;\''A\'- y - Vaasa

61
ville man icke nekahonom. "På Krans fält,
sade fcau vid sin dödsstund, och mot Spaniens
fiender, hade.en krigare som jag bordt
få sluta sina dagar; och allt, hvad jag beklagar,
är, att jag måste falla förmina va-
penbröders händer.Men, då det ej kan ska
annorlunda, såskjuteman' mig!" Han commenderade
derpå sjelf: Fyr!" och sjönk
till marken, genomborrad af flera kulor.
I Valencia voro sinnena icke minra
stämda till misnöje med regeringen. Den
9 Januari 1817 församlade sigidess hufvudstad
en flock af insurgenter och uppställde
sig på den så kallade Constitutionsplatsen.
Soldater och borgare sköto gemensamt
på general-capten Eliio, som såg
sig tvungen till retraite inifästningen.
Folket ropade: "constitution och Cortes! 19
och oroligheterna räckte flere dagar. Eftermiddagen,
den 16, erhöllEliio slutligen förstärkning,
och den 17 förmådde hen, efter
ett hårdnackadt motsånd,af rebellerna, att
slutligen dämpa detta upplopp. Många fölo
a båda sidor; men icke desto minre förökades
slagtoffrens antal genom afrättningar, som
icke föregingos af någraransakningar. Öfver
intet förvånadeshofvet mer, än att soldaterne
förenade sig med borgrarne; och, att förekomma
en så farlig förening, beslöt Ferdinand
den Sjunde en allmän förändring t
garnisoneringen. Konungens lifvakt,som bestod
af Schweizare, kunde till och jged ic-