Mellan människor och dokument

åde och avgränsa sitt uppdrag. Nationell psykiatrisamordning
föreslår därför ett riktat statsbidrag
till kommuner och landsting under sju år för att
stimulera utvecklingen av en bättre samverkan
(SOU 2006:100).
Andra förslag som nämns syftar till att undandröja
hinder för samverkan som rör lagar, regler
och organisationsstrukturer. Socialtjänstlagen och
hälso- och sjukvårdslagen skapar skilda utgångspunkter
för sjukvården respektive kommunerna.
Hälso- och sjukvården har större möjlighet att avgränsa
sitt ansvar i och med att deras skyldigheter
är tydligare angivna, medan kommunen inte alls
har samma möjligheter. Kommunen har ett i det
närmaste gränslöst uppdrag, med sitt ansvar för
att alla som vistas där får det stöd och den hjälp
som de behöver (SOU 2006:100).
Det som också försvårar är att anställda inom
socialtjänsten och hälso- och sjukvården har olika
mandat för sina beslut. Inom socialtjänsten är det
de politiskt valda ledamöterna som har det formella
ansvaret för beslut i individuella ärenden,
medan beslut inom hälso- och sjukvårdens område
vanligtvis regleras utifrån de professionellas ansvar
och yrkeslegitimationer. När samverkan sker
mellan politiker och professionella i kommun och
landsting kan dessa skillnader få stor betydelse
(SOU 2006:100). För att förtydliga ansvaret i
individärenden, föreslår därför Nationell psykiatrisamordning
att det i HSL och SoL skall införas
två likalydande bestämmelser om landstingets och
kommunens skyldighet att tillsammans upprätta
individuella planer, när det behövs för att den
enskilde ska få sina behov tillgodosedda (SOU
2006:100).
Miltonprojekten i Västra
Götalands län
Miltonsatsningen i Västra Götalands län omfattade
drygt 100 miljoner kronor. Även om det låter som
en stor summa pengar, är satsningen liten i förhållande
till den ordinarie budgeten för psykiatrin
inom Västra Götalandsregionen som uppgår till
2,3 miljarder per år. Och då är inte kostnaderna
inräknade som socialtjänsten har för att arbeta med
människor med psykiska funktionshinder (Jensen
& Kuosmanen, 2008).
Mellan människor och dokument
14
Jensen och Kuosmanen (2008) har studerat 56
Miltonprojekt i Västra Götalands län. De beskriver
hur projekten har arbetat med implementering,
samverkan och brukarmedverkan i kraftfältet
mellan hur det är och hur det bör vara. De konstaterar
att olika svårigheter påverkade projekten,
där avsaknad av stöd från linjeledningen och bristande
genomslag i verksamheterna var de största
problemen. Att projekt som rör samverkan inte så
lätt låter sig utvärderas, på grund av en avsaknad
av objektiva kriterier och för att kunskaper främst
utvecklas i genomförandet av samverkan, lyfts
också fram som en försvårande omständighet.
Jensen och Kuosmanens analys av Miltonprojekten
har utmynnat i en kategorisering av
samverkan i tre fält:
A. Samstruktur
B. Samsyn
C. Samarbete
Med samstruktur menas att skapa strukturella
förutsättningar för samarbetet i form av lagar,
avtal, organisationsförändringar med mera. Samsyn
handlar i stället om de förutsättningar som
etableras relationellt, kognitivt och normativt mellan
människor i organisationer, medan samarbete
innebär att utöva faktiskt samarbete kring brukare
genom råd, stöd med mera.
A. Samstruktur
Att skapa strukturella
förutsättningar för samarbetet
som t.ex. lagar, förordningar,
avtal, manualer eller övriga
gemensamma strukturer som
samlokalisering budgetsamverkan,
organisationsförändringar.
C. Samarbete
Att utöva faktiskt samarbete kring brukare.
T.ex. genom råd, stöd rehabilitering och
övrig resursförmedling till enskilda eller
grupper av brukare. Detta kan ske i olika
former och grader av integrering av
verksamheterna, och i olika grader av
samverkan med brukare.
B. Samsyn
Att skapa kognitiva, relationella
och normativa förutsättningar för
samarbetet bland annat genom
konsultationer, utbildningar och
andra träffar i vilka man skapar
samsyn, samförstånd och gemensamma
etiska förhållningssätt
samt lär känna varandra.
Figur 3. Modell över samverkansfält (Jensen &
Kuosmanen, 2008).