Här följer hela uppsatsen

Läxfritt
V˚arvintern 1947 var det lilla huset i Yuncheng ocks˚a min skola. Man hade i
stort sett slutat skicka skolpliktiga barn till Sverige. P˚a Barnens hem fanns
d˚a bara tv˚a ungdomar, b˚ada fr˚an familjen Aspberg i Luoyang.
Nu var det hemstudier som gällde. Läromedel för m˚anga ˚ar hade köpts in
och sänts till Kina. Jag fick snart lära mig att SMK svarade för alla missionärsbarn
upp till 18 ˚ars ˚alder, för uppehälle, resor, sjukv˚ard och skolg˚ang.
Jag lärde mig ocks˚a att alla missionärer hade samma lön med den skillnaden
att ett gift par hade n˚agot mindre än tv˚a ensamst˚aende. Till reglerna hörde
ocks˚a att den tid som föräldrar ägnade barnen var betald arbetstid. SMK:s
ansvar för barnen innebar t.ex. att om en barnsäng behövdes s˚a anskaffades
den p˚a missionens bekostnad 288 . Att vara missionärsbarn p˚a s˚adana villkor
var mycket bra för självkänslan.
Det hade funnits en svensk skola p˚a Jigong 289 . Sommaren 1918 kom n˚agra
missionärer fr˚an SMK och Svenska Missionsförbundet över ett par lämpliga
hus. Skolan började genast med Mimmi Folke som husmor (hon och hennes
man Erik hade kommit till Kina samtidigt med Torsten). Det fanns 11 elever.
Tre av dem kom fr˚an SMK, bl.a. tv˚a fr˚an familjen Beinhoff. (Ett ˚ar senare
tog August och Augusta Berg över ansvaret för skolan och Erik Folke blev
tillfällig ledare p˚a fältet 290 ). Men under andra världskriget upphörde skolan.
För landets egna dröjde det innan skolg˚ang var självklar även om det byggdes
m˚anga statliga skolor. 1919 förestods SMK:s flickola i Luoyang fortfarande av
Anna Janzon (som var 60 ˚ar 291 ) och Gong Pingan (egentligen Gong Shumin)
var en av lärarna 292 .
1919 skulle en tretton˚arig flicka fr˚an Yanshi äntligen f˚a börja i skola 291 . Hela
familjen hade blivit kristen och som en konsekvens hade hon f˚att slippa fotbindningen
(trots förbud i lag levde fotbindingsseden kvar 294 ). Men flickan
var sedan länge förlovad och fästmannens far försökte nu föra bort henne
med v˚ald. D˚a det inte lyckades misshandlades hennes far och bror. “Vi ha
ständigt sv˚arigheter i v˚art arbete p˚a grund av dessa barnförlovningar”, skrev
Richard Anderson. Men oftast kunde man f˚a ett skriftligt löfte av de blivande
svärföräldrarna “att ej binda flickans fötter, att hon före gifterm˚alet f˚ar komma
i skola, om hennes föräldrar s˚a önska, att vigseln f˚ar ske p˚a kristligt sätt
och att de ej hindra flickan att bevista gudstänsterna, sedan hon kommit till
hemmet.” Men i det här fallet var det tydligt att förlovningen m˚aste brytas.
288 T.ex. enligt 1936˚ars räkenskaper för Luoyang (i Evangeliska Östasienmissionens arkiv).
289 SL s. 260-261 (15 december 1918), SL s. 30 (1 februari 1919), SL s. 49, 53-55 (1 mars
1919) och SL s. 9-11 (1 januari 1920, brev fr˚an August Berg).
290 SL s. 21 (15 januari 1920).
291 Se prologen och SL s. 31-31 (1 februari 1919, brev fr˚an Richard Andersson).
292 Liksom Dung och Beh Tswei, SL s. 196-197 (15 okt. 1919, ˚arsredog. av Anna Janzon).
293 SL s. 84-86 (15 april 1919, brev fr˚an Richard Anderson).
294 SL s. 203-204 (1 juli 1917, brev fr˚an Gertrud Wester) och SL s. 132-133 (1 juni 1919,
brev fr˚an David Landin).
44