;\''A\'- y - Vaasa

63
7.sn/.fi och Ofari! hadeisynnerhet tilldragit
sig Europas uppmärksamhet genom enskrift,
hvaruti deialla afstenden lättfärdigade sitt
uppförande. Deras förvisning var ett det
motsatta partirts verk och icke Konungens;
och, då denne, under de kritiska ögonblicken
af sin resa frän Bayonne till Valencey,
hade frikallat alla sina undersåler från deras
trohetsed, så var han som Konung till
och med skyldig att visa ädelmod mot dem,
hvilka, på samma sätt, som han nödgats
gifva vika for trängande omständigheter.
Men, långt ifrån ett sådant ädelmod, höll
han blott med det parti, som påstod sig
ega den förtiensten att hafva återfört honom
på Spanska thronen, och blef det deraf
en följd, att orättvisan gjorde honom till
sin slaf. Nästan öfver allt, såväl utom som
inom Spanien, hade man tänkt, att, genast
efter Konungens förmälning med Konungens
af Brasilien andra dotter, enamnestielag
skulle utfärdas. En sådan utkom väl
äfven; likväl var den så författad, att ingen
vågade,istöd af denna dunkla lag, återvända
till sitt fädernesland; på hvarje
rad visade sig en munklist, som blott gick
ut på att lockaisnaran eller att lemna de
återkommande till rof för enskilda personers
hämnd. Denna lag var daterad den
27 Sept. 1816, menisig sjelf blott ett upprepande
af det kongliga circulairet af den
14 Maj år 1814ioch, enligt detta, kunde
*>