VIKTOR SCHAUBERGERS

VIKTOR 

SCHAUBERGERS 

skrifter 

SAMLINGSKOMPENDIUM 2

Förord 

Med reservation för att Viktor Schauberger - liksom varje människa - kunde se fel och 

draga felaktiga slutsatser - är hans natursyn och världsuppfattning unik och 

stimulerande. Den kan vara riktig - den kan vara fel - det är vår uppgift att bevisa 

vilketdera som gäller, men redan ett hypotetiskt antagande att han hade rätt ger så vida 

perspektiv över tillvaron och en möjlighet till positiv utveckling inom skilda områden, 

att det rättfärdigar ett allvarligt försök att gå till botten med hithörande problem. 

Historien visar oss för övrigt många exempel på hur intuitivt begåvade människor ofta 

var långt före sin tid ifråga om idéer och uppfattningar, trots att de föraktades och även 

förföljdes av sin tids lärda. 

Vi påstår inte att allt det som vetenskap och teknik funnit och upptäckt är helt och hållet 

fel. Men vår tolkning idag av våra upptäckter kan vara fel - att vår praktiska tillämpning 

är fel, det konfronteras vi med varje dag då vi ser hur vår livsmiljö brytes med av vår 

teknik och civilisation. 

Låt oss ej bli irriterade av att Schauberger ibland använder ett egendomligt språk eller 

tar till benämningar som synes meningslösa. Det behöver ej vara så i detta fall att "det 

dunkelt sagda är det dunkelt tänkta", han har istället försökt skapa ett nytt språk för det 

som han upptäckte därför att det gängse språket ej räckte till. 

Redan det centrala i Schaubergers teorier, den implosiva rörelseteorin, är så intressant 

och fantasieggande att enbart den motiverar en fortsatt forskning utefter de linjer han 

påbörjade. Ty om det är så att denna rörelseform löser ut uppbyggande energier, då finns 

det ju all anledning att försöka komma den på spåren. Vad skulle det t.ex. inte betyda 

om vi kunde lösa problemet med en konstgjord fotosyntes? Eller en fusion av t.ex. 

väteatomer utan de enorma tryck och höga temperaturer som dagens tekniker arbetar 

med? 

Utgivare: Olof Alexandersson 

Stiftelsen Institutet för Ekologisk Teknik (IET) 

Bygdegatan 416 

583 31 LINKÖPING 

Copyright: Aloys Kokaly, Wuppertal BRD 

Olof Alexandersson i januari 1951 

Eftertryck tillåtet endast i kompendieform och under förutsättning att innehållet ej 

ändras. 

OMSLAGSBILD: VIRVELN - EN IMPLOSIV RÖRELSE. TECKNING AV EVA LUDVIGSSON 

Viktor Schaubergers skrifter. Samlingskompendium 2 Sida ii

INNEHÅLL SAMLINGSKOMPENDIUM NR 2 

FÖRORD ................................................................................................................................................... II 

INNEHÅLL SAMLINGSKOMPENDIUM NR 2..................................................................................III 

NATURENS STÖRDA KRETSLOPP ..................................................................................................... 1 

VI ANVÄNDER EN FELAKTIG RÖRELSEFORM ........................................................................... 14 

VETENSKAPENS ABDIKATION......................................................................................................... 20 

AVSLÖJADE NATURHEMLIGHETER.............................................................................................. 26 

DEN PÅBÖRJADE FÖRÄNDRINGEN ................................................................................................ 52 

LIVET KAN EJ FÖRSTÖRAS............................................................................................................... 55 

FELAKTIG ÄMNESOMSÄTTNING FÖRSTÖR VATTNET............................................................ 59 

UR ETT BREV TILL OLOF ALEXANDERSSON 6.6.1956............................................................... 62 

VIKTOR SCHAUBERGER I BREV TILL PROFESSOR UDE......................................................... 64 

Ordförklaringar 1 

Befruktningsämnen alla syreföreningar 

Fruktämnen alla ämnen som innehåller kol, alla metaller och mineral 

m.m. (geosfäriska ämnen) 

Positiv temperaturförändring 

avkylning mot + 4° C 

Negativ temperatur- uppvärmning från + 4° C 

förändring 

Centrifugal rörelseform rörelse som kännetecknas av att rörelseenergin går från 

rörelsepolen och utåt, axialt-radialt. Den är tryckstegrande 

och värmealstrande, volymsökande, uppluckrande, 

upplösande, nedbrytande. Motståndet mot denna rörelse 

ökar med kvadraten på hastigheten. 

Centripetal rörelseform rörelse som kännetecknas av att rörelseenergin går utifrån 

in mot rörelsepolen, radialt-axialt. Den är tryck- och 

temperatursänkande, volyms förtätande, koncentrerande, 

syntetiserande och uppbyggande. Motståndet mot denna 

rörelse minskar med kvadraten på hastigheten. 

1 Förklaringarna belyser allmänt de grundläggande orden och uttrycken. De är för djupare studier 

ofullständiga och bör betraktas som ett hjälpmedel till förståelse, ej uttömmande definitioner. 

Viktor Schaubergers skrifter. Samlingskompendium 2 Sida iii

Naturens störda kretslopp 

Allt starkare växer sig längtan till naturen hos vår tids människor. Denna längtan ut till 

den starka, lugna och sunda naturen är en nödvändig reaktion i vår tid, en motvikt till en 

anorganisk civilisation, som vi brukar kalla kultur, vilket är en fullkomlig villfarelse. 

Denna civilisation är istället ett verk av människor, som i inbillad suveränitet, utan 

hänsyn till naturens verkliga skeende, har byggt upp en meningslös värld utan fast 

grund, en värld som nu hotar den människa med förintelse som borde vara världens 

herre, därför att hon med sina handlingar och ingrepp har stört den helhet och ordning 

som styr naturen. 

När vi idag står hjälplösa och rådlösa inför vår skapelse och allt mer måste erkänna att 

vårt s.k. arbete, med allt därtill hörande bekymmer, endast tjänar till att förstöra oss 

själva, när vi inte på något enda område kan ske skymten av en förbättring, utan endast 

måste hopplösa gå mot en dyster framtid, då blir det också förklarligt att allt fler 

människor, vilka känner leda vid detta meningslösa liv, nu istället söker sig fram på 

vägar som leder tillbaka till Allmodern Naturen. 

Människan är ett väsen som skapats i överensstämmelse med naturlagarna och är därför 

beroende av dem. 

Hennes verk, den av henne skapade pseudokulturen 1 , har med tiden blivit ett 

meningslöst oting utan sammanhang, ett så gigantiskt monstrum med hjälp av de 

tekniska hjälpmedlens oerhörda kraft, att det nu nästan kräver att få inta naturmakternas 

plats. I varje fall ingriper detta monstrum redan störande i naturens stora livsprocess. 

Människan, som i naturens stora livssammanhang dock endast är en gnista, en 

mikroorganism, har - inspirerad av kortlivade framsteg, som egentligen endast var en 

inbillning - utvecklat en verksamhet, som börjar störa det stora livssammanhanget i sin 

helhet, och nu ser ut att göra ett slut på vår makroorganism jordens produktion av allt 

som är värdefullt. 

När alltså - trots anhopningen av kvantiteter - ett sönderfall är i gång runt om människan 

då det gäller hushållningen och flera produktionsgrenar är på återgång, kvalitativt sett - 

ja då redan alla slag av förfallshärdar börjar utbilda sig, som nu t.o.m. angriper 

människan själv - när trots allt sökande inget medel ändå kan uppfinnas för att skydda 

människan från att långsamt degenerera - ja, då är detta endast den lagbundet riktiga 

följden av hennes handlingar som nu drabbar henne själv. Utan att känna till de stora, i 

naturen härskande lagbundenheterna, gräver och sliter hon med vansinnig girighet i 

organismen jorden, som ju är en livsalstrare och som nu med elementär kraft börjar 

förlama den brottsliga hand som vågat störa de naturens makter som tjäna Helheten. 

1 Här får man ej tänka på det filosofiska begreppet "kultur", utan kanske snarare på de civilisationskrafter 

(alltid på kulturell grund) som träder fram i världens historia och dess hushållning. Närmast kommer man 

begreppet kultur, så som det här menas, om man ställer det i motsats till naturen som väsen och verkan. 

Viktor Schaubergers skrifter. Samlingskompendium 2 Sida 1 

Naturens störda kretslopp

Denna, i naturen härskande, i sin storhet och enhetlighet enastående lagbundenhet, som 

uppenbarar sig i varje del av skapelsen och i varje organism, är det eviga kretsloppets 

lag, vilken i varje organism är bunden till en bestämd tidsrymd och en bestämd 

hastighet. 

Om detta kretslopp - och varje skeende står i samband med det föregående - nu utav 

någon annan ingripande kraft accelereras i sitt tempo, hejdas, eller överhuvudtaget 

störes, så kan detta kretslopp ej längre tjäna sin lagbundna bestämmelse, vilket det - som 

allt annat skapat i naturen - är underkastat. Den organism som drabbas av denna 

störning, hindras i sin utveckling, faller ur fas med den stora livsströmmen, och alla de 

organismer som i sin tur i väl och ve är fjättrade vid denna förstnämnda organism, blir 

nu hemfallna åt döden, som i sista hand också låter de händer multna vilka 

besinningslöst grep in i ordningen och blev skuld till olyckan. 

Orsaken till denna störning är vårt förnuft 1 och den av detta skapade själlösa tekniken, 

liksom vår laglösa och all meningsfullhet störande tekniska kultur, vilket allt, totalt sett, 

också är störande av jordens eget vatten- eller blodomlopp. När alltså allt detta, som 

skapats av denna anorganiska civilisation, går under med utvecklingen, så är denna 

nedgång ej endast en övergående kris, utan det självklara sammanbrottet hos en 

kulturbyggnad, som utan bärande fundament byggdes till svindlande höjd, varvid också 

det kommer att dragas med i fallet som ännu finns kvar av verklig kultur. 

Naturen skyddar sig själv 

Naturens mest verksamma skydd är förgängligheten hos människan, såväl som hos 

hennes verk och gärningar. De senares efterverkningar måste nämligen förr eller senare 

förinta henne själv, eftersom den största delen av hennes verksamhet i vår tid är 

motriktad all naturens mening. Därför är det alltid endast fråga om när hennes 

handlingar, och uppnåendet av en viss civilisationsnivå, skall utlösa den återgående 

rörelsen och allt det som med svett och möda skapats åter bryter samman. 

När människa uppnått denna punkt, så blir naturen automatiskt fri från sin värsta fiende 

och börjar på nytt bygga upp vad människan förstört genom sin verksamhet. 

När man därför nu finner allt fler människor som reser sig mot denna fruktansvärda 

utveckling, så sker detta oftast mindre av kärlek till naturen, än av den 

självbevarelsedrift som är nedlagd som en naturkraft i människans väsen. 

1 

då detta rör sig på fenomenens område, och ej förmår fatta tingens väsen ("tingen i sig", som Kant 

säger), alltså förblir kategoriskt betingat. 



Enstaka människor, vilka med vidsynt blick skådar in i framtiden, bemödar sig 

outtröttligt med att försöka komma underfund med hela vansinnet i vår verksamhet, 

försöker att se dennas verkliga ansikte. Dessa människor har ännu ej förlorat sambandet 

med naturen. Deras mycket allvarliga varningar beaktas emellertid tyvärr i mycket ringa 

grad av deras omvärld, vilken, ryckt med i tidens ström och omtöcknad av 

överspecialisering, ej längre förmår se de enskildheter ur vilka naturens liv organiskt, 

alltså pulsslag för pulsslag, bygges upp och underhålles. Tyvärr är alltså dessa varningar, 

fastän de manar till verkligt förnuft, ända ett rop i öknen. 

Naturen känner endast indirekta vägar 

Ja, men vilka vägar skall vi då gå? Detta är en fråga som man alltid möter i dessa 

sammanhang. Svaret är enkelt: I motsatt riktning mot vad vi nu går. 

Den enklaste eftertanke säger oss att naturen alltid går indirekta vägar. Det är endast vi 

egensinniga människor, som finner det nödvändigt att alltid gå genvägar. Därför får vi 

heller inte beklaga oss när vi med den metoden alltid råkar i delo med naturens allmakt. 

Vi behövde dock endast klokt inordna oss i naturens underbara lagbundenhet, endast 

göra klart för oss att det är vansinnigt och meningslöst att kämpa mot naturkrafter, så 

skulle andra problem lösa sig av sig själva. Alldeles av sig själv skulle också då de 

förbättrade förhållanden inträda som vi nu alla så innerligt längta efter. 

Naturen anger dock ständigt de rätta vägarna för oss genom många fingervisningar. 

Dessa nya vägar för visserligen i motsatt riktning mot dem vi idag vandra, men annat 

var väl ej att vänta eftersom vår väg idag leder oss i fördärvet. 

Alla de som hyser en allvarlig önskan om att få slå in på en ny väg skall ha nytta av det 

som följer här nedan. 

Vattnets väsen 

Vattnet 1 är den kretsloppets bärare som uppehåller livet i sin helhet. I varje vattendroppe 

bor en gudomlighet som vi alla (borde) tjäna. Där bor Livet, själen hos denne förstfödde 

av all substans. Vattnet, vars gränser och strand bildas av kapillärerna som leder dess 

lopp och inom vilka det kretsar. 

Varje pulsslag är sammansatt av vilja och motstånd; betyder uppbyggande arbete, och 

manar oss att vårda saft- och blodkärlen, de första och viktigaste av alla kroppsliga 

former i vilka produkten av den tvåfaldiga makten Livet pulserar. 

1 Den grekiske naturfilosofen Thales (ca: 625-545 f.Kr.) sade i sin grundlära: "ur vattnet har allt kommit". 

Detta har en djup mening och en hög betydelse och får ej anses som en fras. Som grek hade han intuition, 

vilken, som Goethe säger: "är en uppenbarelse som uppstår i människans inre". Intuition är andligt 

skådande, icke en genom erfarenhet eller förståndsmässigt resonemang vunnen kunskap, den är enligt 

Spinoza den högsta art av kunskap, emedan naturen då verkar som ren princip, och det kategoribundna 

hos det mänskliga förståndet, vilket ej har förmåga att fatta världen som "multiplex unitas" och därför 

endast kan skapa sig en mycket ofullständig bild, i detta fall ej träder i verksamhet. 



Varje vattendrag är en blodåder hos detta liv, som själv bygger sina farleder och broar, 

för att meningsfullt fördela och upplyfta Livets uttryck ur jorden mot höjden, där det 

först kan bli fritt, fyllt av ljus och skönhet. 

Vi människor som står på det högsta utvecklingssteget och - överskuggande allt annat - 

också välsignats med förstånd och förnuft, vi gör det dåraktigaste av allt tänkbart då vi 

ständigt anstränger oss att reglera dessa vattendrag genom att bygga om deras stränder, 

d.v.s. påverka dem mekaniskt, istället för att ta hänsyn till vattnet som väsen. 

Hur vansinnigt detta handlande är blir klart för oss redan vid en flyktig eftertanke, om vi 

besinnar att stranden dock endast är en sekundär företeelse men att det primära är det 

väsen som bygger upp stränderna, nämligen vattnet. 

Att reglera vattnet från dess stränder är dock att bekämpa symtomen - ej orsaken. 

Lika litet som det skulle falla en läkare in att laga kapillärerna i människans kropp med 

nål och tråd om de skulle brista eller förändras i sin area, lika litet borde en tänkande 

tekniker drömma om att stänga in en flod som råkat i oordning med hjälp av rammpålar 

och betong. Märkvärdigt nog sker emellertid detta. Alla våra vattendrag visar oss också 

de praktiska följderna av denna metod. Inte i ett enda fall har det eftersträvade målet, 

normalprofilen uppnåtts. Tvärtom, alla sådana vattenregleringar har senare fört med sig 

skador som vida överträffat de lokala och oftast kortvariga fördelar man uppnådde 

genom att på detta sätt reglera vattnet. 

De stora floderna, som t.ex. Donau, Rhen, Tagliamento, Etsch, Garonne, Mississippi, 

alla ger de beviset för hur oriktiga dessa regleringar är som dock utförts med mycket 

arbete och oerhörda kostnader. 

Helt bortsett från de oerhörda skador som dessa rent mekaniska reglerarbeten förorsakat 

i dessa floders nedre lopp, måste floderna genom denna så vanliga behandling förlora 

just det viktigaste - sitt stora fysikaliska värde. 

Den idag smutsgråa slamsoppa som kallas "den blå Donau", på vars botten en gång 

flodens guld skimrade, Rhen, symbolen för den tyska kraften, i vilket Rhenguldet 

glänste - båda är de idag sorgliga vittnesbörd om dessa bakvända metoders 

konsekvenser. Detta Nibelungarnas guld var det gyllene sken som om natten uppstod då 

kiselstenarna på flodens botten rullade mot varandra. Ty då vattnets temperatur nattetid 

sjönk, ökade dess bärkraft, och grus och sten på flodens botten kom i rörelse. (Om två 

kiselstenar gnides mot varandra under vatten så visar sig ett gyllene sken. Detta gulröda 

eldsken trodde man i forna dagar var guld som låg på flodens botten.) 

Detta flodens "guld" ligger nu anhopat i oerhörda grus- och stenbankar, som väl då och 

då förskjutas av den levande kraften hos det över dem flytande tröga smutsiga vattnet, 

men det ger ej längre åt vattnet den "energi" och "själ" som det gav en gång, utan kan nu 

endast hjälpa till att tränga ut denna själlösa vattenkropp ur sina illa reglerade banor. 



Våra klara, kalla bergbäckar blev till vilda strömmar. Dessa muntra gesäller som, så 

länge ej människan ingrep, smekte varje grässtrå i den omgivande blommande 

vegetationen, kan nu ej längre hållas i schack med metertjocka cementmurar. 

Vart vi än ser, visar sig detta fruktansvärda förfall hos livets egna broar, kapillärerna och 

de av dem uppbyggda kropparna, ett förfall, framkallat av människans mekaniska och 

vansinniga arbete, vilket dödade själen i jordens blod, vattnet. Därför måste det bli så att 

ju större och dyrbarare dessa regleringsarbeten blir, ju större omfång får skadorna som 

förorsakas av dem. Nära en miljon hektar värdefull åkerjord vid Donaus nedre lopp gick 

förlorad som följd av de regleringsarbeten som utfördes i dess övre lopp. Samma gäller 

för alla floder. 

Ju mer teknikern bemödar sig om att föra vattnet, vars betydelse och väsen han än idag 

ej vet något om, på den rakaste vägen till havet, ju mer lägger sig vattnet i kurvor, ju 

längre blir dess väg och ju sämre dess kvalitet. Det vatten som rinner nedåt lyder en stor 

inre lag om vars makt våra vattensakkunniga ej har en aning. Fanns ej denna lag skulle 

varje vattendrag allt mer öka sin hastighet och slutligen övergå i ångform. 

Vetenskapen påstår att vattnet bromsar sig själv genom inre och yttre friktion. Men som 

bekant är ju friktion förbunden med värmebildning. Nu visar det sig emellertid att hos 

ett hastigt strömmande vatten blir temperaturen lägre, varvid dess bärkraft och inre 

friktion tilltar. Enbart denna enkla eftertanke säger oss att väsentliga punkter i 

teorikomplexet hos dagens hydromekanik är mogna för revision. 

Var ligger nu den egentliga hemligheten med de nedåt flytande vattenmassornas 

stabilitet? 

Den kraft som bromsar det nedåt flytande vattnet är det energistyrda motstånd som 

verkar mot strömmen och som motverkar jordens dragningskraft, d.v.s. den 

energiströmning, som medverkar vid varje ämnesomsättningsprocess, och som ger 

vattnet dess karaktär och därmed dess själ. Denna viktiga process hindras och störes 

genom de metoder för vattenreglering som man idag använder. 

Den logiska följden av detta är förlusten av vattnets inre bromskraft. Vattnet blir själlöst 

och alltså utan karaktär och därmed också ondartat. 

Organismernas cancerartade förfall 

Ju omfångsrikare dessa arbeten blir som stör vattnets inre lagbundenhet, ju större blir 

faran för stränderna och omgivningen. Vatten som blivit "karaktärslöst", slår sönder sina 

strandkanter, eftersom det - i obalans som det är - anstränger sig för att återfå sin själ. 

Vattenmassorna kommer ut ur sin riktiga bana, de av vattnet medförda talrika 

energikropparna, avlagrar sig i det trötta vattnet, som nu går över i en tvärrörelse och tar 

själen från de organiska kropparna. Dessa organiska kroppar, som förlorat sin själ, sin 

energikälla, börjar falla sönder, det uppstår ett mikroliv och i jordens ådror sätter ett 

kräftartat förfall in. 



Vattnet som tränger in i marken smittar nu ned grundvattnet. Det vatten som i jordens 

och växternas kapillärer stiger uppåt, jordens blod, bär ut smittämnet till den 

fruktansvärda sjukdomen i alla möjliga vegetationsformer. Av detta följer ett kvalitativt 

förfall hos denna vegetation. I första hand förfaller träden i skogen och sedan i allt större 

omkrets allt som vattnet har sin kretsgång i. Slutligen kommer också turen till oss 

långsamt men säkert, följande en med oroande kontinuitet fungerande lag. Utbredandet 

av den fruktansvärdaste av alla sjukdomar, cancern, är den nödvändiga följden av dessa 

naturvidriga regleringsmetoder, men självfallet bidrar också andra fackgrupper än 

vattenreglerarna till detta förstörelseverk. 

Skogen 

Till dessa nämnda andra fackgrupper hör i första hand våra moderna skogstekniker med 

sitt skogsbruk, som sedan ett århundrade förgäves anstränger sig med att göra om 

skogen, den högsta av alla växtorganismer, till en träfabrik. Träden ställes upp i led, 

föryngrings- och blandningsförhållanden ändras godtyckligt. Ingen av dem har en aning 

om vad som försiggår i ett träd, och varför vattnet - tvärtemot alla mekaniska lagar, med 

alla i sig lösta ämnen stiger upp i trädets kapillärer. Några fackmän talar om osmotiskt 

tryck, andra om en retning av rotdelarna men de är alla ense om att i sista hand är det 

solen som är orsaken. Men hur det egentligen sker är de alla oklara om. 

Det hela är som vanligt ett önsketänkande. Också deras forskningsarbete är rent 

mekaniskt och meningslöst; ty, för det första behöver varje pumpverk en motor, för det 

andra räcker det inte att kittla trädet under fötterna, och för det tredje täcker sig dock, 

som bekant, träden med grenar, ett tecken på att de vill skydda sig mot solen och mot en 

direkt värmepåverkan, eftersom de endast på indirekt väg förmår tillgodogöra sig solens 

välgärningar. 

Men vad bekymrar det väl alla våra skogsfackmän! De ställer helt enkelt skuggälskande 

träd ut i ljuset och, se där, trädet växer bättre än förut. 

Tyvärr varar inte glädjen av detta trolleri så länge. Strukturen hos träd som behandlas på 

det sättet blir uppluckrad, storporig; slutligen börjar det som ständigt visar sig i våra allt 

smutsigare vattendrag att uppträda också här. Först uppstår missfärgade fläckar inne i 

stammen. Sedan breder sig denna förruttnelseprocess ut sig från mitten mot periferin, 

och i trädets inre uppstår ett för värdorganismen främmande liv i de mest skilda former 

och gestalter - cancern - som makroorganismen trädet snart efter en tid faller offer för. 

De olika mikroberna blir nu noga insamlade, får latinska namn och en mängd människor 

får en lönande sysselsättning med att registrera de tallösa sjukdomar som, från år till år 

allt talrikare, omger trädorganismen. Alla förbiser att den efterspanade orsaken till detta 

nya mikrobliv är att söka i skogsteknikerns vansinniga metoder. 

Lantbruket 

Hand i hand med våra skogstekniker arbetar agronomerna och jordbrukarna. Jordens 

blod blir allt mera mindervärdigt, jordens produktionsförmåga går tillbaka. Tursamt nog 



måste man dock fortfarande gödsla och kemisten kommer därför in i bilden och strör ut 

sina salter. Tyvärr har inte heller denne gode man en aning om varför och hur dessa 

salter löser sig och på vilket sätt den energi uppkommer som växterna behöver för att 

kunna växa och frodas. 

Endast under några år har detta system framgång, ty efter kort tid slaggar den med 

konstgödning beströdda jorden igen. Återigen har människan arbetat emot sig själv och 

lyckats stoppa igen kapillärerna på sin ursprungligaste näringskälla, jorden. Rådlös står 

nu bonden på sin åker, som väl gav honom stora kvantiteter en tid, men snart allt sämre 

kvalitet på skörden. Ändå kunde han en gång på detta fält visserligen skörda mindre 

mängder men däremot av god kvalitet. Av ren instinkt sökande efter de felande ämnena 

i jorden tar han till djupplöjningen och förstör med denna helt och hållet kapillärerna i 

jorden. Och nu inträder i lantbruket detsamma som vi såg i skogen nyss. Utåt ser allt ut 

att blomstra och frodas. Men det är bara ett sken. Ty dessa växter, närda på en 

degenererad jord, visar snart förfallets frukt - cancern. 

Kornet förlorar sin stärkelsehalt, ängarna angripas av mossa, åkrarna drunknar i ogräs - 

arbetet och kostnaderna endast ökar. Änden på alltsammans är förlust av jorden, förlust 

av hemmet. 

Energihushållningen 

Sista mannen i denna ringlek är energiteknikern. Kolet, jordens bröd och - där detta inte 

finns till hands i tillräcklig mängd - vattnet, jordens blod, sörjer för energiproduktionen. 

Oerhörda mängder energi, särskilt elektrisk energi, produceras, men ingen människa vet 

än idag vad elektricitet egentligen är. Användningsmöjligheterna för elektriciteten är 

mycket stora, men okända är orsakerna till att den uppstår och likaså följderna av de 

metoder med vilka den idag produceras. 

Människan har endast vältrat sig några årtionden i denna tillfälligt upptäckta rikedom. 

Men redan blir drivvattnet i hennes kraftverk allt mindre och allt sämre, allt väldigare 

blir katastroferna på jordens emedan människan har stulit ifrån jorden hennes bröd - 

kolet, hennes blod - vattnet, och hennes själ - energien. Men oförtövat fortsätter 

människan på samma väg och allt större blir hennes elände. 

Det begynnande tvivlet 

Allt mer börjar den exakta vetenskapen att vackla, som dock är fundamentet för de 

beskrivna arbetsmetoderna. Allt större blir människans misstroende mot den. Allt 

djupare sjunker jordens grundvatten, allt sämre blir de klimatiska förhållandena, allt 

utsiktslösare blir vår framtid, allt karaktärslösare blir människorna. Det enda som 

ständigt tilltar är nöden. Mödrar börjar sälja sin kärlek och sin själ styckevis på gatan. 

Fäder tigger, funderar på stöld och mord och allt oroligare blir de politiska 

förhållandena. Allt värre blir stanken av denna vansinniga och meningslösa hushållning, 

allt blekare blir kinderna och allt grällare det konstgjort röda. Allt mera fruktansvärda 



lir krigets vapen, allt större människans ångest för människan. Statistiken ger ständigt 

bud om den slutliga och farligaste sjukdomen, cancerns tilltagande. 

Hjälplösa och rådlösa står vara läkare inför denna ohämmade utveckling. Tallösa är 

offren för denna fruktansvärda sjukdom, knivarna skär blint, vridande sig i smärtor 

ruttnar människorna bort på sjukhusen. Ingen vet orsaken till denna hemska farsot; alla 

registrerar, ordnar, plågar oskyldiga försöksdjur och letar efter orsaken till vår farligaste 

fiende. De kommer aldrig någonsin att hitta den - ty den är våra egna arbetsmetoder. 

Frågor till vetenskapen 

Och över allt detta står sedan begynnelsen solen och ser med isande tystnad på 

människornas vansinniga handel och vandel, vilka menar - och hur skulle de med den 

inställning de har, kunnat ana - att solen är ett glödande klot. 

Ju mer vi närmar oss denna sol som ger oss värme och ljus, ju kallare och mörkare blir 

hennes ansikte. Ju närmare vi kommer henne, ju klarare blir stjärnorna och med solens 

svinnande ljus, försvinner också värmen, atmosfären, vattnet och livet. 

Vad gör nu denna sol för nytta som bärare av ljus och värme, när våra lärda dock anser 

att världsrymden är lufttom? 

Varför blir ljus och värme mera diffusa i tropikerna, solens ljus mera intensivt vid 

polerna men dess värmestrålning mindre? 

Varför är vattnet i bottenskikten vid polerna varmare? Varför är det så isande kallt vid 

den solbestrålade ytan? 

Varför stiger havens varma, lätta grundvatten ej uppåt? 

Varför är temperaturen på ytvattnet vid ekvatorn så varmt? Varför blir vattnet sedan allt 

kallare mot djupet och varför blir det sedan åter varmare sedan +4°-skiktet passerats och 

varför börjar liv åter uppträda under denna nivå? 

Varför går de magnetiska kraftlinjerna från syd till nord och varför vrider sig jorden från 

väster till öster? 

Varför reser sig en ring upprätt då man snurrar den? 

Varför är det så dött i en öken trots all värme? 

Hur kan den varma Golfströmmen tränga undan det kalla havsvattnet och gå sin väg 

tusende km över berg och dal mot ständigt sjunkande temperatur och lutande plan? 

Varför stiger grundvattnet så högt i ett murverk, över markplanet? 

Varför ruttnar träpålar ej under vattnet utan endast över vattnet? 



Varför torkar våta tegelpannor i riktning från takrännan mot takåsen? 

Varför genomborrar stigande kallt vatten den hårdaste sten? 

Varför stiger jordens varma luft ej uppåt? Varför är det så kallt uppe på bergens toppar 

som ligger närmare solen? Varför är det i våra bostadsrum varmare vid taket och kallare 

vid golvet när vi alstrar värme med en konstgjord värmekälla? 

Varför sammandrager sig gaserna vid avkylning och varför förflyktigas ej solens 

glödande gaser i världsrymden om, som man påstår, solen har en temp. av 6000°? 

Varför utvidgar sig marmor vid värme men drar sig ej samman då den på nytt avkyles? 

Varför är vegetationen så riklig på stränderna av de vattendrag som rinner från väster till 

öster? 

Varför är stränderna så kala vid de floder som flyter från öster till väster? 

Varför växer det rikligast endast på ena stranden av floder som flyter från söder till 

norr? 

Varför drar sig floder i sidled norrut vilka flyter ut i kalla hav? 

Varför är salthalten olika på olika platser i havet? 

Varför vandrar sillen mot norr om vintern? 

Varför lyser djuphavsfisk? 

Varför har kallblodiga djur ett feberalstrande gift? 

Varför uppstår den kalla febern i tropiska länder? 

Varför uppstår den varma febern vid förkylning? 

Vad är feber överhuvudtaget? 

Vad är temperatur? Vad är värme? Vad är kyla? Vad är energi? 

Varför slår hjärtat i bröstet på oss? 

Vad är det som ger denna muskel impulsen till rörelse? 

Var finns motorn som driver denna pump? 

Varför cirkulerar blodet i våra ådror? 



Varför andas vi dag och natt, under sömnen, ja t.o.m. i djup medvetslöshet? 

Varför cirkulerar safterna i ett hönsägg fastän där ej finns något hjärta? 

Varför förstörs sten om vi isolerar den mot luften? 

Varför har ljusälskande trädarter en tjock bark men skuggträdarterna tunn bark? 

Varför står forellen blickstilla, som genom ett trolleri, mitt i en brusande fors? 

Hur kan jorden hålla sig svävande? 

Slår hjärtat för att vi andas eller andas vi för att hjärtat slår? 

Var finns växternas hjärta? 

Varför andas och pulserar vattnet? 

Varför blir grundvattnet hängande kvar på branta bergsluttningar och varför strävar det 

att stiga uppåt när det avkyles och blir tyngre? Varför träder det ofta i dagen på de 

högsta bergsspetsarna? 

Varför finns det delta- och haffbildning? 

Vad är avdunstning, vad är ångbildning? 

Vad är lösning, vad är en förening, vad är absorption, och vilka verkningar ligger till 

grund för dessa processer? 

Varför får vi undertemperatur då vi stiger uppför ett berg, men övertemperatur då vi 

stiger nedåt? 

Civilisationens villfarelse 

Är det verkligen en så stor skillnad mellan en sammanbrytande flodstrand och ett 

bristande blodkärl i vår kropp? Måste då den sista människan ruttna levande innan vi 

kommer till insikt om och besinning över hur vilse vi har gått? Varför vill vi inte 

erkänna att all vår strävan nu är meningslös och för till undergång för oss alla. Har vi då 

rätt att proppa i våra barn ett vetande som saknar grund, när denna vetenskap själv redan 

fört oss till avgrundens yttersta rand? Var börjar vår vetenskap, var slutar den? Finns då 

fortfarande någon som vågar tala om vetenskap och kultur? Har våra barn egentligen så 

orätt då de inte längre vill ta råd av föräldrar och lärare, utan går sina egna vägar? Tror 

man verkligen på allvar att man, kan mätta hungrande med politiska fraser och 

bajonetter? Finns det verkligen ännu människor som tror att tvångsarbete skall medföra 

en förbättring när frivilligt arbete redan fört med sig sådan obeskrivlig olycka? 



Om det är så, må då naturen lugnt ha sin gång, ty då gör den en stor och ädel gärning 

(när den utrotar människan ö.a.). 

Naturen är mera enkel i sina verkningar och mera komplicerad i sina orsaksammanhang 

än vi med vårt kategoritänkande kan ana. 

Ett experiment 

Ett litet - och i och för sig oansenligt experiment - demonstrerar för oss en stor naturlag. 

Man fyller ett kärl med sand, isolerar det i botten och på sidorna mot 

temperaturpåverkan utifrån och genom att lägga in is under botten (mellan botten och 

isolering ö.a.) framkallar man på konstgjord väg en temperatur nere i sanden av +4°, 

d.v.s. vi får samma förhållanden som råder i jordens inre. 

Nu sticker man ner ett u-format rör i sanden. Röret är försett med två ventiler för insläpp 

av luft. Det fylles delvis med en liten mängd ren kvartssand - som är nästan kemiskt 

indifferent - och vatten av god kvalitet, som är rikt på absorberade och lösta 

kolföreningar, och som ej utsatts för solljus. 

På vardera av rörets öppna ändar sättes nu (lufttätt ö.a.) en glaskåpa i vilken insmälts 

kapillärrör, två stycken i den ena och fyra stycken i den andra kåpan. Sedan låter man 

solen direkt verka på sandens yta. Om nu vattnet i u-röret närmar sig +4° C nere i det 

nedkylda sandskiktet och sanden på ovanytan uppvärmes av solen till ca +20° C, så 

börjar vattnet vilket ju, som bekant, har sin största täthet och spec. vikt vid +4° C, att 

förlora sin jämvikt och stiger högt upp i ett av kapillärrören. 

Om man nu släpper in luft i röret genom ventilen - liksom vi t.ex. gör då vi driver ner 

borrhål djupt i marken - så sjunker den vattenpelare som stod högst, och vätskeytorna i 

de båda rörskänklarna ställer in sig enligt lagen om kommunicerande kärl. 

Varför sjunker vattnet då det kommer i kontakt med atmosfären? Om man nu sluter de 

båda ventilerna igen och avkylningen från botten får verka, så börjar vattnet på nytt att 

stiga. 

Nattetid kastar processen om, d.v.s. i de kapillärrör där vattnet steg genom ljusets och 

värmens inflytande, inträder nu vila och istället börjar vattnet stiga i den andra 

skänkelns kapillärrör. Den uppåtstigande produkten av dessa ömsesidiga 

utjämningsprocesser motsvarar noga skillnaden mellan dag och natt. 

Detta enkla experiment visar oss varför olika ämnen dag och natt stiger upp i växterna, 

varför olika slag av blod strömmar runt i våra blodkärl. Men det visar oss också 

åtskilligt om livets hemlighet och dess uppkomst som endast kan ske genom motsatser, 

värme och kyla. 



Detta enkla experiment visar oss också det vansinniga i våra rent mekaniska och 

genomgående ensidiga metoder som vi använder utan att känna till naturens inre 

lagbundenheter och därtill hörande processer. 

Det skulle föra för långt att gå in på alla detaljer och förutsättningar som man måste ta 

hänsyn till för att detta experiment skall lyckas. 

Än en gång skall betonas, att varje livsforms utveckling och den därmed förbundna 

kroppsliga uppbyggnaden, icke - som människan idag anser - endast är beroende av en 

värmeprocess, utan den är också en kylprocess, ty endast ur motsatser kan livet födas. 

Det är inte möjligt att i denna skrift redogöra för de fina differenser som hör samman 

med varje enskild analys och omvandlingsprocess under t.ex. växandet, eller förklara de 

förutsättningar som t.ex. är nödvändiga för att kunna omvandla sådana energikroppar 

som kol, metall, mineraler och andra element och deras föreningar. 

Det skulle också föra för långt att uttömmande förklara hur man på nytt kan 

sammanfoga sönderdelade energikomplex och på sätt och vis materialisera energien 

genom immateriella metoder. Men ett kan emellertid sägas: våra lärda borde lugnt 

uppge försöken att spränga atomerna med sina våldsamma metoder för att frigöra den 

energi som är bunden i materien. Dessa försök är meningslösa och felaktiga. Naturen 

visar oss istället i varje grässtrå hur denna energifrigörelse kan ske på ett enklare och 

klokare sätt. 

Vägen till fri energi 

I varje droppe gott källvatten finns mera av kraft innesluten än vad ett nutida medelstort 

kraftverk förmår producera. Denna energi kan utvinnas utan praktiskt taget vare sig 

arbete eller kostnad, om vi endast går de vägar som naturen ständigt visar oss och 

lämnar de irrvägar som vår teknik idag har slagit in på. Lycka och hälsa och 

obegränsade energimängder står oss nästan gratis till förfogande om vi en gång får klart 

för oss att i vattnet, jordens blod bor viljan och dess motstånd - Livet - vilket vi idag ofta 

så hårt får kämpa för emedan vi genom våra handlingar berövar denna bärare av livet, 

vattnet, det dyrbaraste, nämligen dess själ. 

Naturens vilja tjänar Helheten genom uppbyggnaden av livet genom atomdelning och 

atomomvandling. Motståndet mot naturens vilja kommer från vårt själviska 

atomsprängande arbete - en egoistisk rovdrift med naturens värden. 

Den enda logiska följden av vår rent kategoriska förståndsindelning (av livet omkring 

oss ö.a.), som redan i skolan påtvingas barnet, är förlusten av vår skapande förmåga. 

Människan förlorar sin individualitet, sin förmåga att se "tinget i sig" och därmed också 

sambandet med naturen. Människan närmar sig ett i naturen omöjligt jämviktstillstånd, 

vilket tvångsmässigt måste föra till total nedgång av hela världshushållningen. Ty i 

tillvaron finns inget jämviktssystem. Därför är också de lagar oriktiga som vi har lagt 

som grund för vårt handlande, eftersom de rör sig med gränser som ej existerar. 



Vårt handlande är vår förkroppsligade vilja. Verkningarna är själen i vårt handlande. 

Den ger oss lycka då vårt handlande är riktigt, elände då det är felaktigt. 

Människa! Din vilja kan endast ske då du är naturens herre - om du följer naturen! 

Beklaga dig icke om du blir naturens träl! 

Övers. Olof Alexandersson 

Wien i maj 1933 

Viktor Schauberger 



Vi använder en felaktig rörelseform 

(Ur ett brev från 1954) 

- - - - - jag skulle vilja besvara era frågor helt ovetenskapligt och förklara saken ungefär 

så som de gamla skogvaktarna, jägarna och fiskarna och deras kvinnor vid spinnrocken 

brukade berätta gamla sagor när de försökte förklara den gåtfulla kraften hos forellerna 

som stod stilla utan en rörelse mitt i strömfåran. 

I sådant vattendrag, mumlade de, fanns de dödas själar som endast långsamt frigjordes 

från de multnande jordiska kvarlevorna i Allmodern Jordens kalla sköte. De samlades i 

vattendragen och drog i dessa uppåt strömmen till dess de nådde källan där de laddades 

med uppåtdrivande kraft, som också kunde föra med sig källans vatten ett stycke uppåt, 

och sedan kunde de fara till himlen. 

När jag var ungefär fyra år ville jag studera denna själavandring och föll då i det iskalla 

vattnet. Vår jungfru ryckte upp mig, gav mig några hårda slag och skakade därmed ut 

allt det vatten jag fått in i mage och lungor. Hon drog därefter in mig i köket, satte mig, 

uppretad som hon var, på bordet där min förskräckta mor sedan tog hand om mig och 

gav mig följande oförglömliga lektion medan hon bytte kläder på mig: "Dumme pojke, 

hur kan man gå till vattnet där de stackars själarna drar upp mot bergen. De vill dra ned 

dig så du drunknar och dör så de kan få dig med sig." "Först när du är vuxen," fortsatte 

hon, "och en gång får stora bekymmer, då min pojke skall du gå till källbäcken som 

kommer från bergen - där skall du finna också min själ, som skall ge dig en moders 

goda råd och hjälpa dig fastän jag inte mer är på jorden." 

Trettio år senare skulle jag som ung skogvaktare avskedas eftersom det avlägsna revir 

jag hade ej mer betalade sig därför att virket ej kunde föras därifrån. Transporterna i den 

svåra terrängen blev för dyra. Jag skulle nu bli ersatt med en vanlig jägare som man 

kunde betala mindre. Då jag stod vid en glasklar bäck uppe i bergen mindes jag plötsligt 

vad min mor sagt den gången. Fundersamt såg jag ner i det hastigt framflytande vattnet 

som sprang fram, sakta sorlande, ut ur en klippränna några få 100 meter högre upp. Jag 

blev besviken då jag ej fick något svar från min mors själ och skulle just hoppa över den 

en meter breda bäcken med hjälp av min bergstav. Jag sökte fäste för staven på den 

glatta steniga bäckbotten och skrämde därvid upp en stor bergforell som blixtsnabbt for 

iväg uppför strömmen. 

Två frågor for då blixtsnabbt genom min hjärna. För det första, hur kan det finnas 

foreller på dessa höjder - bäcken hade ett 60 m högt fall 1 km nedströms. Och för det 

andra, hur är det bara möjligt för dem att stå alldeles stilla i strömaxeln och bara lätt 

styra med stjärtfenan, och utan ansträngning övervinna sin och vattnets vikt. 

Var det själarna som i vattnet drog mot bergen som tog dem i släptåg? Eller härskade 

här en biomagnetisk kraft i strömaxeln och hemlighetsfulla sugkrafter mot strömmen 

som t.o.m. gjorde det omöjligt för flytande tunga stockar att i strömfårans mitt rusa 

snabbare fram än de på sidorna? Kort sagt, det var så jag upptäckte den organiska jord-, 

saft- och blodmagnetismen som ger stabilitet åt den flytande rörelsen hos planetärt 


Vi använder en felaktig rörelseform

inspolande vattenmassor, även vid växling av fallhöjderna. Denna kraft blir overksam 

om man rätar ut och reglerar ett vattendrag. Den slocknar också ut om man låter vatten 

gå genom högvarviga tryckturbiner av stål. 

Prof. Sauerbruch upptäckte den organiska undertryckskammaren som finns mellan 

lungornas ytteryta och bröstkorgen och vars funktion är ett biologiskt vakuum som 

möjliggör insugningen av andningsluften och den motståndslösa utvidgningen av 

lungorna. Men han upptäckte dock inte att detta fenomen endast är möjligt genom den 

planetära rörelsen. 

Mot det atmosfäriska (atomära) luftövertrycket står ett efter behag reglerbart undertryck 

vars effekt växer med kvadraten på den inspolande rörelsens omloppshastighet. På 

samma sätt växer också det förutnämnda övertrycket om man centrifugerar vatten och 

därmed tväraxligt slungar ut bipolära sediment. 1 

Naturriktigt är att centripetera dessa sediment mot mittaxeln. Det uppstår annars en 

bioelektrisk kärnaxel (som vid en elektromagnet) som är omgiven av ett dekadent 

magnetfält och en diamagnetisk, syrebortstötande - men järnattraherande - 

magnetfunktion. 

I detta fall sker en ompolarisering, d.v.s. i vattendragets längsaxel uppkommer ett 

atomärt övertryck som gör det omöjligt för vattnet att suga till sig luftens syre. Det 

kommer därför regelrätt att kvävas och senare helt förstöras, om det utsättes för direkt 

eller indirekt ljuspåverkan, genom att då aggressivt verkande syreanrikning uppkommer. 

Om vattnet övervägande föres i en centrifugal rörelse så uppstår vidare, som följd av 

varma destillationsprocesser (jäsningsprocesser) i grundämnesområdet, en 

röntgenliknande utstrålning. Den emanerar övervägande vågrätt, tar 

sönderfallsprodukter med i släptåget och inkrusterar (strömningskärlets eller 

flodbäddens, ö.a.) väggar som vid en skleros. Detta utlöser ytterligare värmeverkningar 

vilket självfallet sker på bekostnad av atomära uppbyggnads - och uppdriftsenergier 

(antigravitationsenergi, ö.a.) 

Detta inträder då ett vattendrag på sommaren ökar sin temperatur upp till badtemperatur, 

vartill ca: 60 miljoner hk tillsatseffekt är nödvändig om ifrågavarande vattendrag för 

ungefär 800 miljoner m 3 /s, eftersom redan för uppvärmning av 1 m 3 vatten till endast 

0,1° C, erfordras en värmeenergi som i effekt kan uttryckas i 42.700 kgm. (≈600 hk, 

ö.a.) 

Man har alltså förbisett att också energi är bipolär och att det just kommer an på 

rörelseformen hos medierna jord, vatten och luft vad för slag av energi som skall 

frigöras. Det kan bli en bioelektrisk, sönderdelande eller en biomagnetisk, leviterande 

energiart, som antingen via omvägen av varma jäsningsprocesser eller via kalla sådana 

tar överhanden i grundämnesområdet. I en onaturligt reglerad eller genom tryckturbiner 

1 Bipolära sediment = motsatt polariserade mikroelement av levande substans från tidigare livsformer 



av stål förd vattenmassa uppträder samma värmestegringar som i en atomreaktor då man 

där beskjuter uran som ju finnas som sediment i varje cell - med s.k. Hahnstrålar. 

Varje blad, varje barr, varje äggskal, gäl, lunga, hud, bark etc. är ett diffusionsorgan med 

samma ackomodationsförmåga som en pupill. Det utvidgar eller sammandrager sig och 

låter därmed endast upplivande, nästan värmefria syrekvaliteter (isotoper? ö.a.) passera. 

Men det absorberar också sådant som är utvecklingsskadligt. Rättare sagt det 

centrifugerar ut det emedan dessa skadliga syrekvaliteter har en enorm hastighet. 

Därigenom uppstår en indirekt centrifugalverkan som renar det inträngande, till hälften 

insugna, till hälften intryckta, syret. En rörelse hos bipolära bildningar utspelar sig alltid 

i form av två rörelsekomponenter och det avgörande är vilken av de båda delkrafterna i 

rörelsen - sug eller tryckkomponenten som överväger. Detta rytmiska (inre motoriska) 

kraftspel måste regleras så att sugkomponenten är förhärskande eller överväger vilket är 

möjligt genom att tillämpa den övervägande planetariska rörelsearten. 

Varje för starka belysning eller uppvärmning, om den nu sker direkt eller t.ex. genom 

akademiskt-tekniska metoder (livsfrämmande, verklighetsfrämmande och därför 

onaturliga) försvagar biomagnetismen som suger till sig och i sig det organiska syret. 

Samma sker också vid inandning av rökgaser. Astma och störningar i blodcirkulationen 

är biologiska följder av ett rörelseförlopp som är temperaturstegrande och ompolariserar 

den biomagnetiska axelkraften. 

Man skulle kunna skriva en bok för att avslöja felen som begåtts av dem som i 

akademier, universitet och andra högskolor endast lärt sig att föra bipolära massor i den 

tryck- och värmestegrande, övervägande centrifugalt verkande rörelsearten. 

De känner ej till den livskurva som möjliggör en övervägande centripetal, tryck- och 

värmeminskande jord-, vatten-, blod- och saftrörelse. 

Med den sistnämnda är det möjligt att under hänsyn till varvtalet styra in mot varje 

livsfenomens temperaturnollpunkt (anomaliepunkt). Vid denna blir ett sädeskorns, ett 

sediments eller en cells inre högaktivt. Däremot blir i detta tillstånd positivt överladdade 

energikoncentrat passiva. De förtätar sig och efter en mekanisk atomisering bindes de av 

de negativt överladdade energikoncentraten. 

Slutprodukten av denna utjämningsprocess är biomagnetismen 1 . Överskottet av denna 

strålar ut i övervägande lodrät riktning. Ledes den in i vakuumrör utstrålar den ett 

blågrönt ljusskimmer. De andra (strålningsarterna, ö.a.) ger däremot mörkt röda, starkt 

pulserande ljuseffekter på ett sådant rörs periferi. 

Den förstnämnda överskottsenergin representerar atomära biomagnetiska och livgivande 

krafter som på sin väg uppåt drar till sig och in i sig det omgivande syret genom 

diffusion. Därigenom utlöses en urcyklon som utvidgar sig som en tromb, avskiljer 

vatten och alstrar en total antigravitationseffekt. Ständigt alstrade materialisationer 

1 Biomagnetism = en "magnetism" som VS anser uppkommer då de båda "huvudgrundämnena" 

"fruktämnen" (kolhaltiga ämnen) och "befruktningsämnen" (syre) reagerar med varandra i en centripetal 

rörelseprocess. Denna biomagnetism utlöser också levitations (antigravitations-) krafter. 



omger denna kraft och förhindrar därmed att jorden slites sönder. De gamla kulturfolken 

som drev tekniken med planetär materierörelse för långt förorsakade på det sättet 

Atlantis undergång. 

Gravitation och levitation kan man alltså reglera rörelsetekniskt på detta sätt och därmed 

helt frigöra sig från materiell och psykisk tyngd. Tyngdkraften existerar ju endast i det 

atmosfäriska livsrummet ty ovanför atmosfären råder ju tyngdlöshet. Med denna 

kunskap som grund, konstruerade jag i koncentrationslägret i Mauthausen repulsinen, 

vars modeller och ritningar vid krigsslutet föll i händerna på ryssarna för att nu snart 

spöka omkring i världen som "flygande tefat". Tefaten kommer alltså ej från högre 

världar utan från en skogvaktare som bara på ett naturriktigt sätt vände Ressels 

tryckpropeller upp och ned. På det sättet skapade jag sugpropellern som alstrar 

biomagnetismen, eller vetenskapligt uttryckt, den logaritmiska sugpropellern. Dr. ing. 

Putlitz har beräknat den åt mig. Han är inte alldeles obekant i Tyskland under namnet 

Hamburger, tidigare kommunistisk ledare. Då också de övriga teknikerna som 

tilldelades mig i Mauthausen var polacker och tjecker vilka även meddelat mig efter 

kriget att man i öster ivrigt fortsatt utvecklingsarbetet med repulsinen, behövs ingen 

ytterligare kommentar. 

Den vridningsrörelse som slagrutemän märker är av övervägande bioelektrisk karaktär, 

vilken alltså visar en korsning av olika slags vatten i diffusionsform. I denna 

korsningspunkt frigöres en atomär vridningseffekt som man ju också kan uppnå genom 

en dynamo som centrifugerar luftens sediment. 

Vid tryckturbinen gäller detsamma och därför måste också grundvattnet sjunka i allt 

större områden allt eftersom varvtalet ökar vid högre fallhöjder hos dessa turbiner som 

berövar vattnet dess själ. (energi, ö.a.) 

Jag har redan tidigare nämnt att strålknippen från vatten som förs i en akademisktteknisk 

rörelseform kan antända vätskor och gaser. Det är emellertid nu också självklart 

att dessa verkningar på blod och safter utlöser inflammationer, kallbrand, i folkmålet 

riktigt benämnd "kräfta". Därför kan man också anse våra förvillade lärda män som de 

egentliga cancerorsakerna. 

Hälften av mina 26 patentansökningar har redan beviljats. Ritningarna och 

beskrivningarna till alla dessa är fullt korrekta. Det rör sig om en tredimensionell 

rörelseform vars resultat är den atomära motströmsrörelsen. Funktionellt betraktad är 

den en ursprunglig jordmagnetisk andningskraft som drar till sig och in i sig syre. Den 

utlöser också levitationskraften som blir fri i den punkt där de blå och röda linjerna skär 

varandra på skissen. 

Faderns vilja bygger hus åt barnen men moderns förbannelser river ned dem. De gamla 

sade att den var förbannad som störde det "evigt kvinnligas" själavandring som lyfter 

allt och ger det en frihet att själv röra sig. 

Tidskriften "Stern" nr. 29 1954 skriver: "Vi står inför en katastrof av ofattbar 

omfattning. Världen har för litet vatten: Amerika har nya perioder av torka. Danmark 



har spärrtimmar för vattentappning. I Frankrike måste industrier stoppas av vattenbrist. 

Speciellt i Tyskland tilltar vattenbristen trots oroväckande skyfall. Brunnar sinar etc. 

Man talar om att skapa konstgjort regn, att med varma destillationprocesser ur 

havsvatten tillverka destillerat vatten som är ett gift för organismen.” 

Var femte tysk dör av översyrad näring, översyrat vatten och dito luft. Här är 

grundorsaken till den retarderande utvecklingen "kräftgången". 

Den som ej vill ta råd kan ej heller bli hjälpt. Varje km 2 blandskog magasinerar ca: 120 

miljoner liter regnvatten ur vilket de otaliga diffusionsanordningarna drar bort syret och 

låter vattnet finfördelat sjunka ner i jorden där det sedan med hjälp av den planetära 

rörelsen åter omvandlas i leviterande källvatten. 

Donau har ett källområde av 90 000 km 2 . 46 000 av dessa ligger i Bayern. Om man 

endast låtit 1/6 av ursprunglig skog vara kvar där så skulle ca: 180 milj. m 3 regnvatten 

magasinerats och de enorma översvämningskatastroferna vore otänkbara. 

Tyskland måste nu (Der Spiegel nr. 32) offra 10 miljarder DM för att reparera de värsta 

missförhållandena inom vattenvården. Ingen lärd man vet hur detta skall ske. Visste 

man det så skulle detta vansinne ej ha fått råda, vansinnet att med akademiskt-tekniska 

rörelseformer avmagnetisera - avsjäla - jordens blod. 

Var och en känner sig förolämpad då någon säger sanningen. En dag kan dock det 

ekonomiska sammanbrottet - som följd av vattenbristen ej undvikas. 

Dummare hade man ej kunnat börja utrotandet av sig själv. 

Antingen måste vår nuvarande tekniska rörelseform i lag förbjudas eller också går hela 

mänskligheten under. 

Våra barn går mot en fruktansvärd framtid. De måste söka efter gott vatten så som man 

nu söker efter guld eller andra skatter i jorden. En vetenskapsman sa hånfullt till mig 

nyligen : "Somliga hör visst de antågande beduinernas kameler råma". Kamelerna är 

redan här och deras råmande bara påskyndar förfallet. Men jag frågar mig ständigt på 

nytt: Kommer någonsin dessa, som är skuld till denna världskatastrof, att slå sig för sitt 

bröst och ropa "min skuld, min skuld ..." och ange sig själva? 

Å nej, de kommer istället att göra allt för att rädda sin prestige och förbiser därvid att de 

blir de första som blir hängda då förtvivlan en dag också i Europa driver utvecklingen åt 

vänster. 

Med atombomber kan man ej bringa denna kärra upp ur dyn. Man har framkallat andar 

som man ej blir kvitt mer. Genom strålningen elektrolyseras nu också vattnet i 

atmosfären. - - 

Ur ett brev 1954. 



Översättning ur IMPLOSION nr. 19 

O Alexandersson 

Originalets titel: Wir bewegen falsch. 



Vetenskapens abdikation 

Från forntiden känner vi läran om "Tabula Smaragdina" - det äldsta ariska testamentet. 

Den var ristad i hårdaste sten och förkunnade den naturliga förmälningen av himlens 

och jordens ämnen - förutsättningen för en sund och lycklig utveckling. 

Resultatet av denna korsningsprocess av renade atmosfäriska och geosfäriska 

högvärdiga energier är vattnet som kan anses vara jordens blod. Denna livets urkälla 

uppkommer när jordens s.k. "övervärden" (högvärdiga ämnen eller energier, ö.a.) binder 

sådana i atmosfären. De moderliga krafterna och energierna måste alltså vara starkare än 

det (från atmosfären, ö.a.) infallande befruktningsämnet (syret, ö.a.). Om denna process 

förlöper i motsatt riktning uppkommer istället elden. 

Konsten att alstra vatten, föröka det och förbättra det kvalitativt gick förlorad under 

årtusendenas gång så att idag ingen mer kan föreställa sig vad vatten egentligen är för 

något. Ingen kan föreställa sig hur det uppstår, hur det urartar, hur det dör och 

försvinner. Jorden hotar att bli en vegetationslös öken om det ej lyckas att stoppa detta 

fördärvande och bortdöende av vattnet. Hela civilisationen är hotad. Det gäller hela 

mänsklighetens vara eller icke vara. I denna mening skall inte bara denna artikels titel 

utan också dess innehåll fattas. Det rör sig här varken om politik eller antisemitism eller 

en uppfinning i konventionell mening. Det rör sig om frågan om vilkens utveckling som 

är viktigast: vattnets eller eldens! Bara om detta rör det sig. Allt annat måste träda i 

bakgrunden ty utan vatten inget hem, inget liv! 

Var och en vet att man indirekt kan driva maskiner med eld. Fullkomligt nytt är 

däremot, att man kan driva maskiner mycket enklare, bättre och billigare över omvägen 

med konstgjord vattenalstring. Dessutom kan man samtidigt främja växtligheten och 

öka och förädla den. Alltså - inte bara problemet med tillräcklig näring är löst - för alla 

tider kommer nog med råvaror att finnas om man naturriktigt ordnar föreningen av 

jordens och atmosfärens ämnen. Det rör sig om en kopiering av fotosyntesen i 

industriell skala. Förutsättningen härför är en energiladdning av kolväte. Med denna 

upptäckt, som Californiauniversitetet hittills förgäves sökt göra, blir också krigiska 

uppgörelser överflödiga, ty för att tillfredsställa enskildas makthunger kommer ingen 

förnuftig människa mer gå i krig. 

Ingen går heller ut för att röva och stjäla när allt finns i överflöd, då man genom den 

konstgjorda vattentillverkningen åter kan förvandla de oerhörda ökenarealerna till de 

kulturområden de en gång var. Man får i dessa också nya områden för de ständigt 

växande människomassorna. Därmed är också utsugningen, denna urgamla konst för 

krigsändamål, onödig. Om störningen av vattenhushållningen ägde rum av rent oförnuft 

eller för att säkra konjunkturer för den skabbiga världshandeln med livsmedel och 

råvaror kan ej undersökas i detta sammanhang. Ett faktum är emellertid, att med den 

nuvarande teknikens framåtskridande har det skett en oupphörlig utveckling bakåt, en 

kräftgång, på alla områden. Redan av denna orsak finns det ingen annan utväg än att 

göra slut på detta självbedrägeri genom införandet av nya arbetsmetoder som vårdar 

vattnet. Med vetenskap har det dock förvisso ingenting att göra allt detta. Det rör sig 


Vetenskapens abdikation

istället om en total helomvändning ifråga om alla åtgärder som används i den nuvarande 

eldsprutande tekniken som måste anses som den egentliga cancerframkallaren. 

Kanske måste nöd och lidande bland mänskligheten först bli så stora att det blir klart för 

var och en, att vetenskapen som den ledande kraften hos folken har begått ett ödesdigert 

fel då den började använda sig av en bakvänd metod för utjämning (reaktion) mellan 

grundämnen. Därmed hämmades möjligheten för naturens främsta uppbyggnadsämne, 

de reducerade äggviteämnena att åter få andas (få förenas med syre, ö.a.). Därför har 

förruttnelseprocesser tagit överhand både i luft och vatten. 

Med detta har jag visat på den felaktiga metod för rörelse och impuls som den på 

naturfrämmande lagstiftning grundade vetenskapen utvecklat. 

Nobelpristagaren Otto Warburg har visat i en vetenskaplig tidskrift, att orsaken till 

cancern är syrebrist i cellerna. En frisk cell försörjes med syre genom blodet och 

använder syret för att bearbeta näringsämnena. Därmed får den livsenergi. Warburg 

visade nu att cellen får för lite syre och därigenom förändras ämnesomsättningen till 

mjölksyrejäsning. Cellen växer därigenom snabbare, delar sig fortare och utvecklas så 

till en cancercell. Detta har också bekräftats av professor Domagk. 

Båda forskarna har emellertid gjort ett avgörande fel. De förbisåg att det är en stor 

skillnad om blodet får nedbrutet eller icke nedbrutet syre. Det nedbrutna syret bildas 

genom en filtrering under andningsprocessen. Först då kan syret via blodet upptagas av 

de fruktämnesövervärden som å sin sida renats genom tarmfiltret. Om denna 

reningsprocess störs på något sätt uppstår syrebrist som leder till kvävning och 

förruttnelse av de obefruktade äggviteämnena. Detta är gåtans lösning. Här glappar det 

en lucka i den vetenskapliga kunskapen och först då man slutit till den kan man bota 

cancer. Det är utifrån naturen sett omöjligt att en och samma energiart skall kunna tjäna 

skilda ändamål. 

Warburg säger också vidare: "De sjuka som hotas av denna fruktansvärda sjukdom 

kommer att läsa om den Warburgska upptäckten med resignation och fråga sig varför 

man ej kan hindra denna syrebrist." Warburg svarar själv att detta kan ske om man 

skyddar cellen mot kroniska skador. Men hur detta skall ske nämner han inte. 

Dr. Liebman, chef för den biologiska försöksanstalten i München, påstår att det rör sig 

om biologiska jämviktsstörningar. Han förbiser emellertid, att ett jämviktstillstånd är 

lika med utvecklingsstillestånd. I verkligheten rör det sig här om en störning av den 

livsbildande rytmen. Det finns överhuvudtaget ingen stel lagbundenhet utan en 

växelverkan som ständigt ändras p.g.a. ständigt växlande temperaturförändringar. 

Reglerar man dessa så att övervägande rekreerande (uppfriskande) 

temperaturinflytanden är verksamma så löser man också problemet "ständigt mer 

människor och ständigt mindre livsmedel". 

Det finns två från varandra i grunden skilda rörelsearter som å sin sida utlöser helt 

skilda slag av impulser i det bipolära grundämnesområdet. Därvid spelar vattnet, det 

fysiskt förstfödda och jordens verkliga blod, rollen som förmedlare av en naturligt riktig 



eller onaturlig energiuppbyggnad. Vattnet registrerar samtidigt de spänningsändringar 

som sker. Därför kan man i vattnet avläsa vilken energiart som överväger i denna 

naturliga ackumulator. 

Dagens teknik, detta är det avgörande, känner bara till den rörelseart för mediala 

bildningar som utlöser en reaktiv tryck- och värmestegring. Den kallas här den 

akademiskt-tekniska eftersom den läres ut vid alla akademier, d.v.s. universitet, hög- 

och fackskolor. Albert Einstein använde den för att bygga upp atomenergin som håller 

på att förinta hela skapelsen. Därmed har denna teknik uppnått topprestationen inom den 

en gång påbörjade självförintelsen. 

Av urgamla berättelser framgår entydigt att de indogermanska folken - alltså de ariska 

kulturfolken - föredrog en annan rörelseform men de överkultiverade den och åstadkom 

en jämviktsstörning åt andra hållet än vad som sker idag. Därigenom slets hela 

världsdelar sönder (se Atlantiskatastrofen). De höll sig inte på den gyllene medelvägen. 

Tillvaro eller undergång beror av de bipolära krafternas rytmiska dynamik. Vi ser det i 

växlingen mellan dag och natt och denna dynamik tjänar den ständiga fullkomningen av 

processerna för utveckling framåt och uppåt. 

Det karakteristiska kännetecknet på en uppbyggande rörelseart är det atomära 

undertrycket. Kirurgen prof. Sauerbruch upptäckte den 1908. Visserligen erkände han 

att utan detta undertryck som råder mellan lungorna och bröstkorgen, kan det ej ske 

någon till- och insugning av diffusa (renade) solenergiavfall (kallat komiskt syre). Det 

funnes m.a.o. då ingen andning, befruktning av den smälta näringens, till högre nivå 

upptransformerade, ämnen vilka via diffusion i renad form leds in i de hermetiskt slutna 

blod- och saftbanorna. 

Prof. Sauerbruch upptäckte dock inte, att denna kraft som intimt förbinder (emulgerar) 

de högre värdena av frukt- och befruktningsämnen är diamagnetismen, som Faraday 

upptäckte 1875. Diamagnetismen är visserligen känd som helande magnetism men den 

avvisas av vetenskapen. Det har gått med den som med den atomära tryckkraft som får 

slagrutan att röra sig, också denna kraft är likt den tidigare omnämnda magnetiskt 

bunden till vissa slag av blod. Den kan varken mätas eller vägas exakt och avvisas 

därför av vetenskapen. 

Det är bekant att det finns arter av energi som ändrar resultaten hos moderna 

mätinstrument. Ofta verkar de tvärtemot dessas utslag. Så visar sig t.ex. ljushastigheten 

konstant, alltså oföränderlig; samma gäller också för s.k. fallhastigheten eftersom det 

ännu ej finns något mätinstrument som kan skilja mellan absolut och specifik vikt. Till 

den första hör kroppar som andas (levande) till den senare kroppar som nästan är 

livlösa. 

Aristoteles läror gällde ända tills Galilei kom med sina upptäckter. Ända tills dess ansåg 

man att tyngre kroppar föll hastigare än lätta om inga störande inflytanden spelade in. 

Man förbisåg fullständigt att det rörde sig om helt olika fallhastigheter hos kroppar med 

absolut och specifik vikt. Allt efter deras kvalitetstillstånd ändrar den sig ständigt. 



Genom en viss anrikning av t.ex. vattnet med kvalitetsämnen kan tyngdkraften t.o.m. 

övervinnas. Men det kan ju inte de förstå som spekulativt konstruerar teorier utan 

föregående noggrann iakttagelse av upplysande naturexempel. 

För att säga det i förväg: Man har förbisett att den här avgörande anrikningen med 

kvalitetsämne endast kan ske med hjälp av en radial-axial rörelseart. Varje medie blir 

absolut tyngre när det ej kan andas eller dör. Detta inträder genast om en bakvänd 

rörelseart får överstarka värme- och tryckeffekter att uppstå. I detta fall går den 

diamagnetiska till- och insugningskraften förlorad som professor Warburg kallar 

livsenergi och de gamla kulturfolken benämnde "levitationskraft". 

Om man känt till denna uppbyggnads- och uppdriftskraft som bara kan alstras genom en 

centripetal rörelseart så skulle Isaac Newtons och Leibnitz tragiska misstag varit ogjort. 

De trodde att livet kunde fattas exakt med hjälp av matematiska metoder (differential- 

och integralräkning). Detta tankefel har hela världen att tacka för det ohägn som Albert 

Einstein orsakat oss genom användningen av den allt förstörande atomenergin. Det var 

ett verk av en på rent spekulativt tänkande inriktad människa (fastän han på sin 

ålderdom alltid grät då atomsprängningen kom på tal, utg.). 

Ett enklare försök visar att vatten som fått sitt liv hämmat genom en övervägande axialradial 

rörelse åter börjar andas och stiga av sig självt uppåt om man under vissa 

betingelser sätter det i planetär rörelse. Alla växtformer och alla högre organiserade 

livsformer suger i sig diffust (renat) syre. Där icke renat syre trycks in uppstår emellertid 

oordning och cancer ty cancer är en process som hamnat i oordning. 

Om man t.ex. under längre tid inpressar rent och kvävefritt syre i lungorna på ett barn, 

blir detta blint. Vuxna personer hotas av en oläkbar lunginflammation. Ju starkare solen 

på stora höjder trycker in icke renade energier, ju hastigare sker ett blod- och 

saftsönderfall. Samma gäller om man i skogshushållningen utsätter s.k. skuggträdarter, 

som har för lite barkskydd, för direkt solbestrålning för att genom denna "ljustillväxt" få 

en ökad växthastighet. Detta gäller också om man gallrar skogen för hårt. 

Om en under århundraden, under skugga stående skogsmark, plötsligt kalhugges så att 

den blir bar och uppvärmes över +9° C kan den bara återplanteras med ljusälskande träd 

med djupgående rötter som hastigt bygger upp ett starkt skydd genom barken. Men en 

sådan återplantning är förenad med stora svårigheter. De unga plantorna får ju först leva 

i solhetta tills de skapat ett nytt skydd av skugga för marken. Man kan egentligen bara 

hindra en totalförstöring av marken på områden som ej har för brant sluttning och ej är 

för starkt solbelyst. 

Den nutida monokultiverade ungskogen har nästan helt fallit offer för den okunnighet 

som råder om allt detta. Den är alltså mer eller mindre cancersjuk. Den saknar de 

diamagnetiska till- och insugningskrafterna och den kan inte längre bygga upp ett 

grobart frö. Både denna skog och det som ännu lämnats kvar av gammal skog som 

gallrats för starkt kan anses förlorad om inte nutida skogsmetoder snarast ändras. 



Den kulturmark vi har idag och det vatten som ännu finns kvar är redan så översyrade 

och nedsmittade att inget tillfrisknande kan ske utan radikala hjälpåtgärder. 

I naturen är allt reversibelt. Det finns en sista möjlighet att återställa den naturliga 

ordningen om man maskinellt kan börja framställa diamagnetism. Detta sker just 

tvärtemot de metoder man idag använder för att producera elektricitet. Visserligen låter 

det väl fantastiskt att man skulle kunna på maskinell väg återställa den livsfrämjande 

kraften och så återge det förkvävda vattnet dess andnings- och livskraft. Men vattnet 

som nära livlöst faller ner i jordens sköte och sedan pånyttfött träder ut som 

högkällornas ädelvatten uppe i bergen visar att detta är möjligt. Om kopieringen av 

denna naturprocess tidigare varit omöjlig så berodde det på att man ej känt till den 

därför nödvändiga rörelsearten. Helt felaktigt anser man att jordens rörelse är en 

cirkelrörelse men med en sådan kan varken skapas undertryck eller temperatursänkning. 

Med nuvarande uppfattning om världsbilden som bygger på en felaktig världsåskådning 

har mänskligheten beträtt en oupphörlig kräftgång och utveckling bakåt. Så länge man ej 

slutar med att föra mediala bildningar i centrifugal rörelse kommer aldrig någon 

uppbyggnad av kvalitetsämnen att ske och därför inte heller någon ökning och 

förbättring av vattnet eller växtligheten. 

Denna uppbyggnad av kvalitetsämnen är bara möjlig på den kalla strömningsvägen. Ju 

mera de på denna väg förda ämnena (sediment) atomiseras, ju mäktigare växer 

livsenergin. 

Än en gång: rör man medierna jord, vatten och luft centrifugalt så uppstår ur 

naturvidrigt korsade bipolära grundämneskoncentrat decentrerande reaktionskrafter. 

Dessa lever också upp om man utsätter medier av alla slag för orenade (ofiltrerade) 

solstrålar och/eller för stark uppvärmning. Därmed kommer vi till förklaringen att i båda 

dessa fall trycket - och därmed temperaturen ökar med kvadraten på rörelsehastigheten. 

Men i båda fallen växer också rörelsemotståndet. En kraft utvecklas som är riktad mot 

rörelsen. Biologiskt sett är det en sönderdelningsenergi - och därmed cancer. 

I detta fall avlägsnas livet ur materien. Det uppträder oxidationsprocesser och - eftersom 

uppdriftämnena är nedbrutna - materien blir specifikt tyngre. Glödande järn är t.ex. 

tyngre än kallt järn. 

Einstein drog den riktiga slutsatsen att massan, koncentrat av råämne, är beroende av 

rörelsehastigheten. Men det kommer också an på vad det är för slags massarörelse vad 

man skall få ut av denna: decentrerande eller koncentrerande krafter. I första fallet får 

man tryck och värme, i senare fallet undertryck (vakuum) som växer med kvadraten på 

den inspolande, centripetalt verkande omloppshastigheten. 

Så är det t.ex. möjligt att på bråkdelar av en sekund förvandla vanlig luft till kemiskt 

rent vatten. Förenat med detta är ett 1700-faldigt förminskande av volymen varigenom 

man får det atomära undertryck vars attraktionskraft är starkare än varje 

explosionstryck. Genom denna vattenavskiljning kan man när som helst skapa 

konstgjort regn i godtyckliga mängder utan att åska uppträder. Detta regnvatten låter sig 



nästan utan kostnad förvandlas till det ädlaste högkällvatten om man en kort tid rör det 

planetärt, alltså så som sker i jordens inre. 

Teknikern av idag får i högskolorna lära sig tänka logiskt - men inte biologiskt. Därför 

är det så oerhört svårt för honom att se de möjligheter som öppnar sig genom 

biotekniken att återställa den på de mest fundamentala punkterna rubbade 

världsordningen. 

Det gäller att skapa de spänningsskillnader som kan omsättas i rörelseenergier genom 

vilka mänskligheten kan göra sig oberoende av kol och olja. Eftersom dessa senare 

under överskådlig tid kommer att ta slut har man bara atomsprängningen att ta till för att 

hålla det spöke som morgondagens energibrist visar upp. Men den energikällan är den 

största av alla villfarelser eftersom strålningen och avfallet från atomkraftverken 

efterhand kommer att förgifta andningsluften så att redan detta kommer att fördärva oss. 

Därmed står mänskligheten inför en historisk vändpunkt. Hon kan fortsätta att utveckla 

den nuvarande tekniken och därmed gräva sin egen grav. De få som kanske överlever 

kommer då att i årtusenden berätta om sina förfäders tekniska oförnuft och skakande på 

huvudet betrakta de produkter av en gudsförgäten vetenskap som hade förstörelsen som 

första punkt på sitt program. 

Men ännu kan denna vetenskap tvingas att abdikera genom att dagens tekniska principer 

bytes till sin motsats. Istället för förpestande av luften en biologisk luftrening - istället 

för kvalitetsförfall en kvalitetsförbättring. 

Dagens vetenskap, grundad på stela och dogmatiska lagar måste därför snarast förbjudas 

och oskadliggöras. 

Ur IMPLOSION nr. 50 

Originalets titel: Die Entthronung der Wissenschaft. 

Maj 1955 



Avslöjade naturhemligheter 

I förvandlingen ligger evigheten 

Sedan början av första världskriget och den därmed insättande expansionen av den 

teknisk-ekonomiska processen visar sig ett så påfallande kvalitetsförfall - och ett därav 

betingat försvinnande av vattnet - att man redan måste betrakta detta viktiga livsmedel 

som en bristvara. 

Den nuvarande vetenskapen står hjälplös inför denna annalkande katastrof - annars 

skulle det ej ha gått så långt. Därför skall detta fall betraktas från alla sidor och 

orsakerna till vattnets förfall hänsynslöst avslöjas. Det rör sig - för att säga detta i förväg 

- om en avmagnetisering av jordens blod - ty som ett sådant måste man betrakta 

källvattnet. Detta sker å ena sidan vid för mycket belysning av marken som därigenom 

värms upp för starkt. Å andra sidan sker det genom att vattnet leds fram och lagras med 

naturvidriga metoder. Det är sannolikt svårt att föreställa sig vad jag här menar eftersom 

ingen egentligen vet vad elektricitet och magnetism är. Denna ovetenhet gör också min 

förklaring av orsakerna mycket svår att genomföra. 

Avmagnetisering av vattnet betyder att det berövas sin själ. 

Det är idag redan obestridligt att den efter första världskriget påbörjade rovdriften av 

skog förorsakar utsinandet av högkällorna i bergen och därmed ödeläggandet av de högt 

belägna betesmarkerna. Men det är påfallande att trots alla skogstekniska åtgärder för 

vård av den skog man planterar går kvaliteten hos de unga trädbestånden ändå 

oupphörligt tillbaka. De ädla trädarter som en gång fanns och de arter av ädelfisk som 

ännu levde i bäckar och åar har försvunnit samtidigt med högkällorna. Dessa sinar som 

bekant så snart man utsätter dem för för mycket ljus och berövar dem det skuggande 

skyddet, d.v.s. utsätter dem för direkt solljus. 

Också gletschrarna går påfallande mycket tillbaka. Stengetterna som ej länge kan få tag i 

de eteriska oljorna i de ädla örterna som bara växer uppe i bergen och ej på lägre nivåer, 

angrips av skorv 1 . Fasta jordskorpan torkar småningom ut, grundvattnet sjunker 

oupphörligt och det är ingen överdrift att säga att storstäderna ropar efter vatten och att 

våra barnbarn får gräva efter vatten som man nu gräver efter guld eller andra jordens 

skatter. 

Det räcker med ett ord för att påvisa de fel som begåtts av näringslivets män och 

regeringarnas rådgivare i dagens värld, vilka för det mesta är akademiker och föga 

praktiska. I högskolorna uppfostras de i en naturfrämmande hantering av vattnet och 

detta sätt att leda och behandla vatten kallar jag därför akademiskt-tekniskt. Den 

felaktiga rörelseformen i denna behandling är orsaken till eländet och därför har jag 

präglat detta begrepp. Bara på detta sätt kan man förklara de biologiska följderna, som 

enligt naturlagarna måste uppstå, då man istället för originalrörelsen - naturens i 

1 jämför upptäckterna om smältvatten (Foder och spannmål, nr. 2, 1974) ö.a. 


Avslöjade naturhemligheter

planetrörelsen demonstrerade sätt att leda massor i rörelse - (som längre fram skall 

förklaras) satte in den tryck- och värmestegrande rörelseformen. Därigenom har man 

omedvetet förorsakat den nämnda avmagnetiseringen av urkällan till allt liv. 

Hur stor denna livsfara redan är visas bäst av en artikel i "Der Spiegel" 9.4.54 enligt 

vilken Tyskland måste ge ut minst 10 miljarder mark för att häva de värsta 

missförhållandena hos vattnet. Redan längre torkperioder räcker för att utlösa kaotiska 

tillstånd i dricks- och bruksvattenförsörjningen. De tyska floderna har smutsats ner till 

den grad att i genomsnitt 400 000 farliga bakterier per kubikcentimeter gör 

användningen av flodvatten omöjlig. 

Det är en öppen hemlighet att de tongivande vetenskapsmännen står hjälplösa inför 

denna vattenkatastrof. Annars hade detta ej fått passera. Följderna av denna rådlöshet 

blir omöjliga att överblicka om man inte snarast radikalt ändrar de hittillsvarande 

metoderna för vattenledning, vattenlagring och vattenreglering. Naturriktiga 

skötselåtgärder måste införas genom en enhetlig vattenlag. För sådana åtgärder saknar 

man emellertid varje erfarenhet eftersom man hållit på att handla fel i årtusenden. 

Därför är det hög tid att hänsynslöst avslöja dessa fel. 

Vad menas med begreppet "akademisk-teknisk" rörelseart? 

Denna art av rörelse är just den raka motsatsen till den rörelse som den visa naturen 

använder för att leda jordens blod vattnet, uralstra det och därmed trygga dess 

utveckling framåt-uppåt. Men inte endast förökande och bevarande av vattnet, det 

viktigaste av det för människan goda, tryggas av denna naturens rörelseart, utan också 

den kvalitativa förbättringen av vattnet, till tjänst för de livs- och växtlighetsformer som 

ständigt förökas. 

Denna naturliga rörelseart kallas här "planetarisk" emedan alla planeter, även vår jord 

rör sig så. Men också blod och safter måste betjäna sig av denna rörelseart för att 

ständigt kunna bibehålla och förbättra de progressiva krafterna för fortplantning och 

kvalitativ förbättring. 

Dessa möjligheter blev dock strypta genom införandet av den "akademiskt-tekniska" 

rörelsearten och detta missförhållande ökade ju mer tekniken uppnådde sina felaktiga 

framgångar med sin rörelseart. Därför är det också nödvändigt att närmare definiera 

både begreppet "teknik" och den akademiskt-tekniska rörelsearten. 

"Teknik" kommer av det gammalgrekiska ordet "technao" som i ordagrann översättning 

betyder självbedrägeri. De gamla grekerna avvisade också ännu den naturfrämmande 

rörelsen emedan, genom den värmestegrande och centrifugalt verkande 

förstörelsekrafter utlöses i bipolärt laddade medier (jord, vatten, luft). 

Enligt urgammal kunskap, som den asiatiska eliten ännu accepterar, är ett folk dömt till 

ekonomisk undergång som betjänar sig av denna bedrägliga metod för att sätta massor 

(medier) i rörelse, en rörelseart som betingas av kroppslig och andlig tröghet. Därför 



måste också de gamla kulturerna försvinna - enligt naturlagarna - när man efter hand 

började ersätta den naturliga (planetära) originalmodellen med den akademiskt-tekniska 

för att sätta massor i rörelse. 

För att man skall till sin fulla vidd förstå följderna av den mekanistiskt tänkande 

vetenskapens felaktiga metod för rörelsebildande måste man naturriktigt definiera 

begreppet "rörelse". Ett gammalt ordspråk säger "en oriktig rörelseimpuls kan kasta hela 

världen ur sin bana". Varje rörelse utlöser på atomnivå - och därför omärkligt - en 

reaktionsverkan i den bipolära blandningen av grundämnen. Det beror på formen och 

legeringen hos föremålet i rörelse om tillskottsenergier skall utlösas ur sediment av 

metalliska eller mineraliska spårelement eller organiska livsrester. Dessa styr sedan som 

reaktiverade sug- eller tryckkrafter den metafysiska förvandlingsprocess som redan var 

bekant i forntiden (panta rhei). 

Genom den akademiskt-tekniska rörelsearten - p.g.a. naturvidriga rörelseformer (och 

massornas) sammansättning (legering) - frigöres röntgenstråleartade emanationer. De är 

av korpuskulär art, slår igenom varje motstånd och utlöser tryck- och värmestegring i 

det omgivande cellområdet. Eftersom de förorsakar s.k. kärnklyvning i cellerna och gör 

varje cell till en sönderfallshärd är de den egentliga orsaken till cancer. 

Helt omvända reaktionsverkningar uppstår om man på konstgjord väg leder massor 

(medier) i en planetär rörelse, d.v.s. i en övervägande centripetal form. I detta fall frigörs 

ur de nämnda sedimenten en strålning som verkar stimulerande på omgivande celler. En 

celldelning och därmed cellökning utlöses och det uppstår nya tillväxtcentra. Också i 

detta fall uppstår en strålning men den är av helt motsatt art mot den som uppstår vid 

den akademiskt-tekniska rörelsearten, ty denna senare är bioelektriskt överladdad och 

har elektrolytisk verkan. Den planetära rörelsearten däremot för till biomagnetisk 

överladdning och har sammandragande (strukturförtätande) egenskaper. En jungfrulig 

nybildning av nya celler frigörs genom en kylande verkan som håller anomalie- (hälso-) 

tillståndet konstant. 

Med dessa produkter från utjämningsprocessen, som är styrbar, reglerar den visa naturen 

fortplantning och utveckling, förökning och förädling av efterföljande livsformer. Om 

man däremot använder den akademiskt-tekniska rörelsearten får dessa livsformer fel 

rörelseimpuls i centrifugal riktning. I detta fall inleds oxidationsprocesser och 

nedbrytningsenergi frigörs och träder i verksamhet. Detta leder till inflammationer och 

parasitverksamhet som inleder kräftgången i utvecklingen. Med detta har här populärt 

förklarats den felaktiga rörelse som idag används på alla områden. 

På det sättet blev vattnet, jordens blod, - och därmed hela växtlighetsprocessen - strypt 

ifråga om sina fortplantnings- och utvecklingsmöjligheter. Istället måste en 

återbildnings (kräftgångs-) process sätta in som antar allt farligare former av urartning ju 

mer detta tilltar i intensitet och omfattning. 

Ur denna upptäckt härleds nu en primär fråga: 

Finns det överhuvudtaget en oövervinnerlig tyngdkraft? 



Decennier av naturiakttagelser och försök av alla slag förde till den för varje teknolog 

överraskande upptäckten att en kroppslig fall- eller tyngdkraft endast existerar i det 

atmosfäriska rummet - och även där endast delvis. Vid första anblicken tycks det vara 

överraskande, ja nästan låta utopiskt, att denna tyngdkraft nästan utan ansträngning kan 

övervinnas och att kroppars tyngd kan bli lika overksam som vår egen kropps tyngd 

tycks belasta oss om vår organism är frisk. 

Detta fenomen visas oss på det mest påfallande sätt av ståndforellerna som inte endast 

kan stå nästan blickstilla i forsande vatten i en fjällbäck, utan som också vid hotande 

fara kan blixtsnabbt fly uppför strömmen. Under lektiden då den sexuella upphetsningen 

är störst kan de utan ansträngning övervinna många meter höga vattenfall. För att så 

skall kunna ske måste dock det nedåtströmmande vattnet, genom inverkan av ett system 

av utgrävda kurvor i fåran vrida sig i en inåtgående spiral omkring den egna axeln. Det 

förtätar sig därigenom på vägen nedåt mekaniskt och - genom fysikaliska biverkningar 

(även) specifikt och närmar sig sin anomaliepunkt + 4° C. Sådana vattenfall visar en 

fallbild av en nedåt avsmalnande kon i vars axel ett biomagnetiskt fält uppstår som 

utstrålar levitationsenergi - d.v.s. uppbyggnads- och uppdriftskrafter på atomnivå, vilka - 

sedda i stort - utlöser de hittills gåtfulla cyklonkrafterna. I detta fall skruvar de forellens 

kropp ända upp till den punkt där vattnets fallkurva börjar. Vid denna punkt gör forellen 

en saltomortal med hjälp av sina egna kroppskrafter för att på det sättet nå fram till 

vattnet ovanför fallet med dess dragande verkan, i vilket den sedan, med egenartade 

slingerrörelser nästan utan ansträngning beger sig uppför strömmen för att komma upp 

till källornas område. Där lägger den sedan sin rom som befruktas av hannarnas mjölke 

utan kroppslig beröring. Men detta är endast möjligt om vattnet är nära temperaturlöst - 

d.v.s. i sitt anomalietillstånd, då det är fattigt på syre men rikt på eterisk kolsyra. 

Detta gäller också för sillen som drar sig samman på sådana lekplatser i mängder som 

gör att man ser mer fisk än vatten. 

En gång var dessa fenomen kända för naturnära fiskare. Gamla slaktare visste också att 

kropp efter djur, slaktat under den kalla årstiden, och som luftats på ett så konstrikt sätt 

att blodet ej kunde rinna, vägde mer som dött än levande. Men detta händer endast om 

de därför lämpade temperaturförändringarna fungerar via den filtervägg som hermetiskt 

omsluter bröstkorgen. Mellan lungorna och lungsäcken måste det nödvändiga biologiska 

vakuumet bibehållas. Detta såg de gamla jägarna noga till för att köttet skulle bli läckert 

varje gång de skjutit vilt. 

Ett annat exempel: Drunknade kan vid vissa temperaturförhållanden dras ned till botten 

men vid andra temperaturer åter flyta upp och driva iland på särskilda ställen vid 

stranden. Inte heller här existerar alltså några exakta tyngdkraftlagar. 

Tyngdlöshet övervinner tyngd 

Många intressanta exempel skall anföras i det följande som visar att det ej finns någon 

konstant tyngdkraft i det atmosfäriska livsrummet. Därav följer att det varken finns en 

konstant energinivå eller - mängd eller andra liknande stela lagar. Det finns däremot 



endast ett rytmiskt växelspel som på maskinell väg kan regleras så att levitationskraften 

överväger gravitationskraften (kroppars tyngd). I levande organismer, t.ex. vatten kan 

detta "besjälande" stegras så att vattnet stiger av sig själv upp till högkällorna i bergen 

eller strömmar ut, svagt pulserande, uppe på bergssidorna. Vattnet övervinner alltså sin 

egen kroppsliga tyngd. Förutsättningen för detta är den planetära rörelsearten. 

Nedbrytningsenergi utlöser cancern 

Den centrifugala rörelsearten som verkar tryckstegrande och värmealstrande blev först 

då verkligt känd när den utlöste nedbrytningsenergi. Detta skedde då man utsatte 

mediala bildningar för för mycket ljus eller värme, vilket nu praktiskt taget sker inom 

hela den civiliserade världen. Därigenom uppstår ett frö till sönderfall vilket - liksom 

allt i naturen - fortplantar sig och utvecklas och som är den ännu oupptäckta alstraren av 

cancer. 

I detta fall växer ett atomärt övertryck fram istället för det dominerande undertryck som 

finns i varje blod- och saftform. Detta verkar inte bara som ett rörelsemotstånd utan 

betingar också det amorfa struktursönderfallet och förklarar de svulster som vi klart kan 

iakttaga hos skuggträdarter som fått för mycket ljus och värme. Man kallar detta 

"ljustillväxt" och den moderna skogsteknikern strävar efter denna för att få en snabbare 

tillväxt i tjocklek och därmed förkorta boniteten, men i verkligheten är det trädkräfta. 

De olyckliga följderna av denna skogstekniska villfarelse blir synlig först då - som 

senare skall belysas - ärftlighetsskadade träd av skuggarterna får sin fortplantnings- och 

utvecklingsförmåga så fördärvad att den i nästa generation endast producerar tomma 

frön. Ett sådant träd blir då en vattenkonsument stället för normalt en vattenproducent 

och därmed till en utpräglad parasit i skogen som drar ur skogsmarken de sista 

vattenresterna. 

Ett natursunt träd av skuggträdarterna är en vatten- (blod-) alstrare. Det uppstår alltså 

mera vatten ju frodigare en natursund blandskog växer. 

Den moderne botanikern gör ett svårt tankefel då han antar att växten drar in lösta 

ämnen via grundvattnet. De skolade vatten- och energiteknikerna gör sig också skyldiga 

till tankefel och allesammans bör de snarast skolas om såvitt vi genom naturriktiga och 

lagstadgade metoder skall kunna rädda våra skogar, fält och stränder och de sista 

resterna av vattnet. 

Det är likgiltigt om man utsätter organismer av olika slag för en för stark värme på 

direkt väg eller indirekt om man skapar övertemperatur genom den centrifugala, 

tryckstegrande arten av massarörelse. I båda fallen uppkommer tillskottskrafter av 

övervägande bioelektrisk art på atomnivå som hämmar den ursprungliga vatten-, blod- 

och saftrörelsen och som verkar alltmer upplösande ju mera rörelsens hastighet ökar. 

Idag lämnar man faktiskt ingenting oförsökt för att öka denna slags rörelse hos mediala 

bildningar. Så blir det nyssnämnda självbedrägeriet till ett omedvetet folkbedrägeri som 

hela den civiliserade världen aningslöst faller offer för. Varje återuppbyggnad med dessa 



metoder drar naturligtvis med sig det tredje, och sista, världskriget. Det kommer med 

säkerhet att utkämpas med atombomber och medföra det radikala utrotandet av 

mänskligheten såvida denna då ej redan fallit offer för den alltmer tilltagande cancern. 

Efter denna mera allmänt hållna inledning, som antytt de hittills begångna felen på alla 

hushållningens områden, skall vi nu övergå mera till detaljer. Vi skall visa det verkliga 

utvecklingsfundamentet för vetenskapen, istället för den vetenskap som nu arbetar en 

oktav för lågt. Om denna ej frivilligt vill omvända sig måste den tvingas till detta genom 

en folkomröstning. 

Varför svävar jorden trots ständigt ökande vikt? 

Denna fråga kan principiellt lätt besvaras: emedan den rör sig "planetärt" omkring sin 

biomagnetiska längsaxel, d.v.s. sin ideella axel. 

Därvid uralstrar den detta som diktarfursten Goethe kallade "det som drager allt till sig" 

- eller "det evigt kvinnliga". Här kallas detta kort och gott kvalitetsämne. Detta gör det 

möjligt att allt som växer kan fortplanta och utveckla sig. Nu har däremot denna kraft 

blivit så störd genom den naturvidriga, ensidigt centrifugala rörelsearten, att ett allmänt 

sönderfall av all hushållning och en kräftgång hos de sista kulturresterna står omedelbart 

för dörren. 

Dagens fysiker beaktar endast tillståndsförändringar men lämnar åsido förändringar i 

själva materiens grund. Kemisterna å sin sida intresserar sig bara för den sistnämnda. 

Atomfysikerna använder den akademiskt-tekniska rörelsearten för att koncentrera de 

emulsionsprodukter som förstör praktiskt taget allting. Därför måste var och en som 

bara tänker halvvägs förnuftigt inse att den vilseförda skolvetenskapen, som lär denna 

felaktiga rörelseart, vid fackskolor, gymnasier och högskolor, blir en allt större fara för 

mänskligheten ju mer den med denna rörelseteknik uppnår sina skenbara framgångar. 

Det finns inte heller någon tyngdkraft ovanför det atmosfäriska livsrummet 

Tyngdkraften är därför möjlig att variera också i det atmosfäriska rummet. Mina, i 26 

stater, tilldelade patent leder till erkännandet av att det är möjligt att utan ansträngning 

och nästan utan kostnad övervinna tyngdkraften med hjälp av den planetära rörelsearten. 

Detta sker på samma sätt som naturen tillämpat i årmiljoner. Den biomagnetiska 

sugkraften stegrar sig progressivt genom ständigt pågående reningsprocesser. 

Alla nutida föreställningar om vår världsbild och nutida världsåskådningar måste därför 

i grunden förändras. Här skall endast nämnas att det inte är jorden som drar till sig en 

massa utan att jorden förblir i ett labilt jämviktstillstånd genom de uppåt tillväxande 

levitationskrafterna. 

Endast tack vare den kvantitativa viktökningen genom det växande kan jorden hindras 

att fara ut ur sin bana och gå i stycken. Ett exempel på detta har vi i en djuphavsfisk som 

endast har ett mycket sprött skelett och som plattas ihop då den kommer upp på nivåer i 

havet där det råder atmosfäriskt tryck. Dessa övre nivåer i vattendrag, hav och sjöar är 



ett filter för isolering mot utvecklingsfarlig solinstålning. I skogen är det trädkronorna, 

blad och barr som absorberar denna instrålning. För en sund växtlighet får endast 

filtrerad (uppfriskande) strålning av högre värde nå in i det inre. Därför har alla växter 

såväl som djur och människor, diffusionsanordningar för att kunna anpassa sig till en 

växlande omgivningstemperatur och instrålning. Dessa organ är därför inga stela former 

utan temperaturstyrda och kan utvidga eller sluta sig. 

Var och hur utbildas livs- eller levitationskraften? 

Begreppet levitation kommer från det grekiska ordet "levit" som betyder en 

uppbyggande, uppåtdrivande kraft. Det rör sig om en atomär (metafysisk) och 

övervägande lodrätt uppåtstigande energi. Leder man den samlad in i vakuumrör så 

bildas ett blågrönt ljus. Detta liknar de s.k. odstrålarna som upptäcktes av Reichenbach. 

Varje kraft, oavsett om den tjänar en växtforms eller högre livsformers liv eller 

upplösning, kommer från och utvecklas ur livets urform - ägget. Även frö har i regel 

äggform. Dit hör också alla cellbildningar. Om det skall utvecklas en högvärdig ny 

livsform eller något lågvärdigt beror på rörelsearten. Också temperaturen har betydelse 

och det rör sig här om skillnaden av någon tiondels grad. Hos ett befruktat hönsägg är 

temperaturen omkring +0,2 ° C. Varje över- eller underskridande av den rätta 

temperaturen hos blod eller safter förhindrar uppkomsten av en ny, mer utvecklad 

livsform. 

Nu kan man också förstå varför t.ex. ett ungt träd av skuggarternas familj måste gå 

under om det plötsligt ställs i ljus. På samma sätt måste vatten urarta om det får för 

mycket ljus eller försätts i en tryck- och värmestegrande rörelse. I detta fall uppstår 

samma nedbrytande fenomen som hos ett ruvat ägg som får för hög temperatur. 

Genom den planetära massarörelsen som absorberar tryck och värme kan man uppnå 

och nästan hålla konstant det i varje särskilt fall önskade anomalietillståndet genom 

reglering av varvtalet hos de s.k. sugspiralerna. Man kan alltså skapa och bibehålla det 

impulstillstånd som utlöser den uppbyggande rörelsearten. Denna tjänar den förut 

nämnda försörjningen med kvalitetsämne. Strålningen från denna speciellt förtätade 

råvara övervinner dessutom gravitationskraften. 

Det rör sig alltså här om ett rytmiskt växelspel mellan delkrafter i själva rörelsen och 

s.k. sug- och tryckkomponenter. För en molekylär uppbyggnad eller en nedbrytning är 

det avgörande vilken art av temperaturrörelse som uppstår. En temperaturrörelse där 

tryckkomponenten överväger medför nedbrytning (eller kvalitetssänkning). Detta sker 

alltid vid den centrifugala, akademiskt-tekniska rörelsearten. Därför kan man förstå att 

ju mer hastigheten ökar hos en sådan rörelse, ju mera utvecklingsfarliga 

nedbrytningsprodukter kommer att uppstå. 

Vid den planetära rörelsen hos medier utbildas istället ett undertryck, som kan mätas 

med manometer. Om varvtalet blir för högt uppträder underkylning. I detta fall 

uppträder en försåpning, en överstark koncentration av eteriska oljor, om pH-värdet är 

över 8. På det sättet kan infrysning ske. Dessa emulsionsprodukter expanderar om man 

förgasar dem och sedan blandar dem med syre. Ett lätt tryck av en nedåtgående kolv i en 



cylinder för då till expansion och denna blandning övergår i ett gasformigt tillstånd med 

ca: 1800 gånger volymsökning. Därmed har vi fått fram ett drivmedel som är 

obrännbart. 

Amerikanen John Andrew demonstrerade 1917 detta ämne inför det amerikanska 

marinministeriet. ( Se den schweiziska tidskriften "Tau". ) Undersökningskommissionen 

förklarade dock att han var en raffinerad svindlare. Då droppade han i några glasklara 

droppar av sitt koncentrat i 10 liter havs- eller sötvatten och krävde att dessa herrar 

skulle pröva blandningen i en explosionsmotor, varpå han upprörd lämnade dem. Då de 

gjorde detta prov exploderade motorn och man förstod då att ett drivmedel hade 

upptäckts men då man senare sökte efter Andrew fann man honom mördad i sitt hem. 

Så gick det för andra gången förlorat den upptäckt som atomtrollkarlen John Worell- 

Keely hade gjort före Andrew. År 1898 dog Keely och tog med sig sin hemlighet i 

graven efter att ha hånats och utskrattats i sin livstid. Innan han dog förstörde han sin 

hydropneumatiska pulsationsvakuummaskin. I denna kunde han upprepade gånger 

framställa en kall ånga som utlöste ett övertryck av 35 000 kg per kvadratcentimeter och 

som ställde alla bensinsorter i skuggan. 

Genom den nu överallt använda rörelsearten åstadkommer man en överstyrning och 

därmed emulsionsprodukter som verkar helt motsatt de nyss nämnda. 

Fettämneskoncentrat binds av syre vid en temperatur av över +40° C. Vid övertryck 

eller antändning genom ett kolvslag utöses då en förbränningsprocess. Detta 

fettkoncentrat användes i alla otto- och dieselmotorer. 

Inom medicinska kretsar vet man sedan någon tid att alla organ och deras 

sekret har motsatt laddningspotential. Därigenom uppstår svängningar och av dessa i sin 

tur potentialdifferenser som ger okända rörelsekrafter. Genom bipolär utjämning kan 

man utlösa olika rörelsearter. Å andra sidan är det också möjligt att genom skilda 

rörelsekrafter skapa de svängningar genom vilka den osmotiska insugningskraften 

överstiger den motpoliga tryckkraften. I detta fall får vi en molekylär uppbyggnad och 

en effektstegring hos "uttröttade" blod- och saftformer, som är fattiga på kvalitetsämnen. 

Om man däremot använder den akademiskt-tekniska rörelsearten så kommer en totalt 

motsatt potentialutjämning att ske. Insugningskraften försvagas. Den atmosfäriska 

tryckkraften ökar och sklerotiska avlagringar på blodkärls och saftkanalsväggar orsakar 

en förhårdning av dessa. Slutet är ett slaganfall (hos människor, ö.a.) d.v.s. att dessa 

förkalkade kärl brister sönder. Liknande förhårdnader uppträder också om t.ex. mogen 

stråsäd pressas ned till jorden av ett slagregn och det våta strået omedelbart därpå 

belyses av solen. I detta fall uppträder överstarka oxidationsprocesser i halmstrået som 

gynnar en kristallinsk strukturbildning i detta. Sådana halmstrån kan ej mer resa sig utan 

ruttnar. Hälsa och sjukdom är alltså beroende av den riktiga potentialutjämningen 

mellan bipolära laddningar. Därför säger också bibeln att då Gud bekräftade Moses 10 

budord sade han: "varken djur eller människa får närma sig en viss gräns, ty då är de 

dödens". 



M.a.o., att vara eller icke vara beror på hur de elektromagnetiska utjämningsprocesserna 

genomförs. Därför måste också jordens blod, vattnet, fördärvas och dö om man utsätter 

det för en för stark värme eller för starkt ljus och sätter det i en övervägande, ensidigt 

centrifugal och tryckstegrande rörelse. Detta sker i varje reglerat vattendrag och 

regleringsdamm. Vattnet förlorar sin bär- och släpkraft, blir trött och trögt och är dömt 

att sjunka till djupet. Piskar man det genom högvarviga tryckturbiner av stål, uppträder 

starka övertryck, vars svängningar tar själen från det omkringliggande grundvattnet. 

Genom detta kan för första gången de nuvarande, oupphörligt framskridande 

grundvattensänkningarna förklaras. Också källorna i botten på en sjö måste sina om man 

muddrar ur den eller sänker dess botten alltför djupt och därmed försvagar de ytliga 

vattenskiktens filterverkan. 

Hur skiljer man då en emulsion förorsakad av ultraljud från en äkta emulsion där 

fettkoncentrat binder syre som blivit inaktivt? 

De vibratorer man använder idag kan visserligen framställa en förening eller blandning 

av vatten och ca: 600 000 fettmolekyler i den finaste fördelning. Men en emulsion eller 

sammansmältning av de båda motsatserna är omöjligt att åstadkomma. Ett naturenligt 

exempel på verklig emulsion visar oss däremot ett moderträd som svänger sina grenar 

för att ge sina plantor nere vid marken en näring med högt värde. De vippande bladen 

och grenarna diffunderar syret så att detta får just det tillstånd som de unga träden kan ta 

upp. En högvärdig emulsion uppstår också när forellen suger in vatten blandat med 

högvärdiga råämnen och emulgerar detta med sina gälar, d.v.s. använder det för sin egen 

uppbyggnad. Resterna av denna korsning av diffusionsämnen går uppströms i 

vattendragets längdaxel och upprätthåller som en sugningsenergi den labila positionen 

hos fisken som står orörlig (av denna orsak) i denna biomagnetiska längsaxel. Fisken 

kvävs genast om man med krok och metrev drar den nedströms med samma hastighet 

som det strömmande vattnet. Det samma händer om man friställer ett ungt träd av 

skuggart (gran, ek, m.fl.). Också i detta fall inträder, som följd av alltför starka 

trycksvängningar i saftsystemet, en regelrätt kvävning, eftersom det unga trädet bara kan 

upptaga filtrerade högvärdiga ämnen via sina diffusionsvägar. Så kan också den hårda 

belastning som drabbar ett friställt skuggartsträd förklaras. Detta börjar annars (normalt) 

växa för fullt först när det själv kan skugga sitt rotparti och nedre del av stammen. Om 

det uppstår kärnröta i ett sådant träd redan i dess ungdom så är orsaken ofiltrerad 

solstrålning. De moderna metoderna för skogsplantering kan alltså ej ge det unga trädet 

de rätta förutsättningarna för en artenlig, sund växt. Sådana planterade unga skogar har 

ingen fullvärdig filterutrustning. De tar t.ex. upp lösta ämnen med vattnet och blir 

därmed vattenkonsumenter. Ett natursunt ungt träd har felfritt fungerande 

filteranordningar och tar genom dessa upp endast högvärdiga näringsämnen redan i 

deras eteriska form och blir därigenom en vattenproducent. I detta fall ökar grundvattnet 

i skogen ju mer ungskogen frodas. Detta grundvatten blir därmed till en ackumulator för 

uppsugningsenergin och grundvattnet hålles i ett labilt jämviktstillstånd i rotrummet. 

Överskottet på leviterande energier ger det unga trädet dess högvärdiga, eteriska näring. 

Av dessa exempel ser man redan de fel som den moderna skogsägaren gör genom att 

ändra de naturliga planterings-, skötsel- och avverkningsmetoderna - framförallt genom 

för stark gallring. Ytterligare exempel kommer i det följande. 



Uppbyggnaden av högvärdiga emulsioner beror av arten av rörelsen, impulser och 

legeringen hos alla växande livsformer. 

Om ett rörelse- eller impulsdon, t.ex. en järnplog, en fellegerad tryckturbin, en 

högvarvig propeller eller en tryckpump etc. rör sig övervägande centrifugalt, så 

uppträder elektriska nedbrytningskrafter (elektrolys). De strålar ut åt alla sidor utan att 

möta motstånd och bryter ned det omgivande grundvattnet liksom senare också cellerna 

i levande kroppar. Det är samma process som uppkommer om man leder en på 

konstgjord väg framkallad elström in i medier som vatten, blod och safter. 

Under normala (naturliga, sunda) förhållanden är bäraren och ackumulatorn vätet så 

mättat med äkta diffusionsämnen av hög kvalitet att marken, det ytligt avflytande 

vattnet, eller också ett moln, även vid mycket låga temperaturer av upp till - 50° C ej 

kan frysa. Men om ett propeller- eller reaplan med eller utan överljudsfart, rusar genom 

ett sådant moln så inträder ögonblickligen överstarka trycksvängningar. En stark 

isbildning är då den biologiska följden av den plötsliga urladdningen ur denna 

ackumulator. Av denna orsak måste man också skilja emellan avdunstnings- och 

ångbildningsförlopp. Så kan man t.ex. förklara det hittills gåtfulla störtandet av flygplan 

över stora skogar och högvärdiga floder och sjöar. Över dessa befinner sig nämligen 

övervägande negativt laddade energiämneskoncentrat vars plötsliga urladdning utlöser 

katastrofer om - som i detta fall, liksom i centrifugerat vatten - bär- och släpkraften 

försvinner allt hastigare, ju mer flygplanets hastighet ökar. 

I detta kapitel hör också alla moderna gödningsmetoder hemma som arbetar med ojästa 

fäkalier och innehållet i kloaker och gödselbrunnar. Om man sätter sådant innehåll i 

rörelse i lämpliga gödselbehållare med hjälp av naturriktigt utformade och legerade 

sugpropellrar (omvända propellrar) så uppstår på få dagar en äkta glasklar och luktfri 

emulsion. Den är då övermättad med högvärdiga uppbyggnads- och levitationsämnen så 

att den söker efter en naturlig utjämning med motsatt polariserade, atmosfäriska ämnen. 

De gestaltar den högvärdiga växtprocessen som inte är något annat än en 

kristallisationsprodukt av överladdade och därför uppåtstigande fruktämnesöverskott. 

Grekernas sagolika skördar kan hänföras till sådana naturriktiga gödningsmetoder fastän 

de ej kände till någon teknik. De undvek också de akademiskt-tekniska 

jordbearbetnings- och gödningsmetoderna. Genom sådana uppkommer 

förruttnelseprocesser som för till uppkomsten av parasitära skadedjur och naturligtvis 

till partiell förlust av fortplantningsförmågan. Därigenom kan också förklaras den 

långsamma med oupphörliga återgången av skördarna som bara kan dämpas i någon 

mån genom hetsande konstgödning, vilken dock ger destruktiva växter. Högvärdiga 

gödningsämnen kan endast uppstå i en kall jäsningsprocess. På samma sätt får man ett 

gott vin på ett år då en sådan jäsningsprocess verkar långsamt i en god vinkällare. Dessa 

högvärdiga emulsionsprodukter sönderfaller emellertid genast om källaren utsätts för 

alltför mycket ljus eller värme under jäsningstiden. Med naturriktigt konstruerade och 

legerade omrörare av sugpropellermodell kan en sådan kall jäsningsprocess genomföras 

på några veckor. Dessa emulsionsprodukter blir allt högvärdigare och rikare på 

kvalitetsämnen ju högre varvtalet är på en sådan fullvärdig sugpropeller. 



Om man däremot rör om samma blandning med en propeller av järn eller stål sker 

motsatsen. Också i detta ex. kan studeras de rörelsefel som hittills begåtts. 

Allt liv kommer från ägget eller fröet eller ur celler av alla slag såvida de har ett 

diffusionsfilter och kan andas. 

Vad menas med "andning"? Ingenting annat än befruktning av de fruktämnen av högsta 

värde som trängt igenom tarmfiltret ut i blod- och saftbanorna. Dessa ämnen har 

geosfäriskt ursprung, är alltså övervägande negativt laddade. Emulsionsprodukterna vid 

denna korsning av diffusionsämnen är - vid naturriktiga förhållanden - 

"biomagnetismen" genom vilken det blir en utjämning med kosmiska högkvalitativa 

ämnen. Produkten av denna högvärdiga korsning blir sedan - i sin tur - nytt liv, 

"LIVET". 

Av denna orsak måste varje biologs uppmärksamhet främst riktas på 

diffusionsanordningarna för höggradig filtrering. De finns också i varje ägg- och fröskal 

och åstadkommer urbefruktning av motsatt polariserade koncentrat av energiämnen och 

gör det möjligt för grodden att utvecklas. Gälar, lungor och varje slag av protoplasma, 

fungerar alltså som primära livsalstrare. Ingen kan verkligen påstå att denna 

urbefruktningsprocess rönt någon tillbörlig uppmärksamhet - nej, sannerligen inte. 

Genom för mycket ljus, värme och speciellt genom den övervägande centrifugala tryck- 

och värmestegrande arten av massarörelse, störde man livet i dess begynnelse på den 

mest fundamentala punkten - eller t.o.m. förstörde det. Efterföljande åskådliga exempel 

skall bevisa detta tungt vägande påstående. 

"Fisken lägger ägg utan skal och är därför hela sitt liv bunden till vattnet. Redan något 

högre utvecklade amfibier lärde sig att överdra sina ägg med en ännu starkare hud 

(filter). Först var den tunn som papper, senare drogs den över med kalk och blev hård 

som porslin. Och så var det där, det lufttätt slutna ägget - produkten av några årmiljoners 

bemödanden att kunna leva fritt rörligt i det atmosfäriska rummet" (citat efter dr. Fritz 

Kahn). 

Hur lyckades det då fågeln att frigöra sig från jorden? 

Hur kunde den lära sig att nästan utan ansträngning övervinna sin kroppstyngd? D.v.s. 

att lära sig att flyga. 

Fågeln lägger ägg med hårda skal i vilka andningsutrustningen för embryot sitter. Den 

utvecklar sig ur ett befruktat äggvitekoncentrat om den får den rätta andningen. 

Den färdiga fågeln har i sina fjäderpennor i vingarna ungefär liknande anordningar som i 

de skallösa äggen. I Sydamerika och Australien finns det lungfiskar som har en simblåsa 

av liknande art. I regntiden lever de i grunda vatten och andas med gälar. Under 

sommartiden vilar de i ett slags dvala. Under denna övergångstid ligger de i torra 

slamrör som omger kroppen som ett slags skal och andningen sker genom den nu till 

lungor omvandlade simblåsan (efter Kahn). Under denna tid sjunker temperaturen, som 

vid all vintersömn eftersom ett vakuum bildas - ett biologiskt vakuum som gör en 



insugning möjlig av högvärdiga andningsämnen (befruktningsämnen) som håller djuret 

vid liv. Dessa med andningen inkommande ämnena emulgeras med upplagrade 

koncentrat av fettämnen som dess djur tidigare lagrat upp som förråd för fastetiden. 

Hos fåglarna är det dock rakt motsatt. En fågel andas genom sina lungor då han vilar. 

Flyger han så sker andningen genom att den planetariska svängningen med vingarna 

tillför luftblåsorna andningsämnen. Luftblåsorna är i detta fall ackumulatorer för 

energikoncentrat. De fyller sig under flygningen och antar uppsvällda former - så som 

fiskblåsorna gör då fisken vill levitera. Dessa blåsor är inte fyllda med luft utan med en 

heliumartad gas som fågeln alltså kan framställa genom korsning av diffusionsämnen 

och som ger levitationskraft och därmed besjälar hans kropp. 

En världsberömd anatom sade en gång: "jag har öppnat hundratals levande och döda 

kroppar men har aldrig funnit någon själ." "Själ" kommer från det grekiska ordet "selen" 

(Selene - den attraherande mångudinnan!) och är ett biomagnetiskt energikoncentrat. 

Detta förklarar inte bara fågelns flykt utan också de hittills oförklarade fenomenen med 

flyttfåglarna som har speciellt väl utvecklade själsceller. Med hjälp av sin 

svängningsprotoplasma kan de nästan utan ansträngning nå sina avlägsna resmål utan att 

inta föda under tiden. Flyttfåglarna skapar (nämligen) också sin näring genom 

spänningsmotsatser som utlöser ett för ändamålet tjänligt temperaturfall och som s.a.s. 

fjärrstyrs. 

Detta nästan helt immateriella uppdrifts- och framdriftsämne kan praktiskt taget 

kostnadsfritt framställas i speciellt konstruerade och legerade, blodkärlsartade eller 

saftkärlsliknande spiralapparater. Därigenom är övervinnandet av tyngdkraften löst på 

naturlig väg. Alla nuvarande framdrivningsanordningar för båtar, flygplan etc. blir då 

museiföremål. 

Den nuvarande tekniken är också passé i den form som den nu används. Genom den blir 

människorna också allt dummare ju mera uppluckrade kropparna blir genom brist på 

kvalitetsämnen. De blir därmed också impotenta i förväg och odugliga att fortplanta sig. 

Nu åter tillbaka till fågelflykten, som visserligen har variationer, men i princip är rätt 

enhetligt reglerad. Svängningsformen skiljer dock flyttfåglarna från den bofasta fågeln. 

Mest karakteristiskt hos långflygarna är vingställningen och svängningsrörelsen hos 

albatrossen som i viss mån simmar fram genom lufthavet. Hans vingspetsar är långt 

framsträckta för att därmed kunna fånga in luftmassorna och med en långt utsträckt 

vingskruvning spola in luften i sig och omkring sin egen strömningsaxel. 

En helt annan vingföring visar oss luftens konung, örnen. Han skruvar sig uppåt till 

stora höjder för att där nästan orörlig sväva omkring i stora cirklar och spana över sitt 

näringsområde. Han är ingen utpräglad rovfågel utan högfjällens renhållningsman som 

har till uppgift att enligt naturens ordning fälla allt som är livsodugligt och rensar alltså 

ut det mindervärdiga för att tjäna en naturlig, sund återväxt. 



Hur är det nu möjligt att denna tunga fågelkropp kan sväva omkring i allt snävare cirklar 

i högfjällets tunna luft, utan märkbara slag med vingarna och liksom hånande 

tyngdlagen? 

Den visa naturen har försett honom med speciellt konstruerad protoplasma i 

vingpennorna. Den bildar ackumulatorer som kan lagra uppdriftkrafter. Men den 

fungerar ändå på ett väsentligt olika sätt än en med lätt gas fylld luftballong vilken - som 

bekant - exploderar då den når högre, specifikt förtätade luftlager. 

I princip uralstrar örnen uppdrifts- och uppbyggnadskoncentrat, vars utstrålning till 

omgivningen - speciellt ovanför honom - betingar ett biologiskt vakuum. Det är samma 

uppsugningskraft som låter ståndforellen blixtsnabbt fly uppför strömmen. 

Biologiskt vakuum är en hittills outforskad gåta. Nu är gåtan för första gången löst, ty 

utan den planetära rörelsen vore det omöjligt att skapa. Det är detta biologiska vakuum 

som gör andningen möjlig - också för människan. Sauerbruch upptäckte det - mellan 

lungorna och bröstkorgen. 

Andningen förklarar befruktandet av bipolära högvärdiga ämnen i ämnesomsättningen 

och gör den utbredda meningen illusorisk att hjärtat skulle vara en hydraulisk betingelse 

för blodomloppet. Sticker man igenom lungsäcken så förloras förmågan att andas. 

Sticker man igenom protoplasman i örnens vingpennor så kan han inte längre sväva 

förrän skadan läkts. Redan genomskjutandet av en enda punkt i vingarnas protoplasma 

gör örnens flykt tung och svår, om han överhuvudtaget längre kan flyga. 

Använder man dessutom en glödande nål vid genomstickande av vingpennan så är det 

för alltid slut med hans flygning eftersom såret då ej läker ihop. I fångenskap atrofierar 

denna protoplasma, t.ex. hos ankor, gäss och höns. Även sångfåglar som hållits lång tid 

i fångenskap måste, om de på nytt bli fria, öva länge för att få igen sin flygförmåga. 

Lärkor kan efter lång tid i fångenskap genom långvarig övning under samtidigt drillande 

återfå förmågan att åter stiga uppåt. Utan drill går det däremot inte eftersom denna 

skapar den för lärkan lämpliga svängningsrörelsen. 

Och nu till en iakttagelse som ledde till att jag på maskinell väg kunde naturtroget 

kopiera fågelns flykt. Denna iakttagelse kommer också att leda till att de gamla folkens 

kultur åter kan upplivas, med deras helt annorlunda kemi, meteorologi, astronomi och 

medicin. 

Grundvalen för detta, sedan årtusenden förlorade mänskliga vetande, bildar det som man 

nu kallar "helande magnetism". Det var Franz Anton Mesmer, född 1734 i Iznang vid 

Bodensjön, som återupptäckte den. Ingen anade att han inte endast hade återupptäckt en 

förlorad gammal kunskap om den naturliga biotekniken, han hade också upptäckt den så 

berömda "baquetten", ett trolleri av speciell konstruktion och legering. I denna 

framställde han magnetiskt helande vatten och de sjuka fick hålla i järnstänger som 

pekade ut från apparaten, från vilken biomagnetisk högvärdig energi strömmade ut till 

dem. 



Allt levande kommer från urformen - ägget 

Luftens konung, örnen, häckar på mer eller mindre syrefattiga höjder där han lägger 

speciellt utformade ägg i skuggiga hålor. Diffusionsmunstyckena hos dessa ägg låter 

endast det mest högvärdiga tränga in till äggets inre. I de zoner där örnen lever är det ej 

något tomrum utan de är fyllda med speciellt förtätade energikoncentrat, delvis i nästan 

eteriskt tillstånd. Dessa ämnens inflytande har örnen att tacka för den uppbyggnad av 

biomagnetiska uppdriftsenergier som redan börjar i det embryonala tillståndet. Kopierar 

man nu dessa äggformade uppbyggnadskärl i vilka de finaste diffusionsmunstycken är 

inbyggda och för man vanligt vatten i sådana behållare i en planetär rörelse under 

hermetisk isolering mot luft, ljus och värme (förutom att även några andra krav skall 

vara uppfyllda) så upplever man det mesmeriska läkeundret. Man uppnår helandet av 

sjukdomar som annars är ohelbara med fysikaliska läkemedel. Varje fysiker häpnar över 

att detta vatten ej längre lyder lagen för kommunicerande kärl utan skenbart stiger uppåt 

även i glasrör med en innerdiameter av 3-4 cm. I verkligheten bildas nytt juvenilt vatten 

när de i glasröret uppåtsträvande biomagnetiska högvärdiga energierna korsar sig med 

atmosfärens inströmmande, övervägande positivt laddade strålning. 

Detta specifikt täta "nyvatten" är nästan utan tyngd. Berör man det däremot med spetsen 

av en nål av järn (stål) på ytan så sjunker det genast. I detta fall urladdas de övervägande 

biomagnetiskt överladdade levitationskrafterna via nålen till kroppen hos den som håller 

i den. Allt detta bevisar verkligheten hos det av Mesmers samtida utskrattade 

"läkeundret" med hans baquett. Samma funktionskrafter bildas också i blodet hos den 

embryonala örnen. Om man tänker denna tanke naturriktigt till sitt slut förklaras också 

den gåtfulla svävningsförmågan hos den uppväxta fågeln då den skruvar sig uppåt i ett 

medium där den naturliga tyngdkraftförlusten börjar. 

Det är tillräckligt bekräftat och bekant att blodet och safterna rör sig planetärt. Ingen har 

dock hittills kommit på iden att kopiera denna fenomenala rörelse också inom området 

med atmosfäriskt tryck för att på det sättet skapa biomagnetiska sugkrafter uppåt. 

Egentligen är det ej heller att undra på att de akademiskt-tekniska utbildade lärda, trots 

talrika demonstrationer, ännu ej anser det möjligt att övervinna tyngdkraften, som endast 

existerar inom det atmosfäriska livsrummet. Låt oss emellertid se på några 

åskådningsexempel i naturen. 

Hur är det möjligt för en ursprunglig vattenväxt att frigöra sig från vattnet? 

Hur kan en ursprunglig vattenväxt lära sig att leva på land nästan utan vatten (se Sven 

Hedin: "Stora Hästens flykt, s 40, där det berättas om hur de ädlaste sädesslag växte i en 

vattenlös sandöken) ? Hur kan sädeskorn behålla sin grokraft i årtusenden (i faraonernas 

gravar) ? 

Jo, för att växten, sedan årmiljoner, omger sina frön med ett hårt skal. I ändan på 

rotspetsen bildades s.k. fruktämnesfilter som endast låter det högvärdigaste tränga in i 

växtens inre. Dessa filter stoppar lösta ämnen och deras bärare vattnet. Endast 

näringsämnen av fjärde dimensionen kan passera i form av renade (filtrerade) 

högvärdiga ämnen vilka alstrar förökade och kvalitativt förbättrade växter. Om denna 



diffusionsanordning skadas, t.ex. bränns sönder av konstgödning, så blir detta filter 

poröst. Samma gäller om man utsätter sädeskornet för en för stark värme eller starkt 

ljus. Filtret blir då genomsläppligt och snart börjar återbildningen eller kräftgången som 

följd av en felaktig livsrytm. Plantan degenererar, fröet blir tomt och ruttnar som ett för 

varmt lagrat hönsägg. 

Botaniken har hittills ansett att växten drar till sig och tar upp lösta ämnen med vattnet. 

Dessa specialister har förbisett de skallösa rotspetsarna som faller samman som 

daggdroppar om de utsätts för direkt solljus endast någon sekund. Då blir nämligen 

kanalen i rotspetsen öppen och nu tar växten verkligen upp olösta näringsämnen istället 

för lösta (jästa). I växten verkar också ett biologiskt insugningsvakuum som botaniken 

ej heller haft en aning om. 

Om man t.ex. förbinder snittytan på snittblommor så lever de lite längre därför att de då 

tvingas använda de filter som finns i stängeln för att rena näringen. 

Om man sticker ned snittblommor av alprosen, som normalt har mörkröda blommor, i 

kalkmjölk så får de en smutsigt vit färg. Utsätter man kalkmjölken för 

ultraljudsvibrationer så blir blommorna rent vita. Denna vitsot som orsakas av bristen på 

röda saftkroppar är ett slags leukemi. Detta är fingervisning åt läkarna som förgäves 

söker hejda blodförfallet. De förbiser att leukemi har att göra med övertryck i blodet 

som måste inträda då man förhindrat diffusionsämneskorsningen (i naturen, ö.a.). 

Leukemin är och förblir oläkbar så länge tillförseln av äkta emulsionsprodukter ej är 

reglerad. Nu kan man också begripa vad det indiska helande systemet yoga egentligen 

innebär. Det är inget annat än den reglering av en fullvärdig andningsprocess som inte 

endast tjänar tillförseln av befruktningsämnen (syre, ö.a.) utan också en renad 

fruktämnestillförsel. 

Det måste alltså uppträda förruttnelse- och nedbrytningsprocesser där obefruktade 

näringsämnen av hög klass blir liggande av en eller annan orsak. Befruktade 

äggvitekoncentrat måste få andas och därmed bli utvecklings- och fortplantningsdugliga. 

Därför kan man hänföra alla slags cancerarter till störning av den livgivande rytmen. 

Betraktar man den akademiskt-tekniska rörelsearten från denna aspekt måste varje 

lekman inse att genom ökning av tryckkraften, redan på atomnivå (av metafysisk 

karaktär), spärras livgivandet på de mest fundamentala punkterna i varje medium som 

förs i en naturvidrig rörelse (jord, vatten, luft). Därmed kan kräftgången börja. Så måste 

t.ex. en högvarvig tryckturbin, ett Peltonhjul, en tryckpump eller en propeller, bygga upp 

nedbrytningsenergi. Detta gäller också varje rörelsedon av järn vilket verkar tryck- och 

värmestegrande. Uppbyggnaden av äkta emulsionsprodukter kan endast ske genom 

riktigt legerade don med urform (äggform!), rörelseanordningar med bevarandet av ett 

noggrant reglerat rytmspel. 

Det svåraste vid dessa förklaringar är att man måste använda fackuttryck som f.n. är helt 

obekanta eller som nu tjänar andra uppfattningar. Därmed är det omöjligt att undgå 

begreppsförvirring och det kan uppstå ett intryck av att min framställning bara är en lek 

med ord för att imponera på fackfolk. Men dessa fackmän har aldrig tänkt över att med 



varje livets andetag förnyas tillförseln av kvalitetsämnen och att livsviktiga processer, ja 

kanske den viktigaste, nämligen det biologiska vakuumet förlamas om tillförseln av 

kvalitetsämnen spärras. Begreppet biologiskt vakuum fattas ännu i alla vetenskapliga 

fackböcker. Samma gäller för begreppen "levitation", då man tills nu bara känt till de 

formellt oövervinnerliga gravitationskrafterna och lagarna för energins konstans och 

ekvivalens. 

Om begreppen "planetära" eller hydrauliska rörelsearter kunde man ej göra sig några 

föreställningar eftersom man ej hade någon aning om de mot varandra verkande 

funktionskrafterna. Därför har man gjort det lätt för sig och förklarat att mina 

framställningar endast var utopier i vilka jag jonglerar med obegripliga saker. 

Detta säger jag här i all korthet för att det efterföljande bättre skall förstås. 

Vilken roll spelar det bärande ämnet vatten vid dessa ombyggnads- och 

uppbyggnadsprocesser? 

I naturen går ingenting förlorat. Därför är det egentligen nu oriktigt att tala om att 

vattnet försvinner. Det finns mineraler och andra mellanämnen som har en hög halt av 

s.a.s. utkristalliserat väte. Detta uttryck får ej förvilla. Man måste här med ordet väte 

(Wasserstoff) föreställa sig något annat än ordet vanligen brukar betyda. (Schauberger 

menar här tydligen ett förstadium till vatten, "vattenämne", ö.a.). 

Goethe låter Mefisto säga: "Jag såg på mina vandringar också människor med 

kristallgestalt." Så måste man också föreställa sig det vatteninnehåll som i speciellt hög 

grad t.ex. finns i bärnsten. Detta är ett fossilt hartz (stelnad växtsaft) vars kemiska 

formel är C40H64O4. Under inga förhållanden räcker dock denna formel till för att 

definiera denna egentliga koncentration av högvärdig material 

(Oberwertkoncentrationen). Dessa blir fria och intar sitt vanliga tillstånd då man sätter 

detta energikoncentrat i planetär rörelse. Därigenom uppkommer sugkrafter (på 

atomnivå, ö.a.) vars mätbara fenomen är ett biologiskt vakuum som emulgerar bipolära, 

högt utvecklade energier. (Schauberger använder här som ofta ordet "Überwerte", något 

som utvecklats så långt att det är mera än materia, ö.a.). Därvid uppstår en specifikt 

förtätad, rumslös ny bildning. 

Varje ny form behöver sin artriktiga bärare som egentligen är det nödvändiga motstånd 

som behövs för varje utjämningsprocess. ( Jfr. motståndet i en elektrisk krets som är 

nödvändigt om en spänningsutjämning skall ske mellan två olika poler om det ej skall 

bli kortslutning, ö.a.) Utan detta är ingen inre rörelse möjlig, eller - hur man nu vill kalla 

det - ingen pulsation möjlig som kan tjäna den lokala omlagringen (av laddningar?, 

ö.a.). 

Den naturliga omvandlingen av havsvatten till sötvatten - eller bruksvatten är ej möjlig 

utan bärnsten. Detta förklarar varför Östersjön, där stora mängder bärnsten är lagrade, 

nästan har drickbart vatten. Till detta område hör också fenomenet att is av havsvatten 

som har legat ungefär ett år i rum med atmosfärtryck, knappast kan skiljas från 

sötvatten. Havsvatten utskiljer nästan helt syrefattigt kondensvatten om man i en 



filtersäck utsätter det för direkt solljus. Därvid är den helt motsatta temperaturrörelsen 

nödvändig gentemot den då man vill utvinna sötvatten ur havsvatten. 

Destillerat vatten verkar i längden som ett gift. Därför måste eskimåerna och invånarna 

på tundran, som är tvungna att dricka dåligt vatten ur cisterner kompensera detta genom 

att äta föda som är rik på tran eller fårtalg. Om eskimåerna skulle äta ägg en längre tid 

skulle de gå under eftersom deras tarmfilter är annorlunda (grövre) än hos människor 

som mest får sin föda från varmblodiga djur. Om mjölkkor bara kort tid får ängshö från 

sura sankmarker så ändrar sig genast mjölkens fetthalt. Gödslar man ängar med ojäst 

gödselvatten så undviker betesdjuren detta bete även om det ser saftigt ut. 

Vad menas med begreppet "biologiskt vakuum"? 

Detta är en icke-rumslig energikoncentration som kan ge intryck av lufttomhet. I 

verkligheten är det ett biomagnetiskt fält som har de största attraktionskrafter 

(sugkrafter). Det tar vatten, blod och safter med i sitt släptåg för att under sin väg uppåt 

livgöra dem i en planetär rörelse. En vatten-, blod- och saftcirkulation är ej möjlig i 

naturen utan en inspolande rörelse. 

Dagens fysiker och kemister menar med vakuum ett rum där luften förtunnats. Man 

uppnår detta genom en rak sugverkan på syrehaltig luft. Men detta har inget att göra 

med biologiskt vakuum. Ett sådant kan man bara skapa genom en roterande sugspiral. 

Man måste alltså använda helt andra anordningar för att uppnå det fullvärdiga förtätade 

kvalitetsämnestillståndet. Biologiskt vakuum har ingenting att göra med förtunnad luft. 

Med detta begrepp beträder vi istället ett helt nytt område. Goethe försökte förklara det 

med orden "det evigt kvinnliga" eller "det som attraherar allt". För att alstra detta 

specifikt förtätade kvalitetsämne måste fasta, flytande eller gasformiga medier anbringas 

i ett speciellt utformat och legerat kärl. Sedan beror det på rörelsen - ty allt måste 

bringas i en inspolande rörelse enligt en cykloid spiralrymdskurva. Ungefär så som en 

sandvirvel beter sig då den skruvar ihop sig och i vars axelmitt en intensiv förening sker 

av bipolärt laddade grundämnen. Det uppstår på visst sätt en legering av motsatt 

polariserade differenta ämnen på syrets bekostnad (syre = solenergiavfall i gasform). 

Denna bindningsförmåga hos syret till eteriska kol- och kolsyreämnen av hög kvalitet 

var hittills obekant. Därför är också begreppet "implosion" ännu så gott som obekant, 

denna absoluta motsats till "explosion". Lika obegriplig (som implosionen, ö.a.) är vid 

första anblicken de företeelser som följer denna, nämligen förädlingen av 

kvalitetsämnen. Genom en reglering av varvtalet i de biotekniska anordningarna 

uppkommer ett temperaturfall i riktning mot anomaliepunkten och denna temperatur - 

vid anomaliepunkten - kan nästan hållas konstant. 

Vid detta, relativt högsta specifikt förtätade tillstånd hos det rumsliga syret blir detta så 

inaktivt (passivt) att det bindes och delvis förtäres av det motsatt polariserade ämnet 

(vätet, ö.a.). Därvid måste anomalietillståndet hos det senare beaktas, där det nämligen 

uppnår sin högsta aktivitet. Det är här onödigt att här hänvisa till speciellt utformade 

katalysatorer. Så uppstår ett biomagnetiskt fält av geosfäriska högkvalitativa ämnen 

(Überwerte) vars överskott strålar ut lodrätt. På vägen uppåt drar dessa krafter med sig 



omgivande råämnen (för en utveckling, ö.a.). Det uppkommer en konstgjord cyklon, en 

"luft- och vattenslang" som drar med sig allt som ligger inom denna tornados område. 

Helt motsatta effekter får man om man leder medier i en centrifugal rörelse, inifrån-utåt. 

Då får man istället en temperaturhöjning som tilltar med omloppshastigheten hos en 

sådan rörelse (se vindtunneln). 

Ett biologiskt vakuum verkar som ett övertryck av ungefär 1 atö. Genom 

svängningsstegringar hos implosionen ökas denna kraft emellertid hundra- eller 

tusenfalt. Därigenom kan man förklara den oerhörda kraften hos en cyklon i en 

virvelstorm. (Vid Beukela-cyklonen uppmätte man energier = den som skulle uppstå vid 

explosionen av 140 atombomber, utg. anm.) 

Vid implosionen uppträder ingen värme, och inte heller det för varje tekniker bekanta 

rörelsemotståndet. Tvärtom växer här den avgivna effekten eftersom massorna i rörelse 

blir allt kallare. Inom parentes kan nämnas att man på denna väg också kan framställa 

det magnetiska, nästan helt värmefria ljuset. De kalla ljuseffekterna hos djuphavsfisk 

visar att detta bara kan skapas vid speciella spänningstillstånd hos vattnet på dessa stora 

djup. Eftersom denna speciella spänningsart nästan kostnadsfritt alstras genom den 

planetära rörelsen ligger det inom den naturnära människans förmåga att utan 

ansträngning övervinna den tyngdkraft som bara finns i det atmosfäriska rummet och att 

också göra detta ifråga om sin egen andliga och kroppsliga tyngd. 

Vad menas med begreppet planetär massarörelse? 

Då det rätt tunga fröet från en lind frigör sig från trädet när det är moget, drivs det av 

vinden kilometervägs under samtidig bromsning av sina två arkimediska 

propellervingar. Denna naturliga bromspropeller använder man nu märkvärdigt nog till 

drivanordning i tryckturbiner eller på fartyg och flygplan. Ju högre varvtalet är på denna 

bromspropeller, ju mer sjunker vattnet runt omkring. Nedbrytningseffekter kan uppstå 

på själva propellern - turbinen (kavitation, ö.a.) som gräver stora hål i godset. Ingen 

känner till den rätta orsaken eftersom den röntgenstrålliknande, vågrätt utgående 

strålningen först då kan mätas om man bromsar dess hastighet starkt med ett fettfilter 

(paraffin, ö.a.). Denna strålning verkar elektrolytiskt inom en stor omkrets. 

Till detta kapitel hör också nedbrytningen av jorden genom snabbgående traktorplogar 

av järn. Förutom urladdning av vattnet i jorden genom rostslöjan som bildas, för denna 

hastiga rörelse hos den hårt mot tiltan tryckta vändskivan till trycksvängningar som 

förstör den fina harmonin i markens egna svängningar. Den verkar på jorden som 

jazzmusiken på våra öron. Inget under då att som följd av detta utvecklas en värld av 

parasiter, som det är totalt meningslöst att utrota med gift, eftersom de ständigt bara 

ökar i tillväxt genom våra nämnda jordbruksmetoder. 

Planetär rörelse är inte bara en inrullande rörelse, utan denna rörelse rör sig också mot 

en spets lik en sockertopp. Därvid blir radien för omloppsrörelsen allt mindre och 

hastigheten allt högre. I centrum för denna inrullande virvel alstras en förtätning som 

utvecklas till en alltmer sugande rörelsepol. 



Denna förtätning inskränker sig ej bara till det materiella rummet. Materien "lyfts" 

istället upp till en rumslöshet (energitillstånd, ö.a.) genom svängningarnas ökande. 

Rumslösheten alstrar ett biologiskt vakuum. Man måste därvid föreställa sig den 

materiella världens struktur energimässigt och "finmateria" - mässigt som en pyramid 

varvid vi har det breda materiella rummet nedtill och ovanför ett energirum som blir allt 

mindre och mindre men som är fyllt av energimässiga och " finmateria" -bildningar. 

Den planetära inrullningen - vi ser den i planeternas lopp - har ingen fast axel. Inte 

heller är inrullningen cirkelrund någonstans. Man kan snarare tala om en äggformad 

bana som har en ändlös väg. Utvecklingen har alltså inga gränser. 

Leder man jord-, vatten- eller luftmassor i en sådan skruvformad rörelse så stiger den 

tillsatsenergi som utlöses med kvadraten på omloppshastigheten. Av allt detta kan vi 

förstå vilken nedbrytning av energisubstans som utlöses av den centrifugala, 

akademiskt-tekniska rörelseformen och hur fattiga vi redan har blivit. 

Då det gäller jordens bearbetning på detta sätt, så är det fråga om en oupphörlig 

förstörelse av vårt dagliga bröd - om denna utveckling fortsätter. 

Livet är oförstörbart 

Det är rörelseformen som avgör om patogent eller sunt liv skall uppstå. De nyaste 

forskningsresultaten har överraskande visat att det ej finns ett i längden sterilt vatten. 

Det urartar väl under händerna på naturfrämmande tekniker men reser sig sedan mot 

denna behandling och ställer till katastrofala härjningar. Om människan trots detta ej 

förstår vilka fel hon har begått så sjunker vattnet ner i jorden och flyr till ökenområdena 

där det på stora djup bildar underjordiska strömmar i vilka det åter kan röra sig 

planetärt. 

Till och med ur uppbrända (förkolnade) bakteriekulturer uppstår nytt liv. Detta blir 

parasitärt om rörelsen och behandlingen är felaktig. Om emellertid en sådan kultur 

kommer i en jord som ej satts i felaktig rörelse av människan så blommar verkligt liv 

åter genast upp. 

Vår nutida vetenskap har förbisett att det finns två olikartade temperaturrörelser. Den 

ena är vattenbildande, den andra vattennedbrytande. Denna okunnighet får vi också 

tillskriva den omständigheten att man hittills ej lyckats förvandla havsvatten till 

sötvatten, i varje fall ej på ett billigt och naturligt sätt. 

Enligt den kalla metoden är det möjligt att rena förorenat vatten från bakterier. Detta har 

naturen gjort i årmiljoner. 

På kort tid skulle ett paradis kunna skapas om människan lärde sig inse att man ej kan 

ersätta en uråldrig art av uppbyggnadsrörelse med en onaturlig akademisk-teknisk 

rörelseform. 



Varje uppbyggnad måste föregås av det restlösa nedbrytandet av jordiskt liv. 

Utan sitt eget avfall kan ingen ung - utvecklingsmässigt sett äldre - generation utvecklas 

vidare. Därför är en evig ro för de döda otänkbar eftersom de efterkommandes själar 

byggs upp av de dödas jordiska livsrester. 

Redan Goethe erkände att det också finns människor i kristallgestalt. De hårdaste 

klippor byggs upp och eroderas bort allteftersom de andas naturriktigt eller naturvidrigt. 

Man kan t.ex. studera en bergkristalls tillväxt. Den slutar genast växa om dess födelseort 

förändras klimatiskt genom för mycket ljus eller värme, eller om den omgivande luften - 

som normalt skall vara mättad med högvärdigaste näringsämnen av diffus karaktär - 

förändras genom för starkt ljus eller överhettning eller nedsmutsning. Av detta kan man 

också förstå att orsaken till ungskogens långsamma bortdöende betingas av förändringen 

i de naturliga planterings-, skötsel- och avverkningsmetoderna samt brist på 

utvecklingsviktiga näringsämnen. 

Till hälften drog "hon" honom - till hälften sjönk "han" hän. 

För att förstå detta lika gäckande som utvecklingsviktiga rytmspel i sin fulla betydelse 

skall vi här närmare beskriva vattnets födelse i daggdropparna. Dagg kan bara uppträda 

på alldeles speciella ställen och orter. Dessa måste ha alla de geografiska 

förutsättningarna för den redan beskrivna diffusionskorsningen. Dessutom måste platsen 

ligga så till att urbefruktningen av geosfäriska högutvecklade energier kan ske 

vinkelriktigt mot den uppgående morgonsolens strålar. Man får ej bortse från den 

bestämda temperaturen eftersom det endast är så länge som solstrålarna ej ger någon 

värme som de kan bygga upp vatten. Så snart de blivit varmare brister daggdropparna. 

På lämpliga platser visar sig i spetsen på gräset såpbubbleliknande bildningar som är 

anrikade med hemlighetsfulla uppdriftsämnen. Dessa små blåsor utbildas på morgonen i 

gryningen, just då det blir anmärkningsvärt kyligt. Då solen går upp och de första 

strålarna träffar detta urägg så följer urbefruktning av innehållet. Resultatet, födelsen, är 

ett glasklart vatten som fyller blåsan till 2/3. Ovan detta är ett vattenlöst tomrum fyllt av 

ädelgas som håller daggdroppen i svävande tillstånd ända tills den avmagnetiseras av 

det ökande solvärmet. Då blir droppen tung och börjar hänga nedåt varvid den också 

böjer ned grässtrået. Detta är ett tecken på att den magnetiska vidhäftningskraften ännu 

fungerar. Slutligen brister denna vattenballong och det vatten som ur-bildats i den 

genom diffusionskorsning sipprar ned utefter grässtrået. Därpå svajar åter strået upp i 

upprätt läge och stänker då daggvattnet omkring sig. Om man går ut i daggen och 

beträder sådana små energissäckar med varma fötter känner man en egendomlig 

pirrande känsla. Går man med väl smorda skodon genom daggvått gräs så färgas sulor 

och ovanläder gula och börjar släppa igenom vatten. Går man istället på alpängar en hel 

dag, där daggen hela dagen håller på att avdunsta, så överdrages istället skorna med ett 

glänsande fettämne som verkar som ett filter som bättre skyddar mot regnvatten än den 

bästa insmörjning. Denna kunskap om att det rörde sig om den bästa inoljning man kan 

tänka sig har nästan helt glömts bort. De gamla skogvaktarna och bönderna kallade den 

för "den sista smörjelsen" som man måste ge varje frökorn för att göra det 

ogenomträngligt för vatten och groddstarkt. Sådana frön gror då även på uttorkade 



marker och ger den bästa tänkbara växt. Att all säd (frö) nu har så dålig grobarhet och 

ruttnar beror på den dåliga vård den får. 

Redan under mognadstiden kan man se hur fröet förstörs hos skuggträdarter som 

friställs för alltför mycket ljus. 

På samma sätt förlorar vattendrag som får för mycket värme och ljus sin biomagnetism. 

Flodernas vatten förlorar sin fortplantningsförmåga, börjar tyna bort och dö ut. Det blir 

formligen kvävt eftersom det har förlorat sin förmåga att ta upp den infallande 

strålningen och därför ej kan befruktas. Sådana vattendrag förlorar också stabiliteten i 

fallsträckorna emedan den motoriska axel som uppstår ur temperaturdifferenserna har 

förlorat sin kraft. Denna kraft fungerar annars som en ordnande broms eftersom den vid 

lägsta temperaturer utövar en sugkraft på vattnet i riktning mot källan. 

Planetärt fört vatten är en dynamo som sänder en strålning som energisubstans in i den 

omgivande marken och därmed främjar växtligheten. I reglerade vattendrag är denna 

dynamo bortkopplad. 

Hur kan man exakt bevisa denna växelverkan? 

Det kan man ej med nuvarande mätmetoder eftersom vi ännu ej har mätinstrument för 

detta frekvensområde. Det rör sig om energier som på medelbara vägar skapar allt det 

som vi ser omkring oss men som aldrig direkt framträder som orsak. De är endast 

mätbara då de är på återgång i utveckling (lägre frekvenser?, ö.a.). 

De enda medel med vilka man kan bromsa dessa energistrålar så att de blir mätbara är 

genom plattor av fettämnen. Då kan man också iakttaga de olika ljuseffekterna och 

fastställa om dessa strålar är uppbyggande eller nedbrytande. Normala motstånd går 

denna strålning igenom utan att bromsas på något sätt, likgiltigt om det är glas, porslin, 

metaller eller mineral. 

Vattnet alstras av högvärdiga, övervägande lodrätt strålande krafter av detta slag om 

man korsar dem med en diffus motstrålning, under ljus-, värme- och luftisolering. Allt 

efter det besjälande (befruktande) ämnets kvalitet visar sig en i blågrönt skimrande ton. 

Högvärdigt vatten är alltså inte alls färglöst. Detta vatten kan bara uralstras med hjälp av 

den ursprungliga inrullande rörelsearten, men man får absolut ej med detta begrepp 

föreställa sig en ensidig centripetal rörelse. Sådana ensidigt verkande slag av 

massarörelser finns det inte. Den sugande kraftkomponenten måste emellertid vara den 

övervägande. 

Sådant vatten rör sig nästan ljudlöst och har en så hög specifik vikt att då stark kyla 

inträder, som förtätar ytlagrets innehåll av syre och väte, kommer metalliskt legerade 

kalkstenar av visst slag att flyta upp till ytan även om vattnet står stilla. Vid vattenytan 

får de genast en isrand omkring sig och efterhand bildas på detta sätt ett 

sammanhängande istäcke, späckat med sådana stenar, varigenom en underkylning av det 

underliggande vattnet hindras. 



Biomagnetiskt överladdat flodvatten fryser aldrig utan visar en svag temperaturökning 

om yttertemperaturen sjunker under en viss grad. I sådana fall börjar det växa en yppig 

vattenkrasse på botten av sådana vattendrag. De gamla skogvaktarna använde denna för 

att naturligt maskera sina rovdjursfällor. Detta fenomen - vattenuppvärmning vid stark 

kyla - var hittills oförklarlig. Den blir dock genast begriplig om man betraktar de skilda 

spänningsslagen som uppkommer om man rör vattnet i en planetär eller en centrifugal 

rörelse. 

Hur kan man skilja magnetiskt laddat vatten från sådant som har annan art? 

Detta kan man bara göra indirekt, så långt det rör sig om olika art av laddningar. Därför 

kan inte heller kemisten avgöra om vattnet är nyttigt eller ej. Han känner bara till det 

vatten som kommunicerar, d.v.s. spänningsmässigt befinner sig i en labil jämvikt och 

inte längre är fortplantnings- eller utvecklingsdugligt. Denna förmåga förlorar t.o.m. 

högkällvatten då det kommer in i det atmosfäriska området. Därför kan biomagnetiskt 

överladdat vatten endast framställas på konstgjord väg och kan då användas som en 

allsidigt verkande medicin. 

Man använder då bäst kondensvatten - d.v.s. ett saltfattigt men syrerikt, genom sol eller 

värme avmagnetiserat vatten som är destillerat eller starkt urkokt. Vill man använda 

havsvatten som utgångsprodukt så måste man först kondensera detta genom den kalla 

strömningsmetoden vilket endast kan ske med hjälp av särskilt utformade och legerade 

sugspiraler. Dessa arbetar mycket billigt och man kan få önskad mängd kondensvatten 

på kortaste tid. 

Detta råvatten som är nästan kemiskt rent fylles på en hermetiskt sluten, äggformig 

behållare som är väl isolerad från ljus, värme och luft. I detta kärl skapas ett biologiskt 

vakuum med hjälp av en omrörare för planetär rörelse. Genom lämpliga katalysatorer 

och en tillsats av övervägande negativt laddade salter uppstår biomagnetism. Denna 

bindes i det inneslutna vattnet så som man ackumulerar elektrisk ström (i ett batteri, 

ö.a.). 

Om man nu sticker ned ett glasrör med godtycklig diameter men med största möjliga 

väggtjocklek i detta vatten så stiger dettas biomagnetiska emanationer uppåt, vilka 

genom inverkan av kyla i omgivningen binder syre från luften i röret. Om nu vissa andra 

förutsättningar finns uppstår nytt, juvenilt vatten i röret, vilket - i likhet med högvärdigt 

grundvatten som befinner sig i en labil jämvikt, i viss mån svävande - sakta pulserar. 

Genom den nyss nämnda sugpropellern i behållaren alstras biomagnetism kontinuerligt i 

vattnet och denna leviterar uppåt, genom vattnet och luftrummet ovanför detta in i röret 

och binder det syre som finns där. Vi får på det sättet en kontinuerlig bildning av 

nyvatten som stiger till vilken höjd som helst i röret, allt eftersom den biomagnetiska 

uppladdningen fortskrider och vi får på detta sätt som en konstgjord springkälla. På 

detta sätt ledde de gamla kulturfolken biomagnetiskt överladdat vatten upp till de på 

stora höjder liggande heliga lundarna. De använde också sugpropellrar som arbetade 

tvärtemot de akademiskt-tekniska tryckpropellrarna. Som stigrör använde de natursten 

som de hopfogade med ett murbruk av sand och kalkdamm jämte biomagnetiskt vatten, 

på samma sätt som romarna sedan gjorde sitt cement. 



Dessa rörsystem kan man ännu finna i pyramider i Mexiko (gravkammare). De är väl 

bibehållna. Man finner dem också i form av 50 ton tunga obelisker som förvandlats till 

diffusionsanordningar genom att deras porer har sintrats fulla. Eftersom de nödvändiga 

katalysatorerna ej saknas i dem så fungerar som verkliga äggskal. Därför är de regelrätta 

andningsanordningar som gör det möjligt för de i dessa murar inneslutna massorna att 

frigöras. Så uppstår (också) ur en äggviteblandning som får andas riktigt en levande 

kyckling, början på en livsprocess. I ändan på ett sådant stigrör springer det besjälande 

läkande vattnet fram. 

Denna naturliga himmelsfärd underlättades genom gyllene tak och spetsar. Vi har sett 

hur vattendjur och amfibier befriade sig ur vattnet genom allt bättre äggskal och kunde 

stiga upp i luftrummet. Detsamma gjorde dessa naturnära folk, dess ledare och 

ödesstyrmän (överstepräster och konungar). Evolutionens mening är ju att stiga ett 

trappsteg högre i utvecklingen. 

Så utopiskt allt detta än må låta, så enkelt - lik allt naturligt - låter sig denna 

förnyelseprocess förklaras genom det naturligt reglerade förvandlingsflödet. Massa 

förvandlas till energi och denna i sin tur till flera och förädlade växt- och andra 

livsformer om man naturtroget kopierar utvecklingens förutsättningar. 

Betraktar man däremot de nuvarande världsåskådningarna som förkunnar den eviga 

vilan efter döden, samtidigt som de hotar med evig pina i helvetet eller låter de dödas 

själar avancera till himmelska halleluja-sångare - ja, då är det ett sannskyldigt under att 

man i atomenergins tidsålder ännu kan tro på sådana bibliska legender och förvandla 

ursprunglig sanning till sagor. 

Man tror och hoppas förgäves på att kunna skapa paradisiska förhållanden med hjälp av 

en felaktig rörelseform. I verkligheten har den jordiska tillvaron - som är ensartad och i 

den givna formen bara en gång förekommande - förvandlats till ett helvete. 

Det är nästan ett dåligt skämt av världshistorien att det endast och allenast är den 

felaktiga rörelsearten hos jordens urkälla, vattnet, som utlöst dessa missförhållanden. I 

hela den civiliserade världen är vattnet på flykt emedan vattnet berövats möjligheten till 

sin utveckling av människan, genom att hon förstört dess artegna rörelseform. Även om 

världen ännu en tid kan leva på sin rovdrift och förefalla leva i välstånd, så blir den dock 

ständigt fattigare och går en fruktansvärd framtid till mötes. 

Denna värld är fel programmerad och man börjar nu omsider förbanna dem som 

uppfann våra tekniska djävulsslavar och utvecklade dem så att man bara behöver trycka 

på en knapp för att radera ut hela den gudomliga skapelsen. 

"Blanda himlens och jordens ämnen och i hela ditt liv skall du leva fri, oberoende och 

lycklig" - heter det i det äldsta ariska testamentet, som en naturnära vis man en gång 

graverade in i en smaragd, en den hårdaste sten. Ingen kunde tyda denna uråldriga skrift 

som var gåtfull och obegriplig för skolvetenskapen. Var det då en högre ledning eller en 

märkvärdig slump vi har att tacka för att denna, sedan årtusenden gömda djupaste 



utvecklingshemlighet (till sist) avslöjades av de stummaste varelserna på denna jord. 

Det var de i den brusande högfjällsbäcken stående orörliga forellerna som avslöjade 

denna hemlighet för en naturnära ung skogvaktare som var begåvad med ett s.k. 

arvminne. 

Hur upptäcktes det till synes så harmlösa rörelsefelet som dock har farligare 

verkningar än en vätebomb? 

Det var en söndagsmorgon för ca: 35 år sedan då jag var på jakt efter fågel 

som jag skulle göra ett stavhopp över en fjällbäck som var ungefär en meter bred, 

glasklar och starkt forsande. Jag sökte efter fäste i bäckfåran för spetsen på min alpstav 

och skrämde då upp en forell som for iväg uppför bäcken som om den skjutits iväg från 

en bågsträng. Genom sina färger var den så väl kamouflerad att inte det skarpaste 

jägaröga kunnat se den (då den stod stilla, ö.a.). Genom mitt huvud flög nu följande 

frågor: 

1. Hur har forellen kunnat komma hit när bäcken strax nedanför den här platsen stupar 

ner i ett 100 m högt vattenfall där vattnet faller sönder som en slöja? 

2. Hur kan denna fisk stå orörlig i denna fjällbäck som t.o.m. satte alpstaven i sådana 

vibrationer att jag höll på att tappa den? 

3. Hur skall man förklara att forellen, då den blev skrämd, for uppför strömmen som en 

"oljad blixt", och som ett hån mot tyngdkraftens lagar? (Senare skulle det visa sig att 

forellerna svävande kunde fara upp för många meter höga vattenfall - inuti fallaxeln 

för att de under lektiden skulle kunna nå källområdet som låg på över tusen meters 

höjd.) 

4. Varför frös inte vattnet i högkällorna ens vid - 30° C? 

Detta vatten behåller sin normaltemperatur + 4° C även under den varmaste sommartid. 

Till dessa källor sökte sig de skadeskjutna eller sjuka vilda djuren för att antingen få 

sina smärtande sår eller inflammationer helade eller också för att få dö där utan plågor. 

Var de vid källorna lade de knappast märke till den framsmygande jägare som gav dem 

det barmhärtiga nådaskottet. De gamla jägarna kallade dessa källor för "helande vatten". 

Det lindrade gikt och andra ålderskrämpor och leende i mjugg avslöjade de att detta 

vatten bevarade eller återgav dem deras mannakraft in i hög ålder och att feodalherrar 

som började bli lite halvdanna i den vägen aldrig försummade att sörpla i sig detta 

vatten ur ungdomsbrunnen. 

Efter första världskriget gick de stora feodala jaktherrarnas förmögenheter förlorade. Då 

började också den stora rovdriften på skogen t.o.m. i de mest avlägsna områden. Med 

hjälp av s.k. slagportsflottning flottade man ner timret från stora höjder och på kort tid 

gjordes de naturliga, sunda källbäckarna till ruiner. Miljoner kubikmeter av de mest 

värdefulla gamla skogsbestånden föll offer för andra mer rationellt arbetande 

flottningsanläggningar. Man tog ingen hänsyn till varningar och endast den brutala 

egennyttan regerade för stunden. Man hänvisade till den skenbart frodiga återväxten 



som stod där i monokulturer, rättade som soldater och som gav en helt ny skogstyp. Men 

redan efter några decennier visade det sig att dessa - efter skolvetenskapliga metoder - 

uppdragna bestånd av unga träd genomgående visade en svampartad struktur. De 

förstorade årsringarna var ingenting annat än begynnande trädcancer. Nästan 

genomgående är dessa nyplanteringar så gott som förlorade. De är inga 

vattenproducenter utan vattenkonsumenter eftersom de endast kan bygga upp en porös 

och vattengenomsläpplig protoplasma i rotspetsarna - om de nu överhuvudtaget kan 

bygga upp någonting alls. 

I runt tal en kvarts miljon hektar tidigare skogsmark är nu oplanterade eller går ej längre 

att plantera - och förvandlas långsamt till stäpp (karst). I dessa områden stiger 

temperaturen i rotzonen över + 9° C. Över denna temperatur försvinner grokraften och 

varje återuppbyggnad av anspråksfulla ädelträarter blir omöjlig att genomföra. Enda 

utvägen är - om man nu överhuvudtaget kan få tag i utvecklingsdugligt frö - att ge detta 

"sista smörjelsen", d.v.s. förbättra den utvecklingsviktiga diffusionshuden på konstgjord 

väg (se exemplet med amfibierna). 

Dör skogen så dör vattnet. Man torterar också vattnet till döds genom att bygga in 

tryckturbiner, genom att räta ut de vattendrag som ännu för vatten och förgifta detta med 

avfall. I detta förgiftade vatten dör t.o.m. de parasitära skadedjur som annars frodas så 

yppigt i det som ruttnar. Om inget sker snart kommer våra egna barn att falla offer för en 

naturkatastrof som skulle ställa Bibelns syndaflod i skuggan. 

Avsikten med denna framställning är att påvisa de felaktiga rörelse- och impulsmetoder 

som nu används på hushållningens alla områden. Vidare att rikta uppmärksamheten på 

att lämpliga anordningar för att på nytt uppbygga övervägande biomagnetiska 

energikoncentrat åter har upptäckts efter decenniers långa studier av ståndforellerna. 

De regerandes uppgift är att söka efter medel och vägar för en oundviklig omställning 

och sedan så hastigt som möjligt genomföra denna. Därigenom skulle en fruktansvärd 

framtid kunna besparas ungdomen. 

Mycket av det som står här blir säkert ej förstått - och kan ej förstås - eftersom 

användningen av fackuttryck och nypräglade sådana uppfattas fel av även fackmän som 

kan vara sympatiskt inställda. För den som ej tänker objektivt kan alltsammans 

uppfattas som endast lek med ord. Många kommer (också) att uppfatta det sagda som 

angrepp på kyrkans dogmer eftersom - enligt deras åsikt - Gud både ger och tar livet och 

att livet är resultatet av en gudomlig vilja, även då livsprodukten är ett missfall, en idiot 

eller en allmänfarlig förbrytare. För den som tänker så har denna bok inte heller skrivits 

eftersom den människan varken är i det tillståndet eller har viljan till att genomföra 

ordnande ingrepp i begynnande kaos. 


Översättare: Olof Alexandersson 

Maj 1954. 



Originalets titel: Entschleierte Naturgeheimnisse. In der Wandlung liegt die Ewigkeit. 



Den påbörjade förändringen 

Redan i min tidigaste ungdom var det min varmaste önskan att lära mig förstå naturen 

och så närma mig den sanning som jag varken kunde finna i skolan eller i kyrkan. 

Därför drog jag mig ständigt ut i skogen. I timmar kunde jag sitta och studera det 

rinnande vattnet utan att bli trött eller uttråkad. På den tiden visste jag inget om den 

stora hemlighet som finns gömd i vattnet. Jag visste inte heller att vattnet är bärare av 

livet och urkällan till det som vi kallar medvetande. Aningslöst lät jag det rinnande 

vattnet strömma förbi framför mina ögon. Först efter flera år märkte jag att det rinnande 

vattnet magnetiskt drar till sig vårt medvetande och tar med sig en del av detta. Det är en 

kraft som kan verka så starkt att man övergående förlorar det egna medvetandet och 

ofrivilligt somnar in djupt. 

På det sättet började jag så småningom att leka med dessa hemliga krafter i vattnet. Jag 

överlät på vattnet mitt s.k. fria medvetande för att låta vattnet tillfälligt arbeta med detta. 

Omsider blev det djupt allvar i den leken när jag upptäckte att man på detta sätt kan låta 

sitt medvetande utträda ur kroppen och övergå till vattnet. 

När jag sedan återtog medvetandet så berättade detta för mig sällsamma ting ur vattnets 

inre värld. På det sättet blev jag en forskare som s.a.s. kunde skicka ut sitt medvetande 

på upptäcktsresor. Jag erfor därigenom sådant som förblev okänt för andra människor 

eftersom de inte kände till detta att människan har förmåga att sända sitt medvetande 

överallt dit ögat ej kan se. 

Detta, med förbundna ögon övade skådande, gav mig slutligen en förbundenhet med den 

hemlighetsfulla naturens eget väsen som jag nu långsamt började få kunskap om och 

lärde mig förstå. 

Det blev mig efterhand klart att vi människor är vanda att se allting bakvänt och 

felaktigt. Den största överraskningen var dock att få klart för sig att människan låter det 

värdefullaste rinna bort till ingen nytta medan hon av det stora andliga endast behåller 

avfallet. 

Vi lär oss detta beteende i huvudsak ur böckerna som visserligen uppkommer ur 

intuition men nästan undantagslöst har blivit till ett slags förnuftets sophögar och endast 

i sällsynta fall har något att göra med en ursprunglig andlighet. Jag blev därför till en 

fiende till de s.k. lärda som deponerar sitt andliga avfall i trycksvärta som de aningslösa 

massorna sedan uppfattar som helig andlighet och därför, fullt logiskt, blir fördärvade av 

detta. 

Som jägare fick jag alltmer en stor respekt för den s.k. instinkten hos de förmenta 

"lägre" djuren som naturförbundna fortsätter att tänka i samma riktning som naturen på 

oförfalskat sätt byggt in i djurets hjärna. Långsamt gick det upp för mig att det 

medvetande som människan, som naturens sista länk, fått av den uppbyggande naturen, 

har blivit till en stor fara för den egensinnigt tänkande människan och hennes omvärld. 


Den påbörjade förändringen

Det fria medvetandet är i verkligheten det mest ofria så länge den naturliga människan 

inte lärt sig att ändamålsenligt använda denna gudagåva. 

Allt i naturen byggs upp stegvis. Det s.k. förståndet är i regel en fågelfri sak som hotas 

av tusen faror och också drabbas av tusende faror som är riskablare än den tanklösa 

människan kan ana. Därför finns det så mycket lögn i världen och därför har människan 

också sjunkit allt djupare i en gemen sump. Denna utveckling kom sig av att människan 

följde falska recept som gavs henne av våra största filosofer vilka överförde sin 

halvkunskap på en logik som man i allmänhet kallar matematik. 

Ingen mindre än Kant hävdade ju felaktigt att ett vetande som ej närmar sig 

matematiken inte är någon vetenskap. På det sättet blev människan, istället för en 

skapare på jorden, en ganska gemen spekulant som allt mer och mer avlägsnade sig från 

det som var sannolikt. Så förlorade hon alla förenande band med naturen och blev i 

ordets verkliga mening "fågelfri". 

Människan vande sig vid att hänföra allt på sig själv och översåg därvid att den verkliga 

sanningen är något mycket svårfångat som den sig ständigt ombyggande hjärnan nästan 

omärkligt producerar. Det som blir kvar är för det mesta sådant som vi med stort arbete 

och mycken möda låter plugga i oss och fastna i oss och som är alltför tungt och 

komplicerat för att fritt och obesvärat kunna flyta ut som en fri tanke. Det vi kan 

åstadkomma utifrån sådana tankar kan inte bli annat än smörja som nu redan stinker mot 

himlen eftersom själva basen för vårt handlande redan var fördärvad och rutten. Ej att 

undra på att det alltsammans och överallt gick på tok. 

Sanning finns endast i den allvisa naturen 

Så kom massan av människor omedvetet att bli företrädare för en pseudokunskap som 

antingen skilde människan från jorden eller från himlen och därigenom tog bort det som 

är värdefullt och har kvalitet. En del av massan binder sina händer i ett meningslöst 

arbete som endast har förstörelse som sluteffekt. Den andra delen binder sin själ vid 

meningslösa fjättrar som vi kallar dogmer och som endast är en uppfinning av vilseförda 

människor. I naturen finns inga dogmer eftersom allt där är i ett evigt flytande tillstånd 

och därmed en evig växling råder. 

Den tid är inte långt borta då människorna kommer att bli fria och lära sig att uppfatta 

livets grundmening utifrån eget vetande. Det medel är nu upptäckt som kan befria 

mänskligheten från osalig girighet och materiellt slaveri som den hamnat i genom att tro 

kritiklöst på allt. Detta medel är en maskin som dock inte har något gemensamt med 

nutida maskiners egenskaper. Denna maskin är organiserad natur och den är i stånd att 

förvandla olika ämnen i uppbyggande mening eller att förädla varje slag av materia. 

Produkten av denna förädling är eteriska ämnen som gör allt levande och förökar allt så 

att överflödet på alla ting kommer att lösa människorna från slavarbetet. Så kommer 

människan, som utvecklat sig till en rövare eller förödare av allt, långsamt att åter 

frigöra sig från materialismen och bli vad hon en gång var, mänsklighetens krona, sista 

ledet i en organisk byggnad, organisator och Skaparens företrädare på jorden. Ett 



gammalt ordspråk säger att allt redan har funnits och allt sker två gånger liksom 

människan är född tvåkönad, god och dålig, vis och tillika outsägligt dum. 

Denna maskin kommer, liksom i paradiset att göra människan arbetslös, en arbetslöshet 

som dock inte har något att göra med den nutida förbrytelsen i världen. Istället för det 

nutida arbetet kommer det att bli en tjänstgöring som människan från början var 

bestämd för, att tjäna naturen. Denna tjänst hos naturen består i att dosera och organisera 

de grundämnen som kastats in i denna värld och som människan skall fördela likformigt 

och meningsfullt. De energikoncentrat som då uppväxer i överflöd måste överallt verka 

lika och därigenom utlösa en jämlikhet som nu föresvävar oss som sant broderskap och 

ömsesidig fördragsamhet. 

Pseudokommunismen kommer att dö ut och i dess ställe kommer en sann kommunism 

som Kristus predikade för redan 2000 år sedan. Denna kunde emellertid inte utvecklas 

tidigare eftersom vetandet om naturlagarna var en hemlig kunskap hos endast de övre 

skikten och folken själva var för omogna för att förstå den sanna läran. Därför måste 

mänskligheten vandra den bittra lidandesvägen och uppfinna en teknik som, lik allt vad 

människan gjort första gången, var ensidig och därför obrukbar. På gränsen till det 

självmord dit den nuvarande tekniken med säkerhet kommer att föra oss om vi fortsätter 

att använda den, upptäckte människan emellertid det medel som kan rädda henne från 

den totala undergången. Denna maskin kommer att minska det lufttryck som råder på 

jorden varigenom automatiskt ett överflöd uppstår på jorden eftersom då en 

hämningslös återfödelse sker hos allt som en gång måste dö för att det var en 

förstagångsprodukt och därför ensidigt. 

Genom den förandligade återfödelsen kommer människorna att vänja sig vid att ära och 

akta det ur jorden återuppståndna livet. De kommer att likna bina vilka som bekant 

fördelar och ger samtidigt som de tager. 

Efter att ha lärt sig att röva och taga kommer människorna nu att lära sig att giva. I allt 

sitt görande kommer de att undvika oorganiska kroppsformer och lämna det nuvarande 

vansinnet att skapa energi och kraft genom att hetta upp uppbyggnadsämnen. 

Den nu uppfunna organ-maskinen kommer att uppfylla varje människans önskan, den 

som en uppbyggnadsvillig människa kan ställa. Men den kommer å andra sidan också 

att förinta allt som var osant, spekulativt och lögnaktigt. 

Det var min uppgift att uppfinna denna maskin. Det återstår nu den väldiga uppgiften att 

finna människor som förstår att organisera den förändring som förestår vår tid. 

Översättning ur: IMPLOSION nr. 67 


Originaltitel: Der Umbruch beginnen 



Livet kan ej förstöras 

Vad menas med begreppet "planetär rörelseart" ? 

Planetär är en rörelse som går från väggen till mitten (på ett rör) på ett inspolande sätt. 

Det kan vara en vatten-, luft- eller jordrörelse. Ämnena (i jord, luft eller vatten) som då 

sättes i rörelse är i väsentlig grad bipolära och har varandra motsatt polaritet, t.ex. 

kolväte och syre. Alla inblandade ämnen som har en högre atomvikt än vatten kommer 

att centreras till virvelns mittaxel. Det vakuum som uppkommer understödjer därvid 

förbindningen mellan varandra motsatta medier och polära spänningar, varvid ena 

gången uppkommer en kvalitetsförsämring och andra gången en dito förbättring. Det 

avgörande är vilken kraft som överväger. 

Bildligt talat motsvarar denna rörelseart svängningsrörelsen hos en uppåtstigande örn 

som stiger i en skruvrörelse och med vingspetsarna styr luftmassorna till en virvel 

omkring sin egen axel, en rörelse som båda är riktad "omkring sig själv" och "in i sig 

själv". Omkring örnens droppformade kropp sker en "inspoling". På det sättet 

uppkommer längs kroppen en emulsionsprodukt av biomagnetisk art som urladdar sig i 

fjäderpennorna. Dessa uppladdas då och blir till en ackumulator vars innehåll bidrar till 

en leviterande effekt på fågelkroppen som (alltså) innehåller både uppbyggnads och 

uppdriftsämnen. 

Dessa levitationsämnen uppkommer om man sätter en blandning av syre, kol, väte och 

kväve i en spiralrörelse. Detta skall ske i en äggform som är väl isolerad och sluten mot 

ljus- och värmepåverkan. Det uppstår då i denna blandning en jäsningsrörelse lik den 

som uppträder i en god vinkällare. Detta är den kalla jäsningsprocessen. 

Livet är oförstörbart 

Senaste tidens upptäckter och forskning har visat att det överraskande nog ej finns ett 

sterilt vatten. T.o.m. ur förbrända bakteriekulturer uppstår nytt liv och växande om man 

sätter denna rest i planetär rörelse. Denna oförstörbarhet kan kanske förklara den 

gödningsverkan som jordiska livsrester av alla slag utövar, likgiltigt om det rör sig om 

utskilda fäkalier eller slagger som blir kvar vid en förbränningsprocess. Sådana 

gödningsämnen är emellertid mindervärdiga eftersom det är fråga om rester av 

oxidationsprocesser. Genom värme eller liknande strålning (röntgenstrålning) har de 

urladdats och berövats sina uppbyggnads- och uppdriftskrafter. De söker därför att draga 

till sig nya livskrafter från omliggande medier, speciellt grundvattnet. Detta urladdas 

och sjunker efterhand allt djupare. 

Så kan också grundvattensänkningen i närheten av vattenkraftverk förklaras där man 

byggt in vattenturbiner av stål som fungerar med tryck. Tryckturbiner, peltonhjul och 

också snabbgående jordbruksredskap (plogar eller kultivatorer) har större skadeverkan 

ju hastigare de rör sig centrifugalt och alstrar värme. Samma gäller också för 

flygplanens propellrar som verkar som en dynamo i luften. De urladdar luften och 

sänder ut fördärvlig strålning. 


Livet kan ej förstöras

Dessa nedbrytningskrafter på atomnivå uppstår också om man för ett gott källvatten - 

som ännu är geosfäriskt överladdat - genom järnledningar med rund profil eftersom 

dessa är överladdade med syre. Om sådant vatten sedan sipprar ut t.ex. genom läckor 

och bildar vattensamlingar som sedan användes för bevattning, så verkar det som ojäst 

latrin eller fäkalier upplösta i vatten. Det rör sig i båda fallen om översyrliga bildningar 

som avskilts ur livsformer för att dessa ej skall skadas av nedbrytningsprocesserna och 

förstöra varje vilja till ny gestaltning. 

En nedbrytningsprocess kräver tillsatsvärme. Detta förklarar ökningen av patogena 

skadedjur och organismer som man sedan måste bekämpa med gift. Man förbiser att 

varje tillståndsändring orsakas av förändringar i grundämnesområdet vilka ständigt 

utvecklar allt utvecklingsfarligare parasiter ju mera felaktiga rörelse- och 

impulspåverkningar drabbar livets groddzon. 

Om man däremot låter vatten strömma i speciellt utformade och legerade anordningar 

för spiralrörelse under hermetisk isolering från ljus, värme och luft så kyles vattnet (som 

innehåller kol, väte och kväve). Samma sker med gödselvatten blandat med finfördelade 

fäkalier om detta ledes på samma sätt i en sådan rörelse. Slutresultatet är ädelgödning. 

Vid ett bestämt varvtal utvecklas en produkt mitt emellan energi och materia som bidrar 

till uppbyggnaden av det vi kallar äggvitekoncentrat. 

Detta koncentrat förvandlas genast till nedbrytande hydrat om man utsätter det för alltför 

mycket ljus eller värme eller sätter det i hastig rörelse i eller med don av järn (stål). 

Medierna vatten, luft och jord bryts ner och deras produktionskraft försvagas ju mer 

man i dem alstrar elektrolytiskt verkande emanationer som ändeffekt i tidsbesparande 

rörelsedon och maskiner av alla slag. Man uppnår en kortlivad skentillväxt som här 

förfallets frö inom sig. Detta förfallets frö har utvecklats till den tekniska tidsålderns 

pest, cancern som angriper alla högre organiserade livsarter genom det översyrade 

dricks- och bruksvattnet. Genom livsmedlen förstör denna översyrlighet tänder och 

skelett och en här av läkare försöker stoppa igen hålen i tänderna. 

Havsvattnet som försörjer de olika världsdelarna med vatten förlorar denna egenskap 

genom att en naturfrämmande teknik och industri förgiftar vattendragen. Ändå har detta 

vatten i sig i finaste fördelad form metalliska och mineraliska spårelement som i ett 

embryotillstånd innehåller uppbyggnadens frö i sig. För att åter utveckla det döende 

havsvattnet måste man fylla det i en nära nog helt tät skål. I en sådan konstgjord urform 

tillsättes antisyraartade ämnen och kolsyra. Därpå sätts blandningen i rörelse mot 

inspolning av en speciellt utformad anordning för bildande av spiralrörelse. Som redan 

nämnts kommer vattnet då att pendla in emot + 4° C, vattnets anomaliepunkt. 

Härigenom uppnår man först en uppdelning av de ingående bipolära grundämnena. 

Översyrade grundämnen centrerar sig mot rörelseaxeln tillsammans med tillsatta 

negativt laddade sediment och atomiseras mekaniskt genom spiralrörelsen. Därpå förs 

de uppåt på ett trombartat sätt och sugs på nytt in i den undre tredjedelen av kärlet 

roterande sugpropellern. Denna process får fortgå tills de inblandade ämnena ej längre 

är synliga för ögat. Om nu det uppkommande undertrycket nått 0,96 atö. och 

temperaturen +4° C så ändrar sig innehållets materiella karaktär. Syret, som är 



atomiserat solenergiavfall i gasform, bindes av motsatt polariserat kolämne. 

Slutprodukten av denna intima förmålning är högvärdigt dricksvatten som är i klass med 

högkällornas kvalitet. Om latrin behandlas på samma sätt får man som resultat ett idealt 

gödningsämne och en förbättrad växtlighet. 

För att åter göra jorden fruktbar skulle man, för att tala med dr. Fritz Kahn, plantera in 

så många konstgjorda ägg med helt täta skal i den kvalitetsämneslösa marken och sedan, 

som Moder Jord gör, sätta innehållet i en planetär rörelse. 

De nuvarande fysikerna, kemisterna, avloppsrenings- och jäsningsexperterna, de 

moderna skogs-, och lantbrukarna samt vattenteknikerna liksom energiteknikerna, kan 

endast se de tillståndsändringar som uppträda som följd av yttre miljöpåverkningar. Med 

sina förprogrammerade föreställningar kan de därför ej begripa vilka väldiga 

produktionsökningar vid samtidigt stigande kvalitet, som skulle kunna uppnås om man 

gjorde allting tvärtom mot vad som nu sker i hela den civiliserade världen. 

Av samme orsak (som ovan nämnts) lägger fiskarna sina ägg i kallt källvatten, 

amfibierna i kalla hålor. Fågeln lägger ägg med hårda skal och påverkar dem med den 

temperatur som svarar mot deras anomalietillstånd. 

När solens värme är ringa på morgonen och avtar mot kvällen så tilltar istället solljusets 

intensitet. Därför lägger örnen sina ägg på stora höjder i gropar på skuggiga klippväggar. 

Endast på mornar och kvällar lämnar fågeln äggen för att söka föda. I annat fall skulle 

det nödvändiga och konstanta anomalietillståndet hos äggen ej kunna bibehållas. 

Djuphavsfiskar och amfibieartade ålar lägger sina skallösa ägg, som endast är täckta av 

en mjuk hinna, i det mörka, nästan helt ljusfria djupa havsvattnet. Ur äggen utvecklas 

sedan individer som har ett nästan otroligt ömtåligt skelett. Om man tar upp dem i 

vattennivåer där det atmosfäriska trycket råder bryter skelettet nästan omedelbart 

samman. 

Det varmblodiga livet behöver ljus och värme för att kunna bygga upp sitt hölje som 

skyddar själen, det biomagnetiska inre kraftfältet. 

Det kallblodiga livet kan undvara det starka filterskyddet ju mörkare och kyligare det 

omgivande mediet är. Trädarter som hör samman med ljusa växtplatser har tjock bark, 

de som skall stå mörkt har däremot tunn bark. Den moderna skogsägaren som övergivits 

av alla goda makter, planterar de senare ljust för att uppnå en förment "ljustillväxt". I 

verkligheten får hans träd endast molekylärt sönderfall, saftröta och cancer. 

Den naturfrämmande jordbrukaren luckrar upp jordens hårda yta - det hårda skalet - 

med maskinplogar av järn och uppnår till sist en nästan fullständig sterilisering av sin 

jord. Vattenteknikern förbiser att vattnet som rör sig ovan jord måste vrida sig som 

steken framför elden för att skydda sig mot solens hetta. Energiteknikern alstrar 

explosions- och expansionskrafter. Han förbiser att implosionskraften skulle kunna 

skapa obegränsad och kostnadsfri energi som skulle lösa en god del av de nuvarande 

världsproblemen. Som atomtekniker har han plockat sönder världens urverk i dess 



minsta delar. När han sedan skulle sammanfoga vad han plockat sönder fick han 

atombomben i handen som förintar allting och vars strålning förbränner honom utan eld. 

Vad skall väl ännu hända innan dessa narrar begriper något ? 


översättare: O Alexandersson 



Felaktig ämnesomsättning förstör vattnet 

(Ett brev från Viktor Schauberger.) 

Den nya spiralplogen av koppar och med denna samhörande nya gödningsarten i 

naturlig sammansättning (potensämneskoncentration) som ger en påfallande 

skördeökning även på vattenfattig jord, utan användning av konstgödning, kommer att 

beskrivas i något kommande nummer av Weltgewissen. Det rör sig om en anrikning av 

kvalitetsämnen, ett begrepp som den nutida vetenskapen ej känner till. Som beskrivits i 

sista numret av Weltgewissen har de hittills mycket framgångsrika försöken stött på 

motstånd emedan bönderna har börjat frukta för en prissänkning på sina produkter när 

de sett hur en 60-procentig skördeökning inträtt redan första året. 

Den enda fördel de kunde se i den nya metoden var att man kunde spara in medel för 

bekämpning av skadedjur liksom inga parasiter heller uppträder i en sund naturlig skog. 

I en negativt överspänd (diamagnetiskt uppladdad) jord har parasiter ingen möjlighet att 

utvecklas. Endast i en positivt överladdad, ärftlighetssjuk, cancerogen mark kan 

skadedjur trivas och frodas. 

Med detta hänger ju också samman den ständigt tilltagande grundvattensänkningen 

eftersom decentrerat verkande strålning (emanationer) verkar nedbrytande på 

grundvattnet. Därigenom förlorar det sin levitationsförmåga och förmågan att på 

naturlig väg försörja växtvärlden. 

Så kan också förklaras den av Er omnämnda vattenbristen hos firma G.G. Djupa 

brunnar kan också överladdas positivt om man pressar in luftsyre oupphörligt i dem 

genom tryckpumpar. På det sättet skapas först ett mekaniskt och sedan ett biologiskt 

övertryck i det grundvattenområde som man borrat sig ner till. Som mottryck utbildas då 

i markens kapillärer förtätningar i dessa som täpper till dem liksom en slags skleros. Av 

detta följer sedan en positiv överladdning av det vatten som flödar till i 

grundvattenområdet som långsamt leder till strypning av dettas påfyllning utifrån. 

Sådana här fenomen informeras jag om på löpande band. Den mekanistiskt inställda 

vattenvetenskapen står hjälplös inför den här utvecklingen. Här rör det sig ju om 

ämnesomsättningssjukdomar som ständigt tilltar också i ytvattnet genom för stark 

oxidation som är den egentliga orsaken till den alltmer hotande vattenbristen. 

Det aktuella fallet vill jag förklara så här: Vattnet, jordens blod, ligger under samma 

lagar för utveckling som safter och blodformer i högre utvecklade organismer. Det rör 

sig här om reaktionspartner som har olika atomvikt. Så t.ex. binder 12 gr. reducerat kol 

under normala förhållanden alltid 32 gr. diffust syre. 

Sett i enheter så har kolatomen en vikt av 12, en syreatom 16. Om nu luftens syre 

pressas in genom tryckpumpar så förskjuter sig denna relation till nackdel för 

kolbehovet, eftersom det inpressade och därför varmare syret blir aggressivt och binder 

sin reaktionspartner. 


Felaktig ämnesomsättning förstör vattnet

Vattnet blir alltså översyrat och antar en kristallinsk struktur vilket medför tilltäppandet 

av markens kapillärer. Högvärdigt vatten har amorf struktur varur ett atomärt undertryck 

uppkommer till följd av volymsminskning som i sin tur ger en diamagnetisk 

energiämneskoncentration. Därmed växer en kraft som har sugverkan (i och kring 

vattnet, ö.a.). 

Genom en ökande tillförsel av negativt överladdat och friskt (kallt) vatten, uppträder 

istället en nästan helt omvänd emulsionsprocess (uralstringsfenomen), som gör att 

vattnet ökar i mängd och som för till en anrikning av kvalitetsämnen. Vatten som är rikt 

på kvalitetsämnen leviterar eftersom vattnet tas i släptåg av uppdriftskrafter om det är 

diamagnetiskt överladdat. Därmed kan man också förstå att äkta grundvatten dels sugs, 

dels skjuts uppåt. På det viset kan det stiga tusentals meter för att på bästa sätt ge näring 

åt växtvärlden. Så uppkommer de diamagnetiskt laddade läkeörterna. Men husdjur eller 

stengetter som betar på dessa höjder får ärftliga sjukdomar, får cancer och skorv, om 

växterna saknar dessa negativt laddade saftformer, samtidigt som de utsättas för de 

positivt överladdade solstrålarna. 

Denna instrålning ger ensamt starka feberfenomen i vårt blod, ja, t.o.m. nedbrytning av 

blodet om vi oskyddat utsätter oss för den på dessa höjder under längre tid. För starkt 

oxiderat vatten, safter, blod etc. kan inte längre binda alltför förtätat och övervärmt syre 

utan drabbas av kvävning genom att starka rekylkrafter uppträder som försvagar den 

naturliga ämnesomsättningen. Ty denna omsättning styrs (normalt) av de ovan nämnda 

levitationskrafterna. I deras ställe träder nu vid atomärt övertryck överstarka 

gravitationskrafter i verksamhet. 

Sannolikt är det detta som håller på att ske i brunnen hos firma G.G. och förr eller 

senare kommer de att förlora detta felaktigt behandlade vatten helt och hållet. Kanske 

kan det dock räddas om man beaktar följande: 

I första hand måste man hindra att luft sugs in vid sidan av tryckpumpen. Kolven, 

respektive kolvstången, måste tätas väl och i brunnschaktet måste det vara syrebrist. För 

det andra råder jag firma G.G. att kasta ner i schaktet bitar av koppar som hamrats mot 

trä samt lite silver, eftersom dessa katalysatorer verkar emulsionsstegrande, 

vattenförökande och vattenförbättrande. Man bör vidare genom kemisk analys 

undersöka vilka ämnen som fattas i det uppumpade vattnet. Detta kan man fastställa om 

man jämför det med vatten från en högkälla. Viktig är halten av bunden kolsyra, som 

kan stimuleras genom att kasta i några kolsyretabletter. Järn- och ståldelar (som kommer 

i beröring med vattnet) skall i möjligaste mån förkoppras eftersom järn och stål är 

paramagnetiskt överladdade. Järn- och stålplogar verkar ju som en dynamo. Elektriska 

emanationer utlöses som i sin tur verkar vattennedbrytande. 

Ofta får man en god effekt om man kastar i vattnet taklök 1 som torkat väl i skugga. 

Denna kyler vattnet och förtätar det därmed specifikt. Detta är ett urgammalt medel som 

våra mera naturnära förfäder använde med framgång. 

1 egentligen Hauswurzel, Dachwurz. 



Det vore riktigare att ägna mer uppmärksamhet åt de nämnda naturfenomenen än att 

ägna sig åt atomteknik genom vilken man skapar en ökande radioaktiv nedsmittning 

istället för potentiell anrikning av livskrafter. 

Men här predikar man för döva öron och först måste en katastrofal vattenbrist 

framtvinga användandet av gamla vårdmetoder för vattnet innan den nutida vetenskapen 

kan besluta sig för att rätta till de begångna rörelse- och impulsfelen som begåtts. Om 

det då inte redan är för sent! 

PS 

Som paramagnetiska metaller uppträder utom järn också nickel och kobolt (vars 

magnetiska verkningar redan är bekanta) samt osmium och nästan alla järnföreningar. 

Diamagnetiska är däremot framförallt vismut, antimon, zink, tenn, bly, koppar, silver 

och guld. Glas, kolsvavla och andra icke-ledande material visar sig som starkt 

diamagnetiska. Diamagnetismen spelar en utslagsgivande roll, bildar själva 

kvintessensen. Den uppstår om man utifrån-inåt, radialt-axialt för medier som luft, jord 

och vatten i cykloida spiralrymdkurvor under isolering från ljus, luft och värme. 

Eftersom den nuvarande tekniken inte känner till denna rörelseform, kan den inte heller 

alstra diamagnetism eller arbeta praktiskt med denna. Hittills har man enbart använt 

paramagnetiska och centrifugerande rörelsearter varigenom dekadenta 

spänningsdifferenser uppstår som stör livets uppbyggnad. 



Originalets titel: Falscher Stoffwechsel zerstört die Wassergüte. 

Den 24 februari 1958 




Ur ett brev till Olof Alexandersson 6.6.1956 

... 

Med bipolaritet menas spänningsskillnaden mellan geo- och atmosfär som regleras 

genom växlande temperatur. 

De nuvarande turbinerna utlöser - i likhet med alla andra tekniska maskiner idag - den 

"stigande" degenererande temperaturändringen. Sugturbinen (däremot) använder den 

"fallande", regenererande temperaturändringen. Dessa maskiner använder sig ej av 

någon geologisk tryckskillnad eftersom ett atomärt undertryck uppstår som 

motståndslöst lyfter driftvattenmassan och närmar den till anomalietillståndet = hälsans 

tillstånd hos vattnet, detta jordens blod och fysiskt förstfödde. 

Tryckturbinerna avlägsnar vattnet från anomaliepunkten = den biologiska nollpunkten. I 

detta fall växer motståndet mot rörelsen med kvadraten på hastigheten hos denna 

reaktiva temperaturhöjning. 

Sugturbinerna utnyttjar ekvivalenslagen i naturen (den mekaniska värmeekvivalenten 

till 1 kcal är 427 kgm arbete). Genom den naturriktiga omvandlingen av kalorier i 

mekaniskt arbete frigöres per kcal och sekund 427 kgm = 5,7 hk. Vid tryckturbiner 

uppkommer istället ökande motståndskrafter. 

De källor ur vilka - allt efter inverkan av en regenererande eller degenererande 

temperaturändring - uppkommer antingen kärn- och cellbildande eller kärn- och 

cellsprängande reaktionskrafter, är sediment i vilka verkliga spårelement (indifferenta 

energiämneskoncentrat med bipolär spänningsart) finns inneslutna, vilka - som 

reducerade återstoder av tidigare livsformer - invänta den naturriktiga rörelseimpulsen 

för att i denna kunna förvandla sig till energibildningar som sedan kan förökas och 

utvecklas. 

Vilka slag av strålningsarter som så frigörs avgöres av den aktuella riktningen hos 

temperaturförändringen. Korsar sig sedan denna strålning med en sådan av atmosfäriskt 

(kosmiskt) ursprung - uralstringen - så uppkommer ur denna korsning äkta eller oäkta 

emulsioner som sedan bestämmer den totala utvecklingens riktning - om denna skall gå 

framåt eller tillbaka. 

Stigande (degenererande) temperaturförändring utlöser decentrerande reaktionskrafter. 

Fallande (regenererande) temperaturförändring utlöser koncentrerande reaktionskrafter. 

Alla nutida maskiner, turbiner, pumpar, tryckskruvar (propellrar) etc. centrifugerar 

medier och förorsakar uppkomsten av nedbrytande strålningsarter. 

Implosionsmaskiner centripeterar medier. I detta fall frigörs ur de ovannämnda 

energiämneskoncentraten en strålning som verkar stimulerande och kvalitativt 

förbättrande. 


תתתתשסח

Härav följer att ju mer intensivt den nuvarande vetenskapen ökar den stigande, 

degenererande temperaturförändringen, ju snabbare går utvecklingen i fel riktning. 

M.a.o. den stigande temperaturförändringen är orsaken till den totala nedgången i 

ekonomi och kultur. 

Vetenskapen har alltså omedvetet strypt uppbyggnaden av kvalitet ju mer den menade 

sig uppnå tekniska framgångar. 

Denna upptäckt betyder det totala sammanbrottet för den - på en irreal rörelsebas 

uppbyggda pseudovetenskapen. Ytterligare kommentarer är överflödiga. 

Översättning: Olof Alexandersson. 



תתתתשסח

Viktor Schauberger i brev till professor Ude 

Vatten är ingen död kemisk substans utan jordens blod, som står under samma 

rörelselagar som blodet hos högt utvecklade livsformer och safterna inom växtvärlden. 

Vatten, blod och safter är medier som i sig gömmer de s.k. kromosomerna. Med detta 

menas här indifferenta energikoncentrationer ur vilka - allt efter rörelseformen hos dessa 

bärande medier - utvecklas decentrerande, kärn- och cellsprängande reaktionskrafter 

eller koncentrerande kärn- och cellbildande krafter. D.v.s. det utvecklas antingen - på 

atomnivå - nedbrytande eller livsfrämjande uppbyggnads- och tillväxtenergier. 

Floder i naturligt tillstånd rör sig meanderformat. Dessa meandrar är vaggan för jordens 

blod vilka bygger upp sig enligt den planetära rörelsen, d.v.s. radialt-axialt vridande sig 

omkring den ideella axeln - den diamagnetiska längsaxeln i cykloida spiralrymdkurvor. 

Denna diamagnetiskt överladdade jordaxel drar till sig omvarande rester av syre och 

väte från den eviga reningsprocessen (förädlingsprocessen) och sammanför och 

koncentrerar dem - förbinder dessa geosfäriska och atmosfäriska motsatser i diffust 

tillstånd. Produkten av denna emulsion - intima förening av dessa i motsatsförhållande 

stående grundämnen, är - under riktiga naturliga förutsättningar - diamagnetisk energi 

som övervägande urladdar sig i lodrät riktning. 

Detta uppflöde av emanation drar i sin tur till sig kringvarande rester av bipolär natur, 

koncentrerar och sammanför dem, och så växer denna uppdriftkraft och (efter-) sugkraft 

i kvadrat till hastigheten hos ett temperaturfall som jag har kallat en fallande 

regenererande temperaturförändring. 

Vid blodets och safternas kretslopp utspelar sig samma utvecklingsprocess. Det rör sig 

om ett energikretslopp som för med sig medierna vatten, blod och safter i släptåget. 

Detta har redan för decennier sedan prof. Jecek vid Berlins veterinärhögskola fastställt, 

vilket erkändes av prof. Virchov, som i det han gick ner från katedern och ställde sig 

bredvid den, förklarade att det finns inget blodkretslopp som pumpas fram av ett hjärta 

och att den f.n. vetenskapliga åsikten om detta är felaktig, onaturlig. När Virchov 

proklamerat detta steg han åter upp på katedern och fortsatte sin föreläsning på 

föreskriftenligt sätt som skolvetenskapen bestämde. 

Den moderna vetenskapen leder vattnet undantagslöst i axial-radial rörelse. D.v.s. 

övervägande centrifugalt. Alltså tvärtemot den rörelse som den visa naturen använder 

för transporten av jordens verkliga blod, vattnet, och för andra slag av blod och safter. 

Genom denna felaktiga rörelseart utlöses stegrande = degenererande temperaturer. Den 

biologiska följden av denna temperatur- och tryckstegring är den ovannämnda 

decentrerande, dielektriskt överladdade, och därför vatten-, blod- och saftnedbrytande 

reaktionskraften, som strålar ut åt alla sidor och förvandlar omvarande kromosomer till 

sönderfallshärdar, vilka i sin tur utsänder ytterligare emanationer. På detta sätt uppstår 

en allmän nedbrytning, ett sönderfall, av medierna jord, vatten och luft, d.v.s. en 


Viktor Schauberger i brev till professor Ude

utveckling bakåt, en kräftgång, vilket betyder avdöende, förruttnelse och därigenom 

också en nedsmittning av vattnet, safterna och blodet genom för starkt ljus och för hög 

temperatur som blir så mycket farligare för en sund utveckling som den nuvarande 

tryck- och värmetekniken direkt eller indirekt för dessa ovannämnda medier bakvänt 

och ger dem naturvidriga impulser genom direkt solpåverkan. 

Denna naturvidriga rörelseart hos mediala bildningar läres överallt vid alla akademier, 

universitet, hög- och fackskolor. Jag kallar denna felaktiga rörelseart den akademiskttekniska 

vattenrörelsen, vilken man nu använder också i dagens turbinbyggnad, i 

tryckpumpsystem, vid alla dagens propellertyper, jordbruksredskap osv, kort sagt: inom 

hela tekniken, utan undantag. 

Denna rörelseart är inte endast oekonomisk, utan dessutom så mycket mera 

utvecklingsfarlig som den tilltar i omfång och intensitet. Jag skall förklara detta för er 

strängt vetenskapligt. 

Den mekaniska värmeekvivalenten av 1 kcal. är 427 kgm. Förvandlar man per sekund 1 

kcal. i mekanisk energi med hjälp av den fallande = regenererande temperaturändringen 

så utvinner man 475:75 = ca 5,7 hk i tillsatseffekt eller kraft för vidare utveckling. 

Men om man däremot för ett medium (vatten eller luft) och de i detta gömda 

kromosomerna i vilka indifferenta spårelemnt är inkapslade, akademiskt-tekniskt - alltså 

övervägande axialt-radialt-naturvidrigt så frigöres den ovan nämnda upplösningsenergin 

och finns som ett rörelsemotstånd i alla tekniska maskiner där det tillväxer med 

kvadraten på hastigheten hos temperaturstegringen. 

Med detta menas alltså att ju förment bättre framgångar i rörelsehastighet den tryck- och 

värmestegrande (feberhöjande) tekniken uppnår, ju verksammare blir den ovannämnda 

uppbyggnaden av nedbrytnings- (upplösnings) energier och ju snabbare går utvecklingen 

bakåt, kräftgången. 

Med andra ord: den akademiskt-tekniska massarörelsearten är den egentliga 

cancerorsaken och måste så fort som möjligt i lag förbjudas för att kunna - om det ej 

redan är för sent - stoppa upp detta sönderfall hos vatten, blod och safter i sista stund. 

Den moderna vetenskapen har hittills ej haft någon aning om existensen av den 

ovannämnda fallande-rekreerande (uppfriskande och livfrämjande) temperaturrörelsen. 

Utlöser man i skogs-, lantbruks-, vatten- och energihushållningen den stigande 

temperaturrörelsen som tjänar uppbyggandet av nedbrytande energi inom atomområdet, 

så måste det enligt naturlagarna, följa en kräftgång i utvecklingen utefter hela linjen. 

Indierna har, som de första förstått det fel i rörelseform som den moderna vetenskapen 

gjort sig skyldig till och som den indiske hushållningsministern das Cupta definierade 

med tre ord "tryck betyder förtryck". Han erkände för mig och medgav utan 

undanflykter, att man medvetet eller omedvetet kastar om den eviga 

utvecklingsströmmen (panta rhei). 



D.v.s. att man vid rörelsen låter tryckkomponenten förhärska eller överväga vid 

transporten av mediala bildningar. Därigenom måste följa ett undertryckande av 

växtligheten i allmänhet och därmed kommer till en sig progressivt stegrande 

världshungersnöd. 

Jag bygger nu maskiner som utlöser den fallande-regenererande temperaturrörelsen som 

för med sig uppbyggandet av kvalitetsämnen - skapandet av diamagnetiska 

uppbyggnads- och uppdriftenergier. Denna alstring av atomenergi som verkar 

utvecklande framåt och uppåt har den naturfrämmande vetenskapen vänt till dess exakta 

motsats och därmed förorsakat upplösningen av vatten, blod och safter. 

Jag utvinner alltså per kcal. ur de ovannämnda kromosomerna ca: 5,7 hk 

utvecklingsfrämjande effekt. Och då man med denna nästan kostnadsfritt framställbara 

livsfrämjande urkraft inte bara kan driva särskilt konstruerade och legerade maskiner 

utan också föröka och förädla hela växtligheten så är det väldiga problemet med 

"ständigt mer människor och allt mindre och mindervärdigare näring" löst i samma 

ögonblick som man börja handla tvärtom mot nu och lära ut detta i alla hög- och 

fackskolor. 

Nu kommer Ni som förutvarande högskoleprofessor också att förstå vad denna upptäckt 

betyder, nämligen sammanbrottet för den nuvarande skolvetenskapen. Och ni kommer 

också att förstå att jag omöjligt kan erkänna dem som mina vedersakare som omedvetet 

utlöst denna världsolycka. De är inblandade i detta och kommer att förlora sitt 

existensberättigande när den breda massan förstår att den blivit ett offer för en 

orealistisk rörelseform för livets urkällor. 

En högskoleprofessor, dr. Franz Pöpel, TH Stuttgart, har ovetande om betydelsen av den 

fallande, livfrämjande värmerörelsen, provat mina apparater och avgivit ett utlåtande i 

vilket denna effektuppbyggnad är ovedersägligt bevisad. Av 27 internationella 

patentansökningar har ca 1/3 - i första hand Indien - beviljat patent. 

Jag ger Er prof. Ude fullmakt att använda ovanstående enligt önskan; det står Er fritt att 

i Ert planerade världsbudskap förkunna denna upptäckt av de av vetenskapen gjorda 

svåra rörelsefelen vars snara hävande är en fråga om mänsklighetens existens. Ty 

fördärvas och dör jordens blod, livets grundämnesbärare, då går vår ungdom en verkligt 

fruktansvärd framtid till mötes. 

Kan Ni ärade prof. Ude tillåta det som präst? Eller kan en anständig människa låta den 

aningslösa ungdomen löpa mot fördärvet med vett och vilja? 

Miljoner människor har genom offentliggörandet av detta redan erfarit det 

ovederläggliga i bevisen för dessa vetenskapliga rörelsefel och fordrar hänsynslös 

upplysning om detta som saknar motstycke i historien. 

Skall Indien vara det enda land vars ledare har mod att medge riktigheten i min 

upptäckt? Ni kan utan vidare få del av den hithörande korrespondensen. 



Kan den österrikiske undervisningsministern eller någon annan ansvarig minister 

fortsätta att driva sin strutspolitik när redan sparvarna på taket kvittrar om att dessa 

katastrofer är följden av utlösningen av rörelsefel visavi mediala massor? 

Tyska industrimän, med medhavda vetenskapliga rådgivare, måste för någon vecka 

sedan vid en konferens, till vilken man inbjudit mig, kapitulera villkorslöst. Upptäckten 

av denna villfarelse i fråga om rörelsen kan under vissa omständigheter medföra 

sammanbrottet för en på en naturvidrig arbetsmetod grundad valuta. 

Också frågan om man kan använda nedbrytnings- och förstörelseenergi från 

atomsprängning för fredliga ändamål måste förnekas. Ty förstörelseenergi kan man 

omöjligen använda för uppbyggnad av en hushållning. D.v.s. allt är bipolärt och detta 

gäller också atomenergin. 

Det har alltid varit så att viktiga upptäckter nästan undantagslöst gjorts av lekmän. Mitt 

fall är därför inget enastående. 

Under nästan 40 år har jag som naturnära forstman iakttagit naturen och trängt in i dess 

djupaste utvecklingsmöjligheter. Jag är nu 71 år och står inför slutet på mitt liv. Jag 

avvisar alla affärstransaktioner och prisar endast min hemlighet om den naturliga 

rörelsen när jag ser att denna upptäckt av urkraft-alstringen kommer att användas för att 

åter uppnå närings- och rörelsefrihet, som gick förlorad genom att 

kvalitetsämnesuppbyggnaden underbands, varvid jag menar den uppåtströmmande 

diamagnetismen vilken man, om man bygger in den i regenererat vatten, på några år kan 

åstadkomma en ungefär niofaldig ökning av jordbruksproduktionen med. 

Ni Herr professor, har tillräckligt med medel till förfogande för att offentliggöra detta, 

medel som man vägrat mig, och hindrat mig från att använda. Finns det för er som präst 

och erfaren vetenskapsman något skönare än att rädda ungdomen? 

Eller kan Ni inför Gud ansvara för om Ni av ängslan för följderna sitter med händerna i 

kors och ej offentliggör denna exakt påvisbara upptäckt? 

Eller tror Ni att jag skulle vågat uppträda som jag gjort om jag inte haft ovedersägliga 

bevis i händerna på detta? Förvisso, men jag kommer inte att kasta dessa av försynen 

anförtrodda kunskaper för svinen. Ty kapitalister är inga idealister. Och gått vilse har de 

gjort allesamman, både kapitalisterna, socialisterna och kommunisterna. Och också 

vetenskapsmännen vrider skapelsens klocka tillbaka. 

Viktor Schauberger 5/9 1956

VIKTOR SCHAUBERGERS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?