Mellan människor och dokument

Eldsjälar som slutar
Om chefer och personal som har drivit samverkansfrågorna
slutar, kan ett vakuum uppstå. Om
det då inte finns upparbetade strukturer för samverkan,
rinner det lätt ut i sanden. Följande citat
är hämtat från en fokusgrupp med personal i en
av kommunerna.
– Jag kan tycka att vi har fått ett sämre samarbete med
boendena. Vi har tappat lite i den kontakten. Förut hade
vi avstämningsmöten mellan daglig verksamhet och vissa
boenden om vissa deltagare som var gemensamma...
– Men ofta brukade vi väl bestämma ett nytt möte den
gången som vi sågs.
– Men ni har bytt personal, och vi har bytt personal, och
den kontakten har liksom runnit ut.
Dessutom påverkas det gemensamma arbetet
mycket av sådant som allmänt kan sorteras in under
kategorin motstånd som handlar om okunskap,
konservatism och prestige som ofta yttrar sig i en
fastlåsning vid juridiska regelverk och pengar.
Statusskillnader
Hur en organisation uppfattar sig själv utifrån den
andra organisationens perspektiv påverkar också
samarbetet. Genom att projektet skapade möten
mellan organisationsrepresentanter fick de tillfälle
att omskapa sina bilder av varandra. Projektet
bidrog till att reda ut missuppfattningar om hur
organisationerna såg ut på ”andra sidan”. Men
intresset för att lära sig mer om andra organisationer
varierade. Alla såg inte den här kunskapen
som en självklar del av sin yrkesroll.
Jag är jättenyfiken, och jag har faktiskt efterfrågat information
och föreläsningar om hur kommunen ser ut. Och
de själva brukar lite humoristiskt.. de har ganska mycket
självironi och säger att inte ens de vet, för kommunen är
så stor…
För mig är ju kommunen ett blurr av olika saker som
har hänt, där jag inte vet var dom hör hemma eller så. Så
är det ju och det blir ju inte lättare här, där man har det
uppdelat i två olika stora delar…
Statusmässigt upplevde de kommunala cheferna
en mer jämbördig samverkan med psykiatrin idag
jämfört med vid tidpunkten för psykiatrireformen.
Kommunens position hade stärkts sen dess.
Mellan människor och dokument
28
…jag tror att vi kan hävda oss eller vad ska man säga. I
den maktbalansen så tror jag att det finns förutsättningar
idag på ett annat sätt än vad det gjorde för tio år sedan.
Då gick det väldigt fort, vet du och mycket var ju att vi
fick över personal från vårdavdelningarna…
Ändå fanns det kommunala chefer som var öppna
med sin upplevelse av okunskap i förhållande till
psykiatrin. Att några av dem hade bristfällig kunskap
inom området hänger samman med att de ofta
arbetar med ett bredare ansvarsområde och inte är
lika specialiserade som cheferna inom psykiatrin.
Nej, och det kan bero på … vår egen organisation, där
jag inte bara jobbar med psykiatri. Ibland blir det ett
hinder att det bara är en del av min arbetssituation. Och
dom jag möter jobbar med detta till hundra procent och
bara koncentrerar sig på psykiatrin. (- Tänker du inom
öppenvården då, eller vilka tänker du på?) Ja, dom på
andra sidan … dom man möter inom KOSAM-projektet,
så kan man ibland känna sig som lillasystern från landet,
har liksom inte hundra procent koll, för våra enheter är
större och vi gör annat också.
Kommunens chefer kunde uppleva sig som ”lillasystern
från landet”, vilket har sin motsvarighet
i ett citat från psykiatrin som självrannsakande
beskrev hur ”storebrorsaktiga” de hade varit i
förhållande till kommunen.
Vi har så olika kulturer. Det är ju inte det att folk inte vill,
utan att det tar tid att lära känna varandras kulturer och
förstå varandras svårigheter. Och vi har väl också haft,
inte samma syn på vad patienterna behöver och sådär och
vi har väl också varit lite storebrorsaktiga. Vi vet ju vad
våra patienter behöver. Samtidigt som kommunen också
tycker att dom vet vad våra patienter behöver.
Olikheter i uppdrag, synsätt och kultur kan ibland
upplevas provocerande. Psykiatrin använder sig
av diagnoser och har delvis ett annat synsätt än
verksamheter i kommunal regi.
Jag har blivit själv kritiserad tidigare som psykolog om
att mina neuropsykologiska utredningar eller utlåtanden
var avhumaniserade, eller de var stela eller var kalla, från
kommunens håll …. jag fick sådana här inofficiella telefonsamtal
från kompisar till mig som jobbar där. Faen NN,
måste ni skriva så mycket diagnoser, kan inte ni vara lite
mer humana, kan ni inte ha lite mer mänsklig värme.
Olikheterna riskerar skymma det faktum att målsättningarna
i kommunen och psykiatrin kan vara
desamma.