Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Nr 3/2011<br />
minut utan att skrika något i stil<br />
med “Nu gör vi världens största<br />
knut. Alla ska vara med!” eller<br />
“Kom igen, nu kör vi fotleken!”.<br />
Dessutom var alla lagom nervösa<br />
inför matteprovet, som trots<br />
allt inte verkade speciellt svårt.<br />
Det var det inte heller. Däremot<br />
fick jag en känsla av att nästintill<br />
alla, däribland jag, missade<br />
de två sista poängen då de inte<br />
skrev den motiverande text som<br />
krävdes till problemen (måste<br />
man verkligen skriva, med text,<br />
att man använder pq-formeln<br />
när man löser en andragradsekvation?).<br />
När provet var över skulle vi äntligen<br />
få veta. Vad var detta svarta<br />
hål? Spänningen var än en gång<br />
olidlig. Efter en liten stunds väntan,<br />
självklart fylld av lekar (ny<br />
lek: ninjaleken), kom Föhseriets<br />
The Force<br />
Sida 19<br />
butler fram med en lykta i ena<br />
handen och sa med sin pompösa<br />
stämma; “D.S.V.G! Följ med<br />
mig...”. Vi gjorde som han sa och<br />
blev ledda ner i en mörk gång<br />
under albanova. Vi vandrade ett<br />
bra tag i de mörka tunnlarna<br />
och hamnade till slut i en, om<br />
möjligt, ännu mörkare del där<br />
vi hörde dova stämmor som ljöd<br />
genom rummet. Dörren stängdes<br />
och i ett svagt ljussken såg<br />
vi sedan de mörka kåporna som<br />
dolde ansiktena på de personer<br />
som frammanade den melankoliska<br />
sången. Föhseriet stod på<br />
en upphöjd del framför oss och<br />
gav oss där vårt sista uppdrag.<br />
Ett viktigt uppdrag, som skulle<br />
utföras senast den första oktober.<br />
På vägen ut tyckte jag mig<br />
känna igen ett ansikte under<br />
en av kåporna. Det såg väldigt<br />
mycket ut som en, normalt sett,<br />
glädjespridande fysiker... men
Change language