Här följer hela uppsatsen

När Luoyang 1908 skulle f˚a järnväg anlades ett mindre tegelbruk 158 . Det höll
p˚a att bli uppror eftersom röken antogs medföra otur för hela staden. Folkreligionen
kännetecknades nämligen mycket av fruktan för olika makter. M˚anga
kände ocks˚a ett inre tv˚ang att underordna sig dessa makter 159 . Carl Blom
hävdade därför (vid SMK:s ˚arsmöte 1901) att det är andliga makter som
m˚aste övervinnas: “Missionsarbetet är framför allt en andlig verksamhet” 160 .
Det var allts˚a inte änkekejsarinnan som var den egentliga fienden.
Missionärens kamp skall föras för att möta ett behov. “P˚a missionsfälten
möter m˚anga behof; men det största af dem alla är människohjärtats behof
af p˚anyttfödelse”, sade Gustaf Adolf St˚alhammar vid samma ˚arsmöte 161 .
Han p˚aminde om m˚angas erfarenhet: “P˚a v˚ar väg mötte vi Jesus, och han
öppnade v˚ara ögon, s˚a att vi fingo syn p˚a frälsningen i hans blod. Vi fingo se
icke allenast v˚ar egen frälsning genom Guds Lamm utan äfven hela världens
frälsning genom honom, och s˚a väcktes v˚art missionsintresse.”
När Ossian Beinhoff höll p˚a med sina första spr˚akstudier skrev han hem
till Sverige: “Jag menar ej, att vi skola vara onaturliga uti v˚ar handel och
vandel här p˚a jorden utan att v˚ar själsblick städse m˚atte vara riktad till
Gud, källan af all andlig välsignelse s˚aväl som lekamlig välsignelse.” 162 En
missionär bör ha fallenhet för att tala och umg˚as och i Kina kunna leva
s˚a likt kineserna som möjligt 163 . Hudson Taylor uttryckte det s˚a: “Endast i
samma m˚an missionären blir ett med dem, kan han göra dem till ett med sig.”
Taylor tillade: “Guds kärlek till själar m˚aste vara utgjuten i hans hjärta.”
August Berg underströk: “ En kines är och förblifver en kines äfven efter
sin omvändelse, och v˚art m˚al är ej att skapa en kyrka efter västerländskt
mönster utan att som visa byggmästare lägga grunden och sedan l˚ata Guds
Ande p˚a densamma uppbygga en församling, en kropp, s˚adan han velat.” 164
Malte Ringberg studerade 1911 för en rektor som s˚ag fram mot sitt dop d˚a
han tänkte anta namnet “Litande (p˚a Guds) bevarande”. 165 Flera kristna
berättade hur de f˚att hjälp genom förbön vid sjukdom 166 . Ännu viktigare
för missionärerna var fr˚agan: “Känner ni skillnaden mellan ett lif i Kristus
och ett lif utan honom?” 167 När den fr˚agan ställdes 1902 till dem som skulle
döpas i Xinan svarade de “s˚a att vi kunde först˚a, att de sett Kristus och
erfarit gemenskapen med honom” (Gustaf Adolf St˚alhammar). Längre fram
kom väckelsen och med den större nit och värme, särskilt bland de unga.
158 SL s. 12-13 (15 jan. 1910, brev fr˚an Richard Andersson).
159 SL s. 56 (juni 1901, anförande av Hugo Linder vid SMK:s ˚arsmöte).
160 SL s. 55-56 (juni 1901, anförande av Carl Blom vid SMK:s ˚arsmöte).
161 SL s. 55 (juni 1901, anförande av Gustaf Adolf St˚alhammar vid SMK:s ˚arsmöte).
162 SL s. 54 (juni 1902, brev fr˚an Ossian Beinhoff).
163 SL s. 107-109 (november 1897, “Förutsättningarna för en kinamissionär”, artikel av
Hudson Taylor”) och SL s. 66-67 (juli 1900, “En rätt missionärs egenskaper”, föredrag av
Axel Hahne i Blasieholmskyrkan i Stockholm den 24 maj 1900).
164 SL s. 44 (juni 1905, ˚arsredogörelse av August Berg).
165 SL s. 133 (15 augusti - 1 september 1911, brev fr˚an Malte Ringberg).
166 “Herrens kraft”, artikel av Richard Anderson i HSÖ s. 76-80 (1911).
167 SL s. 7-8 (jan. 1903, brev fr˚an Gustaf Adolf St˚alhammar).
29