ladda ner - Apricus

NATURVÅRDSVERKET
Att länka miljöeffekter och sociala effekter
cesser – man har inte tänkt på och planerat för hur anställdas och boendes organisationer/institutioner
ska lära från de sociala åtgärder som genomförts med LIPbidrag.
Som nämnts tidigare tar de lokala aktörerna dock inte på sig hela ansvaret
för att det blivit så här. De anser att utformningen av LIP i hög grad har bidragit till
denna utveckling genom att det var svårt att få bidrag för folkbildningsinsatser och
andra sociala processer.
Emellertid säger en anställd inom stadsdelsförvaltningen som var involverad
i LIP-projektet att man under projekttiden faktiskt glömde bort husvärdarna lite
grann, trots att det är den gruppen som utgör länk mellan bostadsföretaget och de
boende. Det var när man började prata om hur de förskönade gårdarna sedan skulle
skötas i samverkan med de boende, som man upptäckte att husvärdarna inte hade
någon roll då den yttre miljön togs om hand av en extern entreprenör. Sådana erfarenheter
är typiska exempel på att man lokalt inte förmått planera för hur den egna
organisationen ska utvecklas och lära med hjälp av det tillfälliga projektbidraget.
De boende som har intervjuats visar inte heller på något exempel där deras
organisationer eller sociala nätverk förmått omvandla den kunskap som de fått i
LIP-projekten till någon varaktig form. Tvärtom verkar den kunskap som utvecklats
i projekt i hög grad följa med de personer som deltagit i arbetet – och ofta har
de försvunnit från arenan, antingen för att de har fl yttat eller för att de var slutkörda
efter arbetet. Insatsen de har gjort har naturligtvis för den skull inte varit meningslös.
Många anställda beskriver att den kunskap som de utvecklat under projekttiden
varit mycket värdefull i andra projekt som de tagit ansvar för senare. Boende
beskriver på liknande sätt att de fortfarande själva ser ett stort värde i den kunskap
de utvecklat, och att den dagligen påverkar deras miljöbeteende positivt. Dessutom
medförde projekten ofta en social och miljömässig förändring lokalt när de pågick,
därtill fi nns de fysiska avtryck som genomfördes fortfarande kvar. Det som brister
när organisationers lärande uteblir är emellertid att det inte har utvecklats någon
kultur i området – en ”miljökultur” kanske man kan kalla det – som de nytillkomna
får möjlighet att vävas in i. Detta är särskilt viktigt i hyresområden som ofta har en
hög omsättning. I de bostadsområden vi har tittat på byts ungefär en femtedel av de
boende ut varje år.
Intervjuerna visar att problemet är lika stort när det gäller omsättningen av de
anställda. I fl era LIP-områden har man efter projekten genomfört omorganisationer
i bostadsföretagen, vilket har medfört att den personal som hade kunskap om
projekten nu har andra arbetsuppgifter i företaget. Det fi nns ingen som tar upp
omorganisationen i positiva ordalag, även om det fi nns anställda som nämner att
den kunskap som de utvecklat i projektet fått stort genomslag i andra projekt eller i
andra verksamheter som de efteråt varit involverade i. För de aktuella bostadsområdet
har det dock varit negativt att personalen fl yttats, det anser de allra fl esta, både
anställda och boende. Det betyder att man som företag har haft svårt att, som organisation,
dra lärdom av projektet och att få den kunskap som anställda och boende
utvecklat under projekttiden att stanna kvar i den lokala organisationen. En av de
boende som är engagerad i hyresgästföreningen beskriver vilken betydelse detta
har när det gäller att lösa svårigheterna med komposteringen som är stängd sedan
ett år p.g.a. alla problem:
136