;\''A\'- y - Vaasa

89
hvilka de förutsatte,att de skulle behaga ett
gammalt konungahus; men nationen kände
deremot allt för mycket, att dess rättigheter
lemnades tili spillo, att den ickeide deputerades
kammare egde någon föreningspunct
för sina krafter, och att en ny representativ
författningsändamål heltochhållet förfelades
genomen sådan de deputerades kammare,samt
att slutligen hela regeringen, upplöst inom
sig sjelf, sträfvade åtdemestmotsattarigtningar.
Under sådana omständigheter var intet
naturligare, än uppror och sammansvärjningar,
och de regerandes strid med da regerade
måste fortfara, tilldess man funnit
det, som ensamt kunde bringa den till stiilestånd,
nämligen en val-lag, som försatte
valen till de deputerades kammare iett
lika oberoende af hofvet och ministrame,
som af de rika familjerna och den lägre
folk-klassen. Deruppå beror det intere3se,
som följandeberättelss kan hafva.
Sedan Furstens af Benevent afgång stod
Hertigen af Richelieuispetsen för ministeren.
Hans colleger voro: Hertigen af Feltre,
för krigsdepartetementet; Grefve Corvetto,
för financerna; de Cazes, för policen;
Vicotnte Bouchage för sjöväsendet och colonierna;
Grefve Barbe-Marbois, för lagskipningen;
Grefve Vaublanc, för de inre
angelägenheterna.Hertigen af Bichelieu,som
hade Kejsaren af Byssland att tacka för sitt
anställande, hade genom sitt långa vistandei