Lars Henriksson - Handelshögskolan i Stockholm

Marknad eller reglering?
VÄGVAL FÖR EUROPEISK TELEKOMMUNIKATION
Lars Henriksson
FORSKNING I FICKFORMAT

EFI:s verksamhetsidé
Institutet är en vetenskaplig institution, vid vilken forskning skall bedrivas oberoende av såväl ekonomiska
som politiska intressen. Institutets uppgift är att bedriva teoretisk och empirisk forskning inom
samhällsvetenskapernas, särskilt de ekonomiska vetenskapernas, område samt arbeta med spridning
av forskningens resultat. Vägledande för EFI-forskarnas val av projekt är forskningsområdets behov
av praktisk eller teoretisk vidareutveckling, projektens metodologiska intresse samt forskarnas eget
intresse.
Forskningens organisering
Forskningen vid EFI är organiserad i 20 forskningssektioner.
Ordinarie sektionschefer vid EFI är i regel professorer vid Handelshögskolan i Stockholm.
EFI-sektion: Sektionschef:
Företagslednings- och Arbetslivsfrågor (A) Sven-Erik Sjöstrand
Centrum för Entreprenörskap och Affärsskapande (E) Carin Holmquist
Offentlig Organisation (F) Nils Brunsson
Information Management (I) Mats Lundeberg
Programmet Människa och Organisation (PMO) Andreas Werr
Management av Innovation och Produktion (T) Pär Åhlström
Media och Ekonomisk Psykologi (P) Richard Wahlund
Centrum för Konsumentmarknadsföring (CCM) Magnus Söderlund
Centrum för Informations- och Kommunikationsforskning (CIC) Per Andersson
Marknadsföring, Distributionsekonomi och Industriell Dynamik (D) Björn Axelsson
Centrum för företagsstrategi och konkurrenskraft (CSC) Örjan Sölvell
Redovisning och Finansiering (B) Johnny Lind
Centrum för redovisningsbaserad finansiell analys Kenth Skogsvik
och kostnadsintäktsanalys (BFAC)
Finansiell Ekonomi (FI) Clas Bergström
Centrum för Hälsoekonomi (CHE) Magnus Johannesson
Internationell Ekonomi och Geografi (IEG) Mats Lundahl
Samhällsekonomi (S) Paul Segerstrom
Ekonomisk Statistik (ES) Anders Westlund
Rättsvetenskap (RV) Johnny Herre
Centrum för skatterätt (SR) Bertil Wiman
Styrelseordförande: Professor Carin Holmquist
Institutets chef: Docent Filip Wijkström
Adress
EFI, Box 6501, SE-113 83 Stockholm, Sverige.
Besöksadress: Sveavägen 65, Stockholm.
Telefon: +46(0)8-736 90 00
2
Fax: +46(0)8-31 62 70
E-post: efi@hhs.se
Hemsida: www.hhs.se/efi/

www.pwc.com/se
Öhrlings PricewaterhouseCoopers är marknadsledande
inom revision, redovisning, skatt och affärsrådgivning
med 3 400 medarbetare och kontor på 125 orter runt
om i landet. Med erfarenhet och unik branschkunskap
utvecklar vi värden för våra 60 000 kunder vilka utgörs
av globala företag, svenska storföretag och organisationer,
mindre och medelstora, främst lokala företag
samt den offentliga sektorn.
Öhrlings PricewaterhouseCoopers drivs som en
självständig och oberoende juridisk enhet. Vi ingår
i det globala nätverket PricewaterhouseCoopers som
är världens största nätverk inom revision, skatte- och
affärsrådgivning. Vi delar våra kunskaper, erfarenheter
och lösningar med 155 000 medarbetare i 153 länder
för att utveckla nya perspektiv och praktiska råd.
Ämnesord: EG-rätt, IT-rätt, Marknadsrätt
ISSN 1654-8566
ISBN: 978-91-7258-784-7
© EFI och författaren, 2009
Omslag och formgivning: Manifesto, Petra Lundin
Grafisk form, inlaga: Mats Glenngård
Omslagsfoton: Lasse Lychnell
Bilder inlaga: Lasse Lychnell, www.lasselychnell.com
Konstverk avbildat på s. 54 av Mary Lindkvist
Distribuerad av:
EFI, Ekonomiska Forskningsinstitutet
vid Handelshögskolan i Stockholm
Box 6501, 113 83 Stockholm
www.hhs.se/efi
efi@hhs.se
Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm, 2009
4

Forskning i Fickformat är en vetenskaplig skriftserie i samarbete mellan EFI vid Handelshögskolan
i Stockholm och Öhrlings PricewaterhouseCoopers. Syftet med skriftserien är att sprida aktuell forskning
om ekonomi och samhälle. Författarna är huvudsakligen nydisputerade forskare verksamma vid
Handelshögskolan i Stockholm. Skrifterna presenterar författarnas forskning. Som brukligt är vid EFI har
författarna haft full frihet att självständigt utforma projekt- och resultatredovisning.
Serieredaktörer Ilinca Benson och Filip Wijkström.
2008
Linda Portnoff, Musikbranschens styrningsproblematik.
Kalle Kraus, Sven eller pengarna? Styrningsdilemman inom äldrevården.
Pernilla Petrelius Karlberg, Vd under press – om medialiseringen av näringslivets ledare.
Anna Breman, Forskning om filantropi. Varför skänker vi bort pengar?
2009
Lars Henriksson, Marknad eller reglering? Vägval för europeisk telekommunikation.
Beställningar: efi.publications@hhs.se
5

Innehåll
Förord 7
Elektronisk kommunikation – framgångsaga 11
eller marknadsmisslyckande?
Reglering av naturliga monopol 21
Tänkbara åtgärder mot konkurrensproblem 31
Nuvarande reglering 47
När är förhandsreglering motiverad? 55
Utvärdering av tidigare regleringsordning 69
EU:s moderniseringsarbete inom området 85
elektronisk kommunikation
Sammanfattning och slutsatser 95
Referenser 103
6

Förord
Tillsyn och reglering – nytta eller skada?
Via den snabba utvecklingen inom telefoni- och bredbandstjänster har
marknaden för elektronisk kommunikation växt lavinartat. Parallellt har
konkurrensfrågorna kommit mer i fokus. Målet är självklart väl fungerande
konkurrens, men uppfattningarna om ifall detta uppnåtts varierar.
Därtill varierar synen på vilken reglering som fungerar bäst. Det talas
exempelvis om ”sunset clauses”, som signalerar ett slutdatum för myndighetsreglering
då marknaden väntas bli mer självreglerande. Samtidigt
kompliceras frågan om tillsyn av den snabba innovationstakten kring
både tekniska lösningar och affärsmodeller.
Inom elektronisk kommunikation baseras konkurrensarbetet dels på
efterhandstillsyn, dels på olika typer av förhandsreglering för att komma
tillrätta med flaskhalsar och andra problem. Från och med 2008 kan
svenska teleoperatörer dessutom åläggas att organisatoriskt avskilja delar
i sin verksamhet för att öka konkurrensen. Men vilken effekt har åtgärderna,
vilka är riskerna, hur är förhållandet mellan olika regleringar och
mellan konkurrensmyndigheterna? Dessa och andra frågor angriper Lars
Henriksson ur flera synvinklar i skriften. Genomgången är strukturerad,
intressant och lärorik. Han väjer heller inte för att ta ställning och delvis
polemisera mot nuvarande strukturer, lagstiftning och de olika myndigheternas
roller.
Spännande utvecklingsfrågor
Idag genomsyrar konkurrens- och regleringsfrågorna hela branschen.
De påverkar drivkrafterna i infrastrukturutvecklingen, hur samhällets
naturresurser ska hanteras och regleras, men också hur investeringsviljan
bland företagen säkras. Därtill berör konkurrensfrågorna framtidssatsningar
där osäkerheten ännu är stor – exempelvis hur frekvenser ska
tilldelas och nyttjas för olika former av trådlös kommunikation, hur
7

utbyggnaden av ny fiberinfrastruktur bör regleras samt vad som ska gälla
för de så kallade stadsnäten.
En annan aspekt är regleringen av prisnivåer, där dominerande aktörer
ska hindras från att utnyttja sin position, vilket väcker frågan om särskiljande
kostnader för en begränsad resurs – till exempel kopparaccess.
En av teserna i boken är att tvångsmässiga förändringar av företagens
organisationer i dessa sammanhang bör undvikas. Orsaken är att det
kan äventyra rättssäkerheten eller den ekonomiska effektiviteten. Istället
bör andra delar i konkurrensarbetet förfinas – främst förhandsregleringen
och myndigheternas effektivitet.
I händelsernas centrum
Skriften tangerar områden som branschgruppen Telecom inom Öhrlings
PricewaterhouseCoopers arbetar med varje dag. Bland klienterna finns
de största och mest intressanta företagen på marknaden. I gruppen finns
förutom regulatoriska experter även specialister inom analys, strategi,
marknadspositionering och andra frågeställningar. Till detta kopplas
kompetens inom bland annat organisations- och processutveckling och
företagstransaktioner. Det ger en unik och samlad erfarenhet inom en
spännande och dynamisk bransch.
Erik Dillner, M.Sc. MBA
Branschansvarig Telecom
Öhrlings PricewaterhouseCoopers
8

Elektronisk kommunikation –
framgångsaga eller
marknadsmisslyckande?
Marknaderna för elektronisk kommunikation har sedan avregleringen
i början av 1990-talet varit föremål för skilda former av regleringar.
Syftet har varit att skapa en bättre fungerande konkurrens. Nuvarande
reglering i Sverige härrör från 2002 års EG-rättsakter. Dessa är numera
införlivade i svensk rätt främst genom lagen om elektronisk kommunikation
(LEK 2003:389).
Tillsynen över marknaden sker genom såväl Post- och telestyrelsen
(PTS) som Konkurrensverket (KKV). Svenska konkurrensproblem i allmänhet
hanteras genom KKV:s tillämpning av konkurrenslagen (SFS
2008:579) och EU:s konkurrensregler. Utöver detta finns det alltså en
temporär och kompletterande sektorslagstiftning inom elektronisk kommunikation
(LEK) som handhas av PTS. Det ser i princip likadant ut
i alla EU-länder.
Den generella konkurrensrätten verkar i allt väsentligt ex post, det vill
säga genom efterhandstillsyn av genomförda eller pågående handlingar
hos företag. Vissa branscher, såsom nätverksindustrier och nyligen liberaliserade
marknader, har dock alltså av EU-kommissionen bedömts
behöva ytterligare reglering. Sådana komplement brukar utformas som
förhandsreglering som verkar parallellt med konkurrenslagstiftningen
och syftar till att på förhand (ex ante) eliminera flaskhalsar och andra
11

konkurrensproblem. Marknaderna för elektronisk kommunikation (fast
och mobil telefoni, bredband med mera) utgör ett sådant exempel.
Denna sektor regleras, som nämnts ovan, av LEK.
Telekommunikation /elektronisk kommunikation
Under 1980-talet talades mest om telekommunikationer (telekom). I takt med att
trådbunden och trådlös kommunikation kommit att innefatta allt fler tjänster utöver
telefoni såsom datatrafik, video med mera används numera i allt större omfattning
den vidare beteckningen elektronisk kommunikation (e-kommunikation). Begreppen
används dock alltjämt parallellt.
En viktig aspekt med förhandsregleringen är att marknadslösningar alltid
betraktas som mest optimala. I normalfallet ska oönskade beteenden
alltid lösas genom efterhandskontroll (generell konkurrensrätt). Reglering
av marknader är sålunda ett undantag som motiveras av marknadsmisslyckande.
Det finns inte något egetsyfte med förhandsregleringen;
den tillämpas så länge konkreta behov finns, därefter ska den
avvecklas.
Denna särskilda regleringsordning ger upphov till en rad problemställningar
som analyseras och diskuteras i den här skriften:
1. Vilka är riskerna med tillämpningen av förhandskontroll?
2. Hur görs konkret bedömningen av när myndighetsingrepp i marknader
är rättfärdigade?
3. Hur omsätts regelverket i praktiken?
4. Hur löses problem med tillämpningen?
5. Hur fungerar roll- och arbetsfördelningen mellan Konkurrensverket
och Post- och telestyrelsen i praktiken?
12

SKEDEN OCH POLITISKA ÅTGÄRDER
Fas 4: 2007 –
Fokus på
konkurrenskraft,
sysselsättning
och tillväxt
Fas 3: 2002–2007
Översyn av reglerna till
följd av konvergens mellan
telekom, utsändning
och informationsteknologier
Fas 2: 1990 –2002
Liberalisering av
telemarknader
Alla telekomtjänster
liberaliserade
1 januari 1998
Fas 1: 1984 –1990
Gemensamma teknikstandarder,
delade
forskningsprogram
mellan operatörer
och industrin, stöd
till underutvecklade
regioner, gemensamma
ståndpunkter för
internationella telekom
förhandlingar
År
Målsättning: Rörelse mot verklig inre marknad för telekommunikationstjänster och -utrustning – successivt borttagande av hinder för Paneuropeiska tjänster
Medel: Nedmontering av monopol, harmonisering av regler, introduktion och tillämpning av konkurrensregler
1987 1990 2000 2010
LAGSTIFTNINGSPRODUKTER
2007: Översyn av regelverket
Förslag om funktionell separation
Avveckling av viss förhandsreglering
Förbättrad reglering
Mer harmoniserad tillämpning av
regelverket i hela EU
Nya regler om radiospektrum
2002 års regleringspaket
Ramdirektivet (gemensamt regelverk
för e-kommunikation inom EU)
Tillträdesdirektivet (rätt till nättillträde
och samtrafik)
Auktorisationsdirektivet gällande
e-kommunikationsnät
Direktiv om samhällsomfattande tjänster
Direktiv om integritet och
e-kommunikation
Direktiv om konkurrens inom
e-kommunikation
Direktiv om tillträde till accessnätt
(LLUB-direktivet)
1997 års samtrafiksdirektiv
1990 års harmoniseringspaket
ONP-regleringen (Open Network
Provision). Tillträde för privata
företag till allmänna telenät och
vissa teletjänster
1987: Grönbok om
utveckling av
gemensam
telemarknad
1992: Direktiv om
hyrda förbindelser
1988 års direktiv
om termineringsutrustning
Figur 1.1 Den europeiska telekommunikationspolitikens framväxt
13

Marknadens positiva utveckling
EU-kommissionen konstaterar att regleringspaketet för telekom från
såväl 1998 som 2002 har medfört ökad konkurrens (EU-kommissionens
faktablad 2007). I vissa fall har tidigare nationella operatörer förlorat sin
dominerande ställning. Priserna för teletjänster har i genomsnitt fallit
med 27 procent inom EU sedan 1996. För ett 10-minuters telefonsamtal
hade priset 2007 fallit med 74 procent jämfört med priset 2000. Samtalsavgifterna
för mobiltelefoni sjönk med 14 procent från 2005 till 2006.
Den årliga genomsnittliga investeringstakten har varit närmare 47 miljarder
euro. Enbart kommunikationstjänster som är beroende av radiospektrum
beräknades under 2007 vara värda 250 miljarder euro,
motsvarande 2,2 procent av EU:s samlade bruttonationalprodukt. Samtidigt
har antalet tjänster ökat och tekniker smälter samman. Bland annat
finns numera mobila bredbandstjänster som tidigare praktiskt sett var
omöjliga.
Sammantaget måste telekommarknaden anses ha uppvisat en för både
konsumenter och företag mycket positiv utveckling. Som jag vill visa
i denna skrift anses marknaden, paradoxalt nog, likafullt vara ett misslyckande
– i annat fall skulle det inte finnas behov av reglering.
Konkurrensproblem på bredbandsmarknaden i Sverige
Bredbandsmarknaden är en av de marknader inom sektorn för elektronisk
kommunikation som är föremål för reglering.
En förutsättning för konkurrens på bredbandsmarknaden är att operatörerna
verkligen får tillträde till näten, med tillräcklig kapacitet, till
rimliga villkor och i rätt tid. Eftersom möjligheten till produktdifferentiering
för tjänsten bredband är tämligen liten blir dessa faktorer av avgörande
betydelse. Erfarenheterna från tillsynen av branschen tyder på
kvardröjande konkurrensproblem. Huvudfrågan är vad som ska göras
åt saken. På vilket sätt ska lagstiftare och myndigheter agera för att stävja
problemen?
Tillhandahållandet av bredbandstjänster i Sverige baseras på nät för
kabel-TV, fibernät och framför allt det metallbaserade accessnät som
14

yggdes upp av gamla Televerket och som nu ägs av TeliaSonera AB.
På senare tid har även mobilt bredband börjat kunna erbjudas som alternativ
till fasta förbindelser. När det metallbaserade accessnätet (oftast
koppartråd fram till fastigheten) används sker detta med hjälp av så kallad
xDSL-teknik (Digital Subscriber Line). En linjedelare för röst- och
datatrafik samt bredbandsmodem installeras i, eller i nära anslutning till,
någon av de cirka 7 000 telestationer som finns i Sverige. Vanligaste formen
av anslutning är ADSL (Assymetric Digitial Subscriber Line).
Konkurrensen uppkommer genom att andra operatörer än Telia
Sonera kan hyra tillträde till nätet och installera egen utrustning (så kallad
local loop unbundling, LLUB). I vissa fall är kundunderlaget för litet
för att genomföra sådana investeringar. I dylika fall kan operatören hyra
så kallat bitströmstillträde från TeliaSonera.
På uppdrag av regeringen presenterade PTS den 14 juni 2007 en rapport
angående lösningar för de kvardröjande konkurrensproblemen på
bredbandsmarknaden i Sverige (PTS-rapporten 2007). Brister i lagstiftningen
för att skapa effektiv och långsiktig konkurrens i det metallbaserade
accessnätet framhölls i rapporten. Befogenheterna för myndigheten
(PTS) bedömdes inte vara tillräckliga, vilket ansågs påverka konkurrensen
negativt och till nackdel för slutkunderna på bredbandsmarknaden.
Detta ledde sedermera till en lagändring i LEK den 1 juli 2008. I syfte
att säkerställa icke-diskriminering och insyn infördes en möjlighet för
PTS att ålägga vissa teleoperatörer att organisatoriskt avskilja de verksamheter
som avser förvaltning, drift och tillhandahållande av nät och
tillhörande installationer. Detta benämns funktionell separation. Liknande
förslag har även presenterats från EU-kommissionen gällande regelverket
på gemenskapsnivå, men har ännu inte antagits.
Praktiskt sett skulle detta kunna innebära att TeliaSonera skulle bli
tvunget att organisatoriskt avskilja vissa infrastrukturverksamheter till
ett separat bolag. Därutöver skulle moderbolaget förhindras att göra
affärer med bolaget annat än på armlängds avstånd. Även om tillgångarna
stannar kvar inom TeliaSonerakoncernen eftersträvas en kommersiell
situation som i akt och mening efterliknar en ägarmässig
åtskillnad mellan verksamheterna.
15

Går lagstiftningen för långt?
Denna sanktionsmöjlighet måste från juridisk synpunkt betraktas som
mycket långtgående. I den rättsekonomiska litteraturen och debatten
har lagändringarna hittills inte ifrågasatts eller kritiskt utvärderats mera
ingående. I förarbetena till lagstiftningen har snarare fördelarna med
åtgärderna fått ett stort fokus, medan det saknats en mera ingående
bedömning av potentiella negativa effekter. I ljuset av att åtgärderna
i praktiken skulle innebära allvarliga begränsningar i berörda företags
möjligheter att råda över sina egna tillgångar är frånvaron av debatt beaktansvärd.
Med tanke på detta föranleder lagändringen många frågor
om LEK:s utformning i allmänhet och detta remediums lämplighet
i synnerhet:
o Är verkligen avsaknaden av möjligheten till uppbrytning av företag
förklaringen till att regleringen inte fungerar?
o Är det måhända så att svensk, och snart även europeisk, lagstiftning
går för långt – i riktning mot överreglering?
o Kommer lagstiftningen, trots sina syften om ökad konkurrens, att ge
motsatt verkan?
o Hotar LEK härigenom tillämpning av generell konkurrenslagstiftning,
som är ägnad att värna samma skyddsintressen, nämligen marknadsfunktionssätt
och ytterst konsumentnyttan?
För att kunna besvara dessa frågor måste regelverkets struktur och syften
utredas. Därefter bör de ekonomiska konsekvenser som separation
av vertikalt integrerade företag innebär analyseras. Att myndigheterna
anser att lagstiftningen inte fungerar på avsett sätt föranleder även en
parallell utredning av orsakerna till problemen och vilka andra mindre
ingripande lösningar som finns.
Jag ämnar i den här skriften visa att det är högst osäkert om lagstiftningen
i denna sin ändrade utformning verkligen kommer att förbättra
konkurrensen. Den har, i min mening, till och med potential att försvåra
tillämpningen av generell konkurrenslagstiftning. Därmed riskerar den
att motverka sitt eget syfte.
16

Remedium
Med remedium avses i denna skrift en rättsregel som är ägnad att uppnå vissa delmål
i lagstiftningen och ytterst vara bidragande till effektiv konkurrens på marknaden.
Ett rättsvetenskapligt perspektiv
Utredningen i detta arbete har en rättsvetenskapligt utvärderande strävan.
Huvuduppgiften för rättsvetenskapen är normalt att fastställa och
systematisera vad som utgör gällande rätt utifrån vedertagna rättskällor.
I de nordiska länderna är detta normalt lagar och förordningar, förarbeten
och rättspraxis samt rättsvetenskaplig doktrin. I andra länder har
förarbeten en mera underordnad betydelse. Sedan EU-medlemskapet
1995 är även EU-rätten en del av den svenska rätten. Utgångspunkten
är sålunda vad som utgör gällande rätt (lex lata).
En annan uppgift för rättsvetenskapen, som jag här primärt tar mig
an, är att analysera om skilda rättsregler är i harmoni med eller i strid
mot varandra – särskilt i förhållande till ändamålet med reglerna.
Reglerna som analyseras här har i stort till syfte att säkerställa en fungerande
konkurrens inom marknaderna för elektronisk kommunikation.
I så måtto har denna skrift även en rättssociologisk ansats i och med att
de ekonomiska förutsättningarna för, och konsekvenserna av, telekomregleringen
utreds. Härigenom kommer arbetet att vara en kritisk utvärdering
av existerande lagstiftning, varvid resultatet av utredningen blir ett
resonemang om behovet av förändringar i gällande rätt (lex ferenda).
Min egen bakgrund är kombinationen av ekonom och jurist. Jag är
juris doktor och docent i handelsrätt och verksam med min forskning
inom området konkurrensrätt samt EG- och EU-rätt. Inom detta område
ägnas även stor uppmärksamhet åt de legala instrument som införs för
att understödja en väl fungerande konkurrens på skilda marknader. Min
egen forskning behandlar bland annat konkurrensrättsliga spörsmål
kopplade till prissättning, reglering av energimarknader och nätverksindustrier.
Forskningen har under de senaste åren till stor del finansierats
av medel från Rådet för Konkurrensfrågor vid Konkurrensverket. Detta
arbete bygger bland annat på ett flertal forskningsrapporter som jag
utfört till Konkurrensverket. Även om frågeställningarna i denna skrift
17

erör marknader för elektronisk kommunikation är de också relevanta
i ett vidare sammanhang. Frågan om behovet och lämpligheten av vertikal
separation kan överföras till andra nätverksindustrier, även om förutsättningarna
där med säkerhet skiljer sig från telekomsektorn.
Vägledning för vidare läsning
För att kunna besvara ovanstående frågeställningar är skriften upplagd
på följande sätt. Utredningen inleds i andra kapitlet med en genomgång
av vilka rättsliga och ekonomiska grundkrav som bör ställas på regelutformningen
gällande naturliga monopol, såsom telekomnätverk.
En beskrivning och utvärdering av tänkbara generella regelutformningar
presenteras i tredje kapitlet.
Därefter analyseras i fjärde kapitlet om övervakning och tillsyn bäst
bör ske med hjälp av förhandsreglering eller efterkontroll. Motivet till
denna analys är att om marknaden inte ens är lämplig för förhandsreglering
faller även nödvändigheten av att stycka upp verksamheter
organisatoriskt.
I vissa fall kan det ifrågasättas om förhandsregleringen är till fullo utredd
idag och om samspelet med andra konkurrensvårdande myndigheter
fungerar korrekt.
Femte kapitlet förutsätter nödvändigheten av förhandsreglering, men
utvärderar regelutformningen och tillsynen. En hypotes som analyseras
är att regleringen och tillsynen i första hand bör förbättras innan längre
gående åtgärder sätts in. Ett allmänt rättssäkerhetskrav bör vara att
skärpta sanktionsmöjligheter mot företag ska vara motiverade av företagens
agerande, inte av brister i lagstiftningen eller tillkortakommanden
i tillsynen. Som ska visas i kapitlet finns det skäl att vara orolig för
motsatsen.
Nödvändigheten av en förhandsreglering analyseras mera ingående
i sjätte kapitlet. Det framgår av utredningen att kriterierna för att alls
tillämpa förhandsreglering är otydliga, vilket gör att åtgärdernas legala
bas är svag. Den avslutande delen av kapitlet ägnas särskilt åt frågan om
det kan anses föreligga ett tillsynsmisslyckande, vilket, om så är fallet,
gör att det kan ifrågasättas om strukturella åtgärder är nödvändiga. Här
görs en allmän bedömning av om funktionell separation är förenlig med
18

egendomsskyddet i grundlagen och bestämmelser om mänskliga rättigheter
i Europakonventionen.
En utblick över det moderniseringsarbete som pågår inom EU på
området ges i sjunde kapitlet. Trots att liknande åtgärder diskuteras på
EU-nivå finns det skäl att ifrågasätta lämpligheten av vertikala separationer
av verksamheter.
Slutligen förs en sammanfattande diskussion i åttonde kapitlet.
19