Mellan människor och dokument
Mellan människor och dokument
Mellan människor och dokument
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Personal <strong>och</strong> chefer<br />
Det finns exempel på situationer då chefer <strong>och</strong><br />
personal inte har haft stöd från sina chefer att<br />
arbeta med samverkan. I de situationerna har<br />
det blivit tydligt att även personal kan påverka<br />
underifrån genom att påverka sin närmaste chef.<br />
Det här citatet kommer från en chef som hade just<br />
den erfarenheten.<br />
(-Kan du berätta någonting om var det initiativet kom ifrån<br />
att starta det arbetet?) Egentligen från boendestödjarna<br />
… jag blev ny chef <strong>och</strong> boendestödet var intresserad <strong>och</strong><br />
arbetade fram ett schema <strong>och</strong> jag startade upp med att vi<br />
träffade öppenvården ihop i höstas… så det var nog boendestödet<br />
som hade det största intresset. Jag hakade på <strong>och</strong><br />
bjöd in öppenvården <strong>och</strong> hade diskussioner <strong>och</strong> så var alla<br />
på tåget så att säga. (-Och det här är någonting som skett<br />
parallellt med det här Milton-projektet, det är ingenting<br />
som har sin upprinnelse i projektet då?) Ja, nästan så, det<br />
är klart att tankarna har väl kanske kommit där, men vi<br />
har nog skött det vid sidan om.<br />
I något fall har det funnits ett motstånd mot projektet<br />
men det har ändå skapats ett lokalt samarbete<br />
genom att chefer <strong>och</strong> personal har gått vid sidan<br />
av projektet <strong>och</strong> tagit egna kontakter. Det faktum<br />
att projektet hade bjudit in chefer från psykiatrin<br />
<strong>och</strong> kommunen till att mötas i samverkansgruppen<br />
<strong>och</strong> i gemensamma utbildningar kan ändå<br />
sägas ha bidragit indirekt till att de hade börjat<br />
samarbeta.<br />
Projektet kunde inte förbättra samverkan i<br />
alla frågor. Detta gäller framför allt personer med<br />
missbruk <strong>och</strong> samtidigt psykiskt funktionshinder.<br />
De som upplevde att problemet kvarstod valde att<br />
fortsätta ”bråka” som strategi. I <strong>och</strong> med att de<br />
nu medverkade i en samverkansgrupp hade de ett<br />
forum där de kunde kanalisera sin frustration.<br />
I ingressen får vi i alla fall chansen att bråka lite grand om<br />
det här alltså. Och det ger ju öppningar alltså i <strong>och</strong> med<br />
att dom är med (öppenvården). Och dom pratar gärna om<br />
det, det har vi aldrig mött förut alltså…<br />
Svårigheter som har att göra med hur chefer <strong>och</strong><br />
personal hanterar kritik mot sin egen verksamhet<br />
beskrevs också ha stor betydelse för det fortsatta<br />
samarbetet. Det fanns de som valde konstruktiva<br />
lösningar, genom att ta initiativ till att träffa dem<br />
som de hade upplevt konflikter med tidigare. Ett<br />
annat sätt att påverka på ett konstruktivt sätt var<br />
att föreslå förbättringar.<br />
<strong>Mellan</strong> <strong>människor</strong> <strong>och</strong> <strong>dokument</strong><br />
30<br />
(- Det som du säger till mig nu. Den kritiken som du har,<br />
har du fört fram den på något sätt?) … Ja, till NN <strong>och</strong><br />
NN. Så då sa vi att vi var besvikna, att det var lite flummigt<br />
<strong>och</strong> att det inte sköttes som det borde.<br />
Projektledarna<br />
Eftersom projektet arbetade via de ordinarie beslutsvägarna<br />
<strong>och</strong> varken hade något eget mandat<br />
eller särskilda medel att påverka, kom det motstånd<br />
som alltid finns mot förändringar i en organisation<br />
(Angelöw, 1991) att även påverka projektet. Det<br />
krävdes att chefen för respektive organisation gav<br />
projektet tillstånd att genomföra något, för att projektledarna<br />
överhuvudtaget skulle kunna gå vidare<br />
med en fråga. När de inte fick ett tydligt mandat<br />
använde de olika strategier för att påverka.<br />
En strategi var att gå uppåt i hierarkin till en<br />
överordnad chef. En annan var att gå nedåt genom<br />
att stötta personal som ville förbättra samverkan.<br />
Ytterligare en strategi var att projektet efter ett tag<br />
(2007) började sprida information om vad som<br />
hände i de andra kommunerna för att på så vis<br />
”smitta” de andra till att ta efter.<br />
Svårigheterna att förbättra samverkan kring<br />
personer med missbruk <strong>och</strong> samtidigt psykiskt<br />
funktionshinder försökte de lösa genom att ta upp<br />
frågan med ansvariga verksamhetschefer. När detta<br />
inte ledde till förändringar lämnade de den frågan,<br />
eftersom KOSAM var deras styrgrupp <strong>och</strong> inte<br />
tvärtom. Ett ytterligare motiv till att inte fokusera<br />
så mycket på just den här målgruppen var att det<br />
pågick ett parallellt projekt med inriktning mot<br />
den målgruppen.<br />
Vad händer över tid? Om pågående<br />
processer, förändring <strong>och</strong> motstånd<br />
Reflektioner mot slutet av 2007<br />
De funderingar jag hade efter det första årets<br />
utvärdering var vilken status KOSAM egentligen<br />
hade som grupp. Rent formellt sorterade KOSAM<br />
under MÖSAM, men vad var syftet med gruppen<br />
egentligen? Var det en diskussionsklubb eller en<br />
grupp med gemensamt ansvar som beslutsfattare?<br />
Jag lyssnade skeptiskt till intervjupersonernas tilltro<br />
till att nedskrivna avtal <strong>och</strong> rutiner skulle lösa<br />
samverkansproblematiken. Kunde inte det leda<br />
till en alltför byråkratisk process där de riskerade<br />
missa innovativa lösningar på samverkansproble-