Här följer hela uppsatsen

Inte alla missionärer som reste till Sverige kunde allts˚a komma tillbaka. Beinhoffs
˚atervände inte eftersom Edith var klen 431 . Anna Janzon och August
Berg (förest˚andaren) slutade av ˚aldersskäl 432 . Missionärerna valde i november
1928 Carl Blom till ny förest˚andare.
I början av 1931 var Engbäcks efter nästan fyra˚ar p˚a väg tillbaka till Luoyang
när n˚agra vagnar i t˚aget sp˚arade ur (utan att n˚agon skadades) 433 . De hade
f˚att en son i Sverige och Nathanael hade blvit prästvigd 434 . Nästa ˚ar fick de
dottern Astrid 435 . (Det var i hennes sällskap min fru och jag strax före p˚ask
2000 fick se den nästan färdiga Tacksägelsekyrkan. D˚a fick vi ocks˚a träffa den
nästan nittio˚ariga pastor Ma. som tagit initiativ till kyrkan.)
När äldste Wei Dianchen avled i cancer sommaren 1932 skrev Nathanael
Engbäck i minnesrunan att det var han som under stora sv˚arigheter haft
ansvaret för församlingen under dessa ˚ar 436 . “Efter eder avresa utbröt sv˚ar
förföljelse”, skrev Wei till Engbäck 437 . “Inom församlingen framträdde fiendskap
och upplösning. Hade jag ej f˚att n˚ad att vila vid den korsfäste Frälsaren
och hans uppst˚andelses väldiga kraft, s˚a hade seger ej varit möjlig i dessa
sv˚ara förh˚allanden.” Men det var m˚anga som hjälpt till p˚a de olika platserna.
Den predikande generalen hade talat flera g˚anger i Luoyang. Chen Chonggui
(“Marcus Cheng”) hade varit p˚a besök. Antalet församlingsmedlemmar
uppgavs 1929 vara 729, men siffran ans˚ags vara osäker 438 .
I Songxian var kapellet för litet. He ledde arbetet där. Det var när han var p˚a
hemväg fr˚an en överläggning i Luoyang som han greps av rövare och blev fri
mot löfte att hämta pengar. Wei kom fram till följande: “Enligt min tanke,
s˚a behöver man ej frukta n˚agra större sv˚arigheter för dem, om de handla
uppriktigt mot rövarna. Genom att s˚alunda behandla rövarna uppriktigt till
slut kan man räkna, att de vunnit seger och förhärligat Guds namn.”
Evangelisten Xiao som kommit undan som fr˚an “tiotusen dödar” lärde sig
“att bedja utan ˚atervändo och att blicka mot himlen i min bön”. Hans
slutkommentar var: “Efter utseendet tyckes det som om församlingen lidit ej
ringa skada, men om man ser efter lärans andemening, s˚a har församlingen i
stället blivit uppbyggd.”
Nathanael Engbäck greps av stor respekt för dessa kristna kineser och menade
att det fordrades “mycken takt och vishet att ˚ater g˚a in i arbetsuppgifterna
härute”. Stämningen var vänlig. Men det var en ny tid. Hur ny upptäckte
Hugo och Marie Linder när de var p˚a Jigong sommaren 1932 439 . För en dag
hände n˚agot och de fick gömma sig i källaren.
431 SL s. 19-20 (20 januari 1929) och SL s. 219-220 (25 oktober 1932).
432 SL s. 29 (5 februari 1929) och SL s. 20 (20 januari 1929).
433 SL s. 54-57 (10 mars 1931, brev fr˚an Nathanael Engbäck).
434 SL s. 102 (5 maj 1928) och SL s. 159 (10 juli 1930).
435 SL s. 156 (10 juli 1932).
436 SL s. 220-221 (25 oktober 1932, minnesruna av Nathanael Engbäck).
437 SL s. 21-22 (20 januari 1929, brev fr˚an Wei Tien-ch’en).
438 Sannolikt avs˚ags medlemmarna i hela luoyandistriktet i SL s. 174-175 (10 augusti 1930,
i ˚arsrapport av August Berg).
439 SL s. 117 (25 maj 1933, i ˚arsberättelse av Carl Blom).
61