ladda ner - Apricus

NATURVÅRDSVERKET
Att länka miljöeffekter och sociala effekter
som dom har i väggen som man snurrar på [för att sänka och höja värmen].
Boende 2: Men det fi nns en uppe i taket… [innanför ett öppningsbart undertak].
Boende 1: Men man ser ju inte den…
Boende 2: Det är bara dom som förstår! Vi förstår ingenting! Vi vet ingenting! Dom bara
skickar räkning: ›du har slösat så här mycket!›.
Det dessa boende skulle önska är att mätarna satt lätt tillgängliga i lägenheten så att
man hela tiden ser hur mycket man gör av med, med en lättfattlig och informativ
display som hjälper brukarna att minska sin förbrukning. De tycker att det är en
stor nackdel att man inte vet exakt hur stora utgifter man har. Räkningarna innehåller
visserligen information om förbrukning, men då är det för sent, menar man, och
dessutom är det mycket svårt att förstå dem tycker dessa intervjuade.
En annan boende i samma område visar hur han via bostadsföretagets hemsida
kan få mycket bra information om sin el-, värme- och vattenförbrukning, han kan
också exportera och spara överskådliga bilder som visar konsumtionen över tid.
Detta tycker han fungerar väldigt bra som informationskälla och det bidrar till ökad
förståelse för hur det egna beteendet påverkar kostnaderna. Denna källa till information
är dock bara tillgänglig för dem som har dator.
Räkningens utformning är något som diskuteras intensivt av de boende – vissa
tycker att den är lättbegriplig medan andra tycker att samma räkning är helt omöjlig
att förstå. En av de boende i ett område med individuell debitering av värme och
vatten säger, apropå hur räkningen är utformad, att det faktiskt inte går att fullt ut
förstå hur debiteringen går till. Trots att han vid ett tillfälle bad om mätningslistorna
och läste av de mätare som fi nns i lägenheten fi ck han det inte att gå ihop med
räkningen. Det är visserligen inga stora skillnader, säger han, men det är ändå så att
man inte förstår – ”man får ju lita på att det sköts redigt helt enkelt” säger han.
Totalt sett är det tydligt att de informationskanaler som bostadsföretagen valt
för att nå sina hyresgäster när det gäller dels systemförändringen i sig, men också
vad gäller den kontinuerliga förbrukningen av energi och vatten, inte är ändamålsenliga.
Man når inte fram till alla. Det handlar i och för sig inte alltid om att man
har misslyckats med sina intentioner. I fl era projekt har man helt enkelt inte haft
någon ambition att informera hyresgästerna om energi- och vattenförbrukning
– man har förlitat sig på att tekniska system, tillsammans med tilläggsisolering och
liknande åtgärder, ska leda utvecklingen åt rätt håll, säger en anställd i ett av de
bostadsföretag som inte har valt individuell debitering av energi och vatten:
Allmän information har vi ju naturligtvis. Men jag vet inte om vi kan göra så mycket för
att ändra dom boendes beteende… Det här storebrorperspektivet – ›nu ska ni minsann›
– det är ganska svårt… Att informera kan vi göra men vi kan inte tvinga.
Med sophanteringen gör ju bostadsföretaget just det, exempelvis tvingar man de
boende att gå ut istället för att använda sopnedkast samtidigt som man informerar
om nyttan med källsortering, och efter lite diskussion håller den anställde på bostadsföretaget
med om att det faktiskt skulle vara möjligt att i större utsträckning
agera på liknande sätt när det gäller energiförbrukning – alltså att både ändra systemen
samt att informera intensivt och föra en dialog.
120