;\''A\'- y - Vaasa

93
da partiet hade sin stödjepunctiKonungens
närmaste slagtingai; åtminstone var detta
den allmänsaa förutsättningen. Några gånger
öfverröstade,föräökte de att närmare
förena de deputerades kammares mer moderata
ledamöter; och på St. Honoré-gatan
bildade sig en klubb, som ordentligt sammanträdde
en gång i veckan, men äfven
samlades till utomordentliga sammankomster,
så ofta en lag föreslogs. — Imellertid
bildade sig hastigt en mot-clubb, som höll
sina sammankomsteriförstadenSt. Germain
och bestod af de häftigaste royalister.
Publiken, aldrig förlägen om benämningar,
kallade de förras klubb Chårders, och chartans
anhängare kallade deremot sina motståndare
Hideux efter deras chef, den förr
nämnda Hyde de Neuviile. Snart erhöllo
de sednare andra benämningar; man kallade
dem Ultras eller också de hvita Jacobinerna:
ultras kallade man dem, emedan
de ville mer, än chartan bevilijade; hvita
Jacobiner, emedan de åtminstone hade det
gemensamt med de röda Jacobinerne,att de
förklarade sig mot sakernas antagna ordning.
Med hvarje dag blefvo dessa allt
mer ett föremål för allmän vedervillja; men,
ju mer de förskansade sig bakom benämningen
af konungaväldets anhängare, dess
minre kunde man förebrå dem något. Statsförfattnings-urkundens
sanna mening undföll
de flesta, och derigenom blef dtt dessaroyali-
■