Här följer hela uppsatsen

Men Kina led inte bara brist p˚a skolor utan ocks˚a p˚a god sjukv˚ard. Det fanns
ingen läkare bland SMK:s missionärer. Det kunde därför bli som för Richard
Andersson 1907 142 :
“Under de sista veckorna har jag varit alldeles öfverlupen af människor med
alla slags krämpor, och understundom har jag varit nästan r˚adlös, ty min
kunskap i sjukv˚ard är ju s˚a ytterst ringa... Bland andra kom här en man
med de eländigaste s˚ar fr˚an foten upp till knäet p˚a b˚ada sina ben. Jag smorde
p˚a en salfva samt bad till Gud för honom, och nu äro hans ben fullständigt
läkta.”
S˚a sm˚aningom kom doktor Friberg fr˚an Augustanasynoden till Luoyang. Och
i provinshuvudstaden Kaifeng upprättade Kina Inlandmissionen ett sjukhus.
En dag skrev en av Kina Inlandmissionens missionärer i Kaifeng ett brev till
Carl Blom 143 . Det lydde ungefär s˚a här: “Jag har f˚att en s˚a stark förnimmelse
av att Ni äro i n˚agon nöd och att jag skall skicka till dig pengar i Honanfu. Hur
det kan vara fatt, vet jag icke, och ej heller varför jag skall skicka pengarna
till Honanfu d˚a du ju är i Shansi, men jag m˚aste lyda Herrens maning.”
En assistent vid sjukhuset ˚atog sig att utklädd till bonde ta med pengarna
i en p˚ase sötpotatis. Vakten vid stadsporten kände lyckligtvis bara p˚a p˚a
p˚asens utsida. Men när budbäraren tagit sig fram till missionsstationen i
Luoyang var han s˚a uppskärrad att han skrämde Carl Blom som just d˚a kom
dit fr˚an sitt misslyckade besök hos myndigheterna. Tv˚a omständigheter slog
Carl Blom. Den ena var att räddningsaktionen p˚abörjades innan överfallet
ägde rum. Den andra var att han och budbäraren som inte kände varandra
anlände s˚a gott som samtidigt till missionsstationens port.
Detta skedde den 18 november. Den 13 december skrev Carl fr˚an Shanghai 144 :
“Min hustrus s˚ar läkas, men faran är den inre skadan.” Själv m˚adde han inte
heller bra: “Jag h˚aller att bli döf, men kanske kan detta afvändas genom
behandling.” Den 19 december födde Ethel en dotter 145 .
Kanske kan man förmoda att Carl Bloms hörselproblem hade att göra med
de uppskakande upplevelserna. För familjen ˚atervände efter n˚agra ˚ar till Kina.
Carl blev s˚a sm˚aningom förest˚andare och hade behörighet att tentera
missionärer i kinesiska 146 .
M˚anga ˚ar senare blev Carl Blom ombedd att välja ett kinesiskt namn ˚at
ett missionärsbarn som fötts i Luoyang. Han valde “Beredd n˚ad” (Bei En).
Kanske tänkte han p˚a upplevelserna 1911. För han skrev ungefär samtidigt:
“När vi nu, min hustru och jag, se tillbaka p˚a nöden och farorna, s˚a först˚a
vi att de blott utgjorde ’töcknet, i vilket Gud var’. “
142 SL s. 135-136 (1 september 1907, brev fr˚an Richard Andersson).
143 HSÖ s. 10-13 (“Töcknet i vilket Gud var” av Carl Blom, 1936).
144 SL s. 14 (15 januari 1912, under rubriken Böneämnen).
145 SL s. 8 (1 januari 1912).
146 SMK följde Kina Inlandmissionens läroplan, där ett halv˚ars vistelse p˚a en central
spr˚akskola följdes av fortsatta studier i det omr˚ade där missionären skulle arbeta. En
missionär skulle först˚a den lokala dialekten samt kunna tala och skriva p˚a riksspr˚aket.
26