Här följer hela uppsatsen

En höstdag 1897 skulle mandarinen i Luoning (sydväst om Luoyang) fara
iväg i sin bärstol 11 . Han blev mycket uppbragt när han s˚ag Carl Blom och
Hugo Linder predika utanför r˚adhuset utan hans tillst˚and. Lugnt lutade sig
Carl Blom mot st˚angen p˚a bärstolen och förklarade för Hans Excellens att
de hade kejserligt tillst˚and att vistas och predika var de behagade. Och s˚a
visade han fram passet. Litet senare gick en polis med draget svärd omkring
bland allmänheten med en hälsning fr˚an mandarinen att missionärerna skulle
f˚a vara i fred. Nästa dag utsträcktes beskyddet till de kristna, som hade f˚att
utst˚a en del förföljelse. P˚a s˚a vis fick de kristna lättnad trots att SMK:s
missionärer av princip inte lade sig i den kinesiska rättsordningen (som ofta
var bedrövlig) och inte hade gjort det den här g˚angen heller 12 .
Brist p˚a resurser gjorde att först omkring själva sekelskiftet blev missionärer
(Emma Andersson och Sigrid Engström) stationerade i Xinan 13 . Knappt hade
detta skett förrän det dök upp faror av ett helt annat slag 14 . Visserligen hade
Carl Blom redan hösten 1898 hört om en förändrad inställning hos Kinas
regering 15 . Änd˚a kom det som en överraskning när regeringen sommaren 1900
p˚abjöd att man skulle döda alla utlänningar och även alla kristna kineser,
som vägrade avsvärja sig sin kristna tro. Ordern ˚atlyddes inte där SMK
verkade. Ingen dödades. Men de lokala myndigheterna, som var välvilligt
inställda, uppmanade missionärerna att ge sig av. Missionärerna i Henan
(Emma Andersson, Sigrid Engström och Maria Pettersson) r˚akade ut för
rövare, strövade i dagar omkring utan pengar (“jagade som villebr˚ad”) och
drabbades i sv˚ar storm av skeppsbrott p˚a en flod och hamnade alla i vattnet 16 .
11 Staden hette d˚a Yungning (Yongning, Iongning eller Jongning). Se HSÖ s. 59-64 (1913
om “Första rundresan i Honan” i en artikel av Hugo Linder om “Erfarenheter i missionsarbetet”).
De första 16 som genom SMK döptes i Henan döptes där. Se SL s. 100 (oktober
1898), SL s. 104-105 (oktober 1898, brev fr˚an Carl Blom), SL s. 105-106 (oktober 1898,
brev fr˚an Anna Janzon).
12 Senare gav den kinesiska regeringen alla katolska missionärer rätten att jämställas med
kinesiska tjänstemän, dvs rätten att ingripa i rättsliga ärenden. De protestantiska missionerna
tackade nej till denna rätt när de erbjöds den. CIM:s grundare och ledare Hudson
Taylor gjorde ett skarpt uttalande att en s˚adan rätt var oförenlig med missionens uppgift
och dessutom skulle förstärka föreställningen att missionärerna var politiska ombud för sina
regeringar. Det vore olyckligt om folk drogs till den kristna kyrkan för att f˚a utländskt
stöd i sina angelägenheter. Se SL s. 15 (jan. 1900) och SL s. 75 (aug. 1900, SMK:s ledning).
I det här fallet hade de kristna hoppats att missionärerna skulle uppvakta mandarinen.
Men dessa hade svarat att det var obibliskt att kräva maktutövning mot förföljarna. Nu
hotade mandarinen självmant med stränga straff om de kristna trakasserades.
13 SL s. 52-53 (juni 1900, ˚arsredogörelse av Erik Folke), SL s. 60-61 (juni 1900, brev fr˚an
Sigrid Engström).
14 Mycket har skrivits om “boxarupprorets” orsaker och förlopp. Sinims Land rapporterade
hela tiden vad man fick reda p˚a, särskilt om vad som hände med SMK:s missionärer.
Se ocks˚a SL s. 10-12 (jan. 1902, föredrag av Erik Folke om “Kina-missionens närvarande
ställning och behof”). Inom SMK var man liksom i andra missionssällskap medveten om
risken att förknippas med de utländska makter som beg˚att övergrepp mot Kina. Hudson
Taylor varnade missionärer för att tillgripa stöd fr˚an hemlandets diplomater. Se SL s. 29-
30 (april 1896, “Huru missionärerna böra förh˚alla sig under förföljelser och tr˚angm˚al”).
15 SL s. 28 (mars 1899, brev fr˚an Carl Blom).
16 SL s. 100 (oktober 1900, brev fr˚an Maria Pettersson).
8