Nr 1 Februari 2004 - Tillbaka till start

Ung 

& 

kär 

PÅ UNGDOMSMOTTAGNINGEN 

FRÅGAR TONÅRINGAR OM ALLT 

> Trafficking pågår 

> Att kunna förlåta 

> Kyrkan i Malaysia 

En tidning från Svenska kyrkan Sollentuna Nummer 1 februari 2004

1 

Ur led... 

JAG MINNS INTE VEM som skrivit att tiden 

är ur led, inte heller varför det skrevs. 

Men ibland ramlar uttrycket fram ur minnet. 

Särskilt när oförklarliga saker händer 

eller när jag ser saker jag retar mig på. 

Som häromdagen när jag var på väg från 

det stora varuhuset i norr. På vägen jag 

går finns en ljusreglerad korsning. Naturligtvis 

är tidsintervallet sådant att ingen 

normalt långsamtgående människa hinner 

över på ”ett tryck” ens när solen skiner. 

Ännu mera naturligt är att ingen rullatorbunden 

hinner ens ett snäpp. Ännu värre 

var det med snövallarna. För att nå knapparna 

var man tvungen att ha armar som 

är två meter långa – men bilarna och 

bussarna och traktorerna regleras automatiskt. 

Jag räds för att bli rörelsehindrad. 

Samhället är inte gjort för sådana (människor). 

MEN DET FINNS ANDRA saker. Mordet i församlingen 

i Knutby. Jag förstår det inte 

men anar en avgrund bakom. Eller de 

döda tonårsflickorna i Skåne eller alla de 

andra som mist livet genom andras våld 

och övergrepp och utnyttjande. Ingenstans 

finner jag svar på frågan Varför. Inte 

heller i filmen Lilja 4ever – men uttrycket 

finns där: Ur led är tiden. 

Och vi lever i skuggan av rättegången 

om mordet på Anna Lindh. Några söker 

förklaringar i medicinering, några i samhällets 

psykvård, andra i taskiga barndomar 

och uppväxtmiljöer eller i integrationsproblem, 

några hittar andra förklaringsmodeller. 

Får vi någonsin veta hela 

sanningen? 

I en annan del av landet begick en 

människa självmord. En kollega till mig 

sa att personen blev självmördad. ”Hela 

2 

4 Mission 7 Rosemarie Claussen 12 Tonårsfrågor 

18 Anders Friberg 22 Trafficking 28 På gång 

REDAKTÖR: JOHAN WESSEL johan.wessel@svenskakyrkansollentuna.com 

GRAFISK FORM: JOHAN WESSEL ANSVARIG UTGIVARE: ANDERS ROOS 

MEDARBETARE I DETTA NUMMER: IRMELA LILJA, LOTTA PERSON, EVA KIHLSTRÖM, 

KRISTINA WESSEL, IRÉNE BOND, ULLA ARVIDSSON. KYRKPORTEN FINNS SOM TALTIDNING. 

DISTRIBUTION: POSTENS GRUPPFÖRSÄNDELSER, TEL 020-23 22 20. UPPLAGA: 26 000 EX. 

TRYCK: ARKPRESSEN I VÄSTERÅS AB. OMSLAGSFOTO: ALEXANDER RUAS/BILDHUSET 

Nummer 1, februari 2004, Årgång 45. Utges av Svenska kyrkan Sollentuna, 

Box 13, 191 21 Sollentuna. Tel: 505 513 00. Fax: 505 513 19. Besöksadress: Sköldvägen 10. 

E-post: sollentunaforsamling@svenskakyrkansollentuna.com 

Webbplats: www.svenskakyrkansollentuna.com 

systemet, hela samhället” bar skulden. 

Hur tragiskt det än var och är kanske 

man ändå måste ställa frågan om det egna 

ansvaret. Det tycks som om vi alldeles har 

glömt bort detta: det egna ansvaret. 

DEN ENSKILDE TJÄNSTEMANNENS, den enskilde 

snöröjarens, den enskilde förgriparens, 

den enskilde mördarens egna ansvar 

för det som görs och inte görs – är inte 

detta viktigt längre? Jag har tidigare skrivit 

om kvinnomisshandel och könsstympning, 

om våld och ”hedersmord” och 

ibland fått svaret att detta har med kultur- 

och religionsskillnader att göra. Jag 

godkänner inte de svaren längre. I stället 

måste vi våga fråga efter det egna ansvaret 

– varje människas egna ansvar. Inte det 

ekonomiska, inte för välfärden, inte för 

pensionen utan för vad jag gör och inte 

gör med mina medmänniskor. 

UNGDOMSMOTTAGNINGEN är väldigt viktig 

– där samtalar man, hjälper och ger råd, 

trafficking är vidrig, folkmordskonferensen 

i Stockholm var betydelsefull, fortsatt 

upplysning om nazitidens förbrytelser får 

aldrig tystna. Det får inte hända – igen! 

Men i allt detta – det/ditt egna ansvar för 

allt det som händer. Aldrig ska vi kunna 

säga: Jag visste inte – jag brydde mig inte 

– det var någon annans ansvar. 

Jesus säger: Det du gör för någon av 

dessa minsta det gör du för mig. 

Jag önskar dig 

ett gott liv! 

Anders Roos 

PROST 

24,2 miljoner till SKM 

DET PRELIMINÄRA resultatet av Svenska 

kyrkans missions (SKM) årliga julinsamling 

blev 24,2 miljoner kronor. Resultatet 

är en ökning från förra året, då insamlingen 

gav 23,7 miljoner. Särskilt bra har det 

bland annat gått i Stockholms stift som 

ökat med 18 procent. 

JULINSAMLINGEN har haft fokus på mänskliga 

rättigheter, under temat ”Befrielse – 

ett liv i mänsklig värdighet”, och inför julen 

har insamlingsaffischerna hävdat att 

”Årets mest uppskattade julklapp kommer 

inte från tomten”. På önskelistorna från 

människor jorden runt står nämligen mat, 

medicin, utbildning och rättvisa, fred och 

försoning. Därför förmedlar Svenska kyrkans 

mission inga traditionella julklappar 

med parfymer, choklad och prylar. 

Genom julinsamlingen sprids i stället 

Jesu budskap om allas rätt till ett liv i 

mänsklig värdighet, och de insamlade 

pengarna används nu i det viktiga arbetet 

med just dessa frågor. 

SKM:s direktor Hilda Lind är mycket 

glad över det ökade resultatet: 

– Att upprätta varje människas värde 

och värdighet är en utmaning för hela 

världen, inte minst när det gäller hiv- och 

aidssmittade människor. Vår uppgift som 

kyrka är att arbeta för detta i samverkan 

med andra kyrkor i världen, och julinsamlingens 

resultat visar att det är många 

som vill stödja det arbetet, säger Hilda 

Lind. 

JULINSAMLINGENS TEMA har genomsyrat 

arbetet i Svenska kyrkans församlingar, 

där bland andra cirka 3 300 frivilliga 

ombud har lagt ner mycket arbete på att 

skapa opinion för och samla in pengar till 

SKM:s arbete runt om i världen. Årets insamlingsresultat 

visar på ett stort engagemang 

för missionens frågor, tycker Julinsamlingens 

projektledare Ewa Johansson: 

– Vi kan också konstatera att församlingskollekterna 

har ökat under hela året, 

och det är ju glädjande, säger hon. Ombudens 

arbete och engagemang ute i stiften 

är viktigt. 

– Ett nytt inslag under den här Julinsamlingen 

var att vi uppmärksammade 

Världsaidsdagen på ett tydligt sätt i stiften, 

och jag tror att aidsproblematiken är 

en angelägen fråga som säkert skapar 

engagemang hos en bredare allmänhet. 

SKM:s gåvopostgiro är 90 99 99-5

– Vi har försökt att ha ett ”utifrån och in-tänkande” när vi byggt de nya sidorna, 

säger Iréne Bond, informatör i församlingen och redaktör för hemsidan. 

Nu lanseras en ny hemsida 

för Svenska kyrkan Sollentuna 

INOM KORT FINNS Svenska kyrkan 

Sollentunas nya hemsida 

på Internet. Den gamla hemsidan 

hade några år på nacken så 

det är hög tid för en ny. 

– Vi har försökt att ha ett 

”utifrån och in-tänkande” när 

vi byggt de nya sidorna, säger 

Iréne Bond, informatör i församlingen 

och redaktör för 

hemsidan. Det vill säga, vi har 

försökt att tänka på hur en besökare 

tänker när den letar information. 

Jag hoppas på 

många besökare och att även 

de som tröttnat på den gamla 

hemsidan nu hittar tillbaka 

och använder den nya när de 

söker information om oss. 

Bland mycket annat finns ett 

kalendarium där man kan söka 

på dag eller kyrka och alltid få 

aktuella uppgifter om vad som 

händer i församlingen. 

PÅ HEMSIDAN HITTAR du även 

information om barn och ungdomsverksamhet, 

vilka körer 

som finns och hur du kommer 

i kontakt med präst eller diakon. 

Du kan också läsa om 

Alpha, grundkurs i kristen tro, 

eller ställa dina frågor om Gud, 

kyrka och tro direkt till ”webbprästen”. 

Adressen är densamma som tidigare; 

www.svenskakyrkansollentuna.com 

Musik för Lutherhjälpen 

Hjälpen behövs i din närhet! 

SOLLENTUNA HJÄLPFÖRENING PG 13 70 15 – 4 

I DECEMBER SLÄPPTES EN NY skiva i serien Musik till glädje. Det 

är föreningen Ideell Musik som står bakom detta projekt där 

behållningen går till olika ideella ändamål som till exempel att 

hjälpa människor drabbade av svält, krig och naturkatastrofer. 

Musik till glädje 2003 är sammanställd av Mats Rodius och 

Inge Ingemarson, inspelad av Stellan Sagvik i Sollentuna. 

På skivan medverkar flera musiker. Med musik av bland annat 

Wilhelm Peterson-Berger och Edward Grieg spelar Karin 

Haglund, pianist, på skivan. Hon är utbildad vid Göteborgs 

musikhögskola och vid Edsbergs musikinstitut. 2001 blev hon 

utsedd till årets Jenny Lindackompanjatör. 

Anna Lindkvist, utbildad sångsolist vid Kungliga Musikhögskolan, 

framför på skivan musik av bland annat Franz Schubert. 

Hon är för många välbekant i Sollentuna och 1999 var 

hon årets Kulturstipendiat i 

kommunen. 

På skivan medverkar även 

en ensemble från Musikskolan 

Lilla Akademien under 

ledning av Kinga Práda. Lilla 

Akademien är ett kulturcentrum 

i Stockholm där barn 

och ungdomar lär sig spela 

klassiska musikinstrument. 

Barn med bakgrund i alla 

världsdelar finns idag representerade på Lilla Akademien. 

Behållningen från Musik till glädje 2003 går oavkortat till 

Lutherhjälpens utvecklingsarbete i Etiopien. Där pågår ett 

program för landsbygdsutveckling, vatten- och markvård, trädplanteringar 

och hjälp till organisk odling för att minska 

risken för nya livsmedelskriser i landet. 

Musik till glädje 2003 finns till försäljning i S:t Eriks kyrka 

och i Församlingshuset, Sköldvägen 10. 

Inbjudan till Konfirmation 2005 

INFORMATIONSBREV OM konfirmationsundervisning till målsman 

för ungdomar födda 1990 kommer att skickas ut i mitten 

av maj och inbjudan till ungdomarna skickas ut i slutet av 

augusti. Både informationsbrevet och inbjudan skickas endast 

till de som är kyrkotillhöriga, det vill säga döpta eller antecknade. 

Övriga är välkomna att beställa inbjudan via telefon 

eller hemsidan. 

Telefon 505 513 00, www.svenskakyrkansollentuna.com 

3

mission 

FRÅN ROTEBRO 

TILL JERUSALEM 

Inger och Kjell Jonasson, från Sollentuna, reser till 

Jerusalem på uppdrag av Svenska kyrkans mission. 

– Gapet mellan människor blir allt större men det är 

kyrkans och vår kristna kallelse att överskrida gränser 

och att försöka sätta oss i den andres ställe. Vi hör alla 

samman, säger Kjell Jonasson. 

TEXT IRMELA LILJA FOTO JOHAN WESSEL 

Inger och Kjell Jonasson 

lämnar radhuset i Rotebro, 

sina jobb och två vuxna 

barn, för att leva och arbeta 

i ett konfliktområde där det 

inte ser ut att finnas något slut 

på spiralen av våld och vedergällning. 

Hur ser de på sitt uppdrag? 

– Det finns många små 

fredsinitiativ mellan israeler 

och palestinier. Till exempel 

Rabbiner för mänskliga rättigheter 

och olika fredsorganisationer 

för kvinnor, som Kvinnor i 

svart. En viktig uppgift blir att 

hålla kontakt med sådana 

grupper och stödja alla goda 

initiativ vi ser, säger Kjell Jonasson. 

– Många palestinier känner 

sig oförstådda och bortglömda. 

Media kommer när något dramatiskt 

händer men det som 

händer varje dag av förödmjukelser, 

är det som är svårt för 

dem. Journalister behöver berätta 

mer om den dagliga 

diskrimineringen och orsaken 

till konflikten; ockupationen, 

säger Inger Jonasson. 

För Evangelical Lutheran 

4 

Church i Jerusalem (ELCJ) är 

samarbetet med andra kyrkor 

runt om i världen viktigt. 

Situationen i de palestinska 

områdena gör att det finns behov 

av och önskemål om en 

ökad internationell närvaro. 

Att skicka personal är ett av 

flera olika sätt för Svenska kyrkan 

att stödja kyrkan där nere. 

– Vi kan finnas där som en 

påminnelse om att det finns 

människor som bryr sig. Och 

som ett tecken på den världsvida 

kyrkans solidaritet med kyrkan 

där och med de vanliga 

människorna, på båda sidor i 

konflikten, som kämpar och 

lider, säger Inger Jonasson och 

fortsätter: 

– Men det kommer också att 

bli svårt att se hur människor 

har det i sitt dagliga liv utan 

att kanske kunna göra så 

mycket mer än att finnas till 

och lyssna. 

Är de oroliga för sin säkerhet? 

– Nej, men samtidigt måste 

vi ha allt i ordning här hemma 

så att våra vuxna barn vet vad 

de ska göra om något händer, 

säger Inger Jonasson. 

– Jag tror att det ibland kan 

vara mer skrämmande att se 

terrorattackerna på teve än att 

bo där. Människor lever ju 

med denna verklighet hela tiden, 

man lyssnar, kollar av, 

ringer och hjälper varandra, 

säger Kjell Jonasson. 

Makarna arbetade för ELCJ 

under en femårsperiod i början 

på 1980-talet. De återvände till 

Mellanöstern i ytterligare tre 

år, fram till 1991 under Kjells 

uppdrag för Mellanösterns 

kristna råd i Jordanien och 

Irak. Inger arbetade i flyktingläger 

med arbetsterapi. De 

återvänder nu till en region 

som de känner väl och där de 

har många vänner. 

I VANLIGA FALL ÄR Kjell Jonasson 

präst i Tensta i Spånga församling. 

Han kommer dels att 

jobba på Svenska teologiska 

institutet i Jerusalem. Dels som 

internationell och ekumenisk 

sekreterare för den evangelisklutherska 

kyrkan i Jerusalem 

(ELCJ). Han blir ansvarig för 

kontakterna mellan kyrkan där 

och andra kyrkor i världen. 

ELCJ samverkar också med 

övriga kyrkor i Jerusalem, berättar 

Kjell Jonasson: 

– Det finns 13 andra erkända 

kyrkor i Jerusalem och det 

finns planer att samordna kontakterna 

gentemot omvärlden i 

en ekumenisk organisation. 

Kjell Jonasson kommer att 

följa biskopen i hans arbete 

och fungera som samtals- och 

samarbetspartner. Biskopen reser 

mycket, håller anföranden 

och arbetar för ekumenik och 

religionsdialog. Det blir också 

många akuta lägen i skolorna 

och församlingarna där lärare 

och präster har en tuff arbetssituation 

på många sätt.

Prästerna har till exempel ofta 

små möjligheter att träffa varandra 

på grund av alla avspärrningar. 

I SVERIGE ARBETAR Inger Jonasson 

med internationell folkbildning 

på Kyrkokansliet i 

Uppsala. Nu kommer hon att 

ansvara för galleriet på det 

konst- och kulturcenter som 

drivs av den evangelisk-lutherska 

kyrkan i Betlehem: 

– Många palestinier lever instängda 

i sina områden. Då är 

det viktigt att få göra något 

meningsfullt och att få möjlighet 

att uttrycka sin frustration, 

”Jag tror att det ibland kan vara mer 

skrämmande att se terrorattackerna på 

teve än att bo där. Människor lever ju med 

denna verklighet hela tiden, man lyssnar, 

kollar av, ringer och hjälper varandra.” 

11 januari var det sändningsmässa i Sollentuna kyrka för missionärerna Kjell och Inger Jonasson. 

sorg och ilska på olika sätt genom 

konsten. 

Inger Jonasson kommer att 

förmedla kontakter mellan 

konstnärer i Norden och på 

centret. Hennes huvudsakliga 

arbetsuppgifter blir att sköta 

administration, ta emot besökargrupper 

och eventuellt undervisa 

i akvarell- och oljemålning 

på centrets ettåriga konstskola. 

CENTRET HAR MÅNGA olika kulturella 

aktiviteter men det kanske 

allra viktigaste är de möten 

som sker där. För några år sedan 

höll Inger Jonasson en 

kurs i bildvävnad på centret: 

– Då kom det muslimska 

kvinnor från byarna och flyktinglägren 

och kristna från 

Betlehem för att delta. 

– Kultur och skapande är 

viktigt eftersom det överbryggar 

spänningar och konflikter. 

Vi som kommer utifrån kan 

också ha större chans att skapa 

kontakter mellan palestinier 

och israeler, säger Kjell Jonasson. 

Fotnot: 

Inger och Kjell Jonasson reste 

till Jerusalem den 17 januari 

och välkomnades av den svenska 

församlingen där. 

5

lutherhjälpen 

Åsnorna skriker ut sinamorgonhälsningar, 

vedhuggarens yxslag 

hörs över hela 

byn, ett barn gråter och den 

enorma stjärnhimlen bleknar 

bort i samma takt som ljuset, 

solen och hettan återvänder till 

byn Amalait i Eritreas västra 

lågland. 

I en mycket enkel hydda i 

utkanten av byn håller Kadidja 

på med morgonsysslorna; att 

göra upp eld, krossa kaffebönor 

och koka sitt morgonkaffe. 

6 

Hon tittar bort mot sitt nästan 

tomma matförråd och undrar 

hur liten näve från sin mjölpåse 

hon ska våga använda idag. 

Hon försöker komma ihåg hur 

länge sedan det var hon kunde 

göra en gröt redan på morgonen 

åt sina tre barn Fatna, 

Mariam och lille Abuamna 

som just blivit två. Han gnyr 

lite och letar efter hennes tomma 

bröst som varit uttorkat 

alltför länge. 

I fyra år har hon och Abuamnas 

far bott här. Här finns 

Här är hungern 

alltid närvarande 

Äldsta dottern Mariam vet att hon inte kan räkna med att 

äta förrän det blir kväll. Då har mamma Kadidja bakat ett 

bröd av vetemjöl, vatten och salt och tillsammans med en 

kopp te blir det hennes mat också idag. För att släcka törst 

och döva hunger dricker hon vatten innan hon går till skolan 

och när hon kommer hem. För henne har hungern 

blivit ett naturligt tillstånd. 

TEXT GERD SÄVENSTEDT FOTO LEIF GUSTAVSSON/IKON 

När Kadidja växte upp var det ingen brist på mat. I dag överlever hon 

och barnen Fatna och Mariam på en brödbit om dagen. 

både klinik, skola och vatten 

så det skulle kunna bli ett gott 

ställe att leva på. Men under 

de år de bott här har det regnat 

mindre för varje år, i fjol kom 

det bara 50–60 mm under hela 

året. 

– Det är svårt att bo här för 

både djur och människor, säger 

Kadidja och berättar att hennes 

man måste gå längre och längre 

bort med djuren för att hitta 

vatten så de kan dricka. Trots 

att han gör sitt bästa har några 

av djuren dött av mat- och 

vattenbrist. 

Mohammed Mini som tolkar 

åt mig ber att få köra ut de 

nyfikna barnen som tysta och 

storögda följer vad som händer 

i Kadidjas hydda. 

– Kvinnor pratar friare om 

inte barnen finns i närheten, 

säger han och visst har han 

rätt. 

NÄR BARNEN GÅTT ut vågar hon 

möta min blick och orden jag 

inte förstår blir fler. Kadidja, 

som tror att hon är ungefär 25 

år, berättar att hon saknar sin 

man. Hon saknar att han inte 

kommer hem varje kväll, att 

det kan gå veckor mellan hans 

besök. Så var det inte förr när 

han inte behövde gå så långt 

för att djuren skulle dricka. Nu 

kan han vara borta flera veckor 

i sträck och så visar hon mig 

några vassa grässtrån som ligger 

i ett hörn. 

– Ibland kommer han hem 

med sådant här gräs till mig 

och då kan jag fläta mattor. 

Hon visar på gräsmattorna 

som är hyddans väggar. Flera 

är trasiga och behöver bytas ut. 

Hon följer min blick runt väggarna 

och jag tror att hon förstår 

mina tankar för hon säger: 

– Det tar lång tid för mig att 

göra en ny matta. Det är hårt 

arbete att vara ensam med barnen. 

Men, säger hon jag är 

glad att mina föräldrar inte bor 

längre bort än att jag kan besöka 

dem ibland och så börjar 

hon berätta om sin barndom. 

Jag minns aldrig att vi saknade 

något. Vi längtade tills pappa 

skulle komma hem för vi visste 

att han skulle komma med 

vackra kläder och andra presenter 

till oss alla. 

– Nu har han det ännu värre 

än jag. Han är ännu fattigare 

och har det svårare för han är 

gammal och har långt att gå 

till de ställen där de delar ut 

mat. 

KADIDJA ÄR HELT OCH hållet 

beroende av den mat hon får 

utdelad av regeringen. 

– 7 kg vetemjöl för varje 

person och det ska räcka i en 

månad, och har vi tur så får vi 

också lite linser och olja men 

förra gången fick vi varken linser 

eller olja, säger Kadidja. 

Man vet aldrig när maten 

kommer så man måste använda 

så lite man bara kan. 

Lille Abuamna är helt klart 

hungrig och han har varit vaken 

många timmar utan mat. På 

en hylla står en skål med en 

vetevälling som jag direkt associerar 

till tapetklister. Kadidja 

tar ner skålen som Abuamna 

girigt griper och dricker. När 

han ställer ifrån sig skålen finns 

där fortfarande några droppar. 

Storasyster, som är sex år, tar 

skålen och med fingret som 

slickepott tömmer hon skålen 

på varje droppe. 

KADIDJA OCH MARIAM får vänta 

med att äta till i kväll, då blir 

det ett stycke bröd. 

– Det är en välsignelse att vi 

har rent vatten att dricka, säger 

Kadidja lite uppgivet när Mariam 

för tredje gången på en 

kort stund skruvar av korken 

från vattenflaskan. Vattnet, kliniken 

och skolan, tre grundpelare 

för att det ändå ska finnas 

en framtid här. 

Hon tittar ner på alla färgglada 

armband som var brudgåvan 

hon fick av Abuamnas 

far när hon gifte sig med en 

man vars namn men inte ansikte 

var känt. 

Då hade hon drömmar om 

ett annat liv.

Att förlåta och försonas med det 

rosemarie claussen 

svåra i sitt liv har en stark helande 

verkan. Det kan Rosemarie Claussen 

intyga. Hon växte upp i Tyskland 

under andra 

världskriget 

och genom- 

levde som 

barn krigets 

fasor. Hennes far var tysk general 

men vägrade förfölja judar och av- 

rättades av Hitler. Familjen förlorade 

allt och tvingades fly, först undan na- 

zisterna, sedan undan ryska armén. 

TEXT EVA KIHLSTRÖM FOTO JOHAN WESSEL 

7

KRIG

ET FÖDDE BITTERHET OCH HAT 

– FÖRSONING GAV NYTT LIV

osemarie claussen 

De traumatiska upplevelserna 

förmörkade under lång tid 

Rosemarie Claussens liv. 

Under många år hatade hon 

intensivt alla ryssar. 

– Utan Guds hjälp hade jag aldrig lyckats 

lämna mina hemska minnen bakom 

mig och finna frid inombords. Det betygade 

hon när hon talade vid ett frukostmöte 

i Kummelby kyrka i januari. 

Rosemarie Claussen föddes 1934 i 

Hamburg som dotter till en högt uppsatt 

general. Samma dag hon såg världens ljus 

besökte Hitler staden och när han hörde 

om den glädjande tilldragelsen erbjöd han 

sig spontant att bli Rosemaries gudfar! 

– En skam, men vad kunde jag göra. 

Vi väljer inte var och när vi ska födas, 

säger hon. 

De första åren av sitt liv minns hon 

dock som ett paradis. Familjen som bestod 

av mor, far och äldre bröder levde ett 

privilegierat liv i ett stort vackert hus med 

massor av tjänstefolk. 

Men hennes pappa stod inte ut med att 

förfölja judar och när han vägrade lyda 

order vändes Hitlers hedersbetygelse i vrede. 

Fadern straffades med döden för att 

han gick emot nazisterna. Över en natt 

förlorade familjen hus och hem och tvingades 

flytta till Berlin. 

– När kriget bröt ut bombades staden 

dag och natt, säger Rosemarie. Det var ett 

helvete och vi flydde undan flyganfallen 

till en mindre ort nära kusten i östra 

Tyskland. Där hade vi tillbringat några 

somrar och hade goda vänner. 

TILL EN BÖRJAN FANN DE andrum undan 

skräck och förödelse. Men i krigets slutskede 

ryckte den ryska militären allt närmare 

och Rosemaries familj hamnade 

mitt i stridslinjen. Hemska historier om 

död och förintelse av civila skrämde människor 

och fick dem att lämna sina hem. 

Men Rosemaries mamma som inte visste 

vart de skulle ta vägen väntade i det läng- 

10 

sta. Till slut tvingades de fly hals över huvud 

och fick inte med sig mycket mer än 

kläderna de bar på kroppen. 

Det var mörkt och kallt ute när de 

skyndsamt gav sig av till fots mot traktens 

järnvägsstation. Där försökte de finna ett 

tåg som kunde ta dem till tryggare områden. 

– Vi blev instängda i en godsvagn tillsammans 

med andra kvinnor, barn och 

gamla, berättar Rosemarie. Alla hade 

fruktan och förfäran skrivna i sina ansikten. 

På tåget tillbringade de flera dagar. 

Utanför hördes kanonmuller, sirener och 

fallande bomber. 

– Förskräckliga scener utspelades runt 

omkring oss, säger Rosemarie. Mat och 

vatten fanns inte och det var beckmörkt. 

Åldringar kved och barn skrek. När dörren 

äntligen öppnades drog man bara ut 

de döda och slängde ner dem på banvallen. 

Minnena av den hemska tågfärden hade 

Rosemarie helt förträngt under lång tid, 

de kom tillbaka först när hon hörde en 

annan kvinna berätta om sina upplevelser. 

– Då rullades hungern, törsten, kylan 

och ångesten upp som på film. Äntligen 

förstod jag varför jag i många år känt 

starkt obehag varje gång jag såg ett godståg. 

NÄR TÅGTRANSPORTEN äntligen stannade 

befann de sig alldeles i närheten av staden 

Kolberg som rysk militär just höll på att 

ta över. En tysk officer kom för att meddela 

att samtliga tåg strax skulle lämnas 

över till fienden och att Rosemarie och 

hennes familj kunde välja mellan att fly 

eller stanna. De valde att ge sig av genom 

rök och granateld och nådde med uppbådande 

av sina sista krafter fram till hamnen. 

Där fick de plats på en båt som de 

hoppades skulle föra mot säkerheten. 

Färden beräknades ta tre timmar men 

fartyget tvingades på grund av striderna 

ligga ute till havs i en hel vecka. Mat och 

vatten saknades, difteri och tyfus bröt ut. 

– Många människor omkring oss dog 

och kastades helt enkelt i vattnet, säger 

Rosemarie. Ständigt besköts alla flyktingfartyg, 

både av artilleri från kusten och 

från luften. Det kallades för Dödens hav, 

eftersom hundratals båtar gick till botten. 

SOM GENOM ETT UNDER klarade sig Rosemarie 

och hennes familj och kunde till 

slut ta sig iland. Då var barnen så utmattade 

och tagna av svält och umbäranden 

att de under lång tid kräktes upp allt de åt. 

På fast mark igen inhystes familjen som 

flyktingar på en bondgård nära Bremen. 

”Mat och vatten fanns inte och det var beckmörkt. 

När dörren äntligen öppnades drog man bara ut de 

döda och slängde ner dem på banvallen.” 

En strålande vacker majdag samma år 

var kriget äntligen över. 

– Jag minns att jag låg i gräset och 

knappt kunde tro att det var sant. Tystnaden 

och stillheten kändes så overklig. 

DE KOMMANDE FEM åren bodde Rosemarie 

i en lada på bondgården. Hennes uppgift 

blev att valla djuren. 

– Jag var fattig och smutsig och ofta 

full av löss. I skolan ville de andra barnen 

inte sitta bredvid mig. 

De skräckfyllda upplevelserna hade 

inom Rosemarie fött ett rödglödgat hat 

mot alla ryssar. 

– Fast det var fred runt omkring härskade 

fortfarande fasan inombords. Jag 

såg hela tiden ryssarna komma efter mig. 

Så småningom utbildade hon sig till 

laboratorieassistent och försökte leva ett 

normalt liv. Hon träffade sin man Tilo 

som är ingenjör, de gifte sig och fick två 

söner. Men hennes inre var hela tiden 

fullt av fruktan och bitterhet. Inte ens 

med sin man kunde hon tala om de hemska 

minnena. 

– Jag skrek ofta på nätterna att ryssarna 

var efter mig. Jag var glad för järnridån 

som höll dem borta. Jag hatade ryssar 

som andra hatade oss tyskar efter kriget. 

Då hade hon aldrig kunnat drömma

om att hon en dag skulle predika kärlekens 

och förlåtelsens helande kraft i forna 

Sovjet och Baltikum. 

VÄNDNINGEN KOM NÄR Rosemarie blev allvarligt 

sjuk. I sin nöd vände hon sig till 

en väninna som är starkt troende. Även 

Rosemarie bekände sig som kristen, men, 

som hon själv uttrycker det: 

– Då levde jag inte Guds bud. Mina 

upplevelser i samband med kriget hade 

gjort mig hård och bitter, jag saknade 

medkänsla och kärlek till andra människor. 

– När min väninna undrade varför det 

var så blev jag först arg. Men efter ett tag 

insåg jag att hon hade rätt och jag bad till 

Gud att han skulle visa mig var mitt liv 

brast i oförlåtelse. Då såg jag framför mig 

Hitler och nazisterna. Dem kunde jag förlåta. 

Men när jag såg ryssarna skrek jag 

högt: NEJ, NEJ, jag kan inte förlåta dem. 

Då hörde jag Gud tala inom mig: ”Om 

du inte kan förlåta, kan inte heller jag förlåta 

dig och vi tappar kontakten.” 

Där började en helande process som 

ledde till att Rosemarie äntligen försonades 

med de traumatiska händelserna. 

Förlåtelsen är nödvändig om vi vill leva 

ett rikt och lyckligt liv, är hennes budskap. 

Hon uppmanar varje människa att 

Rosemarie Claussen 

har haft ett dramatiskt 

liv. Hon upplevde 

andra världskriget på 

nära håll och bittra 

minnen förmörkade 

länge hennes liv. När 

hon lyckades förlåta 

sina forna fiender fann 

hon friden inombords. 

gå denna väg för att inte bli uppäten av 

bitterhet som av cancer. 

– Den som framhärdar i oförsonlighet 

blockerar all andlig utveckling. När vi 

lyckas förlåta förvandlas våra tårar till diamanter, 

säger hon. 

I takt med att Rosemarie Claussen upplevde 

allt mera frid inombords antog hon 

nya utmaningar. Järnridån föll och hon 

och Tilo började resa till Baltikum för att 

föreläsa om fred och försoning mellan 

ryssar och balter. 

– Esterna som lidit under ryssarna vill 

nu ge igen. Men jag brukar säga till dem 

att utan förlåtelse blir det krig igen. De 

nya generationer ryssar som föds är dessutom 

utan skuld, de har ingen del i vad 

som tidigare hänt. 

I år fyller Rosemarie 70 år och Tilo är i 

samma ålder. Båda är engagerade i 

Joshuamissionen, en ekumenisk kristen 

rörelse som vill sprida helandets och förlåtelsens 

kraft. 

1968 KOM DE TILL SVERIGE första gången 

och blev stormförtjusta. De bor här delar 

av året och övrig tid, när de inte är på 

resande fot, tillbringar de i Tyskland där 

söner och barnbarn finns. Som pensionärer 

har de gott om tid att resa och de inbjuds 

ofta att tala i både öst och väst. 

Vid ett tillfälle besökte Rosemarie ett 

fängelse för att sprida sitt medmänskliga 

kärleksbudskap. En rysk ung man blev 

berörd och började gråta. Hon fick en 

ingivelse att gå fram och krama honom 

men tvekade först för han var smutsig och 

illaluktande och förmodligen full av löss. 

Men hon övervann sin motvilja och gav 

den unge mannen en omfamning. Han 

blev djupt tagen. Det visade sig att han 

var son till en pingstpastor och som rätttrogen 

kommunist hade han angivit sin 

egen far. När pappan fördes bort för att 

avrättas sa han: Min son, jag har förlåtit 

dig. Samtidigt uttalade han en profetia. 

”När någon från ett främmande land 

kommer fram till dig och kramar om dig 

ska du förstå att jag har förlåtit.” 

Rosemarie och Tilo har sett många 

mirakel ske då hat har förbytts till glädje, 

frid och försoning. 

– Förlåtelse innebär att avstå från rätten 

att reagera och till gottgörelse. Det är 

svårt att med mänsklig kraft göra det men 

om vi lämnar över till Gud gör han jobbet 

åt oss. Den som blir fri kan sedan 

hjälpa andra. 

11

ungdom 

”Sunt sex 

är bra” 

Välmående och ansvarstagande 

men 

ibland stressade. 

Allt större press på 

framförallt flickor 

att passa in i ett visst 

mönster. 

Så beskriver Sollentunaungdomsmottagning 

situationen 

för kommunens 

ungdomar. 

TEXT LOTTA PERSON 

FOTO SID 12 ALEXANDER 

RUAS/BILDHUSET, FOTO 

SID 14–15 JOHAN WES- 

SEL, FOTO SID 16 LOUISE 

BILLGERT/BILDHUSET 

13

ungdom 

På mottagningen är åtta av tio besökare flickor, de flesta 17–18 år gamla och de vill diskutera preventivmedel, 

oftast p-piller. Barnmorskan Annika Johansson berättar hur det fungerar. 

En lite anonym entré 

åtta trappor upp på 

Tingsvägen i centrala 

Tureberg leder in till 

Sollentuna ungdomsmottagning. 

På ena sidan om den 

röda tejp som markerar skogränsen 

på golvet in till väntrummet, 

trängs gympaskor 

med kängor och stövlar. Ett 

väntrum i lugna färger där 

soffor, stolar och låga bord bildar 

sittgrupper. En vägg pryds 

av ett prydnadsfönster med 

gardiner, spröjs och blommor. 

Längs en annan vägg löper en 

låg bänk med informationsfoldrar 

som tar upp frågor om 

bland annat sexuellt överförbara 

sjukdomar och ätstörningar. 

ÄVEN DE LITE PRÅNGIGA undersökningsrummen 

är hållna i 

mjuka färger och har gjorts så 

ombonade som möjligt är, med 

röda, hjärtformade kuddar på 

gynekologstolarna. 

Kuratorn Linus Hultstrand 

14 

och barnmorskan Annika Johansson 

är två av de ansikten 

som ungdomsmottagningens 

besökare möter. Tillsammans 

med sina kolleger tar de emot 

ca 3 500 ungdomar per år. Antingen 

på öppen mottagning 

eller tidsbeställda besök. 

Mottagningen samarbetar 

dessutom med samtliga högstadieskolor 

i kommunen och 

bjuder in alla sjundeklassare på 

gruppbesök. De visas runt i lokalerna 

och får göra olika värderingsövningar 

för att deras 

tankar kring olika samlevnadsfrågor 

ska väckas. 

– Vi vill att de ska hitta hit 

den dag de behöver och då ska 

de känna igen några ansikten 

och ha fått klart för sig att här 

kan man prata om allt, förklarar 

Linus och Annika. 

Till mottagningen är alla 

ungdomar välkomna till den 

dag de fyller 21 år. I dagsläget 

är åtta av tio besökare flickor, 

de flesta 17–18 år gamla och 

de vill diskutera preventivmedel, 

oftast p-piller. 

Det är just behovet av preventivmedel 

som gör att flickor 

kommer i kontakt med mottagningen. 

Där kan de även 

göra graviditetstester eller få 

dagen efterpiller, två tabletter 

som ska tas inom tre dygn 

efter oskyddat samlag. 

Unga killar verkar inte ha 

lika lätt att hitta en anledning 

till att göra ett besök. 

– De är sedan dagis och 

skola vana att prata med kvinnor, 

så att personalen består av 

mest kvinnor är inget hinder, 

men killar är av tradition inte 

vana att prata om svårigheter 

och problem, resonerar Linus. 

Så ser våra könsroller ut, tyvärr. 

– Det händer att en kille 

som kommit hit för en speciell 

fråga öppnar sig om större svårigheter, 

fortsätter han. Efteråt 

kan han utbrista: ”Å vad skönt 

att få prata med någon om 

detta.” Ändå kommer han inte 

tillbaka. På sikt tror vi ändå att 

min närvaro här ger killar en 

annan dimension på detta med 

manligt – kvinnligt. 

PERSONALEN HAR tystnadsplikt 

men även anmälningsplikt. Får 

den någon gång veta att en 

ungdom far illa på något sätt, 

genom övergrepp, missbruk 

eller misshandel så är den skyldig 

att anmäla detta till socialtjänsten. 

– Vi försöker alltid få med 

oss ungdomen, försöker visa 

att det är bra med hjälp från 

ett annat håll för att få stopp

på det som händer, förklarar 

Linus. Vi anmäler aldrig utan 

pojkens eller flickans vetskap. 

Linus och Annika tycker att 

Sollentunas ungdomar på det 

hela är ansvarsfulla och schyssta 

mot varandra. De värderingsövningar 

som samtliga 

sjundeklassare gör visar att polariseringen 

mellan könen har 

minskat. Synen på homosexuella 

har blivit mer positiv och 

de flesta anser idag att tjejer 

och killar är lika romantiska, 

har lika stora behov av ömhet, 

har lika stora sexuella behov 

och att skydd är bådas ansvar. 

Nationella undersökningar 

visar dock att könssjukdomen 

klamydia ökar bland ungdomar 

i hela Sverige. 

– Vi vet inte varför, säger de. 

Klamydia kan i enstaka fall utvecklas 

till en uppstigande in- 

– Det händer att en kille som kommit hit för en speciell fråga öppnar sig om större svårigheter. Efteråt 

kan han utbrista: ”Å vad skönt att få prata med någon om detta”, säger kuratorn Linus Hultstrand. 

fektion som kan leda till sterilitet. 

Enda skyddet mot klamydia 

är kondom och bevisligen 

hämtar många ungdomar ut 

kondom här. Men vad händer 

sedan? 

”De kan ställa frågor 

om avancerat sex fast 

de inte har hållit en 

flicka i handen ännu” 

Allt fler ungdomar möter 

porr i allt lägre ålder och denna 

porrkonsumtion kan ibland 

avspeglas i ungdomarnas språkbruk, 

oftast hos pojkar. 

– De kan ställa frågor om 

avancerat sex fast de inte har 

hållit en flicka i handen ännu, 

förklarar Annika. 

– Porrkonsumtionen har 

dock inte medverkat till att debutåldern 

sjunkit, fortsätter 

hon. Den ligger på samma nivå 

som för 30 år sedan, mellan 

16 och 17 år för både pojkar 

och flickor. Däremot har vi en 

högst ovetenskaplig känsla av 

att när man väl har debuterat 

15

ungdom 

så har man fler partners än tidigare. 

Varför vet vi inte riktigt. 

PERSONALEN UPPFATTAR också 

att klimatet för flickor hårdnar. 

De är mindre nöjda med sitt 

utseende och med sin vikt än 

pojkar. Flickorna känner sig 

också utsatta, har allt oftare ätstörningar 

och är deprimerade. 

Dessa känslor går allt längre 

ner i åldrarna. 

– Vi vill föra ut budskapet 

att sunt sex är bra, säger Annika 

och Linus, och i det sammanhanget 

tror vi att vi gör 

flickor en otjänst om vi utmålar 

dem enbart som offer för 

andras sexualitet. Det är mycket 

viktigt att säga nej om man 

inte vill ha sex, men om detta 

är det enda flickorna får höra 

innebär det en slags värdering 

från samhällets sida. Vi anser 

att det är lika viktigt för såväl 

Fakta 

SOLLENTUNA UNG- 

DOMSMOTTAGNING 

Tingsvägen 17, Tel 96 74 13 

På mottagningen arbetar barnmorskor, 

läkare och kuratorer. 

De har tystnadsplikt och besöken 

är gratis. På mottagningen 

kan du till exempel prata om 

din kropp, om relationer och 

livsfrågor, preventivmedel, sexuellt 

överförbara sjukdomar, 

graviditet (på mottagningen 

utförs graviditetstester) eller 

abort. Mottagningen är en av 

flickor som pojkar att våga bejaka 

en sund sexualitet. 

Gymnasieungdomar av båda 

könen verkar också alltmer 

stressade och pressade. De 

översköljs av information via 

Internet och har oändligt 

många valmöjligheter i livet, 

inte minst när det gäller skola, 

linje och inriktning. Tonårstiden 

har blivit alltmer utdragen 

och efter tolv år i skolan 

kanske arbetslöshet ändå hotar. 

Allt detta sammantaget gör att 

vuxenliv och ansvarstagande 

för många mest förknippas 

med ångest, krav och kval och 

inte blir något de längtar efter. 

– SKULLE VI ÖNSKA något är det 

att fler föräldrar vågade uppmuntra 

sina ungdomar att ta 

det lite lugnare, att varva ner 

och kanske till och med ha lite 

tråkigt, avslutar Annika Johansson 

och Linus Hultstrand. 

”Porrkonsumtionen har inte medverkat 

till att debutåldern sjunkit. 

Den ligger på samma nivå som för 

30 år sedan, mellan 16 och 17 år 

för både pojkar och flickor.” 

16 

Sveriges första, och fyller 

30 år i år. 

TELEFONTIDER: 

Måndag 11.00–13.00 

Tisdag 11.00–13.00 

Torsdag 17.00–18.00 

Fredag 11.00–13.00 

Drop in-mottagning utan 

tidsbeställning tisdag 

13.00–15.00 samt torsdag 

15.00–18.00. 

Killmottagning tisdag 

15.00–16.00. 

De flesta ungdomar anser 

idag att tjejer och killar är 

lika romantiska, har lika 

stort behov av ömhet. 

”Vill jag göra mig s 

Camilla, 17 år, går regelbundet till 

ungdomsmottagningen, bland 

annat för att prata med någon av 

kuratorerna. 

PÅ UNGDOMSMOTTAGNINGEN kan jag prata 

med en annan vuxen än mina föräldrar, 

en vuxen person som står helt utanför familjen. 

Det tycker jag är skönt. De egna 

föräldrarna behöver inte veta allt om en.

– Kuratorerna säger inte åt mig hur jag 

ska göra utan ger förslag på lösningar, 

hjälper mig att komma fram till mina 

egna beslut, fortsätter hon. Hade mottagningen 

inte funnits hade jag nog vänt mig 

till skolans kurator istället. 

CAMILLA TYCKER ATT DENNA period i livet 

är rätt lugn, bortsett från det nästan 

oundvikliga i att hon ibland klassas som 

barn, ibland som vuxen. Att bli vuxen ”på 

”Föräldrar har så svårt att enbart 

lyssna. De vill komma med råd.” 

Alexandra, 17 år, är en typisk besökare 

på ungdomsmottagningen: 

flicka och gymnasist. 

– JAG TYCKER ATT DET ÄR fantastiskt bra 

att mottagningen finns. Vart skulle vi annars 

gå? Visst kan man prata med kompisar 

och med föräldrar om en del, men 

inte om allt. En del ungdomar har också 

svårt att prata med sina föräldrar över 

huvud taget. Husläkaren är inte heller ett 

alternativ, det är ingen person man har 

den typen av relation med att man törs 

öppna sig. 

– Jag kan tänka mig att killar tvekar 

inför att besöka mottagningen vid blotta 

åsynen av alla tjejer i väntrummet. Vi går 

ju alltid i gäng, även om det bara är en av 

oss som har ett ärende. 

NÄR ALEXANDRA GICK i högstadiet gick 

hon en period och pratade med en av 

mottagningens kuratorer. Hon tyckte inte 

att det var helt lätt att vara flicka och 14 

år. 

– Det är så mycket press på tjejer i den 

åldern, förklarar hon. Man måste se ut på 

ett visst sätt, sminka sig på ett visst sätt, 

ygg gör jag det för att jag ska må bra.” 

riktigt” är något hon längtar efter och planerar 

för: 

– Jag tycker det ska bli kul med eget 

ansvar och har redan för mitt inre målat 

upp mycket av vad jag vill göra när jag 

slutar gymnasiet. Till exempel åka till 

Spanien i ett år för att lära mig språket, 

plugga vidare, gärna juridik samt flytta 

hemifrån, om jag får tag på lägenhet. 

Ibland känner jag mig stressad inför utsikten 

att kanske inte hinna med allt jag vill 

vara smal och ha vissa kläder. Jag tror att 

vi har det mycket tuffare än killar när det 

gäller detta att till varje pris uppfylla ett 

visst ideal. 

– En kurator sitter ner och lyssnar oförutsett 

på ett helt annat sätt än en förälder. 

Inget man berättar är fel i deras öron. 

Föräldrar har så svårt att enbart lyssna. 

De vill istället komma med råd, eller ännu 

hellre tala om hur man ska göra. De 

ska hela tiden fostra. På ett sätt förstår jag 

dem, de älskar sitt barn och vill att allt 

ska gå bra. Men de borde verkligen våga 

lyssna mer, utan att bli arga över vad de 

kanske får höra. 

NU NÄR ALEXANDRA GÅR i gymnasiet har 

denna press släppt. Istället är det skolan 

som tar mycket energi i anspråk. 

– Jag går i tvåan och jag ser inget slut 

på det just nu. Både jag själv och omgivningen 

ställer höga krav på att jag ska 

lyckas, det gäller att ha MVG (Mycket 

Väl Godkänt, reds. anm.) i alla ämnen. I 

skolan jämför vi oss med varandra och 

våra föräldrar vill också så gärna att vi ska 

lyckas, att det ska gå bra för oss. Man ska 

vara smart. 

Alexandra heter egentligen något annat. 

göra innan jag blir gammal, men det är 

ingen negativ stress. 

– I skolan har vi tjejer oftare bättre betyg 

än killar, vilket kanske har att göra 

med att tjejerna här är rätt duktiga. Annars 

ser jag inga större skillnader mellan 

oss. Jag känner inte heller att jag måste 

begränsa mig för att jag är tjej. Jag gör det 

jag vill göra. Vill jag göra mig snygg gör 

jag det för att jag ska må bra. 

Camilla heter egentligen något annat. 

17

Sollentunabo på resa i Malaysia. Tre 

månader i en annan kultur med ett 

annorlunda klimat, men med ett 

gudstjänstliv som har många likheter 

med det i Svenska kyrkan Sollentuna. 

Anders Friberg har rest 

som Ung i världsvida kyrkan. 

TEXT JOHAN WESSEL FOTO JENNIFER TRINDE 

Världsvid kyrka 

Svenska kyrkan har ett stipendieprogram 

som heter Ung i världsvida 

kyrkan, ett program för personer 

mellan 20 och 30 år. 

Ungdomar skickas till någon av Svenska 

kyrkans partnerkyrkor i världen. Dessa 

kyrkor finns framför allt i tidigare missionsfält 

som Tanzania, Malaysia och Indien. 

Efter intervju med intresserade ungdomar 

bestämmer respektive stift hur 

många de vill skicka. Från Stockholm 

åkte i höstas två personer: Anders Friberg, 

23 år, från Svenska kyrkan Sollentuna och 

Jennifer Trinde, 28 år, diakon i Farsta församling. 

De reste till den lutherska kyrkan 

i Malaysia (Evangelical Lutheran 

Church of Malaysia) som har kontakt 

med Svenska kyrkan. Ung i världsvida kyrkan 

är ett utbytesprogram, så till kom- 

mande höst tar Svenska kyrkan Sollentuna 

emot någon från Malysia som ska få 

vara delaktig i församlingsarbetet. 

DEN LUTHERSKA KYRKAN i Malaysia som 

fungerade som värd för Anders och Jennifer 

består av 3 000 medlemmar, de flesta 

med indiskt ursprung. Under tre månader 

besöktes kyrkor, barnhem och en högskola 

med teologiutbildning. Allt med koppling 

till den lutherska kyrkan. Syftet med 

stipendieprogrammet är att ungdomarna 

ska leva i den verklighet de möter. Det 

handlar inte om att de ska arbeta eller 

driva något projekt. 

– Vi kommer dit på ett vänskapligt 

plan. Det är skönt samtidigt som det 

ibland kan vara svårt att förklara vår vistelse: 

”Vi är här bara för att vara med er”, 

anders friberg 

David och James, två av de tuffaste killarna på barnhemmet Rumah Hope. 

förklarar Anders som nyligen är hemkommen 

till Sollentuna. 

Anders hörde talas om stipendieprogrammet 

när han var 18 år, då var han för 

ung. Men under 2003 hade han ett sabbatsår 

från bioteknikstudierna vid teknisk 

högskola och passade på att anmäla sitt 

intresse. Stort engagemang i Svenska kyrkan 

Sollentuna, bland annat som förtroendevald, 

ledde till att han fick förmånen 

att åka. 

– Personligen tyckte jag det var skönt 

att få åka iväg ett tag, att få resa genom 

kyrkan kändes som ett bra alternativ. Då 

kom jag närmare kulturen än vad jag 

skulle ha gjort om jag åkt som turist och 

”gjort” landet på ett par veckor. Malaysia 

var ett lätt land att resa i. I kyrkan är de 

vana vid besökare så de kan engelska. 

19

Anders Friberg deltar i trädgårdssysslor vid prästseminariet, det första stoppet på hans resa i Malaysia. 

– Malaysia är spännande eftersom det 

är ett så mångkulturellt land. Malayerna, 

60 procent av befolkningen, är muslimer. 

De övriga invånarna består av kineser och 

indier som är kristna, hinduer, buddister 

eller sikher. 

Under sin vistelse i Malaysia har Anders 

försökt förklara hur församlingen ser ut i 

Sollentuna. 

– De förstår inte riktigt hur vi kan ha 

44 000 medlemmar. I Malaysia är religio- 

”I Malaysia är religionen en del av vardagen, 

alla som är medlemmar går i kyrkan. 

De förstod inte när jag beskrev att 

Sverige är ett sekulariserat samhälle.” 

nen en del av vardagen, alla som är medlemmar 

går i kyrkan. De förstod inte när 

jag beskrev att Sverige är ett sekulariserat 

samhälle. 

20 

Tre månader med sex stopp. Först ut 

var ett besök på ett prästseminarium. Anders 

deltog på föreläsningar om luthersk 

lära, islam och lite om hur man arbetar i 

team. 

– Det var skönt att träffa studenter i sin 

egen ålder. 

Stopp nummer två, ett center för gravt 

handikappade barn. 

– Det var en ny erfarenhet för mig. Jag 

hjälpte till med att leka och prata med 

barnen, försökte 

stimulera dem. 

Eftersom jag inte 

har någon utbildning 

i detta så 

kunde jag inte 

göra så mycket 

annat. 

Efter det väntade 

ett hem för 

misshandlade och övergivna barn, Rumah 

Hope. Barnen kom från missbrukarfamiljer 

och fattiga förhållanden, ensamstående 

föräldrar som inte klarade av att ta hand 

om sina barn. På hemmet sov Anders 

med barnen i sovsalarna. 

– Det var en ganska jobbig plats att 

vara på. Barnen är så medvetna om sin 

situation. De kan inte blunda för problemen, 

det är tungt för dem. Det är en hård 

atmosfär på barnhemmet, stökigt och bråkigt. 

Vilket jag tror beror både på barnens 

bakgrund och att hemmet inte ger dem 

en lugn och kärleksfull miljö som de 

egentligen behöver. Samtidigt kom jag 

barnen väldigt nära eftersom jag levde 

med dem dygnet runt. Så det var svårt att 

lämna barnen när vi åkte därifrån. 

VID STOPP FYRA BESÖKTES en kyrka. Anders 

bodde hos pastorn med familj. Han 

deltog vid gudstjänster och hembesök. 

– Jag kände igen mig i gudstjänsterna 

eftersom det är en luthersk kyrka. Många 

lovsånger är de samma som här hemma. 

Det firas gudstjänster både på engelska 

och tamil, ett indiskt språk. Gudstjänsterna 

är betydligt längre än i Sollentuna, 

ofta är det långa predikningar.

På Bethany home, en skola för multihandikappade barn, hade Anders simträning med barnen. Två gånger i veckan tränade han Yang Li. 

Bethany home var nästa plats som Anders 

besökte under resan. En skola för 

multihandikappade barn. Där stannade 

han i en månad. 150 barn och ungdomar 

kommer till skolan varje dag. Personalen 

har stor erfarenhet av volontärer och 

besökare så det var lätt för Anders att 

delta i arbetet. Han hjälpte bland annat 

till i en yrkesskola och hade simträning 

med barnen. 

– Skolan arrangerade även två helgläger 

under min vistelse där. Bland annat ett 

äventyrsläger, det var kul. Då kom kristna 

ungdomar från närområdet. Jag fick fungera 

som ledare. 

Bethany home utgår från kristna värderingar 

i arbetet men tar emot barn från 

olika religioner. 

– Det är en kärleksfull atmosfär på skolan. 

Sist ut på resan var ett aktivitetscenter 

för barn. Barn kunde komma dit för att 

få hjälp med läxor eller för att leka. 

– När vi kom dit hade de precis fått 

möjligheten att köpa ett stort hus, som de 

Patsy på Rumah Hope övar engelska med Anders. 

höll på och renoverade tillsammans med 

barnen. Centret driver ett fascinerande 

arbete, där alla är väldigt engagerade. 

Barnen gillade verkligen det nya huset. 

IDÉN MED RESAN ÄR att Anders ska ta med 

sig nya kunskaper hem till Sollentuna. Så 

nu väntar redovisningar i olika sammanhang. 

Han ska även besöka biskopen för 

att berätta om sin resa. 

Att Anders reste tillsammans 

med Jennifer har underlättat 

vistelsen i Malaysia. 

– Det har varit skönt att 

kunna bolla tankar och intryck 

med någon, särskilt vid 

de mer påfrestande besöken. 

Samtidigt som en resa på 

egen hand säkert hade gett 

mig andra upplevelser. Då 

hade jag nog varit tvungen 

att vara mer offensiv och 

kanske ett behov av att lära 

känna människor ännu mer. 

– Det roligaste under resan 

var när vi under några tillfällen bodde 

hemma hos familjer. Då kom vi genast 

mycket närmare kulturen, när vi fick äta 

frukost och lunch med dem. Vi fick en 

bra bild av familjelivet i Malaysia. Man 

känner sig väldigt privilegierad i dessa 

situationer. Överhuvudtaget har det varit 

en lyx att få åka iväg på den här stipendieresan. 

21

22 

Tr

Trafficking eller människohandel 

för sexuella 

ändamål är ett ökande 

problem i världen. 

Mellan 200–500 kvinnor 

utsätts för människohandel 

till Sverige varje år. 

Bakom siffrorna döljer 

sig ett mycket grovt och 

upprepat våld från människohandlare, 

hallickar 

och även kunder. 

TEXT IRMELA LILJA ILLUSTRATION KRISTINA WESSEL 

De flesta av offren för trafficking, som polisen 

får kännedom om, kommer ifrån Estland, 

Litauen, Ryssland, Polen och Ungern. De har 

hittills alla varit kvinnor, och några av dem 

flickor mellan 14 och 17 år. 

För att komma åt människohandel måste det finnas 

starka markeringar från samhället sida, säger Kajsa Wahlberg, 

kriminalinspektör vid Rikskriminalpolisen och ansvarig 

för traffickingfrågor: 

– Vi måste visa att polisen ser allvarligt på det här och 

att hallickar och människohandlare åker fast. 

Nu är det inte så många som gör det. Sedan 1998 har 

knappt 30 personer dömts för brott relaterade till trafficking. 

Under 2003 dömdes sammanlagt nio personer. Av 

dem dömdes två för människohandel för sexuella ändamål, 

sju dömdes för koppleri, grovt koppleri och olika 

former av frihetsberövanden. 

Orsaken till att så få döms är flera, enligt Kajsa Wahlberg. 

Det krävs omfattande bevisning för att fälla någon 

och brotten är mycket resurskrävande att utreda: 

– För att någon ska kunna dömas för människohandel 

måste det bevisas att han eller hon har rekryterat kvinnan 

med våld eller utnyttjat hennes svåra situation och sårbarhet 

med otillbörliga medel. Utredningen fokuserar därför 

mycket på kvinnans bakgrund och situation istället för på 

den misstänkte gärningsmannens avsikter och handlingar. 

För att få fler fällande domar behövs en lagändring och 

större resurser. 

– Vi får inte heller provocera brott eller infiltrera och 

låtsas vara hallick eller människohandlare. Istället måste vi 

följa brottsligheten och vänta på att människor sätter dit 

sig själva. Att få fast 3–4 hallickar kan ta veckor och 

månader av spaning. 

afficking 

FÅ HANDLARE DÖMS 

människohandel 

23


Varje EU-medlemsland ska ha en nationell rapportör 

beträffande trafficking. Kajsa Wahlberg, 

kriminalinspektör på Rikskriminalpolisen, är 

sedan 1998 Sveriges rapportör. 

Även offrens vittnesmål är väldigt viktiga 

i det sammanhanget. När polisen har 

gjort ett tillslag mot exempelvis en lägenhetsbordell 

och gripit en hallick eller 

människohandlare får kvinnorna de haft i 

sitt våld följa med till förhör. Eftersom 

kvinnorna saknar pass, pengar och uppehållstillstånd 

avvisas de ifrån Sverige, om 

de inte ställer upp och vittnar. 

– Har vi väl de kvinnor som gått med 

på att samarbeta här, står vi inför andra 

problem. Ett fåtal kommuner ställer upp 

med boende, mat och sysselsättning för 

kvinnorna i väntan på rättegång. Oftast 

blir det polisen som får ta den kostnaden. 

Det finns flera negativa följder med att 

bara spela in kvinnornas vittnesmål innan 

de skickas till sina hemländer. Den inspelade 

versionen väger inte lika tungt i rätten. 

Risken finns också att de blir hotade 

TVÅ FRÅGOR TILL: 

Inga-Lena Arvidsson, stiftsadjunkt på 

Stockholms stift, en av två projektledare 

som arrangerade seminariet Är människokroppen 

en handelsvara? – Om prostitution, 

pornografi och trafficking i november förra 

året. 

Vad händer nu? 

– Vi håller på att bygga upp ett ekumeniskt 

nätverk mot människohandel. Vi 

kommer att samla ihop och skapa kontakt 

mellan människor i församlingar som har 

mött traffickingoffer och prostituerade. 

De som arbetar diakonalt och kommer i 

24 

FOTO LARS RINDESKOG 

och tar tillbaks alltihop. Man kan inte 

heller forcera fram vittnesmål av övergrepp 

och hemska händelser. Minnena 

kommer fram vartefter, säger Kajsa 

Wahlberg: 

– Många har blivit så fruktansvärt 

kränkta. Då är det hemskt att säga; ”nu 

får du två timmar på dig att berätta allt”. 

En del har varit prostituerade redan i 

hemlandet och har vetat om att det är för 

prostitution som de har rekryterats. Men 

när kvinnorna kommer hit har de hamnat 

i en fängelseliknande situation. Med våld 

och hot om våld har de exempelvis tvingats 

till oskyddat sex, analsex eller våldsam 

sex med flera personer. De har inte heller 

längre fått tillgång till de pengar de tidigare 

använt till att försörja sig själva, sina 

barn eller andra släktingar. 

Andra har blivit hitlurade på olika sätt 

och utsätts sedan för upprepade gruppvåldtäkter 

av hallickarna för att bryta ner 

dem mentalt innan de används för prostitution. 

ATT UPPSKATTA HUR MÅNGA kvinnor och 

flickor som förs eller luras till Sverige för 

att sedan utnyttjas i prostitution är svårt. 

Polisens bedömning, att det rör sig om 

mellan 200–500 kvinnor per år, grundar 

sig på förundersökningar, domar, underrättelseinformation 

och på att det finns 

ett visst mörkertal. 

I en europeisk och även i en nordisk 

jämförelse är trafficking mindre omfattande 

i Sverige. Till Finland förs omkring 

10–15 000 kvinnor varje år av organiserade 

ligor. Där är straffsatserna betydligt 

kontakt med detta behöver stöd i sitt arbete. 

Och genom att vi lär känna varandra 

får vi tillgång till varandras kunskap 

och erfarenhet. 

– Vi måste veta vilken värdegrund vi 

arbetar utifrån. Jag tror att samtalet kring 

människans värde och hennes sexualitet 

inte har förts tillräckligt bland kristna. 

Därför kommer vi att ha en teologisk 

reflektion kring människans värde utifrån 

den kristna tron. 

– Problem relaterade till människohandel 

får inte tillräckligt med uppmärksamhet 

och resurser. Det finns även lagstiftning 

som behöver ändras. Därför är en 

lägre än i Sverige, enligt Kajsa Wahlberg: 

– För koppleri och grovt koppleri är 

maxstraffet 3 års fängelse. Det finns ingen 

lagstiftning mot människohandel för 

sexuella ändamål. I Sverige har vi ett maxstraff 

på 10 år för sådan människohandel 

och 6 år för grovt koppleri. 

– Vi tror också att den sexköpslag vi 

har i Sverige är en viktig orsak till att betydligt 

färre kvinnor förs hit än till andra 

europeiska länder. 

I telefonavlyssningar har polisen hört 

att människohandlare inte ser Sverige som 

en så bra marknad för dem. Att driva bordeller 

är inte tillåtet i Sverige och sedan 

sexköp blev olagligt 1999 har gatuprostitutionen 

minskat med en fjärdedel. Kunderna 

är rädda att åka fast och vill inte 

längre i samma utsträckning köpa sexuella 

tjänster på gatan. 

– Hallickarna måste istället ha flera 

lägenheter eller andra lokaler och kan inte 

bedriva sin verksamhet för länge på samma 

ställe. Ett annat alternativ är att de 

transporterar kvinnorna till sexköparna 

vilket blir mer tidsödande och mindre 

lönsamt för dem, säger Kajsa Wahlberg. 

Det finns fortfarande attityder inom 

polis och rättsväsende som försvårar arbetet 

mot trafficking, exempelvis att kvinnorna 

gör det här frivilligt eller att en 

prostituerad inte kan våldtas. Utbildning 

och attitydförändring är därför en viktig 

del av Kajsa Wahlbergs arbete: 

– Även om maxstraffet för människohandel 

är lika högt som för narkotikabrott 

är det i praktiken inte lika högprioriterat 

och får inte lika stora resurser. 

Nu startar ett ekumeniskt nätverk mot trafficking 

annan viktig uppgift för nätverket att bedriva 

lobbyverksamhet gentemot regering 

och myndigheter. Att vi inom kyrkorna 

säger; det här ser vi – vad gör ni? 

Vad kan församlingarna göra? 

– Till att börja med vara medvetna om att 

man antagligen, i allt större utsträckning, 

kommer att möta offer för olika former 

av handel med människor i det diakonala 

arbetet. Därför är det viktigt att skaffa sig 

en beredskap, genom kunskap och kontakter, 

så att man känner igen problemet 

när man möter det.

Det finns fortfarande attityder inom polis och 

rättsväsende som försvårar arbetet mot trafficking, 

exempelvis att kvinnorna gör det här frivilligt 

eller att en prostituerad inte kan våldtas. 

25


Skyddad 

Bara de kvinnor som ställer upp och vittnar mot 

sina tidigare kidnappare och hallickar har någon 

möjlighet att stanna i Sverige under tiden fram till 

rättegången. De som lever under allvarliga hot 

placeras på hemlig adress i landet. Kyrkporten har 

intervjuat Christina, som är föreståndare på ett 

skyddat boende i Stockholms närhet. 

TEXT IRMELA LILJA ILLUSTRATION KRISTINA WESSEL 

Under de senaste två åren har 

man tagit emot kvinnor som 

har valt att stanna i Sverige för 

att vittna. Processen kan bli 

väldigt utdragen med överklaganden och 

flera rättegångar, säger Christina: 

– Jag beundrar de kvinnor som ställer 

upp och vittnar. Först återupplever de allt 

fruktansvärt de har varit med om, när de 

berättar om det under polisförhören. Sedan 

kommer väntan på rättegången där 

de ibland konfronteras med hallickarna. 

En av kvinnorna kräktes hela tiden under 

förhören och var oförmögen att äta under 

flera veckor innan rättegången. 

KVINNORNA HAR SÅ MYCKET skuld, skam 

och rädsla kring detta som de utsatts för. 

Därför är det viktigt för deras känsla av 

upprättelse att de här männen grips och 

döms för sina brott, säger Christina: 

– En kvinna som var väldigt trasig och 

hade gått igenom flera rättegångar och 

överklaganden, blev så glad och lättad vid 

den slutgiltiga domen att hon bara dansade 

och skrek. 

26 

De flesta av kvinnorna kommer med 

polisen, som kan ha sprängt en lägenhetsbordell 

och kontrollerat att det finns platser 

lediga på boendet. De är då mycket 

uppskakade och skrämda, både av vad de 

har utsatts för av hallickarna och deras 

kunder, men också av polisens tillslag som 

av nödvändighet är snabbt och dramatiskt. 

Eftersom flera har varit med om 

övergrepp från polisen sida i sina hemländer 

är de nästan lika rädda för dem som 

för hallickarna. 

CHRISTINA HAR FRÅGAT NÅGRA av de kvinnor, 

som haft viss rörelsefrihet under sin 

fångenskap, om varför de inte gick till 

polisen: 

– Dom bara tittade på mig. Det är en 

helt ny upplevelse för dem att jobba ihop 

med dessa poliser som verkligen vill dem 

väl. 

– Men det finns många poliser och 

advokater här som är duktiga och personligt 

engagerade. De är bra på att behandla 

tjejerna som vanliga tjejer, att ta med dem 

ut och äta eller handla och uppmuntrar 

dem att inte bara tänka på det som har 

hänt. 

Det som är gemensamt för kvinnor, 

utsatta för trafficking som Christina har 

kommit i kontakt med, är att alla har levt 

i fattigdom och att de är rädda. De har 

mycket känslor av skuld och skam vilket 

ofta förstärks av synen på kvinnor i den 

miljö de kommer ifrån, där det finns ett 

starkt skuldbeläggande av kvinnorna för 

vad de har råkat ut för, säger Christina: 

– Det är ett stort problem vid återvändandet. 

Kvinnorna är stämplade – och 

vad ska de försörja sig med? Mentalt är 

det allra svårast för muslimska kvinnor. 

Där är tabut så starkt att kvinnan blir 

fullständigt nedbruten och kan inte se 

någon väg tillbaka till ett normalt liv. 

– Kvinnorna måste få stöd och hjälp 

så att de har ett val. 

PERSONALEN HJÄLPER TILL med återvändandet 

för de kvinnor som önskar det. 

Det handlar oftast om kontakter med 

kvinnoorganisationer och skyddade boenden 

i hemlandet. Vid ett tillfälle betalade

migrationsverket för att en i personalen 

skulle kunna följa med henne som stöd. 

Några kvinnor vill hem så snart som 

möjligt och kommer bara till Sverige (och 

boendet) vid rättegångarna. Andra är 

skräckslagna och upplever att de inte kan 

klara sig i hemlandet och vill stanna i Sverige 

efter slutdomen. 

Att deras möjligheter till det är mycket 

små känns oerhört frustrerande, säger 

Christina: 

– De får vara här tills de har vittnat. 

Men sedan då? Då har de inga rättigheter 

längre. 

Nio fasta och sju timanställda kvinnor 

turas om att arbeta på boendet. Man tar 

även emot kvinnor som lever under andra 

former av hot, all personal har utbildning 

”En av kvinnorna kräktes hela 

tiden under förhören och var 

oförmögen att äta under flera 

veckor innan rättegången.” 

för uppgiften och erfarenhet av att arbeta 

med kvinnor som gått igenom djupt traumatiska 

upplevelser. 

Polisen eller socialförvaltningen betalar 

1500 kr per dygn när de placerar en kvinna 

där. Den verkliga kostnaden är större 

och resterande (40 procent) kommer från 

fondmedel och gåvor, enligt Christina. 

När en kvinna som varit utsatt för 

människohandel kommer till boendet första 

gången kan det se väldigt olika ut. 

– En del är i riktig chockfas och är 

knappt kontaktbara. Andra har först en 

försvarsattityd och kan vara lite tuffa och 

balla, det brukar rinna av ganska snart. 

– Vi kollar först upp hur hon mår och 

berättar lite om vilka vi är så att hon ska 

känna sig trygg. Sedan handlar det väldigt 

mycket om handfast och kärleksfull omtanke. 

Att visa att vi finns där för henne. 

Vi visar henne rummet, bäddar, erbjuder 

te eller mat, sällskap och samtal. Ibland 

har vi inget gemensamt språk, då blir det 

praktiska ännu viktigare. 

HUR LÄNGE NÅGON STANNAR varierar 

mycket; allt ifrån några dagar innan man 

åker vidare till ett annat boende, upp till 

det längsta som var ett år. För dem som 

blir kvar en tid på boendet kan det bli en 

viktig del i läkningen. Boendet har en 

hemlik och trivsam atmosfär och de boende 

har möjlighet att delta i olika skapande 

sysselsättningar och i en tjejgrupp. 

Personalens kompetens är viktig och 

handlar framför allt om att kunna vara 

närvarande: 

– Kvinnorna får känna att vi orkar härbärgera 

deras känslor och det de varit 

med om. Vi har regelbunden handledning 

och är tränade i att ha balans mellan närhet 

och distans och att skilja på egna och 

andras problem. 

– Har du ingen utbildning utan bara 

ett brinnande hjärta är det lätt att du sugs 

in i dessa öden. Man behöver också ha en 

större gemenskap runt omkring och inte 

vara ensam om det. 

Men det händer ändå att personalen 

känner sig mycket maktlösa i mötet med 

kvinnornas livsöden, säger Christina: 

– Därför arbetar vi också med kontakter 

med myndigheter och organisationer 

och att lyfta upp våra erfarenheter på den 

politiska nivån. 

Fotnot: 

Föreståndaren Christina heter egentligen 

något annat. På grund av hotbilden mot 

en del av de kvinnor som vittnar mot 

människohandlare, har hon inte svarat på 

sådana frågor som kan röja var boendet 

finns eller vilka som jobbar där. 

27

PÅ GÅNG februari/mars 

MUSIK 

ORGELMUSIK 

VID LUNCHTID 

Vid orgeln Kurt Romberg. 

Efter konserten serveras soppa 

i S:t Larsgården. 

Pris: 30 kr. 

Tid: Tisdag 24/2 kl 12.10 

Plats: Sollentuna kyrka 

FOCUS 

LOVSÅNGSKVÄLL 

Lovsångsband 

Tid: Lördag 6/3 

kl 20.00–21.30 

Plats: Församlingshuset, 

Sköldvägen 10 

”HEMLIGHETEN” 

Musikal av Jerker Leijon 

”Vem är störst och vem är 

bäst? Kanske den som jobbar 

mest?” Nej, hemligheten finns 

hos barnen! I himlen är den 

minste störst och nog behöver 

vi bli påminda om och om 

igen: den som inte tar emot 

Guds rike som ett barn, 

kommer aldrig dit in! 

Mariakören, Vantörs barn- och 

diskantkör samt kompgrupp 

Tid: Söndag 14/3 kl 11.00 

Plats: Edsbergskyrkan 

SÅNGGUDSTJÄNST 

Metodistkyrkans pastorskör 

gästar Rotebrokyrkan. 

Kören som leds av pastor Leif 

Tullhage sjunger både gamla 

hymner och moderna visor, 

sånger från latinamerika och 

nyskrivet av Tomas Boström 

som också medverkar i sånggudstjänsten. 


Plats: Rotebrokyrkan 

”MÅNGA BÄCKAR SMÅ” 

Barnvänlig konsert 

S:t Eriks Minigospel 

med komp 

28 

Inträde: Livsloppets startkort 

eller 50 kr till förmån för 

Lutherhjälpen. 

Tid: Lördag 20/3 kl 14.00 

Plats: S:t Eriks kyrka 

GOSPEL FÖR 

LUTHERHJÄLPEN 

Sollentuna Gospel 

Juniorgospel 

Happy Voices 

Kompgrupp 

Biljetter: 80 kr 

Tid: Lördag 20/3 kl 19.00 

Plats: S:t Eriks kyrka 

ORGELMUSIK 

VID LUNCHTID 

Vid orgeln Kurt Romberg; 

Soppa serveras efteråt 

i S:t Larsgården. 

Pris: 30 kr. 



MUSIK I KUMMELBY 

STOCKHOLMS- 

ENSEMBLEN 

Stockholmsensemblen gjorde 

en succéartad turné i USA 

våren 2003 med svensk folkmusik 

i nyare tappning. Nu får 

vi chansen att höra dem på 

hemmaplan. 

Samtliga musiker studerar på 

musikhögskolan i Stockholm. 


Plats: Kummelby kyrka, 

Sollentunavägen 83 

Biljetter: 60 kronor. Förköp 

i Perssons bokhandel och 

Ekströms foto i Sollentuna 

centrum samt i Kummelby 

kyrka. Biljetter säljs även konsertdagarna 

i kyrkans entré 

från kl 17.00 

FASTEAKTION 

LIVSLOPPET 

Till förmån för Lutherhjälpen. 


kl 10.00–14.00 

Plats: Start i Sollentuna 

centrum 

STUGANTJUGAN 

S:t Eriks ungdomsgrupp 

Stugan erbjuder sig att berätta 

en rolig historia eller att sjunga 

en sång. 

20 kr till Lutherhjälpen 


kl 11.00–13.00 

Plats: Sollentuna centrum 

DOCKSPEL 

”Den barmhärtige Samariern” 

Biljetter: 20 kr till förmån för 

Lutherhjälpen 

Tid: Söndag 21/3 kl 13.00, 

14.00 och 15.00 

Plats: Församlingshuset 

KYRKCAFÉ 

Tid: Söndag 21/3 

kl 13.00–15.00 

Plats: Församlingshuset 

LOPPMARKNAD 

Till förmån för Lutherhjälpen. 


kl 11.00–13.30 

Plats: Edsbergskyrkan 

DAGLEDIG 

MÅNDAGSGRUPPEN 

Vill du engagera dig för hur 

det är ute i världen? Var med 

och arbeta för att stödja olika 

projekt i Svenska kyrkans 

internationella missionsarbete. 

Vi handarbetar, väver, syr, 

stickar mm. Alstren säljs på 

basaren i november. 

Tid: Måndagar kl 10.30–12.30 

Plats: S:t Larsgården vid 

Sollentuna kyrka 

TISDAGSCAFÉET 

Vi fikar, pratar, spelar pingis 

och biljard inomhus. Vid 

lämpligt väder även boule 

utomhus. Träffarna har ”öppet 

hus”, kom och gå som det 

passar dig. 

Tid: Tisdagar kl 11.00 



Frågor om Måndagsgruppen 

och Tisdagscaféet: Gustaf och 

Ingrid Svensson tel 754 17 62. 

CAFÉ BLÅ 

Vi erbjuder en lugn miljö med 

möjlighet till samtal och samvaro. 

Det finns även en läshörna 

med böcker och tidningar. 

Enkel andakt måndag–torsdag 

kl 12.30. Välkommen! 

Tid: Måndag–torsdag 

kl 11.00–15.00 

Plats: Livscentrum, Sköldvägen 

12 C, Församlingshusets flygel 

CAFÉ ROTSUNDA GÅRD 

Kom när du kan och vill 

mellan kl 14.00–16.30 på 

torsdagar. 

Vi träffas för att utbyta 

tankar med varandra, samtala 

kring olika teman, högläsa, 

sjunga, spela spel, läsa läxor 

med mera. 

Vi erbjuder gemenskap 

och trivsel. 

Varmt välkommen önskar 

Malin Gyllefors, diakon, 

Birgitta Nicklasson, fritidsledare, 

Benedicte Gezelius, 

medmänniska. 

Tid: Torsdagar kl 14.00–16.00 

Plats: Rotsunda gård, 

Skinnaråsvägen 13 

DÄRFÖR GER 

JAG INTE UPP! 

Öppen samtalsgrupp om livsmod 

och livsmening. Vi utgår 

från Bibelns ord och våra egna 

erfarenheter. Soppa till självkostnadspris. 

Tid: Måndag 23/2, 1/3, 8/3 

kl 12.00–13.30 

Plats: Livscentrum, Sköldvägen 

12 C, Församlingshusets flygel

KUMMELBYTRÄFF 

”Per Anders Fogelström – 

Stockholms förste älskare”. 

Fil.mag Birgit Peter berättar 

om Per Anders Fogelströms 

liv och författarskap. Kaffe 

och smörgås: 20 kronor. 




ÖPPEN ONSDAG 

MED ÖPPET HUS 

Varje vecka tom 26 maj. 

Onsdagens program är som 

ett smörgåsbord där var och 

en kan välja vad man vill delta 

i. Känn efter vad du trivs med: 

hjälparbete, stilla mässa i lilla 

kapellet, lunchsamtal, berikande 

föreläsningar, sång och 

musikprogram, skaparhörna 

för handarbetsvilliga och 

bibelstudium. 

9.00 Öppet hus 

– hjälparbete för Lettland 

11.30 Veckomässa 

i lilla kapellet 

12.00 Kaffe och smörgås, 20 kr 

12.30 Varierande program: 

Edsbergsträff 3/3 

Prästen Sinander, Knasse Sven 

och diverse andra nykterister. 

Erik Östberg kåserar 

Skapar och trivselhörna, 

Samtal om liv och tro 

(10 och 24/3) 

Plats: Edsbergskyrkan, 

Kaplansbacken 2 

TRIVSELTRÄFF 

Vasakåren-Frälsningsarmén 

möter oss med musik och 

sång. 

Kaffe och smörgås, 20 kr. 




KUMMELBYTRÄFF 

”Visor om vardag och evighet” 

Anders Jonsson, kantor, tolkar 

Allan Edvall, Olle Adolphsson, 

Barbro Hörberg och Göte 

Strandsjö. Kaffe och smörgås: 

20 kronor. 




Svenska kyrkan Sollentuna ordnar 20–21 mars en mängd aktiviteter, där alla intäkter går till 

Lutherhjälpens stora insamlingskampanj Utrota hungern. 

Utrota hungern 20–21 mars 

Insamlingshelg till Lutherhjälpen 

Svenska kyrkan Sollentuna ordnar denna helg en mängd 

aktiviteter, där alla intäkter går till Lutherhjälpens stora 

insamlingskampanj Utrota hungern. Var med på en eller flera 

av helgens aktiviteter och hjälp på så vis Lutherhjälpen i 

deras olika projekt i olika länder ute i världen. 

LIVSLOPPET 

Köp startkort för 50 kr/vuxen 

och delta i Livsloppet. Du får 

motion och kan delta i lokalt 

litet lotteri. Du kan även vinna 

en resa till något av Lutherhjälpens 

projekt ute i världen, 

om du svarat rätt på alla frågor 

som finns på startkortet. 

LÖRDAG 20 MARS 

Kl 10.00–14.00 kan du gå Livsloppet. 

Startkortet kan du 

köpa i förväg på flera platser 

eller direkt vid starten inne på 

torget i Sollentuna centrum. 

Loppet går en liten slinga 

utmed Edsviken och åter till 

centrum. Här lämnar du in 

ditt kort för utlottningen. 

Alternativt går du i mål vid S:t 

Eriks kyrka. 

Vätskekontroll 

Det blir vätskekontroll på 

vägen, då vi serverar Rättvisemärkt 

kaffe från Löfbergs Lila 

och saft med något tilltugg. 

Målgång vid S:t Erik 

Du som går till målet vid 

S:t Eriks kyrka kan grilla korv 

och lyssna på musik: 

Kl 14.00 bjuder S:t Eriks 

Minigospel med komp på 

barnvänlig konsert ”Många 

bäckar små”. 

Inträde: Livsloppets startkort 

eller 50 kr (som också går till 

Lutherhjälpen). 

FOTO JOHAN NORRBY/IKON 

Livsloppet sker i samarbete med 

SPF Tunasol och SPF Grindslanten. 

Löfbergs Lila sponsrar 

med Rättvisemärkt kaffe. 

Stugantjugan 

Mellan kl 11.00–13.00 kan du 

köpa till exempel en rolig 

historia eller en sång för 20 kr 

av S:t Eriks ungdomsgrupp 

Stugan i Sollentuna centrum. 

”Gospel för Lutherhjälpen” 

S:t Eriks kyrka kl 19.00 

Biljetter: 80 kr 

SÖNDAG 21 MARS 

Tipspromenad vid Kummelby 

kyrka, efter gudstjänst kl 10.00. 

Temamässa ”Bröd åt alla”, 

Sollentuna kyrka, kl 11.00. 

Kyrkcafé, Församlingshuset, 

Sköldvägen 10, kl 13.00–15.00. 

Dockspel ”Den barmhärtige 

Samariern”, Församlingshuset, 

Lilla himlen, kl 13.00, 14.00 

och 15.00. Biljetter: 20 kr 

29

på gång 

DAGLEDIG 

S:T ERIKSTRÄFFEN 

Håkan Sandvik, som varit 

missionär i Mellanöstern, 

berättar om: Möten mellan 

kristna och muslimer. 

Kaffe och smörgås, 20 kr. 

Tid: Onsdag 24/3 kl 12.30 

Plats: Församlingshuset, 

Sköldv 10 

KOM TILL RO 

Välkommen till en halv 

dags vila utan några krav. 

Kom till ro innebär vistelse i 

vacker miljö, där du erbjuds 

tystnad, meditation, eftertanke, 

avslappning och massage. 

Du kan också läsa eller 

skapa med färg, få enskilt samtal 

om liv och tro. Vi avslutar 

med en enkel mässa. 

Du kommer och tar för dig, 

vi finns till hands. 

Pris: 150 kr med massage 

50 kr utan massage 

I kostnaden ingår en enkel 

soppa med bröd, kaffe el te, 

frukt. 

Tid: Söndag 22/2 

kl 14.00–18.00 


och S:t Larsgården 

BLÅ VARDAGSTIMMAR 

Tid till eftertanke. 

Avund, vrede – en möjlig 

kraft? Om att använda 

känslor konstruktivt. 

Föredragshållare: 

Anna Rundblom Bergqvist, 

präst och konsult. 

Föredrag, samtal, te/kaffe 

30 

ANDRUM 

Gospel för Lutherhjälpen lördag 20 mars kl 19.00 i S:t Eriks kyrka. 

och smörgås. Andakt. 

Anmälan senast onsdag 3/3 

till Marie Elgqvist, 

Livscentrum, tel 505 513 38. 

Tid: Torsdag 4/3 

kl 18.00–21.00 

Plats: Livscentrum, Sköldv 


RETREAT 

Kari Landegren och Eva 

Cronsire, avspänning. 


kl 10.00–18.00 

Plats: Livscentrum, Sköldv 


ÖVRIGT 

RETORIKSEMINARIUM 

Öka din personliga utstrålning 

Lärare: Eva Kihlström, journa- 

list och retorikkonsult 

Anmälan senast fredag 27/2 till 

Christina Fredin Andersson 

tel 505 514 35 eller e-post 

christina.fredin.andersson@ 

svenskakyrkansollentuna.com. 

Antalet platser är begränsade. 

Tid: Lördag 6/3 kl 9.00–12.00 

Plats: Kummelby kyrka 

”OM GUD” 

– SAMTALSGRUPP 

Pastor Leif Tullhage leder en 

samtalsgrupp där man fördjupar 

sig i Jonas Gardells bok 

”Om Gud”. Ingen avgift. 

Tid: Ungefär varannan onsdag 

kl 19.00–20.30, med start i 

början av mars. 

Plats: Viby Herrgård 

Frågor och anmälan: Leif Tullhage, 

626 91 06, leif.tullhage@ 

rotebrokyrkan.org 

Hjälp oss hjälpa! 

KONST I KUMMELBY 

Konstnärer ställer ut i 

Elisabethsalen och caféet. 

1 februari – 15 mars 

”Fyra målare” 

17 mars – 20 april 

Elsie Åman 

Tid: Måndag–fredag 

kl 9.00–16.00, söndagar i 

samband med gudstjänst 

Plats: Kummelby kyrka. 

JERUSALEM ÅR 33 

En upplevelsekväll för alla 

sinnen. Tillsammans med 

Urban Lennartsson, präs, leds 

vi in i staden och får uppleva 

dess liv och karaktär vid Jesu 

tid. Räkna med ca två timmar. 


Plats: Kummelby kyrka 

JOURHAVANDE MEDMÄNNISKA PG 90 11 47 - 9 BG 901 - 1479 

Telefon kansli: 08-10 10 04 Hemsida: www.jourhavande-medmanniska.com 

FOTO JOHAN WESSEL

GUDSTJÄNSTER 


Februari 

Fre 20/2 8.30 

Bön 

Sön 22/2 11.00 

Mässa Anders Roos 

Kammarkören 

17.30 Mässa Hanna 

Eriksson 

Tis 24/2 12.10 

Orgelmusik vid lunchtid 

Vid orgeln Kurt Romberg. 

Efter konserten serveras 

soppa i S:t Larsgården. 

Pris 30 kr. 

Ons 25/2 19.00 

Askonsdagsmässa 

Tord Ershammar 

Fre 27/2 8.30 

Bön 

Sön 29/2 11.00 

Gudstjänst Eva Abragi 

Körmedverkan 

Mars 

Ons 3/3 19.00 

Veckomässa 

Hanna Eriksson 

Fre 5/3 8.30 

Bön 

Sön 7/3 11.00 

Mässa 


Ons 10/3 19.00 

Veckomässa Anders Roos 

Fre 12/3 8.30 

Bön 

Sön 14/3 11.00 

Gudstjänst Anders Roos 

Kammarkören 

18.00 Taizémässa 

Anders Roos 

Ons 17/3 19.00 

Veckomässa Ingrid Malm 

Fre 19/3 8.30 

Bön 

Sön 21/3 11.00 

Temamässa, Vocales, 

kör från Vallentuna; 

”Bröd åt alla”, 

Insamlingsdag 

Tis 23/3 12.10 

Orgelmusik vid lunchtid 

Kurt Romberg, Soppa serveras 

efteråt i S:t Larsgården. 

Pris 30 kr. 

Ons 24/3 19.00 

Veckomässa 


Fre 26/3 8.30 

Bön 

Sön 28/3 11.00 

Gudstjänst Anders Roos 

18.00 Ungdomsmässa 


Ons 31/3 19.00 

Veckomässa Anders Roos 

S:t Eriks kyrka 


Sön 22/2 11.00 

Mässa Göran Hansson 

Söndagsäventyr med tema 

”Otrolig kraft” 

Sön 29/2 11.00 

Mässa Bo Wessel, Sportlov 

– Inget söndagsäventyr. 

Mars 

Ons 3/3 19.00 

Kvällsmässa 


Sön 7/3 11.00 

Familjemässa 

Göran Hansson 

Minigospel 

Sön 14/3 11.00 

Gudstjänst 

Söndagsäventyr med 

tema ”Den sista måltiden: 

Fottvagningen” 

Lör 20/3 14.00 

Konsert 

”Många bäckar små”, 

barnvänlig körkonsert till 

förmån för Lutherhjälpen. 

Medverkande: Minigospel 

med komp.; 

Biljettpris: 50 kr. Fritt inträde 

vid uppvisande av startkort 

till ”Livsloppet” 

19.00 Gospel för Lutherhjälpen, 

Sollentuna gospel, 

Juniorgospel, Happy 

Voices, komp. Biljettpris: 

80 kr per person. 

Sön 21/3 11.00 

Gudstjänst 


Kyrkokören medverkar 

Söndagsäventyr med tema 

”Du skulle ha sett det!” 

Sön 28/3 11.00 

Gudstjänst Göran 

Hansson Söndagsäventyr: 

tema ”Tre dagar senare”. 

19:00 Kvällsmässa 

Göran Hansson 

Kummelby kyrka 


Sön 22/2 10.00 

Mässa Gita Andersson 

Semlor till förmån för Lutherhjälpen 

vid kyrkkaffet. 

Ons 25/2 7.00 

Veckomässa 

Staffan Stadell 

Sön 29/2 10.00 

Gudstjänst Gita Andersson 

Mars 

Ons 3/3 7.00 

Veckomässa 


Sön 7/3 10.00 

Familjegudstjänst 


Mini och Diskantkörerna. 

Ons 10/3 7.00 

Veckomässa 


Sön 14/3 10.00 

Mässa Gita Andersson 

12.00 Gudstjänst 

Gita Andersson 

Ons 17/3 7.00 

Veckomässa 


Sön 21/3 10.00 

Mässa Anders Roos 

Ärkebiskop emer Gunnar 

Weman Kyrkokören. 

Ons 24/3 7.00 

Veckomässa 


Sön 28/3 10.00 

Gudstjänst Staffan Stadell 

Ons 31/3 7.00 

Veckomässa Staffan Stadell 

Edsbergskyrkan 

Onsdagar 11.30 

Veckomässa Per Setterhall 


Sön 22/2 11.00 

Mässa Mikael Nordin 

FOTO JOHAN WESSEL 

Sön 29/2 11.00 

Gudstjänst Per Setterhall 

19.00 Edsbergsmässa 

Per Setterhall 

Mars 

Sön 7/3 11.00 


Per Setterhall 

Lilla och stora barnkören 

Sön 14/3 11.00 

Musikal ”Hemligheten” 

Av Jerker Leijon med 

Mariakören och Vantörs 

barn- och diskantkör samt 

kompgrupp. 

Sön 21/3 11.00 

Mässa Per Setterhall 

Kyrkokören 

19.00 Edsbergsmässa 

Mikael Nordin 

Tis 30/3 19.00 

Kvällsmässa Per Setterhall 

Rotebrokyrkan 


Sön 22/2 11.00 

Nattvardsgudstjänst, 

Leif Tullhage, Körsång 

Sön 29/2 11.00 

Gudstjänst Grupp 3 

Mars 

Sön 7/3 11.00 

Gudstjänst 

Leif Tullhage, 

Ungdomarna 

Lör 13/3 17.00 

Körkonsert med 

Laurentii Kammarkör 

Sön 14/3 11.00 

Nattvardsgudstjänst 

för små och stora 

Leif Tullhage 

Tis 16/3 19.00 

Sånggudstjänst 

med Metodistkyrkans 

pastorskör 

Sön 21/3 11.00 


Juana Bergman 

Mini- och Mellanton 

Sön 28/3 11.00 

Gudstjänst 

Leif Tullhage 

31

POSTENS GRUPPFÖRSÄNDELSER

Nr 1 Februari 2004 - Tillbaka till start

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?