Nummer 16 Juni 2005 - Bondersbyn

En tidning för
Kamlunge, Bondersbyn
och Börjelsbyn med
omnejd
Nummer 16 - juni 2005
Utgivare
Bondersby
Hembygdsförening
Innehåll
Raggdynan 1
Ledare 2
Mitt Bondersbyliv 3
Vad gjorde man... 4-5
Vår härliga potatis 6
Frösådd potatis 7
Så tänkte man... 7
Kalender 8
Recept 8
Tävlingen 8
Annonsera gratis! 8
Adress till Bondersbyarn:
c/o Sten Rönnberg
Bondersbyn 180
95292 Kalix
e-post:
bondersbyarn@bondersbyn.com
Bara kattsilver i
Raggdynan
-men hade ett fartyg strandat på berget?
Friedrich Wasserman hade 1765 erhållit malmletaresysslan
vid Wästerbottens Bergmästaredöme. Hans
första malmletareresa gick till Pahtavaara gruvfält 1766,
vidare gjorde han även en resa till Umeå-trakten förutom
denna resa till Kalix. Hans protokoll har renskrivits
av hembygdsforskaren Bengt-Göran Nilsson i Kalix,
och här återges Wassermans upplevelser av Raggdynan.
Ifrån Rijan gick jag til fots längre up efter
elfwen til en by, som heter Brattlandet,
hwilken ligger 1½ mil ofwan Calix kyrka.
Emellan nämda Byar äro ganska strida
och branta forsar. Åbräddarne på ömse sidor
branta och höga, hwilka årligen om
wåren utskjäras af isen, som tillika förorsakar,
at Elfwen årligen blifwer grundare
i samma måhn, som bredden tilltager.
Ifrån Brattlandet gick jag tillika med wägvisaren
till ett Berg wid namn Raggdynan,
som ligger ¼ mil ifrån Byn; Emellan byn
och detta berg är en småwäxt skog af tall
och gran i åtskillig jordmån. Wägen häremellan
är nog (ganska) stenig. Jordarten
wid bergtfoten på östra och sydöstra
sidorna består af en rödaktig mylla nog
(ganska) lik Kjärrjord, och är nog sänckaktig
som härflyter af det ifrån berget
ständigt rinnande wattnet, hwilket ej på
minsta sätt syns wara mineralicerat. Detta
bergets högd är ansenlig, samt mäst brant
på nordöstra , östra och sydöstra sidorna,
bestående ifrån foten til öfwersta högden
af stora lössnor och hällar. Dess sträckning
går i Nord nordost och syd sydwäst,
längden är ¼ dels och bredden 1/8 dels mil.
Mitt uppå detta berg, på sydöstra sidan om
bergsryggen är en stor Cavitet,(sänka) ungefärligen
af 90 alnars diameter, hwilken
för få år sedan tillbaka, sades hafwa warit
full med watten, och är här ennu ganska

sänckt med långt sjögräs och små buskar.
Folket berättade at här skulle tillförne hafwa
funnits efterlemningar af ett fartyg, jemte
botten och sidwrängorne, men sådant
kunde jag ej på något sätt blifwa varse.
På wästra sidan om bergsryggen är stora
slätter rund klapursten, som ligger i horizontella
och paralella linier längs utåt bergsryggen
i en jämn lutning åt sydvästra och
nordwästera sidorna , hwilket tyckes gifwa
anledning tro at detta Berg legat under
watten, ehuru det är det högsta Berg, som
där i trackten syns. På den högsta högden
af detta berg är en Wårdkasa uprest.
Wid södra sidan af bergshögden är en
twär perpendiculair (lodrät) wägg, som
stryker nästan ifrån öfwersta högden till
Några fakta om
Raggdynan
Raggdynan är resterna av ett mycket
gammalt berg, som naturligtvis i begynnelsen
varit mycket högre. Kanske flera
tusen meter, vem vet. Den huvudsakliga
bergarten är Linagranit som bildades för
1,5 miljarder år sedan. Graniten är rödfärgad
av mikroklin (en slags fältspat)
och innehåller ganska mycket kvarts.
Under istiden pressades Raggdynan ner av
den väldiga ismassan, över ett par kilometer
tjock, och då skapades också de sprickor
Ledare
När jag var liten, så där kanske bara 5 år eller så, minns jag hur
tacksam jag var over att vara född och bo i Ipigården och Bondersbyn.
För när jag tittade upp mot himlen, så såg jag ju att den
var som högst just över Ipigården.
När det var klart väder så kunde man ju se långt, ja ända till Kalix
och Näsbyn där man såg flygplanen stiga upp från flygfältet. Då
såg man ju att himlen var så mycket lägre där borta. Stackars människor
som hade så lågt i tak!
Den där känslan om hembygden, att man är lycklig över att vara
född och kunna leva just där, tror jag är viktig för oss alla. Den
kan ju hängas upp på för den vuxnes mera trovärdiga tänkesätt än
på ett barns illusioner om verkligheten. Vi behöver alla en hembygd
att yvas över.
närmaste foten, den är somligstädes till 20
alnar i högden, samt går i öster och wäster.
Nederst wid denna bergswägg, ungefärligen
50 steg från öfwersta bergswäggen
är på et ställe en håla under berget til 9
alnars längd uti hwilken håla jag inkröp för
at undersöka om där skulle finnas någon
ändring i bergarten, men sådant ,ehuru jag
slog flera stenar lös, kunde ej märckas.
Bergarten härdtädes består af liusgrå
skimmer, blandad med gröfre qvartsgryn.
Denna bergart är nog skifrig och lossnande,
hwaraf ock händt, at här ligger stora
stenhällar, som äro helt flata och stora,
men tillika ganska tunna och wore således
tjenliga til murning, därest folket wiste at
gjöra gagn deraf. Sjelfwa bergsränderna
som nu tycks dela upp berget i tjocka skivor.
På kartan anges Raggdynans höjd över havet
till 146,6 meter, vilket innebär att berget
länge låg under det väldiga hav som uppstod
efter senaste istiden. Det havet nådde upp till
ca 170-230 meter över nuvarande havsyta.
Landhöjningen skedde till en början
snabbt, upp till 15 cm per år, men har nu
avstannat till mindre än en cm per år.
Forskning visar att strandlinjen låg ca
150 meter över nuvarande havsnivå för
ca 7000 år sedan och detta kan betyda att
Raggdynan visade sig för första gången
för ca 6500 år sedan som en kal klippö.
bestå af grå qvarts och skimmer eller det så
kallade kattsilver.
Nyssnämde berg är thessutom hel bart,
utan minsta jord eller skog uppå södra,
wästra pch nordwästra sidorna, nedan om
berget är en god skog, bestående af wacker
tall, samt något gran och björck. Jordarten
är något sandblandad af en fin rö mylla
bestående; och wäxer här, särdeles på de
högläntare ställen en ymnoghet af renmossa.
Rätt utdraget intygas:
Lars-Erik Holmberg
Under tusentals åren hamrade sedan havet
mot Raggdynans klippor som sköljdes
rena från stena och jord. Efterhand
steg berget upp högre ur havet och vågornas
påverkan blev allt mindre. Resultatet
ser vi idag. En kal topp, med allt tjockare
jordlager längre ner mot basen. På nordvästsluttningen
finner vi stora sandlager
som det stormiga havet sköljt in i lä.
Lars-Erik Holmberg
Bondersbyns bergmästare
Vi skall inte yvas över vår bygd för att den är så mycket bättre än
andra bygder, inte för att människorna som lever där är så mycket
bättre, klokare eller vackrare än andra från andra bygder på
jorden. Sådant luktar rasism, chauvinism och inbilskhet. Det finns
många paradis på jorden, men de är kanske för andra människor
än dig.
Nej, vi skall yvas över att vi har en del av vår jord som vi har
anknytning till, att vi har en hemkänsla, att vi har rötter, att vi har
människor där som är länkar till det som varit på platsen och människor
som i det här samhället vill arbeta för att det skall finnas
en fortsättning, en framtid. Allt det här ger skönhetsupplevelser,
poesi och framtidshopp.
Det är sådant som stoltheten över bygden och att vara en del av
den ger den som tar del av naturen, människorna och vad de gjort
och gör på platsen. Utan stoltheten är vi utbytbara, men med den
finns vi och kan inte ersättas.
Bondersbyarn har som mål att få fram den här stoltheten och tacksamheten
hos läsarna. När vi lyckas, då har nog du också i vuxen
ålder samma känsla av tacksamhet och förnöjsamhet som jag hade
då jag som barn såg Ipigården som världens medelpunkt.
Hemkänslan skall vi vara rädda om, vara glada över och utveckla.
Hjälp Bondersbyarn att hjälpa till att skapa, vidmakthålla och
utveckla den.
Sten Rönnberg
Ipigåln

Raggdynan har spelat en stor roll i
mitt liv, i mitt Bondersbyliv.
Raggdynan har alltid varit berget med stort B. Här har barn och ungdomar i alla år lekt och träffats. Numera behärskas toppen
av teleoperatörer och resterna av försvarsanläggningar minner om forna orostider.
Berget med stort B
I pojk- och ungdomsåren var Raggdynan vårt
berg, berget med stort B, som bjöd på äventyr,
strapatser och samvaro. Sett från Sågen
är Raggdynan alltid i blickfånget tvärs över
älven, och pockar på ens uppmärksamhet.
Förr när tornet fanns där var det än tydligare
- dagens master är inte lika fantasieggande.
Skidäventyr i branterna
Jag har gjort otaliga skidutflykter till Raggdynan.
Det började som liten tillsammans
med pappa och syskon, senare var det oftast
med kompisar. På den tiden var Raggdynan
alltid det främsta utflyktsmålet på
skidor, medan jag upplevt att under senare
år Middagsberget intagit en större position.
Skidäventyren var många, och vår skidåkningsförmåga
utvecklades på ett naturligt
och mångsidigt sätt. Upp- och hemresa
skedde alltid på den branta östsidan,
vilket i djup lössnö var riktigt svettigt
på uppvägen, och i hårt före var nedvägen
en djärv utmaning. Uppe på berget
var många gånger Gropen eller Grytan ett
samlingsställe för olika utförsåkningar.
Raggdynsloppet
Ofta byggde vi en “sprint”, där det blev
tävlingar i att hoppa längst. På syd- och
sydostsluttningen fann vi underbara klippor
som gav lä för picknicken, och också
fina sluttningar för utförsåkning. På detta
sätt har jag tillbringat många fantastiska
skiddagar
Raggdynsloppets spår var en annan utmanande
skidåkning, som vi också tog oss an
många gånger. Och vi får inte glömma Raggdynsloppet,
ett bra och utslagsgivande skid-
lopp med hög rang åtminstone inom länet.
Raggdynsloppet och Bondersbyns IF tynade
väl bort ungefär samtidigt. Om jag minns
rätt avlöste BIF JUF som byns aktiva förening
för ungdomar, och BIF kom att ersättas
av en IOGT-loge runt mitten av 50-talet.
Jag kom att vara aktiv i logen och var
kassör under flera år. Ordförande var,
otroligt nog, Åke Karlsson, och en annan
i styrelsen var Kerstin Karlsson.
IOGT-logen var mycket aktiv under några
år och arrangerade många träffar med
dans och annat i gamla Bygdegården..
Vi uppförde också nummerrevyer i skolans
gymnastiksal, uppförda på den scen vi tidigare
byggt i skolan under Åke Öbergs ledning.
Midsommar på Raggdynan
Men åter till Raggdynan: Det stora evenemang
vi i logen satsade på var en Midsommarfest
på Raggdynan (tyvärr har jag inga
anteckningar eller annat kvar och mitt minne
sviker mig i sådana här avseenden, men
jag tror det kan ha varit 1955 - 50 år sedan!).
Det var ett ganska stort arrangemang för
oss med inhyrd dansbana, försäljningsstånd
mm. Detta tillsammans med bra dansorkester
under två kvällar innebar ganska stora
kostnader, så det var ett ekonomiskt äventyr.
När det sedan regnade hela midsommarhelgen
blev det ingen publiksuccé, fastän
vi bjöd på bra fest, midnattssol och Raggdynan.
Tack vare att vi hade tecknat en
regnförsäkring gick evenemanget något så
när ihop - jag kommer än idag ihåg allt penningräknande
och kalkylerande. Det blev
inga fler Midsommarfester på Raggdynan.
Ett mandomsprov att klättra i tornet
Så visst har Raggdynan varit i centrum för social
samvaro och äventyr också på somrarna .
Det är otaliga gånger vi cyklat/gått eller
åkt bil upp på Raggdynan för att bara
träffas vid tornet eller för picknick på något
lä-soligt ställe. Klättringarna upp i
tornet rymde olika grader av mandomsprov,
och inte minst “tjejdomsprov”.
Raggdynan har också varit en naturlig
plats för större sammankomster. En sådan
arrangerade pappa John, när han ordnade en
släktträff för Häggströms. Det var också på
50-talet, men jag kommer tyvärr inte ihåg
vilket år. Det var en mycket god anslutning
och inkluderade gäster också från USA.
Barnen har en stark relation till berget
Roligt är att även våra barn fått uppleva
Raggdyns-äventyr både på vintrar och
somrar, varför de också har en stark relation
till Berget. Med moutainbikes har vi
på senare år adderat ett nytt äventyr, nämligen
att cykla upp och ner på norrsluttningen.
Blåbären i lågdelen av Raggdynan
ger oss varje sommar en njutning.
Nog är det väl så att Raggdynan är ett
mycket större berg än vad det är. Och
det finns naturligtvis mycket som inträffat
som kunde bli anekdoter, men tyvärr
är jag ingen god berättare av det slaget.
Vi ses till midsommar, och förhoppningsvis
i midnattssol på Raggdynan
Gunnar Häggström, Mölnlycke

Vad gjorde man på Ra
Bondersbyarns redaktion som ryckte ut med reportrarna
till några som har åldern inne att ha varit med. Det var A
Må inget fel tillskrivas dessa sagesmän utan helt läggas p
sagor och fakta.
Så här tror vi nämligen att det var.
Sagesman Axel Hansson,
”Hehen-Axel”, Hägna, Bondersbyn
Bilden från 1905
Den där bilden från 1905 (i Bondersbyarn nr
13) skvallrar att det kanske var en samling
arrangerad av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen
(EFS). Hypotesen är Axel Hanssons
och är grundad på att det var så många märkesmän
från denna stiftelse med på kortet.
Det var mycket vanligt sedan att man
gick upp på Raggdynan på Midsomrarna
under 1900-talet. Först var det vanligt att
man gick dit på midsommarafton, men när
det under 1930-talet började bli vanligt
att man ordnade stora danstillställningar
på festplatser i närheten, särskilt i Kamlunge,
så började man åka dit efter dansen
på natten eller på midsommardagen.
1934 var det en stor samling folk på
toppen av Raggdynan som lyssnade
till ett föredrag av rektorn för Sunderbyns
folkhögskola på midsommardagen.
Femtio år senare arrangerade IOGT
dans på berget
1955 arrangerade Åke Karlsson i
nykterhetslogen en danstillställning på
toppen av berget.
Även vintertid gjorde man ofta utflykter
till Raggdynan. Herbert har ett gammalt
fotografi med ett 25-tal personer med skidor,
kvinnor och män, som en fettisdag
på 1930-talet lät fotografera sig på berget.
På utflykterna till Raggdynan, sommar
som vinter, hade man med sig matsäck.
Sedan dukade man och åt och drack, pra-
tade och kanske sjöng. Men det var sällan
det annars fanns musik och sång
vid sammankomsterna på Raggdynan.
Raggdynsloppet var populärt
Raggdynsloppet som gick på 1950- och
60-talen var en vida berömd skidtävling.
En stor skara stod vid nuvarande bygdegården
och hejade på åkarna när de gick i mål.
Raggdynan var ett ställe där man tog sten
till grunder och jordkällare. Nils Fredrik
Pettersson (isi Nils-Freriks, där Annika
Gustafsson nu bor) och Petter August Isacsson-Fors
(Ipigål-Pet, Sten Rönnbergs morfars
bror) var ett par av de flitigaste stenhuggarna.
En del stenar var över 3 meter långa.
Ett kärleksdrama skakade bygden
Raggdynan har sin egen tragiska Elvira
Madigan-historia. Ett ungt kärlekspar från
bättre familjer, hon från Stockholm och
han från Danmark, bodde sommaren 1928
Markservicen vid Raggdynsloppet
sköttes av barnbespisningsföreståndaren
Hedda Häggström
Här stakar Nils Nyström, ”Holm-Nils” i mål för att äras av den månghövdade
publiken

ggdynan förr i tiden?
Olle Björkman och Sten Rönnberg ställde denna fråga
xel Hansson, Ingemar Karlsson och Herbert Söderholm.
å reportrarna som i ungdomligt oförstånd misstolkat ut-
i en liten grotta på Raggdynan. De brukade
handla mat hos Nils Karlsson i
Börjelsbyn. I augusti samma år när
kvinnan blev sjuk, sköt mannen i förtvivlan
henne och sedan sig själv. De
är både begravda på Kalix kyrkogård.
Raggdynan blev masternas berg
Raggdynan var en samlingsplats inte
bara för Bondersbyare. Många kom
ofta till berget från Sören, Ökvattnet,
Bjumisträsk, Kosjärv, Töre, Småkvarn
och andra närliggande byar.
Sedan vägen till Kosjärv blev klar
1927 började Bondersbyarna fara en
kärrväg fram till det gamla sandtaget
nedanför berget och kunde sedan gå
på släta hällar ända upp till toppen.
1938 byggde försäkringsbolagen ett
brandbevakningstorn högst uppe på
berget. Detta brandbevakningstorn stod
kvar ända tills det ersattes av den nuvarande
masten på samma ställe i slutet
på 1990-talet. Det fungerade dock bara
som brandbevakningstorn fram till början
på1960-talet. Under kriget användes
Älskade Ulla Georgii & J. R. Jörgensen som följdes i döden den 5 augusti
1928* och på nedre liggande stenen står skrivet *Byggmästaren Anton
Fr. Georgii 1871 – 1948 Stockholm. Ens fantasi och nyfikenhet stimuleras
av texten på den här gravstenen som finns strax till vänster om kapellet
när man går in från Morjärvsvägen på Kalix gamla kyrkogård.
tornet för luftbevakning. Där satt då s. k.
tornsvalor, dvs lottor, i pass som delades
av 3-4 damer, under dygnets timmar.
Raggdynan har mycket att berätta för
den intresserade.
Olle Björkman och Sten Rönnberg
Text och foto
Sagesman Herbert Söderholm,
”Lej-Herbert”, Lejra, Bondersbyn
Sagesman Ingemar Karlsson,
”He-Ingemar”, Hera, Bondersbyn

Visste Du detta om vår härliga potatis?
I höstas fick ”Bondersbyggarna” kröka
ryggen ordentligt! Potatislanden gav rikliga
skördar av stor och god potatis. De
sedvanliga angreppen av bladmögel kom
av någon outgrundlig anledning av sig,
trots gynnsamma förhållanden med fukt
och värme i början av augusti. Istället
växte potatisen så det knakade under grön
och fin blast. Nu stundar en nypotatissäsong,
men varifrån kommer all potatis?
Få känner till att all potatis härstammar från sju sorters vildpotatis
som indianerna i Anderna fann vara ätliga. Det här
hände för ca 10 000 år sedan runt Titicacasjön, och de här
plantorna korsade sig inbördes och med andra vilda arter, så
idag finns över 400 arter potatis i dessa trakter. Varje bonde
odlade 10-40 sorter för att gardera sig mot missväxt på grund
av väderlek och sjukdomar. En visdom som vi borde ta efter.
Spanska conquistadorer tog potatisen
till Europa
De spanska erövrarna fann inte bara guld
i det forna Inkariket, utan också potatis.
För Inkafolket betydde potatisen oerhört
mycket. Av allt som odlades gavs 1/3 till
prästerna att användas vid heliga riter, 1/3
tillhörde staten som använde det till mat åt
ämbetsmän och arbetare i gruvor m.m. Den
sista tredjedelen fick bonden själv behålla.
Inkariket gick under, men deras potatis erövrade
världen. Europas första potatisodlingar
blev till på Kanarieöarna redan 1562, och
några år senare fanns potatisen på fastlandet.
Svårt få européer att acceptera potatisen
Till en början var potatisen en botanisk kuriositet
och odlades sparsamt. Man trodde till
och med att potatisen spred spetälska, syfilis
och rakitis, samt gav dålig matsmältning!
Under en hungersnöd delade Fredrik den
Store ut utsäde till bönderna, men motståndet
var kompakt mot odling av potatis. Inte förrän
han hotade bönderna med att han skulle
skära öronen av dem, kom odlingen igång!
Hunger, krig och den här sortens påbud
spred potatisen sakta men säkert runt om i
Europa. Först år 1773 som det ”lossnade”
för potatisen i Frankrike. Då lyckades en
fransk apotekare marknadsföra potatisen
hos Ludvig den XVI. Apotekaren hade
tack vare potatis själv överlevt tre års ryskt
fängelse under Sjuårskriget, och lyckades
övertyga den franske kungen om potatisens
fördelar. Han till och till och med Marie
Antoinette kom att bära de vackra potatisblommorna
i håruppsättningar på banketter!
I England blev potatisen en viktig ingrediens
på matbordet i slutet av 1700-talet.
Tack vare potatisen ökade invånarantalet på
Irland dramatiskt, så att landet med sina 8
miljoner människor på 1840-talet, kom att
vara det tätast befolkade landet i Europa!
Den stora katastrofen…
På Irland odlade man mest en potatissort
som kallades ”The Lumper”, och kanske
Mandel, Asterix och Maritema. Alla passar de på något sätt till
sik, lax och älgkött!
var det just att koncentrera sig på en sort
som skapade ”den stora katastrofen”? Irland
drabbades av en ödesdiger missväxt år
1845. Bladmögel och brunröta slog ut alla
odlingar och skapade en fruktansvärd svält
under flera år. 1,5 miljoner människor dog
och nära en miljon emigrerade till Amerika.
Även Skottarna drabbades av bladmöglets
härjningar och prästerna som inte funnit
något om potatisen i
sin bibel och därför
bannlyst den som djävulens
föda, fick nu
vatten på sin kvarn.
Jonas Alströmer var
inte först
Jonas Alströmer tillskrivs
äran för att
ha fört potatisen till
Sverige, men det
stämmer inte. Redan
1655 fanns den i Olof
Rudbecks botaniska
trädgård i Uppsala. Då
kallades den för ”Peruviansk
nattskatta”,
vilket är potatisens
första svenska namn. 1690 beskrev Åke
Classon Rålamb hur potatisodling skulle
gå till, och här kallades potatisen ”Tartuffel”.
Även Svenskarna var svårflirtade och
potatisodlingen gick trögt. Inte förrän på
1800-talet sköt den fart och 1900 nådde den
sitt kulmen med 150 000 hektar potatis!
Idag odlas ca 40 000 hektar i yrkesmässig
odling och ca 10 000 hektar till husbehov.
Den moderna potatisen kommer från
Chile
Det tog över 200 år att anpassa potatisen
från Anderna till europeiska förhållanden.
Den moderna potatisen har dock sitt
ursprung i en chilensk variant som introducerades
på 1800-talet. Nu kom de riktigt
tidiga sorterna fram och det enorma
urval som idag står odlaren till buds. Ja,
så kom potatisen till Bondersbyn. Hela
vägen ända från Anderna och Chile. En
väg kantad av katastrofer och välmående
Jag – en potatisälskare
Att odla potatis har alltid fascinerat mig.
Speciellt att odla många sorter. Då kan man
stå där i potatiskällaren och välja potatis,
precis som andra väljer vin till maten. För
några år sedan åt jag middag på en restaurang
i Tyskland. Deras specialitet var att erbjuda
en mängd alternativa potatissorter till den
varmrätt man beställde. Precis som de gamla
Inkaindianerna som odlade upp till 40 sorter!
Själv nöjer jag mig med 12 sorter i år, men
sortimentet skall utökas efterhand jag hittar
gamla potatissorter. Var finns numera
sorterna: (Gammel) Rundpotatis, Rosenpotatis,
Egenheimer och Gråpotatis? De kommer
jag ihåg från min mors föräldrahem.
”Gammelrundpotatisen” var liten och klotrund.
Den åts alltid till halstrad strömming.
Rosenpotatisen åt man som färskpotatis, de
som blev kvar fick korna. Egenheimer var vit
i köttet och svårskalad, mer minns jag inte.
Men Gråpotatisen var oval, flat och mjölig.
Den åts alltid till söndagssteken med sås.
Ni som har gamla sorter av potatis,
hör av er, så byter vi!
Lars-Erik Holmberg, potatisälskare
Text och foto

Frösådd potatis
På hösten 2002 sedan vi tagit upp potatisen
upptäckte jag några underliga plantor
i ogräset utanför potatislandet. Då
jag började undersöka dem närmare såg
jag att det inte var något vanligt ogräs.
Det var små, små potatisplantor. Varje
planta bestod bara av en enda smal decimeterlång
stjälk med ett par små blad.
Då jag grävde upp dem fann jag att
stjälken inte kom från någon sättpotatis
utan från en liten färsk potatis i
bärsstorlek. Jag hittade ett drygt tiotal
plantor och lika många potatisar som varierade
i storlek mellan blåbär och hallon.
Det fanns bara en potatis vid varje planta.
Vi hade haft potatis där året innan. Sorterna
Matilda, Bellona, King Edward och
Mandel och jag antog att potatisarna sått
sej från frukterna som brukar bli i blasten.
Det skulle ju då kunna vara korsningar mellan
dessa sorter och det hela började nu bli
intressant. Hade naturen själv kanske tagit
fram en ny potatissort? Sorten Marieberg?
Skörden vinterförvarades i ett kaffefilter
på en hylla i potatiskällaren och
på våren 2003 satte jag dessa potatisar.
På hösten när det var dags för upptagning
Allmogens måste klara sin egen försörjning.
Att ordna mat för dagen var det största
bekymret. Jordbruk och boskapsskötsel
var huvudnäringar. I äldre tider användes i
första hand naturliga ängar och myrmarker.
Våtmarker dikades ut och marken odlades.
Den odlade arealen var liten och ägosplittringen
blev stor. Bygdens brödsäd var
kom. För att gå en bättre framtid till mötes
var det nödvändigt att utöka den odlade
arealen. Planer som var ständigt aktuella.
Ar 1841 anslog Rikets Ständer 120 000 rdr
bco. till de Norra Länen för olika odlingsåtgärder.
I januari 1842 diskuterade sockenstämman
“de innom NederCalix Socken
befintliga Sjöars aftappning, utdikning af
de betydligare Myror och Mossar, hvilka
för närvarande äro obrukbara till odling,
men förmodas kunna förbättras och sättas
i gagnbart skick - samt inrättande af dambyggnader
för motarbetande af nattfrost.”
De olika byalagen lämnade in förslag
till utdikningar och dammbyggnader,
som skulle motverka frosten, vilken
nästan årligen skadade åkrarna.
Dessutom tog man med de större odlingsföretag,
som översteg jordägarnas förmåga.
I byarna omkring Bondersbyn var
följande aktuellt. Börjelsbyn saknas.
Kamlunge, Byaträsket, Rörträsket, Idträsk
myran, Tallbergs grafwen, Backmyran,
Hömyran, Hultet, Lillrået, Lillänget, Sör-
var blasten betydligt mindre än normalt,
vilket var naturligt med tanke på sättpotatisarnas
minimala storlek. Men den hade
varit grön ändå till frosten tog den. Den
hade inte fått bladmögel, vilket de vanliga
potatisarna fått. Skörden blev ett trettiotal
småpotatisar som alla såg ut att tillhöra
samma sort och liknade mest Matilda.
Potatisarna förgrodda och klara att
sätta
Våren 2004 satte jag dessa potatisar.
Min förhoppning om att de skulle vara resistenta
mot bladmögel kom på skam. De
fick bladmögel liksom resten av landet.
myran, Kinkbäcken och Frängsmyran.
Bjumisträsket Johan Johansson,
sjelfwa Bjumisträsket, Bjumismyran,
Björnbäcken, samt den wid Bjumisträsket
belägna. stora vattendränkta trakten.
Marieberg. Olof Sandberg, Rudtjern myran.
Bondersbyn, Utdikning af Rörträsket,
Storbäcks tjern, Tallås myran, Frängsmyrarne
och Lillmyran, samt flere sankländiga trakter.
Potatisarna som blev såg den här gången
också ut mest som Matilda och skördens
storlek var ungefär samma eller möjligen
något mindre än Matilda. Smak och
egenskaper liknade också denna sort.
Det är möjligt att de kan innehålla gener
från någon av de andra sorterna som
hade odlats där och det skulle i så fall vara
från mandel. En del av potatisarna förefaller
en aning mer avlånga än Matilda men
skillnaden är ytterst minimal. Den enda
egentliga skillnaden jag uppmärksammade
var att de inte fick några blommor alls
medan den vanliga Matildan hade mycket
blommor. Men det lutar nog mest mot
att det är helt normala Matilda i alla fall.
Nu är det vår igen (2005) och dags att
sätta potatis. Jag har sparat ett trettiotal av
dessa potatisar som jag nu skall sätta för
att fortsätta experimentet. De har klarat
lagringen över vintern bra. Inte en enda
potatis från hela skörden har fått röta.
Något sensationellt resultat av den här
sommarens försök förväntas inte, utan det
blir nog Matilda. Med eller utan blommor.
Karl-GunnarHansson
Text och foto
Så tänkte man sig framtiden på 1840-talet
“de innom NederCalix Socken befintliga Sjöars aftappning, utdikning af de betydligare Myror och Mossar”
Och Kosjärvgraven började man bygga
i september 1894.......
Det är inte känt om det beviljades anslag
till något av det som föreslogs. En del har
utförts, men mycket kom aldrig att förverkligas.
Byamännens förslag är bevis
på både god vilja och förhoppningar om
en bättre framtid. De kände väl till hur
mycket svett och möda förslagen innebar..
Bonden Jöns Sellberg begär medel av
staten .
Kunde den som redan utfört sin odlargärning,
få del av de medel, som Rikets Ständer
anslagit till de Norra Länen? Frågan ställdes
av Jöns Sellberg från Bondersbyn, Selsvedjan.
Han skrev till sockenstämman och
här finns en skildring från folkdjupet, där
en odalman berättar om sitt strävsamma liv.
Han kunde inte skriva utan fick hjälp med det
av kapten D G Dahlberg vid Kalix kompani.
“Till Socknestämmo Protocollet:
I sammanhang med den anmälan, jag gjort,
om odlings understöd af det anslag Riksens
sist församlade Ständer, bewiljat, får jag
uppgifwa: att jag som från hemmanets gamla
Bohlstad år 1818 afflyttadt, wäl erhållit
12 frihets år från vanliga onera (skatter),
men efter denna tid uppfört ny Åbyggnad,
såsom wid bosättningen ej egande andre
hus, än en gammal Pertbyggning (pörte?)
och en dito så kallad gäststuga utan eldstad:
att jag å mitt hemman under N:o 1 i Bon-
Fortsättning nästa sida.....

dersbyn under min åbotid i en stenig och
högst swårarbetad mark till åker odlat
fem tunneland (2,47 har): att ännu å detta
ställe odlings tillfälle gifwes till minst
10 T:ld (4,94 har): att omöjligt måste
synas detta arbete, för en i dessa tider
förut nog betryckt jordbrukare fortsätta
och fullgöra, utan understöd, då erfarenheten
wisat mig at 8, 10, el 12 lass sten
å hwarje famn (1,78 m) måst uppbrytas
och afföras, deribland stenar af 10, 15 el
30 Hästlass tyngd: att ett sådant företag
måste blifwa af stor nytta och förtjenar
med närmare upmärksamhet omfattas:
att jag hwad änges odling widkommer,
från skog och mark snarast sagt, uparbetat
50 skrindland Äng och att jag i och
för denna Odling, måst uppföra 20 famnar
(35,6 m) Dambyggnad, som tillfört
mig en kostnad den en hwar torde kunna
bedöma, och som jag uppskattar till 300
Rdr Rgs (riksgäldssedlar). Detta förhållande
hoppas jag är af många, hälst mina
Grannar nogsamt kändt, samt kan för
öfrigt bewiljas; Och som afsigten är att
understödja arbetsfliten i förening med
nyttige odlingar, anhåller och hoppas
jag att warda betraktad bland de främste,
som böra åtnjuta understöd. - jag anhåller
att detta tages till dagens Protocoll.
NederCalix den 20:de februari 1842.
Jöns Sellberg i Bondersbyn eller Selsvedjan
”uparbetat 50 skrindland Äng” Texten
torde betyda, att han årligen kunde skördad
50 skrindor hö på det upparbetade
området.
Vad finns i dag kvar från ”mitt hemman
under N:o 1 i Bondersbyn”? Byggnader,
grundstenar, vart släpade han alla
hästlass sten. Finns några rester kvar av
dammbyggnaden? Bor några släktingar
kvar i byn?
Birger Nyström
Redaktionskommitté:
Olle Björkman 27005
ollebjorkman@spray.se
Karl Gunnar Hansson 27024
hansson.kg@telia.com
Lars-Erik Holmberg 27010
larserik.holmberg@telia.com
Kalender
Midsommarfirande på Raggdynan Midsommardagen
25/6 12-18
Cafékväll 29/6 19.00 i Bondersbyns
bygdegård
Cafékväll med boule 6/7 19.00 i Bondersbyns
bygdegård
Cafékväll 22/7 i Bondersbyns bygdegård
anordnad av folket från Stora Lappträsk
Cafékväll 10/8 19.00 i Bondersbyns
bygdegård
Nationalälvsfirande 20/8 vid Kalix älvs
stränder i Bondersbyn
Recept
Symöteslåda
Ingredienser:
* 350 gram bandspagetti
*1 strimlad purjolök
*3 klyftor vitlök
*500 gram kasslertärningar
*1 finhackad röd paprika
*3 msk. smör eller margarin
*1,5 tsk dragon
*1 msk tomatpure
*3 dl.vispgrädde
salt och peppar efter smak och tycke
Ostsås:
*3 dl. riven ost
*1 dl. grädde
* 1 dl. mjölk
Gör så här:
Koka spagettin.Lägg den i en ugnssäker
form.Fräs purjolök,vitlök,paprika och
kassler i margarin.
Låt det småkoka i ca 10 min.Lägg sedan i
dragon,tomatpure och grädde.
Låt det småkoka ytterligare 3-4 min.
Krydda och häll över spagettin.
Blanda ost,mjölk,grädde och häll över...
Gräda mitt i ugnen i 225 grader i ca 20
min.
Sten Rönnberg 27082
sten@ronnberg.se
Nina Wennberg 27142
nina.wennberg@telia.com
Kjell Rönnbäck 54031
bastuheden@telia.com
Tävling nr 16
Och vad är detta som ligger på trasmattan?
Är det en skärbräda eller en surfingbräda
för dvärgar? Skicka in Ditt svar till redaktionen.
Vinnaren lottas fram bland de rätta
lösningarna och belönas med en Bondersbytröja.
Rätt svar i tävlingen nr 15
Flera läsare svarade rätt på pristävlingen
i nr 15 av Bondersbyaren, nämligen flugfångare
eller ”flugflaska”. Av de rätta svaren
drogs slumpmässigt ut vinnaren som
blev Lisa Forslund, född Söderholm, numera
Bodensare (0921.16639@telia.com).
Flera av dem som svarade rätt
hade också med beskrivningar av
användningen: “Min mamma har berättat
att man satte sockervatten eller något annat
sött i den och satte den på ett fat. Då skulle
flugorna krypa in och fastna där inne.”
“Jag fick lära mig att man lägger
in mjölk och flugsvamp i ringen.”
“Man hällde sockervatten innanför kanten
på insidan av kärlet och vips var massor
av hungriga flugor där och dränkte sig.”
Vinnaren belönas med en Bondersbytröja,
som hon kan avhämta någon
cafékväll i bygdegården i sommar.
Annonsera gratis
Du som vill sälja eller hyra ut Din fastighet
i byn, kan annonsera detta gratis i Bonderbyarn!
Kontakta redaktionen !
Grafisk form:
Lars-Erik Holmberg
Tryck: GJ Offset, Kalix; Upplaga: 500 ex.
Kontaskta redaktionen eller skicka manus
om Du vill skriva eller berätta något
Red: bondersbyarn@bondersbyn.com
Stöd utgivningen av Bondersbyarna genom prenumeration 150 kronor per år till postgiro 928384-7
Glöm inte att ange namn och adress på talongen märkt ”Bondersbyarn 2005”