Nummer 16 Juni 2005 - Bondersbyn

More documents

Recommendations

Info

Visste Du detta om vår härliga potatis? I höstas fick ”Bondersbyggarna” kröka ryggen ordentligt! Potatislanden gav rikliga skördar av stor och god potatis. De sedvanliga angreppen av bladmögel kom av någon outgrundlig anledning av sig, trots gynnsamma förhållanden med fukt och värme i början av augusti. Istället växte potatisen så det knakade under grön och fin blast. Nu stundar en nypotatissäsong, men varifrån kommer all potatis? Få känner till att all potatis härstammar från sju sorters vildpotatis som indianerna i Anderna fann vara ätliga. Det här hände för ca 10 000 år sedan runt Titicacasjön, och de här plantorna korsade sig inbördes och med andra vilda arter, så idag finns över 400 arter potatis i dessa trakter. Varje bonde odlade 10-40 sorter för att gardera sig mot missväxt på grund av väderlek och sjukdomar. En visdom som vi borde ta efter. Spanska conquistadorer tog potatisen till Europa De spanska erövrarna fann inte bara guld i det forna Inkariket, utan också potatis. För Inkafolket betydde potatisen oerhört mycket. Av allt som odlades gavs 1/3 till prästerna att användas vid heliga riter, 1/3 tillhörde staten som använde det till mat åt ämbetsmän och arbetare i gruvor m.m. Den sista tredjedelen fick bonden själv behålla. Inkariket gick under, men deras potatis erövrade världen. Europas första potatisodlingar blev till på Kanarieöarna redan 1562, och några år senare fanns potatisen på fastlandet. Svårt få européer att acceptera potatisen Till en början var potatisen en botanisk kuriositet och odlades sparsamt. Man trodde till och med att potatisen spred spetälska, syfilis och rakitis, samt gav dålig matsmältning! Under en hungersnöd delade Fredrik den Store ut utsäde till bönderna, men motståndet var kompakt mot odling av potatis. Inte förrän han hotade bönderna med att han skulle skära öronen av dem, kom odlingen igång! Hunger, krig och den här sortens påbud spred potatisen sakta men säkert runt om i Europa. Först år 1773 som det ”lossnade” för potatisen i Frankrike. Då lyckades en fransk apotekare marknadsföra potatisen hos Ludvig den XVI. Apotekaren hade tack vare potatis själv överlevt tre års ryskt fängelse under Sjuårskriget, och lyckades övertyga den franske kungen om potatisens fördelar. Han till och till och med Marie Antoinette kom att bära de vackra potatisblommorna i håruppsättningar på banketter! I England blev potatisen en viktig ingrediens på matbordet i slutet av 1700-talet. Tack vare potatisen ökade invånarantalet på Irland dramatiskt, så att landet med sina 8 miljoner människor på 1840-talet, kom att vara det tätast befolkade landet i Europa! Den stora katastrofen… På Irland odlade man mest en potatissort som kallades ”The Lumper”, och kanske Mandel, Asterix och Maritema. Alla passar de på något sätt till sik, lax och älgkött! var det just att koncentrera sig på en sort som skapade ”den stora katastrofen”? Irland drabbades av en ödesdiger missväxt år 1845. Bladmögel och brunröta slog ut alla odlingar och skapade en fruktansvärd svält under flera år. 1,5 miljoner människor dog och nära en miljon emigrerade till Amerika. Även Skottarna drabbades av bladmöglets härjningar och prästerna som inte funnit något om potatisen i sin bibel och därför bannlyst den som djävulens föda, fick nu vatten på sin kvarn. Jonas Alströmer var inte först Jonas Alströmer tillskrivs äran för att ha fört potatisen till Sverige, men det stämmer inte. Redan 1655 fanns den i Olof Rudbecks botaniska trädgård i Uppsala. Då kallades den för ”Peruviansk nattskatta”, vilket är potatisens första svenska namn. 1690 beskrev Åke Classon Rålamb hur potatisodling skulle gå till, och här kallades potatisen ”Tartuffel”. Även Svenskarna var svårflirtade och potatisodlingen gick trögt. Inte förrän på 1800-talet sköt den fart och 1900 nådde den sitt kulmen med 150 000 hektar potatis! Idag odlas ca 40 000 hektar i yrkesmässig odling och ca 10 000 hektar till husbehov. Den moderna potatisen kommer från Chile Det tog över 200 år att anpassa potatisen från Anderna till europeiska förhållanden. Den moderna potatisen har dock sitt ursprung i en chilensk variant som introducerades på 1800-talet. Nu kom de riktigt tidiga sorterna fram och det enorma urval som idag står odlaren till buds. Ja, så kom potatisen till Bondersbyn. Hela vägen ända från Anderna och Chile. En väg kantad av katastrofer och välmående Jag – en potatisälskare Att odla potatis har alltid fascinerat mig. Speciellt att odla många sorter. Då kan man stå där i potatiskällaren och välja potatis, precis som andra väljer vin till maten. För några år sedan åt jag middag på en restaurang i Tyskland. Deras specialitet var att erbjuda en mängd alternativa potatissorter till den varmrätt man beställde. Precis som de gamla Inkaindianerna som odlade upp till 40 sorter! Själv nöjer jag mig med 12 sorter i år, men sortimentet skall utökas efterhand jag hittar gamla potatissorter. Var finns numera sorterna: (Gammel) Rundpotatis, Rosenpotatis, Egenheimer och Gråpotatis? De kommer jag ihåg från min mors föräldrahem. ”Gammelrundpotatisen” var liten och klotrund. Den åts alltid till halstrad strömming. Rosenpotatisen åt man som färskpotatis, de som blev kvar fick korna. Egenheimer var vit i köttet och svårskalad, mer minns jag inte. Men Gråpotatisen var oval, flat och mjölig. Den åts alltid till söndagssteken med sås. Ni som har gamla sorter av potatis, hör av er, så byter vi! Lars-Erik Holmberg, potatisälskare Text och foto
Frösådd potatis På hösten 2002 sedan vi tagit upp potatisen upptäckte jag några underliga plantor i ogräset utanför potatislandet. Då jag började undersöka dem närmare såg jag att det inte var något vanligt ogräs. Det var små, små potatisplantor. Varje planta bestod bara av en enda smal decimeterlång stjälk med ett par små blad. Då jag grävde upp dem fann jag att stjälken inte kom från någon sättpotatis utan från en liten färsk potatis i bärsstorlek. Jag hittade ett drygt tiotal plantor och lika många potatisar som varierade i storlek mellan blåbär och hallon. Det fanns bara en potatis vid varje planta. Vi hade haft potatis där året innan. Sorterna Matilda, Bellona, King Edward och Mandel och jag antog att potatisarna sått sej från frukterna som brukar bli i blasten. Det skulle ju då kunna vara korsningar mellan dessa sorter och det hela började nu bli intressant. Hade naturen själv kanske tagit fram en ny potatissort? Sorten Marieberg? Skörden vinterförvarades i ett kaffefilter på en hylla i potatiskällaren och på våren 2003 satte jag dessa potatisar. På hösten när det var dags för upptagning Allmogens måste klara sin egen försörjning. Att ordna mat för dagen var det största bekymret. Jordbruk och boskapsskötsel var huvudnäringar. I äldre tider användes i första hand naturliga ängar och myrmarker. Våtmarker dikades ut och marken odlades. Den odlade arealen var liten och ägosplittringen blev stor. Bygdens brödsäd var kom. För att gå en bättre framtid till mötes var det nödvändigt att utöka den odlade arealen. Planer som var ständigt aktuella. Ar 1841 anslog Rikets Ständer 120 000 rdr bco. till de Norra Länen för olika odlingsåtgärder. I januari 1842 diskuterade sockenstämman “de innom NederCalix Socken befintliga Sjöars aftappning, utdikning af de betydligare Myror och Mossar, hvilka för närvarande äro obrukbara till odling, men förmodas kunna förbättras och sättas i gagnbart skick - samt inrättande af dambyggnader för motarbetande af nattfrost.” De olika byalagen lämnade in förslag till utdikningar och dammbyggnader, som skulle motverka frosten, vilken nästan årligen skadade åkrarna. Dessutom tog man med de större odlingsföretag, som översteg jordägarnas förmåga. I byarna omkring Bondersbyn var följande aktuellt. Börjelsbyn saknas. Kamlunge, Byaträsket, Rörträsket, Idträsk myran, Tallbergs grafwen, Backmyran, Hömyran, Hultet, Lillrået, Lillänget, Sör- var blasten betydligt mindre än normalt, vilket var naturligt med tanke på sättpotatisarnas minimala storlek. Men den hade varit grön ändå till frosten tog den. Den hade inte fått bladmögel, vilket de vanliga potatisarna fått. Skörden blev ett trettiotal småpotatisar som alla såg ut att tillhöra samma sort och liknade mest Matilda. Potatisarna förgrodda och klara att sätta Våren 2004 satte jag dessa potatisar. Min förhoppning om att de skulle vara resistenta mot bladmögel kom på skam. De fick bladmögel liksom resten av landet. myran, Kinkbäcken och Frängsmyran. Bjumisträsket Johan Johansson, sjelfwa Bjumisträsket, Bjumismyran, Björnbäcken, samt den wid Bjumisträsket belägna. stora vattendränkta trakten. Marieberg. Olof Sandberg, Rudtjern myran. Bondersbyn, Utdikning af Rörträsket, Storbäcks tjern, Tallås myran, Frängsmyrarne och Lillmyran, samt flere sankländiga trakter. Potatisarna som blev såg den här gången också ut mest som Matilda och skördens storlek var ungefär samma eller möjligen något mindre än Matilda. Smak och egenskaper liknade också denna sort. Det är möjligt att de kan innehålla gener från någon av de andra sorterna som hade odlats där och det skulle i så fall vara från mandel. En del av potatisarna förefaller en aning mer avlånga än Matilda men skillnaden är ytterst minimal. Den enda egentliga skillnaden jag uppmärksammade var att de inte fick några blommor alls medan den vanliga Matildan hade mycket blommor. Men det lutar nog mest mot att det är helt normala Matilda i alla fall. Nu är det vår igen (2005) och dags att sätta potatis. Jag har sparat ett trettiotal av dessa potatisar som jag nu skall sätta för att fortsätta experimentet. De har klarat lagringen över vintern bra. Inte en enda potatis från hela skörden har fått röta. Något sensationellt resultat av den här sommarens försök förväntas inte, utan det blir nog Matilda. Med eller utan blommor. Karl-GunnarHansson Text och foto Så tänkte man sig framtiden på 1840-talet “de innom NederCalix Socken befintliga Sjöars aftappning, utdikning af de betydligare Myror och Mossar” Och Kosjärvgraven började man bygga i september 1894....... Det är inte känt om det beviljades anslag till något av det som föreslogs. En del har utförts, men mycket kom aldrig att förverkligas. Byamännens förslag är bevis på både god vilja och förhoppningar om en bättre framtid. De kände väl till hur mycket svett och möda förslagen innebar.. Bonden Jöns Sellberg begär medel av staten . Kunde den som redan utfört sin odlargärning, få del av de medel, som Rikets Ständer anslagit till de Norra Länen? Frågan ställdes av Jöns Sellberg från Bondersbyn, Selsvedjan. Han skrev till sockenstämman och här finns en skildring från folkdjupet, där en odalman berättar om sitt strävsamma liv. Han kunde inte skriva utan fick hjälp med det av kapten D G Dahlberg vid Kalix kompani. “Till Socknestämmo Protocollet: I sammanhang med den anmälan, jag gjort, om odlings understöd af det anslag Riksens sist församlade Ständer, bewiljat, får jag uppgifwa: att jag som från hemmanets gamla Bohlstad år 1818 afflyttadt, wäl erhållit 12 frihets år från vanliga onera (skatter), men efter denna tid uppfört ny Åbyggnad, såsom wid bosättningen ej egande andre hus, än en gammal Pertbyggning (pörte?) och en dito så kallad gäststuga utan eldstad: att jag å mitt hemman under N:o 1 i Bon- Fortsättning nästa sida.....
Page 1 and 2: En tidning för Kamlunge, Bondersby
Page 3 and 4: Raggdynan har spelat en stor roll i
Page 5: ggdynan förr i tiden? Olle Björkm

Nummer 16 Juni 2005 - Bondersbyn

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?