Tema: Skvaller - Fysiksektionen - KTH

Sida 20 The Force Nr 3/2011
jag kan mycket väl ha misstagit
mig.
De två enormt intensiva mottagningsveckorna
avslutades
med en enorm gasque som hölls
i Osqvik, en fantastisk liten stuga
långt bort från KTH. Skogar, klippor
och vacker svensk natur. Här
fanns bastu, badbrygga, fysiker
och nØllan. På vägen dit fick vi
dessutom för första gången se
Föhseriets vackra leenden. De
hoppade på bussen mitt ute i
ingenstans och Taktikföhs placerade
sig en bit framför mig.
Med det första leendet jag hade
sett honom frammana (ett rätt
lömskt leende fyllt av självgodhet)
satte han igång att sjunga.
Hela bussen följde hans exempel
och snart blev det full hålligång.
Vi kom fram till stugan ett bra
tag senare. En lång dag fylld av
aktiviteter, sånger, lektioner i
ölhävning, skogsaktiviteter och
mycket bad och bastu (där jag
tillbringade större delen av dagen)
innan själva sittningen
satte igång. Alla var glada och
“fit for fest”, speciellt efter att vi
fått slänga Föhseriet i sjön, och
kvällen blev vild. Punch, bäsk, öl,
cider och god mat. Vi fick kasta
ut en gycklare genom fönstret
(efter att för många räckt upp
handen) och vi sprang ner och
tog oss några midnattsdopp.
För att avsluta denna lagom
långa text, men med hög informationsdensitet,
vill jag säga
att mottagningsveckorna var
otroligt roliga. Jag fick verkligen
lära känna mina nØllan-kamrater,
och alla de andra fysikerna.
Fyllda med evenemang, av varierad
kvalitet visserligen, som
dock var långt ifrån jobbiga eller
påfrestande, samt av mycket intressant
och viktig information.
Trots att nästan alla blev sjuka,
var grymt trötta och hade fått i
sig en mindre bra kost under
denna tid, var dessa två veckor
utan tvekan värda att vara med
på. Det var bland det roligaste
jag har gjort, vilket säkert många
håller med mig om. Efter den
avslutande stuggasquen var min
röst helt förstörd. Jag kunde inte
säga ett ord, och då menar jag
inte ett ord, de närmaste dagarna.
Dock har jag mig själv att
skylla då, som Föhseriet utryckte
det, “Allt är frivilligt, MEN OBLIG-
ATORISKT!”.
Theodor Isacsson
nØllereporter