Här följer hela uppsatsen

Natt
Carl Blom var förtvivlad där han gick p˚a Norra Storgatan den 18 november
1911. 102 Det var mörkt, vinden ven och gatorna var tomma. Rakt fram bortom
Norra porten var järnvägsstationen. Dit hade Malte Ringberg ofta g˚att
för att sälja evangeliedelar och sm˚askrifter 103 .
Fast nu hade provinsguvernören beslutat inställa t˚agtrafiken. “Men jag har
enträget bedt honom att dröja härmed n˚agon dag längre”, berättade mandarinen.
Han uppmanade bestämt missionärerna att resa. Hur skulle de göra?
Det fattades pengar. Bankerna hade slagit igen. Missionärerna hade s˚a väl
behövt de pengar som rövarna tagit. Trots sina skador hade Carl Blom därför
g˚att till mandarinen, som visade sig vara lika hjälplös. I hela Luoyang skulle
man p˚a sin höjd kunna uppbringa ett par hundra dollar.
Därför var Carl Blom förtvivlad. Kamraterna kände honom som den som
glatt trotsade faror och besvärligheter och fann p˚a utvägar. Han älskade det
kinesiska spr˚aket och hade framg˚angsrikt använt det i m˚anga förhandlingar 104 .
Han hade ju t.ex. just kommit loss fr˚an rövarna. Kollegerna var säkra p˚a att
han skulle hitta en utväg.
Vem var han d˚a, korpralens son, den forna vallpojken, som skrev till SMK att
farorna inte skrämde honom? Han hade hoppat av gymnasiet och h˚allit missionsmöten
för SMK innan han som tjugo˚aring for till Kina. N˚agra ˚ar senare
ledde han pionjärarbetet i Henan. Vid sekelskiftet var han finanssekreterare
(Erik Folke var förest˚andare och August Berg vice förest˚andare) 105 . När
boxarupproret bröt ut skrev han “Som myndigheterna här ej gjort n˚agot
för att aflägsna mig, anser jag mig berättigad att stanna, tills det visar sig
omöjligt att göra det med n˚agorlunda garanterad säkerhet. Jag är glad att
kvinnor och barn äro p˚a väg til kusten 106 .
Carl Blom blev i alla fall tvungen att resa. Efter en kort tid av arbete för
KFUM var han tillbaka i Kina 107 . Snart berättade Sinims Land att han tänkte
fara till Luoyang och “intaga landet för v˚ar Herre och Konung” 108 . Man kan
först˚a att Östra Härads Ungdomsförbund (i trakten av Vetlanda) valde att
underh˚alla just honom 109 . Det var ju han som skrev som nitton˚aring: “Hvad
mer, om den som erbjuder sig att strida, är en yngling! David var ej annat,
och dock slog han Goliath. Gud strider för de sina. Sänd mig i kampen.”
102 Se noterna 1 och 2. Tidsföljden mellan händelserna är inte helt lätt att läsa ut av
Richard Anderssons brev i SL s. 26-27 (15 februari 1912). Men det verkar som om mandarinens
varning kom innan Carl Blom och hans kamrater anlände.
103 SL s. 77 (15 maj och 1 juni 1911, ˚arsredogörelse av August Berg)
104 “Litet kinesiska”, artikel av Carl Blom i HSÖ s. 133-137 (1913).
105 S˚a presenterades missionsledningen i Kina p˚a sista sidan av varje häfte av Sinims Land.
106 Tv˚a brev av Carl Blom i SL s. 100-101 (oktober 1900).
107 Kristliga Föreningen av Unga Män. SL s. 51 (juni 1901).
108 SL s. 57-58 (juni 1903, redogörelse för andra halv˚aret 1902 av Henrik Tjäder) och SL
s. 64 (juni 1903, maning till förbön).
109 Ett besök där gladde Erik Folke mycket. SL s. 108 (december 1905).
19