;\''A\'- y - Vaasa

461
När en redogörelse skulle gifvas öfver
hvad vid congressen blifvit beslutadt, uppdrog
man detta göromål åt en man, den
der som protocollsförande hade ofvervarit
conferencerna och för öfrigt sedan lång
tid tillbaka varit känd för sin taient,
att genom talesättet tvinga tankarne,
nämligen Riddaren von Genz, hofråd i
Kejsarens af Österrike tjenst. Herr von
Genz rättfärdigade det honom lemnade förtroendet
genom en declaration, hvaruti det
säges: "De förbundna monarcherna erkänna,
såsom grundlag för det mellan dem
slutna förbund, det oföränderliga beslut,att
aldrig, hvarken isina egna angelägenheter,
eiler i sina förhållanden till andra
magter, någonsin afvika från folkrättens
strängaste fordringar, emedan det föralltid
tryggade användandet af desssatsermåste tillskynda
ett varaktigt fredstillstånd och är
den enda säkra borgen för hvarje serskild
stats sjelfständighet och för hela statsförbundets
säkerhet."
Bifogade voro tvänne noter:iden ena
föreslogs Konungen af Frankrike, att ingåidet
förnyade förbundet;iden andra
gaf Hertigen af Richelieu den försäkran,
att hans Konung med största beredvillighet
emottagit de förbundna monarchernas
inbjudning att förena sina råd och sitt bemödande
med deras, till att fullfölja det oaflåtliga
arbetet på ett så gagnande verk.