Här följer hela uppsatsen

I rövarnas v˚ald
˚Askskuren kom som en lättnad 412 . Det hade varit olidligt varmt under de
sju timmar det tog att komma över Gula floden. Men nu var de i säkerhet i
Shanxi. P˚a Shaanxistranden hade Estrid Sjöström, Ida Söderberg och deras
vänner blivit omringade av rövare. “Det var ej första g˚angen jag r˚akat ur för
detta slags folk i Kina, s˚a jag s˚ag snart, vad de voro ute efter”, skrev Estrid
Sjöström efer˚at. “Men det var förunderligt, hur Gud tog bort all fruktan, s˚a
att jag kunde tala med dem helt glatt och naturligt.”
Men det var inte lätt att vara glad och naturlig när rövarna gick igenom deras
tillhörigheter och plundrade resenärerna runt omkring dem. Men i stället
för att ta n˚agot fr˚an missionärerna fr˚agade de hövligt om de kunde f˚a en
bleckburk med utländska karameller. Ibland kunde allts˚a rövare visa viss
respekt för kristna. Detta skulle leda till ett problem för äldste Wei i Luoyang.
Rövarhövdingen hade aldrig varit med om n˚agot liknande 413 . De tv˚a som
gripits p˚a vägen fr˚an Luoyang till Songxian visade ingen rädsla. Med biblar
och bibelplanscher förklarade de den kristna läran för honom. De bad och
predikade för medf˚angarna av vilka somliga “under m˚anader lidit pl˚agor
grymmare än helvetets, och som därför med glädje hörde evangelium och
lärde sig bedja. Somliga, som under natten b˚ado till Gud, blevo följande dag
satta p˚a fri fot”, skrev äldste Wei i Luoyang.
De b˚ada, He och diakonen Ge, hade varit p˚a ett möte för ledare i det s.k. presbyteriet
(synoden, dvs “SMK:s” församlingar, var indelad i “presbyterier”
varav ett var i Henan). Som kristna hade de sanningsenligt redogjort för
sina tillg˚angar och rövarhövdingen var nu övetygad om att dessa f˚angar var
ärliga. Men hur ärliga? He släpptes för att g˚a hem och l˚ana till sin lösesumma.
Äldste Wei, hans fru, äldste Xiao och Li Wencheng blev mycket glada att
se honom i Luoyang igen och de tackade Gud. Men skulle He verkligen g˚a
tillbaka till rövarna med de pengar som han l˚anat?
“Honan har blivit ett helvete p˚a jorden”, menade evangelisten Xiao Xili 414 .
För Wei berättade han om hur rövare stormade Hancheng. Han berättade om
övergreppen, kvinnoroven, morden, plundringarna, gisslantagandet och den
enorma förödelsen. Av kapellet och hans bostad fanns bara ett trasigt kök
kvar. “Men Gud vare lov, att vi ha en tillflykt undan regn.” Han hade s˚ar efter
tortyr. Han var djupt rörd av att hans vänner varit beredda att skuldsätta
sig om det behövdes för att lösa ut honom. (Xiaos värsta upplevelser var
när rövarna kallblodigt sköt hela grupper av f˚angar som de inte f˚att lösen
för.) - M˚aste He h˚alla sitt löfte att g˚a till s˚adana människor med pengar?
Hövdingen hade ju bara lovat att “i vänskap göra slut p˚a affären”. I vänskap?
412 SL s. 210-212 (10 oktober 1930, brev fr˚an Estrid Sjöström).
413 SL s. 195-197 (10 september 1930, brev fr˚an Wei Tien-ch’en). Även Hsiao var äldste.
Ko var diakon. Indelningen av synoden hörde jag om som barn.
414 Hsiao Hsi-li citerades av äldste Wei i hans brev (se föreg˚aende not).
59