapp per timme med utgångspunkt 

från förra jobbet ni gjorde åt 

vår firma. Sedan betalar jag utlägg – naturligtvis 

inom rimliga gränser – och den 

fasta dagtaxan. Nöjd?” 

”Låter utmärkt. Vad menas med rimliga 

gränser?” 

”Det är tänjbart. Jag fordrar inga kvitton. 

Det enda jag fordrar är obruten diskretion.” 

”Naturligtvis.” 

Josef Stjerne konsulterade kronometern. 

116 117

Klockan var snart halv tre. 

”Vi behöver träffas”, sa han. ”Jag vill 

inte prata om uppdraget i telefon. Jag har 

inte ätit lunch ännu. Har ni?” 

”Jag har bara fått i mig en kopp kaffe 

och en mazarin på hela dagen”, svarade 

Bo Lagert. ”Så det svider lite i magen, det 

ska erkännas.” 

”Då föreslår jag att vi ses på restaurang 

Petite France”, sa Josef. ”Vet ni var den 

ligger?” 

”Jadå.” 

”Om en halvtimme ifall det passar.” 

”Utmärkt.” 

Petite France var en av de krogar Stjerne 

ägde, även om handelsregistret hade ett 

annat namn i sina papper. Namnet till trots 

var lokalen ganska stor och inte heller serverades 

enbart rätter ur det franska köket. 

Stjerne tillkallade tjänstebilen och när han 

klev in i baksätet låg redan kvällstidningarna 

där och väntade på genomläsning. Han 

lämnade adressen till föraren och bläddrade 

sedan igenom båda tidningarna. Blick- 

en fastnade på en stor rubrik på Expressens 

sjätte sida. Polisen hade gjort ett relativt 

stort heroinkap på Norrköpings flygplats 

och lyckats fånga in några personer 

över langarnivån. Det fanns en del detaljer 

i texten som oroade lite. Han anade att 

det som beslagtagits var en del av den 

skickning från Thailand som hans organisation 

väntat på. Stjerne kände inte själv 

till alla detaljer, men han visste att omkring 

en femtedel av leveransen skulle gå 

via Norrköping. Övriga tre femtedelar kom 

in över Danmark till södra Sverige och en 

femtedel reste genom östländerna innan 

den hamnade i Finland och kunde tas in 

till Stockholmstrakten utan större bekymmer. 

Tidigare hade det inte spelat någon avgörande 

roll att narkotika beslagtagits. Det 

enda som hände var att priserna i detaljistledet 

steg under några dagar, innan påfyllning 

hann in. Sedan brukade alltid den 

beslagtagna varan komma tillbaka till organisationen. 

Men efter missgreppet i 

118 119

Huddinge – vem som nu låg bakom det – 

hade den ligaköpte laboratorn på Kriminaltekniska 

i Linköping avslöjats och var 

omöjlig att använda i fortsättningen. 

Som alltid fanns det utvägar. När Josef 

Stjerne fick veta att deras man i Linköping 

gripits började han fundera över vad om 

skulle hända härnäst med honom. Mannen 

visste alltför lite för att vara någon reell 

fara för organisationen, men Stjerne hade 

lärt en sak av maffian i USA; om man tog 

vara på de sina var de inte benägna att 

säga något när de satt i förhör. Givande 

personalpolitik. 

Linköpingsmannen skulle inte få något 

långt straff, men efter att ha avtjänat det 

skulle han vara ganska utstött ur sitt gamla 

sociala liv. Då skulle han få lära sig att 

de enda som intresserade sig for honom 

var organisationen. En vetenskapsman och 

i synnerhet en kemist, var värdefull. Om 

han dessutom var specialiserad på narkotika 

var han värd sin vikt i heroin, eller 

åtminstone amfetamin. Han kunde allt om 

droger – till och med om hur de tillverkades. 

När han släpptes fri skulle han få ett 

välavlönat arbete vid en av Stjernes tre 

amfetaminfabriker ute på landsbygden. 

Och ryktet skulle spridas att organisationen 

tog hand om de sina. 

Mannen var inte gift. Hade han varit 

det skulle hans familj ha fått anonyma 

postanvisningar varje månad. För tillfället 

var det fyra av de viktigare medarbetarnas 

familjer som fick det. Visst kostade 

det en del , men det var en oerhört 

billig lojalitetsförsäking. 

”Petite France”, sa chauffören och höll 

upp dörren. 

”Tack. Jonsson kan ta ledigt resten av 

dagen”, svarade Josef och klev ut med 

kvällstidningarna hoprullade under armen. 

”Jag ordnar annan transport tillbaka.’’ 

Bo Lagert var redan där. Stjerne såg 

honom resa sig från ett ord mitt i lokalen 

och visa på en ledig stol. Han gick fram 

och skakade hand. 

”Här kan vi inte sitta”, sa Josef. ”Om 

120 121

vi ska prata ostört behövs det något mer 

avskilt.” Han tillkallade hovmästaren med 

en handgest och Lagert kunde konstatera 

att Stjerne var en bekant gäst. Det syntes 

på tjänsteandens hovsamma bugning. ”Kan 

vi få mitt vanliga bord?” 

”Ett ögonblick, herr Stjerne”, svarade 

hovmästaren och försvann in i det andra 

rummet. Han var snart tillbaka. Leendet i 

hans ansikte såg nästan autentiskt ut. ”Det 

satt ett par gäster där. De är borta om ett 

par minuter. En drink före maten i baren 

kanske?” 

”Nej, vi väntar.” 

Det tog tre minuter, men inte mer, innan 

hovmästaren var tillbaka och lotsade dem 

till ett bord i det mest avskilda hörnet i 

den inre restauranglokalen. En vitrockad 

kypare var på väg därifrån med händerna 

dignande av begagnat porslin, och en annan 

höll på att byta till en ny, vit duk på 

bordet. De satte sig och hovmästaren räckte 

dem var sin meny. 

”Jag är riktigt hungrig i dag, Renée”, sade 

Stjerne. ”Allt jag fått i mig är tysk hotellfrukost. 

Min vän här har bara druckit kaffe 

och ätit en mazarin. Vad kan ni rekommendera?” 

”Pepparsteken är alldeles utmärkt i dag”, 

lovade hovmästaren. ”Perfekt mörat kött.” 

De tog pepparstek och talade om väder 

och vind medan biffarna gjordes i ordning. 

Först sedan flamberingsvagnen gjort visit 

vid bordet och de satt med tallrikarna framför 

sig berättade Josef Stjerne vad han ville. 

”Min dotter är försvunnen. Jag vill att ni 

ska lokalisera henne åt mig”, sa han. Josef 

lutade sig åt sidan och öppnade sin väska. 

Ur den tog han ett kuvert som han räckte 

Lagert. ”Här finns några fotografier på 

henne, förutom alla data ni kan ha användning 

av.” 

Detektiven öppnade kuvertet och nickade 

när han såg att där fanns flera. Det 

fanns bilder både i profil, en face och helfigur. 

Han läste hastigt igenom Annes signalement. 

”Försvunnen”, mumlade han och lade 

122 123

tillbaka alltsammans i kuvertet. ”Var och 

när sågs hon sist? Vad kan hon ha haft för 

anledning att... hm... rymma? Kan det tänkas 

röra sig om något brottsligt?” 

”Nej, nej!” svarade Josef Stjerne energiskt. 

”Det troligaste är att hon träffat en 

man.” 

”Vad ska jag göra när jag hittat henne?” 

”Bara kontakta mig. Jag tar över från 

och med då. Hon går i en privatskola...” 

”Jag såg namnet på den i förteckningen”, 

kommenterade Bo Lagert. ”Var det 

på skolan hon sist sågs?” 

”Ja, så vitt vi vet. Hennes mor har gjort 

lite efterforskningar genom att ringa skolkamrater.” 

”De politiska aktiviteter som fanns 

nämnda, kan de ha haft någon betydelse?” 

”Knappast. Hennes bekanta i den där 

sydamerikanska vänskapsföreningen säger 

sig i varje fall inget veta. Hon skulle ha 

varit på ett möte där, men kom aldrig. Jag 

misstänker starkt att det är en man inblandad. 

Hon är ju i den åldern...” 

Bo Lagert hade många frågor att komma 

med. Hela måltiden gick åt och Josef 

Stjerne svarade på dem efter bästa förmåga. 

När kaffet kom in tackade detektiven 

nej till en liten konjak ned motiveringen 

att han hade sin bil med. Han frågade inte 

heller mer. I stället satt han stilla och såg 

grubblande ut. Medan de väntade på påfyllning 

betraktade han Stjerne mycket 

allvarligt. 

”Ni är en rik man, herr Stjerne”, sa han 

plötsligt. ”Kan det tänkas att någon kan 

vilja pressa pengar av er? Har ni fått antydningar 

åt det hållet någon gång?” 

Stjerne log. ”Aldrig”, svarade han och 

sedan kom kyparen med kaffepumpan. De 

väntade tills han hade gått igen, och sedan 

fortsatte Josef Stjerne: ”Det är bara i veckopressen 

man spekulerar över mina rikedomar. 

Jag är inte fattig, men det jag äger 

är uppbundet i företaget och i annan fast 

egendom. Dessutom är kidnapping och 

utpressning inte något vanligt brott i det 

här landet. Vi lever gudskelov inte i Ita- 

124 125

lien. Det är säkert mycket banalare än så.” 

”Jag hoppas det”, svarade Bo Lagert. 

”Om det är frågan om något som faller 

under brottsbalken kan jag inte vara med 

längre. Då är det en sak för polisen. Men 

om ni tror att hon hittat en man, kommer 

jag att göra mitt bästa för att finna både 

honom och henne.” 

”Vad tror ni er ha för möjligheter?” 

”Ganska goda. Jag lovar att hålla er 

underrättad. Ska jag ringa er på företaget?” 

Josef Stjerne tog upp plånboken ur innerfickan 

och fiskade fram ett relieftryckt 

visitkort som han överräckte. 

”Ni kan ringa mig hem också”, svarade 

han. ”Men lämna för allt i världen inte ut 

det här numret till någon annan. Det är 

mycket... privat!” 

Privatdetektiven reste sig och sträckte fram 

handen. Stjerne tog den och önskade lycka 

till. Lagert lämnade lokalen med spänstiga 

steg. Josef tyckte att mannen verkade 

förtroendeingivande. Om han nu också var 

så diskret som han lovat var allt gott och väl. 

Han vinkade till sig hovmästaren och 

ett par minuter senare hade han skrivit på 

notan. Hovmästaren försökte ringa efter 

en taxi, men kom snart tillbaka och beklagade. 

”Tyvärr fanns inga bilar tillgängliga”, sa 

han. ”Jag kan försöka igen om ni vill vänta. 

Annars tror jag det går ganska lätt att 

stanna en bil på gatan ett kvarter härifrån.” 

”Jag prövar med det”, svarade Josef och 

tryckte en sedel i mannens hand. ”Hälsa 

kocken att pepparsteken var alldeles utmärkt.” 

Hovmästaren lovade att framföra komplimangen 

och höll sedan upp dörren för 

Josef Stjerne. Det var fortfarande rätt varmt 

i luften och solen sken. Josef såg inte till 

någon taxi i närheten. Han började gå mot 

den större gatan i grannskapet. En bil som 

stått parkerad utanför Petite France körde 

ut från trottoarkanten. Den saktade farten 

innan den passerade Stjerne. Rutan var 

nervevad och Josef såg två män därinne. 

Föraren lutade sig fram. Det såg ut som 

126 127

om han ville fråga om något. 

Men det kom ingen förfrågan om vägen. 

”Vill ni vara snäll och kliva in, herr Stjerne”, 

sa föraren. ”Vi har blivit ombedda att 

skjutsa er.” 

Han talade utmärkt svenska, men det 

fanns en brytning som Josef omedelbart 

noterade. Stjerne kände en ilning av skrämsel 

i kroppen, men han lugnade sig genast. 

Han skakade lätt på huvudet. 

”Jag har inte bett någon om skjuts”, svarade 

han. ”Jag föredrar att gå.” 

Mannen i baksätet flyttade sig lite närmare 

dörren mot trottoaren. Genom den 

lätt mörktonade rutan kunde Josef se hur 

karlen höjde handen. Det fanns ett föremål 

i den, ett inte alltför stort föremål, och 

tingestens runda mynning pekade rätt mot 

honom. Samtidigt gled rutan ner. 

”Vad är det fråga om?” flämtade Josef. 

”Vilka är ni?” 

”Bara ett par bud”, sa föraren lugnt och 

vänligt. ”Vi har fått ett uppdrag och det 

tänker vi utföra!” 

Josef såg sig om. Sjuttio meter bort, utanför 

Petite France, stannade en man och 

tittade på matsedeln i fönstret. Sedan gick 

han in. Åt andra hållet fanns inget annat än 

en personbil som stannat för rött ljus. Ljuset 

skiftade över till gult och grönt och så 

var bilen försvunnen. 

Mannen i baksätet öppnade dörren och 

flyttade sig åt andra sidan för att ge plats 

när Josef steg in. Sedan stängdes dörren 

och bilen satte fart. De hann förbi trafikljusen 

innan det åter log över till rött. Josef 

såg mot mannen vid sin sida. Karlen 

satt med händerna knäppta över magen och 

hade alltså stoppat ner pistolen. Det gjorde 

Josef lite lugnare. Tydligen var vapnet 

endast avsett som ett tungt vägande argument 

för att han skulle stiga in i bilen. 

”Vart tänker ni föra mig?” frågade han 

mannen bredvid sig. 

Han fick inget svar från honom. Däremot 

svarade föraren: ”Vi är strax framme, 

herr Stjerne.” 

Vad det än var för människor, tänkte 

128 129

Josef, så var de väluppfostrade och mycket 

hövliga. Bilen lämnade citykärnan och kom 

in mot Kungsholmen. De passerade polismaktens 

relativt nybyggda hus intill Rådhuset 

och sedan körde föraren in på en 

tvärgata till Hantverkargatan. Detta var 

relativt okända trakter för Josef Stjerne. 

Bilen stannade utanför en liten pizzeria som 

saknade namnskylt. 

”Vi är framme”, sa föraren. ”Gå in där.” 

Josef öppnade bildörren och stod rådvill 

på trottoaren. Bilföraren gjorde en gest 

med tummen mot pizzerians dörr. Intill 

ingången fanns ett fönster, men insynen 

hindrades av en gulnad persienn. 

”Ensam?” frågade han förvånat. 

Chauffören nickade och Josef tog de två 

stentrappstegen upp till dörren och öppnade 

den. Belysningen inne i pizzerian var 

svag. Det var bara en 25-wattslampa ovanför 

köksdörren som lyste. På golvet stod 

ett tiotal mindre bord. Josef lät dörren glida 

igen bakom sig. Han blinkade några 

gånger för att låta ögonen vänja sig vid 

halvmörkret – och sedan såg han mannen. 

Det var en grovt byggd man och han satt 

längst inne i hörnet, alldeles intill en jukebox 

av den sort som var populär på femtiotalet. 

Musikmaskinen var släckt och 

tyst. Josef Stjerne tog ett par tveksamma 

steg mot mannen i hörnet. Han var verkligen 

stor, det syntes ännu tydligare när han 

reste sig ur stolen och räckte fram handen 

mot Josef. 

”Välkommen hit”, mullrade han. ”Jag 

hoppas att ni inte tog illa upp av att bli 

hämtad på det här sättet.” 

”För all del”, svarade Josef. ”Det hör ju 

inte till vanligheterna att bli skrämd in i en 

bil av en pistolman. Jag hoppas verkligen 

att det finns en anledning till allt det här!” 

Han gjorde sitt bästa att hålla rösten i ett 

lättsamt läge, trots att han både var arg 

och lite rädd. 

”Det finns en anledning, Stjerne. Jag är 

ledsen att ni fick läsa igenom en massa 

sidor i onödan. Det stod inget om traktorer, 

eller hur?” 

130 131

Josef ryckte till. 

”Vem är ni egentligen? Vad är det här 

fråga om, och varför är det så mörkt härinne?” 

Den andre gjorde en gest som visade att 

Josef skulle sätta sig mitt emot. Det var 

en stol med obekväm, skålad sits i plast 

på ett stålrörschassi. Josef lydde och karlen 

slog sig ner på sin stol igen. 

”Jag heter Sjorodin”, svarade den storväxte. 

”Jurij Sjorodin. Att det är mörkt 

härinne beror på att pizzerian är ett nerlagt 

näringsställe. Folk skulle kunna bli fundersamma 

om lyset plötsligt var tänt. Man 

kan se att ljus är tänt i en lokal trots att det 

finns persienner. Visste ni det?” 

”Nej. Vad vill ni mig?” 

”Tala om traktorer”, svarade den andre 

lätt och fiskade upp ett paket cigarretter 

ur fickan. Han tände en av dem och blåste 

ut ett rökmoln. ”Det är inte lika gott att 

röka i mörker. Man tycker inte att det 

smakar så bra när man inte ser röken. Men 

jag är kedjerökare, så jag kan inte låta bli. 

Jag vill ha er hjälp, Stjerne. Ni sitter inne 

med en del upplysningar som min uppdragsgivare 

är intresserad av. Ert företag 

har en ganska stor mängd försvarsorder. 

Ingenting viktigt, om jag ska vara ärlig, men 

å andra sidan betyder min åsikt så lite. 

Mina uppdragsgivare vill ha kopior på de 

kontrakt som upprättats mellan er och försvaret 

de senaste tre åren. Det är allt. Inget 

annat!” 

Josef stirrade storögt på mannen mitt 

emot. Det var svårt att urskilja hans ansikte 

ordentligt i skumrasket, men han 

kunde ändå se en hög panna, halvlångt och 

lite krulligt hår, ett par utstående öron, 

buskiga, mörka ögonbryn och en grov 

potatisnäsa. Läpparna var fylliga, hakan 

kort och rund. När han log kom det fram 

gropar i kinderna. Halsen var kort och tjock 

och försvann ner i en vit konfektionsskjorta, 

där öppningen vidare täpptes till med 

en bred slips. Mannen bar en vanlig, grå 

kavaj. Oknäppt. 

”Ni kan inte vara klok!” utbrast Josef 

132 133

Stjerne. ”Sjorodin! Det ett ryskt namn. Ni 

har alltså ryska arbetsgivare och vill att 

jag ska lämna ut försvarshemligheter – och 

ni ber mig om den saken ett par kvarter 

från Säpos högkvarter. Nej, vet ni vad...” 

Jurij Sjorodin drog ett par djupa bloss 

på cigarretten, sedan nöp han av glöden så 

att den föll ner på golvet. Han stoppade 

fimpen i kavajfickan och sedan log han 

brett. Josef såg att Sjorodin hade stora 

framtänder, som en kanin. 

”Varför skulle jag inte be er bli spion i 

närheten av säkerhetspolisens lokaler?” 

frågade han. ”Det är ju där vi har våra 

vänner. Läser ni inte tidningarna? Och 

egentligen är det inte en bön, det är snarare 

en order!” 

Josef Stjerne höll om bordskanten med 

båda händer. Hårt. ”Annars dödar ni mig?” 

sa han. 

Sjorodin blev allvarlig igen. 

”Ja, det gör vi”, svarade han. ”Inte rent 

kroppsligt, det vore en överloppsgärning. 

Det finns så många andra sätt att oskad- 

liggöra en människa som lever dubbelliv. 

Vi har samlat informationer om er verksamhet, 

den som drivs vid sidan om bilfirman, 

Stjerne. Det har tagit lång tid att få 

fram alltsammans, men det har också gjorts 

mycket noggrant. Det mesta finns dokumenterat 

på ett eller annat sätt så att det 

kan användas som bevis inför svensk domstol 

– om en sån sak skulle bli aktuell. Jag 

har väntat länge med att kontakta er. Jag 

väntade nämligen på att något skulle hända 

– och det hände i förrgår kväll. Då kom 

ett av era bud upp till sovjetiska nyhetsbyrån 

och hämtade ett paket.” Han tog upp 

en portfölj som stått lutad mot stolsbenet 

och ur den tog han en packe papper som 

han placerade på bordet mellan dem. ”De 

här papperen, som ni glömde kvar i papperskorgen 

på hotellet i Köln. Femårsplanen 

som vi lät översätta till svenska. Den 

har legat en tid i arkivet hos Novosti, i 

väntan på att någon skulle fråga efter den. 

Det är första gången i Sovjetunionens historia 

som någon har frågat efter en utskrift 

134 135

på svenska av Azerbajdzjans femårsplan. 

Ingen på Novosti kunde begripa varför! 

Men så hade de inte heller någon kännedom 

om en utplanterad historia om råopium 

och sexhundra traktorer.” 

Hjärtat satt inte längre där det skulle inne 

i Josef Stjerne. Han blev varm och kall 

om vartannat. Alla år av försiktighet och 

planering var tillspillogivna. Han hade 

avslöjats. 

”Vad ska ni med uppgifterna om vad jag 

säljer vidare till försvaret?” frågade han 

hest. ”De är inte särskilt hemliga. Det mesta 

är högst offentligt, siffrorna har publicerats 

bland annat i Arménytt. ” 

”Preliminära, lite friserade siffror. Vi är 

ett noggrant folk, herr Stjerne. Om det står 

att Stjärn-Bil AB fått ett kontrakt på cirka 

en miljon fördelardosor vill vi veta exakta 

antalet. Inte för att vi behöver veta det, 

utan bara för att vi är så noggranna. Jag 

tror förresten att vi redan vet det exakta 

antalet, och den siffran finns säkert i en 

tabell någonstans. Vi vill ha kontrakten, 

för där finns försvarets olika förbehåll och 

önskemål. Krav, om man så vill. De kan 

säga oss en hel del. Små bitar här och små 

bitar där som berättar om viktiga ändringar 

på olika punkter. Egentligen skulle jag 

inte behöva berätta allt det här. Jag kunde 

nöja mig med att säga att ni levererar kopior 

av kontrakten till mig vid ett speciellt 

datum, men jag gillar att vara öppen mot 

folk som ska arbeta åt mig. Vi är båda 

kloka människor. Vi tycker båda om att 

känna till motiven bakom de handlingar vi 

ger oss in på. Har jag inte rätt?” 

Stjerne brydde sig inte om att svara på 

den frågan. I stället ställde han själv några, 

i sitt tycke, försåtliga frågor om den 

olagliga del av organisationen som leddes 

från kontoret på Karlavägen. Ryssen skrattade 

gott och sedan började han berätta. 

Josef Stjerne sjönk samman i sin stol. De 

visste allting – till och med mer än han 

själv kände till, eftersom männen allra längst 

ner arbetade på frilansbasis och skötte egna 

små olagliga affärer vid sidan om. 

136 137

”Ni ser att vi har kartlagt verksamheten”, 

avslutade Sjorodin och nu var han 

inte så skrattlysten längre. ”Om ni inte går 

med på att göra som vi vill kommer en del 

dokument att hamna hos polismyndigheten. 

Vilket är enklast – göra oss den lilla 

tjänsten eller sitta på Hall i minst åtta år?” 

”Jag... jag...” 

”Det borde inte vara något svårt val”, 

fortsatte Sjorodin obarmhärtigt. ”Men jag 

ska inte vara jäklig mot er. Ni får betänketid.” 

”Hur länge?” 

”Tja, med tanke på att det inte är frågan 

om något landsförräderi i egentlig mening 

kan det väl räcka med ett dygn”, sa Sjorodin. 

”Ni är ju balt från början. Balter är 

sovjetmedborgare numera, så egentligen 

är det en gudi behaglig gärning att arbeta 

för oss. Patriotiskt!” 

”Jag är faktiskt svensk medborgare”, sa 

Stjerne lågt. Han sa ingenting om vad han 

egentligen tyckte och tänkte om ryssarna, 

som han kallade alla i Sovjetunionen bo- 

ende. Att han hatade att göra affärer med 

dem för deras stelbenta byråkratis skull 

var en sak. Det som satt djupast var allt 

han hört om dem i barndomen, och det de 

gjort med Estland, Lettland och Litauen 

efter maktövertagandet hade han också 

svårt att acceptera. ”Min patriotism kan 

vi lämna därhän.” 

”Det förstår jag”, svarade ryssen och 

hans ögon såg kallt mot Josef Stjerne. ”Det 

är knappast en patriotisk gärning att proppa 

en hel generation full med gifter bara 

för profitens skull. Knappast heller att 

sedan flytta ut vinsterna från den verksamheten 

till länder som Schweiz och Liechtenstein. 

Så jag lämnar den därhän, enligt 

önskemål.” 

Stjerne harklade sig. 

”Jag är tacksam för betänketiden”, sa 

han och höll vreden tillbaka så gott det 

gick efter Sjorodins salva. ”Hur kontaktar 

jag er – eller är det ’jag kontaktar inte er, 

ni kontaktar mig’, som det brukar heta i 

Amerika.” 

138 139

”Nejdå, vi är trevligare än imperialisterna 

däröver”, log ryssen och lyckades få 

meningen att låta ironisk. ”Men vi måste 

tyvärr gå lite omvägar. Jag kan alltid kontakta 

er telefonledes eller ordna ett personligt 

sammanträffande. För att ni ska nå 

mig har vi arrangerat med ett par så kallade 

terrängbrevlådor. En som är avdelad 

för er finns uppe vid Mosebacke Torg, i 

den lilla stenmuren på östra sidan.” Han 

lämnade en skiss till Josef. ”Den är markerad 

här. Lär er var den finns och förstör 

sedan skissen.” 

”Terrängbrevlåda?” sa Josef Stjerne och 

fnös. 

”När ni vill kontakta mig lägger ni ett 

meddelande i en liten ask innanför den lösa 

sten som finns markerad på skissen”, fortsatte 

ryssen utan att låtsas om inpasset. 

”Sedan hör jag av mig.” Han reste sig och 

räckte fram sin stora hand. Stjerne tvekade 

innan han tog den. Det var ett varmt 

och fast handslag ryssen bestod med. Förtroendeingivande. 

Bilen stod kvar utanför och mannen i 

baksätet öppnade dörren. 

”Stig in”, sa han och det var första gången 

Stjerne hörde hans röst. Den hade mycket 

kraftigare utländsk accent än chaufförens. 

”Vi ska köra er hem.” 

Josef satte sig i baksätet. ”Jag bor på...” 

började han. 

”Jag kan adressen”, avbröt föraren och 

startade bilen. 

140 141

KAPITEL FYRA 

Eva var översiggiven när han kom hem 

och han hade all möda i världen att förklara 

varför han inte hade ringt när han nu lovat 

göra det. Det hade inte hörts ett livstecken 

från Anne. 

”Var är Philip?” frågade Josef. 

”Ute”, snyftade Eva. ”Ute och gör det 

som du borde ha gjort. Han letar efter 

Anne.” 

Josef satte sig i fåtöljen. Han kände sig 

helt uppriven. För omväxlings skull hade 

han verkligen behov av whiskyn han hämtat 

ur jordgloben. Medan han blandade 

drinken hade han Evas nästan hatiska blickar 

mot sig. 

”Jag har inte varit helt overksam”, förklarade 

han sedan han smuttat lite. ”Jag 

har kontaktat en duktig privatdetektiv som 

lovat att hjälpa oss att finna henne. Jag vet 

143

att han kan sin sak, för han har gjort en del 

åt firman tidigare.” 

Hon torkade bort tårarna från kinderna, 

men det kom hela den nya ur ögonen. Hon 

lutade sig mot dörrposten och Josef upptäckte 

plötsligt hur trött hon såg ut. 

”Har du inte kunnat sova?” frågade han. 

”Hur skulle jag kunna det!” utbrast hon. 

”Först försvinner Anne, sedan blir hela 

familjen mer eller mindre ovänner, och 

ovanpå detta ger du dig av till Tyskland 

på en affärsresa.” 

Han tömde glaset och fyllde i ett nytt. 

”Den resan var bestämd sedan lång tid 

tillbaka”, svarade han buttert. ”Visst tusan! 

Jag köpte med mig presenter hem, men 

jag råkade glömma dem kvar på kontoret.” 

”Jag har mat i värmeskåpet ”, sa hon 

utan att kommentera beskedet om presenterna. 

”Vill du ha?” 

”Nej, tack. Jag åt en försenad lunch tillsammans 

med privatdetektiven. Var inte 

ledsen, Eva. Allting kommer att reda upp 

sig. Vi kommer snart att hitta Anne och då 

skulle vi kunna ta en kväll och prata ut om 

våra interna problem.” 

”Interna problem! Fy sjutton, så affärsmässigt 

du får allting att låta! Om du inte 

ska äta tar jag ut maten ur ugnen.” 

”Gör det. Jag tänker duscha och sedan 

ska jag också ringa några samtal. Inte för 

att jag tror att det kan göra varken till eller 

från, men då har jag ju dragit mitt strå till 

stacken.” 

Det sista sa han till hennes ryggtavla. 

Han ryckte på axlarna och tömde drinken. 

Ville hon inte lyssna på honom var det 

hennes sak. Han tog en snabb dusch och 

gick till sitt arbetsrum. Telefonen fick stå 

oanvänd. För det första visste han inte vem 

han skulle kunna ringa till för att fråga om 

Anne, för det andra hade han helt andra 

saker att tänka på. 

Jurij Sjorodin hade uttryckt sig klart och 

tydligt. Om han inte ställde upp på hans 

villkor skulle hela den illegala organisationen 

sprängas av polisen. ”Kan jag lita 

144 145

på Sjorodin ifall jag nu gör som han vill?”, 

sa Josef lågt till lampan på arbetsbordet. 

”Eller kommer han att kräva mer av mig 

sedan?” Han behövde inte analysera situationen 

länge för att begripa att han satt så 

fast att han saknade möjlighet att diktera 

några egna villkor. ”Fan!” svor han och 

saknade whiskybuteljen. 

Han hade rest sig för att gå och hämta 

den när telefonen ringde. Josef ryckte till 

sig luren och svarade med namnet. 

”Det är Lagert”, sa rösten i andra änden. 

”Jag har lyckats få fram en del om er 

dotter. Det finns samstämmiga uppgifter 

som tyder på att hon steg in i en bil utanför 

skolan. Ett par vittnen säger att det satt 

två man i bilen, ett annat vittne att männen 

var minst tre. Skolvaktmästaren – det var 

han som uppfattade att det var tre – tyckte 

att det verkade som om hon hade kämpat 

mot lite innan hon steg in i bilen, men han 

medger att det kan vara inbillning. Däremot 

tycks ingen känna till männen. Inte 

bilen heller. Jag har visat lite bilder på bilar 

och alla tycks vara någorlunda överens om 

att det var en Mazda av den allra vanligaste 

modellen. Ingen har uppfattat något registreringsnummer, 

men det var inte heller 

väntat.” 

Josef drog andan. 

”Kämpade emot?” 

”Vaktmästaren var som sagt inte säker 

på det, så jag får forska vidare”, sa detektiven. 

”Det är så långt jag kommit i dag 

och jag kan inte komma längre heller. Men 

jag lovade att berätta vad jag fått fram.” 

”Tack för rapporten”, mumlade Josef. 

”Hör av er igen i morgon, oavsett om ni 

fått fram något eller inte.” 

”Det ska jag göra.” 

Josef lade på och sedan blev han stående 

intill skrivbordet i några sekunder. Har 

ryssdjävlarna kidnappat henne för att lägga 

kraft bakom orden? tänkte han. De förbannade 

svinen! Skulle det inte räcka med 

utpressningen de kom med för övrigt? Nu 

behövde han verkligen en whisky till. Han 

skyndade ut till det lilla rummet och häm- 

146 147

tade buteljen, sifonen och ett glas ur globen, 

sedan återvände han in till sitt. 

Josef drack tre stora glas efter varandra 

och spriten slog till hårt eftersom han i 

vanliga fall var mycket måttlig. Han hörde 

knappt knackningen på dörren, men när den 

upprepades lite kraftigare ropade han: 

”Kom in!” 

Det var Eva och hon höll ett kuvert i 

handen. Hon lade det på bordet framför 

honom. 

”Det här kom tidigare i dag”, sa hon. 

”Jag glömde bort att lämna det när du kom 

hem. Jag var för upprörd... och det tycks 

du vara också. Har det hänt något... jag 

menar, någonting annat än med Anne?” 

Han skakade på huvudet och kände sig 

helt dimmig. Sedan såg han på kuvertet. 

Där stod bara hans namn, inget annat. Det 

fanns inte heller något frimärke. 

”När kom det här?” frågade han och tog 

upp det. 

”Någon gång i eftermiddag. Det låg i 

korgen under brevinkastet.” 

”Tack.” 

”Är det verkligen nödvändigt att dricka, 

Josef? Du brukar ju inte göra det. Om jag 

har gjort dig oroad så måste du förlåta mig. 

Det var inte meningen att få dig ur gängorna, 

bara för att jag är det själv.” 

Han sköt glaset ifrån sig och såg på henne. 

Hon såg glåmig ut och kinderna var 

insjunkna. Först kunde han inte begripa 

varför hon såg så annorlunda ut, men sedan 

fattade han att hon inte sminkat sig. 

Nu upptäckte han också att hon gick klädd 

i samma kläder som hon haft dagen innan 

han reste till Köln. Det var oroväckande. 

Hon brukade vanligtvis vara mycket noga 

med hur hon såg ut, bytte kläder varje dag 

och sminkade sig nästan vetenskapligt för 

att uppnå bästa skönhetseffekt. 

”Jag har haft det jäktigt”, svarade han. 

”Det har du också. Du ser trött ut. Försök 

att sova en stund nu. Jag ska inte heller 

sitta uppe så länge.” 

Hon försökte le mot honom. ”Jag låser 

inte sängkammaren i natt”, sa hon och strök 

148 149

honom över kinden. 

”Jag kommer, men inte än på en stund”, 

sa han och hon nickade godnatt innan hon 

gick. 

Han öppnade brevet och läste de få raderna 

flera gånger innan han fattade vad 

som stod där: 

Vi har din dotter. Om du ska få henne 

tillbaka har vi några krav som måste uppfyllas. 

Lämna heroinmarknaden i Stockholm. 

Om inte ditt folk är borta inom tre 

dagar får du tillbaka Anne död. 

Det fanns ingen underskrift, men det 

behövdes inte heller. Han kunde så väl 

begripa varifrån det kom. Det andra 

syndikatet! Den spänningssökandes liga! 

De hade hans dotter – och det var omöjligt 

för honom att få bort sina langare från stan 

på så kort varsel. För bara några dagar 

sedan hade det kommit en sändning som 

var under distribution till detaljisterna. 

Vad var detta för dag? Domens dag? Han 

knölade ihop brevet och stoppade det i 

fickan. De var säkra på sin sak. Om en 

heroingrossists dotter kidnappas av en 

annan heroingrossist är det knappast troligt 

att polisen kopplas in. Han måste på 

något sätt komma i kontakt med det andra 

bandets ledning, men efter tre whisky kunde 

han inte komma på någon bra idé. Han 

lyfte luren men släppte ner den i klykan 

igen. I dag var det onsdag, snart torsdag. 

Det var troligen meningen att de ville ha 

alla hinder raserade från och med lördag. 

Varför? De hade samsats bra om marknaden 

tidigare. Vad var det som gjort att de 

andra plötsligt ville ha monopol? 

Han kastade sig på rygg på dyschan och 

funderade på alternativ. Det enda Josef 

kunde tänka sig var att de andra fått tag på 

ett nytt leveranscentrum som kunde förse 

dem med mer än de kunde göra av med i 

andra fall. Han krökte läpparna i en självironisk 

grimas och funderade på om de 

haft sexhundra traktorer att sälja. 

Tre dagar! Han satte sig; makade sig 

150 151

uppåt så han stödde ryggen mot väggen. 

Vilket var viktigast – affärerna eller en 

familjemedlem som han knappast ens kände? 

Nej, så får jag inte resonera, tänkte 

han. Om jag inte kan försvara min familj 

mot de andra, vad ska då de som arbetar 

för mig tro att de har för garantier. Jag 

måste rädda henne – men jag får samtidigt 

inte ge vika! Det är det ursprungliga – om 

en orm biter slår man först ihjäl ormen och 

när det är gjort suger man ur giftet. Trots 

att läkarvetenskapen säger att man måste 

göra något åt såret först och all annan vetenskap 

säger att man inte ska slå ihjäl 

ormen. 

Han satt alldeles stilla i nästan en timme 

och hjärnan arbetade hårt. Eftersom han 

var van att arbeta koncentrerat kunde han 

tvinga undan den alkoholpåverkan han utsatt 

sig för och han började känna sig riktigt 

nykter. Det gällde att inte bli desperat 

och hitta på någonting han fick ångra sedan. 

Olika impulser möttes och bearbetades 

i sökandet efter en hållbar plan. Han 

förkastade uppslag efter uppslag, men 

sorterade ut bitar av dem, de bitar som 

tycktes innehålla någon substans. 

En liten idé bet sig fast envisare än de 

övriga och ju mer han tänkte igenom saken, 

desto bättre började han tycka om 

tanken. Han hade inget att förlora på att 

fråga och om han fick igenom den skulle 

det betyda att han slapp blanda in sitt eget 

folk i saken. Det fanns en svårighet. Tiden! 

Josef måste få fatt i någon i det andra 

bandet och framföra att det var tekniskt 

omöjligt att få bort langarna inom tre dygn. 

Klockan visade tjugo minuter i tolv på 

natten när han tog telefonen och ringde Ove 

Birgers. Det var en kvinna som svarade 

och det fick honom att rynka pannan lite. 

”Var är Birgers?” frågade han bryskt. 

”Inne på muggen”, svarade hon lätt 

sluddrigt. ”Var det något viktigt?” 

”Ja, säg till honom att komma.” 

Det tog ett par minuter innan Birgers röst 

hördes i luren. ”Hallå, det är Ove Birgers.” 

152 153

”Det är jag”, sa Stjerne. ”Se till att kvinnan 

kommer utom hörhåll, för jag har en 

viktig sak att tala med dig om.” 

”Jag byter telefon”, sa den andre och 

lade på. En stund senare klickade det. ”Nu 

är jag ensam.” 

”Jag ska fatta mig kort”, lovade Josef 

Stjerne. ”Du känner kanske till någon hos 

våra konkurrenter?” 

”Ja, några av dem har ju lokaliserats”, 

sa Birgers tveksamt. ”Är det någon särskild 

det gäller?” 

”Ordna ett sammanträffande med någon 

i befälsposition”, befallde Stjerne. ”Det 

måste ske hastigt. Jag vill träffa en person 

med goda kontakter uppåt, och det i morgon 

dag. Före mötet vill jag ha alla kända 

data om den personen och den träffpunkt 

om bestäms måste vara godkänd av båda 

parter.” 

”Det låter viktigt”, sa Ove Birgers. ”Du 

brukar ju inte ta hand om sådana ting i 

vanliga fall.” 

”Det är viktigt”, bekräftade Josef. ”Kan 

du ordna det?” 

”Jag tror nog att det ska kunna gå. Om 

vederbörande vill veta varför ett sånt toppmöte 

ska komma till stånd, vad ska jag 

säga då?” 

”Hälsa att det gäller ett affärsförslag jag 

fått. Det är vissa detaljer som måste arbetas 

om.” Josef hörde Birgers dra efter andan. 

”Sammanslagning?” undrade han. ”Är 

det klokt?” 

”Det gäller ingenting sådant”, lugnade 

Stjerne honom. ”Jag kommer att sätta dig 

in i saken men i nuläget kan jag inte. Du 

får ge dig till tåls. När du fått besked kan 

du ringa mig vid vilken tid på dygnet som 

helst.” 

”Okay. Jag börjar jobba på saken redan 

nu.” 

”Bra”, sa Josef Stjerne och lade på luren. 

Ove Birgers hade bra kontakter åt alla 

håll. Det var inte minst detta som gjorde 

att han kunde behålla sin topposition inom 

154 155

Stjernes syndikat. Om Birgers lovade att 

sätta igång genast gjorde han det också. 

Bara det skulle visa god vilja och betyda 

att risken för att Anne skadades blev betydligt 

mindre. Om han sedan lyckades få 

ett möte till stånd kunde Josef säkert övertyga 

motparten om att en längre tidsfrist 

behövdes. Han tänkte föreslå en vecka. 

Cheferna för den andra ligan var troligen 

kloka och förutseende affärsmän, annars 

skulle de inte ha lyckats hålla sig kvar i 

den svåra bransch de valt. 

En vecka. Det var ingen lång tid, men 

kanske tillräckligt lång för det han tänkte 

göra. Josef öppnade skrivbordslådan och 

tog fram ett vitt skrivpapper. Han rafsade 

ner några rader och letade sedan efter en 

ask att lägga meddelandet i. Det fanns ingen 

sådan inne i arbetsrummet. Josef letade i 

köket utan resultat och gick sedan till Philips 

rum. Philip hade ännu inte kommit och 

Josef gav armbandsuret en irriterad blick. 

Sedan lugnade han sig. Grabben var grabb 

och det var inte mer än strax efter midnatt. 

Han behövde roa sig och inte bara studera. 

På byrån hittade han en liten röd cigarrillask. 

Det låg frimärken i den. Han hällde 

ut dem och lade ner lappen i asken. Det 

klickade lätt när han klämde fast locket. 

Med asken i fickan lämnade han lägenheten. 

Det duggregnade ute, men luften var 

ljum. 

Det tog honom en liten stund att lokalisera 

den lilla biten stenmur uppe vid Mosebacke 

Torg. Den var insprängd mellan 

två husfasader och om man inte direkt 

sökte efter den var risken stor att man aldrig 

uppfattade att det fanns en mur. Han 

tog fram anvisningen och betraktade den i 

skenet av en gatlykta. Mosebacke Pub hade 

stängt för ett tag sedan men personalen 

hade tydligen haft svårt med att få ut de 

sista gästerna. Det kom ett sällskap på fem 

personer därifrån. De pratade högt och 

vinglade lite. Han slog sig ner på en av 

träsofforna i den lilla parken mitt på torget 

och de tittade inte ens åt honom när de 

156 157

passerade och fortsatte nerför Östgötagatan 

mot Högbergsgatan. 

Sedan han försäkrat sig om att det inte 

kom fler människor från något håll gick 

han till muren. Tre stenar uppifrån från 

högra kanten, sedan fem stenar in. Han 

kände på stenen. Den satt inte löst. En blick 

på beskrivningen igen bekräftade emellertid 

att detta skulle vara den rätta. Han ruckade 

på den lite och då lossnade den. Innanför 

fanns en liten hålighet. Josef lade in 

cigarrillasken, placerade tillbaka stenen 

och lämnade torget. 

Eva var uppe när han öppnade dörren. 

Hon stod i nattlinne i hallen. 

”Var har du varit?” 

Han log uppmuntrande mot henne. 

”Jag tänkte på det där du sa om att jag 

druckit”, svarade han. ”Om jag fick lite 

frisk luft... Så jag tog en promenad. Nu 

känns det bättre. Fast inte riktigt bra”, ljög 

Josef. ”Jag mår lite illa. Det är nog bäst 

att jag sover i arbetsrummet i natt ifall jag 

blir tvungen att gå på toaletten.” 

Han upptäckte en glimt av besvikelse i 

Evas ögon men den försvann hastigt. Hon 

nickade. 

”Om du känner dig så är det kanske bäst. 

God natt med dig.” 

Telefonsamtalet från Birgers kom inte 

förrän klockan halv fyra på morgonen. 

Josef vaknade av signalen och kände svag 

värk innanför pannbenet. Först var han 

osäker om var han befann sig och trevade 

med handen på vänster sida, där telefonen 

inne i sovrummet stod. Sedan vaknade han 

till lite bättre, klev upp och satte sig på 

skrivbordsstolen. 

”Hallå”, sa han hest. 

”Det är Birgers”, sa Birgers och lät 

mycket vaken. ”Det tog sin tid det här men 

jag lyckades ordna det. Deras delegat heter 

Joel Harring.” 

Josef ruskade förvånat på huvudet. Joel 

Harring var ett känt namn i konstkretsar. 

Han hade ett mycket uppskattat galleri i 

Gamla Stan, där han bara visade upp oerhört 

etablerad eller oerhört avancerad 

158 159

konst. 

”Tavelkrämaren?” frågade Josef. 

”Ja. Harring lär vara nåt slags underboss 

hos våra konkurrenter. I vilket fall 

som helst har han kanaler upp till högsta 

ort. Vi hade några olika ställen på förslag 

och enades till sist om lunch på Viktoria 

klockan tolv och trettio. Accepterar du 

det?” 

Josef Stjerne log. Han var klarvaken nu. 

Det var ett mycket gott val. Restaurangen 

var tillhåll för halv- och kvartskändisar 

kvällstid. På dagarna nyttjades den av 

vanligt folk som ville äta lunch. Att en känd 

konsthandlare och en kulturellt intresserad 

affärsman träffades där var mycket 

naturligt. 

”Se till att några av våra pålitligaste 

karlar finns på plats redan från klockan 

elva”, sa Josef. ”Hitta på någon anledning 

så de inte börjar undra över vad vi är för 

människor och över varför vi ska bevakas.” 

”Jag har tänkt på det. Vi har haft liknan- 

de bevakningar tidigare när folk har träffats. 

Det brukar heta skuggning när vi sätter 

dem på det. Jag antar att Harring har ett 

liknande arrangemang från sin sida. Det 

kommer säkert inte att bli något bråk.” 

”Då litar jag på det. Tack för hjälpen.” 

”Det var inget. Jo, förresten... ska jag 

placera ut några i Kungsträdgården också. 

Det är ju ordentlig insyn i restaurangen 

därifrån.” 

”Det avgör du själv”, svarade Stjerne. 

Han försökte somna om, men det var 

svårt. Efter ett par timmars halvslumrande 

steg han upp, duschade igen och klädde 

sig. Han tittade in i Philips rum och såg 

att sonen kommit hem. Eva sov också. 

Josef gick in i köket och fyllde på kaffe i 

den elektriska bryggaren. Medan kokande 

vatten droppade från pipen ner i filtret 

slog han på spisen och stekte sig en portion 

bacon och ägg. Det fanns inga kokta 

potatisar att steka upp, så han åt frukosten 

på engelskt vis. 

I vanliga fall brukade han ägna ett stort 

160 161

intresse åt handelssidorna som båda morgontidningarna 

erbjöd men i dag orkade 

han knappt ögna igenom dem. Magen kändes 

lite i olag men han visste att det inte 

hade ett dugg med whiskyn att göra. Det 

var ren och skär nervositet. Han var tvungen 

att spela med öppna kort medan motspelarna 

hade alla möjligheter att mörka. 

Det var en irriterande och ovanlig sits för 

Stjernes vidkommande. Ännu visste han 

inte heller om han kunde räkna med en 

medspelare som jämnade ut oddsen. 

Strax innan det var dags för honom att 

gå vaknade Eva och kom ut i köket till 

honom. 

”Du kan väl höra av dig hem i dag”, bad 

hon. ”Inte bara om du skulle få reda på 

något, utan ändå. Det är så ensamt här 

hemma. Jag har aldrig någon att prata med 

och just nu behöver jag det mer än någonsin.” 

Josef kände ett obekant hugg i bröstet. 

Kanske dåligt samvete. Han hällde upp en 

kopp kaffe åt henne. 

”Det kommer att bli svårt i dag, älskling”, 

svarade han. ”Jag har en affärslunch 

som jag inte vet hur lång den blir och sedan 

ligger jag efter med en massa arbete 

på kontoret. Men jag ska i varje fall försöka 

ringa hem. Och jag hoppas att det kommer 

någon form av besked från privatdetektiven 

i dag också.” 

Den svarta direktionsbilen stod som 

vanligt utanför när han kom ner. Jonsson 

höll upp dörren för honom och när han klev 

in på kontoret väntade en del papper på 

underskrift. De hade kommit dit sedan han 

lämnade huset dagen innan. Han läste igenom 

breven. De flesta kunde han signera 

direkt, andra fick gå tillbaka ner efter korrigeringar. 

Klockan halv nio ringde den privata telefonen 

på skrivbordet, den telefon vars 

nummer bara några få kände till. 

”Det är Jurij Sjorodin”, sa den pipiga 

rösten. ”Meddelandet har anlänt. Jag antar 

att du bestämt dig.” 

Josef Stjerne noterade beskt att titula- 

162 163

tionen övergått från ”ni” till ”du”. 

”Inte helt och hållet”, svarade han kyligt. 

”Jag har ett motförslag att komma med. 

Ett förslag om en motprestation från er 

sida.” 

Sjorodins skratt fick membranen i telefonluren 

att vibrera. Han tyckte tydligen 

att det var en humoristisk kommentar. 

”Jag har en känsla av att du inte har en 

position där du kan ställa några krav på 

motprestationer”, sa ryssen. ”Det är snarast 

vi som har alla bra kort på hand. Du 

sitter inte ens med lankor, min gode Stjerne.” 

”Den saken är diskutabel, Jurij”, svarade 

Josef och markerade med att använda 

den andres förnamn. ”Jag vill träffa dig i 

dag. Befinn dig på Västra Trädgårdsgatan 

i närheten av Jakobs kyrka mellan tretton 

och fyrtiofem och fjorton.” 

”Det låter som om du försökte ge mig 

order!” 

”Hör på nu”, sa Stjerne. ”Det här är förmodligen 

en sorts affärsverksamhet för 

dig. I affärer ska man hjälpa varandra. 

Någonting har hänt som gör att dina hot 

inte verkar så fruktansvärda längre.” 

”Vad?” 

”Vi talar om det när vi ses strax före 

två”, sa Josef otåligt. ”Är vi överens?” 

”Okay”, sa Sjorodin och lade på. 

Strax före tolv mindes Josef sitt löfte 

till hustrun och ringde hem. Han ljög en 

ramsa om att privatdetektiven lämnat en 

hoppfull rapport. ”Anne har tydligen träffat 

en pojke”, sa han. Det verkar som hon 

har åkt ut i skärgården med honom. Om de 

finns på någon liten ö i havsbandet förklarar 

det varför hon inte hört av sig. Det brukar 

varken finnas telegraf eller postlådor 

på de där skären.” 

Han kunde riktigt höra hur lättad hon 

blev. Rösten fick en helt annan klang när 

hon fortsatte att tala. 

”Då känner jag mig mycket lugnare. Fast 

det är konstigt att hon inte sagt något till 

mig om att hon fått en ny pojkvän.” 

”Så där gjorde väl du också när du var 

164 165

ung”, skämtade Josef. 

”Inte alls”, svarade hon stött. 

”Tja, tiderna förändras. Jag hoppas på 

fler rapporter snart. Jag hör av mig, Eva.” 

Det kom fler rapporter. Bo Lagert hörde 

av sig och berättade att han omöjligt kunde 

komma fram till något resultat. Det 

verkade som om alla uppslagsändar mynnade 

ut i noll och ingenting, klagade han. 

Men han skulle fortsätta att söka och uppmuntrades 

till det av Stjerne. 

Tjugo över tolv steg Josef Stjerne in på 

Restaurang Viktoria vid Kungsträdgården. 

Bordet var beställt och han satte sig. Det 

kom omedelbart en kypare vilket gjorde 

Josef lite konfunderad. I vanliga fall var 

inte servicen över sig på den här lokalen. 

Han meddelade att han väntade på en person 

och bad att få en vichyvatten så länge. 

Josef kände sig fortfarande lite torr i munnen 

efter gårdagskvällens whisky men den 

huvudvärk han känt av på morgonen var 

gudskelov försvunnen. 

Han kände genast igen Harring när man- 

nen kom in i restaurangen. Joel Harring 

var en liten, skinntorr man med ett utpräglat 

kantigt ansikte. Han gick lite slängigt, 

som om han gjort sig illa och nyss lagt bort 

käppen. Harring såg mycket självmedveten 

ut, som den kändis han var, trots att 

kändisskapet endast berodde på att han 

alltid hade sitt eget fotografi med i galleriets 

annonser. 

Han satte sig ner mitt emot Josef Stjerne 

efter en hastig hälsningsnick. Det förekom 

inget handslag. Med en otålig gest 

kallade han till sig kyparen och när den 

västklädde mannen anlänt till bordet såg 

han uppfordrande på Stjerne. 

”Jag är inte särskilt hungrig, så jag tänker 

ta något lätt. Jag kan rekommendera 

den franska bondomeletten, ifall ni inte 

behöver något grövre i magen”, sa han. 

”För min del tar jag en Ramlösa till den. 

Inget annat.” 

”Jag har redan bordsdricka”, sa Stjerne 

till kyparen. ”Och jag tar också en Omelette 

Paysanne.” 

166 167

”Två omelett, en Ramlösa”, upprepade 

kyparen och försvann. 

”Ni har bett mig komma till det här 

mötet”, sa Joel Harring, därmed markerande 

att det var han som gjorde Stjerne en 

tjänst, inte tvärtom. ”Ni ville diskutera 

något.” 

Stjerne höll inne med det skarpa svar 

han hade på tungan. I stället sa han: ”Det 

gäller det här!” Han tog fram brevet ur innerfickan 

och lade det på bordet framför 

den andre i några sekunder innan han åter 

stoppade det på sig. ”Det är en orimligt 

kort tidsfrist. Jag kan inte få bort en enda 

man från trakterna kring Sergels Torg på 

tre dygn. Vi håller väl reda på varandras 

tillförsel och approximativa lager. Därför 

borde ni känna till att en färsk sändning 

nyligen distribuerats till dem som sköter 

gatudistributionen. Det är omöjligt att strypa 

någonting.” 

Harring såg ut genom fönstret mot 

Kungsträdgården. 

”Varför talar ni om sånt med mig?” frå- 

gade han. ”Jag säljer konst, inte narkotika, 

som antyddes på den där osignerade papperslappen.” 

”Ni är Joel Harring, jag är Josef Stjerne!” 

fräste Josef. ”Vi vet ar vi har varandra. 

Varför leka då? Jag har fått veta att ni 

är talesman för dem jag vill tala med. Vi 

behöver inte gå som katter kring het gröt!” 

Skuggan av ett leende drog över konsthandlarens 

ansikte. Han gjorde en avvärjande 

gest med handen. 

”Jag ber om tillgift”, sa han sirligt. 

”Gammal vana. Ja, jag känner till det... 

hm... erbjudande ni fått. Däremot blev jag 

aldrig tillfrågad innan brevet formulerades. 

Jag ska framföra synpunkterna till den det 

vederbör, men jag kan naturligtvis inte 

garantera någon ändring i saken.” 

Omeletterna kom in. Kyparen slog upp 

bordsvattnet i Harrings glas och avlägsnade 

sig sedan. 

”Det är inte allt jag har på hjärtat”, sa 

Stjerne sedan han svalt den första tuggan. 

Omeletten var verkligen njutbar. Skinkan 

168 169

var knaprig och det var sparsamt med potatis 

i den. ”Innan jag kommer att ge några 

som helst order i ena eller andra riktningen 

vill jag ha någon form av livstecken från 

min dotter. Det måste komma ett fotografi 

där hon håller fram en av dagens tidningar 

tillsammans med ett kassettband där hon 

läser upp minst tre rubriker från förstasidorna 

i DN och Svenskan. Om jag inte 

får det, utgår jag ifrån att ni har gjort någonting 

med henne och då kommer det här 

att bli en helt annan affär!” 

Han var själv medveten om att ögonen 

hade mörknat av vrede medan han talade. 

När han blev arg förvandlades hans utseende. 

Det jovialiska försvann och ersattes 

av ett hårt, hänsynslöst yttre. Det visade 

sig mest i blicken och den höll han stadigt 

riktad på konsthandlaren. Den gav resultat. 

Harring ryggade tillbaka för bråkdelen 

av en sekund och han var inte lika avslappnad 

som tidigare när han svarade. 

”Det låter som rimliga villkor. Så här på 

rak arm kan jag visserligen garantera att 

inget har hänt er dotter. Vi...förvarar henne 

bara!” 

”Den garantin är av noll och intet värde 

för mig!” 

”Medges. Kassett och polaroidfoto 

kommer att levereras till ert kontor i morgon 

förmiddag.” 

”Inte med post. Jag kräver att det är 

dagens tidningar.” 

”Med bud till företagets reception, naturligtvis”, 

sa Harring och markerade att 

han ätit klart genom att lägga kniv och 

gaffel snett över tallriken. ”Kaffe på maten?” 

”Ja.” 

Harring tillkallade kyparen och bad att 

få kaffe samt notan. Han lämnade över ett 

kreditkort och sa att han betalade alltsammans. 

Först tänkte Stjerne protestera men 

han ångrade sig. Det var bara dumt att låta 

småsaker regeras av prestige. Sedan Joel 

Harring skrivit på talongen och fått behålla 

sin del drack de kaffe under tystnad. 

Lunchen hade tagit en knapp timme i an- 

170 171

språk. Stjerne satt kvar när Harring reste 

sig och lämnade restaurangen. Han lät 

kyparen fylla i ännu en kopp kaffe medan 

han diskret såg sig omkring. Flera av gästerna 

hade suttit där när han kom och de 

satt fortfarande kvar, smuttande på pilsner 

eller kaffe. Det var omöjligt för honom 

att avgöra vilka som var hans män 

och vilka som tillhörde det andra syndikatet. 

För han tvivlade inte ett ögonblick på 

att de också hade sina vakthundar lösa. 

Det började bli dags för honom att ge 

sig av, men han kunde inte komma till Jurij 

Sjorodin med ett koppel blodhundar i 

hasorna. Han vinkade till sig kyparen. 

”Är Söderqvist här?” frågade han. 

”Visst. Han är här för det mesta om 

luncherna”, svarade kyparen. ”Kan jag 

hälsa honom något?” 

Josef Stjerne tog fram ett av sina firmavisitkort 

ur plånboken och räckte det till 

kyparen. ”Be Åke komma hit ett ögonblick”, 

bad han. 

Det dröjde fem minuter innan den stor- 

vuxne, skäggprydde mannen i randigt förkläde 

kom fram. De var inte personligt 

bekanta, men båda kände till att den andre 

existerade. 

”Inga klagomål på maten, hoppas jag”, 

sa Söderqvist. 

”Inte alls. Det var en utmärkt lunch, men 

jag har ett problem. Min firma har just fått 

en stor affär i lås och alldeles vid dörren 

sitter en journalist från Veckans Affärer. 

Dessutom såg jag att det stod en av tidningens 

fotografer ute i Kungsträdgården. 

Jag har ingen möjlighet att ge någon intervju 

just nu och det är precis vad den mannen 

kommer att kräva av mig. Skulle jag 

kunna få smita ut genom köket så att jag 

kommer ut på baksidan?” 

Söderqvist skrockade vid tanken på att 

lura pressen. Dessutom var detta ett lurendrejeri 

som inte berörde honom personligen. 

Det skulle inte störa hans goda relationer 

till den tredje statsmakten. 

”Det går utmärkt”, sa han. ”Man kan 

komma ut i köket genom att gå in bakom 

172 173

ardisken. Jag ska meddela bartendern att 

inte stoppa er. Låtsas gå till toaletten, smyg 

sedan in bakom bardisken. Om ni hukar er 

finns det ingen chans att ni syns från matsalen. 

Jag låter ställa in en sejdel öl på ert 

bord så det ser ut som om ni tänker komma 

tillbaka dit.” 

Stjerne log konspiratoriskt. ”Vad kostar 

en stor öl?” 

”Den här gången bjuder etablissemanget”, 

sa Åke Söderqvist. ”Välkommen åter 

en annan dag.” 

Josef Stjerne väntade tills kyparen anlänt 

med sejdeln. Han smuttade lite och 

sedan reste han sig och började gå. Ett par 

män vid ett bord längre bort reste sig till 

hälften, men de satte sig ner igen när de 

upptäckte att han gick mot toaletterna. De 

hann aldrig se hur han hukade sig ner, smet 

in under bardiskluckan och ut i köket. 

Klockan var tio i två när han hunnit de 

få kvarteren fram till Jakobs kyrka. Han 

såg ut över raderna av parkerade bilar på 

Västra Trädgårdsgatan. Han upptäckte inte 

någon som liknade den han blivit bjuden 

på resa i under gårdagen. Plötsligt stod 

Jurij Sjorodin framför honom. Ryssen hade 

stått och väntat i en portgång. 

”Vi har bråttom”, sa Stjerne. ”Jag har 

folk efter mig – men jag har skakat dem av 

mig så de dyker inte upp ännu på någon 

minut!” 

Sjorodin pekade på en Alfa-Sud femton 

steg bort. ”Kliv in”, sa han. ”Dörren är 

öppen.” 

Josef Stjerne steg in i framsätet. Av gammal 

vana satte han på sig säkerhetsbältet. 

Sjorodin såg leende på honom när han sjönk 

ner bakom ratten. 

”Laglydig helt plötsligt?” frågade han. 

”Det vore onödigt att stoppas av trafikpolisen”, 

svarade Josef. ”Vi kommer att 

åka omkring en bra stund för jag har en hel 

del att tala om.” 

Medan Sjorodin rundade Gustav Adolfs 

Torg, körde över Norrbro och strök längs 

Lejonbacken ner mot Skeppsbron berättade 

Josef Stjerne om det nya hotet mot fa- 

174 175

miljen och organisationen. De var framme 

vid Slusskarusellen innan Sjorodin sa något. 

”Och var kommer jag in i allt det här?” 

frågade han. 

”Som jag ser det, är jag till liten, eller 

ingen nytta alls, om mitt lagstridiga projekt 

spricker. Och det kommer det att göra, 

om de andra klarar sig undan med det här. 

Det är möjligt att de släpper min dotter 

levande om jag gör dem till viljes. Men 

om jag låter detta hända, utan att göra något 

åt saken, kommer jag att uppfattas som 

neutraliserad. Det blir kaos och anarki i 

undre världen. Ja, skratta inte, jag har faktiskt 

så mycket makt och inflytande... än 

så länge. Du, å din sida, har en kader som 

är specialutbildad att ta reda på olika saker. 

Det kan inte vara så stor skillnad 

mellan att jaga nukleära hemligheter och 

att söka rätt på, och befria, min dotter.” 

Jurij Sjorodin höjde ögonbrynen av förvåning. 

”Menar du att vi skulle bli din polis- 

styrka? Det var det grövsta!” 

Josef skrattade bittert. 

”Nej, jag tror inte att ni skulle ställa upp 

på min sida för bara kopior av några eländiga 

försvarskontrakt, som allesammans 

gäller motorsidan. Men jag har en bättre 

morot att komma med. I går berättade du 

detaljerat om vad jag var för figur. Då vet 

du säkert också att jag har intressen i andra 

branscher, bland annat inom dataindustrin.” 

”Jag vet det.” 

”Det finns försvarskontrakt där också – 

betydligt intressantare än ett antal fördelardosor”, 

fortsatte Stjerne. ”För närvarande 

arbetar vi med systemkomponenter på 

uppdrag av NASA. Alla tror att det gäller 

detaljer som ska användas i deras rymdskyttel. 

Jag – och några andra – vet bättre. 

Det är i själva verket ett nytt vapensystem 

som är under uppbyggnad. styrapparatur 

för robotar, både nukleära och sådana med 

konventionella stridsspetsar. Svenska försvaret 

är med på ett hörn. Det var därför 

176 177

marinens amiraler blev så uppbragta, när 

riksdag och regering nyligen bestämde att 

deras fartyg ska bestyckas med svenska 

missiler.” 

Han konstaterade belåtet att Sjorodin 

knep ihop ögonen och lyssnade ihärdigt. 

De hade lämnat Götgatan, körde över 

Skanstullsbron och började följa Nynäsvägen 

söderut. 

”Fortsätt”, uppmanade Jurij Sjorodin. 

Ryssen tände en cigarrett av samma slag 

han rökt inne i pizzerian dagen innan. Tobaken 

luktade illa när den brändes. 

”Har du inte råd med bättre cigarretter?” 

frågade Josef och ryssen skrattade gott. 

”Det här är machorka”, svarade han. 

”Äkta sovjetiskt rökverk. Hjälper utmärkt 

mot hemlängtan.” 

”Det som jag tror kan intressera din regering 

mest”, tog Josef upp den tappade 

tråden, ”är att jag utan svårigheter kan 

skaffa fram hela kopplingsscheman till 

alltsammans. Folk som jobbar med vetenskap 

är ganska slarviga. Jag har till och 

med sett en manual för hela konstruktionen 

ligga kastad i ett skåp på kontoret.” 

”Och det systemet tänker alltså Sverige 

skaffa?” 

”Det vet jag inget om, inte efter riksdagsbeslutet 

nyligen, men jag vet att det 

ska installeras av NATO på en del känsliga 

punkter i Europa och Nordnorge. Ställer 

ni upp och hjälper mig?” 

Sjorodin svarade inte med detsamma. 

Han svängde in mot Farsta, körde sedan 

Pepparvägen till Hökarängen innan han 

styrde tillbaka mot Nynäsvägen och började 

följa den norrut. 

”Mycket intressant”, sa han i höjd med 

Isstadion. ”Jag har visserligen också mina 

chefer, men jag tror nog det kan komma ett 

samarbete till stånd!” 

Josef suckade och såg på sina händer. 

”Vilken ohelig allians, när den så kallade 

organiserade brottsligheten slår sig samman 

med den socialistiska internationalen”, 

sa han lågt. 

”I vissa lägen får man inte vara så noga 

178 179

i valet av sängkamrat”, svarade ryssen. 

”Man får ta risken att bli flatlusbiten ibland. 

Ta inte illa upp, det var inte menat åt 

dig. Ska jag släppa av dig hemma?” 

”Jag kan kliva av vid kontoret ifall du 

vill köra mig dit.” 

”Till Odenplan då, så vi inte blir sedda 

tillsammans i onödan.” 

När de skildes intill Sexorama och den 

avflyttade barnvagnsbutikens tomma lokal 

frågade Josef hur lång tid Jurij behövde 

på sig för att få fram ett besked från 

sina chefer. Ryssen log belåtet och lite 

segervisst. 

”Inom vår avdelning lider vi inte av samma 

byråkratipsykos som drabbat andra 

departement i mitt stora hemland”, svarade 

han. ”Jag kommer att kunna ge ett besked 

i morgon. Men det finns en sak som 

du troligen inte tänkt över ordentligt.” 

”Vad?” 

”Om vi hjälper dig att befria din dotter 

har du förklarat den andra ligan krig. Är 

du beredd att ta ett krig?” 

Nu var det Josef Stjernes tur att le. 

”Man kan alltid förklara krig när man 

har rätt allierad.” 

”Jag tror jag uppfattade antydningen 

rätt”, sa Jurij Sjorodin. Nationer har gått i 

krig av mindre anledningar, och med mer 

moderata vinstmöjligheter, än i det här fallet. 

Jag återkommer.” 

Han rivstartade och tog till höger på 

Odengatan. 

180 181

KAPITEL FEM 

Det var fredag, duggregnet hade återkommit 

och Josef befann sig på kontoret. 

Han hade som vanligt kommit till 

Karlbergsvägen före alla sina anställda. 

Utespring eller sen TV-tittning på kvällarna 

hade aldrig intresserat honom, därför var 

han alltid klarvaken vid halv sex, sextiden 

på morgnarna. Dessutom hatade han tid 

som inte utnyttjades, vilket gjorde att 

Jonsson måste kliva upp tidigt för att hämta 

chefen till arbetet. 

I dag hade han svårt att utnyttja sin tid. 

Pappershögarna på skrivbordet förblev 

olästa, breven som lagts dit föregående 

eftermiddag var fortfarande inte undertecknade. 

Han väntade. 

Meddelandet kom fem minuter över tio. 

183

Ett bud hade lämnat in ett litet paket i receptionen. 

Han bad dem skicka upp det 

med dokumenthissen som mynnade ut i 

bokhyllan. 

Josef stirrade länge på polaroidfotografiet. 

Det var ingen skicklig fotograf som 

tagit det. Bilden var lätt suddig, men tillräckligt 

tydlig för att man skulle se vad 

den föreställde. 

Anne satt på något som kunde vara en 

pall framför en vägg med ljus tapet. Hon 

var röd i ansiktet, antagligen beroende på 

att fotografen använt fel bländare och blixt. 

Dessutom verkade hon trött. Det ljusa 

håret – också lite mer rödtonat än naturligt 

– var okammat. Han kände igen blusen 

hon hade på sig. Den hade han köpt som 

present till henne under en affärsresa till 

Rumänien. Det var ingen billig blus och 

han hade hoppats att hon skulle bli glad. 

Visst hade hon tackat, men inte särskilt 

översvallande. Han fick förklaringen veckan 

efter när han råkade passera Hennes 

mitt emot Skattehuset vid Götgatan. Hela 

skyltfönstret var fyllt med liknande blusar 

– och de kostade bara hälften så mycket 

som han gett i Bukarest. På benen satt 

något som liknade tajta jeans. Han morrade 

någonting. Hemma brukade hon i varje 

fall ha den goda smaken att gå klädd i kjol 

eller klänning. Hade hon verkligen långbyxor 

i skolan? 

Framför sig höll hon upp Dagens Nyheter. 

Han vek upp sin egen tidning och konstaterade 

att den och tidningen på bilden 

hade identiska förstasidor. Hon hade alltså 

varit vid liv tidigt samma morgon. Eller 

kanske alldeles nyss. Han visste ju inte 

var hon fanns. 

Han tog kassetten och satte in den i stereodäcket, 

tryckte på startknappen och 

lyssnade. 

”Hej pappa! Jag förstår att du och mamma 

är oroliga for mig. Det går ingen nöd 

på mig här. De vill att jag ska läsa rubriker 

ur dagens tidningar. Vänta lite...” 

Det blev ett par ögonblicks tystnad, se- 

184 185

dan prasslade det av papper. Hennes röst 

återvände och nu läste hon tre förstasidesrubriker 

ur Svenska Dagbladet, sedan ur 

Dagens Nyheter. Josef Stjerne motkontrollerade 

på sina egna exemplar. Allt var som 

det skulle. 

”De gör mig ingenting illa och jag bor i 

ett ganska trevligt rum med gräsmatta och 

skog utanför. De håller rummet låst, utom 

när jag får mat. De vill inte tala om varför 

jag är fånge hos dem, säger bara att det 

inte ska dröja innan jag är fri igen. Om de 

vill ha pengar, ge dem det. Du har ju pengar. 

Jag längtar hem...” 

Det var tydligt att hon började gråta. 

Inspelningen stoppades mitt i en snyftning. 

Han tittade på påsen som bilden och kassettbandet 

kommit i. Det var en vanlig brun 

korsbandspåse där fliken och baksidan 

hade två klisterränder som pressades mot 

varandra för att fästa. På fliken stod tryckt: 

Kan öppnas och förslutas på nytt. 

Han vek ihop påsen försiktigt och stoppade 

den i innerfickan tillsammans med 

bilden och bandet. Det behövdes en 

kraftansträngning för att han skulle orka 

läsa igenom de utskrivna breven och börja 

underteckna dem. I ett brev fanns ett 

stavfel men han lät det passera. Sedan 

ögnade han igenom övriga papper, noterade 

vad han behövde veta och stoppade 

sedan ner de olika buntarna i flera internkuvert 

som fick åka ner med den lilla hissen. 

Han sa till i växeln att han inte tog emot 

samtal, utom från en viss Lagert om han 

skulle ringa. Så knäppte han händerna, 

lutade sig bakåt och försökte tänka medan 

han väntade. 

”Du har ju pengar”, hade hon sagt. Vad 

hjälpte pengar...? 

Och vad skulle hända om Sjorodins 

uppdragsgivare inte gav honom tillstånd 

att gå med på villkoren? För ett ögonblick 

funderade han på att låta ordern om tillbakadragande 

av alla langare tillhöriga hans 

186 187

syndikat gå ut. Han hade handen på telefonluren 

men släppte den som om han bränt 

sig. Josef drog djupt efter andan och bestämde 

sig för att försöka ta det kallt. ”Pappa”, 

hade hon sagt. Det brukade hon aldrig 

göra annars. Hemma hette han alltid 

”far”. Tårarna började komma fram och 

han lät dem rinna. 

Telefonsignalen från den privata apparaten 

delade tystnaden med samma äckliga 

ljud som när man river sönder ett tygstycke. 

Han fick knottror på ryggen och rev 

till sig luren innan andra signalen hann gå 

fram. Det var som väntat Sjorodin. 

”Det är grönt”, sa ryssen. ”Har du fått 

ditt meddelande?” 

”Ja, jag har det här!” 

”Bra. Meddela att du går för dagen. Ta 

tunnelbanan från Odenplan till T-centralen, 

sedan byter du till det blå tåget och åker 

till Tensta. Vi ska se till att du blir hämtad 

där.” 

”Tensta?” sa Stjerne överraskat och 

hörde ett glatt skratt genom ledningen. 

”Naturligtvis. Var gömmer man en kotte 

om inte i skogen? Var gömmer man utlänningar 

om inte i ett område med en 

massa andra utlänningar? Ta med alltsammans 

och kom.” 

Josef var på väg att säga något men klicket 

i örat berättade att han var för sent ute. 

Han meddelade växeln sitt beslut att gå 

för dagen, förebärande att han inte mådde 

bra. Om Lagert ringde skulle de ta hans 

telefonnummer, eftersom Stjerne tänkte 

ringa och höra efter om någonting viktigt 

förekommit. 

Resan Odenplan-Centralen var inget 

problem, men sedan kom bekymren. Efter 

att ha frågat om vägen flera gånger hamnade 

Josef Stjerne långt nere i underjorden, 

där de blåmelerade betongväggarna var 

fullklottrade med allehanda slagord och 

könsinvektiv. Till sist kom han ner på en 

plattform där det stod ett tåg och han började 

skynda fram till det. I sista sekunden 

uppfattade Josef att tåget skulle gå till 

Kungsträdgården och rusade över till an- 

188 189

dra perrongen. Han lyckades komma med 

just som dörrarna stängdes. 

Det fanns nästan inte en människa i vagnen 

och han slog sig ner på handikapplats 

i vagnens ände. Redan innan tåget kom 

fram till Västra Skogen var han övertygad 

om att det var ett äventyr att åka kommunalt. 

Han tänkte inte göra om det! 

Den gula Alfa-Suden stod utanför tunnelbanestationen 

och väntade när han klev 

ut. I Tensta var det solsken. Han steg in i 

en lilla bilen och nickade mot Jurij Sjorodin. 

Spionen styrde in mot de enorma bostadsområden 

som kastats ut på Järvafältet 

och efter en färd på knappt tio minuter 

stannade han på en parkeringsplats. Utan 

att spilla några ord gick han före Josef 

Stjerne mot en hyreskasern med loftgång. 

Han låste upp ytterdörren till en lägenhet 

på tredje våningen. Kökets fönster vette 

mot loftgången och därför var också köket 

ett kök. Övriga rum var däremot omgjorda 

och hade få likheter med de intentioner 

arkitekten försökt omforma till verk- 

ligheten. Längs den vardagsrumsvägg som 

låg mot köket fanns en rostfri bänk med 

vatten och avlopp. Väggen var upphuggen 

nertill och rören hade kopplats ihop med 

vattenledningssystemet under diskbänken 

i köket. 

Ett av de två relativt små sovrummen 

hade delats av och innehöll bland annat ett 

fullt utrustat mörkrum. I det andra sovrummet 

fanns visserligen en säng, en 

TV-apparat och en stereo med radio och 

kassettspelare, men större delen av golvytan 

belamrades med lårar och kartonger. 

”Vi har inte hunnit packa upp allt ännu”, 

urskuldade sig Sjorodin. 

I lägenheten vistades tre personer, en 

kvinna och två män. Sjorodin presenterade 

dem. 

”Det här är Valentina Grut”, sa han och 

Stjerne nickade en hälsning mot kvinnan. 

”Du kommer att få en hel del med henne 

att göra i fortsättningen. Hon är vår elektroniska 

expert, mycket kunnig när det 

gäller datakomponenter. Vi har omplacerat 

190 191

henne från ett lättare industrispionage som 

polska ambassaden beställt. Det du hade 

att berätta ansågs vara viktigare.” 

”Varför berättar du allt det här för mig?” 

frågade Stjerne. ”Jag vill helst veta så lite 

som möjligt.” 

Sjorodin skrattade ett smittande skratt 

igen och tände en av sina förfärliga papyrosser. 

”Vi räknar med gott samarbete från din 

sida”, svarade ryssen. ”Ju mer du vet, 

desto mer har du att frukta ifrån oss, ifall 

du inte skulle vilja vara tjänstvillig längre.” 

Det fanns inget hotfullt i hans röst. Den 

var lika vänlig och glad som alltid, men 

det fanns ändå ingen möjlighet för Josef 

att missta sig på innebörden i det han yttrade. 

Spela med. eller bli en säkerhetsrisk. 

Säkerhetsrisker eliminerades. Mycket 

elementärt! 

”Välkommen”, sa Valentina och räckte 

honom handen. Hon var ganska kortväxt, 

knappt över hundrafemtiofem, och hade 

ett sött ansikte. Josef tyckte att det rätta 

ordet var söt, eftersom hon knappast var 

vacker enligt västerländsk 

affischtavlestandard. Hon var lite knubbig 

och hade väl utvecklade bröst. Ansiktet, 

som inramades av svart hår, klippt i 

pagefrisyr, hade en gullig – jo, det var det 

rätta uttrycket – rundning. Uppnäsan att 

välplacerad över en liten, fyllig plutmun 

och ögonen var kolsvarta. Hon såg frisk 

ut, som en människa som brukade tillbringa 

fritiden i motionsspår och skidbackar. 

Den äldre av de två männen slog ihop 

klackarna och bugade formellt. 

”Stepan Vronskij”, presenterade han sig, 

och Josef undrade om de namn han fick 

höra var de riktiga, eller om de bara var 

täcknamn. Fast han ställde aldrig den frågan 

högt. 

”Stepan är vår alltiallo”, förklarade Jurij 

Sjorodin. ”Det inte andra duger till, det 

klarar han i allmänhet av.” 

Vronskij var lång och mager med ett tärt 

ansikte som fick honom att se äldre ut än 

192 193

han var. Josef uppskattade honom till cirka 

sextiofem, men insåg också att han 

kunde ta fel på minst fem år. Den gängliga 

kroppen gjorde att mannens grå kläder såg 

lite urvuxna ut. Han hade vänliga, grå ögon 

och det likaledes grå håret började bli tunt 

över hjässan. 

” Sedan har vi vår fotografiexpert, Alexej 

Ivanov” , fortsatte Sjorodin. ”Han talar 

tyvärr inte svenska, men det är inte något 

större handikapp i det här sällskapet. Stepan 

förstår och läser sju språk obehindrat, 

fast han har en omisskännlig georgisk dialekt 

när han talar dem.” 

Josef skakade hand med fotografen och 

därefter bad Jurij att han skulle överlämna 

kassetten, kuvertet och fotot. Sedan 

Sjorodin försäkrat sig om att de andra börjat 

granska föremålen frågade han Josef om 

det var något han ville ha. 

”En kopp kaffe, kanske?” 

”Varför inte”, svarade Josef Stjerne. 

”Det kan behövas något stärkande efter 

den här upplevelsen!” 

Sjorodin skrattade igen och gick före in 

i köket. Där släckte han sin munstyckeförsedda 

cigarrett under kökskranen och 

kastade de våta resterna i soppåsen under 

vasken. 

”Upplevelse?” frågade han medan han 

började göra i ordning kaffet. ”Vad då för 

upplevelse?” 

”En spioncentral mitt i Tensta! Det kunde 

man knappt vänta sig!” 

”Precis. Det vore dumt att ha den på ett 

ställe där man väntade sig att hitta en. Det 

vore att inbjuda till avslöjanden. Detta är 

dessutom bara en av flera. Vi alternerar, 

det är säkrast.” 

Tre kvart senare hade de druckit kaffe 

och ätit ur en påse skorpor som tydligen 

stått länge i skåpet. Fotografen ropade 

något och Sjorodin gick in till honom. Efter 

en kort stund kallade han på Josef. 

Vronskij, Ivanov och Sjorodin stod vid 

bänken vid väggen mot det mindre sovrummet. 

Där låg en fortfarande våt förstoring 

i svartvitt av fotografiet som kommit 

194 195

till Josef. Intill låg en detaljförstoring av 

Dagens Nyheters logotype och dateringsrad. 

”Titta här”, sa Sjorodin och pekade på 

tidningssidans högra del. ”Här finns några 

prickar. De flesta människor tänker inte 

på att de finns där, men prickarna berättar 

vilken upplaga det är. Oavsett om din dotters 

kidnappare har köpt DN i en kiosk 

eller fått den i brevlådan, berättar de här 

prickarna att det inte är en Stockholmsupplaga. 

Tidningen hör till dem som sprids 

minst sjuttio kilometer från huvudstaden. 

Den ingår i tredje omgörningen från slutet. 

Om kidnapparna nu inte arbetar på DN, 

vilket jag tvivlar på, måste de finnas en 

bra bit utanför stan. Det stämmer också 

med att du fick kassetten och fotot rätt 

sent.” 

Han lade fotot av tidningshuvudet åt sidan 

och visade Josef på det andra. 

”Det intressanta på den här bilden är 

inte din dotter. Se på väggtapeten. Det är 

en sjögrästapet, tydligen av relativt god 

kvalitet. Det är en dyr tapet, som inte brukar 

finnas i vanliga lägenheter. Om du sedan 

ser på golvet – det syns en bit av det 

mellan Annes ben och väggen – ser du att 

golvplankorna är breda, tydligen hyvlade 

och ytbehandlade. Det tyder också på att 

det inte är en lägenhet hon förvaras i. Troligen 

en villa eller sommarstuga minst sju 

mil från Stockholms city.” 

”Det var som fan!” utbrast Josef Stjerne 

och glömde alldeles bort att han inte 

brukade använda kraftuttryck i vanliga fall. 

Under tiden hade Valentina Grut arbetat 

inne i den belamrade sängkammaren. Hon 

bad Sjorodin om hjälp att plocka fram flera 

apparater ur de olika lådorna och till 

sist såg det ut som en avancerad inspelningsstudio 

därinne. Det blinkade av 

många lampor när hon slog på strömmen. 

Persiennerna var nerdragna och ett oscilloscop 

skimrade grönt i halvdunklet när 

hon släckte taklampan och tände en vanlig 

kontorslampa intill kontrollbordet . Han 

satte in kassetten i en maskin, tog på ett 

196 197

par hörlurar och sedan hörde Josef sin 

dotters röst igen. 

”Det här kommer att ta lite tid”, sa Sjorodin. 

”Vi får vänta.” 

”Finns det telefon?” frågade Josef. ”Jag 

lovade att höra av mig till kontoret. De 

blir fundersamma om jag inte gör vad jag 

sagt.” 

”I köket.” 

Josef ringde. Bo Lagert hade hört av sig, 

men meddelade att han inte hade några nya 

uppgifter att komma med, varför det inte 

var nödvändigt för Josef att ringa honom. 

Han passade också på att ringa hem till 

Eva och säga att han troligen inte skulle 

hinna hem till middag. Hon behövde inte 

laga något åt honom, eftersom han med 

största säkerhet ändå tvingades äta ute 

under eftermiddagen. 

Det blev en pinande sysslolöshet innan 

Valentina Grut äntligen hade något att komma 

med. 

”Jag har lyssnat igenom alla bakgrundsljud 

från tejpen och vi har inte mycket att 

gå efter”, sa hon missbelåtet. ”Det enda 

jag är säker på är att platsen måste ligga 

söder om Stockholm.” 

”Hur kan man komma fram till det bara 

genom att lyssna?” frågade Josef Stjerne 

förbluffat. ”Jag hörde inget annat än hennes 

röst och hon sa ingenting om riktningen.” 

Valentina Grut log och plötsligt tyckte 

Josef att hon inte bara ar söt – hon var 

riktigt vacker. 

”Det ligger två olika ljud från flygplan 

på hög höjd i bakgrunden. Det går att fastställa 

att de flyger åt olika håll. Jag har 

kört igenom de olika värdena och kommit 

fram till att inget av ljuden härrör från en 

Fokker. Alltså måste det vara maskiner 

på väg till och från Arlanda. Från Arlanda 

International går sällan några flygplan norrut 

över land, och flygplatsen ligger mindre 

än fyrtio kilometer från Stockholm. Dessutom 

måste platsen ligga väster om Södertälje. 

Maskiner söderifrån flyger över 

Södertälje under inflygningen mot Arlan- 

198 199

da. De väljer inte från vilken banända de 

ska landa förrän de kommer norr om Stockholm. 

Ljudet från det andra planet, på relativt 

hög höjd, är avlägsnare. Om jag är 

riktigt underrättad ligger den sydgående 

korridoren i närheten av Strängnäs. Det 

skulle betyda att vi har en skärningspunkt 

någonstans i Gnestatrakten.” 

”Fantastiskt!” sa Josef. 

Jurij Sjorodin slog sig ner på sängen och 

tände en ny machorka på glöden från den 

gamla, som han sedan släckte i krukan till 

en halvdöd pelargonia som stod på fönsterkarmen. 

”Om vi då går logiskt till väga, bör platsen 

kunna lokaliseras”, sa han och lät förhoppningsfull. 

”Gnesta stämmer någorlunda 

avståndsmässigt, men är för nära för 

att passa in på DN:s upplagemarkering. 

Den stämmer bättre in på den upplaga som 

lastas om och distribueras från Nyköping. 

Där går en väg upp mot Gnestahållet och 

kommer fram vid trakten av Björnlunda. 

Ja, se inte så förvånad ut, Josef. Jag har 

arbetat en del i de trakterna, så jag vet. Vi 

kan också utgå ifrån att huset där Anne 

förvaras inte ligger i tätbefolkade trakter. 

Det bör ligga avsides och tillhöra någon 

som inte lever alltför fattigt. Hur pass väl 

känner era... hm... ligor till varandras 

medlemmar?” 

”Jag vet ingenting, men det finns naturligtvis 

andra som känner till en hel del”, 

svarade Josef. ”Jag kan ordna fram det på 

relativt kort tid.” 

”Bra. Sätt igång!” 

Ordern var kort och militärisk. Den kom 

från en man som var van att bli åtlydd. 

Josef gick till köket, tog telefonen och 

ringde Ove Birgers. Samtalet blev ganska 

kortfattat och slutade med att Birgers lovade 

åstadkomma en så detaljerad förteckning 

han någonsin kunde få fram till nästa 

morgon. Sjorodin stod bredvid och lyssnade. 

Innan Josef lade på avbröt han och 

gjorde tecken att Stjerne skulle hålla handen 

för mikrofonen. 

”Säg till honom att lämna in utskriften i 

200 201

eceptionen på Hotell Sheraton”, förklarade 

han. ”Adressera brevet till Mr James 

Smith, Tallahassee, USA. Det brukar alltid 

finnas någon Smith, antingen redan där 

eller också aviserad.” 

Josef lämnade beskedet vidare. ”Nu kan 

du och jag tala affärer”, sa Jurij sedan Josef 

lagt på. Jag kör dig hem nu och hör av mig 

till kontoret i morgon förmiddag. När vi 

träffas i morgon vill jag ha kontraktskopiorna 

vi talade om tidigare. Det får bli en 

första avbetalning för våra tjänster.” 

”Får ska klippas, inte flås!” sa Josef ironiskt. 

”Fälldin?” 

”Nej, kejsar Tiberius”, svarade Stjerne. 

”Han dog år 37 efter Kristus.” 

Sjorodin skrattade lågt och sa sedan utan 

att höja rösten, som för att inte bli hörd av 

människorna i rummet intill: ”Du får inte 

komma med sådana årtalsangivelser till 

mig. Vi på andra sidan är, som du vet, statliga 

ateister. Men jag har smygläst, så jag 

vet på ett ungefär vilket år du menar.” 

Josef Stjerne log tillbaka. En kommunist 

med självironi, det hade han aldrig träffat 

förr. När han tänkte efter hade han nog 

inte träffat så många heller – och möjligheten 

fanns att Jurij Sjorodin bara arbetade 

åt regeringen, inte lät sig omfattas av 

deras ideologi. 

Sjorodin gick före honom ut ur lägenheten. 

Han såg sig noga omkring innan han 

lämnade huset. 

”Yrkesskada”, sa han förklarande på väg 

till bilen på parkeringsplatsen. ”Det finns 

ingen möjlighet att ert SÄPO skulle ha 

hunnit lokalisera oss hit, men man kan förstås 

aldrig vara nog försiktig. Hem eller 

till kontoret?” 

”Kör mig till Slussen, så går jag därifrån”, 

svarade Josef. 

Eva blev förvånad när han kom hem. 

Sedan blev hon nervös. ”Jag har ingen mat 

i ordning”, sa hon. ”När du ringde trodde 

du att du skulle komma hem sent och ha 

ätit när du kom. Jag har inte ens varit och 

handlat.” 

202 203

”Det gör inget. Jag är inte hungrig”, tröstade 

han henne. ”Och jag är överhopad 

med arbete. Jag går in till mitt.” 

”Något nytt om Anne?” 

”Tyvärr”, sa han med en huvudskakning. 

”Men mannen som letar efter henne har 

åkt ut i skärgården. Det är möjligt att jag 

kommer att få ett besked från honom redan 

i morgon. Så fort jag får veta något 

kommer jag att berätta det för dig.” 

Hon såg om möjligt ännu tröttare ut än 

dagen innan. Hyn hade blivit grådaskig och 

han märkte att hon luktade svett. Josef tittade 

ut i köket. På bänken stod några 

osköljda tallrikar. Diskmaskinen var full. 

Den hade aldrig satts igång. 

Han såg forskande på henne och upptäckte 

att hon tydligen skämdes. Hon hade 

tårar i ögonen. ”Jag har inte hunnit”, urskuldade 

hon sig. ”Det har varit så mycket 

runt omkring mig sista tiden.” Hon snyftade 

till. ”Jag har inte orkat heller, bara 

inte orkat. Det här med att Anne inte hör 

av sig har sugit musten ur mig alldeles. 

Varför tror du det har blivit så här, Josef? 

Varför ringer hon inte... och lät bli att ringa 

innan hon åkte. Jag trodde vi hade så bra 

kontakt med varandra... och så har jag 

kanske varit en dålig mor hela tiden.” 

Josef lade armen om henne och drog 

henne intill sig. ”Det är klart att du är orolig. 

Det är jag också, fast inte så farligt 

mycket nu längre. Att hon är borta har inget 

med dig som mor att göra. Hon är bara 

förälskad och då glömmer man allt annat... 

när man är i den åldern.” Han skrattade till 

vid hennes öra och hoppades att skrattet 

lät äkta. ”Då kan man leva på kärlek och 

risk luft. Man behöver inte mammas hemlagade 

köttbullar förrän den värsta kärleksyran 

gått över. Det är först då man känner 

att det börjar suga i magen igen.” 

Hon kramade honom tillbaka. Josef 

tyckte att han kände en pust av vin från 

henne och rynkade pannan. Eva sa inget, 

bara höll hårt om honom, som om hon var 

rädd att falla om hon tappade taget. 

”Du behöver koppla av!” fortsatte Jo- 

204 205

sef. ”Vad sägs om att tappa upp ett riktigt 

hett bad? Det brukar jag göra när jag känner 

mig spänd. Det hjälper faktiskt. Man 

känner sig mycket lättare till mods av det. 

Under tiden lagar jag lite te. Bagaren här 

nere hade fortfarande öppet när jag kom. 

Jag kilar ner och köper gott bröd, så dricker 

vi te tillsammans när du kommit upp ur 

badet. Vad sägs?” 

Hon nickade mot hans axel. Med en 

vanegest strök hon håret från pannan och 

gick mot badrummet. Josef skyndade sig 

att skölja av tallrikarna på diskbänken. Han 

ställde in dem i diskmaskinen och stängde 

locket. Ögonblicket efter var han tvungen 

att öppna det igen. Han visste inte alls hur 

maskinen fungerade och manövrerades, 

men han såg att det fanns en bruksanvisning 

på lockets insida. Det var inte svårt 

alls. Det stod diskmedel och klarmedel i 

skåpet under vasken. Där stod också fyra 

tomma rödvinsbuteljer. Han bestämde sig 

för att inte kommentera dem. I varje fall 

inte just för tillfället. Sedan han vridit på 

diskmaskinsratten och stängt luckan ordentligt 

hörde han vatten brusa in i apparaten. 

Teknikens under, tänkte han och 

skyndade ut för att köpa bröd. Hon badade 

fortfarande när han kom tillbaka och 

började sätta på tevatten. 

Josef Stjerne kände sig förtvivlad. Det 

var svårt för honom att behålla allt han 

visste inom sig själv. Men han kunde omöjligt 

berätta för någon vad som verkligen 

hänt Anne. Det enda han kunde göra var 

att försöka uppmuntra Eva. Kanske också 

Philip, men sonen var tack och lov inte 

hemma. Han visste med sig att han skulle 

få oerhört svårt att lugna två människor. 

Han kände sig dessutom oviss for egen 

del. Att de skickat honom kassetten och 

fotografiet betydde en hel del. Men han 

visste fortfarande inte om de hade gett 

honom den tidsfrist han begärt. Ett besked 

i den riktningen saknades och Harring hade 

inte haft någon möjlighet att göra sig påmind 

under dagen. 

Fast Josef hade heller knappast räknat 

206 207

med att Joel Harring gjorde något så urbota 

dumt som att höra av sig till firman. Han 

skulle naturligtvis gå tillbaka längs de 

kanaler han själv blivit kontaktad. Det 

betydde att om ett samtal kom, blev det 

Ove Birgers som ringde. 

Eva kom upp ur badet tio minuter senare 

och hon såg betydligt fräschare ut. Runt 

huvudet satt en frottéhandduk lindad och 

hon hade kostat på sig lite rött på läpparna. 

Josef tog tevattnet från plattan när han 

hörde badrumsdörren öppnas. 

”Det dröjer ett par minuter innan det 

dragit färdigt”, sa han när hon kom in och 

höll på att knyta skärpet till morgonrocken. 

Vill du ha lite rostat bröd?” 

Hon satte sig vid sin tekopp. ”Ja tack.” 

”I morgon är det lördag”, sa Josef sedan 

han slagit upp åt dem båda och ställt fatet 

med det rostade brödet på bordet. ”Vi får 

kanske inte höra något ifrån henne under 

helgen, men i nästa vecka är jag ganska 

säker på att hon kommer tillbaka.” Han 

försökte åstadkomma ett skratt. ”Vad vet 

jag... hon är kanske till och med gift när 

hon dyker upp. Familjen utökas med en 

liten svärson.” 

Hennes leende var mer tappert än ärligt. 

”Det finns något som heter hindersprövning”, 

sa hon under tiden hon bredde smör 

och marmelad på brödet. ”Det hinner man 

inte få så fort. Dessutom vimlar det inte 

precis av präster i skärgården.” 

”Nej, tiderna har förändrats sedan Strindberg 

skrev Hemsöborna. Prästerskapet har 

säkert blivit nyktrare sedan dess”, svarade 

Josef. ”Även om de pratar lika mycket 

smörja fortfarande.” 

”Så ska du väl ändå inte säga”, sa Eva 

och såg stort på honom. ”Hela vår civilisation 

bygger på kristendomen.” 

”Ja, och se vart det har fört oss”, muttrade 

han och tänkte på något helt annat än 

Eva trodde att han menade. 

De blev sittande länge i köket och efteråt 

följde hon honom in i sängkammaren. 

Han avskydde sig själv efteråt. Det han 

visat henne, gett henne, var bara en falsk 

208 209

vara. När hon kved av lust under hans uthållighet 

visste hon inte att han hela tiden 

tänkte på att han höll på att förlora det han 

byggt upp. 

KAPITEL SEX 

Lördag morgon kom med strålande sol. 

När Josef Stjerne anlände till kontoret, 

nästan lika tidigt som annars, kände han 

sig lätt illamående. Eva hade varit mycket 

kärleksfull under natten och han hade inte 

tyckt att han kunde göra som vanligt – 

vända ryggen till och låtsas sova efter det 

första samlaget. 

Han gick till arkivet, kände på dörren 

och fann att den var låst. Josef såg sig 

omkring med smått förtvivlad blick. Han 

började begripa att företaget växt ifrån 

honom. I början visste han var allting fanns 

och han hade själv alla nycklar till alla 

skåp hängande i en knippa i kontorsskrubben. 

Han slog sig ner på en kontorsstol vid 

ett litet skrivbord, fyllt av datautskrifter, 

och försökte tänka konstruktivt. Någonstans 

måste nyckeln finnas, och den borde 

210 211

inte heller vara särskilt gömd. Arkivet 

nyttjades då och då under arbetstid, oftast 

av den gamle man som kallades vaktmästare, 

men vars enda syssla bestod i att han 

lunkade fram och åter i firmaetagen, bärande 

på internbrev. När gubben inte var 

ute på dessa turer brukade han sitta inne 

hos växeltelefonisten, förebärande ont i 

benen. 

Josef reste sig och gick till den lilla inglasade 

hytt som var firmans kommunikationscentrum. 

När han tog i handtaget för 

att öppna dörren fick han en kraftig elektrisk 

stöt. Han drog handen till sig och 

mindes plötsligt klagomålen som kommit. 

Mattan som lagts in for dyra pengar var av 

fel sort, stod det i skrivelsen från personalklubben. 

Den alstrade statisk elektricitet. 

Så fort man tog i ett metallföremål 

blev det en urladdning. Detta var visserligen 

inte farligt eller skadligt – det hade 

företagsläkaren konstaterat – men det var 

obehagligt. Nu förstod Josef hur obehagligt 

det var. Han tryckte ner handtaget med 

armbågen och steg in. 

Nycklarna hängde i ett skåp på den vägg 

som inte var gjord av glas. Alla krokar 

hade ordentliga märkningar, så nu behövde 

han inte leta längre. Han tog nyckeln 

och låste upp arkivdörren, vandrade längs 

de dignande hyllraderna tills han kom allra 

längst in. Där fanns en bastant dörr av 

armerad plåt som ledde till ett brandsäkert 

rum i rummet. Dörren kunde bara 

öppnas om man hade tillgång till kombinationsnumret. 

Tre personer hade kunskap 

om dessa siffror – Stjerne, administrative 

direktören John Bengtsson och advokat 

Arvid Tallback. Advokaten visste emellertid 

inte om att han hade denna förmån. 

Numret fanns med bland handlingar som 

han förvarade. 

Josef kunde numret utantill. Det var de 

första sex siffrorna i hans hustrus födelsenummer, 

vilket var praktiskt att ha i minnet, 

för att inte glömma hennes födelsedag. 

Kontrakten han sökte fanns därinne. Det 

212 213

var rejält tilltagna pappershögar, eftersom 

försvarsmaktens jurister inte lämnat någonting 

åt slumpen i bestämmelserna. Han lade 

alltsammans i en gul papperskasse från Bra 

& Wessels och återvände ut i kontorslandskapet 

för att hitta kopieringsapparaten. 

Det var en bastant maskin med rattar, knappar 

och lampor. Att få igång den var inte 

svårt, men sedan visste han inte riktigt hur 

han skulle göra. Det syntes inte till någon 

bruksanvisning, som den han hittat på diskmaskinen 

hemma, utan allt som stod var 

Nashua N220. Det gjorde honom inte klokare. 

Efter en del misslyckade försök började 

han förstå hur apparaten fungerade. En 

knapp märkt med en sol åt ena hållet och 

en sol som gick i moln åt andra hållet hade 

med ljusstyrkan att göra, ratten med siffrorna 

bestämde antalet kopior och en liten 

underlig figur varnade för att det inte fanns 

tillräckligt med kopievätska. 

Det tog honom en timme och en kvart 

att kopiera alltsammans och sedan åter- 

ställa kontrakten till arkivet. Med kopiorna 

den gula kassen tog han hissen upp till 

sitt eget kontor och han hade inte varit där 

i mer än trettio sekunder förrän telefonen 

gav ifrån sig en ilsken signal. 

Det var Jurij Sjorodin. 

”Har du tagit sovmorgon?” frågade ryssen 

sötsurt. ”Jag har ringt flera gånger.” 

”Jag har uppfyllt dina önskemål”, morrade 

Josef Stjerne tillbaka. ”Kontrakten 

du skulle ha i dag är kopierade och klara. 

Jag hoppas bara att jag inte kommer att 

förlora alltför mycket på den här bytesaffären.” 

Sjorodin skrattade. ”I den här hanteringen 

är det aldrig någon som vinner”, svarade 

han sedan och lät allvarlig igen. Att 

arbeta med underrättelseverksamhet är ett 

smutsigt hantverk. Det kräver kalla nerver 

– och det har ju du! Men det kräver 

också en del annat som jag inte är så säker 

på finns bland dina egenskaper.” 

”Som vad?” 

”Underkastelseförmåga. Att ifrågasätta 

214 215

allt som inte kommer från den som ger 

order. Du kommer att få gå igenom en hård 

skolning, min vän.” 

Josef upplevde något som liknade förtvivlan 

under ett intensivt ögonblick. Det 

Sjorodin sa var bara en bekräftelse på vad 

han redan tidigare anat; att den som en gång 

fastnat i nätet kom aldrig loss. Sedan fan 

tagit ett finger lät han sig inte nöja med 

bara handen. Han skulle ha hela kroppen 

– antagligen också hela själen. 

”Det är kanske en fråga om anpassning”, 

suckade han. ”Just nu är det troligen bäst 

att inte tala om den saken. Jag har min 

handpenning här i en papperskasse. Det 

viktigaste för tillfället är att min dotter 

räddas.” 

”Jag förstår din inställning. Gå till Sankt 

Eriksplan, fortsätt ner till utfarten mot 

Solna. Jag hämtar upp dig där. Om du går 

omedelbart bör du vara framme om tio 

minuter.” 

”Okay.” 

Josef kände sig schabbig som en clo- 

chard innanför skinnet när han lämnade 

huset och steg ut på trottoaren. Han hade 

inte gått många steg förrän han hörde ett 

par höga bilhornssignaler alldeles intill sig. 

Han vände sig om och såg bilen som åstadkommit 

oväsendet. Josef var säker på att 

han aldrig sett den förut. Så öppnades 

dörren på motsatta sidan och ett huvud 

stack upp ovanför biltaket. 

”Jag trodde ett tag att ni hade försvunnit 

från stan”, sa Bo Lagert. ”I morse ringde 

jag hemnumret ni gav mig, men då hälsade 

er fru att ni redan gått hemifrån. Sedan 

försökte jag ringa till Stjärn-Bil, på det 

andra personliga numret som fanns ned på 

kortet, men där fick jag inget svar. Så jag 

chansade på att åka hit. Jag tror jag har 

kommit på någonting.” 

Han rundade bilen och kom fram till 

Josef. I handen höll han ett anteckningsblock. 

Stjerne ställde ner papperskassen 

på trottoaren och var noga med att vika 

över kanterna så att innehållet inte syntes. 

”Låt höra”, sa Josef. 

216 217

Privatdetektiven bläddrade fram till rätt 

sida i anteckningsboken. 

”Jag fick fatt på ett helt nytt vittne i går 

eftermiddag, en pojke som går i sällskap 

med en av de andra flickorna i samma kola 

som Anne”, förklarade han. ”Den pojken 

har stått och väntat på sin flicka utanför 

skolan nästan varje eftermiddag. Han hade 

flera gånger sett den här bilen på gatan.” 

”Och antecknat numret?” 

”Tyvärr inte, men han lade märke till en 

annan sak. Mannen som körde bilen hade 

varit där på ett annat fordon också – på 

motorcykel. Den här killen kände igen 

honom eftersom han påminde om en filmstjärna 

han sett på en reprisbio. Det tog ett 

tag innan jag fattade att karlen såg ut som 

Jack Palance.” 

Josef såg på klockan och Bo Lagert fattade 

vinken. 

”Jag ska strax komma till saken”, sa han. 

”Jag ville bara ge bakgrunden så att ni 

också kan avgöra om det här vittnet är att 

lita på. Han är intresserad av motorer i 

allmänhet och motorcyklar i synnerhet, för 

han håller på att spara till en. Hojen som 

vår Jack Palance åkte på var en Honda 

750 cc 4 K. Han mindes till och med registreringsnumret. 

Jag har kollat upp det. 

Motorcykeln tillhör en 28-årig karl som 

heter Hans-Erik Hultin, bosatt på...” Han 

konsulterade anteckningsblocket igen. ”På 

Björns Trädgårdsgränd. Det stämmer utmärkt 

väl in, för den killen äger en Mazda 

också.” 

”Och...?” sa Josef för det märktes att 

privatdetektiven hade en fortsättning att 

komma med. 

”Hon är inte där!” sa han. ”Jag har kollat 

med periskop genom fönstret. Där finns 

inte en människa. Grannarna vet förstås 

ingenting. Grannar i Stockholm brukar inte 

det.” 

Josef åstadkom en grimas. ”Tack för 

upplysningarna”, sa han. ”Det gör mig faktiskt 

lite lättad. Den pojken hade jag alldeles 

glömt bort i bestörtningen. Nu kommer 

jag ihåg att hon har nämnt någon med 

218 219

motorcykel. Han har visst stuga i skärgården 

också. Jag har adressen till den någonstans 

därhemma. Någon gång i vårvintras 

nämnde hon att hon skulle ut i skärgården 

med honom. Jag trodde förstås inte att 

hon skulle skolka för den sakens skull. Ni 

har hjälpt mig mycket, Lagert. Vad kommer 

det här att kosta nu då?” 

Privatdetektiven såg förbluffad ut. Det 

syntes på honom att han inte alls förstått 

att fallet var löst och han hade svårt att få 

fram någonting. Josef Stjerne tog upp två 

tusenlappar ur plånboksfacket och räckte 

dem till Lagert. 

”Jag skulle tro att det här täcker alla 

kostnader och den arbetstid ni lagt ner på 

saken”, sa han. Sedan log han när Bo Lagert 

tvekade att sträcka fram handen för att 

ta emot. ”Vi bryr oss inte om några kvitton. 

Jag antar att ni har täckning för ATP 

och sånt på andra inkomster.” 

Lagert skyndade att stoppa ner sedlarna 

i sin plånbok. 

”Tackar då”, svarade han och lät plöts- 

ligt som en liten skolpojke som fått ett 

diplom han inte förtjänat. ”Jag hoppas det 

kan bli fler jobb åt er.” 

”Inte otänkbart. Men genom firman blir 

det alltid kvitton!” skrattade Josef Stjerne 

stelt. ”Trevlig helg.” 

”Detsamma”, sa Bo Lagert och återvände 

till bilen. 

Stjerne väntade tills privatdetektiven 

startat och kört därifrån. Bilen vände trots 

dubbelstrecken och styrde mot Odenplan. 

När Stjerne var säker på att han inte längre 

syntes i Lagerts backspegel tog han upp 

den gula kassen och skyndade mot den 

gata som några kvarter längre bort användes 

som parkeringsplats för en Alfa-Sud. 

Han hade räknat med att Sjorodin skulle 

vara ilsken över att han dröjt, men ryssen 

visade ingenting. 

”Jag blev tyvärr försenad”, beklagade 

sig Stjerne. ”Men i stället fick jag en del 

värdefulla upplysningar.” 

Medan Jurij Sjorodin körde genom Solna 

och Sundbyberg, upp mot Hallonber- 

220 221

gen, berättade Josef vidare vad Lagert 

berättat. De svängde vänster vid Ursviksvägen, 

bort mot Tensta. 

”Kuvertet från din vän fanns på Sheraton”, 

sa Jurij när han svängde in på samma 

parkeringsplats han använt dagen innan. 

Vi ska se om Hultin finns med på den förteckningen. 

Men det är bra upplysningar. 

De kommer att bespara oss onödigt arbete. 

Har man en fysisk person att börja nysta 

upp är hälften av alla svårigheter borta. 

Nu går vi in.” 

Han hade tydligen ingen nyckel den här 

gången, för han ringde på och Valentina 

Grut öppnade. Inne i vardagsrummet höll 

Vronskij och Ivanov på med något. Alla 

verkade betydligt mer stressade än dagen 

innan. De hälsade inte ens. Sjorodin visade 

in Josef i köket och bad honom ta plats 

vid köksbordet. Vronskij kom in och hämtade 

kuvertet som Jurij haft med sig. 

Genom den tunna köksväggen kunde 

Josef höra männen samtala. 

”Vi har en del att göra upp, du och jag”, 

sa Sjorodin och satte sig mitt emot. ”Det 

här kommer att bli en stor apparat.” 

”Varför det? När Anne är lokaliserad 

får ni hjälpa mig att hämta henne. Jag vet 

att risken för bråk är stor, men sådant är i 

väl vana vid från stora världen”, svarade 

Josef ironiskt. ”När jobbet är gjort betalar 

jag med det jag lovat er.” 

Sjorodin skakade på huvudet. ”Det är 

betydligt mer komplicerat än så, och det 

skulle du också ha begripit om du hunnit 

med att tänka igenom saken. Genom att 

den andra ligan kidnappade din dotter begick 

de ett brott mot maktbalansen. De 

gjorde om den till terrorbalans. Det är en 

farlig tendens. När en maktbalans byts mot 

en terrorbalans – eller som här en balans – 

inom storpolitiken är en konflikt nära. En 

väpnad konflikt, som det lite diplomatiskt 

brukar heta när kriget närmar sig. Vad vi 

kommer att göra är inte, som du tycks tro, 

att återställa balansen. När vi får loss Anne 

har dina konkurrenter tappat ansiktet. De 

begick en krigshandling som inte fick av- 

222 223

sedd verkan. Det betyder att de måste slå 

till igen. Vi kan inte tillåta det, utan måste 

slå till först.” 

Josef Stjerne stirrade häpet på honom. 

Sedan var det hans tur att ruska på huvudet. 

”Det är omöjligt”, sa han. ”Vi har alltid 

löst våra konflikter mycket svenskt här i 

landet. Så måste det förbli i fortsättningen 

också. Jag vet att ett ligakrig skulle ha 

varit oundvikligt i USA om någonting liknande 

det här hade hänt – men det är en 

fruktansvärt stor skillnad. Där har de olika 

maffiafamiljerna sina ’button men’, sina 

soldater, beredda för situationer som kan 

uppstå. De har sina lejda mördare. Men 

de har också en maktstruktur som är helt 

olik vår!” 

Medan Stjerne talade hade Sjorodin 

omsorgsfullt tagit fram en av sina ryska 

cigarretter och tänt den. Han blåste rökmolnet 

mot Josef som hostade till. 

”Sluta prata som en djävla folkpartist!” 

fnös han otåligt. ”Man kan inte vackla hit 

och dit om man vill ha makt. Och makt är 

precis vad du vill ha – annars skulle du 

aldrig ha skaffat dig den. Det har inte bara 

gällt pengar för din del. Om det varit så 

enkelt hade du slutat med dina affärer för 

tio år sedan. Hur många miljoner äger du, 

undanstoppade på hemliga nummerkonton 

runt om i världen? Du vet det troligen inte 

själv, men jag lovar att du inte skulle hinna 

med att spendera dem under din återstående 

livstid, ens om du gav dig tusan 

på att försöka. Det är alltså alternativet 

makt som återstår.” 

”Vad har jag för makt nu?” undrade Josef 

Stjerne stillsamt. 

Jurij Sjorodin gav upp ett gapskratt. 

”Så länge folk tror att du har makt så 

har du makt! Vilken reell makt har Gustav 

Husak eller Ceausescu? Liksom du är de 

inget annat än marionetter som sprattlar 

när någon rycker i tåten. Men de är chefer, 

ett slags verkställande direktörer, för sina 

respektive länder. De styr och ställer efter 

behag – ända till nästa ryckning i tråden. 

224 225

Massmedia världen runt talar om dem som 

om de hade makt – och då har de väl makt!” 

Han rökte ett par djupa bloss och såg 

sedan leende på den tyste Josef Stjerne. 

”Du talar om att du inte har soldater som 

maffian i USA. Nu har du oss! Det pågår 

ett uppror inom din intressesfär, Josef! Just 

den sortens saker är vi mästare på att hantera. 

Varför skulle vi inte klara det i liten 

skala när vi klarar det i stor – och kommer 

undan med det trots att hela världens ögon 

är riktade mot vad vi har för oss? När vi 

vill behålla någonting värdefullt skyr vi 

inga medel. Du är värdefull för oss just nu 

– och kommer troligen att bli det ännu mer 

i framtiden.” 

”Ett Ungern eller Tjeckoslovakien i 

miniatyr?” 

”På ett ungefär. Vi har folk ute på kontinenten, 

och för all del också här i landet, 

som fått preliminära order om att infinna 

sig när vi blåser revelj. De är minst lika 

duktiga som någonsin Vito Genoveses ’hit 

men’. De kommer, gör sitt och försvinner. 

Vi har många att ta av...” 

Josef rös till. Löftet om hjälp var ett 

tveeggat svärd. När han inte behövdes 

längre, och visste för mycket, skulle svärdet 

svingas baklänges. ”Låtsas inte vara 

blödig!” sa Sjorodin, som inte visste varför 

Stjerne skalv. ”Du har begravt några 

stycken i dina dar också.” Han hejdade 

sig och höjde handen i en tystande gest 

mot Josef är han såg honom öppna munnen 

för att protestera. ”Jag vet vad du tänker 

säga. Du har aldrig gett order om någon 

avrättning! Kan tänkas att det är sant. 

En avrättning är småpotatis i världen, käre 

Josef. En detalj som kan bestämmas långt 

under regeringsnivå – speciellt som det i 

våra respektive fall aldrig kan komma 

några nådeansökningar på fråga. Ruttna 

äpplen måste bort ur korgen, annars skadas 

all frukt. När den är skadad kan den 

varken ätas eller säljas! Har jag rätt eller 

fel?” 

Josefs leende var långt ifrån humoristiskt. 

Det såg snarast ut som ett försvars- 

226 227

grin hos ett trängt vilddjur. ”Du har naturligtvis 

rätt”, svarade han. 

”Nu har vi talat etik och statsmannaskap”, 

log Sjorodin. ”Det var inte det jag 

ville prata om från början. Vi ska tala om 

ett inbrott!” 

”Inbrott?” 

”Jo, men visst.” Norrbottensdialekten 

var perfekt. ”Vi ska åka till din datafabrik 

och inhämta lite material.” 

”Nej!” 

Sjorodin höjde sina buskiga ögonbryn. 

”Nej?” 

”Du hörde vad jag sa, och jag menar 

det!” sa Josef och uppfattade själv att rösten 

skorrade. ”Så lät inte vår uppgörelse 

från början.” 

”Jag har inte hört ett ord om någon uppgörelse. 

Det enda som kommit är ett förslag 

från din sida, ett förslag som jag fört vidare 

och till vissa delar fått godkänt från högre 

instans. Du befinner dig inte i den positionen 

att du kan diktera några villkor, min käre 

Josef. Du förlåter väl att jag kallar dig käre?” 

Josef reste sig och gick till diskbänken. 

Ur skåpet tog han fram ett glas, spolade 

vatten tills det blev kallt och drack sedan 

två glas i hastig följd. Det högg till av knip 

i maggropen och han försökte minnas exakt 

hur Jurij Sjorodin svarat honom är han 

berättade om datasystemen. Hur han än 

tvingade hjärnan att arbeta kunde han inte 

komma ihåg. Josef satte ner glaset mot 

bänkplåten med en skräll. Förr hade han 

inte haft några problem med minnet. Han 

kunde rekapitulera samtal som låg flera 

veckor bakåt i tiden. Men det var då. På 

sistone hade han lagt märke till en minnesfluktuering. 

Det han mindes flyttade sig 

längre och längre bakåt genom åren. Gårdagens 

minnen var inte mer än dimmor, 

inte heller förra veckans. Han kunde komma 

ihåg dofter som låg tjugofem år tillbaka 

i tiden, minnas vattenskvalpet mot kroppen, 

ljummet och skönt, från barndomens 

badvikar. Men han kunde inte minnas vad 

han ätit till lunch för tre dagar sedan. 

Berodde det på att han inte behövde 

228 229

minnet i sitt arbete? Kanske. Han hade folk 

och maskiner som lagrade och kunde 

plocka fram information på nästan hur kort 

tid som helst. Teknologins och kapitalismens 

triumf över hjärncellerna. 

”En slav är inte i den positionen att han 

kan förlåta sin herre något”, svarade Josef 

i ett misslyckat försök att låta skämtsam. 

”Men jag vidhåller mitt nekande. Det löfte 

jag gett ska jag naturligtvis hålla, men 

inte innan ni uppfyllt er del av överenskommelsen. 

När Anne är fri kan ni ge mig 

en inköpslista och jag ska åka till fabriken 

och skaffa allt ni begär!” 

Josef kunde inte förstå varför ryssen 

skrattade så gott. Den mannen måste ha 

ett underligt sinne för humor, tänkte han. 

”Vad är det som är så roligt?” frågade 

han högt. 

”Jag kan se dig framför mig”, skrockade 

Sjorodin. ”Du går där på fabriken och 

stoppar på dig allt möjligt och sedan tror 

du att du kommer ut därifrån, bara för att 

du råkar äga nästan hela företaget. Nix, 

Josef, det fungerar inte på det sättet. Om 

något ska försvinna, måste det ske vid en 

tidpunkt då du inte finns i närheten, och 

det måste försvinna vid ett inbrott. Det ska 

dessutom inte se ut som om tjuvarna sökte 

efter det vi – åtminstone jag – vill ha. 

Det ska se ut som om de sökte efter pengar. 

Du ska dit på officiell visit i början av 

nästa vecka, alltså måste inbrottet ske tidigare.” 

”Hur vet du att jag ska dit?” 

”Sluta fråga om hur jag vet om saker 

och ting. Det hör till mitt arbete att veta, 

låt det räcka med det. All right, jag kan 

förstå att du inte vill betala i förskott och 

jag respekterar det. Men jag kan inte ta 

hänsyn till det. Och en sak till...” 

”Ja?” 

Sjorodin tände ytterligare en machorka. 

Askfatet intill hans armbåge höll redan på 

att få råge och luktade illa. 

”Vi vet att din dotter levde i går morse. 

Vi har ingen aning om hur det står till med 

henne i dag. Om vi inte hjälper dig är hon 

230 231

död. Död! Du har väl inte på allvar trott 

att de släpper henne bara för att du överlämnar 

en marknad till dem? Nej, käre 

Josef, i detta nu håller de på att mobilisera 

en armé för att stå emot din hämndlystnad 

när du får reda på att du blivit av med en 

massa pengar och en dotter. Så du måste 

lita på oss. Det låter otrevligt, men det är 

precis vad du måste göra!” 

Josef Stjerne sjönk ihop vid sin sida av 

bordet. Han slog händerna för ansiktet och 

det såg ut som om han grät. Det gjorde han 

inte. Han förbannade sig själv för sin kortsynthet. 

Det Jurij Sjorodin sa var naturligtvis 

sant. De kunde bara inte släppa henne. 

Efteråt skulle hon kunna identifiera sina 

kidnappare, ställa till ett helvete för dem. 

De organiserade dessutom säkert mer än bara 

den armé som ryssen talat om. I väntan på 

att Josefs langare skulle dras tillbaka – de 

kunde ju inte känna till att han aldrig givit 

order om det – höll de på att bilda ett eget nät 

på hans gamla marker, områden som de inte 

hade en tanke på att lämna åter. 

”Jag inser att du har rätt”, svarade han 

sedan han lagt händerna framför sig på 

bordsskivan. ”Du har rätt och jag hade fel! 

Men ni är inte heller till stor hjälp. Här 

sitter vi och spiller en massa värdefull tid.” 

”Ingen tid spills”, lovade Sjorodin. ”Alla 

håller på att arbeta för fullt.” 

”För den här sortens arbete behövs kommunikation”, 

svarade Josef hett. ”Vi sitter 

intill telefonen. Ingen har använt den.” 

”Behövs inte. Det finns en gammal fin 

uppfinning som kallas kommunikationsradio. 

Många privatpersoner och företag 

använder sådana. De finns i båtar också. 

Det brukar vara ett förfärligt tjattrande på 

privatbanden. Vi använder oss av en frekvens 

som nästan är godkänd av Televerket.” 

Han steg upp från stolen och gick in till 

de andra i gruppen. Josef reste sig också, 

men en avvärjande gest från Sjorodin fick 

honom att sjunka tillbaka på stolssitsen. 

Det dröjde nästan tio minuter innan sovjetryssen 

var tillbaka i köket. Han log belåtet 

och satte sig ner. 

232 233

”Mina vänner därinne har hunnit ganska 

långt på väg. Vi har ett säkert system för 

undersökningar här i landet, mycket tack 

vare ert så kallade öppna samhälle. Om 

man har ett namn är chansen stor att namnet 

finns i telefonkatalogen. När man hittat 

det är det bara att ringa till pastorsexpeditionen 

i den församling personen tillhör. 

Visste du att de flesta pastorsexpeditioner 

– till skillnad från Postverkets 

kontor – håller öppet på lördagar? Präster 

är hyggliga människor. De står gärna till 

tjänst med personnummer om man ber om 

dem – till och med om man ber telefonledes. 

Med ett personnummer tillgängligt står 

alla dörrar öppna. Sverige gjorde mänskligheten 

en stor tjänst – inte minst den del 

av mänskligheten som har min profession 

– genom att införa personnumret som minsta 

gemensamma nämnare. Å andra sidan 

hindras arbetet en del av att femdagarsveckan 

infördes. Man kan inte prata med 

bankfolk eller någon på fastighetsregistret 

på en lördag. Men det finns omvägar till 

det också, bara man kan konsten, och mina 

tre medarbetare är duktiga.” 

”Vad håller de egentligen på med? Genom 

att sitta därinne och prata i radiotelefon 

lär de inte komma långt.” 

”Allt beror på vem som sitter och tar 

emot samtalen”, log Sjorodin och såg Josef 

mulna när han tog fram ytterligare en 

cigarrett. ”Gillar du inte lukten av de här?” 

”Den överväldigar mig, men jag vill inte 

påstå att jag tycker om den”, svarade Josef. 

”Vad får ni fram nu då, med hjälp av 

era eminenta radiotelefonister?” 

Sjorodin lekte med cigarretten en stund. 

Sedan kunde han inte hålla sig länge. Han 

stoppade in pappmunstycket i munnen och 

tände tobaken. Sedan drog han in röken i 

långa, njutningsfyllda drag. 

”Jag kommer att få cancer”, sa han. ”Det 

är inget tvivel om den saken. Vi har fått 

fram en hel del. Den motorcyklande kamraten 

Hultin, som desslikes äger en japansk 

mindre bil, arbetar hos konsthandlare Joel 

Harring som lagerbiträde. På detta arbete 

234 235

tjänar han sexhundra kronor i veckan – 

knappast tillräckligt för att hålla sig med 

lägenhet på Söder, dyr motorcykel och 

relativt ny bil. Han måste extraknäcka med 

något. Det påminner mig om en sak. Ryskan 

har väldigt få lånord, men vi har fått 

ett från svenskan, nämligen extraknäck. Vi 

uttalar det lite annorlunda bara – njekstraknjek.” 

”Harring!” utbrast Josef. ”Då måste han 

ha känt till betydligt mer än han låtsades 

om när vi sågs häromdagen.” 

”Hade du väntat dig annat? De håller på 

att arbeta med Joel Harrings data just nu. 

Det skulle inte förvåna mig om han äger 

en stor sommarvilla i Södermanland. Enligt 

kyrkobokföringen är han född väster 

om Gnesta. När folk blir äldre brukar de 

få för sig att de ska tillbaka till sin barndoms 

trakter. Men det är många som ska 

kollas upp – inte bara de som verkar mest 

gångbara. Så vi har tid att göra vårt lilla 

inbrott. Det blir du och jag och Valentina 

som åker. I natt.” 

”I natt?” 

”Javisst. Och en sak till. För att vara 

säker på att din dotter lever när vi lokaliserat 

henne bör du ta kontakt med 

konstskojaren en gång till. Begär samma 

saker som tidigare, eller åtminstone ett foto 

där hon håller morgontidningen. Om de 

vägrar behöver vi inte leta efter henne. 

Då vet vi att hon är död och då kan vi ta 

itu med herrarna från andra sidan utan 

dröjsmål.” 

Josef nickade. Han sträckte sig efter 

telefonen och slog numret till Ove Birgers. 

Birgers lät upphetsad och berättade att 

han fått en förfrågan från konkurrenterna 

om leveransen varit till belåtenhet. Josef 

svarade att han var nöjd, men att han ville 

ha en likadan nästa förmiddag. ”Adresserad 

till mister Smith på Sheraton”, tillade 

han. 

”Vad är det här egentligen fråga om?” 

undrade Ove Birgers. ”Vi har aldrig haft 

något samarbete med dem förr...” 

”Det här är ett mycket temporärt samar- 

236 237

ete”, sa Josef Stjerne. ”Framför till vederbörande 

att om jag inte får försändelsen 

kommer jag att trycka på stoppknappen 

direkt.” 

Han lade på luren innan Birgers kom med 

fler kommentarer. Så vände han sig till Sjorodin 

och frågade: 

”Och nu då?” 

”Valentina är snart klar med sitt. Sedan 

får hon laga lite mat till oss. Medan vi äter 

får du berätta hur fabriken ser ut inuti.” 

Han plockade fram ett brunt kuvert ur sin 

portfölj och öppnade det. En mängd fotografier 

föll ut på bordet. ”Hur den ser ut 

exteriört vet vi redan.” 

Josef ruskade bekymrat på huvudet. Han 

var inte säker på att allt de gjorde verkligen 

var nödvändigt för deras egen verksamhets 

skull. Inom honom började en känsla av att 

de också ville imponera på honom gnaga 

sig fast. Han bestämde sig för att låta sig 

vederbörligen imponeras på ytan. Invärtes 

började han tycka att det var lite löjligt. 

Fast alltsammans kunde förstås också höra 

samman med den noggrannhet som Sjorodin 

ordat om första gången de träffades. 

Ett slags byråkratiskt överarbete för att 

bevisa att gruppen verkligen gjorde skäl 

för sitt arvode. 

”Jag vet inte hur det ser ut överallt därinne”, 

svarade han. ”Kontoret har jag besökt 

åtskilliga gånger, men ute i komponenthallarna 

är det sällan jag varit.” 

”Därifrån behöver vi inte så mycket 

heller. Några chips bara och kanske några 

fotografier av sammansättningsscheman. 

Det viktigaste är manualen du talade om.” 

”Det är ett tag sedan jag såg den”, log 

Stjerne. ”Man kan tänka sig att någon nitisk 

städerska fått för sig att lokalvårda i 

skrubben. Skulle det vara så måste vi åka 

ut till Lövsta och leta.” 

”Lövsta?” 

Rösten hördes alldeles bakom Stjernes 

rygg. Han ryckte till och vände på huvudet. 

Valentina Grut hade kommit in i köket 

utan att han märkt det. 

”Lövsta är en sopstation”, förklarade 

238 239

Sjorodin. ”Det var troligen ett skämt från 

vår vän Josefs sida.” Han vände sig mot 

Stjerne igen och ignorerade kvinnan helt. 

”Om det skulle vara så kommer det att ta 

längre tid. Manualen är viktig, så vi måste 

leta rätt på en annan i så fall. Var står kassaskåpet?” 

”Inne på kontoret”, sa Stjerne och stirrade 

på ryssen. ”Men där finns inget som 

du kan vilja ha. Bara frimärkskassa och 

andra administrativa småpengar. De viktiga 

papper som kan intressera er förvaras 

på annat håll. Jag vet att det bland annat 

finns en uppsättning hos försvarsstaben, 

och det vore underligt om inte amerikanska 

ambassaden hade en laddning också.” 

En pust från den överfyllda askkoppen 

steg upp i Josefs näsborrar. Han tog askfatet 

och hällde innehållet i slaskhinken. 

Sedan diskade han demonstrativt askkoppen, 

torkade den och ställde den tillbaka 

framför Sjorodin, den gotthumörsleende 

Sjorodin, som hunnit med att tända ett nytt 

rökverk. 

”Tack, du skulle kunna bli en god husmor”, 

sa han och lät lite aska falla i det nydiskade 

kärlet. ”Vi vill inte ha någonting ur 

det där skåpet heller. Men vi vill att det ska 

se ut som om någon velat öppna det.” 

”Vi kommer inte så långt”, suckade Josef. 

”Det finns tjuvlarm vid kontorsdörren. 

En ljusstråle som inte får brytas.” 

Valentina Grut satte sig vid bordets kortända. 

”Det finns fler larm än så”, sa hon. 

”Allesammans är insatta av AB Larm & 

Stöldskydd i Vällingby. Den uppgiften 

fanns att få på byggnadskontoret. Jag tycker 

om ert system med offentliga handlingar. 

När man väl vet vem som satt in ett larm 

är det inte så svårt att få reda på vad det är 

för typ av larm och var de sitter. Den saken 

är redan klar. Vi kan hantera de bekymren 

utan större svårigheter.” 

”Det mesta är till för att skrämmas”, 

fortsatte Sjorodin. ”Om man är oförsiktig 

börjar lite klockor att pingla och ringa. Det 

har ingen större betydelse om man väljer 

rätt tidpunkt. Bästa tiden är tio minuter 

240 241

efter ordinarie Securitasvakts rond. Då är 

han inte tillbaka på minst tre timmar. Fabriken 

ligger i utkanten av industriområdet 

och där finns inte en människa en lördagsnatt, 

så det kan gott få ringa. Det är 

ljuslarmet som är det farliga, för det är 

kopplat till larmcentralen. Det och bryttrådarna 

i fönstren runt om hela huset. Om 

det larmet går har vi tio-tolv minuter på 

oss att försvinna. Det är den tid det tar för 

en polisbil att komma fram från närmaste 

stora väg. Så riskerna är minimala...” 

Stepan Vronskij och Alexej Ivanov kom 

in från det som tidigare varit avsett som 

vardagsrum. De sa något till Valentina och 

hon reste sig omedelbart och gick fram till 

spisen. Hon vred om en strömbrytare och 

placerade en stor kastrull på en av plattorna. 

Efter några minuter började en underbar 

doft spridas köket, och Josef Stjerne 

upptäckte plötsligt hur hungrig han egentligen 

var. 

Valentina dukade och en stund senare 

satt alla och åt. Det var en gryta hon värmt. 

Josef tyckte att den var god, men det fanns 

smaker i den som han hade svårt att placera. 

Efteråt fick han veta att det var rödbetor 

som gett den extra piffen. Grytan var 

ett uppkok på potatis, grönsaker och resterna 

av gårdagens kvällsmat, rödbetssoppa. 

Hon fick plocka av och diska också 

efter att alla ätit klart. Karlarna satt kvar 

kring bordet och rökte småpratande. Josef 

ägnade de svenska socialisternas jämlikhetspropaganda 

en tanke. 

En stund senare fick Josef order om att 

ringa hem och förklara för familjen att de 

inte kunde räkna med att han kom hem för 

natten. Han påstod att han var tvungen att 

göra en snabbutryckning till Göteborg för 

ett sammanträde. Det skulle ta hela kvällen, 

vilket gjorde det nödvändigt för honom 

att ligga kvar. 

”Göteborg”, mumlade Sjorodin efteråt. 

”Kunde du inte ha valt ett bättre ställe när 

du ändå ljög?” 

”Det var den enda stad jag kom på i 

hastigheten.” 

242 243

Sjorodin tog telefonen och slog ett nummer. 

Josef förstod inte alls vad han sa eftersom 

han talade sitt eget tungomål. Samtalet 

tog inte mer än ett par minuter i anspråk. 

”Om du har sagt att du ska till Göteborg 

måste du också finnas där”, förklarade 

Jurij Sjorodin efteråt. ”Nu kommer du att 

få ett hotellrum därnere. Vilket hotell du 

bott på får du veta är jag fått besked. Rummet 

kommer också att vara utnyttjat i natt, 

ifall någon skulle få för sig att kontrollera 

ditt alibi den vägen. Jag hoppas att det 

inte händer, för jag kan inte arrangera ett 

sammanträde for din skull.” 

Något senare började ryssen titta på 

klockan allt oftare, men det dröjde flera 

timmar innan han sa till Josef att det var 

dags för dem att lämna lägenheten. Han 

ropade på Valentina och när kvinnan kom 

hade hon tagit av sig den tjocka islandströjan 

och jeansen. I stället hade hon en 

modern byxdräkt på sig. Om hon inte varit 

så knubbig, tänkte Josef, skulle hon ha sett 

ut som ett färgfoto i Husmodern. 

Med Sjorodins personbil åkte de till ett 

hus på Östermalm. Där styrde Jurij ner på 

en tillfartsramp, mot ett par bastanta garageportar. 

Han tryckte på en knapp under 

instrumentbrädan och vipporten på höger 

sida öppnades elektrostyrt. 

Nere i garaget parkerade han intill en 

stor, svart skåpvagn och de tog hissen upp 

i huset. På femte våningen låste Valentina 

upp en dörr, där dörrskylten sade att hyresgästen 

hette Svensson. Lägenheten var 

tom på folk, men lukten från gammalt nikotin 

i överfyllda askfat och oset från en 

fortfarande påslagen kaffebryggare med 

sotsvart, inte precis nykokt kaffe berättade 

att det varit människor därinne till ganska 

nyligen. På en hylla i vardagsrumshörnet 

stod en kommunikationsradioanläggning 

av märket Salora. Det var tydligen 

hit meddelandena från Tensta gått. 

I likhet med våningen i Tensta var detta 

en trea, men den var möblerad för mänskliga 

behov, inte som ett laboratorium. Lä- 

244 245

genheten vette mot en bakgård. Genom 

fönstret kunde Josef se ner på en asfalterad 

plan i vars mitt det fanns en gräsmatta 

med lekplats, plaskdamm och några träd. 

Han gick och satte sig i soffan. Framför 

den stod ett dammigt glasbord med ben i 

mässing samt ett par fåtöljer. Rummets 

kortsida hade ett fönster där persiennerna 

var nerfällda. Det fanns inga krukväxter 

förutom en liten kaktus som stod på en 

piedestal i hörnet. I andra hörnet fanns en 

TV-apparat placerad. 

Mitt emot kortsidesfönstret ledde en dörr 

till ett mindre rum där det stod en del stolar 

runt ett vitt bord. Alla väggar pryddes 

av tavlor – reproduktioner och hötorgsbilder 

i skön röra. Till det tredje rummet, liksom 

till köket, kom man från hallen. Josef 

satt ensam i vardagsrummet. Valentina höll 

på med något i köket och Jurij hade gått in 

i det tredje rummet. 

”Vill du ha kaffe?” ropade Valentina 

Grut. 

”Ja, tack.” 

Några minuter senare kom hon med en 

bricka och ställde ner den på glasskivan. 

När hon lutade sig fram och placerade 

koppen framför honom såg han rätt ner i 

den djupa urringningen. Valentina hade 

ingen BH på sig, men trots sin tyngd var 

de stora brösten uppnosiga. Han betraktade 

dem och kände sig underligt upphetsad. 

Underligt, eftersom det var länge sedan 

han blivit erotiskt berörd av någon 

kvinna. Valentina tycktes inte ha något emot 

hans blickar för hon stod kvar i samma 

ställning några sekunder mer än hon borde 

ha behövt för att hälla upp kaffe och han 

uppfattade att hennes bröstvårtor såg ännu 

mer framträdande ut genom tyget. Hon log 

lite inåtvänt när hon fyllde i sin egen kopp 

och satte sig i fåtöljen vid glasbordets 

kortända. 

Josef harklade sig och tog två sockerbitar. 

”Gott kaffe”, sa han sedan han smuttat 

på det. ”Varmt och gott!” 

Hon svarade inte, log bara och såg på 

246 247

honom med en begrundande Anna Kareninablick. 

Han blev lite generad och började 

lätta på slipsen tills han kom på att det 

var precis vad han inte borde ha gjort. Det 

kändes nästan som en räddning när Jurij 

Sjorodin kom in i vardagsrummet, bärande 

på en kartong. Han släppte ner den på 

det mattlösa parkettgolvet och kastade en 

blick mot bordet. Först såg det ut som om 

han tänkte säga något, men så ryckte han 

lätt på axlarna och gick ut i köket. Efter 

någon minut återkom han, bärande på en 

kaffekopp. 

”Vill du ha någonting till?” frågade han 

i riktning mot Josef innan han satte sig. 

”Jag tänker allt ta mig en liten skvätt vodka 

före kvällens arbete. Det kanske du 

också kan behöva, Josef, min vän. Valentina 

brukar också tycka om vodka, men i 

afton är det hon som kör och vi ska inte 

utmana ödet på väg till och från ett gement 

inbrott.” 

Utan att vänta på svar gick han bort till 

skåpet på vars överhylla kommunikations- 

radion stod. Han hämtade ned en flaska 

och två dricksglas som han ställde på bordet. 

Sedan fyllde han båda glasen till brädden. 

Josef såg förtvivlat på honom. Det 

var minst tjugo centiliter i vardera glaset. 

Han kunde möjligen ha tänkt sig ett medelsvenskt 

snapsglas på sex centiliter. 

”Skål!” sa Jurij och drack ur innehållet 

som om det varit vatten. Han sköljde efter 

med lite kaffe och såg inte alls ut som om 

drycken varit stark. ”Hemma hos oss dricker 

vi vodka i alla lägen. Om man är ledsen 

dricker man vodka och blir glad, om man 

är glad tar man ett glas och blir ledsen 

eller sentimental. Nja, förresten! Det räcker 

nog inte med ett glas...” 

Han fyllde på åt sig igen. ”Du dricker ju 

inte!” sa han anklagande till Josef. ”Det är 

ohövligt att inte dricka med värden! Dessutom 

ska du veta att man inte blir full på vodka. 

Det påstår i varje fall alla sovjetmedborgare. 

De tror att man blir betydligt fullare på 

vin. Antagligen stämmer det också – fast så 

vitt jag vet bara på ryssar! Nastrovja!” 

248 249

Denna gång nöjde han sig med att dricka 

ur halva glaset. Han utstötte en liten suck, 

men det fanns inget i uppsynen som tydde 

på att innehållet skulle ha varit starkt. Det 

gav Josef mod att pröva. Han tog en ordentlig 

klunk och svalde. Det brände till i 

gommen och svalget och för ett kort ögonblick 

var han säker på att han skulle bli 

tvungen att skynda till toaletten. Men det 

gick över och han drack häftigt av det varma 

kaffet. Både Valentina och Jurij log åt 

hans ansträngningar att verka normal. 

”Som sagt”, sa Sjorodin och tömde sitt 

glas i botten. ”Man måste nog vara sovjetmedborgare!” 

Josef höll på med sitt glas hela kvällen 

och skulle ändå ha föredragit att det varit 

vin. De tittade på TV, men under det sista 

programmet såg Jurij mest på sitt armbandsur. 

När den vita klockan mot blå 

botten på skärmen berättade att det var 

dags för svenskarna att gå till sängs, stängde 

han av mottagaren och ställde upp kartongen 

på bordet. Ur den plockade han fram 

mörkgrå träningsoveraller och skor med 

filtsulor. 

”Vi ska ha det här på oss”, sa han. ”I 

mörkret är alla kattor grå och skulle någon 

se oss vet de inte vad de ska tro. Halva 

riket är ute på språng om kvällarna, sedan 

Bedrup fått dem att tro att det är bra mot 

cancer och blodpropp. Om man inte kutar 

träningsoverall är det något skumt.” 

Sjorodin delade ut de olika plaggen. Han 

tog dem han valt ut för egen räkning och 

återvände till rummet som hade ingång från 

hallen. Josef såg sig tvekande om. Han 

visste inte riktigt var han skulle byta om. 

Till sin förvåning såg han att Valentina helt 

ogenerat började klä av sig alldeles intill 

honom. Hon skrattade lätt när han rafsade 

åt sig sin hög och skyndade in i rummet 

med de vita möblerna. När han återvände 

var också hon klädd i träningsoverallen. 

Ordet ”Jogging” i röda bokstäver var fastsytt 

strax över hennes högra bröst. När han 

såg sig i spegeln upptäckte han samma firmamärke 

på sin egen overall. 

250 251

Jurij Sjorodin stod stödd mot dörrposten. 

”Allt klart?” frågade han. ”Då ger vi 

oss av.” 

De tog hissen ner till garaget och Valentina 

låste upp den svarta skåpvagnen och 

tog plats bakom ratten. Sjorodin hoppade 

in bak och sa till Josef att sätta sig bredvid 

henne. 

Trafiken på gatorna var ganska gles, 

utom nere vid Stureplan och ett par kvarter 

längs Birger Jarlsgatan. Vid rondellen 

som delade trafiken och styrde en del av 

bilarna mot Haga Norra och de övriga mot 

Norrtäljevägen hade en långtradare fått 

motorstopp. En polisbil med blinkande blå 

ljus stod parkerad vid vägkanten och en 

uniformerad polisman dirigerade dem förbi. 

Valentina visste precis hur hon skulle 

köra. Efter Mörby Centrum svängde hon 

av till höger och kom in på vägen mot 

Vallentuna. Tio minuter senare stannade 

hon på en liten biväg bakom industriområdet. 

Hon vände bilen och backade den 

några meter så att den stod i skuggan av 

en liten skogsdunge. Tio meter bort syntes 

delar av det nästan tre meter höga ståltrådsstaketet 

glimma i skenet från de glest 

utsatta lamporna inne på området. Sjorodin 

klev ur först. Han fällde fram baksätet 

och tog ut en låda som liknade en gammal 

läkarväska, bara lite större. 

Han gick före till staketet. Efter några 

sekunder, åtminstone uppfattade Josef det 

som en oerhört kort tidsrymd, vinkade han 

dem till sig. Då hade han klippt upp ett hål 

som var stort nog för att de skulle ta sig 

igenom. Hundra meter längre bort, på andra 

sidan en gräsbevuxen plätt, skymtade 

den låga fabriksbyggnaden. Inga ljus syntes 

inifrån, men mellan dem och fabriken 

stod en gatlykta. Sjorodin stannade, vände 

sig om och blinkade mot Josef. Ur väskan 

tog han fram något som liknade en 

slangbåge, leksaken från barndomens somrar. 

Han lade en sten mot gummibandet, 

siktade och släppte. Ljudet när stenen träffade 

lampan och släckte den lät betydligt 

252 253

lägre än Josef vågat tro. 

”Det är oftast de enklaste knepen som 

är bäst”, sa Jurij. ”Som grabb var jag bäst 

på slangbella i vårt kvarter. Och jag har 

inte lagt av mig helt.” 

Valentina hade hunnit före dem en bit. 

Hon var på väg runt hörnet, mot fabrikens 

framsida. 

”Vore det inte klokare att bryta oss in 

från baksidan?” viskade Josef. ”Nu är det 

ju mörkt här... efter din uppvisning.” 

”Du har dåligt minne, Josef”, förmanade 

ryssen. ”Fönsterlarmet går vidare härifrån. 

Det ska vi akta oss för.” Han tittade 

på klockan. ”Vi är några minuter sena, men 

det ska inte göra något. Det är en timme 

och en kvart kvar innan Securitasvakten 

kommer tillbaka. Vi bör hinna.” 

När de kom till framsidan stod Valentina 

och väntade vid stora entrédörren. Jurij 

ställde ner väskan. Hon öppnade den och 

plockade fram en stjärnmejsel och ett par 

kablar med bananklämmor. 

”Får jag sitta på dina axlar, Jurij”, sa hon. 

Han lyfte upp henne. Med mejseln skruvade 

hon raskt bort locket från en fyrkantig, 

gråsvart dosa av en hushållständsticksasks 

storlek. Inuti fanns ett virrvarr 

av kablar. Hon valde snabbt ut en av dem. 

”Tusan också”, mumlade hon. ”Jag glömde 

tången. Räck mig den, Josef.” 

Josef Stjerne började rota i väskan, men 

han hittade ingenting bland alla grejer som 

fanns där. Hon blev otålig och Jurij släppte 

ner henne. På ett par rappa sekunder 

hade hon hittat avbitartången och tog plats 

på ryssens axlar igen. Hon skalade bort 

lite av höljet på ledningen och satte fast en 

av klämmorna. Sedan letade hon bland de 

övriga ledningarna. Valentina stönade eftersom 

hon hade svårt att röra sig fritt i 

den ställning hon befann sig. Så hittade 

hon den andra kabeln, gjorde samma sak 

med den och klämde dit bananklämman. 

Hon knipsade sedan av ledningarna någon 

centimeter från stället där hon förbundit 

dem med varandra. Med avbitartången i 

munnen skruvade hon på dosans lock igen. 

254 255

”Klart”, sa hon och hoppade ner. 

Hon gav Jurij verktygen. Han lade dem 

i väskan samtidigt som han tog fram en 

dyrkpistol. Det tog mindre än en halv minut 

för honom att öppna ytterdörren och 

de tre gick in. 

”Vi börjar på fabriken”, bestämde hon. 

Först nu uppfattade Josef att Valentina helt 

tagit kommandot. Sjorodin lydde henne, 

vilket inte alls stämde med den underordnade 

roll hon spelat i lägenheten i Täby. 

”Kameran! Lamporna!” 

Fabrikslokalen var långsmal och alla 

fönster satt på långsidorna. Ut från väggarna 

gick långa arbetsbänkar med cirka 

fem meters mellanrum. Varje arbetsbänk 

hade tre monteringsplatser. Bakom dem 

stod små vagnar med plastbaljor. I flera 

av baljorna låg oerhört små kretskort, så 

kallade chips. De flesta var inte ens så 

stora som en tumnagel. Valentina gick runt 

och tittade. Då och då glimmade en stråle 

från hennes avskärmade ficklampa ner i 

någon av plastbehållarna. Här och var val- 

de hon ut chips som hon stoppade på sig. 

Den mer komplicerade monteringen gjordes 

mitt i arbetslokalen. Där var arbetsbänkarna 

färre och kortare. Framför dem 

fanns små hyllor med fack för olika komponenter. 

Vid ett par sådana bänkar satt 

kopplingsscheman uppsatta ovanför bänkskivan. 

Hon vinkade till sig Jurij som hastigt 

placerade ut två fotolampor, modell 

mindre, och riktade dem mot kopplingsschemat. 

Han tände och hon fotograferade. 

Sedan var det kolmörkt igen. 

”Det måste ha varit länge sedan ni hade 

inspektion här”, log hon mot Josef. ”Och 

det var tur för oss. Det är ett brott mot 

svenska statens sekretessbestämmelser att 

ha scheman av den här sorten uppsatta efter 

arbetstid, för att inte tala om över en helg. 

Efter arbetets slut ska de låsas in i olika 

skåp, precis som Hans Alfredsons pensionär 

och hans konjak.” 

”Jag ska framföra det till arbetsledningen”, 

suckade Josef. 

Tio minuter senare var Valentina nöjd 

256 257

med vad hon fått i sammankopplingslokalen. 

”Nu ska vi se om den där manualen du 

talade om finns kvar i skrubben”, sa hon 

till Josef. 

Josef Stjerne började gå mot byggnadens 

kontorsdel. Från entrén förde en åtta 

meter lång korridor till ledningens lokaler 

och det administrativa kontoret. Josef var 

på väg att trycka ner dörrhandtaget till 

platschefens rum när Valentina hejdade 

honom. Hon skyndade fram och undersökte 

dörren noga i skenet från ficklampan. 

Sedan nickade hon. 

”Okay, det finns inget larm.” 

”Vore underligt om det fanns”, sa Josef. 

”Det värdefullaste man har här, är arbetarnas 

tidkort.” 

Dörren var öppen och han klev in. Platschefen 

hette Sven Magnusson – det stod 

så på den stansade skylten på dörren – 

men han var platschef mer till namnet än 

till gagnet. Det enda han egentligen gjorde 

var att koka kaffe åt fackklubbens ordför- 

ande, ta emot oviktiga telefonsamtal och 

sortera tidkort. Men han hade varit bas när 

den gamla hålkortsstansningsfirman köptes 

upp och han kunde inte skaffas undan. 

Därför fick han behålla ett kontor, en titel 

och en hyfsad lön. Kontoret hade inga fönster 

så Josef tände ljuset. Han gick direkt 

till skåpet där Magnusson förvarade sina 

mappar. De stod i god ordning på hyllorna. 

På golvet låg en overall, ett par träskor, 

sex tomma pilsnerbuteljer och en 

datamanual. 

Josef återvände ut i korridoren. Jurij tog 

emot manualen. 

”Gå tillbaka till bilen”, sa ryssen. ”Vi 

vill inte ha dig kvar här längre. Du kommer 

bara att vara i vägen.” 

”Varför det?” 

”Tjafsa inte! Gör som jag säger!” 

Josef ryckte på axlarna och lämnade 

huset genom stora dörren. Ute var luften 

frisk och sval. Han såg inte till en människa 

någonstans när han rundade huset och 

återvände genom hålet i staketet. Han hade 

258 259

suttit i bilen en mycket kort stund när det 

hände. Josef höll på att få en chock. Ifrån 

fabriken hördes ljudet av ringklockor och 

samtidigt såg han Valentina och Jurij framme 

vid staketet. De rusade fram till bilen, 

Jurij kastade in väskan och satte sig bak 

medan Valentina startade motorn. 

I samma ögonblick som hon långsamt 

släppte upp kopplingen och fick bilen att 

börja rulla hördes ett fruktansvärt brak från 

fabrikshållet. De båda fönster som hörde 

till det administrativa kontoret lystes upp 

av en blixt och samtidigt krossades båda 

rutorna. Splitter yrde lång väg och den ena 

fönsterkarmen blåste loss och blev hängande 

på tre kvart. 

De hade hunnit en god bit innan Josef 

återfick talförmågan. Han uppfattade att 

de inte körde samma väg tillbaka. I stället 

rattade Valentina bilen mot Täby, men före 

infarten till Täby Centrum svängde hon 

mot höger och några minuter senare var de 

på väg mot Stockholm längs Norrtäljevägen. 

”Vad var det som gick snett?” frågade 

han ängsligt. 

Jurij Sjorodin började skratta i baksätet 

och så lystes bilinteriören upp av lågan 

som han förde till sin eviga machorka. 

”Allt gick perfekt!” svarade han. ”Nu får 

polisen lite huvudbry! Om någon, mot förmodan, 

skulle ha sett bilen bör det hända 

något. Myndigheterna gillar inte perfekta 

brott, alltså måste vi dölja vårt lilla brott 

med något icke perfekt. Ett inbrott av någon 

som var ute efter pengar i kassaskåpet. 

En amatör. Vi satte dit en laddning på 

skåpet, ungefär som en nybörjare skulle 

ha gjort på den sortens skåp. Lite för mycket 

sprängdeg. Eftersom vi vidtog några mått 

och steg får polisen för sig att skåpet blåstes...” 

Han konsulterade uret. ”... alldeles 

nyss!” 

”Hur?” 

”Enkelt! Dörren till administrativa kontoret 

är riggad med ljussignal. Ultraljus som 

inte syns. När strålarna bryts går larmet 

till Larmcentralen som antecknar klock- 

260 2261

slag och ringer polisen. Men om man sätter 

dit ett par speglar som får strålarna att 

kastas tillbaka i exakt rätt vinkel, kan man 

gå in mellan dem och ladda kassaskåpet.” 

Han lutade sig bakåt i sätet och skrattade 

igen. ”Fortsätt du, Valentina, så får jag 

röka”, sa han. 

Josef såg intresserat på kvinnan bakom 

ratten. 

”När laddningen fanns på plats gick vi 

ut och tog speglarna med oss. Så långt var 

allt gott och väl. Det hade inte gått någon 

signal till Larmcentralen. Sedan kom jag 

på att det var dumt att skruva på locket till 

dosan ovanför dörren. Det skulle se mer 

amatörmässigt ut om den var öppen. Så 

jag lossade den och slängde locket på 

gårdsplanen. Sedan bröt vi upp dörren. Det 

var inte meningen att det lokala larmet 

skulle gå. Jurij råkade snava och när han 

skulle återta balansen slog han väskan mot 

en av rutorna till monteringshallen. Det 

räckte. Men det gjorde inte mycket. Klockorna 

på platsen hörs inte långt.” 

”Men smällen då? Använde ni så lång 

stubin?” 

”Stubintråd är antikt. Vi tände elektriskt 

med en liten radiosändare, som ser ut ungefär 

som de där manickerna man använder 

att byta kanal på TV:n när man är för 

lat att gå tre meter. Vi tryckte på knappen 

när vi var framme vid staketet. Smällen 

från skåpsprängningen måste ha rubbat 

dörrkarmarna så pass att ljusstrålarna 

bröts. Polisen måste anta att det var då vi 

gick in. Laddningen borde ha tagit fem 

minuter och resten av jobbet ungefär två. 

De tror alltså att vi var kvar inne i huset 

och höll på att arbeta som bäst, när vi i 

själva verket just hade åkt därifrån. Så 

poliserna, med hundar och annat, håller väl 

på att leta som bäst i skogsdungen just 

nu.” 

De var tvungna att stanna för rött ljus 

tre gånger innan de kom till garagenerfarten. 

Skåpvagnen hade samma elektroniska 

öppningsutrustning som Jurijs bil och hon 

parkerade bredvid den och klev ur. Nyck- 

262 263

larna fick sitta kvar i tändningslåset. 

Jurij Sjorodin gick före till hissen och 

tryckte ner den. En kvart senare var de 

åter omklädda och träningsoverallerna låg 

i pappkartongen. 

”Skåpvagnen kommer att hämtas i natt”, 

förklarade Sjorodin och gick mot dörren. 

”Jag ser till att prylarna vi hämtade blir 

levererade dit de ska. God natt.” 

”Vänta ett ögonblick!” utbrast Josef 

Stjerne. ”Jag då?” 

Jurij flinade brett och slog igen dörren 

bakom sig. 

Så kände han ett par händer innanför 

kavajen. ”Har du glömt att du befinner dig 

i Göteborg?” frågade Valentina Grut 

smeksamt. ”Ett sammanträde...” 

Han vände sig om och då grep hon om 

hans huvud med båda händer, drog honom 

till sig och tryckte läpparna mot hans. 

Tungan pilade in och han kände sig plötsligt 

alldeles tung i hela kroppen. Han besvarade 

kyssen. 

”Kom”, sa hon lågt och drog honom med 

till rummet mitt mot köket. Därinne stod 

en säng och en byrå, ett nattygsbord och 

en herrbetjänt i vitt trä. ”Det finns bara en 

säng i lägenheten, men vi ska säkert kunna 

samsas.” 

”Jag...”, stönade han. 

”Vill inte?” frågade hon och såg på honom. 

”Prat! Du är man och jag är kvinna, 

enkel och självklar kemi. Efter en kväll 

när man varit spänd finns inget bättre...” 

Hon började klä av sig, och den här gången 

lämnade han inte rummet. 

264 265

KAPITEL SJU 

Josef sov länge på söndagsmorgonen och 

när han vaknade var han ensam i sängen. 

Sovrumsdörren var öppen och han hörde 

slammer av porslin från köket. Han 

puffade upp kuddarna mot väggen och 

satte sig upp, sträckte på sig och gäspade. 

Kroppen kändes matt och han log för sig 

själv när han tänkte på henne. På henne 

och på sig själv. Ett tag hade han inbillat 

sig att han var lite för gammal för heta 

kärleksnätter men nu visste han att han haft 

fel. Valentina var en orädd, rättfram och 

krävande älskarinna. Hon visste vad hon 

ville ha och såg till att hon fick det. 

Ljudet av porslin mot porslin upphörde 

och ögonblicket efter stod Valentina i dörren. 

Hon bar på en bricka som bara nödtorftigt 

skylde hennes nakenhet. 

”Såå, du har vaknat”, sa hon. ”Det var 

257

synd. Jag hade tänkt väcka dig med kaffe.” 

Hon gick fram och ställde ner brickan 

på nattygsbordet. ”Maka åt dig!” 

Hennes hud kändes sval när hon gled 

ner intill honom och han rös lite då hon tog 

tag i sängkläderna och makade ner dem 

mot fotändan. Josef betraktade henne intresserat. 

Vid några tillfällen hade han haft 

affärer vid sidan om, för det mesta då han 

befunnit sig på affärsresor och lusten blivit 

alltför pockande för att kunna motstås. 

De gångerna hade morgnar tillsammans 

med den nyälskade kvinnan känts pinsamma, 

nästan äckliga. Då uppfattade han sig 

som svettig, klibbig och smutsig, mest av 

allt hade han önskat sig en dusch och att 

kvinnan inte legat där. Det var skillnad med 

Valentina och han begrep inte varför. 

Kunde det bero på att de hade något 

gemensamt, förutom själva sexualakten. 

Ett inbrott som gemensam nämnare. Han 

skrattade till lite lågt och hon såg på honom 

med ett uns av förvåning i blicken. 

Egentligen var hon inte särskilt vacker 

där hon låg på rygg bredvid honom. De 

stora brösten hade slappnat i vila och lagt 

sig mot vardera sidan. Magen, med dess 

antydningar till valkar, hade ett par underligt 

formade ärr en bit från den grunda 

naveln och liknande ärr fanns på båda låren. 

Men hon doftade gott, som daggvåt 

mylla. Lukten gjorde honom lite upphetsad. 

Han lade sig på sida mot henne, så att 

den ena bröstvårtan snuddade huden och 

hon tog ett grepp om hans hår när handen 

gled ner mot hårbusken, som fortfarande 

var särad så att den rosa sprickan låg öppen. 

”Inte nu”, viskade hon. ”Kaffet blir 

kallt.” 

”Låt det kallna!” svarade han. 

När de sedan drack av det svalnade 

kaffet kände han sig nöjd, mycket mera 

nöjd än han egentligen borde vara. Men 

han visste samtidigt att välbefinnandet bara 

var fysiskt och mycket temporärt. Just nu 

kändes dock de egentliga problemen långt 

borta. Tankarna avbröts av en ilsken sig- 

268 269

nal från dörrklockan i hallen. Han ryckte 

till och lite nypåfyllt kaffe skvalpade över 

och lade sig på fatet. Valentina ställde ifrån 

sig sin kopp och klev upp. Hon hängde på 

sig ett tunt nattlinne och gick ut. Josef hade 

ett skarpt ord på tungan, men han svalde 

det hastigt och frågade sedan sig själv om 

han verkligen hade rätt att tänka det han 

tänkte. Han var på väg att fråga henne om 

hon verkligen skulle visa sig halvnaken i 

dörren. Och det var inte av anständighetsskäl 

– han hade redan börjat känna äganderätt. 

Han hörde ytterdörren öppnas och 

strax efter inträdde Jurij Sjorodin i sovrummet. 

Ryssen rökte och han skrattade när han 

såg Josef Stjerne ligga i sängen med lakan 

och täcke uppdragna under hakan. 

”Herr Svensson förmodar jag”, sa han 

och skrattade ännu mer. Josef begrep inte 

det roliga med detsamma, sedan mindes 

han vad som stod på namnskylten på dörren. 

”Jag har glädjande besked. Vår vän 

Smith på Sheraton har fått brev igen. Din 

dotter lever. Hon läste Dagens Nyheter i 

morse.” 

Han tog upp ett litet kuvert ur fickan 

och singlade det mot sängen. Josef öppnade 

fliken och tog fram polaroidbilden. 

Fotografiet var nästan exakt identiskt med 

det han erhållit ett par dagar tidigare. Anne 

satt på en stol och höll upp DN med förstasidan 

riktad mot kameran. Enda skillnaden 

var att i vänster överdel av bilden 

fanns en bit av en tavla. Ram och lite av 

nedre högra hörnet på själva tavlan. Det 

fanns en namnteckning där, men fotot var 

alltför litet för att han skulle kunna tyda 

det. Jurij Sjorodin stod vid sängkanten och 

såg detsamma som Josef såg. 

”Det är en Amelin”, sa han förklarande. 

”Namnet syns på en förstoring vi gjort. 

Killen som fotograferade lyckades bättre 

den här gången. Med skärpan, alltså! 

Upplagebeteckningen är densamma och jag 

har fått veta att brevet lämnades in på Sheraton 

strax före klockan tio i förmiddags. Allt 

pekar mot en och samma person.” 

270 271

”Joel Harring!” svarade Stjerne, smått 

för sig själv. 

”Exakt!” Jurij Sjorodin såg sig om efter 

ett askfat men hittade inget. Han öppnade 

fönstret och kastade ut fimpen mot gatan. 

”Om det är en äkta Amelin, vilket jag tror, 

så ligger Joel Harring nära till hands. Vi 

har kollat hans galleri. Det hänger två 

blomstertavlor av Amelin där också. Dessutom 

har vi eliminerat flera av namnen på 

listan vi fick tidigare. Men Harring är inte 

numero uno i den här organisationen. Det 

sitter en herre på Lidingö och rycker i tåtarna.” 

”Jag vet”, svarade Josef. ”Eller rättare 

sagt – jag har också dragit de slutsatserna.” 

Jurij Sjorodin slog sig ner på sängkanten. 

”Det kommer att bli bekymmersamt 

med honom”, sa han. ”Men han måste 

också bort. Om spindeln finns kvar blir 

det snart ett nytt nät. Han har ett stort hus 

med väldig tomt och eftersom han har hög 

befattning är han också väl skyddad. De 

enda gånger han inte har vakter runt omkring 

sig är när han spelar golf på sin egen 

bana. Vi har möjligheter att ta honom då.” 

”Tänker du ställa till ett blodbad?” sa 

Stjerne förfärat. ”Det kommer det att bli, 

om du sätter en krypskytt på den mannen. 

Jag vet också var han bor och jag känner 

tillfartsvägarna. Det är omöjligt att ta sig 

dit, skjuta honom och sedan åka därifrån 

utan att bli gripen av polisen!” 

”Det finns alltid utvägar, bara man bestämmer 

sig för att göra en sak”, svarade 

Sjorodin. ”Man skall icke förtröttas, det 

står till och med i Bibeln.” 

”Läser du den?” 

”Man kan få fina tips i den boken. Jag 

är ganska förtjust i avsnittet om när Johannes 

Döparens huvud bars in på ett fat”, 

flinade han och tog upp en ny rysk cigarrett. 

”Jag undrar om det inte var därifrån 

de fick idén till hästhuvudet i sängen i filmen 

’Gudfadern’. Och man måste hålla 

sig a jour med motsidans tro och moral för 

att kunna bryta igenom deras försvarsmek- 

272 271

anismer. Du kan aldrig tro så många prästkappor 

och vita kragar vi har i våra garderober.” 

Valentina kom in till dem igen. Nu hade 

hon klätt sig. Jeans och jumper och båda 

plaggen framhävde hennes former lite för 

mycket. Josef tyckte inte om vad han såg. 

Han tyckte att hon liknade en femtioåring 

som försökte fly tillbaka till tonåren. Han 

hade sett en hel del sådana kvinnor ute på 

stan och han föraktade alltid deras skrämda 

attityd gentemot åldrandet. 

”Ska du ha kaffe?” frågade Valentina. 

”Jag har värmt på.” 

”Ja, tack”, svarade Jurij. 

”Jag ställde fram en kopp på köksbordet. 

Du kan ta dig själv.” 

Jurij reste sig och gick ut ur rummet. 

Det fanns ett visst mått av animositet mellan 

de båda. Det visade sig i småsaker 

och ett tonfall då och då. Josef undrade 

hur det kunde komma sig att de tilläts arbeta 

samman om de inte höll sams riktigt. 

Han skulle gärna vilja veta det, men han 

ville inte visa sig nyfiken och fråga. 

”Det är lika bra att du också klär dig”, 

sa Valentina till Josef. ”Han är här för att 

hämta dig. Det är snart dags för dig att 

komma hem från Göteborg om du tog 

morgontåget därifrån.” 

”Vi kommer väl att träffas igen?” 

”Jag vet inte”, svarade hon. ”Det passade 

sig i natt och vi hade det skönt. Jag 

klagar inte och jag tror heller inte att du 

har någon anledning att vara missbelåten. 

Vi får kanske låta oss nöja med det.” 

”Men jag vill gärna träffa dig igen.” 

”Det har jag förstått”, svarade Valentina. 

”Jag har hört de orden förr. Jag tyckte 

om att ligga med dig, men ett ligg betyder 

inte så mycket. Man kan använda erotiken 

för att lösa spänningar, bli avslappnad. Om 

det fungerar så med en man, kan det statistiskt 

sett fungera på samma sätt med en 

annan man. Det är inte nödvändigt att blanda 

in fler känslor än de fysiska, då blir 

man lätt så besviken.” Hennes mun blev 

ett kysstäckt leende. ”Och i det här job- 

274 275

et”, tillade hon, ”är det säkrast att man 

inte binder sig.” 

Josef kände sig mycket besviken när han 

klädde sig. Natten var alltså bara en flyktig, 

skön, glad, färgrik fjäril som flög bort 

så fort gryningsljuset bröt in. Det borde 

inte få vara på det sättet. Han ville ha henne 

mer. Hon hade varit frimodig och pockat 

på tillfredsställelse som ingen annan 

kvinna han träffat. Hon hade inte låtsats 

att något kändes bra. När hon önskade mer 

sa hon till och han hade gjort samma sak 

utan blygsel. Något sådant fick bara inte 

bli en engångsföreteelse. Visst hade han 

Eva därhemma, och visst hade hon likartade 

fysiska ting, men hennes motor gick 

på lågvarv där Valentinas var trimmad. Eva 

visste ingenting om erotik och det troliga 

var att hon inte heller ville lära sig något. 

Han knöt slipsen framför spegeln och 

var klädd. Egentligen borde han ha duschat, 

det visste han med sig, men han ville 

fortsätta att känna Valentinas doft på sin 

hud. 

Sedan slogs han av en annan tanke. De 

hade låtit honom vara närvarande i mångt 

och mycket. Var det kanske dags att han 

lämnade dem nu? Eftersom han redan var 

komprometterad hade de inte mer behov 

av honom. Josef gick ut i köket. Sjorodin 

var klar med kaffedrickningen. 

”Det är lika bra vi ger oss av”, sa han 

och reste sig. ”Du stannar här tills jag hör 

av mig igen, Valentina. Det stod förresten 

inget i morgontidningarna om kassaskåpssprängningen. 

Vi får väl läsa om vad som 

hänt i Expressen och AB.” 

”Om de har plats att skriva om vanliga 

händelser ett valår”, sa Josef ironiskt. 

”Tror du att SÄPO blandas in?” 

”Tänkbart, men ovidkommande”, svarade 

ryssen. ”De kommer inte att hitta 

något. Det brukar de aldrig göra förrän de 

fatt något tips eller det kommer någon utomstående 

och ger dem bevis i handen. 

Nej, det här är ett alldeles vanligt, kommersiellt, 

blandekonomiskt inbrott för profits 

skull.” 

276 277

Han höll upp dörren för Josef och de 

lämnade lägenheten. Valentina stod kvar 

och såg efter dem när de steg in i hissen. 

Halvvägs till garaget vände sig Sjorodin 

mot Josef och frågade: ”Fick du knulla 

henne?” 

Stjerne stod i egna tankar och ryckte till 

vid den franka frågan. ”Vad har du i så fall 

med det att göra?” motfrågade han. ”Det 

är min och hennes ensak.” 

”Det finns inga ensaker längre. Om du 

inte hade fått måste det ha berott på att du 

är impotent, och i så fall beklagar jag.” 

Han var mycket allvarlig men det började 

rycka i hans mungipor. ”Skulle det vara 

på det viset kan jag rekommendera en bra 

sak. Försök att få tag på doktor Kaldenbaums 

bälte. Kaldenbaum är känd från 

Krakow, Odessa och Nürnberg. Hans bälte 

sänder svagström genom ljumskarna och 

är mycket stimulerande för äktenskapet. 

Det har jag läst i annonsen!” 

Han började gapskratta. Magen hoppade 

innanför kavajen och askan föll av fim- 

pen. När Stjerne uppfattat att det var ett 

skämt skrattade han med. Dock inte helhjärtat. 

”Det kan vara bra att känna till”, sa han 

och öppnade dörren mot garageplanet. ”I 

vilken tidning kan jag hitta annonsen?” 

”Jag såg den när jag var i ett ärende till 

Kungliga Biblioteket. Den fanns med i en 

Allers Familjejournal från 1906.” 

Han skrockade fortfarande gott när han 

satte sig bakom Alfa-Sudens ratt och öppnade 

dörren på passagerarsidan. Josef 

hade trott att de skulle köra direkt till söder 

men i stället styrde Sjorodin kosan mot 

Norrmalm. I kiosken vid Vanadisplan hämtade 

han ett inlämnat paket. Han räckte 

det till Josef och bad honom ta av papperet. 

Inuti låg en byggsats till ett modellflygplan. 

”Läs kapacitetsanvisningen”, 

befallde Jurij och Josef lydde. De hade 

hunnit ner till Norra Bantorget innan Josef 

Stjerne läst alltsammans och då nickade 

ryssen belåtet. 

”Den kommer att fungera alldeles ut- 

278 289

märkt, fast jag måste nog sätta i en extra 

bensintank”, muttrade han. ”Hur mycket 

orkar den lyfta?” 

”Tre kvarts kilo.” 

”Mmmm. Skulle ha behövts mer, eftersom 

tanken tillkommer. Men det ska nog 

gå vägen.” 

Det låg ytterligare en låda i paketet. Ett 

grällt tecknat bildcollage på lådans lock 

talade om att innehållet bestod av en radiosändare 

att styra flygmaskinen med. 

”Ny hobby?” frågade Stjerne sarkastiskt. 

”Allt kan vara bra att kunna. Man vet 

inte när det som är en lek kan bli blodigt 

allvar.” 

Han körde in Söderleden vid Centralstationen 

och svor till när han kommit en 

bit. En blick i backspegeln sa honom att 

det låg bilar bakom. Han kunde inte backa 

för att sedan fortsätta den rätta vägen förbi 

Sheraton. I stället slängde han in treans 

växel och gav gas. Han körde åtminstone 

tjugo kilometer i timmen för fort under 

viadukten mellan Gamla Stan och Riddarholmen. 

Sjorodin märkte det och lugnade 

ner farten lite. Eftersom han kört fel från 

början blev han tvungen att runda Medborgarplatsen. 

Han stannade bilen utanför 

kinesrestauangen på norra sidan om Björns 

Trädgård. 

”Du får gå härifrån”, sa han. ”Berätta 

nu inte för mycket om vad du haft för dig 

i Göteborg. Då blir frugan bara misstänksam.” 

Josef satt kvar. ”Jag vill veta vad som 

kommer att göras för att få loss min dotter!” 

sa han skarpt. ”Nu har jag uppfyllt 

allt jag lovat och inte fått någonting igen. 

Ni har visat mig på en massa ovidkommande 

saker, berättat om hur ni börjat ta 

reda på saker och ting, men ingenting konkret 

har hänt. Svara mig ärligt – kommer 

ni att lura mig?” 

Sjorodin skakade på huvudet. ”Vi kommer 

inte att lura dig”, svarade han lugnt. 

”Eftersom du är en investering på sikt är 

du alltför värdefull för att du ska få bli sur 

280 281

på oss. Din dotter kommer att räddas. Jag 

åker härifrån till Tensta nu. Där finns fler 

än dem du träffat tidigare. De har arbetat 

i mer än ett dygn på att lokalisera henne 

definitivt. Om vi får fram bevis för att hon 

finns, där vi tror att hon finns, kommer vi 

att slå till i natt.” 

Josef Stjerne drog djupt efter andan. ”Jag 

vill följa med!” sa han. ”Hon är en känslig 

flicka. Om det blir rabalder behöver hon 

se någon hon känner igen, så att hon förstår 

att vi är där för att hjälpa henne!” 

”Jag ska se vad jag kan göra. Men hoppas 

inte för mycket. Den grupp som ska 

göra jobbet är inte mycket för att blanda in 

ovidkommande personer. Du får ursäkta, 

men i det här fallet är du ovidkommande, 

trots att du är Annes far. Det är en mycket 

väl utarbetad operation och att ta med en 

icketränad person skulle lätt kunna få allt att 

gå i stöpet. Jag kommer att vara med för att 

sköta samband och lite annat. Det är möjligt 

att jag kan ordna att du får följa med mig 

men i själva befrielsen får du inte delta.” 

”När får jag besked?” 

”Jag ringer.” 

Josef stod kvar på trottoaren och såg 

bilen försvinna i trafikströmmen mot Söderleden. 

Sedan vandrade han uppför knixen 

på Götgatan och tog trapporna till sin 

egen gata. Det fanns ingen hemma i lägenheten. 

På köksbordet låg en lapp från Eva, 

där hon meddelade att hon gått för att besöka 

en väninna, men att hon räknade med 

att komma åter sent på eftermiddagen. 

Philip hade inte lämnat något meddelande 

alls. Josef kände sig lite hungrig så han 

öppnade kylskåpet, bredde ett par smörgåsar 

och drack ett glas mjölk. Medan han 

satt vid köksbordet kände han sin egen 

svettlukt. Han klädde av sig, kastade skjorta, 

strumpor och underkläder i tvättkorgen 

och duschade, först varmt och sedan iskallt. 

Trots det kände han sig rätt urlakad. 

Han bestämde sig för att vila och gick till 

arbetsrummet. Han vaknade av att han frös 

och klockan visade halv sex. Eva hade 

fortfarande inte kommit hem. Det kändes 

282 283

lite ovant. Annars brukade hon alltid finnas 

till hands i hemmet. 

När telefonen ringde, tio minuter efter 

att Rapport slutat, var hon ännu inte hemma. 

Han slet upp luren ur klykan. ”Hallå?” 

sa han. ”Eva?” 

”Inte alls”, hördes Sjorodins röst genom 

ledningen. ”Du får följa med i min bil i 

natt, men du får inte kliva ur den när vi 

kommit fram. Jag är i Tensta. Kom hit inom 

en timme, annars blir du kvar i stan.” 

”Ge mig adressen så tar jag en taxi.” 

”Inte alls. Åk tunnelbana. Jag hämtar 

dig vid stationen.” 

Josef hade mer att fråga om, men ledningen 

var död. Han klädde sig och gick 

ut i köket. Där vände han på Evas lapp 

och skrev ner några rader där han beklagade 

att de inte hunnit träffas eftersom han 

blev tvungen att ge sig ut igen för ett viktigt 

sammanträffande med utländska affärsvänner. 

Han skrattade lätt åt den formuleringen 

innan han lämnade huset och 

gick ner till Slussen. 

Jurij hämtade honom fem minuter efter 

det hans tåg kommit fram. Lägenheten i 

Tensta var tom på folk. Alla attiraljer som 

funnits där tidigare var bortforslade. Det 

var bara sängen kvar i det ena sovrummet, 

samt bordet och stolarna i köket. På köksbordet 

låg modellplanet. Det mätte mer än 

en meter mellan vingspetsarna. Hela flygkroppen 

var öppen. Balsabitarna låg på 

plats intill och på bordet fanns också ett 

par tuber lim. 

Vardagsrumsväggen mot köket hade fått 

vattenledningshålen igenpluggade med 

cement och i ett hörn låg några rullar tapeter. 

”Håller ni på att flytta?” frågade Josef. 

”Det är inte bra att stanna för länge på 

samma ställe. Det har varit mycket spring 

i den här lägenheten den senaste tiden. 

Visserligen är inte folk så nyfikna av sig 

här, men jag vet av erfarenhet att många 

besök drar till sig intresse. Det vore inget 

vidare om snuten fick för sig att det här 

284 285

var en knarkarkvart och tog sig till att göra 

en razzia. Jag stannar kvar här ett par nätter 

till, sedan drar jag också vidare till en 

ny adress.” 

De blev kvar i lägenheten i ytterligare 

en timme och tjugo minuter. Under den 

tiden sa inte Sjorodin många ord. Josef 

började känna sig rastlös medan han väntade 

på att Jurij skulle ge besked om avfärden. 

Ryssen tog det mycket lugnt. Han 

satt vid köksbordet och pillade med planet. 

Vid den lilla explosionsmotorn, med 

propellern längst fram, satte han fast en 

avlång lastbehållare som såg ut att rymma 

en deciliter vätska. Från behållaren gick 

ett tunt rör upp bakom vingen. 

Bakom gardinen till köksfönstret tog han 

fram en flaska som liknade de startgasförpackningar 

Josefs företag marknadsförde. 

Högst upp fanns en tryckknapp och alldeles 

under den satt en tunn plastslang med 

en liten röd muff längst ut. Muffen visade 

sig vara en snabbkoppling. Sjorodin fäste 

den vid röret från behållaren han nyss 

monterat in i flygplanskroppen och tryckte 

på knappen. En rödaktig vätska strömmade 

från flaskan till lastbehållaren. När 

det blivit bottenskyla i den svagt genomskinliga 

plastbehållaren, tog Jurij Sjorodin 

bort flaskan. Han pillade lite med 

motorn och slog sedan till propellern så 

att den började snurra. Det hackade till i 

motorn. Ryssen gjorde om tillslaget och 

nu startade miniatyrmaskinen. 

”Det fungerar”, sa han belåtet och tittade 

upp på Josef. ”Den tände direkt på 

bensinen i extratanken, utan att det fanns 

en droppe i den vanliga tanken.” 

Utan att bekymra sig om Josef Stjernes 

nervösa trampande fram och åter i lägenheten 

tog Sjorodin limtuben och balsaplattorna. 

En kvart senare hade han monterat 

på sidorna så att de täckte den nyinsatta 

plastbehållaren. Bakom den fanns ett tomt 

utrymme, cirka två decimeter långt. Akter 

om tanken var det bredast, omkring en 

decimeter, och flygkroppen smalnade sedan 

av mot stjärten. Han tog loss kåpan 

286 287

som föreställde förarkabin. Därinne fanns 

en kapslad dosa, från vilken det gick trådar 

mot stjärten och ut i vingarna. Han 

lossade två skruvar och fäste ett par smala, 

tre decimeter långa kablar vid dem och 

drog åt. Sedan förde han ner kablarna vid 

sidan av tanken med hjälp av en pincett. 

Han lät dem hänga lösa bakom plasttanken 

och tog fram sändaren som hörde till 

modellbygget. Sedan han fört över strömbrytaren 

till läge ’on’ fick han vingarnas 

klaffar att röra sig, rodret att vicka fram 

och tillbaka. 

”Kom hit!” sa han till Josef. ”Du ska få 

hjälpa mig med en sak.” 

Josef lutade sig över bordet där Sjorodin 

pekade på de två trådarna bakom tanken. 

”Håll trådändarna omkring en halv millimeter 

från varandra. Inte mindre och helst 

inte mer”, sa Sjorodin. ”Jag måste kolla 

att det är rätt kopplat.” 

Josef lydde och Sjorodin tryckte på en 

röd knapp längst ner på den walkie-talkie- 

liknande kontrollapparaten. Det sprakade 

lätt och en liten gnista exploderade fram 

mellan de små kabelskorna i tåtarnas ändar. 

”Perfekt”, skrockade Sjorodin. ”Nu får 

det räcka för i kväll.” 

”Ska vi åka?” 

”Strax.” 

Sjorodin reste sig från bordet, kastade 

en förnöjd blick på modellplanet och gick 

in i sängkammaren. Under sängen tog han 

fram den kommunikationsradio som Josef 

sett vid förra besöket i lägenheten. Han 

lade ner den i en plastkasse och räckte 

den till Josef. 

”Du får bära den här”, sa han. 

Apparaten var tyngre än Josef räknat 

med. Sjorodin släckte ljuset överallt i våningen 

och de gick ner till parkeringsplatsen. 

Josef lade in kassen i baksätet och 

öppnade framdörren för att sätta sig, men 

Sjorodin sa till honom att vänta. Ryssen 

tog fram en skruvmejsel ur handskfacket 

och lossade två skruvar till bilradion, en 

288 289

vanlig Telefunken med en Philips kassettspelare. 

Radion gled ut på två skenor. Sjorodin 

tog bort antennfästet och strömkablarna 

på baksidan och lyfte sedan över 

apparaten till baksätet. Ur kassen plockade 

han sedan fram kommunikationsradion 

och fäste den på skenorna, placerade antenntappen 

i uttaget och såg till att radion 

fick strömtillförsel. Han lade ner den andra 

radion i kassen och tog den med ut för 

att lägga den i bagageutrymmet. Där fanns 

ett par stora tolvvolts seriekopplade batterier. 

Sjorodin anslöt dem till en kabel 

som var fastsatt på bilplåtens insida. Därefter 

bytte han ut antennen som satt på 

höger framskärm. Den han placerade dit 

var kortare och lite grövre. 

”Vadan allt detta?” frågade Josef. 

”Jag har ingen lust att bli stående utan 

att kunna starta bilen när det är dags att 

åka tillbaka. Den här typen av komradio 

drar en massa ström, som den nu får från 

batterierna i bagaget. Själva bilbatteriet får 

vila.” Han lade ner rundradioantennen 

bredvid batterilådorna och stängde luckan. 

”Nu kan vi åka.” 

Sjorodin höll hastighetsbestämmelserna 

väl när de passerade Bromma flygplats på 

väg mot Alvik. Däremot körde han aningen 

för fort över Tranebergsbron innan de 

kom upp på Essingeleden. Klockan var 

nästan halv ett på natten när de åkte förbi 

Södertälje och fortsatte E4:n. I stället för 

att köra söderut och ta Gnestavägen svängde 

Sjorodin in på den inte alltför lastgamla 

motorvägen mot Strängnäs och Eskilstuna, 

men den lämnade han i Läggesta, där 

han svängde vänster. På småvägar som 

Josef inte ens visste att de existerade kom 

de fram till Malmköping. Knappt ett ord 

blev sagt på hela vägen. Josef Stjerne hade 

svårt att hålla behovet att gäspa tillbaka 

och strax innan de kom fram till Sparreholm 

styrde Sjorodin in på en parkeringsplats. 

”Det finns kaffe i en termos i baksätet”, 

sa han. ”Ta dig en slurk. Det piggar upp.” 

Termosen stod lutad i baksäteshörnet 

290 291

akom förarplatsen. Under termosen låg 

två tidningar, morgonens exemplar av Dagens 

Nyheter och Svenska Dagbladet. Det 

fanns inga koppar, men ryssen sa till honom 

att använda skruvhatten. Kaffet var 

hett och redan sockrat. Josef kände sig 

faktiskt betydligt piggare efter några munnar 

av drycken. Han sträckte sig efter DN 

och tittade på förstasidan i skenet från den 

rätt svaga gatlykta som stod vid parkeringsplatsens 

slut. En fyrspaltig rubrik 

längst upp till höger mindes han från fotot 

han sett samma morgon: 

Ny SIFO-undersökning spår 

vänsterseger i valet 

(s) och (vpk) får 51,7% av rösterna 

”Du jobbar kanske helt i onödan”, sa 

Josef Stjerne och lade tillbaka tidningen i 

baksätet eftersom ljuset inte var starkare 

än att han bara kunde läsa rubrikerna. ”Om 

vi får socialistisk majoritet behöver du bara 

fråga regeringen om kopior på försvarskontrakt 

och annat.” 

Sjorodin fnös och startade bilen när han 

såg att Stjerne skruvade tillbaka hatten på 

termosen. Han tände en ny munstycksförsedd 

cigarrett och styrde ut från 

parkeringsplatsen. 

”Valet är ett enda stort bedrägeri”, svarade 

han föraktfullt. ”Ni kallar den här 

skiten för demokrati, men folket här bestämmer 

lika lite som hemma hos oss. Ni 

har också byråkrati, en bestämmande byråkrati. 

Sedan spelar det ingen roll vem 

som sitter i kanslihuset. Att stå bakom 

skärmar och lägga papper i kuvert skapar 

ingenting. Vad som behövs är en revolution!” 

”Du debatterar lika kluvet som folkpartisterna 

gör!” skrattade Stjerne. ”Först 

säger du att vi har lika eländig byråkrati 

om ni och sedan vill du ha revolution. Hur 

ska den kombinationen gå i lås?” 

”En revolution skulle rensa upp i skiten. 

I byråkratin också. Sedan skulle det 

292 293

ta ett tag innan ni fick tillbaka den, och i 

mellantiden kunde alla leva lyckliga. De 

som inte ställdes mot muren förstås, men 

de kunde ju dö lyckliga, i vetskap om att 

de inte längre kunde stå i vägen för massornas 

makt.” Han skrattade ironiskt och 

dödade fimpen i askkoppen. 

”Dig blir jag inte alls klok på.” 

”Det gör mig så mycket intressantare.” 

Han körde förbi de första husen i Sparreholm, 

korsade vägen mellan Gnesta och 

Flen och kom in på den väg som i förlängningen 

slutar i Nyköping. Efter några kilometers 

körning började han se sig om noga. 

Det började ljusna så smått vid horisonten, 

men längs vägen var det fortfarande 

becksvart. Endast ljuskäglorna från bilens 

strålkastare lyste upp ett begränsat område. 

Plötsligt svor han till. Ett ryskt ord, 

men Josef uppfattade det som en svordom. 

Han bromsade häftigt, fick stopp på bilen 

och backade ett tjugotal meter. Sedan 

svängde han in på en liten sidoväg som 

Josef inte ens sett när de passerade den. 

Sjorodin följde den vägen i kanske fem 

kilometer. Det var svårt för Josef att avgöra 

avståndet eftersom ryssen hela tiden 

ökade och minskade farten och vid vägens 

sidor växte skogen tät. Plötsligt öppnade 

sig landskapet. Skogen tog slut och 

en slätt bredde ut sig ner mot vatten i vars 

lugna yta himlens gryningsljus började 

spegla sig. Jurij Sjorodin släckte billjusen 

och körde av vägen, följde två parallella 

hjulspår med en grässträng i mitten mot 

skogsbrynet. I hägn av höga granar stannade 

han och slog av motorn. 

”Var är vi egentligen?” frågade Josef 

Stjerne. 

”Lite drygt tolv kilometer från Sparreholm”, 

svarade Jurij Sjorodin. ”Där framme 

ligger sjön Båven. Lite norr, eller snarare 

nordost, om oss har vi Rockelsta slott, 

som på sin tid ägdes av flyggreven von 

Rosen. När det ljusnar lite kommer du att 

se en herrgårdsliknande byggnad på andra 

sidan åkrarna. Det är kåken som Joel Harring 

kallar sitt sommarställe. Din dotter 

294 295

finns därinne.” Han såg på klockan. ”Om 

en timme och tjugotvå minuter inleder vi 

Operation Räddning. Till dess får vi vänta 

här.” 

Han vred på kommunikationsradion och 

det började spraka i högtalarna. Det justerade 

han med en ratt märkt ”squelch”. Till 

och med Josef visste att detta ord betydde 

brusspärr. 

”Jag antar att din organisation har en bra 

läkare. Med bra läkare menar jag en diskret 

yrkesman.” 

”Jo, visst anlitar vi en sådan.” 

”Man kan komma till honom vid vilken 

tid på dygnet som helst?” 

”Jadå. Om man ringer först – och kan 

kodordet.” Josef skrattade till. ”Det är inte 

bara er yrkesgrupp som är i behov av hemlighetsmakeri 

ibland. Varför frågar du om 

det?” 

Jurij Sjorodin var allvarlig. ”Din dotter”, 

sa han. ”Om det händer henne någonting 

duger det inte att köra henne till Karolinska 

eller Södersjukhuset. Jag tror vis- 

serligen att den här saken ska kunna lösas 

utan större kalabalik, men man måste ta 

alla eventualiteter med i beräkningen.” 

”Åh. Herregud!” utbrast Stjerne. ”Jag 

har inte för ett ögonblick tänkt mig den 

möjligheten! Förträngning, naturligtvis. Det 

är klart att han tar emot henne utan att ställa 

frågor, men det... det...” 

Sjorodin tycktes läsa hans tankar. ”Det 

skulle betyda att du behövde blandas in 

och kanske förlora det skydd som din identitetslöshet 

ger dig! Oroa dig inte, käre 

Josef, om det skulle hända någonting tar 

jag själv med henne in till läkaren.” 

Josef kände sig lättad, samtidigt som han 

visste med sig att genom att visa att rädslan 

för avslöjande var större än omsorgen 

om dottern, gjorde att han bar sig åt som 

ett kvalificerat svin. ”Ska vi köra närmare 

sedan?” frågade han. 

”Nej.” 

”Då begriper jag inte hur vi ska få Anne 

i närheten av oss.” 

”Berget och Muhammed. När jag fått 

296 297

esked om att allt är klart träffar vi den bil 

som har henne borta på vägen.” Han såg 

upp mot himlen. ”Det kommer att vara fint 

väder i dag på morgonen. Klarar du av att 

styra din båt ensam?” 

”Naturligtvis. Min båt... vad har min båt 

med det här att göra?” 

”Ingenting. Den kommer in i nästa operation, 

som följer direkt på den här. Om 

mina tidsuträkningar stämmer kommer det 

här att ta högst en halvtimme. Vi har Anne 

i vår bil senast kvart i fem. Vi bör hinna 

till din båtplats till kvart i sju och sedan 

till vattnen utanför Lidingö före klockan 

åtta.” 

Josef kunde inte göra annat än stirra på 

mannen vid sin sida. ”Det kommer jag aldrig 

att orka!” sa han. ”Därför behöver jag 

inte ens vara nyfiken på vad som kommer 

att hända härnäst.” 

”Du orkar. Jag har en liten burk Preludin 

i handskfacket. Ta en tablett när du 

känner att det behövs, för detta kommer 

att bli ett långt dygn.” 

Det ljusnade alltmer. Efter bara tjugo 

minuter kunde Josef tydligt se att det låg 

ett hus närmare sjön. Det var en gulmålad 

byggnad med skiffertak. Marken böljade 

lite, så det enda som syntes var andra våningen 

och taket. Han vevade ner rutan på 

sin sida för att släppa ut lite skarpt luktande 

rök från ryssens eviga cigarretter. 

Han hade sjunkit ner i sätet och lutat 

huvudet för att vila lite när det skrapade i 

radiohögtalaren. Josef hajade till när han 

hörde att rösten talade engelska. Eftersom 

han knappast var inställd på det språket 

tog det någon sekund för honom att koppla 

om och uppfatta vad som sades. Det 

var ett kortfattat meddelande: 

”Vi går in om tio minuter.” 

Sjorodin tog miken, såg på klockan och 

svarade: ”Okay.” 

Josef lutade sig framåt. Han knöt händerna 

nervöst och stirrade ut genom vindrutan. 

Det syntes ingenting alls. 

”Var är de någonstans?” frågade han lågt. 

”På andra sidan byggnaden”, svarade 

298 299

Jurij Sjorodin. ”Jag har inte lagt mig i deras 

planering. På det här är det de som är 

proffs, inte jag.” 

Det verkade som om någon kletat tuggummi 

på sekundvisaren. Josef hade en 

klump i bröstet. Det var hans kött och blod 

som fanns därinne. Naglarna bet in sig i 

handens hud, gjorde vita märken. Han kastade 

då och då blickar på Sjorodin. Ryssen 

verkade helt lugn. Enda skillnaden mot 

tidigare var att han inte kedjerökte längre 

och ansiktet var lite spänt. 

”Alfa, Beta från Cicero”, skorrade komradion. 

”Kör!” 

Det kom svarssignaler från två svagare 

sändare, besked om att ordern uppfattats. 

Därefter blev allt tyst igen. Sjorodin höll 

ett stadigt grepp om ratten och han hade 

lyft baken från sätet lite, tydligen utan att 

själv tänka på det. De båda männen i den 

lilla bilen stirrade spänt bort mot den gula 

byggnaden med skiffertaket. 

Så hördes den starkare sändaren igen. 

”Vi är inne! Inget motstånd att räkna med. 

En man avklarad. Kom.” 

Sjorodin tryckte in knappen på sin mikrofon. 

”Fortsätt enligt planerna”, sa han. 

”Klart, slut”. 

Plötsligt hördes några svaga knallar från 

huset. Sjorodin ryckte till lite och började 

leta efter sina cigarretter. Han fick eld på 

en och frågade sedan mikrofonen: ”Vad 

händer, Cicero?” 

”Det fanns fler här än vi trodde från 

början”, kom svaret. ”Men allt går enligt 

ritningarna.” 

Sjorodin tuggade nervöst på pappmunstycket. 

Han gav Josef en hastig blick. Det 

fanns något osäkert i ryssens ögon nu, och 

det gjorde Josef Stjerne nervös. 

”De måste ha blivit sedda”, mumlade 

Sjorodin och satte mikrofonen för munnen. 

”Ta inga fångar! Avsluta enligt alternativplanen!” 

”Okay. Vi är uppe på andra våningen 

nu. Jag återkommer.” 

Josef Stjerne satt alldeles stel i det skålade 

sätet. Han kände mycket väl till ut- 

300 301

trycket om att inte ta några fångar. Man 

höll på att begå mord därborta i det gula 

huset. Han tänkte säga något, men halsen 

var sträv som sandpapper och det enda 

han fick fram var en kraxning. 

”Vi har henne och hon sover!” skrapade 

rösten som kallades Cicero. ”Alternativplanen 

igångsätts nu!” 

Jurij Sjorodin knäppte två gånger på 

mikrofonknappen och hängde sedan tillbaka 

mikrofonen i dess hållare. Han vred 

om tändningsnyckeln. När motorn startade 

gasade han lätt och sedan var de på väg 

tillbaka mot den lilla vägen. 

”Din dotter är räddad!” sa han när de 

kommit en bit. ”Om hon sov i det där oväsendet 

måste det bero på att hon är drogad 

eller att våra killar drogade henne för att 

lättare kunna handskas med henne.” 

De kom ut på den större vägen. Sjorodin 

svängde söderut och ökade farten. Efter 

tre minuter saktade han in och stannade 

vid en busshållplats mitt för en avtagsväg. 

De hade inte stått där länge förrän ett par 

bilar med släckta lyktor kom ut från avtagsvägen. 

Den ena bilen körde fram till 

dem och bakdörrarna öppnades inifrån. 

Två män kom ut. Mellan sig hade de en 

slapp flickgestalt. 

”Anne”, stönade Josef. 

”Lugna ner dig!” väste Sjorodin. ”Det 

är ingen fara med henne. Om hon inte varit 

okay hade de lämnat henne kvar.” 

Han steg ur på sin sida och hjälpte de 

två männen att lägga Anne Stjerne i baksätet 

på Alfa-Suden. Josef satt som förlamad 

och bara såg på. Han kom sig inte för 

att hjälpa till. 

Den andra bilen hade stannat på motsatta 

sidan av vägen. Det hängde en släpvagn 

efter den. På släpet låg någonting som 

täckts av en presenning. Tre upphöjningar 

under det tjocka kanvastyget. När Josef 

fattade vad det var kände han sig smått 

illamående. Sjorodin växlade några ord 

med männen innan han satte sig bakom 

ratten igen. Sedan var de på väg i riktning 

mot Nyköping och nu brydde sig inte rys- 

302 303

sen om att hålla några hastighetsbegränsningar. 

De två andra bilarna körde åt andra hållet. 

Josef vände sig om för att se på sin 

dotter. Genom bakfönstret upptäckte han 

en stor rökpelare som började sprida sig 

över himlen. 

”Herregud!” utbrast han. ”De har satt 

eld på huset också.” 

”Vad trodde du?” frågade Sjorodin. ”Att 

de skulle lämna kåken med skotthål i väggarna?” 

”Och liken? Vad ska de göra med dem?” 

undrade Josef skärrat. ”Stoppa dem i någon 

soppåse efter vägen?” 

Sjorodin skrattade torrt. ”Nej, det vore 

att utmana ödet. Bästa sättet att bli av med 

dem är att rulla in dem i ståltrådsnät och 

hyva dem i sjön. Då är det ingen risk att de 

flyter upp i första taget.” Han tystnade och 

koncentrerade sig på körningen eftersom 

vägen smalnade och blev krokigare. ”Vi 

bör helst ha hunnit tillbaka till Stockholm 

innan brandkåren gjort sitt”, tillade han lite 

senare. ”Om det här kommer ut till fel 

person för snabbt kan det inverka på resten 

av jobbet.” 

En halvtimme senare var de på Europaväg 

4, på väg norrut. De hade inte mött en 

enda bil på den mindre vägen och även här 

var trafiken gles. I höjd med Vagnhärad 

körde de om en långtradarkaravan men det 

var nästan allt. Det tycktes bara finnas 

kommersiell trafik ute. 

Innan de kom in på Essingeleden var det 

full dager. Sjorodin frågade efter läkarens 

adress och fick den. Han nickade och körde 

av från huvudleden, in mot Fridhemsplan. 

Där antecknade han läkarens telefonnummer, 

fick kodordet och uppsökte 

en telefonkiosk. Han var tillbaka på mindre 

tid än två minuter. Några ögonblick 

därefter parkerade han utanför huset på 

Sankt Eriksgatan och kontrollerade att ytterporten 

var olåst. 

”Nu får du hjälpa till”, befallde han. 

”Det går snabbare om vi är två som tar i.” 

Josef fumlade mest när han skulle ta tag 

304 305

i dottern. Det blev Sjorodin som fick uträtta 

merparten av arbetet. Josef tyckte att 

mannen tog i onödigt hårdhänt men sa inget. 

På väg in i huset blev Josef Stjerne 

något lugnare. Han hade lyssnat till flickans 

andhämtning i bilen. Nu tyckte han att 

den lät ännu mer normal. Sjorodin baxade 

in den slängiga, slappa kroppen i tvåmanshissen 

och gav Josef besked om att han 

kunde vänta i bilen. 

Egentligen hade Josef helst velat följa 

med upp men logiskt sett gjorde det varken 

till eller från och det var farligt för 

honom. Läkaren hade arbetat åt hans organisation 

i många år, men mannen visste 

inte alls vem det var som betalade honom 

så generöst för det arbete han utförde. Det 

var bäst för alla parter att den dimridån 

låg kvar. 

Josef Stjerne satte sig i bilen och väntade. 

En polisbil kom glidande fram på gatan. 

Det satt ett par uniformerade konstaplar 

i den. Stjerne såg att polisen i passagerarsätet 

vände sig mot föraren och sa nå- 

gonting. Konstapeln vid ratten nickade och 

styrde in till trottoaren framför Alfa-Suden. 

Båda klev ur och kom fram mot den lilla 

italienska bilen. En stannade framför motorhuven 

och såg på klockan, den andre 

gick fram till dörren och tecknade till Josef 

att öppna fönstret. Stjerne lydde. 

”Det är parkeringsförbud här”, sa polisen. 

”Se till att komma härifrån!” 

Stjerne kastade en blick mot instrumentbrädan. 

Sjorodin hade tagit tändningsnyckeln 

med sig. 

”Vi åker vilket ögonblick som helst”, 

svarade Josef och lyckades begränsa verkan 

av den tupp han fått i halsen. ”Min 

gode vän som kör är bara uppe i huset och 

lämnar ett brev.” 

”Det är parkeringsförbud här!” upprepade 

polismannen, som om han inte hört 

Josefs förklaring. 

”Men, snälla ni, vi blockerar ingen trafik”, 

sa Stjerne. ”De enda bilar som finns 

i närheten är den här och polisbilen ni kom 

med. Det kan väl inte göra något om vi 

306 307

står här ett par minuter till.” 

Polismannen ryckte på axlarna. Josef 

tyckte sig se en antydan till ett leende i det 

för övrigt nollställda ansiktet och han började 

begripa vad det var fråga om. De hade 

inte haft något att göra på ett tag. Nu fick 

de möjlighet att djävlas med någon. Polismannen 

framför bilen tog upp ett block 

och en penna ur fickan, och i samma ögonblick 

kom Sjorodin ut genom porten. Polismannen 

hade skrivit ut böteslappen och 

var på väg fram för att sätta den under 

vindrutetorkaren. Sjorodin stannade mitt i 

ett steg och såg kallt, intensivt på den 

uniformerade. Sedan tog han fram plånboken 

och ur ena facket producerade han ett 

kort. Polismannen såg ut att tappa hakan. 

Jurij Sjorodin tog böteslappen och rev den 

i två delar. Sedan sa han någonting med 

låg röst. Polisen nickade upprepade gånger 

och rev bort sin kopia från blocket och 

räckte även den till Sjorodin. Sedan vinkade 

han till sig sin kollega och försvann 

in i den svartvita bilen. Sjorodin satte sig 

bredvid Josef. Han väntade med att starta 

bilen tills poliserna hunnit ett kvarter bort. 

Sedan skrattade han gott. 

”Det där skrämde dem lite, tror jag!” sa 

han och körde ut från trottoarkanten. Han 

visade upp kortet för Josef lika hastigt som 

han visat det för polisen. Det stod ”SÄK” 

i övre högra hörnet. ”De vågar inte sticka 

upp mot SÄPO-personal, då kan det gå 

dem illa i karriären.” 

”Var har du fått tag på det?” frågade 

Josef. 

”Det skulle du bra gärna vilja veta, va? 

Har du nyckelknippan på dig eller måste 

vi åka hem till dig på Söder?” 

”Den är med”, svarade Stjerne och 

klappade på kavajfickan. 

”Bra. Då ska vi bara svänga iväg till 

Tensta som hastigast.” 

308 309

KAPITEL ÅTTA 

På väg från Tensta till Djurgården tog Josef 

två av de små vita tabletterna ur burken 

som Sjorodin förvarade i handskfacket. 

Det dröjde en kort stund innan de började 

verka men sedan kände han sig alldeles 

klarvaken och pigg igen. 

Jurij Sjorodin hade varit uppe i lägenheten 

i Tensta i omkring tio minuter. När 

han kom tillbaka ut bar han på 

modellflygplanet och styrenheten. Han lade 

försiktigt in planet i baksätet och räckte 

sedan radiostyrningsapparaten till Josef. 

Ryssen hade tagit batterierna ur den och 

hällde de sex 4,5 voltsrullarna i Josefs knä. 

Det fanns fler bilar på stadens gator när 

de kom in mot centrum igen men morgonrushen 

hade långt ifrån börjat. Därför gick 

det ganska snabbt att komma ut på Djurgården. 

Sjorodin parkerade en bit från 

311

Navigationssällskapets grind och klev ur 

sedan han lyft med sig planet. 

”Visa nu vilken kaxe till karl du är”, sa 

han. ”Lås upp Navis grind med egen nyckel. 

Det är inte alla här i stan som har den 

förmånen.” 

Josef plockade ner batterierna i ena kavajfickan. 

Det blev en stor utbuktning. 

Sedan letade han fram rätt nyckel i den 

läderomfattade knippan och låste upp grinden. 

Solen stod redan en bit upp på himlen 

och fick Stockholms silhuett att skimra. 

Mot höger hade de Döda skeppens vik och 

Tivoli, mot vänster grönskade Valdemarsudde. 

De gick mot båtbryggorna med Sjorodin 

i spetsen. Ryssen tvekade inte utan 

stegade fram mot en väldig Powles 42 med 

två 240 hästkrafters Volvo Aquamatic i 

aktern. Han hoppade ner på fördäcket och 

inväntade Josef Stjerne. 

”Är det inte lite oförsiktigt att ha en båt 

som den här?” frågade han. ”Ur skattesynpunkt, 

menar jag. Det är väl knappast 

möjligt att ha den skriven på firman. En 

sån här kostar en miljon, ge eller ta hundratusen.” 

Josef Stjerne gav honom ett snett leende. 

”Skattmasen vet om den”, svarade han. 

”Och någon miljon har den inte kostat även 

om den kanske är värd det. Jag fick tag på 

den betydligt billigare genom ett konkursbo.” 

”I England, där en viss Stjerne, via bulvaner, 

var inblandad i konkursen?” 

”Varför fråga om du redan vet allt?” 

Sjorodin grinade brett. Han tog sig akteröver 

och började göra loss där. ”Upp 

på bryggan med dig nu”, sa han. ”Vi måste 

iväg om vi ska hinna!” 

Josef Stjerne gick också akterut. Han 

lade ifrån sig radiokonrollen och batterierna 

på akterdäcket och tog lejdaren ner i 

båtens innandöme. Därunder fanns en stor 

kabin, men han gick till pentryt på styrbordssidan. 

I skåpet tog han nyckeln. 

Slingerställen låg fortfarande kvar på bordet 

inne i matplatsen och påminde honom 

312 313

om vädret han haft när han för några månader 

sedan var på väg hem från Gotland. 

Då hade han fått uppbringa all skicklighet 

för att hålla kursen, och de tre passagerare 

han haft med sig kunde inte behålla något 

i sig. En av dem, en finsk direktör i växellådor, 

hade parkerat sig för gott i den ovala 

dubbelsängen i kabinen för om pentryt, 

och hans hustru hade legat på knä framför 

toaletten i badrummet på styrbordssidan. 

Den ende som klarat sig någorlunda var 

deras 15-årige son, som mest tyckt att det 

hela var spännande. 

Nu låg sjön kav lugn. Han kom upp på 

däck och klev in i styrhytten, som var öppen 

mot aktersidan. Motorerna drog gång 

med ett vrål. Sjorodin lossade tamparna 

föröver och Josef lade försiktigt in backläge 

och drog på lite gas. Båten började 

röra sig. Han vände och styrde ut mot Saltsjön. 

Sjorodin kom upp till honom. 

”Hur lång tid tar det att komma till Älvviks 

udde?” 

”Lite mindre än en halvtimme”, svarade 

Josef. ”Är det dit vi ska?” 

”På ett ungefär. Styr dit så ger jag bättre 

besked när vi kommit fram.” 

Sjorodin satte sig på akterdäck och lade 

modellplanet upp- och nervänt framför sig. 

Med en liten skiftnyckel lossade han landningsstället 

och tog upp ett par pontoner 

ur den lilla påse han burit med sig. På 

mindre än en kvart hade han fäst dem på 

underredet. Han vägde maskinen i handen 

och var tillfreds med balansen. Det kom 

lite pålandsvind från Lilla Värtan, men inte 

mer än att den bara krusade Saltsjöns yta 

och när Josef fått in båten i leden mellan 

Fjäderholmarna och Nyckelviken var det 

kav lugnt igen. 

Det tog tjugofyra minuter att komma fram 

till Älvviks udde. När de passerat den gav 

Sjorodin order att strypa gasen och gå in 

närmare Lidingölandet. Det var disigare 

här än närmare stan. På andra sidan Askrikefjärden 

syntes Bogesund otydligt och 

Lilla och Stora Högarns konturer var obestämda. 

314 315

Nedanför en liten bergskam låg en grön 

äng och längs stranden fanns en mängd hus. 

Standardbyggen av den sort man hittade 

överallt i regionen. Enda skillnaden var 

det pris en köpare fick betala för att få en 

adress på Lidingö. Josef följde stranden 

på omkring hundra meters håll, hade bara 

lite gas på och lät den stora Powles 42:an 

glida majestätiskt förbi de byggnader han 

hört sägas var Droskchaufförernas semesterhem. 

Strandlinjen vek av lite mot nordost 

och plötsligt blev Josef kallsvettigt 

medveten om var de befann sig – och varför! 

Stadsarkitektens intentioner hade följts 

till punkt och pricka när huset byggdes och 

det hade säkert varit ett av de sista som 

man fick uppföra på strandtomt i området. 

Det var knappt huset syntes från sjösidan 

och ändå visste Josef Stjerne att det var en 

stor byggnad, till och med en mycket stor 

byggnad. Tomten som hörde till var väldig. 

Dessutom inhägnad. Nere vid bryggan, 

där det låg en båt i samma prisklass 

som Josefs, syntes fortfarande lite av det 

höga nätstängslet, men på de flesta ställen 

var slingerväxtligheten så tät att man knappast 

fick någon uppfattning av att huset 

var inhägnat. 

Uppe vid vägen fanns en tegelmur, och 

grindarna vid infarten var det vackraste 

konstsmidet på denna sida om Riksmuseet. 

Tomtens två kortsidor – som inte var 

så särskilt korta – skyddades av höga och 

täta häckar. 

En galen narkoman hade vid ett tillfälle 

försökt göra inbrott i huset. Det var i vilket 

fall som helst troligt att han tänkt göra 

det, eftersom kvällstidningarna, både den 

socialistiska och den folkpartistiska, berättat 

att ägaren med familj var bortresta 

tillsammans med medlemmar av en institution 

som åtminstone den ena kvällstidningen 

sade sig vilja avskaffa. 

Narkomanen hade inte förstått att han 

skulle stå alldeles stilla när de båda jättelika 

hundarna kom emot honom. Han hade 

gripits av panik och försökt rusa tillbaka 

316 317

mot grinden för att klättra över. Dit kom 

han aldrig. Den polisbil som kom först till 

platsen, när larmanordningen på grinden 

kallat dem, kom ändå för sent. De fick tag 

på larmcentralspersonal som kunde stänga 

av larmet och öppna grinden, men för narkomanens 

del fanns inget att göra. Hans 

strupe var uppsliten och när ambulansen 

äntligen anlände hade han varit död i nästan 

en timme. 

Historien tystades naturligtvis ner. Den 

nådde aldrig längre än till vissa delar av 

journalistkåren och till några inflytelserika 

människor. Det var från de inflytelserika 

som Josef fått höra om saken. 

Ingen visste, eller kanske det var så att 

ingen ville veta, att ägaren till det vackra 

huset och de stora inhägnade ägorna var 

en av landets stora inom narkotikabranschen. 

Så var det dock. Det var inte brist 

på pengar som gjort att han gått in i den 

sortens affärsverksamhet. Pengar hade han 

haft mycket gott om redan innan, på grund 

av ett starkt utvecklat affärssinne, kontak- 

ter och, inte minst, ett jättelikt arv efter 

fadern som grundat ett industriimperium 

som sträckte sig över hela den civiliserade 

världen och en bit in i resten desslikes. 

Josef kände inte till särskilt mycket om 

sin främste konkurrent. De hade aldrig träffats 

personligen, trots att de vid några tillfällen 

dinerat i samma rum under stora 

banketter. Så vitt han var underrättad hade 

mannen gått in i branschen för spänningens 

skull. Han ville bevisa för sig själv att 

han inte bara kunde förvalta ett hederligt 

affärsimperium, utan också ett ohederligt. 

Eftersom han steg in i den mörka världen 

med påsen full med pengar blev påsen snart 

större, för de båda världarna, den övre och 

den undre, regleras av ungefär samma principer. 

Dock är viljan att acceptera fri konkurrens 

något mindre i den undre världen. 

Han hade gjort entré i narkotikabranschen 

med liv och lust, med samma gamänglika 

gåpåaranda som bland annat präglade 

honom som sportsman inom seglingsidrotten. 

Hur skulle han kunna misslyckas? 

319 319

Josef rycktes upp ur tankarna när han 

kände Sjorodins varma andedräkt mot 

nacken. 

”Vi har nästan en timme på oss”, sa ryssen. 

”En halv sjömil längre fram finns en 

vik. Lägg båten där. Fungerar gummijollen?” 

”Så vitt jag vet. Än har jag aldrig behövt 

använda livbåten”, svarade Josef. 

”Ska vi ankra?” 

”Det är inte nödvändigt. Du kan stå kvar 

och sköta reglagen så att båten inte driver.” 

Josef lät motorerna öka tempo och några 

minuter senare styrde han in i viken. 

Strandremsan var överväxt med buskar och 

sly och i vattenbrynet intill land låg en del 

stora stenar. Sjökortet berättade att han 

hade fritt djup till fem meter från land. Mitt 

i viken drog han ner gasen till ett minimum 

och slog reglagespaken i friläge. 

När han vände sig om såg han att Sjorodin 

hade öppnat den vitmålade tuben på 

babordssidan akterut och tagit fram bå- 

tens röda livräddningsjolle. Jurij ryckte till 

i tåten med handtaget och med ett pysande 

ljud från tryckluftsbehållaren blåstes gummibåten 

upp. Ryssen höll fast i fånglinan 

och lät jollen gå i vattnet. Han knopade 

fast linan och återvände till akterdäck där 

han plockade upp radiokontrollen till planet. 

Ur bröstfickan tog han fram en liten 

plastbit som han fäste över en röd knapp i 

nedre delen av radiokontrollen. Sedan han 

försäkrat sig om att den satt ordentligt på 

plats satte han i batterierna. Han slog om 

en strömbrytare som fick en lampa att lysa 

rött och när han vickade på styrspaken i 

sidled rörde sig rodret på modellplanet. 

”Jag kollade bränsleblandningen av luft 

och bensin innan vi åkte”, muttrade han. 

”Jag hoppas att ingenting har ändrat sig 

sedan dess...” 

Med kontrolldelen i fickan och planet i 

handen tog han sig försiktigt ner i jollen. 

Han lossade linan och vrickade iväg en bit 

med åran. Vattnet i den lilla viken låg alldeles 

spegelblankt. Så startade han mo- 

320 321

torn på planet och satte ner maskinen på 

vattnet. Modellmaskinen vände upp i den 

lilla vind som fanns och tycktes stå alldeles 

stilla. 

Sjorodin lät det öka farten och efter att 

noga ha sett efter hur fort det gick drog 

han manöverspaken åt sig. Maskinen fick 

luft under vingarna och började stiga. Ryssen 

lät den cirkla ett par varv runt båten 

innan han försiktigt åstadkom en landning. 

Allt fungerade perfekt. Josef såg fascinerat 

på från sin plats i styrhytten, men han 

glömde för den skull inte att låta de två 

Volvomotorerna omväxlande backa och 

köra framåt. Genom att manövrera dem 

mot varandra fick han sin Powles 42 att 

långsamt svänga runt sin egen axel utan 

att komma närmare stranden. 

Sjorodin gjorde om start- och landningsmanövrerna 

gång efter annan. Det såg ut 

som om han mätte ut den tid det tog for 

maskinen att lyfta från vattnet. Så tog han 

ner flygmaskinen igen, lät motorn fortsätta 

att gå på tomgång med modellplanets 

nos mot den knappt märkbara vinden och 

paddlade tillbaka till båten. 

”Backa utåt”, sa han sedan han kommit 

ombord. ”Sakta, jag vill inte att det ska bli 

några svallvågor som vänder planet. Det 

står exakt som det ska nu.” 

Josef lydde. Sjorodin tömde livbåten, 

rullade ihop den, satte dit en ny patron 

komprimerad luft och placerade alltsammans 

i den vita cylindern igen. 

De hade kommit en bit ut i Askrikefjärden 

när Sjorodin ropade till Josef: 

”Nej, jag vågar inte göra det på det här 

viset. Det är knappt jag ser planet på så 

långt avstånd. Vi får ta ett annat sätt. Visserligen 

påstår tillverkaren att man kan 

styra maskinen trådlöst på upp till tre kilometers 

avstånd, men det vågar jag inte 

tro på. Bensinen i tanken och extratanken 

räcker för tre kvarts flygning, och drygt 

det, så jag får försöka hålla den i luften. 

Sedan manövrerar du exakt efter mina 

anvisningar.” 

”Aye, aye, sir!” 

322 323

Sjorodin hade tydligen inte läst Frederick 

Marryat, för han reagerade inte. I stället 

gav han Josef order att vända och styra 

i sakta mak tillbaka mot det väl inhägnade 

huset. Medan Josef Stjerne gjorde som han 

blivit ombedd riktade Sjorodin styrenhetens 

antenn mot viken, rörde vid reglagen 

och minuten senare hörde Josef modellens 

ilsket surrande motor en bit över huvudet. 

Jurij Sjorodin såg på klockan. 

”Jag tror att det är dags”, sa han. ”Gå 

längre ut i farleden.” 

De var en knapp kilometer från land, 

med modellmaskinen fortfarande cirklande 

över båten. Sjorodin hämtade kikaren 

inne i styrhytten. Han justerade in skärpan 

mot gräsytorna innanför stängslet och 

åstadkom ett belåtet grymtande. 

”Han är en man som ogärna bryter sina 

vanor!” sa Jurij. Först en liten språngmarsch; 

den håller han på med nu. Sedan 

fyra eller fem hål golf på sin ägandes niohålsbana 

och till sist bastu och dusch före 

resan in till Stockholm. Han kommer att 

bli ordentligt överraskad i dag.” 

Josef kisade och försökte se det som 

Sjorodin talade om. Han uppfattade bara 

ett par mörkare prickar mot den gröna 

bakgrunden. ”Han är inte ensam”, sa han. 

”Det är han aldrig. Men om allt går vägen 

ska ingen mer bli skadad.” 

Sjorodin lät maskinen stiga i vida cirklar 

tills den knappt längre syntes mot den 

blå himlen. ”Färdigsprunget”, sa han. ”Nu 

går han och hämtar golfvagnen med 

klubborna. Försök ligga stilla med båten 

nu!” 

Josef Stjerne drog åt reglagen och ljudet 

från de båda motorerna i aktern sjönk 

åtskilliga decibel. Sedan han försäkrat sig 

om att de inte fanns i någon strömfåra, som 

skulle få dem att driva åt något håll, tog 

han fram reservkikaren för att kunna följa 

Sjorodins förehavanden ordentligt. När 

skärpan var inställd kunde han se de båda 

männen tydligt. Den ene hade just tagit 

bollen och fått den till green. Nu var han 

på väg att putta och den andre drog vag- 

324 325

nen. Bollen låg minst tjugo meter från 

stången som stod i hålet. 

Sjorodin justerade kontrollen lite. Han 

visste var planet fanns och därför hittade 

han det så fort han tittade åt det hållet. Nu 

behövde han bara ett par säkra riktmärken 

att gå efter. Han siktade in sig på ett par 

stora enar uppe vid grinden och beräknade 

avståndet efter dem. 

Mannen med vagnen räckte den andre 

en ny klubba. Sedan gick han upp på green 

och tog upp den flaggprydda pålen ur hålet. 

Han stod som en skiltvakt och väntade 

på putten. 

Den kom inte omedelbart. Mannen med 

klubban ruskade irriterat på sig och såg 

sig om. Sjorodin pressade ihop läpparna, 

sedan satte han tummen till den lilla plastknoppen 

över den nedre knappen och sprätte 

kraftfullt bort den. Med tummen en centimeter 

över den röda knappen riktade han 

in kikaren och försökte få in både mannen 

och flygmaskinen i synfältet. 

Mannen vid hålet pekade upp i luften 

och den andre följde riktningen med blicken. 

Båda såg modellplanet, men tydligen 

var det ingen av dem som anade någon 

fara. Den golfande, träningsklädde mannen 

skrattade brett och ropade någonting. 

Sjorodin lade maskinen i bombfällarbana, 

rakt ner mot mannen med golfklubban. 

Nu förstod tydligen båda därborta att allt 

inte var som det skulle med modellplanet. 

Det var inga grannbarn som höll på att leka 

med en tidigt utdelad födelsedagspresent. 

Mannen som tänkt putta kastade sin klubba 

och började springa. 

Sjorodin vickade lätt på kontrollspaken. 

Nu hade han både maskinen och offret i 

fokus. Det var inte mer än tio meter mellan 

dem när han lade modellplanet i planflykt 

på en halv meters höjd över marken. 

I samma ögonblick som maskinen kolliderade 

med den vilt flyende mannen lät 

Sjorodin sin tumme falla ner på den röda 

knappen. 

Först steg en brandgul flamma upp och 

sekunden efter hördes dånet ut till båten. 

326 327

Blåsvart rök steg uppåt och när den långsamt 

skingrades syntes bara en meterbred 

krater i golfbanans gröna gräs. Tryckvågen 

hade kastat omkull mannen vid hålet. 

Av den andre syntes ingenting. Det kom 

folk springande från huset och Sjorodin 

vände sig till Josef. 

”Nu kan vi lugnt och stillsamt åka härifrån”, 

sa han. ”Nu är katten borta och snart 

ska det bara finnas så få råttor kvar att de 

kan dansa på en piedestal.” 

Med en elegant gest lät han radiokontrollen 

gå överbord. Den sjönk omedelbart. 

Josef drog på gas och styrde in mot 

Saltsjön. Fyrtio minuter därefter satt de 

åter i Jurijs bil utanför Navigationssällskapets 

grindar på Djurgården. Det var 

måndag morgon och på de flesta kontor 

hade arbetet redan påbörjats. 

Jurij körde honom hem, gav honom ytterligare 

en Preludin och bad honom hämta 

sin egen bil i garaget. Sedan körde han 

före till huset vid Sankt Eriksgatan. Medan 

Josef väntade i bilen hämtade Jurij 

Anne. Han förde henne till Josefs bil och 

satte henne i framsätet. Flickan var vid 

medvetande, men till synes alldeles borta, 

så förvirrad och omedveten om världen 

runt omkring att Josef blev rädd. 

”Anne!” halvviskade han i hennes öra 

medan Jurij knäppte fast henne i säkerhetsbältet. 

”Anne, vad är det med dig?” 

Hon såg på honom med stora oförstående 

ögon en stund. Därefter kom en glimt i 

de för övrigt döda ögonen. ”Far!” sa hon 

lågt. ”Far...” 

”Det är ingen fara med henne”, försäkrade 

Jurij Sjorodin. ”Jag sa till läkaren att 

ge henne en spruta. De närmaste dygnen 

kommer hon att inte veta om det som hänt 

henne varit verklighet eller en dröm. Det 

är kanske bäst så... åtminstone tills vidare. 

Men kroppsligt är det inget fel på henne 

och hon kommer att bli återställd i huvudet 

också. Fast det är bra om du kan 

övertyga henne om att dygnen därute bara 

varit en dröm. Det blir, å andra sidan, inte 

så lätt, förstås...” 

328 329

”Far!” sa Anne och började rycka i säkerhetsbältet. 

”Jag sitter fast, far...” 

”Det är lika bra att du åker hem med 

henne nu. Du hittar säkert på någonting 

om din fru skulle fråga. Hjärnskakning har 

ungefär samma symptom – men jag föreslår 

att du inte låter henne komma till sjukhus 

de närmaste fyra timmarna. Så länge 

kan spåren efter injektionen finnas kvar 

om man tar ett blodprov.” 

Han slog igen bildörren och gick till 

Alfa-Suden. Josef lade in automatlådans 

spak i körläge och gav gas. Han svängde 

ner Torsgatan mot Norra Bantorget. I backspegeln 

såg han Sjorodins bil försvinna mot 

Odenplan. 

Anne var som en levande död, som en 

zombie. Han måste mödosamt hjälpa henne 

ur bilen framför porten, stötta henne in 

hissen och när han stod framför den egna 

dörren hängde hon så tungt på honom att 

han inte fick fram nycklarna. Han blev 

tvungen att trycka på ringledningsknappen. 

Eva höll på att bryta samman sedan hon 

öppnat och fått syn på sin dotter. Den osammanhängande 

förklaring som Josef försökte 

åstadkomma lyssnade hon inte ens på. 

Hon såg till att Anne kom till sitt rum och 

ner i sängen. Flickan var fortfarande helt 

omtöcknad och det dröjde inte förrän hon 

sov. 

”Kan hon ha börjat med knark?” frågade 

Eva när hon kom in i köket till Josef. 

”Hon verkar ju alldeles borta!” 

Josef hällde upp en kopp kaffe åt Eva. 

Sedan ruskade han på huvudet. ”Nej, absolut 

inte. Jag träffade på henne nere vid 

Mälarbåtarna och jag blev lika förskräckt 

som du. Så jag tog henne till en läkare jag 

känner, en privatpraktiserande, och fick 

upp honom ur sängen. Han påstod att hon 

fått en hjärnskakning och sedan gav han 

henne en lugnande spruta. Det är bäst att 

hon håller sig i ro och vila en tid.” 

”Vi får köra henne till sjukhus... till 

Sophiahemmet. Jag har varit där med henne 

varje gång hon varit sjuk. Där finns alla 

hennes papper... hon är ju nästan född där.” 

330 331

Josef tömde koppen i botten och fyllde 

på nytt kaffe. Det hjälpte inte att han drack, 

munnen kändes ändå lika torr och trots att 

han inte ville det gnagde käkarna mot varandra 

så att det gnisslade inne i huvudet. 

”Det behövs inte. Hon vilar lika bra 

hemma!” sa han. ”Men läkaren kom med 

en varning. Den här sortens hjärnskakning 

kan ge upphov till hallucinationer. Visserligen 

bara tillfälliga, men i alla fall. Du får 

inte bli orolig om hon kommer med någon 

fantastisk berättelse om vad hon upplevt. 

Hon tror själv att det är sant, men i själva 

verket är det bara onda drömmar från första 

fasen av hjärnskakningen.” 

”Du ser inte så kry ut själv!” sa Eva 

plötsligt och såg på honom tvärs över bordet. 

”Är du sjuk?” 

”Bara trött. Jag har varit ute hela natten 

och letat stan runt efter Anne. Det var rena 

turen att jag fann henne. Jag var på väg att 

ge upp när jag såg henne därnere vid kajerna. 

Det är bäst att jag går in till mig och 

vilar en stund. Om de hör av sig från kon- 

toret kan du tala om att jag kommer dit lite 

senare.” 

Han lade sig på dyschan i arbetsrummet 

men det var omöjligt att somna. Substanserna 

i Preludintabletten verkade fortfarande 

och han fick uppbringa all den styrka 

han hade kvar för att inte ligga och tugga 

tomning. Det lyckades inte helt. 

De kemiska ingredienserna i den vita 

tabletten tycktes få honom att tänka klarare. 

Tidigare hade han inte haft tid att fundera, 

nu låg han och stirrade i taket och 

började förstå lite av sammanhangen. 

Mordet ute på Lidingö – eller man skulle 

kanske kalla det för avrättningen – var 

bara en logisk följd av det som hände i 

Södermanland. Det måste ske mycket 

snabbt efter befriandet av Anne, annars 

hade mannen därute hunnit bli varnad och 

hunnit vidta egna mått och steg för att kanske 

återställa den snedbalans han ville ha. 

Josef undrade lite över det han sett på släpvagnen. 

Kropparna! Eftersom han egentligen 

inte sett liken med egna ögon fanns 

332 333

det inget skrämmande med dem. Bara några 

upphöjningar under ett skynke. 

Bara upphöjningar, inga människor, inga 

ansikten. Det enda som påminde om 

mänskligt liv var det namn han fått. 

Hans-Erik Hultin. Var han en av dem? Josef 

trodde det. 

Han slöt ögonen och försökte sova, men 

det gick inte. Josef kastade sig av och an 

på den helt plötsligt så obekväma dyschan, 

letade efter en vilsam ställning som bara 

inte fanns. 

Till sist gav han upp. Han halvreste sig 

och slog på den lilla transistorapparaten 

för att sjunka tillbaka på en matta av likgiltig 

musik som interfolierades av ännu 

mer likgiltiga kommentarer. Då och då 

dåsade han till, men plötsligt var han alldeles 

klarvaken. Musiken hade ersatts av 

nyheter från Ekoreaktionen. Nyhetsuppläsaren 

talade om en våg av attentat som 

drabbat Stockholm. Han nämnde sprängningen 

av den kände industrimagnaten på 

Lidingö, men fortsatte sedan att berätta om 

hur flera, till synes oförvitliga medborgare 

plötsligt dödats på Stockholms gator eller 

i sina hem. Vid ett av de mer spektakulära 

morden, som bevittnats av en hel del gatuflanörer, 

blev en tjänsteman vid UD påkörd 

med berått mod av en man i en hyrd 

bil. Polisen konstaterade, efter att bilen 

hittats några kvarter längre bort, att den 

leasats under falskt namn och att man för 

övrigt inte hade några kommentarer eftersom 

detta kunde föregripa utredningen. I 

nyheterna nämndes inget om branden utanför 

Sparreholm. 

Hjärtat bultade hårt när han klev upp. 

Han tog en hastig dusch och bytte till fräscha 

kläder. Ändå kände han sig som en 

otvättad lodare innanför skinnet. Fast kroppen 

var blytung av ansträngning och nattvak 

vägrade hjärnan att ge honom vila. 

Eva satt vid Annes säng. Flickan sov 

tungt. ”Jag kan omöjligt vila”, sa Josef. 

”Lika bra att jag ger mig av till kontoret.” 

Nere på gatan såg han att han glömt bilen 

vid trottoaren. Det satt en parkering- 

334 335

slapp under vindrutetorkaren. Han rev loss 

den plastinslagna inbetalningstalongen och 

stoppade den i fickan. Sedan körde han 

ner bilen i garaget. Det fick räcka. Han 

kände sig alldeles för degig i huvudet för 

att denna dag våga använda fordonet i 

huvudstadens hårda trafik. 

Han fick tag på en taxi i korsningen 

Götgatan-Hornsgatan och anlände till arbetet 

med den. Sekreteraren kom in på hans 

anmodan och hon påpekade att han verkligen 

såg blek ut och inte borde vara på jobbet. 

Josef viftade undan hennes invändningar. 

Han visste med sig att enda möjligheten 

att klara av psykiska omvälvningar var 

att begrava sig så djupt som möjligt i arbete. 

Ledig tid frambringade tankar som i 

sin tur styrde känslor. Känslor var en farlig 

sak för en affärsman, något som helt 

kunde förvisas till schlagertextförfattarnas 

bakgårdar. Han började diktera en del brev, 

men inte ens arbetet kunde få honom att 

glömma de tre under presenningen eller 

den väldiga, brandgula flamman som förvandlade 

en människa på Lidingö till bränt 

kött och benbitar. 

Sekreteraren tog hans långa pauser som 

bevis för att chefen var sjuk. Hon diagnosticerade 

åkomman som överansträngning. 

Josef Stjerne var verkligen inte den 

som sparade sig. På det sättet var han en 

bra chef. Han fordrade inte mer av andra 

än av sig själv. Egentligen betydligt mindre, 

men många tyckte att det var mycket 

nog. 

Han slutade diktera när han upptäckte 

att sekreteraren flera gånger såg på klockan. 

Lunchtimmens början var redan överskriden 

med en kvart och han ursäktade sig. 

”Ta lunch, för all del. Jag glömde bort 

tiden”, sa han. 

Hon nickade, tog sitt block och lämnade 

rummet och i samma sekund som dörren 

slog igen började telefonen ringa. Josef 

andades in ett par djupa, lungfyllande 

andetag och lyfte luren. 

”Det är jag!” 

336 337

”Jurij här”, sa rösten i luren. ”Det har 

hänt en sak!” 

”Det vill jag lova!” svarade Josef Stjerne. 

”Jag hörde nyheterna. Vad är det ni 

håller på med egentligen?” 

”Det du menar är redan avslutat. Men 

du sitter i knipa. Vi har fått reda på att du 

har en förrädare i dina led. För honom 

måste du själv ta ansvar, han står utanför 

vårt avtal.” 

”Vem?” frågade Stjerne stelt. Det var 

en reflexmässig fråga. Om det var sant som 

Jurij sa – och varför skulle han inte tro på 

den som hjälpt honom så mycket? – visste 

han vem det var. Det fanns bara en som 

satt inne med tillräckligt med informationer 

och som skulle tjäna något på att bli 

förrädare. Han hade tänkt på den mannen 

tidigare, men funderingarna hade haft fel 

förtecken. Om ligorna slogs samman, vilket 

ändå bara var ett av flera alternativ 

han kunde tänka sig nu, skulle vederbörande 

inte vinna någonting. Kanske några 

tusental kronor mer per vecka eller må- 

nad, men vad betydde det för en som redan 

hade mer än nog? Den andra lösningen 

hade han inte tänkt på, kanske förträngt, 

eftersom han ville kunna lita på någon. Den 

lösningen gick ut på att båda ligorna fortsatte 

sin verksamhet men att den ena bytte 

ledare. 

”Gå ner och ställ dig utanför Casino. 

Jag hämtar upp dig”, sa Sjorodin och lade 

på luren. 

Lemmarna hade svårt att lyda hjärnans 

befallningar när han lämnade kontoret, 

korsade Karlbergsvägen och gick ner till 

Odengatan. Han hade stått utanför Casinoteaterns 

affischprydda ingång i några 

minuter när Alfa-Suden stannade och tog 

upp honom. Sjorodin verkade tyst och 

sammanbiten. Den machorka som satt 

mellan läpparna var inte ens tänd. 

”Det är Birgers, eller hur?” frågade Josef 

Stjerne. 

’`Naturligtvis är det Birgers!” svarade 

ryssen hårt. ”Vi har sett honom flera gånger 

när vi bevakat den andra ligans föreha- 

338 339

vanden, men vi visste inte vad det var för 

figur. Ett tag trodde vi att han hade någon 

slags befattning hos dina konkurrenter, men 

eftersom det i så fall inte kunde vara någon 

hög befattning, slapp han undan svepet 

som våra män gjorde. För en timme 

sedan lyckades vi luska ut vad han var för 

sort.” 

Sjorodin körde mot Kungsholmen och 

följde den vägskylting som berättade att 

Solna kunde nås om man följde dessa gator. 

Vid början av Karlbergskanalen ligger 

ett grustag. Han körde in genom grinden 

och följde sedan vattnet mot sandhögarna 

längst bort. 

Han parkerade bilen framför den sista 

stora högen och gjorde tecken till Josef att 

kliva ur. Sedan gick han själv före. Bakom 

den stora högen fanns tre mindre pyramider 

av sand. De stannade på den lilla 

planen mellan dem och några sekunder 

därefter kom tre personer fram bakom den 

mittersta högen. Josef Stjerne kände igen 

dem alla tre – Valentina Grut, Stepan Vron- 

skij och Ove Birgers. 

Birgers var fjättrad med armarna bakom 

ryggen och han stöttes framåt av de 

båda andra. Mannens vanliga elegans var 

besudlad, både kavaj och byxor bar spår 

av att han legat i sand. Ändå lade han sig 

vinn om att uppträda lika rak i ryggen som 

han brukade. Den eleganta franska skjortan 

var uppknäppt i halsen och i stället för 

slips hade han en tunn scarf runt halsen. 

Birgers var nästan jämngammal med Stjerne, 

men kroppsligt låg det ljusår mellan 

dem. Ove Birgers hade ett skarpskuret, 

brunbränt ansikte som ramades in av moderiktigt, 

svärtat hår. Kroppen var smal, 

nästan gänglig, och han var platt över magen 

som en fotomodell. Byxorna hölls uppe 

av ett brett bälte och på fötterna hade han 

eleganta, importerade skor. 

”Ove!” sa Josef Stjerne och tog ett steg 

framåt. ”Vad... hrrrm... vad har fått dig att 

sälja mig?” 

Valentina och Stepan lossade greppen 

om honom och gick åt var sitt håll men de 

340 341

släppte honom inte med blickarna. Under 

Birgers ena öga fanns ett ordentligt blåmärke. 

Han hade inte följt med dem frivilligt. 

”Gör det dig bättre till mods om jag talar 

om varför?” motfrågade Ove Birgers. 

”Troligen inte, men jag ska göra dig till 

viljes i alla fall! Du är en stor skithög, Stjerne! 

Vi har haft möjligheter att utöka, men 

du har hela tiden satt dig på tvären och 

menat att vi kunde kontrollera det vi hade, 

men inte det vi eventuellt kunde få.” 

”Jag har hört dig säga det förr”, sa Stjerne. 

”Det är ett dåligt argument och invektiv 

är inte heller något jag tar på allvar!” 

Birgers spottade ut några grusflagor ur 

munnen. Han slet i banden som höll händerna 

fast bakom ryggen, men upptäckte 

att det inte tjänade något till. 

”Du lyckades inte ens kontrollera det vi 

hade. För några dagar sedan gick en del 

av en last åt helvete i Norrköping. Det 

berodde bland annat på att du en gång för 

alla haft ditt eget system när det gällt re- 

kryteringen. Ett patriarkaliskt system som 

hör hemma i ett feodalsamhälle och inte i 

ett som vårt. Vem bryr sig om att deras 

familjer blir omhändertagna ekonomiskt 

medan de sitter inne, om de har chans att 

göra dubbelt så stora pengar medan de är 

ute?” 

”Jag vet flera”, svarade Stjerne lugnt. 

”Du räknade alltså med större rörelsefrihet 

om du lierade dig med industripampen 

på andra sidan...” 

”Ja.” 

Stjerne stirrade på Ove Birgers. Tankarna 

virvlade runt i huvudet på honom, men 

så var det en som häftades fast vid hjärnbarken. 

”Det var du som hjälpte Joel Harrings 

karlar att kidnappa Anne. Du visste var 

hon gick i skola, när hon slutade, hur hon 

brukade ta sig hem!” fräste han hett och 

tog ytterligare ett steg fram. Han hade armen 

höjd till slag när han hejdade sig och 

lät den falla ner längs sidan. ”Det var du 

som gjorde det.” 

342 343

Ove Birgers svarade inte, men det var 

heller inte nödvändigt. Stjerne var med ens 

helt övertygad om att det var så det låg 

till. ”Genom henne skulle du komma åt 

mig!” fortsatte han. ”Du glömde den gamla 

regeln om att medlemmars familjer alltid 

lämnas utanför.” 

”Romantiskt skitprat! Det var något som 

höll i USA på 30- och 40-talen. Ändamålet 

måste helga medlen. Men du kunde inte 

tänka så. Du måste ha affärsetik med i 

båda dina verksamhetsfält. Ibland hade du 

inte alls tid med den gren där jag fick ta 

ansvaret – trots att du skulle ha vetorätt 

ända ner i småsaker.” 

”Det är inte sant.” 

”Nästan i varje fall”, sa Birgers med ett 

föraktfullt leende. Du var chefen och vi 

andra – jag! – var markpersonal.” 

Sjorodin kom fram och rörde vid Josef 

Stjernes axel. Josef vände sig om. Det låg 

en grovkalibrig Colt Automatic i ryssens 

hand. 

”Vi har inte tid att stå här och bråka. 

Mannen är en förrädare, han ska ha en förrädares 

straff!” sa Jurij Sjorodin lugnt. ”Om 

en timme är lastbilarna här för att hämta 

grus och sand. Vi måste vara borta innan 

dess!” 

Han tryckte vapnet i Stjernes hand och 

Josef betraktade först vapnet och sedan 

ryssen med stegrad avsky. ”Menar du att... 

att jag?” flämtade han. 

”Det här är din sak!” sa Sjorodin allvarligt. 

”Du kan inte låta honom leva efter 

det han gjort och du kan inte fordra att 

någon av oss ska göra det heller. Vi är inga 

skjutgalna banditer. Vi är yrkesfolk på vårt 

vis men våldet överlåter vi på andra.” 

”Var finns de?” frågade Josef i sökandet 

efter halmstrået. 

”De har gjort sitt och finns inte kvar i 

landet längre. Den här mannen har försökt 

att förråda dig, min käre Josef, och domen är 

din att avkunna och verkställa. Släpp honom, 

och han kommer att försöka döda dig. 

Man ställer alltid en Quisling mot muren – 

det har ert orakel från Mariefred pläderat!” 

344 345

Sjorodin vinkade till sig Valentina Grut 

och Stepan Vronskij och alla tre började 

långsamt gå därifrån. Stjerne såg nästan 

panikslagen efter dem. Vapnet tyngde i 

handen. Ove Birgers tog ett par steg fram 

mot honom. 

”Josef! Du är inte klok... du tänker väl 

inte skjuta mig? För Guds skull, jag ska 

gottgöra om jag kan...” 

Stjerne backade. Ögonen tårades och han 

hade svårt att se Ove Birgers som något 

annat än en silhuett när han höjde vapnet. 

Sjorodin, Grut och Vronskij hade inte 

ens hunnit bakom den stora sandhögen när 

de hörde skottet. När de vände sig om såg 

de Ove Birgers stappla bakåt och sedan 

sköt Stjerne en gång till. Birgers föll mot 

sandhögen, vred sig en aning och började 

hasa ner med överkroppen. 

Josef kastade ifrån sig vapnet. Tårarna 

förblindade honom och han kunde knappt 

se vart han sprang. Sjorodin gjorde en hastig 

gest med huvudet mot Grut och Vronskij, 

sedan skyndade han mot bilen. Han 

startade och hann upp Josef Stjerne vid 

grinden. 

”Se för fan till att du kommer in i bilen!” 

skrek han och öppnade dörren vid 

sin sida. 

Stjerne stannade upp, såg sig över axeln 

och andades djupt. Han grep tag om biltaket 

med båda händer och sänkte pannan 

mot den svalkande plåten. ”Du begriper 

inte!” sa han. ”Jag och Ove har jobbat ihop 

i många, många år.” 

”Vi har inte tid att vara sentimentala. In 

med dig!” 

Josef Stjerne lydde. Han satt apatisk i 

framsätet och lät sig köras till kontorshuset. 

Det dröjde en timme innan sekreteraren 

hörde av sig för att fråga om de skulle 

göra breven färdiga. 

”Låt mig vara i fred!” stönade han som 

svar. ”Jag mår inte riktigt bra!” 

346 347

KAPITEL NIO 

Östtyske turistbyråtjänstemannen Horst 

Kallenberg kände på sig att han hade gjort 

ett stort kap. Två dagar tidigare hade han 

fått besök av en svarthårig, rundnätt och 

bystfager kvinna med kolsvarta ögon. Hon 

hade från början verkat lite nervös och haft 

svårt för att komma fram till ärendet. 

Kallenberg var ensam på byrån när hon 

anlände och det tog honom inte lång tid att 

fatta att hon knappast var ute efter en 

semesterresa till DDR. 

Till sist hade hon fått ur sig att hon var 

där för att sälja, inte för att köpa. Hon tog 

fram en bunt papper ur handväskan och 

lät honom se dem som hastigast innan hon 

tog dem tillbaka. 

”Är detta något man kan få betalt för?” 

frågade kvinnan. 

349

Hon såg sig nervöst omkring. 

”Det har jag svårt att avgöra” hade han 

svarat. ”Det är knappast något som har 

med resebranschen att göra.” 

”Jag kommer tillbaka”, sa kvinnan och 

gick därifrån sedan hon återfört papperen 

till väskan. ”Då vill jag ha ett besked om 

ni vill ha papperen och hur mycket jag får 

betalt. Det finns fler liknande dokument 

och jag kan skaffa fram dem också.” 

Samtidigt som hon lämnade byrån kom 

den kvinnliga kontoristen tillbaka från 

lunch. Horst Kallenberg gav henne order 

att hålla ställningarna, sedan följde han 

regel nummer ett i den oskrivna handboken. 

Han var amatör när det gällde att skugga 

en annan människa, men kvinnan var 

inte heller något proffs. Hon såg sig nervöst 

omkring några gånger men upptäckte 

honom aldrig Hon klev på en buss och satte 

sig långt fram. Horst Kallenberg trängde 

sig in genom bakre dörren, där några passagerare 

höll på att kliva av. En äldre man 

började protestera. 

”Förlåt”, sa Kallenberg. ”Klev av för 

tidigt. Ska längre...” 

”Utlänningar!” fnös den äldre föraktfullt 

och drog sig undan från honom. ”Hela stan 

är full av utlänningar som inte vet vart de 

ska. Tillbaka till sina egna länder, det är 

dit de ska!” 

Kvinnan steg av bussen vid Dalagatan 

och han lyckades själv krångla sig av innan 

dörrarna stängdes. På avstånd såg han 

henne gå in genom en port. Han lät den slå 

igen och väntade en stund innan han gick 

fram. Hissen var på väg uppåt och han 

noterade på vilken våning den stannade. 

Sedan tittade Kallenberg på hyresgästförteckningen 

innanför ytterdörren. Han gav 

från sig ett litet lättat skratt innan han återvände 

till resebyråkontoret. 

Innan han fick hedersuppdraget att inneha 

utlandstjänst hade han kontrollerats 

politiskt många gånger. Han kallades in 

till överordnade för olika förhör, därefter 

sattes han i en speciell skolning. Där fick 

han veta att incidenter, liknande den han 

350 351

fått vara med om nu, kunde inträffa. När 

något sådant hände var stor försiktighet 

av nöden, eftersom det kunde röra sig om 

provokationer från makthavarna i det nya 

landet. 

Här var det tydligen inte fråga om någon 

provokation. Allt var äkta. En liten kontorsråtta 

som behövde extrapengar och 

hade hittat något som hon trodde gick att 

sälja. Horst Kallenberg kände sig säker 

på att uppmärksammas positivt om köpet 

gick att genomföra. 

Han stängde dörren till sitt lilla kontorsrum 

innanför resebyråreceptionen och gick 

i tankarna igenom det lilla han läst i papperen, 

memorerade och kände sig ganska 

övertygad om att han mindes det han sett. 

Han tog telefonen och ringde ett samtal. 

Det var allt som behövdes for att informationskedjan 

skulle aktiveras. Horst 

Kallenberg fick besked om att invänta retursamtal 

och detta kom halv sex på kvällen. 

Samtalet innebar klartecken att gå vidare. 

Han skulle kunna erbjuda ettusen kronor 

för papperen och om kvinnan inte var nöjd 

med det skulle han kunna gå upp till det 

dubbla. Det var knappast troligt att den 

information hon hade att erbjuda var värd 

mer än så. 

Kvinnan återkom nästa dag och hon blev 

missnöjd, trodde tydligen att det hon hade 

var värt en förmögenhet. Men Kallenberg 

stod på sig. Det blev en kompromiss. Hon 

överlämnade alla Xeroxkopiorna mot femton 

hundralappar. 

Han ögnade hastigt igenom dem och det 

var utan tvivel samma papper som hon 

visat förra gången plus två andra likartade 

dokument. Horst Kallenberg lade ner dem 

i vanliga bruna kuvert som han stoppade i 

portföljen efter att ha slickat igen dem. Han 

såg på klockan. Det var tjugo minuter kvar 

innan han kunde lämna byrån och åka till 

den avtalade adressen för att överlämna 

konvoluten. 

Han hade ytterligare ett år kvar av sin 

tjänstgöring i Sverige och under den tid 

han bott i Stockholm hade han lärt sig upp- 

352 353

skatta det blandekonomiska samhällets 

olika delikatesser. Här fanns en frihet som 

han inte var van vid hemifrån. Han kunde 

i princip ta sig för med vad han ville utan 

att någon lade sig i vad han gjorde. Naturligtvis 

inom rimliga gränser. Svenska språket 

hade han lärt sig snabbt vid ett par 

intensivkurser på universitetet och där hade 

han kommit i kontakt med svenska studenter. 

I de kretsarna var socialism och 

marxism mer religion än alternativa ekonomiska 

system och eftersom han var från 

ett socialistiskt land möttes han med sympati 

och aktning. Inte minst från de unga 

kvinnornas sida. Han frapperades av deras 

erotiska frimodighet och var inte sen 

att utnyttja den. 

Han trivdes och ett år var en kort tid. 

Detta skulle kanske vara biljetten till förlängt 

förordnande. Han tänkte ta upp den 

saken med sin kontaktman. Kanske inte 

genast men mycket snart. Om den här kvinnan, 

vars identitet han vid det här laget var 

sextioprocentigt säker på, hade mer att 

komma med skulle det falla sig naturligt 

att hon vände sig till honom. 

Det gjorde honom till en viktig kugge 

som måste finnas kvar. 

Horst knäppte igen portföljen och lämnade 

kontoret. Flickan var upptagen med 

en kund, men det gällde inte annat än överlämnande 

av turistbroschyrer, så han väntade 

tills hon var klar. 

”Jag går ut i några ärenden” förklarade 

han. ”Det tar kanske en timme eller så. 

Du har inga problem som måste klaras av 

innan jag går?” 

”Nejdå. Förresten, det kom ett brev med 

bud alldeles nyss. Det är adresserat till 

dig personligen.” Hon tog upp ett tjockt, 

brunt kuvert som liknade en varuprovspåse. 

”Det tycks vara från Resebyråföreningen. 

” 

”Antagligen statistik. Det brukar komma 

sånt lite då och då. Lägg in det på mitt 

skrivbord. ” 

Han vinkade lite småflirtigt mot henne 

när han gick ut i den ljumma stockholms- 

354 355

luften. Hon är söt, tänkte han. Om jag skulle 

göra ett försök att förföra henne... 

Horst Kallenberg bestämde sig för att 

fråga henne om hon ville äta middag med 

honom på kvällen. När det beslutet var 

fattat drog han ut på stegen. Det var verkligen 

vackert väder, skönt promenadväder. 

Det var inte långt till kontaktmannens 

adress och han skulle gott kunna gå dit. 

En promenad befrämjade aptiten på både 

det ena och det andra. 

Han var nästan framme vid Nybroplan 

när ett par män slöt upp vid hans sida. 

Den ene nickade hövligt mot honom och 

frågade: 

”Horst Kallenberg?” 

Han svarade jakande. 

”Polisen”, sa den andre mannen och visade 

fram ett identitetskort. ”Vi måste be 

er att följa med här!” 

Horst Kallenberg stelnade och såg på 

de båda karlarna. De tittade tillbaka lika 

allvarligt och han kände en knut i magen. 

Det hade varit en provokation trots allt 

och hoppet om att få bli kvar i Sverige i 

den tjänst han haft hittills förflyktigades. 

Josef Stjerne kände sig illamående. Han 

hade varit på toaletten flera gånger, men 

hulkningarna hade slutat i noll och intet, 

bara åstadkommit en sur smak i munnen. 

Preludinets verkan var minimal nu och 

kroppen kändes som en blylegering. Inne i 

huvudet virvlade bilder av sandtaget, 

pistolen, skottet, blodet och det andra 

skottet som gjorde slut på det hela. Den 

gamla beprövade metoden att låta arbete 

begrava alltsammans, som matjord över 

en soptipp, fungerade inte alls. Han kunde 

inte koncentrera sig på att läsa igenom ens 

de kortaste brev som fordrade hans 

underskrift. 

Det var ingen mening med att stanna kvar 

på kontoret, det insåg han. Dessutom tyckte 

han att rummet helt plötsligt verkade 

skrämmande. De många bokhyllorna med 

dess skinn- och klotbundna innehåll, den 

ekmörka panelen, de tunga dörrarna med 

356 357

mässingshandtag, allt gav ett högstämt intryck. 

Och han mindes de många gånger 

han suttit just här och talat i telefon med 

Ove Birgers, diskuterat fram lösningar på 

akuta problem. Birgers hade nog rätt, tänkte 

han ruelsefyllt. Jag har varit för despotisk. 

Men Ove var också alltid den som 

förordade att läckor skulle röjas undan. 

Det var sant! Allting måste vara vattentätt, 

de hade inte råd med annat. Inte ens om 

läckan var Ove Birgers. Fast tidigare hade 

allt varit så mycket enklare. När någonting 

sådant nämndes i deras samtal var det 

ett abstrakt problem. Ett problem som bara 

fordrade ett ställningstagande och sedan 

var det någon annan som stod för den slutgiltiga 

lösningen. 

Vilken idiot som helst kan klara av att 

skjuta ett skott. Till det behövs ytterst lite 

fysisk styrka. Styrkan hos ett barn eller en 

åldring räcker. Men därifrån till att rikta 

vapnet mot någon annans huvud eller kropp 

och sedan trycka av är steget mycket långt. 

Det finns en mental tröskel hos nästan alla 

människor och den är svår att stiga över. 

Det finns inte så många som kan göra 

det utan att krossa någonting i sitt innersta, 

bara ett fåtal orkar med pressen. Naturligtvis 

räknas inte en hysterisk man som 

skjuter sin hustru till den kategorin. Det är 

dråp – inte överlagt mord. Det krävs en 

särskild typ av människa för att med någorlunda 

regelbundenhet avrätta andra. 

Josef hade hört berättelser om personer 

som dödade för pengar. Han visste också 

att den egna organisationen vid några tillfällen 

använt sig av sådana. Det berättades 

att första mordet varit svårt, men sedan 

blev allt förändrat bara personen hade 

det rätta psyket. Det blev en njutning för 

dem att se kulan försvinna in i någon annan 

människas skalle, att fascinerat betrakta 

hur hela bakhuvudet öppnades, och när 

den känslan kommit, när vetskapen om hur 

snabbt och enkelt det går sitter i märgen, 

då blir allt så annorlunda. Då har tröskeln 

tagits bort. 

Det går lätt! 

358 359

Josef Stjerne var övertygad om att han 

inte hade det rätta psyket. 

Han lade ihop papperen på bordet i prydliga 

högar, tog på sig kavajen och tog hissen 

ner till de kollektivanställdas 

kontorsvåning. När han kastade en blick 

mot glasburen där växelflickan att rös han 

till. För ett ögonblick var han övertygad 

om att han sett Valentina Grut därinne, men 

så upptäckte han att det var ljusskiftningar 

i glaset som fått honom att ta fel. Men 

tösen som satt med telefonluren fasthäktad 

över det svarta, pageklippta håret var 

mycket lik Valentina. Kanske inte om man 

såg dem tillsammans, men om man hade 

en minnesbild att gå efter. 

”Jag går hem nu”, sa Josef. ”Be Jonsson 

köra fram bilen.” 

Han var hemma tjugo minuter senare. 

Hissen var upptagen, eller också hade någon 

struntat i att stänga grinden ordentligt. 

Han väntade en god stund innan han tog 

trapporna. Det var knappt kroppen orkade 

med ansträngningen. Han var nära att 

kollidera med en främmande man i tamburen. 

”Vem tusan är ni?” frågade han och 

samtidigt kom Eva ut från Annes rum. Hon 

höll ett papper med grönt tryck i handen. 

”Det är jourhavande läkare!” svarade 

hon innan den främmande hann svara. 

”Anne började yra, och jag blev rädd.” 

”Det är troligen ingen större fara med 

henne”, sa läkaren. ”Puls och blodtryck 

och annat är precis som det ska, men om 

det är en hjärnskakning har jag svårt att 

uttala mig om. De vanliga symptomen för 

en sådan, illamående och kräkningar, har 

hon ju inte haft. Men vad hon än har råkat 

ut för kommer hon att krya på sig. Det är 

en frisk och stark flicka, så ni ska inte vara 

oroliga.” 

Han nickade och försvann sedan ut genom 

ytterdörren. Stjerne sjönk ner på pallen 

i tamburen. 

”Så blek du är!” ojade sig Eva. ”Jag 

borde kanske ropa doktorn tillbaka.” 

”Jag klarar mig, men jag är gräsligt trött! 

Om jag skulle somna så väck mig inte till 

360 361

maten. Det viktigaste för mig nu är sömn 

och inte mat.” 

Hon nickade instämmande. ”Lägg dig i 

sängkammaren så sover du bekvämare än 

på dyschan i arbetsrummet”, föreslog hon. 

”Om vi fäller ner persiennerna blir det 

ganska mörkt.” 

Hon gick före honom in och vred persiennskivorna 

så att de stängde ut det mesta 

av dagsljuset. Josef lade sig ovanpå överkastet 

men hon övertalade honom att klä 

av sig och krypa ner ordentligt. Han lydde 

lite motvilligt men när han kände de svala 

lakanen mot kroppen var han tacksam för 

hennes omtanke. 

Josef hade aldrig – vad han mindes – 

varit så fruktansvärt trött förr. Kroppens 

muskler värkte och hjärnan kändes som 

en guppande sörja. Klockan berättade att 

han varit vaken – indåsningen på morgonen 

räknade han egentligen inte – i ett och 

ett halvt dygn och natten innan hade det 

inte heller blivit mycket vila. Sedan tillkom 

det mentala chocktillstånd som drab- 

bat honom flera gånger under den tiden. 

Han såg på sina händer. En mördares händer. 

Det kändes som om han ville gråta, 

men inte heller den lättnaden tilläts honom. 

Till sist föll han ner i en orolig slummer 

där reminiscenser av de senaste dygnens 

händelser dök fram och försvann som belysta 

av fotografiska blixtljuslampor. Han 

vaknade till, efter hur lång tid visste han 

inte, av att något vått pressades mot pannan 

och rann ner över kinden och halsen. 

När han slog upp ögonen såg han Eva sitta 

i halvdunklet. Hon höll en våt kompress 

mot hans huvud. 

”Du har feber!” sa hon. ”Det måste du 

ha, för du yrar. Du skrek högt alldeles nyss, 

något om kroppar som exploderade.” 

”Bara en mardröm”, svarade han. ”Jag 

är utarbetad, det är hela felet. Jag har haft 

för mycket att göra med arméns nya order, 

den får mig att drömma om krig.” 

Hon satt kvar en stund sedan hon gnidit 

honom torr med en handduk. När han åter 

sjönk in i sömndvala lämnade hon honom 

362 363

och stängde dörren försiktigt. Nu kom de 

elaka drömmarna med allt längre mellanrum 

och var inte heller lika intensiva. När 

han vaknade klockan halv fem på morgonen 

kände han sig utsövd. 

Eva sov lugnt kvar i den andra sängen 

när han steg upp och kokade kaffe. Det 

gjorde lite ont i tandköttet. Tydligen hade 

han legat och gnisslat tänder under natten. 

Om amfetamin hade den biverkningen efter 

användandet kunde han inte begripa 

varför det var en så stor artikel. Det var ju 

obehagligt – och än värre borde det bli om 

man sprutade i sig eländet intravenöst. 

Det starka kaffet drev bort de sista sömnresterna 

ur hjärnan. Josef bredde några 

smörgåsar och när han ätit dem kände han 

på sig att den nya dagen skulle bli betydligt 

bättre. Ångesten och samvetskvalen 

inför det han sett och gjort hade dämpats. 

Det var ofrånkomligt att Ove Birgers skulle 

dö. Någon måste hålla i skaftet. Det var 

ett acceptabelt mord, ett nödvändigt mord. 

I framtiden fick han se till att blockera alla 

samvetsframstötar. Gjort kunde inte göras 

ogjort. 

Morgontidningen dunsade in genom 

brevlådespringan och han gick och hämtade 

den. Trycksvärtan hade fått breda ut 

sig ordentligt i rubrikerna. Man talade om 

en mordvåg över Stockholm. Reportrarna 

hade pratat med polischefer av olika dignitet, 

men man hade inte lyckats få fram 

någon gemensam nämnare mellan de olika 

personer som fallit offer för det häftigt 

uppblossande våldet. Större delen av första 

sidan och en hel insida upptog reportage 

och bilder. Explosionen på Lidingö var 

den som slogs upp störst, men så var det 

också en prominent person som drabbats. 

Josef hajade till när han kom fram till 

ett stycke som handlade om ett lik som 

hittats i ett grustag på södra sidan av Karlbergssjöns 

mynning mot Ulvsundasjön. 

Åter grep rädslan tag i honom, ruskade om 

honom och fick det att sticka i fingertopparna. 

De hade hittat Ove Birgers! Han lade 

364 365

ifrån sig tidningen och stirrade ner mot det 

kallnande kaffet i koppen. Josef hade utgått 

från att Valentina och Stepan skulle 

frakta bort den döda kroppen. De hade 

gjort allting åt honom tidigare, varför inte 

nu? Han svalde. Så mindes han att Jurij 

sagt att fallet Birgers var ”din sak”. Han 

hade tydligen menat hela vägen. 

Det var ett fatalt misstag. Liket skulle 

naturligtvis ha fraktats bort och sänkts på 

djupt vatten med samma metod som begagnats 

för de tre kropparna på släpvagnen. 

Josef insåg att misstagets ursprung 

låg hos honom själv. De hade berättat för 

honom att de lejda personer som skött om 

övriga avrättningar inte längre fanns i 

Sverige. Jurij, Valentina och Stepan sysslade 

med annat. 

Josef försökte få hjärnan klarare genom 

att dricka mer kaffe. Koffeinet verkade 

hastigt, tyckte han själv. Det var kanske 

inte så farligt. Mellan honom och Ove Birgers 

fanns inget klart samband. Inte de 

senaste tio, elva åren. Då hade de varit 

mycket noga med att inte träffas där det 

fanns vittnen tillgängliga. All nödvändig 

kommunikation hade skett vid hemliga 

möten eller per telefon. Att de kände varandra 

tidigare var en helt annan sak. Något 

som knappast kunde koppla ihop Josef 

Stjerne med en mördad beg. 

bil-handlare med källarlokal vid norra 

delen av Sveavägen. De levde i helt skilda 

världar. 

Sedan han arbetat sig igenom den tankekedjan 

kände han sig betydligt lugnare. 

Så lugn att han uppfattade magens maning 

om att den inte fått tillräckligt att arbeta 

med. Josef bredde en smörgås till, lade på 

ett par ordentliga skivor leverpastej och 

lite saltgurka. 

Han hade svårt att koncentrera sig på 

det som stod i övriga delar av tidningen. 

Dock noterade han att vänstern fortfarande 

tycktes ha ett relativt klart övertag inför 

det kommande valet. Han rynkade förtretligt 

pannan först, men sedan såg han 

mer pragmatiskt på saken. Det var full- 

366 367

ständigt betydelselöst vem om sade sig 

styra landet. Alla partier var mer eller 

mindre stöpta i samma form, likheterna i 

politik var fler än avvikelserna. Socialisterna 

skrek om storfinansens brott mot 

arbetarklassen och moderaterna varnade 

för fonder som kunde komma att kontrolleras 

av LO. Det var länge sedan han slutade 

bry sig om landets politiska käbbel. 

Josef var av den åsikten att politiker blev 

politiker för att sko sig på väljarnas bekostnad, 

och om de var kloka nog att klara 

sig fram till kanslihuset var det inte mer än 

rätt att de fick slafsa från köttgrytan tills 

käftarna dröp av övermättnad. Politik var 

affär, det gällde att lyckas. Och egentligen 

hyste han viss beundran för både sossar 

och vpk-are. De förde frenetiskt fram sin 

läxa om arbetarklassen i ett land där det 

inte längre fanns någon arbetarklass. 

Han började känna sig rastlös. Breven 

som skulle ha skickats i går låg fortfarande 

utan underskrift på hans skrivbord och 

han hade fler skrivelser att diktera. Dess- 

utom hade han en omorganisation att tänka 

på. Någon måste ersätta Birgers, en 

pålitlig karl i något av leden nedanför. Han 

kände ingen, visste inte vem han skulle 

kunna lita på. En möjlighet var att kalla 

till sig Arvid Tallback för att diskutera 

igenom problemet med honom. 

En omorganisation skulle ta tid, men tack 

vare den ryska spiongruppens hjälp hade 

han ordentligt med tid på sig. Han behövde 

inte jäkta, inte nu sedan de värsta konkurrenterna 

var slagna ur brädet. De skulle 

naturligtvis också göra sina försök att 

konsolidera ställningarna, men i deras fall 

var det besvärligare. Inte nog med att flera 

av nyckelpersonerna dödats denna kristallmorgon, 

de var dessutom av med finansiären 

och ledaren. Hjärnan bakom alltsammans 

var borta – han åkte till himlen 

som ett pussel. 

Plötsligt hörde han steg bakom sig och 

vred på huvudet. 

”Gomorron”, sa Philip sömnigt. ”Du är 

uppe tidigt, som vanligt.” 

368 369

”Ja, firman kräver mycket arbete”, svarade 

Josef och log mot sonen. ”Men snart 

är den värsta perioden över och då kan jag 

ta det lite lugnare.” 

”Det hör man dig säga lite titt och tätt 

men jag märker aldrig någonting av en 

ändring”, svarade Philip. ”Du borde tänka 

mer på morsan. Hon går härhemma och 

blir alldeles isolerad.” 

”Hon var borta häromdagen.” 

Philip skrattade men blev hastigt allvarlig 

igen. ”Hon träffade en väninna från studietiden. 

Den här väninnan var bara på 

genomresa och hörde av sig när hon besökte 

en syster eller vad det var. Nej, 

mamma kommer att få nervspader om hon 

måste gå så här för jämnan och aldrig veta 

om du kommer hem i tid eller inte.” 

”Det ska bli bättre. Jadå, det ska det 

bli! Så fort jag klarat av det som är allra 

mest akut ska jag ta semester. Då kan vi 

åka någonstans tillsammans. Allesammans. 

Vi kan ta båten och fara över till 

Gotland, eller...” 

”Inte båten!” avbröt Philip. ”Då hamnar 

hon bara i pentryt och får jobba där i stället 

för att ha ledigt. Inte i sommarhuset 

heller. Det gör ingen skillnad. Vi borde 

hitta på någonting annat. Jag vet att du säger 

att charterresor inte är något för oss, eftersom 

kreti och pleti åker med dem, men det 

vore ändå att föredra. Då slapp hon i varje 

fall bädda och städa efter oss och laga mat 

åt oss.” 

”Jag ska fundera på saken”, svarade 

Josef och reste sig. Han kände sig illa till 

mods av det Philip sagt. Det han minst av 

allt behövde en tidig morgon var tillrättavisningar. 

”Det ska nog ordna sig. Jag ska 

be min sekreterare ringa till Nyman & 

Schultz och be om förslag. Om vi nu ska 

åka med andra behöver det inte nödvändigtvis 

bli till Las Palmas.” 

Han gick in i arbetsrummet och hämtade 

portföljen. Det fanns inget av betydelse 

i den, men det kändes rätt att komma 

till arbetet med portföljen i handen. Den 

gav intryck av soliditet, pliktkänsla och 

370 371

flit. På väg genom tamburen stannade han 

upp och kikade in genom dörren till Annes 

rum. I det svaga morgonljus som silade in 

mellan persiennspringorna såg han henne 

ligga hopkrupen på sängen. Hon hade sparkat 

av sig lite av lakanet och filten och hon 

hade tummen i munnen. Någonting som 

kanske var kärlek vällde fram i Josefs 

bröst. Han torkade bort något ur ögat och 

steg fram och bredde på henne. Hon mumlade 

något utan att vakna, men tummen 

hindrade orden att gå fram tydligt. Han 

kände sig på något sätt lycklig över att 

hon låg där. Inom hemmets väggar var hon 

skyddad från allt ont. Ingen skulle någonsin 

använda henne som tillhygge igen, det 

tänkte han bli man för. 

Hissen började röra sig när han tryckte 

på knappen. På väg ner såg han sig i spegeln. 

Han hade glömt att raka sig och tandborstningen 

blev också förbisedd. Nå, det 

kunde göra detsamma. Alla utensilier för 

kroppsvård fanns på kontoret och uret visade 

att det var mycket gott om tid innan 

ordinarie arbetstid inföll. 

Morgonluften var sval, åtminstone på 

hans sida av gatan, som låg i skugga. Ett 

par morgonpigga bilister susade förbi nedanför 

trapporna mot Götgatan, men i övrigt 

låg staden tyst. Eftersom han var oviss 

om den kommunala turtätheten på tunnelbanan, 

osäker om den ens börjat gå, bestämde 

han sig för att vandra ner till taxistolpen 

vid Slussen för att se om det stod 

någon bil inne. Annars kunde det också 

göra detsamma. En morgon som denna 

skadade det inte att ta en riktigt lång promenad. 

Han kände sig belåtnare, mer fylld 

av arbetsglädje, än på länge. Sedan han 

fyllt lungorna med luft som kändes frisk 

och fri från de föroreningar som borde ha 

bemängt den, började han gå ner mot trapporna. 

”Stjerne!” 

Rösten fick honom att haja till. Det var 

en obekant mansröst och han vände sig 

häftigt om. Någonting rörde sig inne i 

skumrasket i en portgång och sedan föll 

372 373

ljuset på en man som steg ut i gatan. Bakom 

honom kom ytterligare en. 

Josef Stjerne släppte portföljen. Den 

studsade på sitt ena hörn, tippade över och 

blev liggande en halv meter ifrån honom. 

Han märkte det inte, stirrade bara på de 

två männen som kom fram mot honom. 

Han var helt överväldigad av skräck, helt 

övertygad om att de var där för att hämnas. 

Och en tanke gled genom honom: så 

kändes det alltså att veta att man skulle 

dö. Bara en stor skräck, inga rekapitulationer 

av livsviktiga ögonblick, inte en tanke 

på något. Endast den förtvivlade rädslan 

för det okända. 

”Stjerne!” sa mannen igen. ”Vi är från 

Säkerhetspolisen. Det är bäst att ni följer 

med oss nu.” 

Mannen tog tag i hans överarm och Stjerne 

lät sig ledas. Den andre plockade upp 

portföljen, men slöt sedan upp vid andra 

sidan. Deras bil stod parkerad på Götgatan. 

Inte förrän han satt baksätet tillsammans 

med den som tagit portföljen börja- 

de Josef fatta att han fortfarande var vid 

liv. Att de inte kommit för att döda honom. 

På väg till Kungsholmen började han 

begripa att detta om möjligt var ännu värre. 

374 375

KAPITEL TIO 

Taxin gled makligt fram längs Strandvägen. 

Eftersom ledigskylten inte var tänd 

passerade den så obemärkt som bara en 

upptagen droska kan göra. Den körde rakt 

fram förbi Djurgårdsbron och 

Nobelparken för att stanna utanför en stor 

byggnad på Djurgårdsbrunnsvägen. 

Passageraren betalade mot kvitto och klev 

ur. 

I entréplanet uppgav han sitt namn och 

vem han var där för att besöka. 

”Millard väntar mig” tillade han. 

Flickan bakom disken betraktade honom, 

konstaterade att han var mycket storväxt, 

fast på ett proportionerligt vis, att 

han hade gropar i kinderna och ögon som 

tydde på att han hade lätt till skratt. Det 

fanns något bestämt, nästan militäriskt i 

hans sätt att röra sig. ”Jag ska anmäla att 

377

ni kommit” sa hon och tryckte på en knapp 

till sin snabbtelefon. 

Ett par minuter senare kom en man ner 

längs trappan. Vid den nyanländes sida såg 

han närmast mager och undernärd ut, men 

den välsydda kostymen framhävde en 

spänstig kropp som berättade att ägaren 

var vältränad. Han var kortklippt och lite 

grå vid tinningarna. När han fick syn på 

den just anlände skyndade han fram, grep 

hans hand och klappade honom på axeln 

med den andra handen. 

”Välkommen, Joey. Vi har väntat på dig 

Följ med upp.” 

Han fördes till ett stort kontorsrum i rött 

och guld. På golvet låg en mjuk matta av 

persiskt ursprung och utsikten genom de 

stora fönstren var magnifik. Millard talade 

exalterat och översvallande medan han 

förde Joey till soffgruppen i hörnet och 

bad honom ta plats. ”En drink?” frågade 

han. 

”Scotch on the rocks i så fall”, svarade 

Joey. Han lutade sig fram och öppnade 

silverasken på bordet. Ur den valde han 

en cigarrett utan filter som han tände. ”Puh, 

den här smakar nästan ingenting efter de 

starka rökverk jag varit tvungen att använda 

sista tiden. Jag har längtat efter en riktig 

cigarrett och när jag äntligen får en så 

känner jag inget.” 

Millard ställde fram ett glas framfor sin 

gäst. Med sitt eget i handen slog han sig 

ner i den andra stolen. ”Berätta nu”, sa 

han. 

Joey drack en klunk, slickade läpparna 

och ställde ner glaset. ’’Förutsättningarna 

var givna. Dem fick jag veta vid den breafing 

som Flottans Underrättelsetjänst höll 

innan jag reste till Europa”, sa han. ”Det 

nya styrsystemet för robotar ogillades 

skarpt av vår flottas ledning, men det hade 

inte hjälpt. Övriga stridsenheters ledningar 

hade godkänt det andra, liksom befälhavarna 

för utländska NATO-styrkor. Uppdraget 

gällde att misskreditera det antagna styrsystemet 

på ett sådant sätt att flottans alternativ 

blev aktuellt igen. Jag fick fria händer.” 

378 379

”Ja, det där vet jag lite om”, svarade 

Millard. ”Jag borde förstås inget veta. En 

militärattaché ska ju vara neutral gentemot 

de olika försvarsgrenarna, men jag har 

också gjort karriär till sjöss. En del informationer 

kommer fram, ibland på de mest 

underliga vägar. Fortsätt!” 

”Förberedelsearbetet tog mycket tid. 

Till att börja med gällde det att sammanställa 

alla fakta och sedan att bestämma 

var det var bäst att slå till.” Han började 

skratta gott. ”Det var en ren slump som 

gjorde att vi valde Sverige och den slumpen 

genererades från några av våra mindre 

nogräknade kolleger i Sydostasien. 

Som du känner till har ju en del av Bolagets 

folk narkotikalangning som bisyssla. 

Via dem fick jag fatt i namnen på köpare i 

Norden. När jag kollat upp respektive 

syndikatsmän i Stockholm började jag få 

ett grepp om hur jag skulle lägga upp alltsammans. 

Jag måste erkänna att jobbet 

blev ett av de trevligare jag haft på länge, 

något att gotta sig åt så här före en lång 

semester.” Han tog ytterligare en smutt 

whisky. ”Våra vänner i Sydostasien var 

mycket hjälpsamma. De offererade ett 

enormt heroinparti till lågt pris till en av 

huvudmännen i Stockholm. Priset var lågt, 

men mängden så stor att han måste få ut 

den snabbt för att inte låsa alla pengar. 

Utan att ta stora marknadsandelar av sin 

närmaste konkurrent skulle han aldrig kunna 

sälja det och få loss kontanter innan det 

var dags att betala kalaset. Vem kan motstå 

en kredit i de här kretsarna? Han kunde 

det inte. Det var hans konkurrent vi 

ville åt, så via en infiltratör lyckades vi få 

ett litet sidbyte till stånd hos en viktig person 

i vårt objekts organisation. De diskuterade 

saken och kom fram till att en liten 

kidnapping kunde vara på sin plats. Allt 

detta förbereddes noga. Har du ett glas 

till? Jag blir så torr i halsen av att prata.” 

Millard nickade och hämtade flaskan 

Han slog upp till dem båda. ”Det låter 

komplicerat” sa han sedan han satt sig igen. 

”Komplicerat och relativt svårgenom- 

380 381

förbart, eftersom människor i den professionen 

naturligtvis är extra misstänksamma 

och försiktiga”, svarade Joey. ”Vi etablerade 

emellertid kontakt med vårt objekt 

i samband med att kidnappingen ägde 

rum och det gjorde honom mör och samarbetsvillig. 

Vår enda riktigt knepiga åtgärd 

för att framstå som en öststatsgrupp, och 

det vi varit lite oroliga för, fungerade också 

bra. Vi hade fått ut ett rykte i knarkkretsar 

om att en sovjetisk landsända ville byta 

traktorer mot opium. Det var en specialsydd 

sak för vårt objekt och det var när 

han nappat på det som vi gav oss till känna. 

Han svalde bete, krok, lina och halva 

spöt.” 

Han tog fram en dossier ur sin portfölj 

och lämnade över den till Millard, som 

snabbt läste igenom de fakta den innehöll. 

När han kom till passagen om legoarbeten 

för datorstyrt robotsystem började det 

rycka lätt i mungipan på honom. 

”Jag känner till lite om det här” sa han. 

”Det är inga av de viktigare delarna som 

görs här. Det skulle inte tillåtas att sådana 

fabricerades i ett land som är utanför 

NATO-samarbetet.” 

Joey ryckte på axlarna. ”Spelar ingen 

roll”, konstaterade hon. ”Spionen lägger 

pussel, heter det, och vi kan säkert framhärda 

i att det här var en farlig pusselbit i 

arbetet att avslöja helheten. Vi kom över 

några svenska försvarskontraktskopior och 

en manual samt några chips till datahistorien. 

Sedan planterade vi det hos en ung 

klant på östtyska turistbyrån. Han blev till 

sig i trasorna, för han kunde inte veta att 

svenska SÄPO samtidigt fått ett tips. De 

grep honom med försvarskontrakten i portföljen, 

och de kommer att hitta manualen 

och några chips på byrån. De ligger i ett 

kuvert från Resebyråföreningen.” 

”Men den här mannen känner igen dig 

och de övriga i din grupp”, sa Millard. ”Det 

är inte bra.” 

”Betydelselöst. Jag lämnar Sverige inom 

kort och lär inte komma åter på länge. Det 

är på sätt och vis synd, för svenskan är ett 

382 383

knepigt språk att lära sig – särskilt att tala 

det med rysk accent. Han är övertygad om 

att vi tillhörde KGB. Dessutom lär han inte 

få tid att fundera så mycket på det. Vi såg 

till att plantera spår som leder till honom 

på de ställen som besökts. Vi har inte bara 

gjort onda saker här heller. Utan att polisen 

behövt lägga ner ett uns arbete har två 

narkotikaligor sprängts, visserligen lite 

våldsamt och på ett sätt som knappast har 

förankring i lagen här, men ändå...” 

Millard rynkade pannan. ”Såå, det var 

du som låg bakom den saken! Var det nödvändigt?” 

”Absolut. Nyckelpersonerna i mitt objekts 

konkurrentorganisation hade blivit 

manipulerade utifrån. Visserligen tvivlar 

jag på deras patriotism, men några av dem 

visste lite för mycket. De måste röjas ur 

vägen innan de började lägga samman olika 

fakta, med risk att de drog de rätta slutsatserna. 

Tråkigt nog måste Bolaget ta fram 

en medalj och putsa av den. En av deras 

agenter, vår infiltratör, strök med nere i 

Södermanland. Det var egentligen hans 

eget fel, för han gjorde motstånd. Å andra 

sidan var det förklarligt, eftersom han inte 

visste om att attacken skulle komma.” 

”Och det finns ingenting som kan spåra 

det här tillbaka till oss?” frågade Millard. 

”Absolut ingenting. Resten av personerna 

i vår grupp – bortsett från Valery, som 

redan lär finnas här i huset – har återvänt 

till sina respektive utgångsstationer. Mitt 

alter ego har aldrig funnits Sverige. Själv 

kom jag hit för några timmar sedan som 

Joey Shaw-Rodney, affärsman. De öppna 

gränserna mellan de skandinaviska länderna 

gör sådant lätt. Jag tog tåg till Norge i 

går och flög tillbaka från Fornebu för att 

få stämpel i mitt pass när jag kom hit.” 

”Då återstår bara att vänta.” 

”Ja, men inte för länge”, svarade Joey. 

”Om myndigheterna får för sig att sätta 

locket på det här, måste du, eller någon 

annan på det här bygget, se till att pressen 

får korn på saken. Det måste ut! Det var 

ju därför alltsammans initierades.” 

384 385

Millard öppnade pärmen han fått och 

bläddrade fram till två tätt maskinskrivna 

sidor på slutet. Han läste dem noga medan 

Joey tömde sitt glas och hällde i en skvätt 

till. Joey hämtade själv is i det mahognyfärgade 

kylskåpet intill fönstret. 

”Jag tror jag vet vilken väg man kan 

läcka ut bitar av det här”, sa Millard när 

han läst klart. ”Du har gjort ett ypperligt 

jobb, Joey. Vilket påminner mig om en sak. 

Jag har fått en försändelse till dig. Den 

kom med diplomatposten i dag.” 

Han hämtade ett kuvert som låg under 

skrivunderlägget på det stora ekbordet med 

de utsirade benen. Joey slet upp kuvertet 

och läste de få raderna. Sedan svor han, 

högt och med samma vokabulär som man 

kunde hitta på band inspelade i Vita Huset. 

”Du visste vad det här innehöll, va?” sa 

han ilsket. 

”Faktiskt inte.” 

”De djävlarna vill ha mig tillbaka till 

Washington om tre dagar. Här står att jag 

ska läsa in mig på Mellanöstern”, fnös 

Joey. ”Jag tror jag vet vad det gäller. De 

ska ha någon som bereder marken ifall 

Carter skulle få för sig att sätta in den speciella 

marinkårsgruppen i Saudiarabien, för 

att säkra oljetillförseln.” 

”Ingen rast, ingen ro!” 

”Det är lätt för dig att säga, som kan 

sitta här på häcken och leva livets lugna 

dagar i ett neutralt land. Ordna att jag får 

en säng bäddad i huset, för nu tänker jag 

supa mig plakat!” 

Josef Stjerne satt på britsen och stirrade 

mot en kal betongvägg. De hade tagit av 

honom alla lösa personliga tillhörigheter, 

till och med svångrem, slips och 

skosnören. Han satt och höll upp byxorna 

med ena handen, hade inte släppt taget 

efter att ha gjort den tre steg långa 

vandringen bort till dörren. Först hade han 

tänkt banka på den, men så ångrade han 

sig. Det var ändå ingen mening att banka. 

Han hade försökt med det tidigare, utan 

386 387

att någon brytt sig om det. 

Ingen ville visst tala med honom. När 

han fördes in hade han visserligen frågats 

ut om namn, personnummer och andra data, 

men han tyckte inte att de frågorna kunde 

hänföras till samtal. När han själv försökte 

fråga om något möttes han av kallsinnig 

tystnad, de lät honom inte ens ringa efter 

advokat. Han kände sig förnedrad och den 

värsta förnedringen kom när tog hans fingeravtryck. 

Därefter hade han fotograferats, 

både i profil och en face. 

När alla procedurer var avklarade fördes 

han in i en hiss, genom en korridor och 

in i cellen. Dörren slogs igen och han var 

ensam. Han visste inte hur länge han suttit, 

för klockan var också borta. Det kändes 

som många timmar, men han visste att 

det inte kunde vara så. Ljuset från fönstret 

av armerat glas hade inte mattats eller förändrats, 

men det betydde kanske inget. Det 

var möjligt att glaset var gjort så att det skulle 

släppa igenom samma mjölkvita ljus oavsett 

om det var grått ute eller om solen sken. 

Josef lade sig ner på britsen. Den var 

smal, men inte så hård som han väntat sig. 

Han stirrade upp i taket och kände hur 

förtvivlans trådar bands ihop inne i kroppen. 

Det var första gången han suttit instängd 

sedan flykten från Baltikum för så 

länge sedan. Då hade han haft en liknande 

känsla, där han låg hopklämd bland flera 

andra, på säcktrasor nere i lastrummet som 

stank av gammal fisk. Här var det rent och 

betydligt ljusare, men den gången hade han 

haft något som de vuxna kallade ”friheten” 

att se fram mot. Vad hade han nu? 

Det skramlade av nycklar ute i korridoren 

och sedan öppnades dörren. En man i 

fyrtioårsåldern kom in i cellen. 

”God middag, herr Stjerne”, hälsade han 

formellt och faktiskt kom inte en liten bugning 

också. ”Jag är kommissarie Jörn Olsson, 

och jag har åklagarens uppdrag att ta 

hand om förundersökningen i ert fall. Följ 

med mig. Vi ska ner och prata en stund.” 

Han åkte samma hiss som tidigare, fast 

åt andra hållet och till en annan våning. 

388 389

Där fördes han in i ett rum som liknade 

sammanträdesrummet på Stjärn-Bil AB, 

fast det var betydligt mindre. Han ombads 

ta plats i en stol och Jörn Olsson satte sig 

mitt emot honom . Det fanns ytterligare en 

man i rummet, en yngre man med hårt, 

markerat ansikte och stor näsa. Den mannen 

såg hela tiden på Josef Stjerne, och i 

blicken låg ett avsevärt mått av förakt. Han 

sa inte ett ord och inte heller presenterades 

han, annat än att Olsson sluddrade 

fram någonting och sa att det var hans 

förhörsvittne. Sedan tryckte man på startknappen 

till en stor Tandberg bandspelare 

och Olsson sa: ”Förhör med Josef Stjerne 

klockan 15.02. Förhörsledare Jörn Olsson. 

Jag delger er härmed misstanke om spioneri, 

alternativt grovt spioneri för främmande 

makt.” 

Josef Stjerne kröp ihop i stolen. Hur 

kunde de ha fått tag på honom så snabbt? 

Någonting måste ha spruckit i Sjorodins 

och de andras planering. Var de också gripna? 

I så fall har jag inte mycket att hoppas 

på, tänkte Josef. Han knöt händerna i knät 

under bordsskivan. 

”Erkänner ni att ni utövat underrättelseverksamhet 

riktad mot Sverige för Östtysklands 

räkning?” frågade Jörn Olsson. 

Stjerne rätade på sig igen. Han stirrade 

oförstående på mannen tvärs över bordet. 

”Östtyskland?” svarade han. 

”Nå, DDR då, om det ska vara så förbannat 

noga med vokabulären!” 

”Nej, det erkänner jag inte!” svarade 

Josef. 

De två SÄPO-männen kastade blickar 

mot varandra och sedan lutade de sig samman 

för att konferera. 

”Erkänner ni spioneri för främmande 

makt?” sa Olsson. 

Josef Stjerne fyllde lungorna med luft. 

Vad var det här? De uppträdde som om de 

inte visste någonting. Han försökte tänka 

snabbt, analysera situationen, se saken från 

deras håll. Sjorodin hade sagt att SÄPO 

antagligen skulle göra en rutinundersökning 

gällande inbrottet i datafabriken. Var 

390 391

det så här de rutinundersökte? I så fall 

behövde han inte vara rädd. Då hade han 

bara ett par uppkomlingar, som jagade 

guldstjärnor till boken, framför sig. 

”Jag erkänner ingenting”, sa han till sist. 

”Jag medger bara att jag blivit hämtad utanför 

min bostad på väg till arbetet, att jag 

i strid med mina rättigheter vägrats tillkalla 

advokat, att jag satts i en cell och att ni 

troligen kommer att få ångra det här innan 

det är över.” 

Olsson log kallt. ”Det tror jag knappast”, 

svarade han. ”I det är skedet är inte advokathjälp 

nödvändig. Jag anklagar er inte 

för väskryckning eller någon annan bagatell. 

Det här är fråga om spioneri. Det är 

ett mycket allvarligt brott, och då gäller 

inte de vanliga formaliteterna. Har ni överlämnat 

kopior på kontrakt som Stjärn-Bil 

AB upprättat med de olika försvarsgrenarna 

till representanter för främmande 

makt.” 

”Jag har aldrig haft någonting med Östtyskland 

att göra!” svarade Stjerne. ”Det 

måste vara ett misstag.” 

De såg på varandra igen. Förhörsvittnet 

nickade och Olsson tog fram ett stort, brunt 

kuvert ur sin portfölj. Han öppnade kuvertet 

och bredde ut tre hophäftade pappersbuntar 

framför Stjerne. Josef svalde. 

Han kände igen dem alltför väl. 

”Detta är kopior på kontrakt med försvaret”, 

sa Olsson och det kom ett smått 

överlägset uttryck i hans ansikte. ”Originalen 

finns också här i huset. På både original 

och kopior finns era fingeravtryck, 

Stjerne. För det första skulle det aldrig ha 

förekommit några kopior, för det andra har 

vi via prov bevis på att de här papperen är 

kopierade på den Nashua N 220 kopieringsapparat 

som finns på er firma. Det är 

ingen idé att ni nekar, Josef Stjerne, för er 

östtyske kontaktman, Horst Kallenberg, 

har också gripits.” 

Josef satt tyst. Horst Kallenberg, kunde 

det vara Jurij Sjorodins riktiga namn? I så 

fall var spelet förlorat, det begrep han. 

”Jag har inget att tillägga.” 

392 393

”Men det har jag!” sa Olsson. ”Ni överlämnade 

dessa hemliga handlingar till 

Kallenberg för att han skulle föra dem vidare 

ur landet. Vidare har ni till samme 

person överlämnat små inplastade kretskort 

samt en manual till ett datorstyrt system 

för robotmanövrering.” 

Josef stirrade på mannen. Sedan började 

han förtvivlat ruska på huvudet. De hade 

honom snärjd i allt. Han hade inga som 

helst möjligheter att neka, det kunde han 

höra hur tydligt som helst. Kommissarien 

tog huvudskakningen som ett förnekande 

och fortsatte: 

”Vi har hittat fingeravtryck på manualen 

också!” sa han hårt. ”Bara på pärmen, 

men det räcker och blir över. Ni besökte 

fabriken nattetid, hämtade dessa så kallade 

chips och den viktiga pappersbunt som 

förklarar hur och varför de små kretskorten 

arbetar. Att ni försökte dölja era förehavanden 

med ett klumpigt arrangerat inbrott 

med åtföljande kassaskåpssprängning 

lurade ingen. Ni borde ha haft handskar 

på er, Stjerne. Vi har hittat era fingeravtryck 

på en massa ställen i fabrikslokalen 

– och där borde inte en inbrottstjuv som 

bara var ute efter pengar ha befunnit sig.” 

”Jag har varit därute många gånger.” 

”Och en gång för mycket. Vår teknik är 

ganska förfinad när det gäller att bestämma 

ålder på fingeravtryck. De avtryck vi 

fann var ditsatta den aktuella natten, det är 

inte tu tal om annat. Vad har ni att säga om 

det?” 

”Ingenting.” 

”Okay, det här tycks inte ge någonting 

mer för dagen. Men låt mig bara säga en 

sak. Vi har tillräcklig teknisk bevisning 

mot er för att få er fälld, det står helt klart. 

Ni tjänar inget på att neka för oss. Det 

förlänger bara tiden i cellen här i huset. 

De bevis vi har är framlagda för den särskilde 

åklagare som handhar spionerifall 

och han arbetar nu med dag för häktningsförhandling. 

Så låt er inte luras att tro att 

nekanden eller annan ovilja att hjälpa oss 

i utredningen kommer att förbättra er situ- 

394 395

ation. Snarare tvärtom, herr Stjerne!” 

Josef slog händerna för ansiktet. Han 

kände hur huden blossade, men händerna 

var också varma. Det svalkade inte alls. 

”Jag behöver lite tid att tänka”, sa han lågt. 

”Jag måste få tänka igenom vad ni har 

berättat för mig.” 

Jörn Olsson reste sig från stolen och slog 

av bandspelaren. ”Jag har ingen brådska”, 

svarade han. ”Vi fortsätter i morgon bitti.” 

Josef fördes åter upp till cellen och lite 

senare trakterades han med föda. Det var 

inte vad han menade med en måltid – det 

var bara föda. Näringsrik, säkert också 

näringsriktig mat som inte smakade någonting. 

Han var inte säker på om detta berodde 

på kockens oförmåga att krydda eller 

om det kom sig av hans egen sinnesstämning. 

Han vred och vände sig hela natten. Arla 

nästa morgon fördes han tillbaka till förhörsrummet. 

Redan kvällen innan hade han 

bestämt sig för att berätta allt. Det var ingen 

idé att förtiga någonting. Det enda han 

undvek att tala om var varför han gått med 

på den sovjetiska – han poängterade ordet 

sovjetiska – spiongruppens krav. Han försökte 

klargöra att han aldrig skulle ha gjort 

något sådant om det inte hänt att han blivit 

offer för ren och pur utpressning. 

Han kände sig tom i huvudet och hela 

kroppen när han berättat klart. Då bjöd de 

honom på kaffe och smörgåsar, och sedan 

fick han berätta alltsammans en gång till, 

denna gång interfolierat med mängder av 

frågor från både Olsson och den andre, som 

nu hoppat av sin roll som förhörsvittne för 

att ta aktiv del i utfrågningen. 

Förhören tog hela dagen i anspråk. Inte 

förrän efter klockan nio på kvällen fördes 

han tillbaka till cellen och nästa morgon 

upprepades proceduren. Josef tvingades 

att om och om igen berätta vad som hänt, 

förtydliga detaljer eller förklara skeenden. 

Vid tretiden fördes han åter upp till cellavdelningen 

och nu hände ingenting på flera 

timmar. Inte mer än att han fick sin 

matbricka och att han fördes ut i en tre- 

396 397

kantig bur med nättak för att under fyrtiofem 

minuter få andas frisk luft. 

Halv sex på eftermiddagen öppnades 

åter celldörren. Jörn Olsson kom in och 

hade en annan, för Josef obekant man, med 

sig. 

”Detta är kriminalinspektör Stefansson 

från våldsroteln”, sa Olsson och lät mer 

tillknäppt än när de talades vid sist. Stefansson 

kontaktade mig tidigare i dag. Han 

har också en hel del att tala med er om.” 

”Vad?” frågade Josef. ”Vad gäller det 

nu då?” 

Stefansson satte sig på den golvfasta 

stolen vid det golvfasta bordet under det 

armerade fönstret. 

Kriminalinspektören betraktade intresserat 

mannen på britsen. Under de fyra år 

han varit med i arbetsgruppen, vars huvudsakliga 

uppgift varit att grundligt utreda 

den grövre organiserade brottsligheten, 

hade Stefansson ofta funderat över hur en 

människa såg ut som samvetslöst kunde 

låta mängder av ungdomar gå under för att 

själv få profit av det. 

Under dessa år hade flera hajar gripits, 

men aldrig någon av de riktigt stora. Därför 

kände han sig nästan högtidlig där han 

satt och betraktade Josef Stjerne. Än saknades 

visserligen många länkar i den bevis- 

och indiciekedja han konstruerat i 

huvudet, men han hade en känsla av att 

han den här gången skulle få fram dem, 

bygga färdigt. 

Den framgångsrike affärsmannen Stjerne 

hade aldrig tidigare misstänkts. De företag 

han ägde och drev var en perfekt täckmantel. 

Kriminalinspektör Stefansson visste 

att Stjerne aldrig skulle ha avslöjats 

om inte slumpen och några från början 

oförklarliga händelser fått in honom på 

spåret. 

Två mord inom Storstockholm och ett, 

eventuellt fler, i Södermanland kunde hänföras 

till knarkhandeln i landet, och därifrån 

hade arbetsgruppen börjat nysta. Gamla 

händelser och upptäckter gick nu att 

placera in i ett sammanhang, och allt bör- 

398 399

jade peka åt samma håll. 

Ännu visste han inte vad det var som 

fått Stjerne att handla som han gjort. Eventuellt 

hade yttre betingelser fått den i vanliga 

fall så försiktige mannen att handla i 

panik. 

Samma morgon var Stefansson övertygad 

om att Stjerne försvunnit ur landet för 

gott. Mannen hade lämnat sin bostad tidigt 

på morgonen, enligt sonen, men han 

anlände aldrig till arbetet. Alla spår slutade 

utanför bostaden på Urvädersgränd. 

Rikslarm utfärdades, gränserna vid alla 

större utresestationer fick bevakningen 

förstärkt, men Stjerne var och förblev borta. 

Interpol kontaktades och man fick svaret 

att någon Josef Stjerne inte fanns i något 

av de tillfrågade europeiska länderna. 

I varje fall inte under eget namn. 

Troligen skulle det ha dröjt mycket längre 

tid innan Stefansson och Stjerne satt 

ansikte mot ansikte om inte en person vid 

Säpos inskrivning gjort ett litet misstag. 

Varje dag distribueras till polisens oli- 

ka rotlar en förteckning över alla frihetsberövade 

personer. Denna förteckning 

kallas dagrapport. I vanliga fall är det 

knappast någon som läser papperet. Det 

brukar hamna på ett bord för att sedan arkiveras 

i vederbörlig ordning. 

Efter namnet på den person som förpassats 

till en cell finns en beteckning för den 

rotel som handlägger just det fallet. När 

SÄPO – eller SÄK, som den grenen av 

polisen kallas internt – har gripit någon, 

brukar det stå ”RK” som rotelbeteckning. 

Detta är förkortning för RiksKrim, men det 

händer ofta att de två bokstävernas betydelse 

förväxlas, och den som läser tror att 

det är fråga om narkotikaroteln. Det var 

den förväxlingen som fick Stefansson att 

kontrollera namnet. 

Misstaget hos SÄK var förklarligt, men 

den som gjorde det fick trots allt en reprimand. 

Eftersom Stjerne kunde misstänkas 

ha medbrottslingar på fri fot borde inte hans 

namn ha satts ut på dagrapporten. SÄPO 

är den enda rotel som har rätt att hålla en 

400 401

gripens namn hemligt. Då sätter man i stället 

ett kryss i rutan för namnet. 

Detta skedde också nästa dag, i samband 

med att Stjerne hamnade högre upp i 

dagrapporten. Den som grips hamnar längst 

ner i rapporten, men om han eller hon sitter 

kvar upp till de fyra dygn de får hållas 

gripna utan att häktas, kommer de för varje 

dag högre och högre upp på listan. 

Stefansson tänkte på att det var bra att 

SÄPO inte gjort som det hände att de gjorde 

i andra fall, nämligen att de grep en 

misstänkt och förde honom till någon annan 

plats i landet. I så fall hade aldrig Stjernes 

namn kommit med i dagrapporten alls. 

Kriminalinspektör Stefansson hittade tre 

av dessa rapporter tillsammans med mängder 

av andra papper efter att ha återkommit 

från Lidingö och Djurgården. På Lidingö 

hade han betraktat en grop i en golfbana. 

Bland mull och grästorvor hade teknikerna 

funnit blodspår och brända muskeldelar, 

hjärnsubstans och benbitar. Andra polismän 

hade funnit ytterligare likdelar, 

spridda över ett stort område. 

Den person som varit med om den mördades 

sista golfrunda hade gett ett något 

förvirrat vittnesmål om ett litet flygplan 

som bombat den döde. Men han hade också 

nämnt en båt ute på Askrikefjärden. En 

lyxbåt som han betraktat och därför kunde 

beskriva rätt väl. Efter explosionen hade 

den båten försvunnit, något som verifierades 

av flera andra vittnen. Det fanns inte 

alltför många fartyg av den modellen i 

Stockholmsområdet. Spaningarna ledde 

Stefansson och hans män till Navis, det 

vill säga Navigationssällskapets båthamn 

på Djurgården. Fingranskningen av den båt 

som låg där gav ett par fynd. I den hoprullade, 

fortfarande våta, gummiflotten låg ett 

landningsställ till ett modellflygplan av den 

större sorten. Där fanns också en plastknopp 

vars ursprung ännu inte utretts, samt 

pappfodralet till en radiosändare för styrning 

av tävlingsflygmodeller. 

Båten tillhörde Josef Stjerne. 

Varför skulle en välkänd direktör mör- 

402 403

da en annan välkänd direktör? Det var den 

fråga som omedelbart inställde sig. En stor 

grupp poliser sattes att utreda de två direktörernas 

bakrund och under den fingranskningen 

kom en del obevisade påståenden 

fram. Ett namn i bakgrunden förde 

till ytterligare namn tills man i den inre 

spaningen kunde gräva fram gamla rapporter 

och vittnesförhör där det påstods 

att den mördade sysslade med narkotika. 

Eftersom sådana beskyllningar är legio är 

det gäller både högt uppsatta politiker, 

industrimän och folk som arbetar inom 

polisen, hade man inte tagit dem på allvar 

tidigare. Nu togs de på allvar och förde 

fram till nya namn. 

Flera av dessa personer visade sig ha 

omkommit under mystiska omständigheter 

samma dag som Lidingödirektören 

sprängdes i luften. Andra var helt försvunna. 

Vissa spår förde till trakterna av Sparreholm 

där ett gods brunnit ner. I ett garage 

vid sidan av det nerbrunna huset hittade 

den lokala polisen en bil. Registrerings- 

plåten visade att fordonet tillhörde en viss 

Hans-Erik Hultin, vars namn dykt upp i 

utredningarna i Stockholm. Detta faktum 

gjorde att folk skickades ner till Sparreholm 

från mordbrandroteln i Stockholm, 

och man gjorde en del oroväckande fynd. 

I ett par förkolnade väggdelar, som fallit 

in vid branden, tog brandutredarna tillvara 

en del kulor. Ballistisk undersökning visade 

att kulorna kom från en k-pist, och 

därmed var Stefansson övertygad om att 

branden inte var någon olyckshändelse. 

Den var anlagd och del i den utrotningshärva 

som drabbat narkotikahandeln i huvudstaden. 

När namnet Hultin spreds i 

poliskretsar i Stockholm visade det sig att 

en privatdetektiv, som fått höra om saken 

av en kriminalpolis han kände, hade en del 

nytt att berätta. 

Saken började klarna. Det var bara Stjerne 

själv som fattades och det var över honom 

Stefansson funderade medan han tankspritt 

bläddrade igenom dagrapporterna, för 

att ha det gjort innan de gick till arkivering. 

404 405

I de översta fanns ingenting. Han konstaterade 

att ”RK” hade fångat ett ”X”. 

Detta ”X” stod relativt högt upp. Under 

ett par andra papper fanns ännu en dagrapport. 

Han ögnade igenom den och hade 

lagt den ifrån sig när han plötsligt hajade 

till och tog papperet till sig igen. Sedan 

kastade han sig på telefonen. 

Det tog tid innan han fick audiens hos 

den kommissarie hos SÄK som hade hand 

om saken, men när han framlagt sitt ärende 

blev mannen mer intresserad. Det gick 

lätt att få fotoförstoringar av Stjernes fingeravtryck 

överförda till våldsroteln. Stefansson 

hade inte väntat sig att det skulle 

ge något, men till sin förvåning fick han 

veta att ett långfingeravtryck var identiskt 

med ett som tagits tillvara på en Colt Automatic 

som upphittats i en grusgrop i 

Kungsholmens utkanter. 

Efter flera timmars sammanträden med 

olika personer, från människor på Rikspolisstyrelsen 

till folk i Justitiedepartementet, 

hade han äntligen fått det tillstånd han bett om. 

Han höll fortfarande blicken mot Stjerne. 

”Det här är inget formellt förhör!” sa 

han. ”Eftersom omständigheterna är som 

de är, kommer vi inte heller att få möjlighet 

att hålla något sådant förrän efter 

huvudförhandlingen gällande de brott denna 

avdelning utreder. Men jag har fått kommissarie 

Olssons tillåtelse att ställa en del 

frågor. Ingenting kommer att skrivas ner 

eller tas upp på band. Det får bli senare.” 

Josef Stjerne satt tyst. Han såg tillbaka 

mot den gänglige, gråkostymerade och 

slipsprydde mannen på stolen. Så nickade 

han. 

”Vem hjälpte er att mörda A. J. Wernersson 

utanför hans villa på Lidingö?’’ 

Josef svalde. Tröttheten kom tillbaka. 

Han kände att han började hänga med huvudet. 

Allting! De visste allting! 

”Ni vill alltså inte svara. Nå, hur var det 

med kidnappingen av er dotter då? Den 

som slutade med att en viss Hans-Erik 

Hultin försvann och ett hus utanför Sparreholm 

brann ner efter skottlossning?” 

406 407

”Det vet jag inget om!” svarade Josef 

hest. 

”Ni fick namnet Hultin av en man som 

ni anlitat att spana efter er dotter Anne”, 

fortsatte Stefansson. ”Det spelar ingen roll 

om ni berättar om alltsammans. Enligt vad 

kommissarie Olsson meddelat mig har ni 

erkänt det som lagts er till last av honom. 

Ni kommer att få ett kännbart straff. Det 

som min utredningsgrupp tar fram kommer 

inte att påverka er strafftid i någon 

större utsträckning. Det blir visserligen 

ytterligare en rättegång, men jag tror jag 

kan lova att de båda straffsatserna bakas 

samman.” 

Josef Stjerne satt mållös i nästan fyrtio 

sekunder. Sedan bad han om ett glas vatten, 

tömde det och började berätta 

alltsammans från början. 

Stefansson kände sig nästan upprymd 

när han kom till sin modul i en annan del 

av det stora huset. Med hjälp av sin hemmagjorda 

stenografi började han skriva ner 

det Stjerne sagt. Kriminalinspektör Ste- 

fansson var med rätta stolt över en av sina 

egenskaper. Han hade ett nästan fotografiskt 

minne när det gällde sådant han sett 

och minnet fungerade lika utomordentligt 

i fråga om sådant han hört. Men det var 

ändå säkrast att få alltsammans nerskrivet. 

Han hade hunnit ganska långt på väg när 

telefonen ringde. När han tagit luren och 

hörde vem det var ångrade han att han 

svarat. 

”Vem fan har tipsat om något sådant?” 

frågade han. 

”Du vet att du inte har rätt att fråga en 

journalist om hans källor”, svarade den 

andre. ”Jag drar vad jag har så får du bekräfta 

eller dementera, vilket som.” 

I stort berättade journalisten samma sak 

som Stefansson just höll på att skriva ner. 

Kriminalinspektören kände de små håren på 

armarna resa sig. Det måste finnas en läcka 

i polishuset – och eftersom där fanns detaljer 

om spioneriutredningen med i det redaktören 

sade, var det en oerhört farlig läcka. 

408 409

”Skriver du det där riskerar din tidning 

att bli åtalad!” varnade Stefansson. 

”Den risken tar jag. Bekräftelse eller 

dementi?” 

”Ingen kommentar!” svarade Stefansson 

och slängde på luren. Sedan tog han den 

igen, väntade på ton och slog internnumret 

till Rikspolisstyrelsen. Det var det enda 

han kunde göra. Han måste varna, så att 

de fick veta alltsammans innan det stod i 

tidningen nästa dag. 

KAPITEL ELVA 

Millard var mycket nöjd efter att ha fått 

svar på den rapport som skickats från 

Stockholm till Pentagon. De farhågor han 

haft om att spioneriets skadeverkningar 

skulle vara för små för att tas på djupare 

allvar hade inte besannats. Berörda 

försvarsenheters chefer kallades in till ett 

extra sammanträde för att debattera saken. 

Det stod inget om resultatet av denna 

debatt i rapportsvaret men informellt och 

inofficiellt hade han fått veta att marinens 

linje fått ett helt annat mottagande än 

tidigare. 

Sedan de svenska tidningarna tagit upp 

spionaffären och inte minst behandlat kohandeln 

mellan ett gangstersyndikat och 

ett eller flera öststatsländer hade saken 

blivit en mycket het politisk potatis. Flera 

större amerikanska tidningar skickade 

410 411

toppkorrespondenter till Stockholm och 

riksdagen avsatte en hel dag till att diskutera 

den uppkomna situationen. 

Övriga NATO-medlemmar hade inte 

reagerat lika snabbt som de militära cheferna 

i USA, kanske beroende på att de 

inte fått så utförlig information så snabbt. 

Men Millard visste att de ledande militärbefälhavarna 

från övriga länder i pakten 

just för ögonblicket var på väg till Keflavik 

där USA stod som värd för något som 

kunde betecknas som en katastrofkonferens. 

Han öppnade den skrivbordslåda som i 

vanliga fall alltid hölls låst och tog upp ett 

brunt kuvert. Ur detta plockade han ut två 

mindre konvolut som han lade på bordet 

innan han åter låste lådan och stoppade 

nyckeln i klockfickan. Millard sträckte sig 

mot snabbtelefonen och bad sin sekreterare 

att hämta Valery Gerotto. 

Valery anlände efter några minuter och 

Millard frapperades av hennes förändring. 

Det tidigare så korpsvarta håret hade tvät- 

412 

tats rent från färg, den eleganta dräkten 

fick henne att se betydligt slankare ut och 

ett par högklackade skor lade flera centimeter 

till hennes längd. 

Millard räckte henne båda kuverten. 

”Här finns kontanter, pass och biljetter 

till er båda”, sa han. ”Du tar den svarta 

Volvon nere i garaget – min sekreterare 

har nycklarna – och hämtar Joey vid Amaranten 

på väg till Arlanda. Lämna nycklarna 

hos SAS informationsdisk. De kommer 

att hämtas där. Trevlig resa.” 

”Tack”, svarade hon och öppnade sitt 

kuvert. Hon tittade på passfotografiet och 

gick sedan till spegeln. ”Ingenting annat?” 

”Nej, ingenting annat.” 

Valery Gerotto återvände till det rum 

hon disponerat under några dygn. Väskorna 

stod packade och klara vid dörren. Hon 

öppnade den mindre av dem och tog fram 

en lätt rödtonad peruk som hon snabbt och 

konstfärdigt satte över sitt eget, pageklippta 

hår. Den nya hårlängden stämde bättre 

med den på passfotot. 

413

Väskorna var ganska lätta. De innehöll 

inget av värde, bara några få klädesplagg 

och ett par nya skor. Men det var naturligt 

att ha rejält bagage med sig för en långresa. 

Hon tog hissen ner till entréplanet och 

lade in väskorna i Volvons baksäte. 

En timme senare ställde hon bilen på 

Arlandas korttidsparkering. 

Joey hade bara en liten väska med sig, 

så han hjälpte henne att bära den större. 

Innan de checkade in lämnade hon ifrån 

sig bilnycklarna. 

En man var i färd med att sätta upp 

kvällstidningarnas löpsedlar utanför tidningskiosken 

i transithallen. Joey stannade 

och läste de stora, kolsvarta bokstäverna 

på Expressens gula löpsedel. 

414 415

”Det blev tydligen fler biverkningar än 

vi väntat oss”, sa han till Valery samtidigt 

som deras flightnummer opades ut i högtalarna. 

416 

www keg.se

Höjdaren - Läs en bok

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?