ladda ner - Apricus

NATURVÅRDSVERKET
Att länka miljöeffekter och sociala effekter
individens föreställning om källsortering är mer avgörande för deras agerande än
hur det tekniska systemet för insamling av avfall faktiskt ser ut.
De anställda i bostadsföretagen är sällan nöjda med hur långt de kommit när
det gäller källsortering. Det är svårt att nå målen, tycker man, det fi nns inte något
direkt ekonomiskt incitament för hyresgästen som det gör med värmen och vattnet
– som de boende i fl era av projekten betalar själva nu. Man borde hitta någon form
av belöningssystem för de boende, anser fl era bostadsföretag, och det fi nns boende
som håller med om detta. Målet för ett av projekten med ca 160 lägenheter var att
köra 29 ton per år till deponi, men det målet är man fortfarande långt ifrån även om
man kommit under 100 ton. En tanke de har är att försöka få även sophanteringen
att synas på hyresavin, den fi nns ju egentligen där redan men är inte synliggjord.
Detta är något som de boende skulle uppskatta, fl era av de boende tycker att det är
förödande för intresset att man efter det att LIP-projektet avslutades inte längre får
någon information om hur det går.
När det gäller källsortering är det uppenbart att en systemförändring i kombination
med information inte räcker för att större delen av de boende ska sortera.
Också de boende beskriver detta som är ett problem. Dels anser många av de intervjuade
boende att det är osolidariskt att inte alla sorterar, både ur miljösynpunkt
och ur ekonomisk synvinkel, men man beskriver det också som ett mycket stort
problem att miljöhusen ser grisiga ut för att folk t.ex. lägger hushållsavfall i fel kärl
eller bara ställer det på golvet. Kostnaderna för sophanteringen har blivit betydligt
större – och det är mer arbete, säger några anställda i ett av projekten där man infört
källsortering och egna miljöhus inne på gårdarna. Förut hade man sopnedkast
överallt och två man samlade in soporna från hundratalet trapphus under en halv
dag i veckan. Nu jobbar fyra man under en och en halv timme, tre dagar i veckan
med städning av miljöhusen. De plockar i ordning allt som ligger fel bland det sorterade
och måste t.ex. ofta ta bort grovsopor samt elektronik som inte får läggas i
miljöhusen.
I ett annat liknande bostadsområde hävdar emellertid en anställd att det är ekonomiska
incitament som är orsaken till att de tagit bort sopnedkasten och nu har
miljöhus med källsortering. Han säger att detta är mer lönsamt för företaget, jämfört
med att köra runt och samla in soporna från nedkasten som de gjorde tidigare.
Det är oklart varför dessa två företag ser olika på en och samma situation.
Soporna har mer och mer utvecklats till att bli en källa till konfl ikt, dels mellan
boende och dels boende gentemot de anställda. I ett bostadsområde ledde konfl ikterna
till slut till att man installerade övervakningskamera i miljöhusen och man
bötfäller dem som ställer ifrån sig soporna på fel plats. Källsorteringen blev betydligt
bättre efter det, men sorteringen av det biologiska avfallet fungerar fortfarande
inte. Konfl ikter, i kombination med att det fi nns ekonomiska incitament för bostadsföretagen
att minska avfallsmängden till deponi/förbränning, är troligen huvudorsakerna
till att både anställda och engagerade boende ser det som nödvändigt
att ta ansvar för dialog och delaktighet rörande källsortering. När vi frågar en av de
anställda som var engagerade i ett LIP-projekt vad det var som var lätt att kommunicera
med boende om, och vad det var som var svårt, svarar hon:
129